INGENJÖRSBRISTEN Husbyggaren går nu aktivt in i samhällsbygget! För att säkra att fler ungdomar skaffar sig teknisk utbildning har vi tagit fram handfasta verktyg som stimulerar ungdomars intresse för teknik och ökar deras förtrogenhet av tekniska lösningar.
Händelsekedjor ger kunskap om tekniska lösningar Av margot granvik , redaktör
H
östen 2008 fick Teknikdelegationen i uppdrag av regeringen att hitta förslag för att öka det långsiktiga intresset för matematik, naturvetenskap, teknik och IKT. Husbyggaren har följt Teknikdelegationens arbete med att få ungdomar till tekniska yrken och har analyserat de rapporter som tagits fram (Husbyggaren nr 1 och nr 2, 2010). En sak som återigen har blivit tydligt är att det inte finns några snabba åtgärder. För att öka unga kvinnors, och unga mäns, intresse för tekniska utbildningar och i grunden åstadkomma långsiktiga förändringar, krävs långsiktiga och systematiska åtgärder, på många nivåer. Det har gjorts otaliga åtgärder, projekt och satsningar under de senaste decennierna, med varierande resultat. Det som också blev påtagligt i analysen av de underlag Teknikdelegationen tagit fram är att det görs relativt få insatser för yngre flickor och pojkar. Det saknas material och övningar för att stimulera, behålla och utveckla intresset för teknik och tekniska lösningar. Inte heller har de pedagogiska strukturerna förändrats nämnvärt; på könsblinda dagis tilldelas flickor det lilla dockrummet i hörnet, medan pojkarna rör sig över de stora ytorna.
Man lär genom att öva Vi har en tendens att dela in folk i tekniska och otekniska, där teknisk förmåga framställs som en medfödd begåvning. Men bakom den tekniska begåvningen ligger vanligen en lång, ofta oerhört lång, inlärningsperiod. Föreställ dig till exempel ”datornörden”. Hon eller han har troligen ägnat åtskilliga timmar dagligen åt att sitta framför datorn. För att utveckla tekniska lösningar behövs en förtrogenhet och praktisk erfarenhet av teknik. Här dyker ett problem 34
upp; olika förväntningar på flickor och pojkar – från föräldrar, äldre syskon, moroch farföräldrar, släktingar, dagis- och skolpersonal, kort sagt, från hela omgivningen. Detta är numera ett välbekant och väl beforskat problem, benämnt genussystemet, och också väl beskrivet i medierna. Trots kunskap om den härskande, och odemokratiska, könsobalansen lever gamla beteenden kvar i praktiken och leder till att flickor och pojkar växer upp i olika kunskapskulturer, där enbart det ena könet stimuleras till att erövra en ”ingenjörsidentitet”.
Skapar rörelser Allt detta vill det officiella Sverige bryta och förändra. Det vill också Husbyggaren! Även om det inte direkt är tidningens uppdrag, så vill vi stolt kunna berätta för våra barnbarn att vi bidrog på vårt sätt till samhällsbygget! Därför använder vi all vår samlade kunskap för att delta i förändringsarbetet. Vi introducerar en metod – händelsekedjan – för att arbeta med teknik. Vi har nämligen tagit fasta på det som kom fram i analysen av Teknikdelegationens underlag. Framförallt blev vi intresserade av den verksamhet som pågår i Japan. I Japan arbetar lärare och elever med så kallade händelsekedjor, för att träna på att skapa rörelser. I en händelsekedja kan till exempel en boll rulla igång, knuffa till ett föremål, som trycker ner en spak, som öppnar en låda, och så vidare. I den japanska satsningen är både TV och högskolor inblandade. Genom händelsekedjor kan ungdomar lära sig, med alla sina sinnen, hur hävstången, gravitationen, fjädern, friktionen, kugghjulet, och andra tekniska fenomen fungerar. Men också hur man bygger
stabilt, och hur man arbetar med olika krafter. Ungdomar bygger upp ett ”kunskapsbibliotek” av tekniska lösningar – användbara i framtida utbildningar och yrken.
Växlar krafter Principen för en händelsekedja är enkel: Ta det du har! Enkla vardagsföremål räcker ofta långt. De går att hitta i leksakslådan, i köket, i bokhyllan och även i hallen, sängkammaren och badrummet. Det kan vara: – burkar, askar och böcker att bygga saker på, – verktyg som ståltråd, häftpistol och kanske bitar av metall, – träbitar och dominobrickor, att göra allt möjligt av, och – limmer och tejper, med mera. Den stora utmaningen, och också möjligheten att lära in en teknisk förståelse, ligger i att få olika kedjor av händelser att kombineras, och att använda olika krafter för att skapa rörelser. Vi kallar de enskilda rörelsemomenten för händelsestationer. I en kedja av händelser måste krafterna vara avpassade så att det ena får det andra att hända. Vi bygger på teknisk kunskap Genom att arbeta praktiskt får tekniska ”nybörjare” ett minnesbibliotek över olika lösningar. När den tekniska praktiska kunskapen är förankrad, blir det oerhört mycket lättare att ta till sig och förstå teorier. Då kan tekniska utbildningar bli intressanta och givande. Och attraktiva att välja! Även sannolikheten för att ungdomarna ska fullfölja utbildningen ökar. Så nu ger sig Husbyggaren in i samhällsbygget! Med händelsekedjor bygger vi på ungdomars tekniska kunskap. D
husbyggaren nr 4 B 2010