PROVLÄS - Platser med atmosfär i Göteborg #2 - Färjenäs

R D ATMOSFÄ PLATSER ME äs # 2 - f ä r je n

I GÖTEBORG

Färjenäs café - hundens bästa vän 25 mars 2017

Vid Älvsborgsbrons fäste på Hisingssidan ligger en liten grupp egensinniga vita trähus. Om en istället för att snurra in sig i trafikspagettin svänger tvärt ned öppnar sig en gömd värld. Det är ett område utan gatunummer, där en kan ha äran att ha en så poetisk adress som Flory Hill. Det är lätt att förstå att en plats som denna till exempel kan inspirera till en roman (“Färjenäs” av Ann-Marie Ljungberg) eller till att starta upp ett hundcafé.

Den första upplagan av staden Göteborg låg precis här - det Göteborg som kallas Karl IX:s Göteborg.

Men det finns ingen tyngande känsla av historisk relik, snarare av att livet har lyckats gömma undan lite susande kraft undan generella lösningar och blanka fasader.

Direkt vi kliver innanför dörren hamnar vi i ett pågående samtal och vi får kontakt med en av caféets stamgäster.

CAMILLA Jag bor i Johanneberg men jag har bott här i huset tidigare, mellan 1965 och 1973. Pappa bodde kvar här tills han gick bort. Han kom hit 1963 från Uppsala, och var med och byggde Älvsborgsbron. Min syster hittade

ett gammalt foto där byggarbetarna står uppställda, och han finns med där.

Husen som ligger här skulle rivas redan för länge sedan. Men jag tror att det var så att det var en liten grupp som bodde här som var med och påverkade och gjorde motstånd så att det inte blev så. Till exempel tror jag att fastighetsskötaren var med och påverkade, han är fortfarande kvar här men har gått i pension och fixar med husen ideellt. Under en period var det ett rederi som ägde husen, och en del sjömän som jobbade på båtarna bodde också här.

Några minnen kommer upp från när vi gjorde bus min syster och jag. Pappa jobbade ju på byggen, han var snickare, och han hade fått med sig röd färg hem som han målade om golven med. Det var en sådan typ av färg som man använder till källargångar. Vi ville leka cowboys och indianer, High Chaparral gick på TV under den perioden så vi var inspirerade av det. Just den här kvällen hade mamma lyckats somna, och vi hittade färgburken och min syster lyckades bända upp locket med en skruvmejsel. Sedan målade vi varandra, min syster målade hela min rygg röd. När mamma såg oss blev hon alldeles förtvivlad – vi

får åka in till sjukhuset! Hon var väldigt skärrad. Men hon kom på att hon kunde tvätta oss med fotogen. Vi blev kalla och det sved, och vi låg i sängen och frös och grät.

En annan gång hade mamma tvättat mig ren och fin och vi gick ut för att leka. Det stod en oljetunna där ute, och vi ställde oss och kastade sten i tunnan. Det var så roligt! Vad vi inte tänkte på var att det skvätte olja. När jag kikade hade jag hela ryggen full av oljefläckar.

På uteserveringen sitter Jonny och Magnus ute och fikar i det råa vårvädret.

JONNY Jag är uppvuxen på Slottsberget men min första lägenhet hade jag här i ett landshövdingehus som nu är rivet. Nu bor jag i Eriksberg. Så jag har väl hållit mig i området men ändå inte, jag har varit jorden runt.

Jag gillar att det finns ett ursprung för Göteborg här, här låg den första staden, det finns en sten som markerar det. Och jag gillar att vara nära älven. Det finns kvar delar av det gamla här, och jag gillar ruffa miljöer. Det är skönt att det är off, och att detta är ett gammalt arbetarfik.

MAGNUS Jag har jobbat på Eriksberg, man fick faktiskt en färjepolett i lönekuvertet där. Det gick en färja här nere som gick över till fiskhamnen. På den tiden såg det inte ut som det gör i Göteborg nu. Hela älven var full av fartyg.

Färjetrafiken var mycket bättre än idag, och man åkte färja från Stenpiren till södra skärgården.

JONNY Det här med att prata om att man fick en polett i lönekuvertet, och om hur det var här innan, det är konstigt för mig. Jag är inte så nostalgisk av mig, jag lever i nuet.

Jag känner inte igen mig själv när vi pratar så här!

PROV

MAGNUS De flesta som jobbade här på varven kom med färjan. Det fanns en del bostäder här som varven ägde, men många bodde i Majorna. Hela bilfärjan var full med folk med sina cyklar.

JONNY De kom i sina kepsar och kavajer, och jobbade i de kläderna! Jag tror inte det här med arbetskläder kom förrän på 70-talet. Varvsarbetarna, de var trashankar.

