»ATT JAG FICK DET ERKÄNNANDET B ETYDER ATT JAG OCKSÅ SYNS MYCKET, ATT JAG HAR DET P ERSPEKTIVET OCH DRIVER DET VÄLDIGT HÅRT BÅDE HEMMA OCH INTERNATIONELLT.« med en förorenad sjö. Fors kartongfabrik släppte ut alla sina miljögifter rakt ner i vattnet där. Det rådde strikt badförbud i hela området. – Sjön som låg alldeles intill Fors kartongfabrik var täckt med ett skum som luktade ruttna ägg. Det var så tydligt hur vi förstörde vår natur. Det där har jag alltid burit med mig, säger Isabella Lövin. I dag är Fors kartongfabrik ett av världens renaste pappersbruk. Tiden då man dumpade allt i sjön är sedan länge förbi. Även Isabella Lövin har profilerat sig. I EU kunde ingen bortse från henne i fiskefrågor. Nyligen utsågs hon till Sveriges miljömäktigaste av tidningen Aktuell Hållbarhet. – Det kändes väldigt bra. Att jag fick det erkännandet betyder att jag också syns mycket, att jag har det perspektivet och driver det väldigt hårt både hemma och internationellt, säger hon.
I
sabella Lövin konstaterar samtidigt att det måste tas krafttag mot överfiske och illegala fiskare. Även juridiken är ett stort problem. Världshaven tenderar att bli både allas och ingens ansvar. På hemmaplan är det lite enklare. Går det att klara målet om ett hav i balans och samtidigt nå det andra målet om en levande kust och levande skärgård? – Absolut. Men fisket, precis som jordbruket och en mängd andra ekonomiska aktiviteter, förändras över tid.
Jag tror inte att någon tror att det är fiske som gör att vi har levande kuster i dag. Det är en del av det, men även turism och skönheten i naturen drar människor till kusterna. Alla tjänar på att vi värnar våra hav. Ska vi ha ett svenskt yrkesfiske och hur ska det i så fall se ut? – Ja, det tycker jag. Det är ju en svensk naturresurs och då är det väl rimligt också att vi har ett svenskt yrkesfiske och inte överlåter till andra länder att fiska hos oss som sker i många utvecklingsländer. Fisket ska ske hållbart, det är förutsättningen för att kunna ha ett fiske. Det innebär att man har livskraftiga bestånd, men inte bara det. Havets problem är mycket större än så. För yrkesfisket är det helt avgörande att det är hälsosamt att äta fisk, annars kommer ingen att vilja köpa fisk. Därför är det också viktigt att vi tar problemen med plastskräp i haven på allvar.
H
on konstaterar att den marina nedskräpningen är en fråga som kommer att få mycket fokus framöver. Regeringen förbereder ett förbud mot mikroplaster i kosmetiska produkter som sköljs av. De mikro plasterna spolas ut i havet eftersom partiklarna är för små för att fångas upp i reningsverken. Även de större plast produkterna blir en viktig fråga. – Jag hörde desperationen hos människorna från Bohuslän som på båten beskrev hur stort det här problemet är och hur snabbt det har vuxit, från en till tjugo plastbitar per decimeter på bara fem år. Jag tror att vi kommer att behöva ta ett större nationellt ansvar för det. Samtidigt tar vi också frågan vidare i FN och i EU, säger Isabella Lövin. Den marina nedskräpningen har tilltagit snabbt. Väldigt snabbt. I dag finns inte ett enda vattendrag i världen som är helt fritt från mikroplaster. – När jag skrev boken Tyst hav läste jag precis allt jag kom över om haven. Det var inte så himla mycket som skrevs om haven på den tiden, men jag läste allt. Marin nedskräpning var inte en fråga. Spökgarn pratade man om, men inte den här frågan om plastpartiklar och hur plas tskräpet samlas i havsströmmarnas mitt. Det är skrämmande att allt har gått så snabbt. Om du hade skrivit en bok om Östersjön i dag, vad skulle den ha för titel? – Den skulle fortfarande heta Tyst hav. Det är en bra titel. Havet kan inte tala och någon måste tala för havet. Men jag önskar att jag innan jag dör kan skriva en bok som heter Havet sjunger. O
23