Page 1

MILJÖ Naturen stjälper utsläppsmål

PROJEKTET Gäddparadis i Botkyrka

Hav & Vatten NUMMER 2  .   2 016

INTERVJUN Donerade 500 miljoner kronor till Östersjön PÅ DJUPET Små avlopp blir stor utmaning

NAR E 20 15 T ISE

A

PU

PR

SK

Vad ska vi göra med den oönskade ­fisken? ­Landningsskyldigheten tvingar ­kommunerna att tänka nytt.

IN

SVEN

Allt ska tas om hand

V

VATTENVÄNNEN »Stark känsla att vara viktlös«

BLISHIN

G

-


foto daniel nilsson

INNEHÅLL REPORTAGET

Bifångst ger nya möjligheter 10

foto anna simonsson

illustration felicia fortes

För drygt ett år sedan krävde lagen att oönskad fisk kastades tillbaka i havet. Nu måste den tas i land. Men vad ska vi göra med den?

INTERVJUN

PÅ DJUPET

BJÖRNS HJÄRTA KLAPPAR FÖR ÖSTERSJÖN

Röriga regler för rening

20 Båtliv

»Vilket var det största problemet som faktiskt kunde åtgärdas i Östersjön?« Finansmannen Björn Carlson satsade en halv miljard på svaret.

24

En kvarts miljon små avlopp i Giftfärger rena botten Sverige saknar tillräcklig rening. för livet i Östersjön En utmaning föromlandets kommuner. om båtägare är vi rädda våra flytande klenoder och tänker kanske mindre

Slipdamm och färgrester från så kallade ”giftfärger” innehåller tungmetaller och andra ämnen som inte bör hamna i vattendrag och vikar. Samla därför upp damm och flagor från slipning och skrapning. Använd dammsugare eller presenning – och skyddsutrustning för hälsans skull. Kemiska produkter för båtvård är ofta mer eller mindre skadliga för miljön. Halvtomma flaskor och burkar ska lämnas till miljöstationer för farligt avfall. I många gästhamnar finns sådana stationer där du kan sortera ditt farliga avfall. Här finns särskilda kärl för batterier, oljor, färgrester och lösningsmedel. En hamn för fritidsbåtar är faktiskt skyldig att ta emot avfall från båtar som använder hamnen. Det ska också vara gratis att lämna avfall.

Östersjön en julidag 2005. Algblomningen har slagit till.

Arbete pågår för att minska UTSLÄPP FRÅN NATUREN EU-DOM PÅVERKAR Vad har du i tanken? överskottet på näring STÖRRE ÄN MÅLEN SVENSKA KOMMUNER Ö T vergödning innebär att det finns för mycket näringsämnen i vattnet. Det visar sig genom att vattnet har blivit grumligare. Grunda vikar växer igen och bottnarna täcks av fintrådiga alger. Det är nutidsmänniskans sätt att leva som orsakar detta problem. Kväve och fosfor används som gödning i jordbruket men läcker också ut i Östersjön. Kommunala reningsverk och orenade avlopp från fritidshus släpper också ut näring och kemikalier från livsmedel som vi äter. Trafikens kväveutsläpp är också en stor orsak till övergödningen.

5

Ny undersökning visar att det naturliga läckaget av fosfor, som övergöder Östersjön, är högre än Näringsämnena gör att mängden alger ökar. Fosforn utnyttjas som bränsle Sveriges utsläppsmål. av blågröna alger, egentligen en sorts bakterier. Om det är gott om fosfor

2|

förökar sig de blågröna algerna explosionsartat - algblomningen är här. Det händer särskilt på sommaren när det är varmt i vattnet. En hel del arbete pågår dock för att minska detta miljöproblem. Våtmarker anHAV & VATTEN 2 . 2016 läggs för att fånga upp näring från land och fosfater är numera förbjudna i tvättmedel. Lantbruket försöker minska sina utsläpp av växtnäring och det kommer att bli förbjudet att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar. Kommunerna arbetar med att kartlägga utsläppen från enskilda avlopp. En del av dessa åtgärder finan-

7

rots utvecklingen av bättre båtmotorer använder många båtägare fortfarande sina äldre tvåtaktsmotorer och fel sorts bensin. Tvåtaktarna är skadliga för miljön eftersom de bara förbränner en del av bränslet. Resten går direkt ut i vattnet och innehåller skadliga ämnen som bensen, aromater och polyaromater.

Tyskt rättsfall medför skärpning av vattendirektivet i hela EU. I Sverige kan kommuner få svårare att bygga nytt.

foto magnus bergström

Undvik båtbottenfärger som innehåller tungmetaller som zink, bly och koppar. De innehåller ofta också växtgifter (biocider) som ska förhindra att svampar och små organismer fäster sig på båtens botten. Sådana färger är bara tillåtna på Västkusten. Inga färger som verkar på kemisk väg får användas i Östersjön. Välj istället hårda och släta färger utan miljögifter. Båtägarens lott är att ta upp båten då och då och göra bottnen ren genom skrapning och borstning. På ett par platser i Kalmar län finns båtbottentvättar dit du kan ta båten. Se karta!

för ett renare hav

HaVNYTT H HaV fyller fem Produktion: Thorsten Jansson, Miljöreportage2011

FOTO HOLGER ELLGAARD

på miljön och den egna hälsan när båten ska hållas i bästa skick. Men bottenfärger som verkar på kemisk väg fäller ut tungmetaller eller biocider som hamnar i näringskedjorna och förorenar bottnarna. Halten av koppar ökar fortfarande utefter ostkusten. Biocider lagras upp i växter och djur och har visat sig kunna skada arvsanlag, fortplantning och immunsystem hos fiskar, fåglar och däggdjur. Båtägarna kan bidra till en bättre vattenmiljö genom att följa råden för ett miljövänligare båtliv:

Data från NASA/MODIS, bearbetade av SMHIs oceanografiska enhet

FOTO SMHI

S

Fem år har gått sedan Havsoch vattenmyndigheten (HaV) bildades och alla vattenfrågo r samlades under ett tak. Hur har det fungerat? Vilken skillnad har det gjort? Vi frågade tre personer från tre organisatio ner vad de tycker.

Märet Engström, enhetschef Peter Olsson, yrkesfiskare och Helena Jonsson, förbundspå Länsstyrelsen i Värmland. ordförande i Sveriges fiskares ordförande Landbrukarnas – Vattenfrågorna har fått producentorganisation. Riksförbund. ökat fokus och HaV har lyft – När Havs- och vattenoch problematiserat ett antal – LRF upplever att dialogen myndigheten startade sin mellan lantbruk och vattenvårfrågor som bidrar till vägverksamhet var min förhoppdande myndigheter har ökat ledning om åtgärdsinriktnin g ning framförallt ett bra samsedan vattenfrågorna flyttades och tillsyn. Ett bra exempel är arbete för att det europeiska från Naturvårdsverket till HaV. den årliga konferensen Havsfisket ska bli mer hållbart. Vi tycker också det är positivt och vattenforum som har Vi svenska fiskare känner oss med den dialog som HaV har utvecklats till en spännande ofta ensamma om att driva inlett med Jordbruksverket mötesplats för alla som är de frågorna och behöver få om vattnet i jordbrukslandaktiva i vattenarbetet. Men hjälp att påverka. Det har skapet. En sak som är mindre en ny organisation behöver tagit tid för myndigheten att positiv är att svenska folket också tid för att komma på hitta former för sitt arbete, fortfarande är omedvetna om plats och ibland har det varit men nu tycker jag att det går EU:s vattendirektiv. Vanligt folk svårt att komma i kontakt åt rätt håll. Kunskapen och och lantbrukare har blivit förmed rätt person för rätt fråga. expertisen är stor, men ibland minskade till åtgärdsutförare Bland annat har en del viktiga önskar jag att man inom för vattenkvalitetsmål som är vägledningar för till exempel myndigheten skulle ha ännu satta av myndighetsexperter. arbetet med vattenskyddsstörre förståelse för hur fisket Därför ser vi på LRF gärna att områden och vattenförvaltvi fungerar. tillsammans arbetar för att öka ningen uteblivit eller försedelaktigheten i vattenvården nats. genom en bred vattendialog i hela landet.

avs- och vattenmyndigheten har snart funnits i fem år. Att starta en myndighet är en spännande men också väldigt intensiv process. Vi började med en organisation som visade sig vara för komplicerad och otydlig, och gick ganska snart över till en tydligare ansvarsfördelning mellan avdelningar och enheter. Min förhoppning är att alla intressenter i havs- och vattenfrågor också upplever att vi blivit tydligare i vårt arbete, och att det är lätt att hitta vägar in i myndigheten. För en ny myndighet är det viktigt att få ledningssystem och nödvändiga rutiner på plats. Det har vi i stort sett lyckats med och till och med hunnit bli certifierade enligt miljöledningsstandarden ISO 14001. I ett brett och involverande arbete tog vi tidigt fram en värdegrund som ska vara vägledande för vårt förhållningssätt. Vi landade i: Öppna, Kompetenta och Ansvarstagande. Jag hoppas att omvärlden upplever att värdegrunden präglar vårt arbete. Värdegrunden är inte minst viktig i vår användning av dialog som arbetsätt. Vi har fått positiv återkoppling på det vad gäller till exempel processen kring havsplaneringen och dialogen om vattenkraften. Jag lägger stor vikt vid att vi fortsätter på den vägen. Ett mål med att starta en ny myndighet var att havs-, vatten- och fiskefrågor skulle samlas under ett tak. Fisken är ju en del av miljön och allt hänger ihop. Att myndighetsbygget underlättat integrationen av frågorna tycker jag vi ser exempel i vårt arbete med marina skyddade områden och åtgärdsprogramm et under EU:s havsmiljödirektiv. Det känns skönt att vår organisation har börjat mogna. Det ger goda förutsättningar för en bra dialog med myndigheter, kommuner och andra aktörer, och för ett bra miljöarbete! INGE MAR BE RGLUND

Vik. generaldirektör Havs- och vattenmyndigheten

Kalmarsund med Garpens fyrplats och stackmoln över Öland.

Ö

29

GÖR KONSTER I VATTEN

stersjöns kustområde är en fantastisk miljö samtidigt som den är arbetsplats och rekreationsområde för hundratusentals båtägare. Enligt en studie finns det cirka 800 000 fritidsbåtar i Sverige, varav 225 000 vid ostkusten. Här finns skyddade vikar med undervattensängar av grönt, vajande ålgräs. I klippskärgårdarna övertar blåstången den viktiga rollen som uppväxtområden för smådjur och fiskar. De grunda vikarna är lekområden för gädda, abborre, strömming och sik. Men under de senaste 50 åren har kustmiljön förändrats dramatiskt av ökade utsläpp av näringsämnen och miljögifter från land och alltför intensivt fiske i Östersjön. CARINA H AHNSTE DT

36

Bra med ökat fokus på Sam Victorin gillar att vattenfrågor, men för lite ­omslutas av vatten och att satsning på delaktighet. HaV fyller skapa formationer med andra konst­ fem år ochVifår både ochsituationen. ris. Den här broschyren simmande herrar. kan alla hjälpas åtros att förbättra

Utombordsmotorerna bidrar till sämre vattenmiljö

Till tvåtaktare bör man välja alkylatbensin som minskar utsläppen av de skadliga ämnena med upp till 90 procent. Miljön är värd de extra kronor man får betala. Dessutom slipper man de direkt hälsofarliga avgaserna. Bensen tillhör de ämnen som klassas som cancerframkallande. Byt alltså bränsle till din tvåtaktare! Alkylatbensin finns i dunkar och som bulk-

berättar lite om hur vi kan bidra genom att köra vår egen båtmotor på rätt sorts bränsle, använda bottenfärger som inte skadar miljön och lämna avfall på land istället för i vattnet.

Havsborstmasken Nereis diversicolor är en av Östersjöns vanligaste invånare.


T

ISE

A

PU

PR

SK

JS

ommar. Turister dras itill som måsar dras till att fiskrens. Både ag hoppas på fler rivningar år.Österlen Ingen rivningshysteri, men utvalda dammar t ­ urister och fiskrens finns i Simrishamn. De möts i hamnen, där yrkes­ och kraftverk rivs på rätt platser. Det börjar bli bråttom nu, som man så ofta säger. har fått ett rättovanligt att säljabeslut. sin fångst direkt frånHavs­ kaj. Detta är ett I slutetfiskarna av förrasjälva året fattades Då bestämde och vatten­ av flera sätt som Simrishamns kommun arbetar på för att öka lönsam­ myndigheten att bidra med sex miljoner kronor till att riva dammbyggnaden vid heten kraftstation i fisket. Mariebergs i Mörrumsån. Ån är sedan länge känd för sitt laxfiske men Det ju vara knepigt en kommunpolitiker att genom lokala på senare år kan har antalet laxungarför minskat. beslut få fram mer fisk i havet, men högre lönsamhet i befintligt yrkesfiske ingen för Att riva kraftverk hör inte till vanligheterna men i vissa fall är det den bästaärlösningen omöjlighet. Simrishamns kommun inspirera. dammbyggnad Här tas innovativa för samhället. Det borde kanske ske liteskulle oftare.kunna När Mariebergs rivsinitiativ kommer att gynna det lokala fisket. Ett exempel är diskussionen om hur kommunen skulle kunna hundratals fler laxar och öringar kunna vandra upp i ån, till glädje för både fisk och fiske­ upphandla lokalt fångad fisk förligger servering skola ochden omsorg. turister. Rivningen av dammen helt i ilinje med nationella strategin för miljöåtgärder Det händer mycket inom fiskets område. I vårt reportage på sidorna 10–19 kan du i vattenkraften som togs fram av Havs­ och vattenmyndigheten och Energimyndigheten läsa om Strategin hur i fjol. övergripande presenterades förändringar som en vägledning på för EU-nivå arbetet med påverkar mindre att nå miljömålen fiskesamhällen. »Levande sjöar Påoch det nationella vattendrag« planet har Jordbruks­verket, tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, ochtagit »Begränsad fram en strategi för yrkesfisket 2020. Simrishamn är en av de kommuner som svarat klimatpåverkan«. på remissen. Kommunen är kritisk tillområden flera delar och ser att vissa perspektiv saknas. De gör I strategin finns prioriteringar av vilka där miljöanpassningar av vattenkraftverken mjuka värdena, och attraktivitet, har inte tillräckligt stort utrymme, mest nytta: mestbygdens biologiskidentitet mångfald med minst påverkan på fått landets totala energiproduktion. anser Simrishamn. Nu är det bara fyra år kvar innan miljömålen ska vara uppnådda och de flesta av oss under sommarmånaderna är dessa värden extra viktiga. nu vi landkrabbor harJust redan insett att det här är jättetufft, ibland alltför tufft. Men viDet kanärfortfarande göra vill känna doften hav ipå ettkommunal pittoreskt gammalt fiskelägeNyköping och suga och i ossTranås smaken stora insatser, inteav minst nivå. Falkenberg, ärav tre pinfärsk fisksom på hamnkrogen. Detoch är nu turisterna tillDär Fjäderholmarna kommuner redan tagit stora viktiga steg i strömmar rätt riktning. har kommunerna i Stockholms skärgård.för Här kan man pilla i sig rökta räkor,att fångade på västkusten. byggt vandringsvägar fisk, rivit dammar eller planerat göra kraftfulla insatserVar fisken kommer verkar inte ha någon större betydelse, känslan denmålen rätta. som ger hållbaraifrån resultat. Genom kommunernas arbete medbara att bryta nerär miljö I vårt reportage vill vi lyfta yrkesfiskets villkor. Att viktiga beslut tas i Bryssel hindrar till lokal nivå gör de verklighet av nationella, visionära miljömål. En effektiv väg är att inte krafter att värna detvattenkraftverken. småskaliga fisket. Med rätt insatser följer attraktiva börjalokala se över de kommunägda

NAR E 20

SVEN

Lokala krafter Bättre kraft måna omrivning fisket med rätt

IN

15

V

LEDARE

BLISHIN

G

-

VARMT VARMT

Armband av har Projektet tillverkade Håll Havet Rent ­b egagnade fisknätåtervunnit från Österpå en enda månad sjön är företagsidén sex ton marint skräp.som gav Simon Nyström och Christoffer Rodell priset Årets hållbara företag i Östergötland.