MAGNUS Jag vet att när jag skulle börja jobba i en maskinverkstad på Eriksberg, så sa farsan att jag kunde låna hans vita målaroverall och använda den som

VLÄS arbetskläder. Så klev jag in där i min vita overall och alla tittade på mig och undrade nog hur jag tänkte. Eller så trodde de att jag var någon sorts kontrollant. Efter en timma var overallen helt svart och den blev aldrig vit igen.

På Götaverken, Lindholmen och Eriksberg jobbade säkert 15 000 personer, varven hade egna färjor som de transporterade sina anställda på. Det skulle inte ha gått

annars, det var så många som skulle över. Det gick en egen spårvagn inne på området på Eriksberg. Det gick skrönor om att det jobbade så mycket folk där så nån gubbe här och där kunde lägga upp en bräda på axeln och knalla runt med den hela dagen och låtsas jobba. Det var ingen som kunde ha koll på det.

När Lisa och Susanna, som äger caféet, får en stund över berättar de om hur de kom att starta sitt hundcafé.

LISA Detta är Göteborgs andra äldsta café, det äldsta är Ahlströms konditori på Korsgatan. Cafeet fyller 111 år i år.

Det är delen där disken står som varit café så länge.

Rummet intill var en fiskhandel från början. Innan vi tog över var det en man som hette Håkan som hade det i några år, och innan dess var det ett långtradarfik som öppnade klockan fyra på morgonen.

PROV

Kerstin hette hon som hade det då. Långtradarchaffisarna kunde sticka in en lapp under dörren till fiket där de skrev ”Väck mig med en Patentsmörgås och en kaffe vid fyra.”

Hon var som en morsa till dem. En patentsmörgås är en stekt smörgås med ägg, bacon och falukorv.

Vi var i de här kvarteren som barn. Susanna och jag har känt varandra sedan vi var sex år. Vi bodde i Pölsebo men det var här i Färjenäs som vi tog färjan in till stan. Här bodde många av våra klasskompisar. Bussen gick från Bräcke ändhållplats hit. När vi bestämde oss för att vi

ville ha ett fik, då åkte vi hit. Vi var här en gång i veckan och kikade, och vi fick praktisera hos Håkan eftersom vi inte kommer från den här branschen sen innan. Vi fick frågan vad vi hade för plan B om det inte skulle funka att ta över caféet men vi sa att vi är för gamla för att behöva ha en plan B. Det är det här eller ingenting alls. Vi har nog alltid drömt om något eget. Så var vi i Paris för två år sedan och bodde på ett lyxhotell, Castille de Paris. Där fanns det en katt som hette Elliot, och den styrde och ställde. Om den ville vara på en viss plats så flyttade sig alla

VLÄS Rolexklockor. Vi bestämde oss där och då för att vi skulle starta vår verksamhet, kan den katten få det som den vill ha det så kan vi! Vi pratade och skrev ner idéer på både kvitton och servetter.

SUSANNA Vi har genomfört det mesta vi tänkte oss, förutom att vi ville göra kvällsaktiviteter med hundfokus och än så länge har vi inte riktigt haft orken. Men vi har tänkt att det skulle kunna vara en hundrastgård här brevid

bland björkarna. Just detta att vi har hundar tror vi skapar mycket samtal och kontakt härinne.

LISA Vad som krävs för en plats med atmosfär? Mycket hänger förstås på människorna, och en del på miljön. Det krävs en kombination av mötesplats och ruffighet. Jag tror att det behövs saker som är motsägelsefulla. Som en ostmacka och fin champagne i skogen. Det ska vara annorlunda och inte tillrättalagt.

PROV

I det inre rummet sitter Lotte och fikar med sin hund Obi.

VLÄS

LOTTE Jag gillar att man får ta med sig hunden hit. Han vill ju vara med överallt! Då kan vi ta en promenad i skogen och sedan gå hit och fika. Man känner sig välkommen här! Det var ganska nyligen jag fick reda på att fiket fanns, och sedan dess har jag gått hit på lördagarna. Jag bor på Eriksberg och det är en bra promenadsträcka därifrån och hit.

Den första gången jag var här var med min mamma och pappa. Jag har flyttat hit från Danmark och de var på besök. Pappa är pensionär men han blev som ett barn när han sprang här nere vid vattnet med Obi! Jag har bott här i två år och två dagar, och just nu ansöker jag om att få svenskt medborgarskap. Jag bor här med min sambo och har jobb på förskola, så nu efter två år kan jag ansöka. Det är olika regler beroende på vilket land man kommer ifrån, om man jobbar, om man bor ihop med någon och så vidare. Obi är en Jack Rusell från Jönköping.

TEXT Vanja Larberg BILD & FORM Jon Liinason