18
HÄST
Nummer 11 • Augusti 2014 Jordbrukaren utkommer till alla jordbrukare i Östergötland, södra Södermanland, norra Småland, Örebro län och Värmlands län.
Kristine Vörös med tre av sina hästar.
Strax efter Askeby ligger Åhs hästcenter som drivs av tjugosjuåriga Kristine Vörös och hennes mamma Susanne.
Utöver paddocken rymmer den drygt tolv hektar stora anläggningen arton hästplatser och ett nybyggt ridhus
Kristine Vörös och hennes praktikant Angelica Hedström i det nybyggda ridhuset med mjuk fibersand.
Eget ridhus lockar ryttare till Åhs På Åhs hästcenter kan ridintresserade rida året om LINKÖPING (JB)
Även om man inte är uppfödd på hästgård kan man växa upp till en hästmänniska. Kristine Vörös är ryttarinnan och ridinstruktören som nu är inne på sitt sjunde år som hästföretagare.
Strax efter Askeby ligger Åhs hästcenter som drivs av tjugosjuåriga Kristine Vörös och hennes mamma Susanne. Anläggningen på drygt tolv hektar rymmer arton hästplatser, paddock och ett nybyggt ridhus med mjuk fibersand. Fördelen med egna marker
är att de har tillgång till eget hösilage samt en egen ridslinga på cirka 1,5 km.
– Jag är hästmänniskan i grunden och mamma är administratören i bolaget, säger Kristine med ett leende. Det är nog nödvändigt med den kombinationen i en affärsverksamhet. Målsättningen vi har idag är att få fler tillridningshästar och fler elever som jag kan vara inspiratör och tränare för. Mor och dotter har haft anläggningen i fem år och drev tidigare en större verksamhet utanför Norrköping men på arrenderad mark. – Vi har alltid velat ha ett eget ställe där vi kan utveckla en ridverksamhet helt efter eget huvud, säger Kristine. När så det här blev till salu slog vi till. Även om det är en ny stad för oss så var det lätt att flytta. Hästvärlden är liten och jag
känner igen de flesta. Det spelar ingen roll var man bor i Östergötland. Idag bor Kristine och hennes sambo i ett hus och Kristines föräldrar i ett annat på gården. Faktiskt så har inte Kristin
växt upp på en gård, hon var istället en vanlig ridtjej som tävlade i hoppning. Därefter gick hon en djurparksinriktad utbildning som gjorde att hon arbetade ett tag på Kolmårdens djurpark. Efter detta gick hon en KY-utbildning på Vreta-gymnasiet till ridinstruktör. Därutöver är hon C-tränare i hoppning samt godkänd ridinstruktör vilket betyder att hon kan utbilda ryttare i hoppning upp till 130 cm höjd. I sammanhanget kan
man säga att de professionella hoppar på 160 cm höga hinder. – Då när jag var 21 år väcktes tanken på att ha en egen hästverksamhet. Så vi började arrendera verksamheten i Norrköping med inackorderings- och tävlingsstall. Men år 2009 flyttade vi verksamheten till Åhs hästcenter. Idag finns här sjutton hästar varav fyra är Kristines egna och de övriga är inackorderade. En del av hästarna ansvarar Kristine för att de rids in.
utöver så genomför jag ett par träningar varje vecka. Då Kristine även är mamma till två små har hon fullt schema varje dag. Hästarna har sina rutiner med bland annat mat fyra gånger per dag. På helgerna får hon avlastning då övriga hästägare kommer till anläggningen för att sköta sina hästar. Så man kan säga att ha hästar är en form av livsstil där förståelse och stöd från närstående är en vital del. Privat tävlar Kristine upp till 130 cm hopphinder. – Även om jag håller i myck-
– Det finns väldigt många
småställen i Linköping för hästintresserade. Men genom att vi har byggt upp ett ridhus här har vi också lockat hit många ridintresserade som vill kunna rida året om. Där-
et träning själv är det fantastiskt kul att få komma ut på tävlingar för att se vad jag kan. Här i Östergötland finns det också relativt mycket tävlingar. Bland Kristines framtidsplaner finns att anordna hopplä-
ger för personer med egna hästar. Ovanför stallet så finns det en stor lägenhet på drygt 100 kvm som man brukar hyra ut. Även till personer utan hästar men som uppskattar det lantliga läget. – Som inbiten hästmänniska måste man vara idérik för att få det ekonomiska att gå ihop, menar Kristine. Det går inte att komma ifrån att ridsport är en relativt dyr sport. Ska man komma ut på de större tävlingarna måste man ha sponsorer om man ska bli duktig. Själv skulle jag gärna vilja ha samarbete med uppfödare för en långsiktig satsning för hästarna. En häst är inte redo att bära en ryttare förrän efter drygt 2,5 år. Text och bild: MICHAEL SIWERTZON