KALLT Svenskarnas höga köttKALLT

»Att viktiga beslut tashör i ­Bryssel »Att riva kraftverk inte till h ­ indrar inte lokala krafter vanligheterna men i vissa fall äratt det v ­ ärna det småskaliga fisket.« den bästa lösningen för samhället. Det borde kanske ske lite oftare.«

konsumtion bidrar till ökad Om man köper vatten på flaska algblomning, döda havsbottnar betalar man bara 12 procent och andra störningar i havets moms, medan det betydligt ekosystem, visar en rapport miljövänligare kranvattnet är från Havsmiljöinstitutet. belagt med 25 procent moms.

INFO PÅ NÄTET MER INFOMER PÅ NÄTET

NAR E 20

MAUD MAUD LARSE LARSE N N

Havs- ochKommunikationschef vattenmyndigheten Havs- och vattenmyndigheten

SK

PU

PR

ISE

T

SVEN

A

foto daniel nilsson omslag mattis lindqvist

Villmer du veta mer om vår Vill du veta om vår verksamhet? in på verksamhet? Klicka in Klicka på havochvatten.se havochvatten.se

BLISHIN

G

-

fotomaja majakristin kristinnylander nylander foto

IN

15

V

rekreationsområden och starkare turistnäring, vilket lockar både besökare och bofasta. Det vet de kommuner som genom miljövänlig vattenkraft hjälper Sverige att nå miljömålen.

Hav&Vatten

Ansvarig Ansvarig utgivare: utgivare: Maud Maud Larsen Larsen 070-865 070-865 52 52 10 10 maud.larsen@havochvatten.se maud.larsen@havochvatten.se Redaktör: Redaktör: Malin Malin Avenius Avenius malin.avenius@havochvatten.se malin.avenius@havochvatten.se Projektledare: Projektledare: Marit Marit Larsdotter Larsdotter marit@reportageborsen.se marit@reportageborsen.se Art Art director/bildredaktör: director/bildredaktör: Pär Pär Ljung / Offside Ljung / Offside Press Press AB Adress: Adress: Hav Hav & & Vatten, Vatten, HavsHavs- och och vattenmyndigheten, vattenmyndigheten, Box Box 11 930, 11 930, 404 404 39 39 Göteborg. Göteborg. Besöksadress: Besöksadress: Gullbergs Gullbergs Strandgata Strandgata 15, 15, Göteborg. Göteborg. E-post: E-post: redaktion@havochvatten.se redaktion@havochvatten.se Webb: Webb: havochvatten.se/tidning havochvatten.se/tidning Tryck: Tryck: Sörmlands Sörmlands Grafiska Grafiska AB AB ISSN: ISSN: 2002-0252 2002-0252 Tidningen Tidningen produceras produceras ii samarbete samarbete med med Offside Offside Press Press AB. AB. För För icke icke beställt beställt material material ansvaras ansvaras ej. ej. Allt Allt material material ii Hav Hav & & Vatten Vatten publiceras publiceras även även på på havochvatten.se havochvatten.se samt samt lagras lagras elektroniskt elektroniskt ii tidningens tidningens arkiv. arkiv. Förbehåll Förbehåll mot mot denna denna publicering publicering medges medges normalt normalt inte. inte. Hav Hav & & Vatten Vatten ges ges ut ut av av HavsHavs- och och vattenmyndigheten, vattenmyndigheten, men men speglar speglar inte inte nödvändigtvis nödvändigtvis myndighetens myndighetens åsikter. åsikter. Tidningen Tidningen ska ska bidra bidra till till ett ett ökat ökat intresse intresse för för havshavs- och och vattenmiljöfrågor. vattenmiljöfrågor. Enbart Enbart de de blå blå sidorna sidorna 29–33 29–33 är är att att betrakta betrakta som som myndighetens myndighetens Återvinn din tidning officiella linje. Föredrar du att läsa på skärm – läs tidningen på havochvatten.se/tidning. Där kan du även avbeställa ditt pappersexemplar. Återvinn din tidning officiella linje. Föredrar du att läsa på skärm – läs tidningen på havochvatten.se/tidning. Där kan du även avbeställa ditt pappersexemplar.

33


SÖTT&SALT

i siffror jordens befolkning saknar till toalett. 1/3 avtillgång barn dör varje år av diarrésjuk­ 314 000 domar som kunde ha undvikits med tillgång till toaletter, rent vatten och bättre hygienmöjligheter.

Sveriges befolkning privat toalett. 0,7 % avsaknar

Välkommen till sjätte numret av vår tidning Hav & Vatten. Tycker du något om tidningen? Hör gärna av dig till oss på redaktion@havochvatten.se

Havet ger dricksvatten på Gotland I stora delar av sydöstra Sverige är grundvattennivån rekordlåg i år. Redan den 1 april infördes därför bevattningsförbud på ­Gotland. Men det räcker inte för att lösa bristen på dricks­ vatten. Nu sätter Region Gotland sitt hopp till avsaltning av ­Östersjöns bräckta vatten.

Y

FOTO: KARL MELLANDER

I det lilla fiskeläget Herrvik på östra Gotland är det svårt att få vattnet att räcka till när sommargäster och turister anländer. Tankbilar med dricksvatten brukar gå i skytteltrafik mellan Visby och Herrvik med omnejd. Den 1 juli invigs därför ett avsaltnings­ verk här, en anläggning som kostar Region Gotland dryga 20 miljoner kronor och ska förse 3 000 personer med dricksvatten. – Vi har drygt 57 000 åretruntboende men sommartid kan det vara hundratusentals människor på ön. Vi brukar även köra tankbilar Jonas Aaw och Tommy Gardell vid avsaltningsanläggningen i Herrvik.

4 | HAV & VATTEN 2 . 2016

vid Visby lasarett. Kostnaden för att omvandla Östersjöns vatten till fullvärdigt dricksvatten hamnade på knappa tre kronor per kubikmeter, ungefär lika mycket som att rena ytvattnet från Tingstäde träsk, sjön som i dag förser Visby med dricksvatten. – Att det kan bli så billigt med avsaltning beror på att saltnivån inte är så hög i Östersjön, med dricksvatten till Fårö och Östergarns­ säger Jonas Aaw. landet, säger Tommy Gardell (S), ordförande Vissa menar att vattenbristen på Gotland nu i tekniska nämnden i Region Gotland. är löst. Andra vill se fler våtmarker för att höja Avsaltning av havsvatten är vanligt i Mellan­ grundvattennivån, och forskare varnar för att östern och USA men det är första gången det viktiga mineraler försvinner vid avsaltningen. görs i större skala i Sverige. Och med vatten – Avsaltningen ska bara ses som ett komple­ från ett av världens skitigaste hav. ment, vårt grundvatten är fortfarande viktigast för vår dricksvattenförsörjning. Vi har också – Redan på 90-talet fanns idéer om att hämta långsiktiga mål att återskapa utdikade våt­ vatten från havet för att lösa vattenbristen. marker och öka skyddet av våra vattentäkter. Men tekniken var för dyr då, säger regionens Men vi kan inte blunda för det akuta problemet, VA-chef Jonas Aaw. 2010-2011 gjordes ett lyckat pilotprojekt säger Tommy Gardell. Rädslan för att få i sig förore­ ningar genom att dricka Östersjö­ vatten är obefogad, menar både AVSALTNING Tommy Gardell och Jonas Aaw. AV HAVSVATTEN – Vi måste följa Livsmedelsver­ kets krav för dricksvatten, oavsett I HERRVIK varifrån vattnet kommer. Och Vid avsaltning används mineraler ska tillsättas det renade så kallad omvänd osmos. Med hjälp av tryck tvingas vattnet så att det blir ett bra vatten, havsvattnet genom säger Jonas Aaw. ­membran som filtrerar Även i Kvarnåkershamn på bort salt och föroreningar. sydvästra Gotland har politikerna I Herrvik förs havsvattsagt ja till ett avsaltningsverk. Det net in genom en cirka ska stå klart om två, tre år och ge 200 meter lång ledning dricksvatten till 25 000 ­personer. på botten till en brunn  LE NA OLSSON i berget vid strandkanten. Därifrån pumpas havsvattnet vidare till rening Avsaltning och långsiktig ­vatten­och avsaltning innan mineraler tillsätts. I Kvarn- försörjning diskuteras under Almedalsåkershamn är det tänkt veckan på HaV:s seminarium Allt vatten att det avsaltade vattnet går att dricka – men vill vi? istället ska blandas med Tisdag 5 juli, Trädgården, Svenskt grundvatten från ön. ­Vattens Vattenforum.


BUBBEL

FOSFOR, TON/ÅR

750

500

3 0000

TOTALT NATURLIGT LÄCKAGE JORDBRUK DAGVATTEN ENSKILDA AVLOPP KOMMUNALA AVLOPPSRENINGSVERK INDUSTRI

22 500 KVÄVE, TON/ÅR

1  000

Källor till kväve som når Östersjön TOTALT NATURLIGT LÄCKAGE JORDBRUK HYGGE DAGVATTEN ENSKILDA AVLOPP KOMMUNALA AVLOPPSRENINGSVERK INDUSTRI KVÄVENEDFALL FRÅN LUFTEN TILL SJÖAR

15 000

250

7 500

0

0

Av totalt 780 ton fosfor som når Egentliga Östersjön varje år kommer 370 ton från naturliga läckage. Sverige har, inom Baltic Sea Action Plan, satt utsläppsmålet till 308 ton.

Naturlig fosfor sinkar utsläppsmål Det naturliga läckaget av fosfor är större än Sveriges utsläppsmål. Det visar en ny undersökning av utsläppen som övergöder Östersjön.

Y

– Det här är den mest noggranna ­slutsats, att Sverige inte skulle nå utsläpps­ kartläggningen av Sveriges belastning målen ens om vi stoppade alla mänskliga av närsalter till Östersjön och Västerhavet, utsläpp i morgon? säger Heléne Ejhed, projektledare för under­ – Ja, men jag hoppas att den här studien ska sökningen som pågått i ungefär två år. öppna ögonen för hur hårt vi måste jobba, säger Forskarna har bland annat gått igenom all Heléne Ejhed. svensk mark och summerat vad i stort sett Största källan till fosforutsläpp i Östersjön varje åker, tätort och skogsområde släpper ut. är läckage från jordbruksmark. Forskarna Resultatet som bekymrar forskarna mest är bedömer även belastning från dagvatten och att de naturliga utsläppen av fosfor till Egent­ enskilda avlopp som mer avgörande än tidi­ liga Östersjön, från Ålands hav till de danska gare, men de resultaten är mer osäkra. Andra sunden, är högre än Sveriges väsentliga utsläpp kommer från utsläppstak. Naturliga utsläpp kommunala avloppsrenings­ av näringsämnen är de som sker verk och industrier, men de har STUDIEN utan mänsklig påverkan och kan redan gjort stora förbättringar Studien är utförd av exempelvis komma från ned­ av reningen. Heléne Ejhed menar Smed – Svenska miljö­ brutna löv. De svenska utsläpps­ att man nu kanske måste tänka emissionsdata, ett samarmålen utgår från att Östersjön lite annorlunda. bete mellan IVL Svenska åter ska bli opåverkad av över­ – Vi kan inte bara fokusera på Miljöinstitutet, Statistiska gödning. källorna utan måste också fånga centralbyrån (SCB), Sveriges lantbruksuniver– Eftersom vi människor redan upp kväve och fosfor innan det sitet (SLU) och Sveriges har släppt ut så mycket behöver når havet, till exempel genom meteorologiska och hydvi nu kompensera genom att att återställa de våtmarker som rologiska institut (SMHI), minska utsläppen dramatiskt. tidigare s­ amlade upp närings­ på uppdrag av Havs- och Det känns som en deppig ämnena. ANNA FROSTE R vattenmyndigheten.

»Låt oss göra vatten till nästa nordiska varumärke.« Sagt av Finlands utvecklings- och utrikeshandelsminis­ ter Lenita Toivakka på Nordiska ministerrådets konferens Nordic Leadership in Water Management.

»Man känner sig lite skyldig när man h ­ åller i en stor död fisk, och själv är påtagligt levande.« Skådespelerskan Emma ­Thompson som, tillsammans med sin man Greg Wise, låtit sig fotograferas naken med två dolkfiskar i en ­ ampanj mot utfiskning. k

»Oljeprisets ­utveckling har större inverkan på koldioxid­utsläppen än vad klimatmötet i Paris har. Tyvärr.« Thomas Sterner, professor i miljö­ ekonomi, på invigningen av det nordeuropeiska nätverket för FN:s hållbarhetsmål (SDSN) i Göteborg.

»Du blir inte ett dugg friskare eller p ­ iggare av att dricka ett extra glas vatten. Bara ­kissnödig.« Professor och över­ läkare Agnes Wold på ­Twitter, angå­ ende den seglivade hälsomyten att vi bör dricka vatten även när vi inte är törstiga.

foto creative commons

Källor till fosfor som når Östersjön

5


FOTO BOATWASHER

SÖTT & SALT

SÅ FUNKAR BÅTBOTTENTVÄTTARNA Roterande borstar, som i en biltvätt, tar mekaniskt bort smuts, alger och havstulpaner. Det finns allt från små mobila tvättar som kan dras bakom en bil, till fasta installationer som kan tvätta stora kölbåtar. De enklare modellerna ligger öppet i vattnet, medan de flesta nya tvättarna utrustas med bassänger under som samlar upp avfallet så att det inte hamnar i havet. Länsstyrelserna kan bidra med upp till halva kostnaden via Lova-bidrag. Det tar ungefär 15 minuter att tvätta en båt som är 25 fot lång i en borsttvätt. Hur ofta man behöver tvätta beror på hur mycket båten används och hur kraftig påväxten är där båten ligger.

Borsttvättar blir allt vanligare Antalet borsttvättar ökar i Sverige. I sommar får västkusten sina första, och kan dra nytta av lärdomarna från ostkusten. – Det behövs några eldsjälar i en hamn för att det ska ­fungera, säger Henrik Anderson i Mönsterås, där man har många års vana vid båtbottentvätt.

Y

Traditionen bland båtfolk är att använda giftig färg för att hålla havstulpaner och alger borta från båtens botten. Men det finns miljövänliga mekaniska alternativ, ett av dem är båtbottentvättar eller borsttvättar som de också kallas. De har funnits på ost- och sydkusten under ganska många år. På vissa ställen tycker man att tvättresultatet blivit för dåligt och en del har haft svårigheter att få ekonomin att gå ihop eftersom det är för få båtägare som väljer båtbottentvättarna. I Stock­ holmsområdet är dock erfarenheterna goda. Anders Askefors, som driver en tvätt på Lidingö, hade cirka 500 besök förra sommaren. Han säger att det gäller att veta hur båten ska ligga i dockan för att tvätten ska fungera optimalt. – Det kanske är det som gjort att man på andra ställen klagat på resultatet, funderar han. Ett annat bekymmer är det avfall som lossnar från båtbotten. Det kan innehålla

6 | HAV & VATTEN 2 . 2016

gamla giftrester som i värsta fall hamnar i havet, om man inte har bassänger under som samlar upp det. – Ska man tvätta hos oss får man inte haft båten målad det senaste GIFT HOT FÖR året, säger Henrik HAVSLIVET Andersson som är Alger och ­havstulpaner ansvarig för teknisk på båtbottnar ökar service i Mönsterås bränsleförbrukningen kommun, där och gör båtar trögkörda. båt­bottentvätten Men giftfärgerna läcker 60–80 procent av sina ligger i öppet gifter och skadar det vatten. Över tid biologiska livet i havet. hoppas man där De dödar mikroalger och att fler och fler försvårar fortplantningen kommer att välja hos fisk, tång och musslor. att inte alls måla Mekaniska båttvättar kan sina båtar. ersätta giftfärger.

I sommar ska de första tvättarna placeras på västkusten; Smögen, Stenungsund och ­Marstrand står först på tur. Per-Olof ­Samuelsson, miljöskyddsinspektör i Stenung­ sund, är säker på att man här kommer att dra nytta av de erfarenheter man gjort i andra kustområden. – A och O är information, att vi får båtfolket att förstå vilken enormt viktig insats för miljön de kan göra. Vi är aktiva på kommunens ­hemsida, vi försöker få massmedia att berätta om detta och vi lägger ut flygblad på viktiga ställen som till exempel marinor, sportfiske­ affärer och färgbutiker, berättar han. Kunderna kan köpa ett årskort med fritt antal tvättar och det kommer att finnas en mobilapp där man kan boka tid för att slippa ligga och vänta på sin tur. Slammet från tvätten kommer att samlas upp i en bassäng, och efter fem år ska för säkerhets skull också havs­ bottnen runt tvätten slamsugas. Det ska också finnas personal på plats för att hjälpa båtägarna att placera båten rätt. – Det kommer säkert att finnas målade båtar också om 10–20 år. Men varje båtägare som går över till mekanisk rening innebär en stor vinst för miljön, säger Per-Olof Samuelsson. 

