LEDAREN

FYSISKA MÖTEN TILLBAKA PÅ GOTT OCH ONT

Efter två år av mer eller mindre stiltje gällande arbetsresor och fysiska möten innebar denna höst för många en kraftig omställning. Plötsligt fylldes kalendrarna med fysiska möten igen och tiden med distansmöten i mjukisbyxor förpassades till historien, eller gjorde den? Nej, distansmöten fortsätter parallellt med fysiska möten vilket gör att vi än en gång måste se över våra arbetsrutiner.

Under pandemin blev vi vana att plocka in möten när det fanns luckor i kalendern. Arbetsdagar kunde för många innebära inprickade möten från arbetsdagens början till arbetsdagens slut utan några egentliga pauser, under ett entimmes möte behöver man ju ingen paus. Antalet möten under en dag fördubblades för många av de medlemmar och kollegor som jag diskuterat saken med. Det är inte hållbart i längden och speciellt nu när fysiska möten återkommer måste vi tänka om. Luckor i kalendern betyder inte per automatik att det finns plats för ett distansmöte. Både före och efter ett fysiskt möte förs informella diskussioner som ofta kan vara viktigare än själva mötet.

Ovanstående var en av de frågor som diskuterades flitigt under höstens NIL-möte i Reykjavik där representanter från de nordiska ingenjörsförbunden träffades för att diskutera aktuella arbetsmarknadsfrågor. Nu höjer vissa kanske ett ögonbryn; är det verkligen ändamålsenligt att åka till Island för att diskutera detta? Själv var jag inte helt övertygad men efteråt är mitt svar absolut jo, diskussionerna under det två dagar långa mötet skulle inte ha uppkommit på distans. Distansmöten kan och bör användas i större utsträckning än före pandemin men de kan inte ersätta alla fysiska möten.

En fråga som aktualiserats igen då arbetsresorna ökat är huruvida restid skall räknas som arbetstid eller inte samt hur restiden skall ersättas. Enligt Arbetstidslagen i Finland räknas restid inte in i arbetstiden, om den inte samtidigt ska anses vara en arbetsprestation. På tidigare nämnda NIL-möte presenterades senaste rättspraxis i frågan.

Tidigare rättspraxis på Island har konstaterat att restid inte räknas som arbetstid men enligt avgörandet i EFTA Court Case E-11/20 strider detta mot artikel 2 i EU:s arbetstidsdirektiv. Enligt direktivet finns inget mellanting mellan arbetstid och vilotid. För att fastställa om restiden skall räknas som arbetstid ställdes tre frågor: Gjordes aktiviteten (resan) som en del av arbetsförhållandet? Var arbetstagaren till arbetsgivarens förfogande under tiden? Arbetade arbetstagaren under tiden? Rätten ansåg att man inte kan svara nej på någon av dessa frågor även om man inte kan bevisa eller kräva att aktivt arbete utfördes under hela restiden och därmed skall restiden räknas som arbetstid.

Restiden har varit en återkommande fråga i våra kollektivavtalsförhandlingar. Huruvida rättspraxisen i det isländska fallet kan tillämpas i Finland må vara oskrivet. Oberoende är det ett konkret exempel på en diskussion som på ett fysiskt möte diskuteras ur fler synvinklar än på ett digitalt möte eftersom diskussionen fortsatte under den inofficiella delen av mötet. I framtiden behöver vi en hållbar kombination av fysiska och digitala möten. För att det skall lyckas måste vi förstå att tiden ett fysiskt möte tar är betydligt längre än själva mötestiden, något som vi verkar ha glömt under pandemitiden .

Viktor Kock, verksamhetsledare