Femte Statsmakten #2 2013

en tidning av studentkรฅren vid jmk: institutionen fรถr journalistik, media och kommunikation, stockholms universitet nummer 02 2013 : den svenska drรถmmen

tema:

den svenska drรถmmen

femte statsmakten

www.femtestatsmakten.se

2#2013

03 Ledare: Inte journalist i alla fall Sara Fröhling Lind

04 Tema: Backpacking feber Ida Viberg 06 Tema: Ingen människa är illegal Siri Hill

08 Tema: Har rasismen ökat i Sverige?

Johan Frick

09 Tema: Du niar inte mig Hjalmar Kyle

10 Profil: Sverige

Johanna Lindberg, Sara Fröhling Lind

14 Tema: Den nya svenska vardagsmaten Eva Wikdahl

15 Tema: I arbetslöshetens limbo Matthias Mattson

16 Tema: Det svenska musikundret Sara Fröhling Lind

17 Tema: Dansbandsbranschen blickar framåt Johan Colliander

18 Tema: Alkoholkonsumtionen i tydlig förändring Simón Bustamante

20 Tema: Svenska deckares storhet Sara Fröhling Lind

21 Krönika: Om mamma ser mig nu Linnea Gustafson

22 Tema: Slacktivism räddar inte världen Malin Hansson

24 Kultur: Konstnär mellan två världar Sara Fröhling Lind

26 60 sek med Anton Hysén Andreas Sjöström

27 Resereportage: New York Madeleine Dahlström

30 Kårkalendarium

Johanna Lindberg, Mico Gujic

31 Sista ordet: Bestulen på livet?

Madeleine Dahlström

ledare

“Inte journalist i alla fall”

Chefredaktör & Ansvarig utgivare Sara Fröhling Lind sara.frohlinglind@femtestatsmakten.se

Vice chefredaktör Madeleine Dahlström

madeleine.dahlstrom@femtestatsmakten.se

Textredaktör Simón Bustamante

simon.bustamante@femtestatsmakten.se

Johan Frick

johan.frick@femtestatsmakten.se

Malin Hansson

malin.hansson@femtestatsmakten.sez

Bildredaktör Linnea Gustafson

linnea.gustafson@femtestatsmakten.se

Redigeringschefer Sara Fröhling Lind Madeleine Dahlström Webbredaktör Simon Lundberg

simon.lundberg@femtestatsmakten.se

Skribenter Simón Bustamante, Johan Colliander, Madeleine Dahlström, Johan Frick, Sara Fröhling Lind, Mico Gujic, Linnea Gustafson, Malin Hansson, Siri Hill, Hjalmar Kyle, Johanna Lindberg, Matthias Mattson, Andreas Sjöström, Ida Viberg, Eva Wikdahl Redigerare Simón Bustamante, Madeleine Dahlström, Johan Frick, Sara Fröhling Lind, Maximiliam Gernandt

det var en solig lördag i april för två år sedan. Jag hade shorts och solglasögon och klev långsamt ut på gården med den sista väskan.

Mina småsyskon kramade mig hejdå säkert tjugo gånger innan jag satte mig i bilen och åkte från Karlstad. Det var dagen jag packade ner mina kläder i sopsäckar, mina böcker i banankartonger och tryckte in det i mammas röda bil. Det var dagen jag flyttade till Stockholm. jag växte upp i Värmland. Gick på samma högstadieskola som Mia Skäringer en gång gick på, och samma gymnasium som Hanna Hellqvist och Adam Alsing. Alla starka och framgångsrika personer och nu hade turen fallit på mig. Småstadstjejen skulle bli storstadstjej och pressen borde gjort mig rädd, men jag blir inte rädd längre. så länge jag kan minnas har jag skrivit. Dagböcker, noveller, filmmanus, låttexter och alldeles för långa skolarbeten. Men när jag fått frågan vad jag vill bli har jag alltid svarat ”inte journalist i alla fall”. Min mamma var journalist under min uppväxt och jag minns tydligt de grå stentrapporna upp till hennes ännu gråare kontor. Tråkigare än så kunde det ju inte bli, tänkte jag. ju äldre jag blev desto svårare blev det att försvara mitt agg mot journalistiken. Jag fick höra ”men du som skriver så mycket” och till slut stod jag försvarslös och vek mig totalt för den framtid som stod utstakad. Så när jag flyttade till Stockholm, den där soliga lördagen i april för två år sedan, var min plan klar - att en dag studera journalistik. och nu står jag här. Har snart studerat mitt första år på jmk, och jag kan inte tänka mig att vara någon annanstans. På rätt plats, vid rätt tillfälle, i mitt ess. Idag, kanske mer än någonsin förut, beundrar jag min mamma och hennes yrkesval, och hoppas att en dag, bli lika bra som hon. Det är min dröm. i det här numret av Femte Statsmakten diskuterar vi Den svenska drömmen – svenska traditioner, språk, musikunder, rasism och mycket, mycket mer. Häng med!

Trevlig läsning,

Korrektur Madeleine Dahlström, Sara Fröhling Lind, Klara Söderberg Fotografer Simón Bustamante, Johan Colliander, Madeleine Dahlström,Sara Fröhling Lind, Siri Hill, Hjalmar Kyle, Johanna Lindberg, Eva Wikdahl

Sara Fröhling Lind chefredaktör

3

backpacking

feber

Att resa som backpacker utgör drömmen för många svenska ungdomar. Fler och fler ger sig iväg med endast ryggsäcken, stora förväntningar och redo att upptäcka världen. Anna Löfgren är en av dem som valt att resa genom djungel, öken och myllrande städer för att uppleva sitt livs äventyr. text: ida viberg foto: anna löfgren att resa som backpacker genom flera länder och under en lång tid intresserar många svenskar. Anna Löfgren berättar att hon själv drogs till enkelheten som resandet innebär.

– Om man tar sig bortom klassiska turiststråk och vågar prova på nya saker kan man komma nära både inhemsk befolkning och andra backpackers.

Anna berättar att det mest minnesvärda på sin resa genom Asien, Australien och Nya Zeeland är just storslagna naturupplevelser och möten med fantastiska människor. nu befinner sig Anna och bästa vännen Sandra Sjölander på Australiens östkust efter sex månader på resande fot. De har provat på allt från extremsporter till bergsvandringar och strandliv. Med varandras sällskap känns inte avståndet till nära och kära så jobbigt.

– Det är både roligare och tryggare att tillsammans kunna dela upplevelser, tankar och beslut, menar Anna.

Viktiga val när man ska åka iväg som backpacker är enligt henne främst praktiska saker. Att hålla en budget, packa funktionellt och ha anpassningsförmåga är avgörande för en lyckad resa. Anna vittnar om trånga sovutrymmen och krig med kackerlackor där det inte finns rum för att klaga.

Högklackade skor, plattången och frekventa festnätter har fått stå över för sportkläder och naturnära upplevelser.

Annas främsta tips till andra som vill resa är att se till att uppleva vad varje land har att erbjuda med både öppet sinne och försiktighet. australien är en favorit bland skandinaver, där många ungdomar anser sig ha hittat paradiset på jorden. Svenskarna är ett resande folk där charterresor i barndomen troligen gjort att man nu vill uppleva mer. Livet som backpacker på varma sandstränder lockar med frihet, enkelhet och fantastiskt väder.

Att inte riktigt veta vad som kommer att hända är spännande och stimulerande, enligt Anna. Priser och ögonblickets infall påverkar resmålet och kan ta dig till oväntade och intressanta platser. när det åtta månader långa äventyret tar slut i maj är det studier inom folkhälsovetenskap som gäller för 20-åringen. Resan har gjort henne mer öppen och säker på sig själv som människa och även skapat nya mål i livet.

– Jag vill studera för att kunna förändra världen. Om jag vill göra något kan jag fixa det.