E LISABETH RE NSTRÖM


Tyskt rättsfall påverkar svenska kommuner

FRÅGAN Hur står det

till med vatten­ kvaliteten på kommunens badplatser? Jerzy Slazak, hälsoinspektör på miljöförvaltningen i Stockholms stad: – Vi hade väldigt bra provresultat på våra badplatser förra året, men kvaliteten kan variera tillfälligt beroende på hur mycket det regnat. Vid rejäla skyfall kan det bli bräddning i gamla avlopp så att avloppsvatten kommer ut i sjöar. Nu förnyar vi avloppsinfrastruk­ turen i Stockholm, så problemet blir allt mindre. Sedan några år tillbaka kan vi rekommendera bad i Årstaviken, mitt i staden.

Y

Dels innebär EU-domen att inga nya verksamheter som kan påverka den ekologiska statusen negativt ska tillåtas. Så strängt har man tidigare inte använt direktivet i Sverige. Den nya tolkningen kommer att spela stor roll för företag som söker tillstånd, men även för kommunal verksamhet. Hos Svenskt Vatten, där alla kommunala VA-organisationer ingår, finns en oro för vad den så kallade Weserdomen kommer att medföra. – Det här kan försvåra rejält för kommunal utbyggnad och utveckling. Fler bostäder och ökad befolkning innebär mer dagvatten och mer avlopp, och reningsverken prövas på samma sätt som industrier. Stoppas reningsverk så stoppas bostäder, säger

avlopps- och miljöansvarige Peter Sörngård. Gabriel Michanek håller med om att Weserdomen kan innebära svårigheter för kommunerna. – Enligt vattendirektivet kan man tillåta undantag under vissa omständigheter, men den möjligheten finns inte införd i svensk lag ännu. Och även med möjligheten att få undantag kommer det bli tuffare att få tillstånd. Nu måste svenska dom­ stolar följa EU-domstolens utlåtande, och svenska lagar behöver ändras. – I annat fall kan kom­ missionen stämma Sverige inför EU-domstolen, och om den domen inte följs väntar mycket höga straffavgifter, säger Gabriel Michanek. 

MALIN AVE NIUS FOTO NADEZDA MURMAKOVA

Inför ett aktuellt domslut, som gäller en ansökan om att få fördjupa farleden mellan Nordsjön och Bremen i floden Weser, har den tyska förvaltnings­ domstolen begärt ett förhandsbesked från EU-domstolen. Förhands­ domen, som reder ut hur EU:s vattendirektiv ska tolkas, får nu följdverkningar bortom Wesers vatten. Den berör vattenförvaltningen i hela EU, inte minst i Sverige. – Det är en dom som får dramatiska konsekvenser, säger Gabriel Michanek, professor i miljörätt vid Uppsala universitet. Dels handlar det om en betydande skärpning av vad som krävs för att den ekologiska statusen i ett vatten ska klassas som god.

En planerad muddring i den tyska floden Weser skulle göra det möjligt att nå hamnarna Bremer­ haven, Brake och Bremen med större containerfartyg. Åtgärderna är inte förenliga med EU:s vattendirektiv, menar EU-domstolen.

Jenny Lidqvist, enhetschef fritidskontoret, Umeå kommun: – De flesta av våra badplatser brukar ha bra vatten, men det finns några insjöar där fåglar ibland sprider cerkarieparasiter som orsakar så kallad badklåda. Det är väldigt svårt att göra något åt det och man måste acceptera att sådant kan hända ute i naturen. Däremot är vi noga med att infor­ mera när det inträffar, och försöker vara snabba med uppföljande provtagningar så att badande får veta när vattnet är okej igen. Elisabet Lindberg, områdesförval­ tare, stadsbygg­ nadsförvaltningen, Helsingborgs kommun: – Vi hade en fin avslutning på förra årets säsong med bra vattenkvalitet på alla våra 16 havsbad. Men två av dem fick anmärkningar 2013, och klassningen av EU-bad bygger på resultaten från de senaste fyra åren, så vi kan inte rekommendera bad där i år heller. Just nu gör vi en stor utredning av vilka förbättringar vi kan göra av badvattenkvaliteten.

FOTO: JOHAN PONTÉN / PRIVAT / BEATRICE STIERNSTEDT

En planerad muddring i tyska floden Weser har ställt EU:s ­vattendirektiv på sin spets. Nu måste svensk lagstiftning ä­ ndras, och såväl kommuner som företag påverkas av en betydligt strängare tolkning.

7


AKTUELLA PROJEKT

På gång i Vattensverige De kan handla om allt från att väcka naturintresse hos ­nyanlända, till att göra biogas av sjöpungar. Här är tio svenska vattenprojekt från Norrbotten till Skåne.

NORRBOTTEN

5

1

Var: Storsjön Vad: Vattenvårdande åtgärder Om projektet: Förbättringar av kunskapsläge och planeringsunderlag samt direkta åtgärder i några av Storsjöns tillflöden utförs. I projektet ingår att ta fram underlag till vattenanvändningsplan, dricksvattenskydd och vatten­ systemplaner. Länsstyrelsen i Jämtlands län leder projektet.

Var: Lina älv Vad: Flottledsrestaurering Om projektet: Målet är att återställa älven till ursprungsskick. Block, sten och grus ska återföras till vattenfåran. Länsstyrelsen i Norrbottens län leder projektet tillsammans med Gällivare kommun.

VÄSTERBOTTEN

6

Var: Kälvån Vad: Utrivning av damm Om projektet: En damm ska rivas ut vid Kälvfors i Kälvån, som är ett biflöde till Kalixälven. Ån ska även restaureras uppströms dammen. Kalix kommun leder projektet tillsammans med Länsstyrelsen i Norrbottens län.

VÄSTERNORRLAND

2

Var: Hammarskogsån Vad: Rivning av damm Om projektet: Efter sommaren räknar Länsstyrelsen i Örebro län med att kunna riva en sju meter hög damm i Hammarskogsån. Utförare är bolaget Global Castings, Lindesbergs kommun och Trafikverket. Målet är att återskapa livsmiljöer för öring och flodpärlmussla.

JÄMTLAND

7

GÄVLEBORG

DALARNA

3

Var: Hakefjorden Vad: Sjöpung odlas för biogas och gödsel Om projektet: I år skördar företaget Marin Biogas sjöpung i sin demonstrationsodling vid Tjörn. Organismerna blir biogas och restprodukten gödsel. Målet är att skörda ett par hundra ton fram till 2017, med effekten att kväve återförs från hav till land.

UPPSALA VÄSTMANLAND

VÄRMLAND

ÖREBRO

STOCKHOLM

Var: Degerforsen Vad: Introduktion av lokal naturmiljö för nyanlända Om projektet: I år kommer Vindelns kommun att ha aktiviteter vid Vindelälven för personer som nyligen kommit till Sverige. Projektet delfinansieras av Naturvårdsverkets Lona-­ bidrag och ska öka naturintresset och sprida kunskap om fiskar, växtlighet och teknik. Fakta tas fram på flera språk för skyltar och mobiler.

8

Var: Ljungan Vad: Förbättra lekmöjligheter för lax och havsöring Om Projektet: Nedre delen av Ljungan ska återställas efter de rensningar som gjordes under flottningsepoken. Projektet drivs av Sundsvalls kommun tillsammans med bland andra Nedre Ljungans Sportfiske och Statkraft.

SÖDERMANLAND

ÖSTERGÖTLAND VÄSTRA GÖTALAND

GOTLAND

JÖNKÖPING KALMAR

4

Var: Björka, Kävlingeån Vad: Restaurering av översilningsvåtmark Om projektet: Restaurering av äldre bevattningssystem, så kallad ängavattning eller översilning, med syfte att rena vattnet från kväve och fosfor. Totalt ska cirka 45 hektar våtmarksområde återskapas. Drivs av Kävlingeåns vattenråd.

8 | HAV & VATTEN 2 . 2016

HALLAND KRONOBERG

SKÅNE

BLEKINGE

9

Var: Krabbfjärden Vad: Undersökning av havsbottnar Om projektet: I sommar undersöker Läns­ styrelsen i Södermanlands län bottenväxtligheten vid Askö naturreservat. Målet är att öka kunskapen om de marina naturvärdena inom området Fifång–Askö–Hartsö. Projektet pågår till 2018.


FOTO: RICKARD GUSTAFSSON

FOTO: MICAEL SÖDERMAN

Gäddorna verkar hitta till sina nya ­lekplatser i Kyrksjön. Oscar Olseryd, student vid ­Stockholms universitet, har under våren registrerat drygt 200 gäddor på vandring upp till Kyrksjön från Snäckstaviksån.

Gäddfabriker ska ge fler gäddor i Östersjön 10

För några år sedan ett ­stillastående dike, nu en ­myllrande våtmark. I Botkyrka har Sportfiskarna, kommunen och markägarna skapat ett paradis för lekande gäddor. FOTO: OLOF ENGSTEDT

Var: Kyrksjön, Botkyrka Vad: Återskapa lekområden för gädda Om projektet: Sportfiskarna driver projektet tillsammans med markägarna och Botkyrka kommun. Bland finansiärerna finns EU:s landsbygdsprogram, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Svensk våtmarksfond.

När gäddorna är 2–10 cm långa är de redo att vandra ut till sina uppväxtområden i Östersjön.

Y

De senaste årtiondena har antalet gäddor i Östersjön minskat kraftigt. En av orsakerna är att många av gäddornas lekplatser har försvunnit. – En stor del av kustgäddorna leker på översvämmade ängsmarker. Utdikningen av jordbrukslandskapet och exploatering av kusterna har gjort att de naturliga lekmiljöerna har blivit färre. Därför har vi valt att satsa på att återskapa dessa våtmarker, eller gäddfabriker som vi väljer att kalla dem, säger Joel Norlin, koordinator för Sportfiskarnas rovfiskprojekt. Kyrksjön utanför Botkyrka söder om Stockholm är en av de största gäddfabrikerna

hittills. Projektet har pågått under flera år och haft en sammanlagd budget på fyra miljoner kronor. De största insatserna gjordes 2014 då en 600 meter lång vall byggdes för att hålla kvar vattnet i landskapet. Samma år anlades också en fiskväg för att vandrande fisk ska kunna ta sig upp till våtmarken. – Det har varit ett mycket lyckat projekt tack vare ett nära samarbete mellan markägarna, kommunen och Sportfiskarna. Redan förra våren kunde vi se att många gäddor hittade till lekområdet och framöver kommer det att bli ännu fler, säger Joel Norlin. Initiativet till gäddfabrikerna kommer inte sällan från markägare själva, och så var det i Kyrksjön där Jan Wijkmark äger mark. Hans morfars far genomförde den sista utdikningen och sänkte vattennivån i sjön. Nu har Jan Wijkmark själv varit med och återskapat den ursprungliga vattennivån. – Ägarna till marken är centrala i de här ­projekten, utan dem blir det inga nya gädd­fabriker. Vi ser gärna fler initiativ från markägare i framtiden, säger Joel Norlin. Hittills har Sportfiskarna varit med och anlagt ett tjugotal gäddfabriker längs ostkusten, från Blekinge i söder till Hudiksvall i norr. Och fler är på gång. Ambitionen är att skapa lika många de närmaste åren. – Det främsta målet med gäddfabrikerna är att öka tillgången till gäddor i kustnära områden på ostkusten. Men när vi anlägger våtmarkerna bidrar vi också till att minska övergödningen av Östersjön och öka den biologiska mångfalden i området. En bieffekt av projektet har varit att fågelskådare från hela Stockholmsområdet har hittat till Kyrksjön. Fågellokalen har varit så populär att det under 2016 kommer att byggas ett fågeltorn och anläggas parkeringsplatser vid gäddfabriken.  KARL-JOHAN NYLÉ N

9


REPORTAGET

10 | HAV & VATTEN 2 . 2016


Bifångst ger nya möjligheter År efter år har tonvis av ätbar fisk kastats ­tillbaka i havet. Den nya landningsskyldigheten t­ vingar ­kustkommunerna att tänka om. På sikt ska fisken ­användas till både läkemedel och kosmetika. text Anna Liljemalm foto Daniel Nilsson

11


n samling måsar cirklar varv efter varv ovanför en fiskebåt. Himlen har färgats svagt rosa och kväl­ lens första torskbåt är sakta på väg in till Simrishamn för att lossa. Vädrets makter är på yrkesfiskarnas sida. Henrik Karlsson och hans fiskarkollega har kunnat arbeta i lugn och ro. Nu återstår bara dagens sista uppgift. Den ene fiskaren ställer sig i lastrummet, den andre på däck. Tillsammans vinschar de upp låda efter låda med färdigrensad och isad torsk på kajen. Sammanlagt handlar det om cirka 1 000 kilo. De är nöjda med mängden, mindre nöjda med fördelningen. Ungefär 30 procent av fiskarna är under minimimåttet och klassas därmed som bifångst. Förr kastades den tillbaka i havet. Nu ska den tas om hand. – Vi var ute och fiskade första dagen för säsongen i går. Vi har inte lärt oss var vi ska vara än för att undvika små­ torsken. Det blir nog bättre snart. Det måste det bli, säger Henrik Karlsson och berättar att småtorsken är ett direkt hot mot lönsamheten. De vill till varje pris undvika att få upp den i sina trålar. För lite drygt ett år sedan var det lag på att kasta tillbaka småtorsk och annan oönskad fisk i havet. Nu är det lag på att ta den i hamn. Fångster av kvoterade arter ska alltså registreras, landas och räknas av kvoterna. Oavsett fiskens storlek. Även svårsålda arter måste tas i land. Den nya landningsskyldigheten är kanske den enskilt största förändringen som införts inom yrkesfisket. Johan Stål är utredare på Havs- och vattenmyndigheten (HaV). Han förklarar att de nya reglerna bottnar i en EU-förordning med syfte att ta vara på havets resurser:

12 | HAV & VATTEN 2 . 2016

– Att kasta fisk är ett enormt resursslöseri. Det ville man ändra på. Med de nya reglerna ska den undermåliga fisken använ­ das smartare. Som en direkt konsekvens av införandet hittar man numera »dagens bifångst« på en del restaurangmenyer. Ofta är det relativt okända, men goda, matfiskar som landar på tallrikarna. Fisk som tidigare kastades tillbaka i havet. Den nya landningsskyldigheten har väckt en del kritik. Främst när det gäller småfisk. För att det inte ska uppstå en marknad för småfisk är det förbjudet att sälja den för direkt humankonsumtion. Men fisk som är mindre än minimimåttet räknas alltså ändå av kvoterna, trots att den knappt genererar några pengar. Om en Simrishamnsfiskare får med sig för många småtorskar riskerar han att drabbas av stora ekonomiska problem. För att hjälpa yrkesfiskarna med omställningen ­stimulerar HaV utvecklingen av mer selektiva fiskeredskap. På så sätt ska småfisk och oönskade arter stanna kvar i havet. På sikt är alltså målet att mängden bifångst ska minska. De nya reglerna införs stegvis. I januari i fjol blev fisket i Östersjön samt de pelagiska, inte bottenlevande, arterna i Västerhavet först ut att omfattas av landningsskyldigheten. I januari i år började de första reglerna för vissa botten­ levande arter gälla i Västerhavet. Varje år kommer man att fylla på med nya arter. 2019 ska allt vara helt genomfört. Trots kritiken tycker Johan Stål att regelförändringen hittills fungerat förhållandevis väl. Nästa år räknar han dock med att kritiken tilltar. Då kommer en alldeles särskild fisk att ställa mycket på ända.

