D
en 9 september hände något som inte skulle ha hänt. I alla fall inte i Västervik. Ulrika Pescher stod bakom disken till Herberts Guld & Silver. Klockan var 10.45. I verkstaden fanns pappa Herbert och ytterligare en kollega. Tre ynglingar kom snabbt uppför trappstegen som leder in i butiken. –Jag förstod omedelbart att något var fel, berättar Ulrika. En av ynglingarna hade ena handen bakom ryggen, och plötsligt riktade han en sprayburk mot Ulrika, som instinktivt vek undan ansiktet. –Jag kände hur en vätska träffade mitt hår. Men jag lyckades vända undan ansiktet. Ynglingen skrek på bruten engelska att Ulrika skulle lägga sig på golvet. Sedan tog han sig in bakom ett skynke som ledde till verkstaden, där han sprutade något (pepparspray skulle det senare visa sig) mot Herbert Pescher och kollegan. Även de tvingades ned på golvet, men undgick att få pepparsprayen i ögonen. Under tiden gick de två andra ynglingarna lös på ett skåp med en hammare och lyckades få ned guld för en bra bit över miljonen i ett par bagar de haft med sig. Inne i verkstaden försökte Ulrika krypa fram till en telefon, men när hon förstod att rånarna lämnat butiken, reste hon sig och sprang skrikande efter dem ut på gatan, bara för att se rånarna försvinna på var sin cykel. –Det kan tyckas oförsiktigt av mig att ta upp jakten, men jag var så rasande att jag bara ville att de skulle stoppas, – till varje pris. Vi träffar Ulrika hos Guldsmeden i Vimmerby, där hon alternerar med jobbet hos Herberts Guld & Silver i Västervik. Det har gått fyra månader sedan rånet, och Ulrika talar om den traumatiska händelsen med ett stort lugn. Hon säger själv att hon mår bra, men att hon fortfarande är rasande över att de tre omaskerade rånarna är på fri fot, och att bytet är borta. –Självklart är jag mer vaksam nu än tidigare, säger hon. Varje gång det plingar i butiksklockan, gör jag en snabb bedömning av den eller de som kommer in i butiken. Tidigare trodde jag aldrig det skulle kunna hända, men nu ser jag på riskerna med helt andra ögon.
händer inte oss” tycks de flesta resonera. Och sedan står man där oförberedd och rånad. Det verkar inte ens som om man vill tala om såna här otrevligheter. Ulrika nämner att hon var på Guldfesten under höstmässan förra året. Händelsen i Västervik var färsk i hennes minne och hon berättade för sina bordsgrannar vad som hänt. För det första var det ingen som hade hört talas om att vi blivit rånade, vilket kan tyckas märkligt då branschen faktiskt är rätt liten. Och när jag sedan berättade var det helt klart att ingen ville lyssna. Det gjorde mig rätt beklämd. Ulrika Pescher är utan tvekan en modig människa och en kvinna med skinn på näsan. Det verkar som om hon klarat sig väl ut ur det här traumat. Kanske var det hennes eget sätt att tackla händelsen som räddat henne? Hon undvek att sjukskriva sig efter rånet. Hon gick i princip direkt tillbaka till butiken och började jobba. –Vi stängde aldrig, säger hon. Vi städade upp efter rånarna och så körde vi vidare. –Jag är övertygad om att vi måste prata mer om det här i branschen. Vi måste bli medvetna om det hot vi ständigt lever under och att det finns någon plats där vi kan vara säkra. Vi måste vara uppmärksamma på de kunder som kommer in butiken. Finns det dom som kommit bara för att kartlägga butiken? Kanske har vi dem redan på band innan rånet inträffar. Samtidigt är Ulrika medveten om att varje butik som säljer smycken och klockor måste vidta de tekniska skyddsåtgärder som finns. Man måste ha det senaste i säkerhetsväg, även om det kostar. Men det räcker inte att bara förlita sig på tekniken. Personalen måste veta hur man skall handla när något sådant här inträffar. Och hur man genom att vara extra vaksam rent av kanske kan förhindra ett rån. Under hela vårt samtal märker vi att ilskan fortfarande bubblar inom Ulrika. –Jag drömmer om att jag får se rånarna igen och att de åker fast. Jag vill bara sätta dit dem. TEXT OCH FOTO LARS MAGNUS JANSSON
Ulrika har förstås funderat mycket på vad som hände i butiken den där septemberförmiddagen. Hade t ex rånarna varit inne i butiken tidigare och rekat inför stölden? –Det var definitivt välplanerat, säger Ulrika. De visste exakt vilket skåp de skulle ge sig på och de hade egna, klara arbetsuppgifter. En utav dem – han var blond och hade blå ögon – hade som uppgift att ta hand om mig och de andra. Det fanns en övervakningskamera i butiken, och rånarna finns på bandet, men det har inte gått att identifiera dem. Ulrika och de övriga två i butikerna klarade sig utan skador. Ingen av dem fick pepparsprayen i ögonen, vilket sannolikt var meningen att de skulle få. –Jag fick stanna ett par timmar på sjukhuset och skölja bort den vätska jag fått på mig, och det tog ett tag innan man förstod vad sprayburkarna innehållit. –Jag minns mest att jag var väldigt uppjagad, hade hög puls och pratade hela tiden. Första veckorna efter rånet befann sig Ulrika i ett chocktillstånd. –Mina minnesbilder var diffusa. Allt var ju över på ett par minuter, men det skulle ta sin tid innan jag kunde spela upp hela förloppet i min hjärna igen. Så småningom kom minnesbilderna tillbaka, och i dag kan jag tänka tillbaka på det som utspelade sig i butiken. Ulrika har hunnit fundera mycket på vad man skall göra för att få stopp på de upprepade rån som nu förekommer.. –Själv trodde jag inte att något sånt här kunde hända i en liten stad som Västervik utan att det var en storstadsföreteelse. Men nu vet jag bättre. Det är ju bara att följa med i tidningarna så ser vi att det händer över hela landet. Ingenstans går man längre säker. Ulrika menar också att vi sopar problemen under mattan. ”Det TID&SMYCKEN 1/12
Året började illa Googlar man “Rån Guldsmedsbutiker”, ser man att 2012 inleddes med en rad grova rån. Här är några av dem: En guldsmedsbutik i Kil i Värmland fick besök av två rånare som beordrade personalen att lägga sig på golvet och gick sedan loss på montrarna med spadar och skyfflar De försvann till fots och är fortfarande på fri fot. I Upplands Väsby, norr om Stockholm, rånades en butik av två maskerade män som hotade personalen med ett pistolliknande föremål. De krossade en monter och försvann till fots. Ingen har gripits. En guldsmedsbutik i Trollhättan rånades av tre maskerade män. Enligt polisen hotade rånarna personalen med ett pistolliknande föremål och slog sönder en monter i butiken. Rånanrna flydde till fots. De är ännu på fri fot Två ungdomar, 19 och 20 år gamla, rånade en guldsmedsbutik i Landskrona. Med hjälmar på huvudet och pistolliknande föremål i händerna tvingade de till sig guld och försvann sedan på en moped. Rånarna försökte gräva ned sitt byte på en åker, men tack vare tips till polisen kunde de gripas.
29