ledare
Skogslängtan Vi ser hjorten, hjorten ser inte oss. Kamerahanteringen är nu satt på sitt yttersta prov. Hitta fokus, hitta fokus. Nej, den såg oss. Den ståtligaste möjliga synen studsar ut ur linsens öga. Ett djur i sin naturliga hemvist vill inte ställa upp. Vi har inte djurens tillstånd att filma. Efter ett sådant misslyckande blir den där frukosten tvådelad. Vi är där för att filma djur, men gång på gång misslyckas vi. Klockan har hunnit bli 08.00 och vi kapitulerar. Hur trött eller besviken du än är blir lugnet lättare att hitta med en kopp på en soldränkt bergknalle. För mig har skogen alltid varit just det. Ett ställe där jag både känner mig hemma och helt borta. I total kontroll och utan grepp. Men mest känner jag mig hemma. Skogen är den plats som för mig alltid frambringar samma känsla. En känsla att jag är där jag borde vara. Människor söker sig till skogen. Ofta i olika utsträckning. Vissa vill bo där, vissa vill komma på besök. Varje individs relation till skogen är unik. Den går inte att bara kopiera från någon annan. Vad som är lika för oss människor är att vi söker något. Och i det sökandet kan vi få intryck och idéer från andra.
Att skapa ett magasin från grunden innebär att varje individ som jobbar med det lär sig en massa nytt om ett ämne. Jag har fått en inblick i den panik som en skogsbrand kan utsätta en djurägare för, hur naturromantik och samhällskritik kan vara samma sak, hur jakten efter skatten eller minsta antalet kast kan få människor att helt släppa den yttre världen. Det är bara en bråkdel av allt jag har lärt mig under skapandet av det här numret. Alla i redaktionen har helt säkert lärt känna skogen på ett nytt sätt. Att lära sig nya saker genom andras upplevelser är ett av människans bästa fortbildningsmedel. Oavsett vad du väljer att läsa, se eller lyssna, kommer du få lära dig genom andra människors upplevelser. I Magasinet Björk hoppas redaktionen kunna ge en bild av hur skogen lockar en varierad skara människor. Samtidigt vill vi ge inspiration för framtida möten med det som klär mer än halva den svenska landytan.
JOEL ERIKSSON, CHEFREDAKTÖR