V

itlingen är en långsmal torskfisk med skäggstump på hakan. Den simmar på samma platser som den vanliga torsken i Östersjön. Den trivs också bland koljan, gråsejen och kräftan i Västerhavet. På sina håll finns det gott om den, på andra ställen mindre. Vitlingen är rödlistad som sårbar. För att inte störa bestånden får de svenska yrkesfiskarna bara fiska upp en liten mängd per år. Kvoterna är alltså låga, men vitlingen fastnar oundvikligen i trålarna eftersom den simmar på samma ställen som några av våra mest populära fiskar och skaldjur. Som yrkesfiskare kommer man snabbt upp i maxkvoten. Tidigare kastades eventuell vitling tillbaka i havet, men från och med nästa år måste den landas som bifångst. För yrkesfiskarna kan det få stora konsekvenser. När vitlingskvoten är uppfiskad kan det bli så att allt fiske där vitling fångas måste stängas ner. HaV:s utredare arbetar med att ta fram tänkbara lösningar. Att byta till sig större vitlingskvoter från andra EU-länder väntas bli svårt. Kanske kan det vara en lösning för båtarna att köpa och sälja kvoter sinsemellan. Man tittar också på om det går att införa ett särskilt undantag från landningsskyldigheten för just vitlingen. Vesa Tschernij är fiskeriingenjör och projektledare för Marint centrum på Simrishamns kommun. Han konstaterar att torskbeståndet är småvuxet. Det innebär en rejäl bifångst av småtorsk, speciellt i trålfisket. Han tror inte att köp- och säljbara kvoter är lösningen. Tvärtom. Han tror att det riskerar att eskalera utvecklingen mot större fartyg, större fångster och ännu större bifångster av småtorsk. – Simrishamn är en av Sveriges största fiskehamnar. Fisket


På sommarkvällarna går det att köpa färsk fisk direkt på kajen i Simrishamn. Nästa steg blir kanske att införa ett SMS-­system liknande det som finns i Ronneby i Blekinge. Där meddelar yrkesfiskarna automatiskt vad de kommer att ha med sig in till hamnen och vilken tid de beräknas vara framme.

13


»Fisket måste bli lönsamt. Det jobbar vi stenhårt med i kommunen.«

Fisket är livsviktigt för Simrishamn. Det ­konstaterar Vesa Tschernij, projekt­ ledare för kommunens marina centrum.

är både en viktig näring och en del av vår identitet som gör oss unika. Vi vill ha levande hamnar och lokal fisk i restaurangerna, ändå tvingas vi varje år se småbåtar försvinna. Sverige och EU vill värna om det lokala fisket, men varje ny regel slår hårdast mot dem som egentligen ska gynnas, säger Vesa Tschernij. Han tror att köp- och säljbara kvoter vore ett mardröms­ scenario för Simrishamn. Om fiskarna börjar köpa och sälja torskkvoter med varandra är Vesa Tschernij rädd att de små båtarna ska finna det lönlöst att konkurrera med de större. Då kan det vara lockande att sälja sin kvot och göra något annat istället. För att minska konsekvenserna av landningsskyldigheten förespråkar Simrishamns kommun istället en ökad flexi­ bilitet i fisket. Vesa Tschernij menar att trålare borde kunna växla mellan sill- och torskfiske, precis som man gjorde förr i tiden. Han tror också på en ökad samverkan mellan fisket, fiskförädlingen, besöksnäringen och kommunen. – Fisket måste bli lönsamt. Det jobbar vi stenhårt med i kommunen, säger han. För några år sedan fick Vesa Tschernij och hans kollegor en idé. Varje sommarsäsong besöks Simrishamn av cirka två miljoner turister. Om yrkesfiskarna skulle sälja sin fisk direkt till dem istället för att gå via en grossist skulle de kunna ta ut ett högre pris. Yrkesfiskarna, som från början avskräcktes lite av tanken på att behöva sköta kundkontak­ ten, drog snart in fem gånger så mycket pengar. När båtarna anlände till hamnen stod kunderna snällt och väntade. Projektet blev en succé. Till Vesa Tschernijs stora lycka fick också politikerna upp ögonen för frågan. – Politikerna hade ju sett att antalet båtar minskat, men de hade inte insett hur allvarligt läget var. Det var först då som de blev medvetna om problemet, säger han. I dag har Simrishamn antagit en fiskepolicy och börjat se över sina upphandlingsregler. Tanken är att servera lokalt fångad fisk på skolor, förskolor, sjukhus och äldreboenden i kommunen. Vesa Tschernij hoppas att det blir klart under året. Han hoppas också att landstinget ska göra samma sak. Även restaurangerna ska inspireras till att laga mat på lokal fisk. På så sätt ska alla hjälpa till att göra fisken och fisket attraktiva.

P

å Tom Ekströms kontor pryds tre av fyra väggar av diplom. Han har blivit årets entreprenör och hans bolag har utsetts till årets tillväxtföretag i Skåne. Flera år i rad har de belönats med högsta kreditvärdighet. Tom Ekström har 42 års erfarenhet av fiskeribranschen.

14 | HAV & VATTEN 2 . 2016

Han är född och uppvuxen i Skillinge utanför Simrishamn och utbildade sig till civilekonom i Lund. Efter studierna flyttade han tillbaka. Han såg potentialen i sin gamla hemstad. I dag driver han Skillinge Fisk Impex. De tar emot nästan all fisk som landas i Simrishamn. De fungerar alltså som grossist, men de driver också rökeri, fiskbutik, fisk­restaurang, isfabrik och fiskfabrik. Precis som Vesa Tschernij bekymras han över småfiskets framtid. – Jättarna styr allt. I Göteborg finns fartyg med väldigt stora kvoter. De är en fara för de små kustsamhällena. Vi försöker kämpa emot det, säger Tom Ekström.


Diplomen till trots vittnar han om en hårdnande bransch och berättar att marginalerna är oerhört små. För att få ekonomi i verksamheten krävs stora volymer. Därför drabbas även han av att antalet fiskare minskar i området. Om han kunde hade han gärna betalat fiskarna större summor pengar, men då hade inte hans eget bolag gått runt, säger han. Tom Ekström berättar att han ständigt försöker hitta metoder att få ekonomi i verksamheten. De var till exempel tidiga med att ta hand om hela fisken. Inget går till spillo. Allt från fiskfjäll till stjärtfenor kommer till användning. Tom Ekström reser sig upp från kontorsstolen för att visa,

I fjol tog Skillinge Fisk Impex emot 106 ton småtorsk. I det stora fryslagret står nu pall efter pall med mink­ foder. »Vi skulle vilja att man höjde lägsta­ måttet för torsken«, säger Tom Ekström.

men inser att han i farten glömde sin jacka hemma samma morgon. Han går en snabb runda på kontoret och hittar en företagsjacka som han drar på sig innan han tar täten mot sillfabriken. En automatisk sorteringsmaskin delar in fisken i olika lådor beroende på hur stor den är. Det låter. Mycket. Tom Ekström vinkar åt en truckförare som inte helt oväntat bär hörselkåpor. En lapp berättar att sillen är fiskad i Blekinge skärgård. – Där borta till höger ser ni den mindre fisken. Det är bifångsten. Den använder vi också, så klart, säger Tom Ekström.

15


Minsta fisken fryses som den är i block och säljs som djurfoder. Genom att utrusta yrkesfiskarna med mer selektiva fiskeredskap ska mängden oönskad fångst minska. Den bifångst och det fisk­ rens som ändå uppstår ska tas tillvara.

»I plattfiskens skinn finns det sårläkande funktioner som skulle kunna få ­medicinska tillämpningar. Det finns också ämnen i ­marina organismer som har tumör­ hämmande egenskaper.« Vi fortsätter in i nästa byggnad. Hit kommer den minsta småfisken, den som är långt mindre än minimimåttet. Den fryses som den är i stora block och säljs som djurfoder. Tom Ekström pekar och berättar att fiskblocken automatiskt packas på lastpallar. De hela ­fiskarna framträder tydligt ur isen och bildar vackra ­mönster. Produktionslinjen intill är inte lika dekorativ. Skinn och annat som blir över när den större fisken filéats fryses också, men först efter att alltihop malts ner till en brunaktig massa. Fiskrensblandningen säljs som minkfoder. Allt lagras i ett gigantiskt frysrum.

16 | HAV & VATTEN 2 . 2016

Det blir tydligt varför Tom Ekström inte ville lämna kontoret utan en jacka. I frysrummet är det 28 minus­ grader. Overkligt många lastpallar med frysta fiskblock står staplade ovanpå varandra. Det mesta säljs på export. När vi kliver ut är händerna knallröda och stickiga av kylan. – I restaurangen och butiken säljer vi torskburgare och sillaburgare på fisken som blir kvar efter vi filéat den. Och allt slam blir till biogas. Vi tar vara på varenda del i ­produktionen. Både högt och lågt, säger han. Skillinge Fisk Impex är ett av få fiskeföretag i Sverige som hanterar hela kedjan: de tar emot fisken, filéar den, röker den, säljer den lokalt i den egna butiken och i restaurangen och exporterar utomlands. Sedan en tid ingår Skillinge Fisk Impex i ett forskningsprojekt som handlar om att öka


användningen och värdet av biprodukter från fiske och fiskberedning. ­Tanken är att hitta framtidens metoder för att ta vara på bifångst och fiskrens. Utöver Simrishamnsbolaget ingår fyra andra företag samt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Chalmers tekniska högskola och Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP). Friederike Ziegler på SP leder projektet. Hon berättar att marina resurser pekats ut som ett tillväxt- och innovations­ område i både Sverige och EU. Det är alltså ingen slump att forskarna ser potential. Friederike Ziegler konstaterar att det finns alla möjligheter att ta vara på resurserna på ett bra sätt. Hittills har det sett väldigt olika ut på de olika fiskföretagen. En del har sålt restprodukterna som fiskfoder eller annat, medan andra har slängt fiskrenset på soptippen eller rentav betalat för att bli av med det. – I plattfiskens skinn finns det sårläkande funktioner som skulle kunna få medicinska tillämpningar. Det finns också ämnen i marina organismer som har tumörhämmande egenskaper. Skulle man kunna hitta sådana tillämpningar är

I den kombinerade fiskbutiken och restaurangen säljer Skillinge Fisk Impex sillaburgare, patéer och 16 sorters sill­ inläggningar

djurfoder ett jämförelsevis lågvärdigt användningsområde. Branschen skulle kunna få ut betydligt mer pengar om man öppnar för nya möjligheter, säger Friederike Ziegler. I första hand handlar det dock om att minska upptaget av oönskad fångst. Därefter vill man få ut så mycket livsmedel och andra värden som möjligt från havets begränsade resurser. Forskarna ser biprodukternas värde som en pyramid. Längst upp hittar man läkemedel. I fallande skala följer sedan kosttillskott, miljöteknik, livsmedel, foder och energi. Tanken är att utvinna komponenterna med högst värde först. Därefter följer man värdepyramiden nedåt. Enligt den modellen ska lågvärdiga lösningar som biogas och foder vara sista och näst sista alternativt. – Minst hälften av en fisk som filéas blir rens, så det ­handlar om väldigt stora volymer och kan man bara få upp värdet lite grann ger det stora effekter, säger Friederike Ziegler och nämner kosmetika som ytterligare ett använd­ ningsområde. I Frankrike finns till exempel ett framgångsrikt företag

17


All fisk filéas maskinellt, men det krävs fortfarande personal som matar in fisken, vänder den rätt och putsar bort eventuella skönhetsfel.

18 | HAV & VATTEN 2 . 2016


som tillverkar kosmetikaprodukter baserade på rester från fiskeindustrin. I Norge och på Island har det också satsats stora pengar på forskning. Överlag har andra länder kommit längre än Sverige med att utnyttja den marina råvaran på kreativa sätt och forskarna försöker därför få till ett nordiskt samarbete för att lära av varandras erfarenheter. Uppskattningsvis genereras årligen mellan 25 000 och 30 000 ton biprodukter från fiskberedning i landet. Den siffran väntas öka i och med de nya landningsreglerna eftersom en del av den fisk som tidigare kastats överbord kommer att landas. Daniel Valentinsson på SLU konstaterar dock att det kan ta tid innan förändringen får genomslag. Hittills har siffran knappt ökat nämnvärt. Sedan landnings­ skyldigheten infördes för Östersjöns torskfiske ligger den registrerade bifångsten för trålfisket på några få procent, men när fiskarna haft kontrollanter ombord har det visat sig handla om större volymer. – Det tyder på att utkastet fortsätter. Alla vet det. Från början fanns det en idé inom EU om att montera över­ vakningskameror eller ha observatörer ombord på fiske­ båtarna, men det blev inte så, säger Daniel Valentinsson. Han konstaterar att grannlandet Danmark valt att formulera den nya lagstiftningen lite annorlunda. Där ska man vägleda fiskare att göra rätt det första året, istället för att straffa dem som gör fel. Som ett slags mjukstart på landningsskyldigheten. Inget tyder dock på att det fungerar där heller ännu. – Om utkasten fortsätter och inte registreras, då försämras data för att kunna göra korrekta bedömningar av bestån­ dens tillstånd och utveckling. Det är ett problem för oss på den vetenskapliga sidan, säger Daniel Valentinsson.

P

å Smögen i Sotenäs kommun på västkusten infördes de nya landningsreglerna vid årsskiftet. Hittills har förändringen fått liten effekt. Sedan januari har bara 20 kilo bifångst registrerats. Samma mängd som varje enskild torskbåt med råge landar i Simrishamn – varje kväll. – Det oroar mig lite grann. Mängderna borde vara större, säger Leif Andreasson. Han jobbar på Sotenäs Symbioscenter. Det är kommu­ nens nya centrum för marina frågor. Här arbetar man bland annat med att skapa en marknad för bifångsten och för renset som i dag till stor del hamnar på soptippen. Precis som Skillinge Fisk Impex ingår Sotenäs också i ett forsk­ ningsprojekt. Än så länge är det dock bara i sin linda. – Vi förbereder just nu för bifångsten. Så småningom kommer vi att få in stora flöden. Då är det viktigt att man ser fisken som en resurs och tar vara på näringsinnehållet. Det vore vansinnigt att fortsätta hälla allt på soptippen, säger Leif Andreasson. Just nu jobbar de med att identifiera hinder och svårig­ heter, som exempelvis kylkedjan. Om bifångsten blir stående på kajen kan den inte användas. Därför tittar de på möjligheten att skaffa ett kylrum med kodlås. På så sätt kan yrkesfiskarna lämna bifångsten även när det inte finns personal på plats. I Smögen fiskas främst räka. En del fiskare valde nyligen att höja maskstorleken på trålarna från 35 till 47 millimeter. På så sätt slipper de få med sig de allra minsta räkorna. Men det är ändå tydligt att landningskravet inte tillämpas. – Jag tror att många av yrkesfiskarna är förvirrade

»Jag tror att många av yrkesfiskarna är f­ örvirrade över tvärvändningen av ­reglerna. Många kastar också tillbaka fisk medvetet för att slippa landa den.« över tvärvändningen av reglerna. Många kastar också tillbaka fisk medvetet för att slippa landa den. Det är nog ingen som vet exakt hur det här kommer att bli än, säger Leif ­Andreasson och konstaterar att det kommer bli mer att ta ställning till eftersom reglerna inte är fullt ­implementerade ännu. Leif Andreasson berättar att kommunen är mån om att värna om fisket. Fisket beskrivs som extremt viktigt för Sotenäs kommun. Både för mängden lokala arbetstillfällen, men också för turismen. Varje år besöks kommunen av 850 000 turister. – Det blir allt mer populärt med lokala råvaror och här kan man sitta på Smögenbryggan och dingla med benen när båtarna kommer i land. Det blir inte mer lokalt än så, säger Leif Andreasson.

I

Simrishamn har den första torskbåten precis lossat färdigt. Nästa dag ska Henrik Karlsson ut och fiska igen, men nu tar de kväll. Samtidigt fortsätter resten av torskbåtarna att anlända med någon kvarts mellanrum. För varje båt blir solnedgången allt vackrare. När kvällens lossning är färdig körs fisken till Skillinge Fisk Impex. Nästa morgon står medarbetarna redo att filéa, röka och sälja den. I framtiden kanske fångsten också blir till kosmetika eller rentav läkemedel. I alla fall om Friederike Ziegler på SP får bestämma. – Fiske är en slimmad bransch, men det finns alla möjlig­ heter att tänka framåt och innovativt, säger hon. O

19


INTERVJUN

20 | HAV & VATTEN 2 . 2016


BJÖRN CARLSON, GRUNDARE AV STIFTELSEN BALTIC SEA 2020

BJÖRNS HJÄRTA KLAPPAR FÖR ÖSTERSJÖN

En halv miljard kronor för att rädda Östersjön. Finans­ mannen Björn Carlsons donation var en av de största i svensk historia. Tio år senare är det dags att ta reda på om han fått valuta för pengarna.