5

Drömmen om en värld där ingen människa är illegal Under principen “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”, jobbar nätverket Ingen människa är illegal (IMÄI) för papperslösas rätt till mat, boende, vård och utbildning. Femte Statsmakten träffar papperlöse Imad och Erik Bowallius, aktiv i IMÄI, som drömmer om en värld utan gränser. text & foto: siri hill

tema

- everybody told me to go to Sweden, I knew that Sweden is the ideal country, democracy and justice. It looks like heaven, but I feel disappointed. Everything is totally changed, säger Imad. Drömmen om Sverige förvandlades till en mardröm när han fick avslag på sin asylansökan. Nu är han papperslös och får hjälp av IMÄI. vad är imäi?

- Det är ett autonomt no border nätverk som jobbar för öppna gränser, säger Erik Bowallius som är Imads kontaktperson. Vi anser att gränserna upprätthåller problemen. Det handlar inte om att vi ska ha en humanare asylpolitik utan att det är själva asylpolitiken i sig som är fel, att vi delar upp mig i medborgare och personer som Imad i folk utan rättigheter. Alla har rätt till vård, mat, boende och utbildning på den platsen där man vistas.

Det är det vi kallar medborgerliga rättigheter. vad är imäi:s vision?

- En värld utan gränser. Det kan låta naivt men det behövs ändå en röst i debatten som inte bara pratar om att vi ska göra reformer i lagen utan att hela systemet är fel. Ska man verkligen kategorisera människor på det här sättet? Om man pratar med folk tror jag att de flesta skulle vilja ha ett samhälle dit alla kan komma, sedan kan man ha olika åsikter om hur man bör lösa problemet. Där tror jag att vi kan attrahera för att verkligen gör något konkret. hur arbetar ni och hur en bli aktiv?

- Mycket av IMÄI handlar om kontaktmannaskap, att vi hjälper individer personligen. Jag försöker få folk att bli så självgående som möjligt, det är lätt att hamna i fällan att man blir hjälpt med allt.

Efter att ha träffat Migrationsverket

och fått tre avslag har en del blivit så paralyserade att de har gett upp.

I Stockholm är IMÄI indelat i olika grupper. Opinionsgruppen jobbar med kunskapsspridning inom och utanför gruppen och i kontakt med media. Barngruppen jobbar med barn. I asylgruppen pratar man om hur det fungerar med kontaktpersonerna, om det råder språkförbistring eller om någon av dem mår väldigt dåligt. Matgruppen samlar in utgången mat från butiker, sedan hämtar folk sin mat hos IMÄI. Rådgivningsgruppen ger papperslösa juridisk rådgivning.

Man kan maila oss på stockholm@ ingenillegal.org och engagera sig.

Vi behöver hjälp med allt möjligt, det kan vara att låna ut sin bil, bli kontaktperson eller hjälpa till i matgruppen. vad tror du krävs för att en värld utan gränser ska bli möjlig i framtiden?

- Vi måste växa och bygga större nätverk, man kan säga att vi är en symbol för den värld vi vill ha. Vi släpper in alla och vi hjälper alla.

Vårt nätverk är inte alltid stort, men ju mer vi gör desto fler människor kan vi hjälpa och desto fler organisationer kan vi inspirera till att göra samma sak. Jag försöker även att inspirera de som är eller har varit papperslösa att organisera sig själva. Detta är människor som är osynliga i debatten, som alltid framställs som problem eller offer, inte som några som har makt att förändra. Det får inte bli den där typiska Pocahontas-historien, där en vit välutbildad person med fina värderingar kommer och hjälper folk i nöd.

Imad tittar på min hund Pepe som sover i sin korg.

- I think here in Sweden you should be a dog to have your human rights. My friends sleep outside, in this winter. There are no dogs sleeping outside, säger han.

7

har rasismen

ökat i sverige?

Medierna flödar av historier om rasism och ser man på debattklimatet i dag är det annorlunda jämfört med förr. Säger man något rasistiskt får man räkna med mothugg, menar författaren Marcus Priftis i sin krönika i Dagens Arenas webbtidning.

Betyder mediernas ökade fokus på rasism att den har ökat i Sverige eller beror det på något annat? text: johan frick foto: sara appelgren

marcus priftis har skrivit boken Främling, vad döljer du för mig? Enligt honom ökar inte rasismen i Sverige. Att den får så mycket uppmärksamhet i medierna är att den blivit mer synlig, inte mer vanlig. Detta är den antirasistiska kampens förtjänst, det är nu den betalar sig, menar han. Priftis stödjer sig även på Mångfaldsbarometerns mätningar, men de ger snarare hans teori rött kort än styrker hans tes. mångfaldsbarometern hör till sociologiska institutionen på Uppsala Universitet. Varje år mäter den intoleransen i Sverige. Ända sedan mätningarna började 2005 har invånarna med en extremt negativ attityd till invandrare varit förhållandevis få, men i 2012 års mätning höjer Mångfaldsbarometern ett varnande finger för att negativa attityder växer. På sin hemsida skriver de att förvärrad ekonomisk kris och arbetslöshet kan vara en förklarande faktor. vidare kan man läsa i Mångfaldsbarometerns rapport att majoriteten av det svenska folket 2012 inte tror att vissa invandrargrupper kommer att kunna integreras till det

8

svenska samhället. På frågan om hur ofta man umgås med personer som invandrat från andra länder, visar det sig att 32,8 procent aldrig interagerar med utomeuropeiska invandrare. men då är det viktigt att tänka i liknande banor när det gäller antirasismen. Har den blivit starkare samtidigt som rasismen ökat? Det hävdar Marcus Priftis, men han är inte ensam om det. Statsvetaren och Carl Bildts talskrivare, Tommy Möller, gick nyligen ut i media och menade att statsministerns utskällning av Billströms rasistiska uttalande var unikt i svensk politisk historia. Aldrig tidigare har en statsminister gett en minister så svidande kritik offentligt. Efter Moderaternas senaste vändor i kvällspressens mediedrev har deras opinionssiffror sjunkit. Kanske betyder det något. Kanske betyder det ingenting. kanske ligger det något i det Priftis säger. Kanske har Sverige vaknat upp ur sin antirasistiska slummer och börjat betrakta vittnesmål om vardagsrasism som relevanta berättelser om Sverige. Å andra sidan. Kanske inte.

tema

DU

niar inte mig Du-reformen tog sin början under 60-talet och förändrade sättet hur vi tilltalar varandra, den formella och status baserade Ni-formen byttes ut mot Du. Bror Rexed, som var generaldirektör på socialstyrelsen på 60-talet, var en del av förändringen då han ville bli duad. text & foto: hjalmar kyle ”hej, jag heter Bror och jobbar med medicin. Jag vill att alla skall säga du till mig.”

Om denna Eva är personalansvarig eller bara en annan Eva i mängden.

med dessa ord inledde Bror Rexed sin tid som generaldirektör på socialstyrelsen 1967. Det kan även ses som startskottet för du-reformen som under 60- och 70-talet fundamentalt förändrade sättet vi tilltalade varandra. Det Rexed framför allt revolterade mot med sitt uttalande var ett starkt hierarkiskt samhälle, där titulationen var en markör. Han var inte längre professor Rexed utan Bror, en person man inte behövde nia trots upphöjd status. Tidigare hade det varit en process att bli nära vän med någon och lägga bort titlarna. Mellan könen var det osannolikt att dua, förutom i en intim relation eller till barn. Syftet med Brors reform var en jämlikhetssträvan, att man på socialstyrelsen skulle tilltala och därmed (förhoppningsvis) behandla alla lika.

men på senare tid har användandet av ”ni” ökat, framförallt i service- och handelssektorn. Att på hotell, restaurang eller i butik bli niad är inte ovanligt, då det av yngre generationer som inte upplevde reformen ses som artigare.

