__MAIN_TEXT__

Page 1

MILJÖ Konstgräs oroar

PROJEKTET Kunskap ger fler öringar

Hav & Vatten NUMMER 3  .   2 015

ANNA LINUSSON, VD FÖR SVENSKT ­VATTEN:

»Vi lever i ett kemikaliesamhälle« REPORTAGE

Framtidens fisketurism

ZINAT PIRZADEH

Om vikten av att vattenbanta

Nu städar vi bort gamla synder Svenska vatten har förgiftats i årtionden – nu ska 15 000 platser saneras


foto johannes berner

INNEHÅLL REPORTAGET

Fler fiskande turister 10

PÅ DJUPET

Städar bort gamla synder 24

20

Hur blir vårt dricksvatten mer synligt i samhällsplaneringen? Frågan är högt Havs-och vattenmyndigheten, prioriterad på HaV. Svaret kan bli att fler områden pekas ut som riksintressen.

Antalet konstgräsplaner har ökat kraftigt i Sverige de ­senaste tio åren. Ingen vet hur det påverkar miljön.

2 | HAV & VATTEN 3 . 2015

7

Med hjälp av så kallad DNA-streckkodning kan danska fiskekontrollanter avgöra var fisken är fångad.

I miljöbalken finns bestämsedan ta hänsyn till dessa i sin melser om områden av riksplanering och länsstyrelsen intresse, det vill säga markoch bevakar att riksintressena tillvattenområden som är särskilt godoses. lämpliga för vissa ändamål, av – Hittills har bara den åtta nationell betydelse och behömil långa Bolmentunneln ver ökat skydd. Det kan vara i Skåne pekats utsom riksorörda naturtillgångar, energiintresse för vattenproduktion eller dricksvattenförsörjningen. Tunneln förser försörjning. dagligen cirka 500 000 persoBoverket har det överner med dricksvatten från sjön gripande ansvaret men HaV Bolmen, säger Ann Lundström, ska peka ut områden av riksenhetschef på HaV. intresse för vattenförsörj– Vi vill peka ut fler områden ningen. Kommunerna ska med anläggningar för att ge

vattenförsörjningen en tydligare ställning och en högre status. HaV och länsstyrelserna har därför tagit fram förslag på ytterligare 28 områden med anläggningar som kan klassas som riksintresse, bland annat för att de försörjer minst 50 000 människor med vatten. I december kommer Riksintresseutredningen med sitt slutförslag om hur reglerna för riksintressen kan förändras. – I dag kan bara själva området med anläggningen pekas ut som riksintresse. Vi hoppas att även vattentäkterna ska kunna pekas ut och få ett bättre skydd, säger Ann Lundström.

veriges territorialhav och ekonomiska zon ska bli föremål för fysisk planering och Havsoch vattenmyndigheten får en central roll i arbetet. Och visst, vi vet att Kiruna stad ska flyttas, men jag tror ändå att havsplaneringen kommer att vara Sveriges mest spännande process inom fysisk planering under de kommande åren. Många olika anspråk ska samsas på havet. Västerhavet och Östersjön är känsliga ekosystem och det sätter ramarna för planerna. Samverkan behövs med våra grannländer och vi leder projektet Baltic Scope som en plattform för kontakterna. De svenska havsplanerna ska bidra till god miljöstatus och hållbart nyttjande där näringar kan utvecklas och olika verksamheter kan samexistera. Inte minst ska havsplanerna ge vägledning för kommunal planering och för beslut om tillstånd till olika verksamheter i våra hav. Över 60 svenska kommuner har havsområden som sträcker sig ut mot territorialgränsen. Märk väl att det kommunala planmonopolet gäller hela kommunens yta, även ute på öppet hav. Här ligger en viktig utmaning för HaV.

Det gäller nu att se till att den statliga havsplaneringen fungerar i ett gott samspel med den kommunala planeringen. HaV kan bland annat bidra med att i planeringen jämka riksintressen och andra statliga intressen i havet. Vi ser redan i dag en glädjande nytändning i kommunernas intresse för att planera ut till kommunens yttersta plats i havet, lite drygt två landmil utanför yttersta skären. Vi är redo. Inom kort öppnar startgrindarna för vårt stora samråd om inriktningen för det kommande planeringsarbetet. Håll utkik!

