VATTEN KULTUR
G
ranntanterna såg på oss med en unken kombination av misstänksamhet och nyfikenhet, när den unge FN-soldaten räckte mig vätskeersättningen och med teckenspråk försökte förklara hur jag skulle använda den. Visst hade också jag blivit uppmanad att undvika kontakt med den utländska FN-personalen. Men när det gällde min sons liv var jag beredd att prata med självaste fan om det så behövdes. Året var 1988, och det mångåriga kriget mellan Iran och Irak var i sitt slutskede. Tillgång till rent vatten i våra kranar var absolut ingen självklarhet under kriget. På vår zinat pirzadeh om ett vattenrikt land gata hade många blivit svårt sjuka, och bland dessa också min lille pojke. Alla överlevde inte magsjukan. Det sades att det var döda kroppar i vattnet som spred sjukdomarna. Ibland gick flera dagar utan att vi kunde få tag i färskt vatten. Man fick klara sig på en hink vatten så gott det gick. Inte heller fanns det alltid bränsle att koka vattnet med. Mormor hade lärt mig att ta en lång nylonstrumpa, fylla den med olika lager av grovt grus och fin sand, låta vattnet filtreras ige nom, och därefter koka upp det. När det hade svalnat kunde min pojke och jag dricka det. Jag klarade mig från att bli sjuk, men alltså inte min gosse. Han blev svårt sjuk, så pass illa att en läkare sa att hoppet var ute och inget mer fanns att göra. Men oavsett om det var tack vare min sons starka inre kämpaglöd, vätskeersättningen från den empatiske FN-soldaten, eller kanske mina böner, klarade han sig igenom krisen och återhämtade sig snart igen. Några månader senare flydde vi till Sverige, detta vackra land med alla sina sjöar, älvar och hav. Snart lärde jag mig de spännande nya namnen Östersjön, Bottenviken, Mälaren, Vänern och Vättern. När jag var liten frågade jag en gång mormor om kärlek gjorde mer ont än tandvärk. Jag minns att hon svarade att om man vore riktigt törstig, glömde man bägge dessa två. Människan kan klara sig i flera veckor utan mat, men bara några få dagar utan vatten. Med tanke på att det varje dygn faller 850 miljoner kubikmeter vatten, som regn eller snö, över vårt land, känns det tryggt att bo just i Sverige. Nu vill jag be alla som bor här i vårt vackra Sverige, oavsett om du är född i Borås eller Bagdad, älskar pulled pork eller kosher, att vara rädd om vårt vatten. Och då menar jag inte bara att du inte ska kasta skräp i sjön eller måla din båt med giftfärg, utan också vara varsam med hur mycket vatten du använder. Men vi har ju så gott om det ändå, så vad är problemet? Problemet är att vår överdrivna vattenanvändning är en miljö belastning. Pumpstationer och reningsverk kräver energi, som leder till föroreningar, som leder till behov av mer vattenrening, som leder till ... ja du fattar. Vi måste sluta att ta hela mänsklighetens vatten för givet. Och börja vattenbanta. För tro mig, fortsätter vi att jäklas med världens vatten kommer vi att straffas hårt. Så förbättra din vattenkarma, duscha inte för länge och kasta aldrig skräp där det inte hör hemma. För inte vill du väl återfödas som en ökenråtta? O
» VI MÅSTE SLUTA ATT TA HELA MÄNSKLIGHETENS VATTEN FÖR GIVET. OCH BÖRJA VATTENBANTA.«
Zinat Pirzadeh
Ståuppkomiker, skådespelare och författare som engagerar sig i miljöfrågor och mänskliga rättigheter. Hon är bland annat goodwillambassadör för Svenska FN-förbundet och krönikör i radioprogrammet Naturmorgon. Zinat Pirzadeh är född i Iran och kom till Sverige 1991.
KONSEKVENSER AV VATTEN I OSKARSHAMN Flottningsleder, dammar och vattendrivna sågverk och kraftverk. Det är något av vad kulturarvsseminariet i Oskarshamn handlar om i år, då man f okuserar på vilken roll våt- och s jömarker haft för framväxten av kultur landskapet. Seminariet, som hålls 20 oktober, är gratis och öppet för alla men f öranmälan krävs. Arrangörer är K almar läns museum och läns styrelsen Kalmar län. Läs mer.
EXPEDITION RÖDA HAVET 60 ÅR SENARE De var amatörer, byggde sin utrustning själva och blev bland de första att dokumentera undervattens miljön i Röda havet. Under hösten uppmärksammar Bohusläns museum en svensk dyk- och filmexpedition som pågick under fem månader 1955, och som inspirerat generationer av dykentusiaster sedan dess. Fram till 11 oktober kan besökare på museet ta del av en mindre utställning med bland annat unika bilder och föremål i original från expeditionen. Läs mer. FOTO: JEAN-BAPTISTE BERANGER
Zinat Pirzadeh säger att hon betraktar tillvaron lite från sidan, sedan flykten från Iran till lappländska Glommersträsk.
MÖTET MELLAN LAND OCH VATTEN Själva utställningsplatsen, konsthallen Artipelag på Hålludden i Värmdö, har inspirerat till en fotoutställning med titeln Land meets water. Där visas europeiska och a merikanska fotografier på temat, tagna från 1860 till i dag. Den som vill se de drygt 300 verken ska besöka Artipelag senast 27 september. Läs mer.