”du” hör ihop med förnamn och när vi idag lever i en värld med praktiskt taget bara förnamn anses titlar vara otidsenliga. Om man till exempel ringer socialstyrelsen är det troligt att man får tala med en person presenterad bara med förnamn, utan arbetstitel och efternamn. Vilket kan göra det svårt att veta om personen man talar med är den man är ute efter.

det finns däremot ett annat sätt att se på niandets återkomst, nämligen att användningen i sig är markeringen av status: jag niar, alltså är jag finare än du. Att de som duar främlingar är ociviliserade och oartiga. Medan jag som aktiv duare varken önskar framstå som något av detta utan vill bara visa att du och jag är jämställda.

en intressant fråga är varför ”du” ses som oartigt.

Om du-reformen då skulle följas och alla kallas samma sak, vore det väl varken artigt eller oartigt, det skulle bara vara ”du”. Möjligen kan det vara vår vilja att skilja människor vi känner från främlingar, eller skilja en professionell relation från den privata och mer oformella.

Då det kan vara behagligare att separera dessa roller från varandra.

9

Sverige

Att Gävle har en självmordsbenägen julbock, att Göteborgarna är stolta över sin feskekôrka, att det finns ett odjur i Storsjön och att man gör polkagrisar i Gränna, visste du säkert redan. Femte Statsmakten listar kuriosa om Sveriges landskap som kanske är mindre känt, men som ger desto mer cred och kanske en och annan stilpoäng. (Riv gärna ur och sätt upp på kylskåpet!)

text & illustrationer: johanna lindberg & sara fröhling lind

10 I Ångermanland är Junselevargen den största kändisen, och invånarna uppmanas fota den och skicka in till lokaltidningen, så dess vandring kan följas.

ångermanland

Norrbotten är Sveriges nyaste landskap och fick ett eget landskapsvapen först 1995. Vid en undersökning om vad folk tänker på när de hör Norrbotten, är ett av de vanligaste svaren: mygg.

norrbotten

I Lappland finns Sveriges enda rymdraketbas, Esrange, vilken är belägen i byn Jukkasjärvi. I berget Kiirunavaara gömmer sig även världens största underjordiska järnmalmsgruva. Utöver nästan 50 mil bergsgångar och tunnlar (vilket motsvarar sträckan Stockholm-Göteborg) innehåller gruvan även matsalar, kontor, verkstäder och personalutrymmen.

lappland

Härjedalens landskapsrätt är flötgröt, som görs på 6 dl grädde, 1 dl mjöl och ½ tsk salt. Grädden kokas på svag värme i 5 min, sedan tillsätts mjöl och salt.

Serveras ofta med röding och kokt potatis. I staden Sveg finns också en väldigt stor björn i trä.

härjedalen

Östersund har vid ett flertal tillfällen ansökt om att hålla i Vinter OS, men blivit nekade varje gång. Föregångaren till de olympiska vinterspelen, Nordiska spelen, har dock fått hållas i Östersund ett par gånger. Då endast på grund av snöbrist i Stockholm.

jämtland

I Medelpad finns berget Flataklocken som beräknas vara Sveriges mittpunkt, varifrån det är exakt lika långt till landets nordligaste som sydligaste del. I Sundsvall finns också Casino Cosmopol det nordligaste av Sveriges tre casinon.

medelpad

Den lilla orten Tärnaby har fostrat flera framgångsrika alpina skidåkare. Av Sveriges 185 världscupssegrar genom tiderna har 131 kommit från Tärnabyåkare som Anja Pärson och Ingemar Stenmark. En annan kändis från området är Västerbottenosten.

västerbotten

profil

11

I Kristinehamn kan du skåda den 15 meter höga skulpturen som Picasso valt att placera i skärgården.

Skulpturen sägs föreställa hans andra fru Jacqueline Roque, smickrande?

värmland

Hela landskapet har uppmärkta cykelleder för fantasten. I Insjön finns också ett Clas Ohlson museum, där man kan botanisera bland gamla kataloger och produkter.

dalarna

12 I Älvkarleby nära landskapsgränsen ligger det kinesiskt inspirerade hotellkomplexet Dragon Gate. I framtiden har ägarna som ambition att bygga världens största Buddha och inhysa en levande Panda.

gästrikland

Linköping kallas ibland för flyghuvudstaden eftersom det är den enda platsen i Sverige där flygplan tillverkas. Cirka en tredjedel av näringslivet i staden är knuten till flyg.

östergötland

Örebroarna verkar ha en förkärlek till kaniner.

Eller åtminstone konst. För ett par år sedan kunde man, mitt på Stortorget, skåda världens största gosekanin, under Open Art Festival.

närke

År 1984 blev Ikea-varuhuset i staden Köping det första (och hitintills enda) av möbeljättens svenska butiker att tvingas slå igen.

västmanland

I Uppsala kan du på Valborg skapa din egen flottkreation och tävla mot hundratals andra i forsränning. Detta är också Pelle Svanslös hemstad, och på sagomuseét Pelle Svanslös Hus kan man själv klä ut sig till katt och smyga runt i scenografin till julkalendern från 1997.

uppland

Till Alfta vallfärdar varje år cirka 1200 surströmmingsfantaster för att delta i världens största surströmmingsskiva.

hälsingland

Gekås i Ullared är det enda varuhuset i svensk historia som fått en egen tv-serie.

De ca 3,9 miljoner besökarna som varje år besöker varuhuset handlar tillsammans runt 13 miljoner par strumpor och 100 miljoner bullformar per år.

halland

Göteborgs Kex har sin fabrik i lilla Kungälv, strax norr om Göteborg. Här finns Bräckboden där du kan göra riktiga kexfynd. Vackra Fjällbacka har stått för kulisser i flera filmatiseringar. Bland andra Ronja Rövardotter som springer genom Kungsklyftan, och Camilla Läckbergs deckare.

bohuslän

I maj går Eurovision Song Contest av stapeln i Malmö. Malmöborna är redan i full gång med att skapa menyn till invigningen och skapar den efter fem signatursmaker tänkta att smaka som Malmö; lakrits, fläder, rabarber, röd chili och äppelmynta.

skåne

På Öland finns ca 350 stycken väderkvarnar.

öland

Blekingeborna är ett uppenbarligen kreativt folk som fått flera saker uppkallade efter sig - bland annat en viss typ av båt, Blekingsekan, en söm som används vid broderi, Blekingesömmen, samt en viss typ av knypplat spetstyg, Blekingespetsen.

blekinge

Småland kallas ibland för Möbelriket Småland.

Kända svenska möbeldesigners har sin hemmabas här och du kan botanisera bland Svenssons i Lammhult, Bruno Mathsson och Norrgavel.

småland

Strax utanför Visby ligger Lummelundagrottan, där man kan gå på grottäventyr och upptäcka gångar och grottsalar.

gotland

På en yta av ungefär 1 tunnland har man i Fagerås planterat ut cirka 1 000 000 (!) påskliljor, som varje år lockar tusentals växtfantaster från hela världen.

västergötland

profil

13

DEN NYA SVENSKA VARDAGSMATEN Svensk mat definieras fortfarande till stor del som husmanskost. Brunsås, potatis, sill och smörgåsbord. Men hur bilden av svensk mat skapats är en komplex historia. De flesta vet att mycket av det vi i dag tar för givet som svenska rätter ursprungligen härstammar från andra länder. text & foto: eva wikdahl den osmanska köttbullen representerar i dag det svenska köket och kvalar in som en av de populäraste rätterna enligt Nationalencyklopedin. Hur blev det så? I Jonathan Metzgers avhandling, ”I köttbullslandet”, kan vi läsa att bilden av det typiskt svenska är en konstruktion som uppstått genom både nationalistisk propaganda och en internationalistisk självbild. På senare tid har även kopplingen till svenskars möjligheter att resa och ”vidga sina vyer” gjorts och ansetts viktig i sammanhanget.