B

text Christian Daun foto Anna Simonsson

jörn Carlson hade ett problem. Det var förvisso ett lyxproblem, men ett problem likafullt. Efter en lyckosam karriär inom fondbranschen hade han, »Högrisk­ Carlson«, en halv miljard kronor över. Livet började gå in i sin höstfas och som så många människor före honom närde Björn en önskan om att göra något meningsfullt. Han sökte behjärtansvärda ändamål och landade ganska snart … i vattnet. Björn trivdes där. Under hela sitt vuxna liv hade han förlustat sig på havet. Han hade ägt en 60 fots segelbåt i Medelhavet, Lady C. Och som dykentusiast hade han trollbundits av valhajar vid Galapagosöarna och njutit av de färgskimrande undervattenslandskapen vid Barriärrevet utanför Australien. Fast hårdast klappade hans hjärta för Östersjön. Barndomens somrar hade tillbringats där, i Stock­ holms skärgård. Nu mådde hans favoritvatten dåligt. Riktigt dåligt. Algblomningen, de döda bottnarna som bredde ut sig, fisken som försvann i hisnande fart … Fortsatte den negativa utvecklingen skulle livet bli surt, inte bara för alla levande organismer i Östersjön, utan också för de 90 miljoner människor som inom dess stora avrinningsområden.

Björn Carlson tillsatte ett vetenskapligt råd bestående av framstående akademiker. Planen var att samla en hjärntrust ur vilken användbara kunskaper skulle utvinnas. Björn fick höra storslagna visioner, beundransvärda hel­ hetsgrepp på Östersjöproblematiken, men vad planerade man egentligen att göra? Som sprungen ur näringslivet, som pragmatiker, ville Björn Carlson se konkreta åtgärder. Han bestämde sig för att rata akademikerna. 2005 sjösattes stiftelsen Baltic Sea 2020. Donationen på en halv miljard kronor var den största i svensk historia. Varför 2020? Jo, då skulle pengarna ha förverkats och, förhoppningsvis, den negativa utvecklingen ha vänt. Tio år, 400 miljoner kronor och 88 projekt senare är det dags att utvärdera hur det har gått.

V

i träffas på »kontoret«, en vacker gammal fastighet vid Birger Jarlsgatan i Stockholm. Björn Carlson är klädd i ljusblå pullover med vit skjorta under. Han visar in till ett ljust mötesrum som domineras av ett massivt ellipsformat träbord. På väggarna hänger vackra sjökartor över Östersjön, på byrån intill väggen tronar två modellskepp i en glasmonter. Carlson, som hunnit fylla 80 jämnt, tar sig fram försiktigt. Han opererade ett knä för några månader sedan och

21


Carlson hade gjort sig känd som fondguru, inte filantrop. Vad visste han egentligen om Östersjön? Själv anser han att erfarenheten av näringslivet gett honom en fördel. – Jag har självfallet inget emot kunskap, men kun­ skap måste vara underlag för åtgärder. Det finns en kultur­ skillnad mellan akademiker och företagsledare. Jag ville få valuta för pengarna. Vilket var det största problemet som faktiskt kunde åtgärdas i Östersjön? Var fick man mest effekt per investerad krona? Det var där jag ville sätta in stöten.

P

er Larsson från Linnéuniversitetet i Kalmar rådde Björn Carlson att sikta in sig på kustlinjen. Förore­ ningarna som når havet den vägen var nämligen ett underskattat problem. Stiftelsen började lobba för ett förbud mot fosfater i rengöringsmedel, en av de största bovarna vad gäller Östersjöns över­gödning. Man tog också kontakt med grisfarmar i Polen och initierade ett pilotprojekt för att få bukt med de allvarliga gödselutsläppen. Björn dunkar handflatan i bordet. Bam, bam, bam. Åtgärder. Man gjorde saker. Ganska snart identifierades fisket som en nyckelfråga. Den minskade torskpopulatio­ nen i Östersjön innebar mindre fisk till konsumenterna och dessutom förvärrad algblomning. Torsk lever nämligen av sill och skarpsill, som i sin tur glufsar i sig algätande plankton. Här fanns chansen att slå två flugor i en smäll. MSC, organisationen som bedriver certifiering av hållbart fångad fisk, gavs pengar för att etablera ett huvudkontor i Stockholm. I övrigt vändes blickarna mot Bryssel där EU arbetade med att reformera den gemensamma fiskeri­ politiken. Björn Carlsons organisation lobbade hårt för att vässa lagstiftningen. Framför allt ville man få ett slut på utkasten. Fisk som togs upp slängdes i vattnet igen, antingen för att den var under minimåtten och skulle kastas tillbaka eller för att den ansågs svårsåld. I Östersjön gick exempelvis var fjärde torsk överbord. Projektledaren Jacob Hagberg skickades till Bryssel för

»500 MILJONER, ›ÅH VAD GENERÖST‹, SA FOLK. MEN DET FANNS EN RENT EGOISTISK ASPEKT OCKSÅ. JAG BEHÖVDE SKAFFA MIG EN ANLEDNING ATT STIGA UPP UR SÄNGEN OM MORGNARNA.« känner, trots en välgörande konvalescens på Las Palmas, fortfarande av sviterna. Ändå ger han ett energiskt intryck, är framåt på entreprenörens vis. Han ser på mig genom glasögonens distinkta svarta bågar. – Det är heltid det här. Bara att hålla sig ajour är ett heltidsjobb. Varför gav du bort så mycket pengar? – »500 miljoner, åh vad generöst« sa folk. Men det fanns en rent egoistisk aspekt också. Jag behövde skaffa mig en anledning att stiga upp ur sängen om morgnarna. Jag ville ha något att ägna mig åt de år jag hade kvar att leva. Att ligga hemma och slappa har aldrig varit min melodi. Men framför allt: det kändes som om pengarna skulle kunna göra skillnad. Förankrade du idén med dina tre barn, arvingarna? – Det är inte varje dag man hör någon bli så glad över att förlora en halv miljard, skrattar han. De tyckte att det var rätt sak att göra. Donationen möttes dock inte enbart av jubel. Björn

22 | HAV & VATTEN 2 . 2016


att bearbeta EU-parlamentarikerna. Kommunikations­ byrån Fleishman-Hillard bistod med kontakterna. Baltic Sea 2020 finansierade en engelsk översättning av Isabella Lövins ögonöppnande reportagebok Tyst hav och Fishing for a Future, den inflytelserika intresseorganisation Lövin tillhörde, gick med på att distribuera Baltic Sea 2020:s informationsmaterial. Parallellt gjorde journalisten Folke Rydén och fotografen Mattias Klum den uppmärksammade filmen Alla torskar för stiftelsens pengar.

E

fter några år kom indikationer på att ansträngningarna burit frukt. Efter årtionden av nedgång rapporterade forskare att torskbeståndet i Östersjön var på väg att hämta sig. Den grekiska EU-­kommissionären Maria Damanaki skickade ett tackbrev till Björn Carlson. – Jag var så stolt över det där, säger Björn och blickar ­bedrövat ned i bordet. Jag trodde verkligen att vi hade hjälpt till. Så kom käftsmällen: det som förmodats vara en växande skara ungtorsk var i själva verket småväxta vuxna. – Alla trodde att det var en rejäl återhämtning på gång, men det visade sig att vi fött en generation dvärgar, ett tusenbrödrafenomen. Fiskarna har hållit till vid syrefria bottnar och inte fått i sig tillräckligt med mat. Det blev en väldig frustration när vi fick reda på det. I december 2015 drogs MSC-märkningen av Östersjö­ torsken tillbaka. Forskarna kan nämligen inte garantera hur livskraftigt beståndet är. Klart är att alldeles för få torskar når upp till minimimåttet för matfisk, 38 centimeter. Trots det bakslaget måste Baltic Sea 2020 betraktas som en framgång. Stiftelsens demonstrationsprogram »Levande kust« vid Björnöfjärden på Ingarö, ett Östersjön i miniatyr, har varit lyckosamt. Åtgärder som sedimentations­ dammar och förbättrad latrinhantering har lett till klarare vatten, minskad alg­ blomning samt mer rovfisk. Målet: att skapa en »vitbok« som visar myndigheterna hur skadade kust­områden kan återställas – samt hur mycket det kommer att kosta. När tidningen Miljöak­ tuellt rankade Sveriges miljö­mäktigaste personer 2014 hamnade Björn Carlson före personer som Gustav Fridolin och EU-parlamentarikern Carl Schlyter. Under sina år vid stiftelsens roder har han mött massor av politiker. Björn Carlson och Eskil Erlandsson sågs ofta under

BJÖRN HERBERT CARLSON Född: 15 september 1935 i Stockholm. Bor: Stockholm Nuvarande roll: Grundare av, och styrelsemedlem i, Östersjöstiftelsen Baltic Sea 2020. Utbildning: Ekonomiutbildad vid Handelshögskolan. Examen 1958. Återvände till samma institution 1964 för licentiatexamen. Bakgrund: Inledde sin bana på Skandinaviska Banken 1958. Har därefter arbetat på Elektroskandia, Skandinaviska Enskilda Banken (han var också vd för dess dotterbolag Aktiv Placering) samt egna bolaget Carlson Investment management. Hans villighet att ta risker har renderat honom smeknamnet »Högrisk-Carlson.«

den senares tid som jordbruks- och landsbygdsminister med ansvar för fisket. – »Har ni något projekt på musselodling?« kunde han fråga. Det hade vi, vi har haft projekt om det mesta, men just den satsningen misslyckades. En del har misslyckats. Det måste man få göra också. Man kan inte bara göra sådant man vet kommer att gå vägen. Har du fått mycket för pengarna? – Det tycker jag nog. Går man igenom listan så är det inte mycket som är bortkastat. Han bläddrar i en förteckning över de 88 projekt som genomförts hittills: allt från mångmiljonsatsningar som introduktionen av MSC, till de mindre projekten, som ett årligt sommarläger för gymnasister från Östersjökustens länder. Nota: 132 000 kronor. – De sover väl i någon gymnastiksal, skrockar Björn. Ingen stor utgift, men lägret är viktigt. Att medvetandegöra kommande generationer känns helt avgörande.

T

rots stiftelsens initiala fokus på åtgärder, görandet, är det numera medvetandegörandet som står i fokus. Det senaste projektet har arbetsnamnet »Östersjön på Skansen«. Ett kunskapshus fullmatat med utställ­ ningar och akvarietankar ska uppföras för att få skolklasser att inte bara teoretiskt förstå, utan också med hjärtat känna, vikten av en frisk Östersjön. Än finns det pengar kvar. Bo Lehander, Björns gamle parhäst från finanstiden, har förvaltat stiftelsens medel med den äran. Trots att stiftelsen redan hunnit anslå 500 miljo­ ner kronor så återstår 230 miljoner. – Vi får en del spontangåvor också, trots att vi inte vädjat till allmänheten. Några har testamenterat pengar. Det kommer att finnas medel kvar 2020. Vi får se om det blir en fortsättning. Kursriktningen, det ökade fokuset på att upplysa kommande generationer, bottnar förstås i en besvikelse på dagens makthavare. När allt kommer omkring kan en organisation som Baltic Sea 2020 inte göra mer än att agera föredöme för beslutsfattarna. Efter att den gemensamma fiskeripolitiken klubbades igenom av EU 2014 har det hänt alldeles för lite på storpolitisk nivå. – Europas regeringar har struntat i fiskeripolitiken. Det var som om luften gick ur dem efter att reformerna klubbades. Det har inte varit några tillämpningsföreskrifter, ingenting. Men skam den som ger sig. Nyligen avsatte Björn Carlsons stiftelse 27 miljoner kronor till ett forskningsprojekt som ska åldersbestämma torsken i Östersjön. Projektet ska vara klart 2019. Torskar har i öronstenarna (otoliterna) årsringar på samma sätt som ett träd har årsringar, men de har blivit otydligare eftersom torskarna i Östersjön växer så långsamt. – Nu försöker vi märka fiskarna istället, en och en. Det kommer att kosta en del men det får det banne mig vara värt. Björn Carlson knackar knogen i bordet. – Det känns lite motigt just nu, men vi har lagt ned alldeles för mycket pengar på det här för att bara ge upp. O

23


PÅ DJUPET

Röriga regler för rening En kvarts miljon små avlopp i Sverige saknar ­tillräcklig r­ ening. De övergöder våra vatten och riskerar att sprida ­sjukdomar. ­Kommunerna arbetar för att få ­fastighetsägarna att å ­ tgärda ­avloppen. Men reglerna är otydliga och ­rättsläget oklart. text Jan Malmborg illustration Felicia Fortes tt vara miljöinspektör i en svensk glesbygdskommun kan ha sina sidor. Det vet Ann-Mari Åhlander i småländska Ljungby. Runt om i den vidsträckta kommunen finns massor av pittoreska små villor och fritidshus. Ofta målade i falurött med vita knutar. Ofta med prunkande trädgårdar med äppelträd och krusbärsbuskar. Rätt så ofta med undermåliga och hälsovådliga avlopp. Ann-Mari Åhlander berättar: – En gång kom vi på inspektion till en gammal farbror. Det var en granne som klagat. Vi bad att få titta på hans WC-avlopp. Han visade oss en öppen slambrunn som var så full att man inte kunde se om den hade en eller två eller tre kamrar. Den såg inte ut att ha blivit tömd på mycket länge. När vi frågade var utloppet fanns pekade han mot en sänka tvåhundra meter från huset. När den luttrade miljöinspektören kom fram trodde hon först inte sina ögon. I sänkan flöt en frisk bäck. Påfylld med det stinkande innehållet från mannens WC-avlopp. – Han fick ett föreläggande om att

24 | HAV & VATTEN 2 . 2016

bygga om sitt avlopp – utan uppskov. Jag tror att han förstod precis varför, säger hon. I likhet med många av sina yrkeskollegor runt om i landet jobbar nu Ann-Mari Åhlander hårt med att eliminera den här typen av små avlopp utan egentlig rening. Eftersom det varit förbjudet sedan 1969 att leda ut dem i vattenområden är det verkligen på tiden. Enligt en kommunenkät genomförd i fjol av Svenska miljöemissionsdata (Smed) på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) finns det i landet uppskattningsvis 700 000 fastigheter med små WC-avlopp, det vill säga med anläggningar som är dimensionerade för max 200 personer. Av dessa fastigheter har två tredjedelar en effektivare rening än enbart slamavskiljare: 30 procent har infiltration, 16 procent har markbädd, 11 procent har slutna tankar och 3 procent har minireningsverk. Men uppemot en tredjedel har enbart slamavskiljning eller annan otillräcklig reningsteknik. Oftast rör det sig om trekammarbrunnar som fylls på med svartvatten från WC och gråvatten från bad, disk och tvätt (BDT). I bästa fall slamsugs de med jämna mellanrum. Det undermåligt renade avloppsvattnet ökar dels risken


för spridning av miljö- och hälsofarliga mikroorganismer och kemikalier, dels bidrar det till övergödning av landets vattendrag med fosfor och kväve.

E

nligt beräkningar från Smed – ett samarbete mellan IVL Svenska miljöinstitutet, Statistiska centralbyrån (SCB), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Sveriges meteorologiska och hydrolo­ giska institut (SMHI) – är de årliga utsläppen från landets små avlopp totalt cirka 295 ton fosfor och 3 066 ton kväve. Även om en del avskiljs på vägen till vattendragen genom den naturliga så kallade markretentio­ nen, medför dessa utsläpp en betydande miljöbelastning. Det motsvarar lika mycket fosfor och en tiondel av det kväve som släpps ut i vattendragen från de kommunala reningsverken, som betjänar 90 procent av landets befolkning. Smed konstaterar att den viktigaste insatsen som kan göras för att komma till rätta med denna miljöbelastning är att sätta fokus på klassens värsting – toalettavloppen med enbart slamavskiljare. I Ljungby är man inne på samma linje. För tio år sedan påbörjades en inventering av alla små avlopp i kommunen. Efter mycket rotande i gamla register kom man fram till att det rörde sig om 7 000, varav en stor del helt saknade tillstånd. – Vi hade ingen aning om vad de använde för teknik. Därför skickade vi ut brev och begärde in uppgifter om avloppen. Men eftersom ganska många av fastighetsägarna är tyska och danska sommarboende dröjde det rätt länge innan vi fick heltäckande svar på våra utskick, berättar Ann-Mari Åhlander.