BJÖRN RISINGE R

Generaldirektör Havs- och vattenmyndighete n bjorn.risinger@havochvatten.se

FOTO JOHANNES BERNER

Bara vanligt vatten. Men ack så viktigt. Nu föreslås fler områden med anläggningar för vattenförsörjning få bättre skydd.

4

foto johannes berner

HaVNYTT S FOTO KAT SINGER

FOTO LINE REEH, DTU AQUA

Anna Linusson, VD på Svenskt Vatten vill se en modell där de som gör stora vinster på rent vatten också är med och betalar de miljöåtgärder som krävs.

HaV vill stärka skyddet för dricksvatten

DNA-TEKNIK MOT TJUVFISKE

INTERVJUN

»VI TAR DRICKSVATTNET FÖR GIVET«

I Oskarshamn inleds snart det omfattande arbetet med att suga upp 500 000 ton botten­ sediment som under decennier förgiftats av kringliggande industrier.

POPULÄRT KONSTGRÄS OROAR

foto anna simonsson

illustration felicia fortes

Med 270 mil kust, drygt 100 000 sjöar och en generös fiskerätt har S ­ verige goda förutsättningar för att locka både i­ nhemska och utländska fisketurister.

LE NA OLSSON

29

29

Nu ska dricksvatten få högre status i samhällsplaneringen. Fler områden med vattenanläggningar kan bli riksintressen.

ENGAGEMANG PÅ DJUPET

36

Plastskräp, syrefattiga ­bottnar och döda fiskar. Filmaren Joakim Odelberg vill visa oss hur havet ser ut under ytan.


LEDARE

Kolla på konstgräset

VARMT EU-länderna har röstat ja till ett svenskt förslag om att kraftigt begränsa användandet av nonylfenoletoxilat. Ämnet används i textilier och är mycket giftigt för fisk och andra vattenorganismer.

M

itt intresse för fotboll har ökat under de senare åren. I Falkenberg, där jag har en sommarstuga, gick herrlaget upp i allsvenskan för ett par säsonger sedan och under året har jag med spänning följt Malmö FF:s kvalspel till Champions League. Mina söner brukade förr beskylla mig för att vara mer intresserad av bevattningsanläggningarna än av spelarna på planen. Men samtidigt som konstgräs rullas ut på allt fler arenor ges jag inte lika ofta tillfälle att förundras över saker som inbyggda vattenspridare, gömda under grästuvorna. Hela fotbolls-VM för damer i Kanada spelades på konstgräs. Trist att de svenska tjejerna fick lämna snabbt och besvikna. Besvikna var också KIF Örebro häromveckan när de kom till mötet mot Kristianstads DFF. Dräneringen av planen höll inte måttet och tjejerna fick ta bussen hem igen. När konsgräset får allt större plats ökar också intresset för hur konstgräset påverkar miljön. Men kunskapen verkar inte öka i samma takt som intresset. I vår artikel på sidan fyra konstaterar Jenny Toth, nationell koordinator för Kimo, ­kommunernas internationella miljöorganisation i Sverige, att det finns en risk för att ­plastgranulaten sprids från fotbollsplanerna via dagvattnet till sjöar och hav. Men om, hur och i vilken omfattning det sker, verkar varken forskare eller myndigheter ha någon bestämd uppfattning om. I vårt långa reportage kan ni läsa om det gigantiska uppdraget i Oskarshamn. En halv miljon ton sediment, förgiftat av dioxin och tungmetaller, ska lyftas bort från hamnbassängen. Detta är ett arv från forna tider då kunskapen om och intresset för ämnens miljöpåverkan var låg. Men den inställningen har vi förhoppningsvis lämnat kvar i omklädningsrummet.

KALLT Världens populationer av sjöfågel har ­minskat med 70 procent sedan 1950-talet, enligt ­kanadensiska forskare. En stark indikation på att de marina ekosystemen inte mår bra.