Invandrade människors bidrag i form av nya kryddor och syn på tillberedning av maten har också bidragit till formandet av det typiskt svenska. sandra roswall på M. Seger på Östermalms Saluhall pratar gärna husmanskost. Hon menar att det som utmärker den svenska husmanskosten är mycket jobb och kärlek – och att det är nyttigt. Hasse Bergman, även han kock på M. Seger, hävdar däremot det motsatta. Bergman berättar med både avsmak och fascination om hur kockarna förr i tiden fullkomligt öste i både smör och ister i maten. Husmanskost vill han inte rekommendera att man äter varje dag.

– Då blir det så här, säger han och slår sig på magen.

Den förändring som Bergman tycker sig kunna urskönja

14

när det gäller svensk mat är på vilket sätt den tillreds. I dag försöker man dra ner på grädde och smör, och ister används över huvud taget inte längre. Anders Malmberg på Husman Deli förklarar: – Svensk husmanskost har aldrig varit omodernt, den har bara fått en renässans. Svensk klassisk mat kommer alltid finnas även om det i dag äts tillsammans med spagetti istället för potatis. Spagetti är ju inte svenskt men det har ju blivit det. Och tacos. Jag vill inte säga det, men det är ju så. En försvenskad tacos, helt väsensskild från den mexikanska och amerikanska, i och för sig, tillägger han. i ”i köttbullslandet” resonerar Jonathan Metzger om huruvida populära rätter som tacos och kebab kommer att kallas svenska med tiden. Själv tvivlar han på det och poängterar att det skulle vara om den diskursiva definitionen av vad som är svensk mat förändras. Samtidigt skriver han att det möjligen bara är en fråga om tid och anpassning.

Det här betyder att vi inom kort kan räkna tacos som en del av den nya svenska vardagsmaten. För om det är något vi svenskar har när det gäller mat så är det tid och anpassningsförmåga. Titta bara på den osmanska köttbullen.

tema

I arbetslöshetens limbo

Sverige snittar i ungdomsarbetslöshet i Europa.

Det är tråkiga kalla fakta.

Bortom siffrorna finns vi, studenterna, som snart ska ut på arbetsmarknaden. text: matthias mattson foto: simón bustamante

har en av olika skäl inte varit hos Arbetsförmedlingen på ett tag kan ett besök ge obehag. Du möts av kalla öppna ytor med datorer som arbetssökande sitter hukade framför.

En ensam soffa som ingen använder.

Personalen är närvarande, fast likt dementorerna i Harry Potter stryker de fram längst bort i salen.

Den ljusa inredningen blir tillsammans med de bländande lamporna här till en retorisk paradox. Men detta är en observerandes känslor.

När det var ens vardag var detta en trygghet. En intalade sig själv att en åtminstone “tog tag i saken”. Och en hade ju drömmar. jag hittar tjugoåriga Mamuka Arabuli framför en av datorerna.

- Jag har inte haft ett arbete så länge som jag bott i Sverige.

Innan dess gick han i gymnasiet, så det handlar om två år. Jag talar med honom eftersom jag vill få kontakt med en av alla de arbetssökande det talas om när ungdomsarbetslösheten har blivit ett begrepp. En knäckfråga inför nästa års val, allra helst hos oppositionen.

Jag frågar honom hur han bär sig åt för att skaffa jobb och fram tornar de där begreppen: jobbcoacher, platsbanken, flitiga besök på arbetsförmedlingen. Men som för många av oss har varit och är mer än begrepp.

- Jag var på en intervju två gånger, men fick inte jobbet.

Jag frågar vad han tror det beror på: - Det fanns inte plats, är allt han kan säga. frågan är varför det inte finns plats och den ekar runt i Europa.

I dagens ekonomiska situation är det oroande att det är länder som Spanien, Italien och Grekland som har högst arbetslöshet, varav de två förstnämnda har fungerat som ”motorer för Europa”. Fram växer en brist på framtidstro, men inte nödvändigtvis ignorans. En mäktig populism och separatism – som den i Katalonien och norra Italien, som inte vill bekosta fattiglapparna i resten av landet – tillhör den politiska verkligheten. Och mitt i detta finner vi Sverige, som enligt Ekonomifakta.se ligger på plats 14 av 27 EU-länder. Även om Sverige inte ligger på samma höga nivå som andra länder i Europa, ligger vi ändå över snittet.

Det måste dock påpekas att den arbetsförmedling jag besöker ligger i Stockholmsområdet. Av Arbetsförmedlingens statistik framgår att dessa kommuner ligger bäst till i att ge ungdomar jobb. Värre är det för kommuner som Timrå, Ronneby och Kramfors, vilka toppar statistiken.

Jag frågar Mamuka vilka drömmar han har. Han vill jobba två år för att sedan studera till arkitekt. Vi går ut och tar foto, sedan går Mamuka tillbaka in. Han ska på ett till möte.

15

VISA FRÅN UTANMYRA

OM DET SVENSKA MUSIKUNDRET Det välkända begreppet Det svenska musikundret gör många svenskar stolta över sitt land. Femte Statsmakten tar dig på en resa genom musiksverige och dess framgångar, till de stilla tonerna av Jan Johanssons piano. text & foto: sara fröhling lind

delvis startade det svenska musikundret redan under 50-talet, då Stockholm ansågs vara jazzmetropol och Lars Gullin kammade hem priser i USA. Men begreppet myntades inte förrän de stora popartisterna slog igenom på 90-talet.

ABBA tog dock det första språnget, genom vinsten i Eurovision 1974.

Deras framgångar banade sedan väg för andra svenska grupper att slå sig ut på världsmarknaden.

Med CD-skivans stora genomslag följde också den ökade möjligheten att sprida sin musik internationellt.

Vilket rockduon Roxette gjorde och sommaren 1990 kom deras stora genombrott. Deras It must have been love hördes i storfilmen Pretty Woman och gick upp som listetta i USA.

16

popen dominerade i musikvärlden och det var den typen av musik som drog in pengar. Utöver Roxette var även Ace of Base en av de mest pen-

gaindrivande och i mitten av 90-talet påstods det att Sverige nu blivit världens tredje största musikexportör.

Det var också vid denna tidpunkt som Cheiron Studios grundades av hitmakarna Denniz Pop och Max Martin. De var bland de första att visa upp de produktionstalanger som fanns i Sverige. Och som de gjorde det.

Cheiron producerade bland mycket annat Britney Spears debutskiva och samarbetade med artister som Michael Jackson, Céline Dion och Backstreet Boys. det är just det som Sverige, på senare tid, kanske exporterat allra bäst – producenter. Om vi för en stund bortser från fantastiska artister som senaste decenniet fått genomslag på kontinenten - som Robyn, Agnes och allra senast Yohio - är det de svenska producenterna som står för hitmakeriet.

Denniz Pop och Max Martin banade väg för fler svenska producenter att nå ut. Idag ser vi, bland många, Anders Bagge och Andreas Carlsson.

För de flesta svenskar kända genom Idol, men utomlands för deras öga för kalashitar.

Och för att inte tala om den dundersuccé Swedish House Mafia gjort de senaste åren. Några som också tydligt visat åt vilket håll musiktrenden är på väg. Vi har lämnat bubbelgumspopen från 90-talet bakom oss, växt upp och lyfter numer armarna över huvudet till den lite tyngre, men ändå lättsmälta, housemusiken.

Det finns dock de som påstår att Det svenska musikundret, som tål att skrivas ut med inledande versal, är en myt. Att det, som med så mycket annat, var ett säljknep och en glädjekalkyl som skapades på 90-talet.

Tro vad man vill. Att Sverige är en ledande musikexportör idag. Det är ett faktum.

Dansbandsbranschen blickar framåt Dansbandens död har det siats om i snart trettio år men ännu är inte profetian uppfylld. Är dansbanden dömda till en plats på musikhistoriens kyrkogård eller är ryktet om deras eventuella bortgång bara en kraftig överdrift? text & foto: johan colliander På Mälarsalen i Stockholm märker man inte av några dystra toner denna påskafton, här dansas det för allt vad tygeln håller. På scen bjuder Skaraborgsbandet Elisas på en intensiv show som hållit på i en timme redan och som ska fortsätta i tre timmar till, ända fram till tolvslaget.