Framåt 2010 började äntligen bilden klarna. Det visade sig att ungefär hälften av de 7 000 avloppen inte uppfyllde lagens krav på rening. Därför blev nästa steg att uppmana ägarna att komma in med en ansökan om ny avloppslösning. – Sedan 2010 har vi hunnit bevilja totalt 1 200 nya eller omprövade tillstånd. Eftersom vi har bra geologiska förutsättningar har många valt markbaserad rening, men det har också byggts gemensamhetsanläggningar. En del fastigheter har även anslutits till det kommunala VA-nätet. För att skynda på processen anställdes i fjol ytterligare en miljöinspektör. Nu är målet att hela högen av ansökningar ska ha betats av framåt 2025 – då det förmodligen inte heller kommer att saknas arbetsuppgifter. – Vid det laget måste vi nog börja om med de äldsta tillstånden igen, konstaterar Ann-Mari Åhlander. Detta dilemma delar Ljungbys miljöinspektörer med många av sina kollegor ute i landet. Trots att ambitioner inte saknas för att komma till rätta med de små avloppens


LAGAR OCH ­FÖRE­SKRIFTER FÖR SMÅ AVLOPP Miljöbalken: Över­ gripande miljölagstiftning som gäller all verksamhet som påverkar miljön. Förordningen om miljöfarlig verksam­ het och hälsoskydd: Gäller bland annat tillstånd och anmälan för enskilda avlopp. Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanordningar: Gäller bland annat vilka krav som ska ställas på avlopp för upp till 25 personer. Plan- och bygglagen: Gäller bebyggelse och användning av mark och vatten. Lagen om allmänna vattentjänster: Gäller kommunens ansvar för att ordna vatten och avlopp. Anläggningslagen: Gäller skapandet av gemensamhets­ anläggningar. Konsumenttjänst­ lagen: Gäller kundens rättigheter vid köp av markentreprenad. ­Konsumentköplagen: Gäller kundens rättigheter vid köp av avloppsanläggning. Kommunala regler och riktlinjer: översiktsplaner, detaljplaner, områdesbestämmelser, särskilda krav för skyddade naturområden, vattenskyddsföreskrifter, lokala hälsoskyddsföreskrifter, kommunal renhållningsordning, lokal vatten- och avloppspolicy, lokala riktlinjer för hantering av urin och latrin etc. Källa: Avloppsguiden

26 | HAV & VATTEN 2 . 2016

miljöbelastning, tycks man aldrig nå målet. Det framstår som sisyfosarbete. Därför anser HaV i ett regeringsuppdrag som slutrappor­ terades hösten 2013 att åtgärdstakten måste höjas. Från nuvarande 1–2 procent till 5 procent av de bristfälliga anläggningarna per år. För att detta ska uppnås föreslås tydligare regler, en effektivare tillsyn och prövning, samt att en utredning om eventuella avgifter eller skatter genomförs. – Det saknas incitament för fastighetsägarna att åtgärda sina anläggningar och därmed komma till rätta med problemen. Vi tycker därför att ett ekonomiskt styrmedel kan behövas för att öka motivationen. I dagsläget är det billigare för ägarna att fortsätta släppa ut än att göra något, betonar Åsa Gunnarsson, utredare på enheten för miljöprövning och miljötillsyn. I nuläget är förslaget dock inte under utredning. Istället arbetar HaV med att ta fram en tydligare och enklare regle­ ring som skulle kunna ersätta Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanläggningar. Framåt sommaren räknar man också med att kunna lämna över ett omarbetat författningsförslag.

K

anslirådet Caroline Dickson på miljö- och energi­ departementet konstaterar att regeringen efter snart tre års beredning nu är beredd att ta tag i de här frågorna. – Lagstiftningen har hittills varit alldeles för otydlig. Bin­ dande gränsvärden för utsläppen har saknats. Samtidigt är det viktigt att gå försiktigt fram och inte belasta den enskilde alldeles för hårt. Vi får många brev från fastighetsägare som är oroliga för att ett nytt avlopp kan komma att kosta lika mycket som själva huset, säger hon. Exakt hur mycket det kan kosta beror på hur tomten ser ut, var i landet bygget ska ske och vilken skyddsnivå som krävs på platsen. Enligt kunskapsbanken Avloppsguiden ligger priserna normalt på 70 000–130 000 kronor. Som jämförelse kan nämnas att snittpriset för anslutning till kommunalt vatten och avlopp enligt branschorganisationen Svenskt Vatten ligger på 122 000 kronor, men att det i vissa lägen kan bli mer än dubbelt så dyrt. Många miljöinspektörer hoppas nu att det nya författ­ ningsförslaget ska göra deras arbete enklare och tydligare. När det gäller rekommendationer om lämplig reningsteknik finns dock risken att de kan bli besvikna. Lagstiftningen och regelverket på det området ska vara teknikneutralt. Utredaren Åsa Gunnarsson konstaterar dock: – Snålspolande vattentoalett som leds till en sluten tank är ofta ett bra alternativ vid nybyggnation. Men då krävs också att kommunen har möjlighet att ta hand om innehållet och se till att näringen återförs till jordbruksmark. Här ligger en handfull kommuner i framkant, däribland Södertälje, Kungsbacka, Västervik och Uddevalla. Vid vårens upplaga av konferensen »Vatten Avlopp Kretslopp« i Karlstad fick den sistnämnda Bohuskommunen pris för sitt kretsloppsarbete med små avlopp.

S

edan starten 2013 har Uddevalla ställt i ordning tre behandlings­ anläggningar där källsorterat toalett­vatten hygieniseras och omvandlas till gödsel. Ingen av dem har dock behövt byggas upp från grunden. – Vi kom på att det finns en massa tomma gödselbrunnar på bondgårdar som slutat med djurhållning. På två av dessa gårdar lägger man nu ut den producerade gödseln på åkrarna, berättar projektledaren Andreas Roos. Vid varje nybyggnation av små avlopp ställer kommunen numera krav på att de ska ha källsorterade avloppssystem, det vill säga vara utrustade med sluten tank för den snål­spolande toaletten. Av de drygt 300 små avlopp som åtgärdas varje år blir drygt hälften kretsloppsanpassade. Ett avgörande problem återstår dock. – Inom lantbruket finns det ännu en oro för att använda den här typen av gödsel. Trots att den innehåller väldigt lite tungmetaller. Enligt EU:s regler får den inte användas på ekologiska odlingar och certifieringsorganisationen Krav följer dessa bestämmelser, säger Andreas Roos. Även i uppländska Norrtälje, kommunen som har flest små avlopp i hela landet, satsar man nu på kretslopps­ tänkande. Av totalt 18 000 små WC-avlopp är över 6 000 utrustade med slutna tankar. Miljö- och hälsoskyddsinspektören Torbjörn Mattsson ger en bakgrund: – Ända sedan den stora utbyggnaden av fritidshus började på 60-talet har vi varit mycket restriktiva mot mark­ infiltration för WC-avloppen i dessa områden. De flesta husen ­ligger ju vid kusten med ett mycket tunt jordlager. På 70-talet godkändes slutna tankar för vattentoalett i fritidshus, men på 80-talet blev det stopp för dessa. Det fanns inte kapacitet att ta hand om allt svartvatten. Efter det blev det torrtoaletter som gällde för nybyggda fritidshus – tills i början på 2000-talet då kommunen fick statliga pengar av det lokala investeringsprogrammet (LIP) för att inventera och åtgärda dåliga WC-avlopp och samtidigt ge förutsättning för ett kretsloppssystem liknande det som Uddevalla nu skapat.


27


– Vår våtkompost invigdes 2004 och kan ta emot innehållet från runt 1 000 slutna tankar per år, cirka 800 ton. Den tar för närvarande också emot insamlad latrin. Under 2015 behandlades cirka 800 ton svartvatten och 800 ton latrin. Våtkomposten är lokaliserad till en bondgård och gödseln som produceras sprids på närbelägna åkrar. För att öka acceptansen bland jordbrukare i kommunen pågår nu en certifiering av gödseln, säger Torbjörn Mattsson. Mycket talar för att Norrtälje i framtiden kommer att satsa mer på sådana här anläggningar. Inte minst med tanke på att den ambitiösa plan för utbyggnad av kommunalt vatten och avlopp som sjösattes 2008 nyligen upphävts. När det gäller de små avloppen behåller man sitt fokus på fastigheter med otillräcklig avloppsrening, framförallt de cirka 2 000 WC-avloppen med enbart slamavskiljare. – Vi har delat in kommunen i 357 områden och poängsatt dem med utgångspunkt bland annat från avloppens status och recipientens känslighet. På så vis kan vi fokusera på ställen där insatserna gör mest nytta, berättar Torbjörn Mattsson.

I

grannkommunen Knivsta har man valt en något annor­ lunda strategi. Där lägger VA-strategen Marika Palmér Rivera just nu sista handen vid den nya VA-planen som hon hoppas ska vara klar före sommaren. Den kommer att ha en hel del betydelse för fastigheter med små avlopp. För fyra år sedan pekade man ut trettio områden med sammanhängande bebyggelse där det fanns risk för hälsooch miljöproblem till följd av otillräcklig avloppsrening, oftast handlade det om små WC-avlopp med enbart slamavskiljare. – Vi tittar nu på de områden där situationen är som allvarligast. I många av de andra områdena kan problemen lösas med att förbättra de små avloppen, men i dessa har vi gjort bedömningen att det vilar på kommunen att göra något, säger Marika Palmér Rivera.

28 | HAV & VATTEN 2 . 2016

Till stöd för denna tolkning finns paragraf 6 i Lagen om allmänna vattentjänster (Lav) där det står att »om det till hänsyn för skyddet för människors hälsa eller miljö behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större samman­ hang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse«, så är det kommunens ansvar att tillgodose behovet genom kommunal anläggning. – Våra jurister har tittat på en rad domar och kommit fram till att det inte ens spelar någon roll om samtliga boende i ett sådant här område vill lösa saken på egen hand. Som lagen är skriven är kommunen helt enkelt tvungen att kliva in, säger Marika Palmér Rivera. Knivstas kommunalråd Björn-Owe Björk (KD) varnar för att rättspraxis när det gäller paragraf 6 i Lav har försatt kommunerna i en omöjlig situation. Han vill att den ska skrivas om. – Som lagen är utformad tvingas småhusägare alldeles i onödan att ansluta sig till kommunalt VA med ­konse­kvensen att kommun, VA-kollektiv och enskilda fastighetsägare alla förlorar ekonomiskt och att anslut­ ningsavgifter och brukningsavgifter på sikt kommer att öka kraftigt. Detta utan egentlig miljöförbättring, eftersom samfällighets­anläggningar eller godkända enskilda VA-lösningar är minst lika bra för miljön. I Knivsta har lagparagrafen gjort att vi stoppat byggandet av nya bostäder på landsbygden, säger han. Även Marika Palmér Rivera tycker att VA-lagstiftningen behöver en översyn och en bättre samordning. Vilket inte hindrar henne från att försöka lösa problemet här och nu. – I grunden är det inte orimligt att kommunen tar sitt ansvar, men alla avlopp behöver ju inte ingå i det stora kommunala VA-nätet. I Knivsta finns redan två lokala VA-nät i kommunal regi. Ett tredje är på gång. I framtiden kommer vi nog att ha fler lokala vattentäkter, fler lokala reningsverk och fler kretslopplösningar för de små avlopp som inte går att ansluta, konstaterar hon. O


HaVNYTT HaV fyller fem Fem år har gått sedan Havs- och vattenmyndigheten (HaV) ­bildades och alla vattenfrågor samlades under ett tak. Hur har det fungerat? Vilken skillnad har det gjort? Vi frågade tre ­personer från tre organisationer vad de tycker.

Märet Engström, enhetschef på Länsstyrelsen i Värmland. – Vattenfrågorna har fått ökat fokus och HaV har lyft och problematiserat ett antal frågor som bidrar till väg­ ledning om åtgärdsinriktning och tillsyn. Ett bra exempel är den årliga konferensen Havsoch vattenforum som har utvecklats till en s­ pännande mötesplats för alla som är aktiva i vattenarbetet. Men en ny organisation behöver också tid för att komma på plats och ibland har det varit svårt att komma i kontakt med rätt person för rätt fråga. Bland annat har en del viktiga vägledningar för till exempel arbetet med vattenskydds­ områden och vattenförvalt­ ningen uteblivit eller förse­ nats.

Peter Olsson, yrkesfiskare och ordförande i Sveriges fi ­ skares producentorganisation. – När Havs- och vatten­ myndigheten startade sin verksamhet var min förhopp­ ning framförallt ett bra sam­ arbete för att det europeiska fisket ska bli mer hållbart. Vi svenska fiskare känner oss ofta ensamma om att driva de frågorna och behöver få hjälp att påverka. Det har tagit tid för myndigheten att hitta former för sitt arbete, men nu tycker jag att det går åt rätt håll. Kunskapen och ­expertisen är stor, men ibland önskar jag att man inom myndigheten skulle ha ännu större förståelse för hur fisket fungerar.

Helena Jonsson, förbunds­ ordförande Landbrukarnas Riksförbund. – LRF upplever att dialogen mellan lantbruk och vattenvår­ dande myndig­heter har ökat sedan vatten­frågorna flyttades från Naturvårdsverket till HaV. Vi tycker också det är positivt med den d ­ ialog som HaV har inlett med Jordbruksverket om vattnet i jordbruksland­ skapet. En sak som är mindre positiv är att svenska folket fortfarande är omedvetna om EU:s vattendirektiv. Vanligt folk och lantbrukare har blivit för­ minskade till åtgärdsutförare för vattenkvalitetsmål som är satta av myndighetsexperter. Därför ser vi på LRF gärna att vi tillsammans arbetar för att öka delaktigheten i vattenvården genom en bred vattendialog i hela landet. 

CARINA H AHNSTE DT

H

avs- och vattenmyndigheten har snart funnits i fem år. Att starta en myndighet är en spännande men också väldigt intensiv process. Vi började med en organisation som visade sig vara för komplicerad och otydlig, och gick ganska snart över till en tydligare ansvarsfördelning mellan avdelningar och enheter. Min förhoppning är att alla intressenter i havs- och vattenfrågor också upplever att vi blivit tydligare i vårt arbete, och att det är lätt att hitta vägar in i myndigheten. För en ny myndighet är det viktigt att få ledningssystem och nödvändiga rutiner på plats. Det har vi i stort sett lyckats med och till och med hunnit bli certifierade enligt miljölednings­ standarden ISO 14001. I ett brett och involverande arbete tog vi tidigt fram en värdegrund som ska vara vägledande för vårt förhållningssätt. Vi landade i: Öppna, Kompetenta och Ansvars­ tagande. Jag hoppas att omvärlden upplever att värdegrunden präglar vårt arbete. Värdegrunden är inte minst viktig i vår användning av dialog som arbetsätt. Vi har fått positiv återkoppling på det vad gäller till exempel processen kring havsplaneringen och dialogen om vattenkraften. Jag lägger stor vikt vid att vi fortsätter på den vägen. Ett mål med att starta en ny myndighet var att havs-, vatten- och fiskefrågor skulle samlas under ett tak. Fisken är ju en del av miljön och allt hänger ihop. Att myndighetsbygget underlättat integra­ tionen av frågorna tycker jag vi ser exem­ pel i vårt arbete med marina skyddade områden och åtgärdsprogrammet under EU:s havsmiljödirektiv. Det känns skönt att vår organisation har börjat mogna. Det ger goda förutsättningar för en bra dialog med myndigheter, kommuner och andra aktörer, och för ett bra miljöarbete! INGE MAR BE RGLUND

Vik. generaldirektör Havs- och vattenmyndigheten


FORUM MED ­FOKUS PÅ PENGAR Havs- och vattenforum är mötes­ platsen för alla som jobbar med vatten. Den 24–25 maj samlas deltagare från hela Vattensverige i Göteborg. I år är temat pengar ur olika synvinklar. – Vi ställer oss bland annat ­frågan om vi ser en förändring mot att vi inte bara satsar på miljön av välgörenhet eller för att rädda den, utan också för att det är en lönsam investering, säger Pia Ahnlund, projektledare för forumet. Bland talarna återfinns lands­ bygdsminister Sven-Erik Bucht och regeringens utredare Göran Enander. Dessutom är journalis­ ten Britt-Marie Mattsson tillbaka som moderator och leder debatten med temat »Är det inne att satsa pengar på miljön?«. Därutöver kan deltagarna välja bland 20 djupdykningar i frågor som HaV jobbar med just nu. Vi blickar också bakåt och ser vad som hänt sedan sist inom en rad ämnen. 30 av forumets delta­ gare dukar också upp godbitar från egna aktuella projekt runt om i Vattensverige.