MER INFO PÅ NÄTET

omslag felicia fortes

Vill du veta mer om vår verksamhet? Klicka in på havochvatten.se

MAUD LARSE N

Kommunikationschef Havs- och vattenmyndigheten

foto johannes berner

»När konsgräset får allt större plats ökar också intresset för hur konstgräset ­påverkar miljön. Men kunskapen verkar inte öka i samma takt som intresset«

Hav&Vatten

Ansvarig utgivare: Maud Larsen 070-865 52 10 maud.larsen@havochvatten.se Redaktör: Malin Avenius, redaktion@havochvatten.se Projektledare: Marit Larsdotter marit@reportageborsen.se Art director & bildredaktör: Pär Ljung/Offside Press Adress: Hav & Vatten, Havs- och vattenmyndigheten, Box 11 930, 404 39 Göteborg. Besöksadress: Gullbergs Strandgata 15, Göteborg. E-post: redaktion@havochvatten.se Webb: havochvatten.se/tidning Tryck: Sörmlands Grafiska AB ISSN: 2002-0252 Tidningen produceras i samarbete med Offside Press AB. För icke beställt material ansvaras ej. Allt material i Hav & Vatten publiceras även på havochvatten.se samt lagras elektroniskt i tidningens arkiv. Förbehåll mot denna publicering medges normalt inte. Hav & Vatten ges ut av Havs- och vattenmyndigheten, men speglar inte nödvändigtvis myndighetens åsikter. Tidningen ska bidra till ett ökat intresse för havs- och vattenmiljöfrågor. Enbart de blå sidorna 29–33 är att betrakta som myndighetens Återvinn din tidning officiella linje. Föredrar du att läsa på skärm – läs tidningen på havochvatten.se/tidning. Där kan du även avbeställa ditt pappersexemplar.

3


SÖTT&SALT

i siffror kilometer strand finns det i Jokkmokks kommun, 21 100 som är den kommun i landet som har längst strandlinje.

varv runt jordklotet 10,5 motsvarar den sammanlagda längden strand vid hav, sjöar och vattendrag i Sverige. av alla svenskar bor inom en mils avstånd från havet.

49%

Välkommen till tredje numret av vår tidning Hav & Vatten. Tycker du något om tidningen? Hör gärna av dig till oss på redaktion@havochvatten.se

MINSKA SVINNET FRÅN KONSTGRÄSET

Plastgräs Gummi­ granulat

Flera lager av mindre gummipartiklar Sand

MER INFO PÅ NÄTET

Vävd matta av plastmaterial

Om konstgräs på Svenska fotbollförbundet Fakta om konstgräs på Luleå tekniska universitet: www.gummiportalen.se

• Utför snöskottning så ­försiktigt som möjligt. Använd gärna ­borstar närmast plaststråna. • Lägg snödrivorna på en yta där det är enkelt att samla in ­granulatet när snön smälter. • Återanvänd istället för att slänga. • Borsta regelbundet granulatet från kanterna av planen mot centrum, eftersom det gärna flyttar sig i motsatt riktning. • Göteborgs stad testar olika typer av granulatfällor vid planerna.

Konstgräs med okända miljöeffekter Antalet fotbollsplaner med konstgräs har ökat kraftigt i Sverige, från något hundratal för tio år sedan till 812 stycken 2014. Och trenden väntas fortsätta. Men än saknas kunskap om hur konstgräsplanerna påverkar sjöar och hav.

Y

En normalstor konstgräsplan behöver fyllas på med mellan ett och fem ton gummi- eller plastgranulat varje år. Det beror på att de små kornen, som används som fyllning mellan plaststråna, fastnar under skor och i kläder, förs bort av regn och följer med vid snöröjning. Det mesta blir liggande vid sidan av planen och måste samlas ihop för att slängas eller återanvändas. Om en del av granulatet hamnar i våra vattendrag, och i så fall hur mycket, är ännu okänt, men frågan väcker oro på miljöförvaltningen i Göteborg. I kommunen finns runt 60 större och mindre konst­gräsplaner. – Det finns en risk att det sprids mikroskräp från planerna till hav och sjöar via dagvattnet, säger Jenny Toth, som jobbar på miljöför­ valtningen och är nationell koordinator för

4 | HAV & VATTEN 3 . 2015

Kimo, kommunernas internationella miljö­ organisation. Granulatet är ofta tillverkat av återvunna bildäck men framställs också av andra typer av nytillverkat eller återvunnet gummi eller plast. Oavsett vilken sort man väljer innehåller de ämnen som är oönskade ur miljösynpunkt, enligt Simon Magnusson som är doktorand vid Luleå Tekniska universitet, och som just nu studerar konstgräsanläggningar ur ett miljöperspektiv. – Ännu så länge finns i stort sett bara laboratorietester. Den stora frågan, hur ämnen från granulat, plaststrån och lim påverkar miljön i verkligheten, vet vi väldigt lite om i dag, säger han. I Stora Höga i Stenungsunds kommun finns sedan 2014 Sveriges första konstgräsplan