Elisas är ett ungt dansband som ända sedan de kammade hem segern i 2010 års upplaga av SVT:s ”Dansbandskampen” har rönt stora framgångar.

– Jag tycker mig se att det kommer fler unga dansband, och jag tror att mycket av det beror på ”Dansbandskampen”, det blev ett uppsving där. Men självklart vill man se ännu mer. Just nu känns det som om det sker ett generationsskifte, säger Elisa Lindström, sångerska i Elisas.

Just ”Dansbandskampen” verkar ha haft en positiv effekt på branschen, vilket är något som Lina Haskel, tillförordnad chefredaktör på tidningen ”Får jag lov”, håller med om: – Med Dansbandskampen blev det ju ett uppsving i media, då började det skrivas om dansbanden. När det började sändas på bästa sändningstid vågade även andra medier ta in det. Många upptäckte att det fanns en stor kultur som var okänd. Det är ganska vattentäta skott

mellan de som gillar dansband och de som inte gör det

bart härligt. Men många anser ju det, säger Elisa Lindström.

”Dansbandskampen” som startade 2008 kan ses som ett svar från Public service på det ”Dansbandsuppror” som startades 2007 av ett flertal dansband. Upproret vände sig mot den diskriminering som flera dansband ansåg sig ha blivit utsatta för av Sveriges Radio och P4. Relationen mellan banden och medierna är en knackig historia, och många frågar sig vad som egentligen gäller – folkets eller mediernas smak.

– Bingolotto har till exempel tagit tillbaka dansbanden och de märker själva att tittarsiffrorna går upp när de har med dansband, så det kommer de fortsätta att göra, säger Haskel.

Hur ser då framtiden ut för dansbanden vars död förutspåtts i år nu? Enligt Lina Haskel är det ingen större fara.

– Jag tror att den här kulturen är så fastrotad att den inte bara försvinner. Däremot måste man ju tänka nytt. Det drar inte folk att dra in ett dansband på Folkets hus och servera kaffe, det funkar inte. Det kanske funkade på 70-talet, men nu är det ganska mycket annat som konkurrerar.

Det måste vara lite mera fräscht och det måste hända lite mer. Finlandsfärjorna är ju toppenexempel på där det lyckats bra, de drar ju hur mycket folk som helst.

Det finns ganska mycket aktiviteter och dansen är en självklar del i det hela.

Upproret med bland andra Kikki Danielsson i spetsen menade att medierna hade hjälpt till att ge dansbanden en ”töntstämpel”. Kan det stämma att det finns en sådan stämpel?

– Ja, jag tror det, fortfarande. Men vi gör allt för att tvätta bort den. Man får försöka göra det otöntigt. Det får man jobba med hela tiden, för glad och käck musik tycker många är töntigt Det tycker inte jag, jag tycker bara att det är under-

Elisa Lindström ser ljust på framtiden: – Jag tror att om alla band är tydliga och stolta med att de är ett dansband, så att ett dansband inte bara blir ett coverband, då tror jag att det finns hopp och att de kan leva vidare. Men det gäller ju att man hittar den unga publiken och att man till exempel jobbar med texterna.

– Vi vill att många unga ska komma, för även om det är en dansande publik så försöker vi alltid att bjuda på en show.

17

alkoholkonsumtionen

I TYDLIG FÖRÄNDRING Svenskars alkoholdrickande har länge varit förknippad med ett intensivt konsumerande vid ett och samma tillfälle, exempelvis på helger. Magnus Jägerskog, vd för IQ, menar dock att alkoholen på senare år har fått en allt större plats även i det vardagliga livet. text: simón bustamante foto: sara fröhling lind

18

tema

när jag berättade att jag skulle skriva en artikel om ”den svenska fyllan”, skrattade min flickvän och nämnde hur en av hennes brittiska vänner en gång hade anmärkt på svenskars bisarra dryckesvanor: – Ni svenskar är så konstiga! Ni dricker inte ofta, men när ni väl gör det dricker ni så mycket att man måste ringa ambulansen! magnus Jägerskog, vd för IQ som jobbar med informationsspridning om alkohol känner igen den bilden.

– Det stämmer att Sverige har en tradition av att konsumera mycket alkohol vid ett och samma tillfälle och det kallas för intensivkonsumtion. Man kommer upp i det om man som man dricker mer än fem glas och som kvinna mer än fyra glas vid ett och samma tillfälle. under de senaste tio åren har intensiv-konsumtionen av alkohol minskat något bland unga vuxna. Det finns fortfarande en så kallad berusar- eller suparkultur i Sverige, denna har dock förändrats till följd av en normaliserande vardagskonsumtion som gjort sitt intåg hos svenskar på ett helt annat sätt.

– Idag är det vanligt att gå ut en tisdagskväll med några polare och hänga på någon bar eller äta middag och dricka alkohol till det, säger Magnus. För tio år sedan skulle reaktionen ha varit en annan. Idag ses det snarare som något trevligt, alkoholen har en allt vanligare plats i vardagen. magnus hävdar att man kan se detta rent statistiskt från flera olika håll. 1992 var det 27 procent av svenskarna som uppgav att man konsumerade alkohol en gång i veckan eller mer, knappt tio år senare har siffran nästan fördubblats. Antalet serveringstillstånd var år 1985 omkring 2 000 i hela landet, år 2009 hade de femdubblats.

i medier. Alkoholen möter oss med andra ord alltmer och vid allt fler tillfällen i vardagen, konsumtionen blir naturligare och mer självklar. Denna attitydförändring kan leda till en ökad alkoholkonsumtion i stort. Konsekvenserna av detta påverkar både på individnivå och bär med sig stora kostnader för samhället.

– Undersökningar visar att vi svenskar generellt sett har en lägre kunskap om sambandet mellan alkohol och cancer, säger Magnus. Alkohol är relaterat till ett 60-tal sjukdomar. 8 av 10 fall av gatuvåld är alkoholrelaterat.

Enligt missbruksutredningen kostar det samhället årligen 66 miljarder kronor. magnus menar att alkohol för svenskar är förknippat med ledighet och avkoppling.

Om man sätter sig på en charterresa till Grekland upplever man att det går att korka upp och börja dricka oavsett tid på dygnet. Även högtider som nyår och midsommar är centrala för alkoholkonsumtionen, den är en del av den svenska traditionen fortsätter Magnus.

– Jag tror inte att man går och funderar på att en dag hamna på en parkbänk eller få skrumplever, framför allt inte om man är en ung vuxen mitt i livet. Men en miljon människor har en så kallad riskkonsumtion i Sverige, andelen som är beroende ökar faktiskt. vad gäller ungdomar nådde man dock 2012 den historiskt lägsta konsumtionssiffran sedan 1971.

– Fler fritidsaktivitet är förlagda till hemmen idag än förut. En del av förklaringen är att man sitter mycket framför datorn, man är mer i hemmet än tidigare och får den effekten att man inte dricker alkohol. Att man bor hemma hos föräldrarna längre kan också ha en dämpande effekt, avslutar Magnus.

på tolv år har antalet svenska kronor spenderade på alkoholreklam ökat från åtta miljoner till 928 miljoner vilket lett till en kraftig ökning i hur ofta alkohol visas

19

svenska deckares storhet För den svenska befolkningen har deckare blivit en lika självklar del av sommaren som glass, campingsemester och mygg. Men även i andra länder växer sig den svenska deckartrenden stor. text: sara fröhling lind foto: johanna lindberg

deckare blev ett faktum inom svensk litteratur genom Maj Sjöwall och Per Wahlöö. De författade romanerna om Martin Beck, som också lade grunden till exporteringen av den svenska litteraturen.

