Gästkrönika

Hur mycket tål byggchefens bord?

TEXT: JEANET CORVINIUS, ORDFÖRANDE I BYGGCHEFERNA

En film som Byggcheferna gjorde 2014 heter ”Det är ditt bord”. Den handlade om allt som en byggchef har på sitt arbetsbord: ansvar för tidplaner, leverantörer, säkerhet, ekonomi, födelsedagar och mycket annat – allt med höga krav på både ledarskap och medarbetarskap.

Filmen beskrev ett normalläge. Den togs fram för att ge studenter en bild av vår vardag, och den försökte knappast försköna branschen. Som rösten i filmen förvarnade: ”Vännerna kanske undrar vart du tagit vägen och din familj kan tycka att du jobbar för mycket. Du kommer garanterat vara den som kommer först och går sist.”

Nu har åtta år gått sedan dess. Och jag önskar att filmen i dag skulle kännas föråldrad: att den vore en spegling av hur byggbranschen såg ut förr i tiden, då ”social hållbarhet” var ett okänt begrepp, då

machokulturen var starkare och man hellre jobbade ihjäl sig än bad om hjälp. Att vi nu skulle kunna skrocka åt det konstiga i att blivande chefer fick förvänta sig att jobba övertid varenda dag.

Men här står vi nu, inför hösten 2022. Efter en pandemi (som kanske inte är över än?). Efter en cementkris (som kanske snart blossar upp igen?). Mitt i ett krig (som ingen kan veta slutet på). Med skenande materialpriser, rusande inflation, höjda räntor och leveransproblem – parallellt med skärpta klimatkrav och nya förväntningar på att alla eller några ska kunna jobba hemifrån. Och då kan man snarare börja sakna det där normalläget från 2014…

Att vara byggchef de närmaste månaderna kommer att bli en rejäl prövning – kanske den svåraste på årtionden. Våra redan överlastade bord kommer att bågna. Det säger jag inte för att avskräcka någon. Och jag säger det inte för att kräva snabba lösningar. Jag säger det för att alla utmaningar blir lättare om man förbereder sig och försöker klara dem tillsammans.

När allt blir ekonomiskt kärvare blir det

Och då kan man snarare börja sakna det där normalläget från 2014…

även tuffare i våra projekt, det vet vi sedan gammalt. Då blir vägen kortare till frustration och konflikter. Stressen och pressen blir mer konkret. Vi börjar kräva mer av varandra, effektiviserar så mycket vi kan, får mindre tålamod och blir skarpare i tonen. Om många då dessutom jobbar på distans kan det lätt bli missförstånd och skapa mer friktion. Att försöka skapa en lagkänsla, få förståelse för varandras situationer, uppfatta subtila varningssignaler om stress eller psykisk ohälsa… sådant blir svårare om vi inte kan se varandra i ögonen (utan att ha en skärm emellan).

Låt oss gå in i hösten med en medvetenhet om allt det här. Hjälp varandra att komma ihåg att vi gör det här tillsammans. Vi är aldrig varandras fiender: vi är en grupp människor som hjälps åt med att bygga samhället. Och det ska vi göra med omtanke om alla, med god vilja och konstruktiva samarbeten.

Precis som 2014 är jag väldigt stolt över att vara chef inom samhällsbyggnadssektorn. Det kan vara krävande, svårt och frustrerande, men det är samtidigt mäktigt, häftigt och inspirerande. Just nu är jag orolig över att de tuffa tiderna ska få många att vilja eller tvingas byta bransch eller i värsta fall behöva sjukskriva sig. Det vore synd och skadligt på så många sätt. Om vi gemensamt är beredda på att det blir skakigt en tid framöver, och gör vårt bästa för att stötta varandra längs vägen, kan det göra stor skillnad.

Var rädda om varandra! Håll koll på din egen arbetsbelastning! Våga ställa den enkla frågan ”mår du bra?” med jämna mellanrum – både till dina kollegor och din spegelbild.

Det har du också på ditt bord.