P
nar att kostnaden för att ta hand om koldioxiden ska vara lägre än den förväntade kostnaden att släppa ut koldioxiden. För att underlätta kommersialisering så måste det alltså till en kraftfull utbyggnad av en integrerad CCS-infrastruktur och att ovanämnda demonstrationsprojekt blir lyckosamma.
Kolkraftverk med CCS I utvecklingsekonomierna i Asien är det viktigt att så snabbt som möjligt få igång en utveckling av CCS så att de stora inhemska resurserna av kol kan användas i kraftverk med koldioxidavskiljning, och inte som nu i ökad takt i konventionella anläggningar. Här är det viktigt att Europa och USA kan gå före i utvecklingen av CCS. Det första kolkraftverket som byggs ”utan skorsten” kommer att få ett starkt symbolvärde, och kommer troligtvis att innebära att det sedan blir mycket svårare att få acceptans att bygga kolkraftverk utan koldioxidavskiljning. Dåligt känd Nya tekniker ger ofta problem med acceptansfrågor, och CCS-tekniken utgör inget undantag. I flera länder har det genomförts undersökningar av allmänhetens inställning och dessa visar egentligen bara att tekniken är dåligt känd, och det är därför svårt att uttala sig om vad vi kan förvänta oss. Inledande pilotprojekt med lagring av koldioxid har mött motstånd från lokala opinioner. En gissning är att allmänheten i regioner som är direkt fossilberoende kommer att vara mer positiva till CCStekniken än befolkningen i regioner som inte är beroende eller upplever sig vara beroende av dessa bränslen. I regioner med kolfyndigheter, till exempel brunkol, kan tillämpning av CCS innebära att ett gammalt kraftverk byts mot ett nytt samtidigt som arbetstillfällen behålls. Lagringsdelen kommer säkert i vissa fall att vara kontroversiell, men betydande lagringspotential finns off-shore, alltså under havsbotten, långt från bebodda områden. Det arbetas också intensivt med att öka kunskapen om de olika lagringsplatsernas beskaffenhet och med att ta fram metodik för övervakning av sådana lager. Som nämnts ovan så finns inget som 34
pekar på att koldioxiden skulle läcka ut. Det finns också naturliga koldioxidkällor i vilka koldioxiden bevisligen ”lagrats” under mycket lång tid. Såväl dessa naturliga lager som de som planeras att utnyttjas för CCS har ”tak” ovanför lagret i form av fast berggrund som inte släpper igenom koldioxiden. Skulle läckage ändå uppstå, så är det mycket osannolikt att detta skulle ske plötsligt utan snarare i form av att koldioxiden skulle sippra ut långsamt (vilket dock skulle göra lagret oanvändbart som klimatåtgärd). Ju längre koldioxiden lagrats ju mindre blir risken för läckage på grund av att koldioxiden löser sig i det vatten som finns i lagret och att det sker mineraliseringsprocesser, även om dessa är långsamma processer.
Kan vara relevant för Sverige I Sverige har vi ju inte några stora kolkraftverk med den övervägande delen av elproduktionen från ungefär lika delar vattenkraft och kärnkraft utan koldioxidutsläpp. Som antytts ovan så kan CCS även tilllämpas på olika industriella processer, till exempel cement, stål och raffinaderier. Sveriges västkust, Jylland i Danmark och södra Norge utgör sammantaget en region – Skagerrakregionen – med ett antal större punktutsläpp av koldioxid från både industrier och kraftverk för vilken en gemensam transport och lagringsinfrastruktur skulle kunna etableras. Det pågår ett projekt inom ramen för EUs regionala satsning ”Interreg” för att undersöka förutsättningarna för en sådan CCS-infrastruktur i denna region. Det genomförs även en liknande studie för att undersöka förutsättningarna för CCS i Östersjöregionen. Som export- och kunskapsnation är det viktigt att Sverige deltar i arbetet med utveckling och industrialisering av CCS. Allt talar för att CCS blir en stor industri globalt – i alla fall om vi politiskt lyckas få till stånd nödvändiga åtaganden om minskningar i koldioxidutsläpp. Detta ger då upphov till stort behov av tjänster och produkter inom CCS-området. Sverige ligger redan långt framme med Vattenfall som satsar betydande summor på att driva utvecklingen. Chalmers är världsledande i forskning och utveckling av tvåstegsförbränningstekniken och lig-
ger även i den internationella forskningsfronten inom oxyfuelförbränning med målet att förstå förbränningsförloppet i detalj – kunskap som krävs för att kunna dimensionera och skala upp tekniken.
Utsläppen kan minska Allt pekar på att CCS är en viktig framtida teknik för att möta klimathotet och det pågår därför betydande utvecklingsinsatser inom detta teknikområde. Lyckad kommersialisering av CCS-tekniken bör starkt bidra till att underlätta för fossilberoende regioner att gå med på kraftfulla åtaganden om utsläppsminskningar. Det är dock viktigt att inse att vi behöver alla tekniska lösningar och åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Valet står inte mellan till exempel vindkraft och CCS utan vi behöver bägge, precis som vi behöver kraftiga effektiviseringsåtgärder och utbyggnad av förnybara energislag och troligtvis även en del kärnkraft. D Fotnot:
Mer information finns på IEA:s webbplats, International Energy Agency; www.ieagreen.org.uk och på Europakommissionens hemsida http://ec.europa.eu/ environment/climat/ccs
husbyggaren nr 6 B 2010