M hilda Ahxn
Kapitel 1
Professor Haggaj
Filippos tittade ut genom fönstret. Himlen var fortfarande grå. Det var som om det var skymning dygnet runt, eller en evig höst. Inte en sån där mysig höst med färggranna löv, frisk luft och höstlov. Nej, mer som en trött dag när vartenda löv fallit, luften är otrevligt kall och molnen inte ens orkar regna. En grå, mulen dag när man bara går och väntar på snön. Filippos undrade om snön någonsin skulle komma. Det var visserligen november nu men det hade varit mulet i flera månader, ända sedan den där hemska dagen i våras när någon som kallade sig Lucifer hade utropat sig själv till kung. Då hade ondskan tagit över. Filippos visste inte så mycket om Lucifer, men han visste att han inte tyckte om honom. Lucifer hade tvingat alla affärer att stänga. Det enda som var öppet var några enstaka mataffärer, men de fick bara sälja sådant som Lucifer hade godkänt. Filippos och hans familj hade därför levt på gröt och ruttna mandariner i ett halvår. Dessutom hade
Lucifer sett till att det enda som sändes på tv:n var propaganda om hur bra han själv var som kung, och i skolan var eleverna varje morgon tvungna att sitta och titta på propagandan innan den första lektionen fick börja.
Filippos suckade. Den nya kungen var inte alls bra, han var hemsk. Ingen kunde känna hopp längre. Utanför fönstret gick några enstaka människor förbi med nedsjunkna axlar och hängde med huvudena i sina gråa kläder, eftersom Lucifer förbjudit alla färger utom grått. Ingen pratade med någon annan utan alla tittade ner i marken. Lucifer hade lovat att göra folk lyckliga i talet han hade hållit sin första dag som kung.
“Om ni går till jobbet får ni pengar och då blir ni lyckliga”, hade han sagt. Men hittills hade ingen blivit lycklig trots att han varje dag i tv-programmen tjatade om att pengar var det viktigaste.
Filippos lillasyster Rut ropade från rummet intill, att någon
knackade på dörren. Filippos stelnade till, vem kunde det vara?
Bara det inte var någon av Lucifers vakter, de brukade ibland storma in i folks hus för att se till att alla följde Lucifers nya regler.
Sakta gick han fram till dörren där Rut redan stod och väntade. Filippos såg på sin lillasyster.
“Varför öppnar du inte dörren?”
“Vi har ju inte fått besök på evigheter”, svarade Rut. “Alla har ju slutat prata med varandra.”
Barnen såg lite oroligt på varandra.
“Vem kan det vara?” viskade Rut. Filippos ville inte skrämma upp sin lillasyster utan tog mod till sig:
“Det finns bara ett sätt att ta reda på det”, sa han och öppnade dörren.
Där utanför stod en ganska lång man med vit labbrock, gröna knästrumpor, runda glasögon och grått, rufsigt hår. Både Filippos och Rut såg genast att mannen hade ett kors runt halsen. De hade inte sett ett kors på flera månader. Kände han kanske Jesus? Mannens leende smittade av sig, han verkade inte farlig.
“Goddag”, sa mannen. “Mitt namn är Professor Haggaj och jag är här för att prata med er om ett viktigt uppdrag.”
Filippos och Rut tittade frågande på varandra.
“För det är väl ni som är Filippos och Rut?” sa Professor Haggaj medan han synade barnen från tå till topp.
Barnen nickade långsamt.
“Eh… Kom in”, sa Filippos och försökte att inte låta ostadig på rösten. “Vill du prata med våra föräldrar?” frågade han professorn.
“Jag är främst här för att prata med er men det kan vara bra att era föräldrar också får höra vad jag har att berätta”, svarade Professor Haggaj.
Medan Filippos gick för att hämta sina föräldrar tittade Rut noga på professorn.
“Ursäkta, men vet du inte att man inte får ha på sig färgglada kläder?” hon tittade menande på professorns gröna knästrumpor.
“Jo, men jag lyder inte order av Lucifer, han är ond”, svarade Haggaj. “Jag lyder bara order av Jesus, han är större än ondskan.”
“Vi vet att Jesus är starkast”, sa Filippos och såg med stora ögon på professorn. Han hade precis kommit in i hallen med sina föräldrar bakom sig. Han var lite tagen av att ha hört namnet Jesus. Det hade han inte hört från någon annan än Rut sedan ondskan tagit över.
“Jag vet att ni vet”, sa Professor Haggaj. “Det är därför jag är här. Vi kanske kan sätta oss ner så kan jag förklara närmare om uppdraget.”
Familjen och professorn slog sig ner vid köksbordet och professorn började berätta:
“I Bibeln kan man läsa om profeten Haggaj. Han uppmuntrade folket att bygga upp det raserade templet. Just nu är hela världen lik ett tempel som rasat, och Gud har gett mig, professor Haggaj, uppdraget att få folk att vilja bygga upp den igen. Det är därför jag fått namnet Haggaj.” Han gjorde en paus och rättade till stolen innan han fortsatte.
“Minns ni i våras när Lucifers soldater stormade in i alla hus och brände varenda bibel?”