KOMMUNER KAN SÖKA ­KOMPIS-BIDRAG Nu kan ­kommuner få bidrag för att stödja och förstärka förberedelser och genomförande av översikts­ planering i havet. Bidraget heter Kompis – kommunal p ­ lanering i statlig samverkan. Totalt 22 ­miljoner kronor går till projekt under 2016 och 2017. 14 kust­ länsstyrelser får pengar och ­väljer i sin tur ut vilka kommunala ­projekt som ska få ta del av bidra­ get. K ­ ommunerna söker bidraget från länsstyrelserna. 

30 | HAV & VATTEN 2 . 2016

FOTO: OLA SJÖSTEDT: NORCONSULT AB

HAVNYTT

Erosionsskydd kan byggas av växter och död ved som smälter in i naturen.

Ska skydda utan att synas Ett förändrat klimat och viktiga naturintressen ställer stora krav på erosionsskydd. En ny rapport från Statens geotekniska institut (SGI) vill visa naturanpassade alternativ. Erosionsskydd innebär ofta stora ingrepp i naturen. Men helst ska de inte märkas alls utan smälta in naturligt med så liten ekologisk påverkan som möjligt. – Traditionellt har man lagt ned sprängsten för att stärka strandkanterna. Vi vill att kommuner, regio­ nala myndigheter och entre­ prenörer ska få upp ögonen för att det finns mer miljövän­ liga sätt, säger Per Danielsson Per Danielsson som är nationell samordnare på SGI och en av författarna till rapporten om naturanpassade erosionsskydd vid vattendrag. I gränsen mellan land och vatten lever drygt 270 rödlistade djur- och växtarter: fiskar, ­fåglar, insekter, mossor och lavar. Samtidigt innebär ökad nederbörd en större risk för skador orsakade av erosion. Utmaningen ligger i att göra tekniskt säkra skydd som också tar biologisk och ekologisk hänsyn. Rapporten, som beräknas vara färdig under sommaren, är framförallt framtagen för att sprida kunskap och ge inspiration. Den beskriver bland annat vilka processer som styrs av vattendragens

­ öden – hur exempelvis kraftverksdammar fl uppströms påverkar erosionen nedströms och att man därför måste ta hänsyn till helheten. – Vilka krafter är det som påverkar och vilka åtgärder behövs? Går det att arbeta med växter, stockar och död ved? Eller krävs det en traditionell stenskoning som kanske flyttar problemet till ett annat ställe? Vad man väljer är en balansgång mellan samhällsintressen och naturintressen, säger Per Danielsson. Naturliga skred behövs för många djur- och växtarter. En viktig del att utreda är därför om det är nödvändigt med erosionsskydd eller om man ska låta naturen ha sin gång. – En annan viktig del är samhällsplanering och att förebygga problemen genom att inte bygga för strandnära, konstaterar Niklas Egriell, utre­ dare på Havs- och vattenmyndigheten, som har medverkat till rapporten där också Naturvårds­ verket och Trafikverket har varit involverade. Nästa steg är att testa olika typer av erosions­ skydd i bland annat Stockholms skärgård, Ume älv och Göta älv. Arbetet kommer att leda till en praktisk vägledning som SGI tar fram på upp­ drag av regeringen.  CARINA H AHNSTE DT


Ställ dina frågor till HaV:s experter! Mejla expert@havochvatten.se

Från den 1 oktober 2016 införs nya spårbarhetskrav. Säljare och köpare kommer då att kunna lämna information till varandra via ett spårbarhetssystem som Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har tagit fram tillsammans med fiskerinäringen. Kraven innefattar bland annat att fiskeriprodukter från havet ska delas in i särskilda partier, de ska ha en utförligare fysisk märkning och en elektronisk rapportering av spårbarhets­ information ska skickas till HaV. Anledningen är att man inom EU ser ett behov av en förbättrad kontroll av den fisk som fångas och att konsumenterna ska få bättre information om fångsten och dess ursprung. – Risken att du som konsument köper en oregistrerad fångst minskar betydligt med de utökade kraven. Dessutom får du ­säkrare och mer detaljerad information om den fisk du köper, säger Mårten Gustafsson på enheten för administrativ kontroll.

FOTO: KAT SINGER

DISKUTERA KOSTNADER FÖR VATTEN I ALMEDALEN Åtgärdsbehoven för ­vatten är omfattande och grundprincipen är att ­förorenaren ­betalar. Havs- och vatten­ myndigheten har ­utvecklat en metod för att analysera betalnings­ förmåga inom olika ­sektorer. Metoden och analysen görs inom ramen för en ­kommande vägledning om orimliga kostnader. Är kostnaderna för vattenåtgärder rimliga och var går gränsen för hur mycket en sektor kan bära? Detta kommer vi att diskutera på vårt semina­ rium i Almedalen. Möt oss på Aktuell Hållbarhet Arena, Gotlands Museum, onsdagen den 6 juli klockan 10.

NYTT KONTROLLSÄTT BANAR VÄG FÖR ETT HÅLLBART FISKE Rätt fångstuppgifter är en av flera pusselbitar för att uppnå ett hållbart fiske. Sedan årsskiftet arbetar Havs- och vattenmyn­ digheten (HaV) tillsammans med Kustbevakningen med ett nytt arbetssätt för fiskerikontroll i syfte att få en god följsamhet och förståelse för regelverket. Arbetssättet bygger på en metod som godkänts av EU-kommissionen. – Vi vill få till en ökad regelefterlevnad hos yrkesfiskarna och hjälpa dem att göra rätt. Tidigare har vi inte kunnat styra kontrollen mot de brister som vi har sett. Nu kan vi välja en ­lämplig åtgärd, exempelvis information, möten eller riktade ­kontroller, säger Malin Hultgren, utredare på HaV. Med det nya arbetssättet vill HaV få alla yrkesfiskare att förstå och följa reglerna inom deras specifika fiskeri, vilket ger goda ­förutsättningar för ett hållbart fiske för framtiden.

EXPERTERNA SVARAR ?

Hej, funderar på om det är möjligt att försörja mig själv och min familj genom att plocka mat från havet och sälja till restauranger. Arter jag är intresserad av till en början är japanska ostron, knivmusslor, valthornssnäckor, Trollkrabban förväxlas ofta med Kungskrabban. blåmusslor, alger, sjögräs och strandväxter. Tanken Hej! Jag var ute i Grebbestad är att jag plockar maten själv och fiskade hummer, och antingen på stranden, i vatten­ fick upp sju stycken krabbor som brynet eller när jag snorklar eller såg ut som kungskrabba – även dyker. Jag är en före detta om de visserligen inte var större yrkesdykare och kock. Antar att än min knytnäve. Jag undrar bara jag måste ha ett yrkesfiskar­ om vi ska ha dessa i våra vatten på tillstånd. Är det möjligt att få? Jag västkusten? Mvh, Daniel vet att jag måste ha tillstånd av vattenägaren för att plocka ostron, Hej Daniel! Tack för att du men hur är det med de andra hörde av dig. Kungskrabban, arterna?  Mvh Johan Bengtsson eller kamtjatkakrabban, är en invasiv främmande art i Norge med Hej Johan! Om man är huvudsakligt utbredningsområde intresserad av att fiska i Nordnorge. Den planterades in yrkesmässigt behöver man en från Ochotska sjön till Barents hav licens. Dels finns fiskelicens som av ryska forskare på 1960-talet. används vid yrkesmässigt fiske Det är liten risk att den skulle kunna i havet med hjälp av ett fiskefartyg, fortplanta sig längs vår kust på grund dels finns det personlig fiskelicens av för hög temperatur och för låg som gäller för yrkesmässigt fiske salthalt. Den skulle kunna påträffas i havet utan fiskefartyg (om man till om någon avsiktligt eller oavsiktligt exempel dyker). satt ut den, vilket är olagligt. Blankett för ansökan finns på vår Kungskrabban förväxlas ofta hemsida. Jag kan inte i förväg säga med den inhemska arten trollom du skulle få bifall eller avslag på krabba (Lithodes maja) som också en sådan ansökan. har långa ben och taggiga utskott Vad gäller fiske efter valthornsöver hela kroppen. Ryggskölden snäcka så sker det med bur och blir cirka 13–14 centimeter, alltså kräver ett så kallat särskilt tillstånd, ungefär som en knytnäve. Ett utöver licensen. kännetecken för trollkrabban är att Alger och sjögräs klassificeras det femte benparet är litet och döljs inte som fisk och skaldjur och av ryggskölden. Dessutom är pannomfattas därför inte av licenserna. taggen kluven hos trollkrabban och Jag kan inte se annat än att det då enkelspetsig hos kungskrabban. skulle vara tillåtet, såvida det inte I tillägg är trollkrabban mer röd finns någon annan lagstiftning i färgen än den rödbruna kungssom kan tänkas omfatta detta. Det krabban, och har längre taggar. skulle kanske kunna tänkas att vissa arter är fridlysta.  Med vänliga hälsningar Vad gäller strandväxter så ingår  Erland Lettevall, utredare inte de i reglerna för yrkesmässigt fiske i havet.  Med vänlig hälsning  Helena Westman, handläggare

FOTO: CREATIVE COMMONS

NYA SPÅRBARHETSKRAV FÖR FISKERINÄRINGEN

?

!

!

31


HAVNYTT

Förhoppningar på skam i nya Havet-rapporten Förutsättningarna förbättras, men återhämtningen uteblir. Det är ett återkommande tema i den nya upplagan av Havet-rapporten om tillståndet i de marina ekosystemen utanför våra kuster. Men även positiva överraskningar noteras, bland annat sjunker halten av miljögiftet PFOS i sillgrisslornas ägg. FOTO: NATURE LIBRARY

Torsken i södra Östersjön är ett illustrativt exempel i Havet 2015/16. De senaste åren har de dystra tongångarna blivit mer hoppfulla. Fisket har hållits nere för att stammen ska växa till sig, tendenser till förbättrad reproduktion har observerats och häromåret skedde ett stort inbrott av syrerikt saltvatten. Nu måste väl ändå utvecklingen vända för torsken? – Nej. De senaste analyserna tyder på att tillståndet för Östersjötorsken återigen kraftigt försämrats. Tvärtemot vad man skulle kunna tro tycks bestånden minska och de torskar som ändå fiskas upp är så små och magra att Över 100 hektar ålgräs har de knappt går att sälja, säger miljöanalytikern försvunnit innanför Marstrand Per Moksnes på Havsmiljöinstitutet, som 2015/2016 de senaste årtiondena. arbetat med att koordinera årets Havetrapport. – Förändringen är dock osäker, då det visat sig svårt att åldersbestämma torsken i Öster­ sjön. Orsakerna till den dåliga konditionen ännu en grusad förhoppning och tillväxten är oklara. Möjligen har det att – ute till havs får detta inget göra med utbredningen av syrefria bottnar och genomslag. De syrefria minskad produktion av bottendjur, vilket leder bottnarnas utbredning är till brist på föda för torsken. rekordstor. Inte heller i Kattegatt, där torsken varit Närmare ytan finns dock ljusglimtar fredad under flera år, märks några tydliga i Östersjöns miljötillstånd: halten av PFOS, tendenser till återhämtning, enligt Per Moksnes. ett särskilt svårnedbrytbart perfluorerat – Däremot växer torsken till sig ute i Nordsjön, ämne, i sillgrisslans ägg har sjunkit under de vilket är glädjande. senaste åren. Användningen av ämnet har En annan förväntad miljöförbättring som minskat under det senaste årtiondet och det är kommit på skam handlar om ålgräsets åter­ förbjudet sedan 2009. PFOS misstänks kunna hämtning på västkusten, efter stora förluster påverka fortplantning och immunförsvar. Det under 1990-talet. Trots lyckade insatser med användes bland annat i non-stick-beläggning att förbättra vattenkvaliteten i kustvatten, i kokkärl, vid impregnering av textilier och som så ses ingen generell återhämtning. Istället tillsats i brandskum. fortsätter ålgräsängarnas utbredning att – Andra liknande perfluorerade ämnen minska i vissa områden. används dock fortfarande och där sker ett – Färska inventeringar innanför Marstrand visst läckage ut i miljön, säger Elisabeth visar att över 100 hektar har försvunnit bara de Nyberg, som arbetar med miljöövervakning på senaste tio åren. Det är både överraskande och Naturhistoriska riksmuseet. olycksbådande, säger Per Moksnes. En parallell till PFOS är det bromerade I Östersjön märks på många håll en flamskyddsämnet HBCDD. Utfasningen förbättring av vattenkvaliteten och därmed började för tio år sedan och häromåret förbjöds miljötillståndet närmast kusten, en effekt av det helt. I miljön återspeglas detta av en tydligt minskad tillförsel av näringsämnen. Men – sjunkande trend. BJÖRN FORSMAN det om miljöti llstån

Vissa avgöranden i domstol får särskild betydelse som vägled­ ning för liknande frågor. Här har Havs- och vattenmyndighetens (HaV) jurister lyft fram några domar som berör havs- och vattenmiljö eller fiske. ■ Fler än en flyktväg och tappning året runt i naturfåran blir nya villkor för vattenkraftverk Ålem energi kraft AB vill bygga om sitt vattenkraftverk i Alsterån, Kalmar län. HaV, länsstyrelsen och Kammar­ kollegiet tycker att villkoren då ska innefatta att bolaget bygger fler än en flyktväg för fiskens nedströmsvand­ ring, samt har tappning året runt i den cirka 100 meter långa forsen som naturfåran vid vattenkraftverket utgör. Mark- och miljööverdomstolen håller med myndigheterna och lade till nya villkor till Mark- och miljödom­ stolen tidigare dom. Mål nr M 377915, Mark- och miljööverdomstolen.

råden i svensk a havsom

havet trots stort inflöde Fortsatt syrebrist i östersjön ger magrare djur ar Förändrade näringsväv till övergödning Proteinkonsumtion bidrar klimatförändringar Friska sjögräsängar motverkar

32 | HAV & VATTEN 2 . 2016

INTRESSANTA DOMAR

■ Domstol avvisar ansökan på grund av dålig miljökonsekvens­ beskrivning Mark- och miljödomstolen beslutade att avvisa en ansökan om tillstånd för ombyggnation av Berte Qvarns kraftverk i Suseån. Domstolen tyckte inte att ansökan med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning visade tillräckligt tydligt hur ombyggnaden och verksamheten skulle påverka miljökvalitetsnormerna. Mål nr M 3657-14, Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. ■ Gammalt tillstånd var inte till­ räckligt för dagens vattenkraftverk Länsstyrelsen har rätt att kräva att ägaren till ett mindre vattenkraftverk i Örebro län ansöker om tillstånd för verksamheten. Det anser Mark- och miljööverdomstolen och avslår ägarens överklagan. Ägaren anser att det inte behövs, eftersom det gamla tillståndet från 1860-talet ska gälla. Domstolen anser att det gamla tillståndet visserligen visar att ägaren har rätt att ha en kvarn, men att det inte kan jämställas med ett sådant tillstånd för vattenverk­ samhet som krävs enligt Miljöbalken.