- Det är just genom kriminalromanen som vi är extra starka utomlands, säger Niclas Salomonsson, litterär agent och grundare av Salomonsson Agency, till Expressen. nästa stora namn att slå sig in på den utländska marknaden var Henning Mankell. Via Tyskland etablerades så kallade ”Schwedenkrimmi” på kontinenten.

Mankells böcker har idag översatts till över 40 språk och sålt mer än 30 miljoner exemplar. Det gör honom till den största svenska deckarförfattaren genom tiderna. inte långt därefter kommer Stieg Larsson, vars karriär olyckligtvis tog fart först efter hans bortgång.

- Fenomenet Stieg Larsson har brutit mot alla regler om bokmarknaden som finns. Det hör inte till vanligheterna att en svensk död journalist seglar upp som en av världens hetaste författare, säger Rüdiger Wischenbart, tysk bokmarknadsanalytiker, till Expressen. wischenbart menar att de båda författarnas storhet inte varit möjlig om svensk kultur inte haft hög status.

- I Europa har vi en lång tradition av svensk kultur, från

20

Astrid Lindgren till Ingemar Bergman. Den traditionen skapade stommen för svensk deckarframgång. bland andra starka författarnamn som Jens Lapidus, Arne Dahl och Åsa Larsson, märker vi också Håkan Nesser som även han nämner Ingemar Bergman som en anledning till de svenska deckarnas storhet.

- Bergmans filmer innehåller ofta teman som depression, kyla och självmordsbenägenhet. Detta är teman som man utomlands därför förknippar med det typiskt nordiska.

Det kan vara en förklaring till att svenska deckare funkar så bra i andra länder, säger Nesser till Lundagård.se. överlag har författarna varandra att tacka för sin egen framgång. Lyckas en börjar utländska förlag direkt jakten på nästa stora författarnamn. Samtal som ber om tips på ”nästa Stieg Larsson” förekommer nästan dagligen till svenska agenter. samtidigt höjs varningsfingrar för att utnyttja den svenska succén och deckarvågen som tycks skölja över Europa och världen.

- När det är flyt gäller det att vara smart och inte tanka in vad som helst. Det är sådant som riskerar att ta död på den här hypen. Det gäller att vara lite försiktigt, att fortsätta att sälja kvalitetslitteratur utomlands, säger Niclas Salomonsson.

krönika

Om mamma ser mig nu… jag var 15 år. Det var min första fylla. Det var Augustibuller och det var framför allt min första festival. Det var bland punkare, spikes, bandanas, hardcore och på Rekorderlig 7,0 jag blev festivalfrälst. Synen vi möttes av när vi gick igenom entrégrindarna försvinner aldrig: folk låg och spydde i diket, det var en enda röra och jag tänkte ”Om mamma ser mig nu…”. år 2007 och sista året Augustibuller arrangerades. För mig innebar det upptäckten av en helt ny värld. Bara några månader senare bokade jag biljetter till Peace & Love inför sommaren. Det var innan svärmen kom. Översvämningen av folk som ville åka på festival. Innan Peace blev en lerdjungel. Men leran hör ju också dit på något sätt. Tillsammans med doften av gräs, sprayfärg och nachos kramar den om en som en kär gammal vän. Och nu svärmar människor från hela Sverige till olika festivaler för att få uppleva detta. det har alltid varit en befriande känsla att åka iväg på festival.

Innan jag fyllde 18 kunde jag knappt tro att det var sant att man lät hundratals minderåriga dricka hur mycket de ville. Inför Peace and Love hade jag packat en hel bag med päroncider. Efter nervösa timmar i kön söker de igenom mina väskor, öppnar den som var full av cider och ropar ”Här var det grönt!”. Jag var helt förbluffad, men glad såklart. För många handlar det mycket om alkohol. Men för de flesta handlar det mest om musiken. Att sitta på gräset i jeansshorts under solen framför scenen eller stå i publikhavet under stjärnhimlen. Att vara där, i den underbara musiken. Att få leva ut hur mycket man älskar den, sjunga tills rösten blir till oljud och känna så att tårarna rinner. det finns något som jag skulle vilja kalla festivalanda. Det är leenden man möts av, människor som plötsligt slår sig ned i någon annans camp, det är personen närmast i publiken som blir sällskapet för kvällen. Det är den spända bubblan som spruckit och det fientliga föraktet som brustit.

Inte alls som i krogkön när man får en armbåge i sidan för att personen bakom puttar in en i den framför. Jag tror att det är festivalandan som gör att vi klarar en vecka med bajamajor, tält, nudlar och lera. Jag tror jag ser hippie-ådran göra sig märkbar. Vi gillar ju frihet, fred och kärlek. i år har jag borstat upp mig. Det blir inget tält och förhoppningsvis ingen lera. Jag ska vandra runt i Slottsskogen på Way Out West. Mitt i festivalandan och musiken, helst mitt i solen och helt klart mitt i friheten.

Kanske sätter jag på mig en bandana, för gamla fina minnens skull.

text: linnea gustafson

21

SLACKTIVISM RÄDDAR INTE VÄRLDEN

22

tema

Delandet av kritiska artiklar, ”gillande” av organisationer och ”attendande” till demonstrationer syns ständigt i sociala medier.

Arman Maroufkhani skapade den nu kända Twitter-hashtagen #BästaBeatrice. Han anser att nätaktivism kan fungera som ett verktyg för politiska aktioner, men man ska inte tro att det räcker. text: malin hansson foto: arman maroufkhani

armans tankar och åsikter florerar varje dag genom hans statusuppdateringar på Facebook och inlägg på Twitter. Han delar kritiska artiklar om abortmotståndet i Irland, där han bott sedan han flyttade från Sverige för två år sedan, och egenförfattade texter med politisk kritik som speglar hans åsikter.

Efter att ha läst författaren Jonas Hassan Khemiris öppna brev till migrationsminister Beatrice Ask om sina upplevelser av rasism, startade Arman hashtagen #BästaBeatrice på Twitter.

Han blev uppmärksammad i flera medier, bland annat Sveriges Radio där han fick dela med sig av sina tankar kring Jonas text.

Som aktiv, och numera någorlunda känd, internetaktivist pratar jag med Arman om hur han ser på nätaktivismen. slacktivism kallas ibland den internetbaserade aktivismen som handlar om att stödja något med så lite ansträngning som möjligt, som att gilla en sida på Facebook.

Arman tycker att det är viktigt att komma ihåg att man kan göra politiska aktioner i verkligheten och samtidigt

vara aktiv på internet.

– Ett problem med slacktivismen är att om man tror att man räddar världen genom att dela en artikel kan det bli förlamande eller göra så man stannar hemma, eftersom man tänker att man redan gjort sin del. Men om man istället ser det som ett verktyg blir det en resurs. Om vi tar Soppkök Stockholm som exempel - du kan dela informationen, men i slutändan måste någon gå dit och ta med sig mat och vantar.

Samtidigt reflekterar Arman kring hur internetaktivismen kan skapa en gemenskap och bygga upp ett självförtroende hos de som kanske inte har aktivism omkring sig.

– Många som kritiserar internetaktivismen är sådana som kanske har ett brett kontaktnät och känner att de kan ha öppna diskussioner om vad de tycker. Alla har inte det och då tror jag det kan vara väldigt tacksamt att kunna diskutera på internet om saker som är viktiga. Där kan man också känna att det finns fler som tycker som en själv, vilket kan göra att man följer upp och agerar ut. en sådan tanke om skapande av en gemenskap

hade Arman då han startade #BästaBeatrice, han ville dela med sig av sina egna erfarenheter för att föra upp problemet med utanförskap och diskriminering i ljuset.

– Jag tänkte att om vi är flera som delar med oss av de här erfarenheterna så blir det svårt att ignorera eller skylla på tillfälligheter, då måste man se strukturer, berättar han.