där fyllnadsmaterialet till 90 procent består av kork och kokos. Dessutom har planen en reningsanläggning som ska säkerställa att ­varken granulat eller lösta ämnen sprids till Anråse å. Området är klassat som riksintresse för naturvård, och planen ligger inom strand­ skyddet. Hittills är miljö- och hälsoskydds­ inspektör Per-Olof Samuelsson nöjd med mätresultaten. – Vi hittar inga miljöskadliga ämnen i vattnet som rinner ut under och vid sidan av planen. Det känns jättebra. Samtidigt är jag väldigt bekymrad över att tiotusentals ton med gummi­granulat årligen läggs ut runt om i Sverige, utan att man vet hur det påverkar miljön. Inte minst funderar jag över hur många små plast- och gummibitar som kan vara på drift i naturen, säger Per-Olof Samuelsson. I augusti fick Naturvårdsverket i uppdrag av regeringen att identifiera viktiga källor till utsläpp av mikroplast till havet, och i beskrivningen står att konstgräsplaner bör ingå i undersökningen. Senast 15 juni 2017 ska resultatet redovisas. O PIA AHNLUND


BUBBEL

Hård debatt om ­föreslagna vattenåtgärder

»Ett särskilt allvarligt problem är ­kvaliteten på det vatten som ­fattiga har tillgång till.«

I november lämnade landets fem regionala vattenmyndigheter förslag på vilka åtgärder som krävs för att följa EU:s ramdirektiv för vatten. Nu har 900 remissinstanser sagt sitt. Kritiken från jordbruket är hård.

Y

EU:s ramdirektiv för vatten har varit en del av svensk lag sedan 2004. I samband med att direktivet infördes delades Sverige in i fem distrikt, där en länsstyrelse per distrikt utsågs till vattenmyndighet. Vart sjätte år föreslår de regionala vattenmyndigheterna åtgärder som behövs för att vi ska leva upp till direktivet. Senaste tillfället var 2009. – En del är genomförda och klara, men vi ser en variation i hur kommunerna har arbetat med dem. Några av de gamla åtgärderna kommer att finnas kvar i det nya, säger Hanna Tornevall, biträdande vattenvårdsdirektör i distriktet Västerhavet. Det nya åtgärdsprogrammet påverkar bland annat enskilda avlopp, småskaliga vattenkraftverk och våtmarker som ska anläggas huvudsakligen på jordbruksmark. Bland remissinstanserna

Påven Franciskus i sommarens påvebrev om miljö och klimat.

har representanter från jordbruket varit mest kritiska. – Jordbrukssektorn ifrågasätter omfatt­ ningen och kostnaderna för deras del, och där kommer vi att göra justeringar. Samtidigt anser vi att det är nödvändigt att genomföra åtgärds­programmet för att nå de svenska miljömålen, säger Hanna Tornevall. Andra kritiker har ifrågasatt hur finansieringen ska gå till och att konsekvenserna blir för stora, bland annat för privat­ personer som driver småskaliga vattenkraftverk. I höst ska vattenmyndig­ heternas delegationer träffas för att diskutera vilka förändringar som ska göras. I december kommer delegationerna att besluta om åtgärdsprogrammen. I kommande nummer av ­Hav &­Vatten berättar vi hur det går. O  JOHAN FRISK

»Man behöver inte åka långt bort eller dyka djupt. Strax under ytan i våra svenska hav finns de mest fantas­ tiska miljöer!«

»JORDBRUKSSEKTORN ­IFRÅGASÄTTER ­OMFATTNINGEN OCH DÄR ­KOMMER VI ATT GÖRA ­JUSTERINGAR.«

FOTO JONAS FORSBERG / NATURFOTOGRAFERNA / IBL

Skrivet på Instagram av fridykaren och äventyraren Annelie Pompe, aktuell med sin självbiografi.

»I dag tycks vi gå runt och tro att ­planeten har en lättare förkylning när planeten ­drabbats av cancer.« Johan R ­ ockström, professor im ­ iljövetenskap, om jordens ­klimattillstånd. I ­Sommar i P1.

»Kortsiktigheten och dum­ heten i det får mig att vilja gråta.« Sveriges lantbrukare anser att de regionala vattenmyndigheternas åtgärdsförslag innebär orimliga kostnader.