■ Urminnes hävd räcker inte – ny ansökan om tillstånd krävs Länsstyrelsen vill att ägaren till vattenkraftverket vid Allareds mölla ska ansöka om tillstånd enligt miljöbalken. Ägaren vill inte det, utan åberopar urminnes hävd. Mark- och miljööverdomstolen hänvisar till sina tidigare domar, där privilegiebrev inte ansetts jämställda med tillstånd enligt miljöbalken och säger att det även gäller för urminnes hävd. De tycker också (till skillnad från Mark- och miljödomstolen) att bytet till turbindrift innebär att dagens verksamhet är förändrad så att länsstyrelsen har rätt att kräva att ägaren ansöker om tillstånd. Domen får inte överklagas. Dom nr M 4718-14, Mark- och miljööver­ domstolen. ■ Smedjeån – gammal kvarn behöver nytt tillstånd Även ägaren av Horsabäcks kvarn måste nu enligt en dom i Markoch miljööverdomstolen, söka tillstånd hos länsstyrelsen för sitt vattenkraftverk. Horsabäcks kvarn är visserligen mycket gammal men den verksamhet som finns i dag saknar tillstånd enligt miljöbalken. Kvarnen ligger i Smedjeån, som är ett särskilt värdefullt vattendrag och viktig för flera hotade arter. Länsstyrelsen vill att ägaren söker tillstånd så att de kan ange villkor för driften, för att miljön ska skadas så lite som möjligt. Mål nr M 753915, Mark- och miljööverdomstolen. ■ Privilegiebrev inte jämställt med tillstånd Mark- och miljööverdomstolen beslutade att länsstyrelsen har rätt att kräva att Bergfors kraft AB ska söka tillstånd för sina två kraftverk i Gavleån. Bergfors kraft hänvisar till urminnes hävd och gamla privilegiebrev, men Mark- och miljööverdomstolen anser inte att de kunnat visa att de har tillstånd för den verksamhet som bedrivs vid kraftverken i dag. Domstolen hänvisar till tidigare domar där varken urminnes hävd eller privilegiebrev anses jämställda

med ett tillstånd enligt miljöbalken. Mål nr M 2767-15, Mark- och miljööverdomstolen. ■ Kroknäs kraftstation – äldre tillstånd gäller inte Länsstyrelsen vill att Kroknäs kraftstation AB ska söka tillstånd för sin kraftstation vid Sävarån. Kroknäs hänvisar till urminnes hävd och anser inte heller att verksamheten är tillståndspliktig eftersom den inte inverkar på något enskilt eller allmänt intresse. HaV har yttrat sig och vill att domstolen ska avslå överklagandet eftersom det numera finns en fastslagen praxis som ger läns­ styrelsen möjlighet att förelägga om tillståndsprövning. Mark- och miljööverdomstolen tar upp ärendet och beslutar att länssty­ relsen har rätt att kräva att Kroknäs ska söka tillstånd. Den nuvarande verksamheten omfattas inte av äldre tillstånd. Mål nr M 1754-15, Mark- och miljööverdomstolen.

YTTRANDEN I TILLSTÅNDSÄRENDEN

ansökningar från en kommun och ett utvecklingsbolag om att få sprida bekämpningsmedlet Vecto­ bac mot mygglarver, och tycker att både Klarälven och Dalälven ska få tillstånd. HaV vill att de bland annat ska fortsätta utvärdera hur effektivt medlet är på lång och kort sikt, undersöka påverkan på ­vattenmiljön samt ta fram en plan för hur myggproblemet kan minskas på andra sätt. Enbart Vectobac är inte en långsiktigt hållbar lösning på problemen, enligt HaV. Läs mer. ■ Nya förslaget till vattenförvalt­ ningens åtgärdsprogram bättre men fortfarande otydligt Många förbättringar har gjorts men vattenförvaltningens åtgärds­ program skulle vinna på ytterligare förtydliganden, säger HaV i sitt yttrande över vattenmyndigheternas reviderade förslag. Till exempel kan man inte avgöra om de föreslagna åtgärderna är proportionella efter­ som det saknas uppgifter om hur långt varje åtgärd når när det gäller att minska påverkan på vattenmiljön.

NYA RAPPORTER Havs- och vattenmyndigheten (HaV) ger ut en rapportserie. De flesta rapporter trycks inte, men finns att ladda ned digitalt från vår hemsida, havochvatten.se ■ Uppföljning av länsstyrel­ sernas tillsyn av vattenverk­ samheter för år 2014 HaV har ansvar för att sam­ ordna, följa upp och utvärdera den o ­ perativa tillsynen av vattenverksamheter. Den senaste uppföljningen visar bland annat att resursen (totalt 5,6 årsarbets­krafter) är alldeles för liten för att hinna utföra tillsyn på ens en b ­ råkdel av alla dammar, muddringar, grävningar, ­vattenuttag, vattenkraftverk och andra vattenverksamheter. Sannolikt begränsar det möjlig­ heten att nå miljömålet »Levande sjöar och vattendrag«. Rapport nr 2015:31. FOTO XXXXXX

Mål nr M 619-15, Mark- och miljööverdomstolen.

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) deltar som part eller expert i olika ärenden som avgörs i domstol eller hos andra myndigheter. Uppdraget är att ta tillvara miljöintressen och andra allmänna intressen som har betydelse för havsoch vattenmiljö eller fiske. ■ Bra att kräva förarbevis för vattenskoter I januari föreslog regeringen att det ska krävas förarbevis för vatten­ skoter. Förslaget har varit på remiss hos myndigheter, kommuner och domstolar. HaV är positiv till förslaget men vill att åldersgränsen ska vara 16 år (samma som för andra liknande förarbevis) och att definitionen av vattenskoter inte får bli så snäv att lagen riskerar att snabbt bli omodern. Läs mer. ■ Myggbekämpning i Klarälven och Dalälven – fler åtgärder än besprutning behövs HaV har yttrat sig om två olika

NY VÄGLEDNING FRÅN HAV OM ­TILLSYN ­ AV GAMLA VATTENKRAFTVERK Många vattenkraftverk saknar tillstånd enligt vattenrättsförord­ ningen (1880), den äldre vattenlagen (1918), vattenlagen (1983) eller miljöbalken. Ägarna hänvisar ofta till urminnes hävd, kungliga privilegier eller att det skett en prövning enligt byggningabalken (exempelvis för kvarnverksamhet). Syftet med HaV:s vägledning är att informera om rättspraxis för att underlätta myndigheternas arbete. Den riktar sig främst till länsstyrelser, som är tillsynsmyndighet över vattenkraftverk, men kan vara intressant även för de som driver ett vattenkraftverk och för miljöorganisationer. Rapporten heter Tillsynsvägledning kring urminnes hävd, ­privilegie­brev, byggningabalken och vattenkraftverk. Sök på »Tillsyn av vattenverksamhet«, på HaV:s hemsida. Läs mer.

33


VATTEN KULTUR

MER VATTEN I GÖTEBORG

Nyheter från planeten Mars och en mobilapp för evigt liv, får Micael Dahlen att reflektera över sitt inre vatten.

D

Statyn Poseidon längst uppe på ­Avenyn i Göteborg har fått s­ ällskap av ett ljus- och vattenspel. Den nya utsmyckningen på Götaplatsen ingår i en s­ atsning på mötesplatser nära vatten, inför s­ tadens 400-års­ jubileum år 2021. »Nära vatten« är ett av jubileets tre huvudteman, som valts utifrån insamlade önskemål från invånarna. »Göteborgarnas starkaste önskan är att komma närmare vattnet i alla f­ ormer…«, står det på jubileums­ projektets webbsida.

et finns vatten på Mars. Jag minns att mitt hjärta slog snabbare när jag nåddes av nyheten förra året. Förmodligen som en ren reflex, ett kroppsligt minneseko. Jag har ju drömt mig bort till Mars så många gånger under min uppväxt. Bort från livet här till ett liv där. Vatten betyder att det kan finnas liv, att det kanske faktiskt skulle gå att göra sig ett nytt liv där. Ibland plingar det till i min telefon. Ett meddelande som frågar, »Lever du?« Det är en tjänst jag beställde i en app för några år sen. Deathswitch hette den och lovade evigt liv. Eller i alla fall att fortsätta dina olika digitala aktiviteter åt dig när du själv inte lever längre. Skicka meddelanden till folk, uppdatera dina konton i sociala medier och sådana grejer. En så udda tjänst att jag bara kände mig tvungen att testa. Därför får jag meddelanden ibland – den hör av sig och frågar om jag lever, så att den vet när den ska sätta igång och infria sina löften. Jag vet fortfarande inte om tjänsten egentligen fungerar, för än så länge har jag alltid svarat ja när den frågar om jag lever. Men varje gång den hör av sig får den mig faktiskt att tänka efter. Lever jag verkligen? Jag vet att jag andas och att jag fortfarande finns till. Jag är vid liv, men lever jag? Ibland, när tiden bara svischar förbi, dagarna går in i varandra och jag kommer på mig själv med att ha avverkat den gångna veckan nästan som på autopilot, kan jag inte låta bli att undra. Hur vet man att man lever på riktigt? Jag har tänkt mer och mer på det, i takt med att antalet påminnelser har vuxit, antar jag. Och kanske också i takt med att jag har mer och mer liv att blicka tillbaka på, att försöka komma ihåg. Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på varför jag minns vissa händelser bättre än andra. Inte förrän jag nåddes av nyheten om att det finns vatten på Mars. Då slog det mig. De händelser som etsat sig tydligast fast i mitt minne har gjort det med vatten. Med pärlande glädjetårar, sprutande tårar av skratt, ångande svett. Tårar av förtvivlan och sorg, kalla kårar längs nacken och någon gång till och med blöta kalsonger. Mina bästa stunder i livet, mina värsta, de roligaste och de läskigaste, de tryggaste och de svåraste. Allt som verkligen betytt något har skapat ringar i mitt liv med vatten. När jag insåg det förstod jag att jag inte längre behöver längta till Mars. Vatten betyder att det kan finnas liv. Jag behöver inte ta mig till en annan planet för att hitta det. Jag har ju allt vatten som behövs redan, i mig själv, rent bokstavligt. Jag måste bara pumpa upp det ur brunnen därinne, våga släppa ut det och leva fullt ut istället för att hålla igen av rädsla för vad någon annan ska tycka eller för att jag inte hinner. Skulle det innebära att jag inte hinner med allt det där andra jag stressar med gör det väl heller ingenting. Det kan ju Deathswitch göra åt mig sen istället när jag är död. Till dess låter jag den skicka meddelanden ibland som påminner mig om att alltid mana fram vattnet inom mig. O

LEVER JAG VERKLIGEN? JAG VET ATT JAG ANDAS OCH ATT JAG ­FORTFARANDE FINNS TILL. JAG ÄR VID LIV, MEN LEVER JAG?«

dessutom professor i ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Han har skrivit en rad böcker om marknadsföring, men är mest känd för Nextopia: livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället och Monster, som handlar om kända mördare. Hans senaste bok är skönlitterär och heter Livet på Mars.

Från norska gränsen till Bottenviken färdas man med hjälp av p ­ raktverket Luleälven – möten i norr. Natur­ fotografen Mats Andréasson står för ­bilderna och Sten Bergström, före detta forskningschef på SMHI, har ­skrivit texten som skildrar Luleälven och dess avrinningsområde. U ­ töver möten med människor och natur, handlar boken om älvens historia från istiden, via 1900-talets kraftverks­ utbyggnad fram till i dag, då företag som Facebook nyttjar energin från älven.

TAVLOR PÅ VRAK

FOTO: EMMA SVENSSON

Micael Dahlen/Populär föreläsare, krönikör, författare och

EN RESA FRÅN ISTID TILL FACEBOOK

2009 sänktes det amerikanska uttjänta krigsfartyget Vandenberg utanför Floridas kust, för att skapa ett konstgjort rev och en dykar­ attraktion. Nu ställer den ö ­ sterrikiska konstnären Andreas Franke ut sina tavlor på skeppets överbyggnad. Verken, föreställande surrealistiska under­vattensmiljöer, är skyddade av plexi­glas men förväntas med tiden få patina av saltvattnet, djuren och ­växterna i det marina reservatet.


FOTO JASON DECAIRES TAYLOR

KONST UNDER YTAN SKAPAR BRYGGA MELLAN TVÅ VÄRLDAR Y Ett ansiktslöst par som tar en selfie, utmattade flyktingar i en gummibåt och en grupp människor på vand­ ring på havets botten. När det är klart senare i år ska konstverket bestå av 3 ­ 00–400 skulpturer i en 2 500 kvadratmeter stor park. Men redan nu är dykare välkomna att besöka den växande skaran ­figurer i Museo Atlantico, 14 meter

under ytan utanför Lanzarotes kust. – Mitt mål är att skapa en brygga mellan den okända undervattens­ världen och vår mer kända värld på land, säger skulptören Jason deCaires Taylor i en intervju i ­Huffington Post. Han säger sig också vilja bidra till att skydda den marina miljön, genom att låta konstverken skapa

nya rev som gynnar den biologiska mångfalden. Skulpturerna är av miljövänlig betong och blir med tiden en del av naturen när alger, koraller och skaldjur tar dem i besittning. Undervattensparken utanför Lanzarote kommer att innehålla en inhägnad trädgård, dit de vand­ rande figurerna är på väg. Träd­ gårdens växter ska vara hybrider

av människor, med verkliga före­ bilder på Lanzarote, och växter ur öns flora på land. Brittiska Jason deCaires Taylor är tidigare känd för sina undervattens­ statyer utanför Grenada i Västindien samt utanför Cancún i Mexiko. – En stor del av mitt jobb går ut på att få människor att älska havet, säger han till Huffington Post. 

MALIN AVE NIUS

NÄSTA NUMMER

Vill du veta mer? I den digitala versionen av ­Hav & ­Vatten ­finner du ­länkar till ­fördjupande information. Du ­hittar den på havochvatten.se under ­rubriken Publikationer.

ABBORRAR I SVINSTALLET

HAV:S NYE GD

Kan odling av fiskar, musslor, kräftdjur och alger bli en viktig näring på den svenska landsbygden? Vattenbruket växer snabbt i världen, i Sverige är den ännu ganska liten. Men det finns företag som redan är igång i ladugårdar, industrilokaler, hav, sjöar och vattendrag.

Han har doktorerat på färskvattenresurser, varit vice VD för Stockholm Environment Institute, ­arbetat på Stockholm International Water Institute, Världsbanken och Sida. Och han gillar att segla. Vad vad vill han uträtta på sin nya post? Möt Jacob Granit, generaldirektör för HaV från och med 1 september.

NÄSTA NUMMER AV HAV & VATTEN KOMMER I SEPTEMBER 35


POSTTIDNING B

VATTENVÄNNEN | SAM VICTORIN

»Att ­omslutas av vatten är en ­speciell känsla«

S

am Victorin är en av Sveriges få manliga konst­ simmare och medlem i Stockholm Konstsim Herr. Sporten blev en OS-gren 1984 men fortfarande är det bara kvinnor som får lov att tävla där. – De »riktiga« konstsimmarna är fantastiska atleter. Vi är ett gäng gubbar som har kul tillsammans och går och tar en bärs efter träningen. Vi är bättre i dag än när vi började, och riktigt bra på att göra formationer i vatten. Men vi kommer aldrig att bli mycket bättre än så här, säger han och skrattar. Idén om ett herrlag i konstsim formades 2003 av några vänner som kände att de jobbade för mycket, som gillade att simma men inte lockades av tanken att bara SAM VICTORIN gå till simhallen och bränna Född 1966, frilans av några längder. Någon inom media och en nappade och tipsade sina av landets få manliga vänner, som tipsade någon konstsimmare. Laget mer och snart hade de ett lag. hoppas få anordna – Det lät himla spännande Men’s Cup i Stockholm och roligt. Och så är det något 2017 och sätter upp med vatten. Jag har alltid en vattenföreställning gillat att simma och bada, bara den här känslan att i samarbete med omslutas av vatten och att bli Cirkus Cirkör. viktlös är väldigt stark. Det har gjorts två dokumentärfilmer om Stockholm Konstsim Herr, en miniserie i SVT:s program Kobra och spelfilmen Män som simmar, som är inspirerad av deras historia. De har uppträtt i insjöar i niogradigt vatten, i kanaler och i utomhusbad, men sporten gör sig bäst inomhus med upplyst bassäng. I dag har klubben ett 20-tal medlemmar, alla män som passerat 40 år. Laget kanske aldrig vinner något VM- eller OS-guld men har stått högst upp på prispallen flera gånger på Men’s Cup, världens enda konstsimtävling för män. För Sam Victorin sträcker sig kärleken till vatten längre än till träningsbassängen. Han älskar hav och skärgård. Nyligen seglade han och två bekanta till Antarktis. – Antarktis är kanske en av de platser som påverkats mest av den globala klimatförändringen. Samtidigt var det fantastiskt att se miljön där, att glaciärerna och isbergen är så mäktiga, att det inte flyter runt plastskräp i vattnet. Människor som tar sig dit har väldigt stor respekt för miljön. O TEXT LE NA OLSSON FOTO MAGNUS BE RGSTRÖM

36 | HAV & VATTEN 2 . 2016

Hav & Vatten, nr 2 2016  

I det här numret kan du bland annat läsa om landningskyldigheten som tvingar kommunerna att tänka nytt och att en kvarts miljon små avlopp i...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you