Filippos och Rut tittade på varandra med orolig blick. Det skulle de nog aldrig kunna glömma, hur mycket de än försökte. Soldaterna hade bankat hårt på familjens ytterdörr och skrikit elaka saker men när Filippos pappa vägrade låsa upp hade vakterna krossat ett fönster. Där hade de klättrat in för att bränna alla biblar i huset, de hade hittat varenda en. Sedan den dagen hade deras föräldrar inte varit sig själva, de hade blivit helt uppgivna och pratade inte så mycket längre. När de inte jobbade sov de mest, och varken Filippos eller Rut hade sett dem be eller hört dem prata om Jesus sedan dess. Nu satt de vid bordet och stirrade frågande på Haggaj. Det verkade inte som om de tyckte
om att han tog upp detta. Men de lät ändå Professor Haggaj fortsätta:
“Ni, Filippos och Rut, är några av de få som fortfarande tror på Jesus. Gud har visat mig vägen till er. Vill ni hjälpa mig att rädda världen från ondskan?”
“Hur skulle vi kunna göra någonting?” undrade Filippos.
“Jag har en plan”, sa professorn. “Men innan jag berättar om den vill jag veta om ni är beredda att hjälpa mig.”
“Har vi ingenting att säga till om här?” frågade Rut och Filippos mamma med ganska skarp röst.
Barnens pappa la handen på hennes axel och sa:
“Vad har vi för val egentligen? Barnen är nog vårt sista hopp att ställa allt tillrätta igen.”
“Får jag och Rut prata lite om det?” frågade Filippos. När de vuxna nickade förstående gick han och Rut ut i hallen.
“Kan vi lita på Professor Haggaj?” undrade Filippos.
“Han tror på Jesus, och jag litar på Jesus”, sa Rut. “Jag tycker att vi hjälper honom.”
Filippos tvekade lite men Rut fortsatte:
“Dessutom är det här kanske vår enda chans att besegra ondskan. Jag saknar glada människor som pratar med varandra, jag saknar mina favoritfärger och jag saknar att gå till kyrkan.
Om vi bara accepterar läget som det är just nu kommer vi aldrig att få tillbaka hoppet.”
“Jag saknar också allt det där”, nickade Filippos. “Och jag saknar snön.”
“Men vi måste hålla ihop”, sa Rut. “Åker inte du så åker inte jag.”
Filippos tog ett djupt andetag och samlade mod till sig.
“Vi åker”, sa han.
Kapitel 2
Apostelbasen
Filippos såg sig om i sitt rum. Han visste inte riktigt vad man skulle ha med sig när man var ute på hemligt uppdrag. Han la ner lite kläder, en tandborste, tandkräm och en vattenflaska i sin ryggsäck. Han sträckte sig efter sin bibel som alltid brukade ligga uppslagen på nattduksbordet. Sen kom han ihåg hur en av Lucifers vakter tagit upp den, mitt framför ögonen på Filippos, och kastat ut den genom fönstret. Den hade landat mitt i den stora brasan på gatan där vakterna höll på att bränna upp alla biblar i hela kvarteret. Filippos hade sprungit fram till fönstret men inte kunnat göra någonting åt det. Längre ner för gatan hade han sett hur flera eldar brann. Vakten hade bara hånskrattat.
Den dagen hade nästan alla människors hopp brunnit upp tillsammans med biblarna, men Filippos var fast besluten om att han en dag skulle få läsa Bibeln igen. Han hade bara ingen aning om hur det skulle gå till, han hade hört att det inte fanns några biblar kvar på hela jorden. Filippos suckade uppgivet. Han hade inte insett hur mycket han behövde sin bibel förrän den var borta. Nu önskade han att han hade läst mer när han hade chansen. Till slut sträckte han sig efter sin lilla, mörkröda anteckningsbok som låg på skrivbordet. Där hade han skrivit av sig när huvudet var fullt av rusande tankar. I den fanns både minnen, hemligheter och några bibelord han kommit ihåg och skrivit ner. Nu slog han upp en sida där han hade skrivit: “Allt klarar jag av, eftersom Herren Jesus ger mig kraft. Filipperbrevet 4:13” Filippos log. Han hade alltid sett det som sin bibelvers. Den skrevs ju ner till folket i staden Filippi för tvåtusen år sedan, men fortfarande talade den till Filippos idag.
Efter att ha packat sina ryggsäckar följde barnen med Haggaj ut. Marken var fuktig och de tjocka, grå molnen släppte inte
Ända sedan den hemska dagen i våras när Lucifer utropade sig själv till kung har ingenting varit sig likt för Filippos och hans lillasyster Rut.
Människor har slutat prata med varandra, det är skymning dygnet runt och kungens soldater har bränt alla Biblar på hela jorden. Ingen känner längre något hopp. Men en dag knackar en märklig man som kallar sig Professor Haggaj på dörren. Han har ett hemligt uppdrag åt Filippos
och Rut. Vågar de ställa upp och hjälpa honom? Kan det vara så att det finns en Bibel kvar någonstans?
Nu börjar ett spännande äventyr för Rut och Filippos men de måste vara försiktiga. Lucifers soldater håller alltid ögonen öppna och de skulle inte gilla vad barnen höll på med om de fick reda på det!
Den Sista Bibeln handlar om nådegåvor och hur vi alla kan använda våra superkrafter till att berätta för andra om Jesus.
Jag heter Mathilda Ahxner och brinner för att Jesus ska få bli en del av människors vardag. Idén till den här boken gav Gud mig i en dröm, jag visste redan då att den skulle handla om Jesus, rymdäventyr och lite kärlek. Efter det har berättelsen vuxit fram under några år. Jag vill förklara Bibeln för barn så att de också förstår vilken cool bok den faktiskt är.