Författaren Karl Ove Knausgård till tidningen The Guardian angående oljeborrning i Arktis.

5


FOTO TOM WALL

SÖTT & SALT

MER INFO PÅ NÄTET http://kavlingean.se http://www.hojea.se

Anna Olsson och Jonas Johansson samordnar vattenvårdsarbetet, som bland annat handlar om att återskapa en slingrande form på uträtade vattendrag.

Prisad vattenvård i västra Skåne I västra Skåne är vattenvård nästan lika självklart i den ­kommunala planeringen som barnomsorg och ­skola. Tio ­kommuner samarbetar för att minska övergödningen vid ­Kävlingeån och Höje å.

Y

– Sveriges bästa vattenvårdsarbete, så här borde alla kommuner arbeta, säger limnologen och vattenrådssamordnaren Jonas Johansson. Han och kollegan Anna Olsson är formellt anställda av Lunds kommun sedan 2011. Men i praktiken finansierar tio kommuner de två heltidstjänsterna som samordnare för Kävlingeåns och Höje å vattenråd. – Unikt här i västra Skåne är att det skapats en tradition av löpande verksamhet och samarbeten, att kommunerna gjort långsiktiga investeringar i vattenvård så att det i dag närmast betraktas som en del av ordinarie verksamhet. Vi pratar om projekt som pågått i 20 år eller mer, säger Jonas Johansson. – Det har från första början funnits ett väldigt väl definierat mål: att minska övergödningen. I Skåne finns ett intensivt jordbruk och proble­

6 | HAV & VATTEN 3 . 2015

men med läckage av näringsämnen finns i stort sett i alla vattendrag. Både för Höjeå- och Kävlingeåprojektet finns samarbetsavtal fram till år 2021 mellan de kommuner som bidrar till att finansiera verksamheten. Kommunerna satsar totalt cirka åtta miljoner kronor om året. Även olika myndigheter och EU bidrar med pengar. Båda projekten startades på 1990-talet och hittills har det satsats mellan 140 och 150 miljoner ­kronor i Kävlingeåprojektet och cirka 50 ­miljoner i Höjeåprojektet. Kommunerna står oftast för hälften av finansieringen. – Den kommunala grundfinansieringen är jätteviktig och ofta en förutsättning för att kunna få andra stöd som LOVA-pengar (lokalt vattenvårdsarbete). Likaså är det viktigt att ha någon anställd som driver arbetet, säger Jonas Johansson.

I projekten ingår bland annat att anlägga dammar och våtmarker, göra fiskevårdande åtgärder eller återmeandring, det vill säga att låta uträtade vattendrag återfå sin forna, sling­ rande form. Alla åtgärder bygger på frivillighet och samarbete med berörda markägare. I våras vann Kävlingeåns vattenråd priset Sjöstjärnan som delas ut av Havs- och vattenmyndigheten, HaV, Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, och Sveriges kommuner och landsting, SKL. – Det var väldigt roligt och viktigt att få en extern bekräftelse på att vi ligger i topp vad gäller svenskt vattenvårdsarbete. Att vi arbetar effektivt med de resurser vi har, säger Jonas Johansson. En utvärdering bedömer att av Kävlingeå­ projektets åtgärder minskar transporterna av kväve till Öresund med cirka 100 ton och av fosfor med cirka 5 ton per år. På gång just nu är bland annat åtgärder för att minska läckage av bekämpningsmedel och fosfor runt Torpsbäcken vid Vombsjön och att ta fram en ny webbaserad vattenkarta för Höje å som är tillgänglig för alla. O LE NA OLSSON


Streckkoder avslöjar tjuvfiske i Danmark Y

loss en halv kubikcentimeter, lägga den i sprit och skicka till labb för analys. Om man kör många samtidigt kostar varje fisk omkring 200 kronor att testa och svaret kan bli klart på ett dygn. – Bara att möjligheten finns har nog en väldigt av­skräckande effekt på tjuvfiske, säger Einar Eg Nielsen som är professor vid Danmarks tekniska univer­ sitet, institutet för akvatiska resurser. Han har jobbat med att kartlägga populationer av torsk, ­kummel, sill och tunga inom EU. Ett problem som Einar Eg Nielsen kan se med metoden är att många fiskbestånd förvaltas utifrån tradition