Vi pratar om hur det numera obligatoriska nättyckandet och spridningen av information kan påverka den professionella journalistiken.

Arman ser en tendens till rädsla i hur tidningspressen skriver om vissa aktiviteter på internet.

– Jag tror att en del av stridigheterna kring nättyckare bland etablerad media har att göra med att de märker att monopolet de har att tycka håller på att försvinna.

Se till exempel på hur man skriver nedlåtande om ”Twittervänstern”.

Men han går inte ut alltför hårt mot oss framtida journalister: – När det gäller opinionsbildning är det såklart en grej, men tyckandet kan ju inte ersätta riktigt journalistiskt arbete.

23

Konstnär

mellan två världar - drömmar inspirerar till abstrakt konst

kultur

Den abstrakta konstens starkaste drivkraft är strävan efter att gestalta något annat än den yttre verkligheten. Inspirerade av drömtydning, ockultism och teosofi vände konstnärerna ryggen åt det traditionella gestaltandet för att istället avbilda det som ögat inte kan se. För hundra år sedan målade Hilma af Klint bilder för framtiden. Femte Statsmakten besöker Moderna museet och förlorar sig i färg, geometriska figurer och spiritistiska symboler. text & foto: siri hill dörrarna öppnas till Hilma af Klints samlingsutställning och jag översköljs av en explosion av färg och form. Serien De tio största från 1907 består av tio stycken tre meter höga färgstarka målningar som fullkomligt tar över hela rummet.

Geometriska former, vertikala linjer och symboler möter det monumentalt sakrala.

Hilma af Klint (1862-1944) var yrkesverksam som konstnär i en tid då kvinnor var mer eller mindre rättslösa. Inom konstscenen ansågs de vara oförmögna att skapa något nytt utan kunde endast reproducera. Trots detta blev af Klint en pionjär inom den abstrakta konsten då hon redan 1906 övergav det föreställande måleriet och ägnade sig åt att kartlägga den andliga dimensionen i tillvaron. mellan 1906 och 1915 komponerade hon mer än 200 abstrakta målningar av vilka många ingår i serien Målningar till templet. Idén var den om alltings enhet, bortom den synliga dualistiska världen. I likhet med flera av sina samtida influerades hon av sin tids strömningar; spiritismen, ockultismen och teosofin.

Tillsammans med fyra andra kvinnliga

konstnärer startade hon nätverket De Fem vilka höll seanser. Det var under en sådan seans som af Klint fick kontakt med ett högre medvetande som talade genom henne när hon målade.

Af Klint själv har sagt att bilderna målades direkt genom henne, utan föregående teckning och med stor kraft.

Hon menade att hon inte hade någon aning om vad bilderna skulle föreställa, men arbetade ändå fort och säkert, utan att ändra ett enda penseldrag. det finns en rad exempel på konstnärer som hämtat inspiration från det ockulta och drömsyner. Ernst Josephson (1951-1906) och Carl Fredrik Hill (18491911) utnyttjade hallucinationer som deras psykiska sjukdomstillstånd frambringade. I den experimentella skriften Inferno beskriver Strindberg (1849-1912) den psykiska kris han genomgick 189496. Boken är baserad på Strindbergs Ockulta dagboken och skrevs för en publik med intresse för det ockulta. ”Hallucinationer, fantasier, drömmar synas mig ega en hög realitet. Om jag ser min hufvudkudde antaga menskliga former, så finnas dessa former der, och

säger någon att de endast (!) danas i min fantasi, så svarar jag: -- Ni säger endast?

-- Hvad mitt inre öga ser är mig mer!” skriver Strindberg i ett brev 1897.

Man kan säga att det abstrakta måleriet likväl som andra estetiska uttrycksformer är ett sätt att förstå och göra tillvaron mer begriplig. Kopplingen mellan det konstnärliga skapandet och det ockulta grundar sig på möjligheten att det vi kallar verklighet kan vara mer än det ögat kan se. Kanske är det till och med så att de abstrakta konstnärernas sätt att fundera över sig själva och sin tillvaro har haft mer betydelse än konstverken i sig? hilma af klint skrev i sitt testamente att hennes abstrakta verk inte fick visas för allmänheten förrän tidigast tjugo år efter hennes död, först då skulle man inse deras betydelse. Även om jag oftast känner mig lika existentiellt vilsen som de abstrakta konstnärerna var på 1900-talet, tycker jag mig, efter att ha lämnat Moderna museet, ha fått ta del av ett av de mest tilltalande sätten att förstå verkligheten på, nämligen idén om alltings enhet.

25

60 SEK MED...

ANTON HYSÉN

Den mycket omtycka fotbollsspelaren Anton Hysén om reaktionerna efter att han kommit ut som homosexuell, vad det gjorde med honom och tankar om hans framtida fotbollskarriär. text: andreas sjöström foto: john scarisbrick, camera link

det var många reaktioner när du kom ut som homosexuell. Blev det som du väntat dig?

- Det blev mycket mer positiva reaktioner än jag hade väntat mig. Jag hade faktiskt förväntat mig att folk skulle säga mer negativa saker. Sedan blev det också oerhört mycket större än jag hade trott, jag hade inte kunnat tänka mig att det skulle bli internationellt uppmärksammat. Alla tyckte något om det.

26

om vi går över till fotbollen nu istället, din försäsong har börjar riktigt bra. Men vad är målet?

-Det går alltid att sätta mål och försöka jobba mot dem. Just nu jobbar jag bara jävligt hårt och försöker att ta mig så långt det går. Jag har inget direkt konkret mål, med det vore en dröm och otroligt skönt att kunna ha det som jobb i framtiden (skratt).

du blev väldigt känd väldigt snabbt, förändrade det dig?

-Absolut inte. Inte på ett negativt sätt i alla fall. Det jag märkte var att jag blev mer mogen som person, samtidigt som jag blev en starkare person. Sen blev jag mer medievan också (skratt).

har du känt prestationsångest med tanke på din pappa och dina bröder?

-Aldrig. Jag är nog den som bryr mig minst om det där. Jag brukar fundera på det och förstår inte riktigt varför jag skulle ha prestationsångest. Jag kommer som sagt från en fotbollsfamilj, men det funkar inte riktigt så.

kände du någon tomhet efter att du vunnit Let’s Dance och blivit utsedd till årets homo?

-Nej, jag kände mest att det var skönt. Jag bryr mig inte om att folk skriver om mig för jag ignorerar det alltid ändå, men det var verkligen befriande att slippa känna att jag var bevakad dygnet runt.

hur ser framtiden ut, har du något spännande projekt på gång?

-Jag har en del små projekt på gång hela tiden. Men just nu är det bara fotbollen som jag fokuserar på. Du vet hur det är, man blir galen om man inte får röra en boll på en dag. Det är seriestart snart och jag är sjukt taggad inför årets säsong.

NEW- you’re YORK CITY the apple of my eye

New York är i en ständig rörelse där lokalbor och turister trängs tillsammans på gatorna mellan butiker och hamburgerhak. Det är staden som har allt och lite till, gärna av storleken större. text & foto: madeleine dahlström

A

ndan fastnar i halsen och det är svårt att fokusera med blicken när taxibilen kör ut ur Queens Midtown Tunnel. Rädd för att missa någonting på vägen försöker jag med sömntrötta ögon och ett överexalterat sinne insupa varenda liten del av Manhattans gator.

Trots att det är min tredje resa till New York försvinner inte den överväldigande känslan av staden som sveper över en, för staden är lika häpnadsväckande varje gång.

Tempot kan vara löjligt högt, trafiken är hektisk och galen och lukterna är näst intill värst. Trots detta finns det en förskönad och romantiserad bild av staden, att det är här någonting stort kan hända.

ATT GÖRA I New York, staden som har allt, finns det alldeles för mycket saker att göra, för mycket för att allt ska hinnas med. Under en vistelse finns det en del klassiska turistspots man inte bör missa. Som att gå längs med Hudson River uppe på High Line, ett ombyggt järnvägsspår som sträcker sig nerifrån Gansvoort St upp till W. 34th St. Vandra runt i Central Park upp till Strawberry Fields, ner mot Betheseda Fontaine, The Lake och Bow Brigde.

New York har en stor samling konstmuseum, det är

28

svårt att hinna med alla men The Met, MoMA eller Guggenheim är en skön avkoppling.

Innan avresa till New York se till att planera in och köp biljetter till en baseball- eller basketmatch beroende på säsong, mer amerikanskt än så blir det inte.

Klassiska Times Square är svår att missa och se till att hinna med en titt in i Grand Central Terminal.

SHOPPING En perfekt shoppingdag börjar i Meatpacking District, inne i Chelsea Market för att fortsätta till fots mot West Village och Bleeker St. Här är butikerna i mindre format och välkomnande där stora märken som Marc Jacobs innehar flera lokaler.

Ta dig sedan ner mot SoHo, men ta vägen förbi Joe’s i West Village, köp med en kaffe och stanna till i Washington Square Park. Väl nere i SoHo finns det mesta, från lyxiga Chanel till budgetpriser hos Forever21.

För den med större budget är 5th Avenue och Madison Avenue de rätta avenyerna att strosa runt på. 5th är mer turistanpassat och här huserar stora och lyxiga varuhus som Bloomingdale’s, Saks Fifth Avenue och Bergdorf Goodman.

resereportage

ÄTA Det sägs att man under en livstid i NY ska kunna äta ute varje kväll utan att behöva äta på samma restaurang två gånger. Så i denna restaurangdjungel kan det vara svårt att hitta rätt. Värt ett besök är Pop Burger i Meatpacking District och Shake Shack i Madison Square Park.

Brunch är en viktig del av en New Yorkers helg då det är tillåtet att dricka cocktails innan klockan 12. Härliga bruncher finns att avnjuta på Westville, Cafe Gitane, Peels och Pastis.

För en lyxigare middag är Waverly Inn stället att besöka.

Boka bord för att vara säker på att få plats.

BARER Efter en hektisk dag i New York väntar oftast en hektisk natt.

I East Village utefter St Marks Place ligger restaurangerna och barerna på rad och här är prislappen för en öl ca 5$. I West Village ligger Wilfie & Nell som är ett välbesökt ställe där man inte får vara blyg för att trängas med Manhattan-borna.

Också i West Village, på Hudson St, ligger baren Employees Only. Har man kommit till en lysande neonskylt där det står ”psychic”, har man kommit rätt.

I Meatpacking finns de flesta klubbarna, likaså The Standards välbesökta Biergarten där det serveras pretzels och öl och spelas ping pong.

UTANFÖR MANHATTAN Det vanligaste man kan höra en Manhattanbo säga är ”I never go to Brooklyn, I live on Manhattan” Att ta sig utanför ön är det inte många Manhattanbor som gör, men Brooklyn är ett måste. Två sätt att ta sig dit är att ta tunnelbanan till Brooklyn Bridge City Hall och gå över Brooklyn Brigde till Dumbo. Alternativt ta L Train från Manhattan över till Bedford Av i Williamsburg. Om man åker till Williamsburg en söndag, besök Brooklyn Flea Market vid East River Bank, om inte för loppisfynd så för Manhattans skyline.

29

KÅRKALENDARIUM

text: johanna lindberg och mico gujic

MARS 15/3 - femte statsmakten - nytt nummer 16/3 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz 19/3 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz 20/3 – föreläsning: Tomas Ramberg kl. 13:00 jmk-salen Efter ett decennium av arbete med Ekots lördagsintervju delar Tomas Ramberg med sig av sina erfarenheter av att intervjua politiker toch makthavare.

23/3 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz 26/3 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz 30/3 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz

APRIL

MAJ 2/5 – jmk pub - kl. 19-01 – JMK-cafeterian Pubmästeriet anordnar pubkväll. Popquiz med fina priser i potten, musik, dans och härligt umgänge.

4/5 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz 7/5 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz 11/5 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz 14/5 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz 18/5 - femte statsmakten - nytt nummer 18/5 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz 21/5 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz 25/5 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz 28/5 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz 31/5 - sittning för jmk-studenter Pubmästeriet avslutar terminen med en sittning på Bojan för alla JMK-studenter.

Mer information kommer.

2/4 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz 4/4 – jmk pub - kl. 19-01 jmk-cafeterian Pubmästeriet anordnar pubkväll. Popquiz med fina priser i potten, musik, dans och härligt umgänge.

6/4 -jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz 9/4 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz 16/4 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz 19/4 - femte statsmakten - nytt nummer 20/4 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz 23/4 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz 27/4 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz 30/4 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz

30

JUNI 4/6 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz 8/8 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz 11/6 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz

sista ordet

Bestulen på livet? jag sträcker mig efter plånboken i väskan och märker att dragkedjan till facket där min telefon ligger är öppet. Konstigt då jag var helt säker på att jag hade stängt facket. Paniken infinner sig när min hjärna spelar upp minnet om hur jag lade ner telefonen och drog igen dragkedjan. Jag är helt säker. Jag stoppar ner handen och telefonen är inte där, börjar frenetiskt leta i mina jackfickor men ingen telefon finns att hitta någonstans. det här är första gången jag blir bestulen på min telefon, eller för den delen blir av med en telefon överhuvudtaget då jag varit ett praktexempel och aldrig förstört, tappat bort eller bytt telefonnummer sen jag var 12. Jag fick min plånbok stulen för några år sedan och tyckte att det var det värsta som kunde hända och önskade att den som tog plånboken hade tagit telefonen istället. Jag kände mig oerhört kränkt då jag tyckte att plånboken var min privataste ägodel - jag hade en förmåga att skriva upp allt på små lappar och spara dessa i plånboken.

Nu önskar jag att det hade varit tvärtom, plånbok istället för telefon. den kränkande känslan kommer tillbaka när jag börjar tänka på alla saker som jag har i telefonen; bilder, anteckningar, sms och mail.

En del av mitt privatliv har en främmande människa kunnat ta del av.

En insyn som jag varken har välkomnat eller tillåtit. Men mest blir jag förbannad. Förbannad att någon har tagit någonting som är mitt. Alla materiella ting går att ersätta och telefonen i sig är egentligen det minsta problemet. Problemen har varit att få tag på alla myndigheter och sköta allt pappersjobb som kommer med en stulen telefon.

femte statsmakten är ett webbaserat magasin som utkommer tre gånger per termin och erbjuder ett blandat innehåll av nyhetstexter, reportage och intervjuer.

Tidningen produceras av studenterna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation och tillhör JMK:s studentkår. Den är politiskt oberoende och fungerar som en fristående enhet som granskar kårens och institutionens verksamhet. Femte Statsmakten fungerar sendan 2005 som en plattform för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet inför arbetslivet.

under mina dagar utan iPhone har jag haft blandade känslor av befrielse, stress och utanförskap. Livet funkar utan att behöva ha en telefon inom en räckvidd av fem meter men ändå har jag känt en växande oro i kroppen. En oro som har lett till en stressad tillvaro av att inte kunna vara kontaktbar på ett snabbt och smidigt sätt. Telefonen är en del av ens vardag i detta elektronikberoende samhälle och utan dessa manicker är det lätt att hamna efter. Mitt vardagliga behov av samtal och sms har fått mig att halka efter i de senaste uppdateringarna bland familj och vänner. Men mitt i allt detta har jag levt i en liten underbar bubbla av befrielse från ett överbelastat informationsnätverk. Jag är numera tillbaka i samhället och insett att gamla vanor är svåra att ändra, beroendet är tillbaka och bubblan är ett minne blott.

Madeleine Dahlström vice chefredaktör

31

femtestatsmakten

2#2013

www.femtestatsmakten.se