FOTO GISLAVEDS KOMMUN

Att identifiera arter med DNA-streckkod är vanligt i många länder men att avgöra vilket bestånd fisken kommer ifrån är ganska nytt. Här ligger Danmark och Norge i framkant både när det gäller forskning och tillämpning. I Sverige håller Livsmedelsverket på att testa metoder för artidentifiering av fisk med streckkods­teknik. O   ANNA FROSTE R

Stefan Bergström (C), ordförande i Stadsmiljöoch tekniska nämnden, Sundbybergs kommun. – För vår del är dagvatten­hanteringen den största utmaningen. Vi ska fortsätta att bygga dammar och skapa ett mer slingrande lopp i den centralt belägna Madenbäcken. Det ska bidra till en attraktiv stadsmiljö för såväl människor som djur och växter, samtidigt som dagvattnet tas om hand. Eftersom vi är Sveriges minsta och mest tätbefolkade kommun är det viktigt att få in flera funktioner på samma yta.

Katrin Wissing (MP), ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden, Åre kommun, Jämtland. – Vi har inte haft någon riktig plan för dagvattenhanteringen. Det försöker vi åtgärda nu, och se till att den genomsyrar alla samhällsbyggnadsplaner framöver. Vi har också en rad konkreta åtgärder att genomföra den här hösten, varav de flesta handlar om att rena utlopp till Åresjön, som är hårt belastad.

FOTO MATTIS LINDQVIS

DNA-STRECKKODNING Istället för att kartlägga hela arvsmassan hos en individ kan man använda en standardiserad genregion, ett avsnitt av DNAsträngen som skiljer olika arter åt. Detta kallas DNA barcoding, ibland försvenskat till DNA-streckkodning. Nytt och intressant när det gäller fiskeförvaltning är att streck­ koderna också skiljer sig mellan bestånd. Den genetiska koden följer varje fisk från att den är ett litet romkorn tills den slutar som exempelvis fiskbullar.

Eva Eliasson (S), ledamot i Byggoch miljönämnden, Gislaveds kommun, Småland. – Enskilda avlopp är en prioriterad fråga. Den här hösten kommer vi fortsätta att inventera avlopp från fastigheter i till­ rinningsområden till sjön Bolmen, som står för vattenförsörjningen för delar av Skåne.

snarare än utifrån hur de hänger ihop genetiskt. – Medvetenheten börjar komma om att man behöver följa biologiska beståndsgränser när man till exempel skapar skyddade områden, istället för att bara rita en fyrkant på en karta. Men fortfarande, om ett skyddat område bara rymmer yngelplatser för en art och inte födosöksplatser, så är det svårt att bevaka skyddet med barcoding-tester.

FOTO LINE REEH, DTU AQUA

Havsfiskar håller ihop. De beblandar sig helst inte med fiskar utanför det egna beståndet, och därför har en torsk i Kattegatt inte riktigt samma arvsmassa som en torsk i Östersjön. Den genetiska koden skiljer sig alltså inte bara mellan arter utan också mellan olika bestånd. Med hjälp av så kallad barcoding-teknik kan man läsa av den genetiska streckkoden och avgöra var en fisk är fångad. Om den visar sig tillhöra ett skyddat bestånd räcker testet som bevis i domstol. Alla danska fiskekontrol­ lanter har utrustning för att ta ett enkelt vävnadsprov på fisken som kommer in till hamnen. Det räcker att skära

­höstens ­viktigaste vatteninsats i er kommun?

foto privat

Är torskryggen olovligt fiskad? I Danmark används DNA-teknik för att kontrollera både vilka arter som tas upp och var ­fisken är fångad.

FRÅGAN Vilken är

Einar Eg Nielsen och kollegan Dorte Meldrup undersöker små bitar av torskfenor i provrör. Med hjälp av dem kan de avgöra från vilket bestånd fisken kommer.

MER INFO PÅ NÄTET Einar Eg Nielsen håller föredrag om DNA-streckkodning, på Youtube.

7


AKTUELLA PROJEKT

På gång i Vattensverige Från uppsugning av fosforrikt sediment till odling av hummerlarver – här är tio vattenrelaterade projekt som pågår runt om i landet.

1

Var: Vanån Vad: Restaurering av flottleds­rensade vattendrag Om projektet: Länsstyrelsen i Dalarna leder projektet som ska återställa Vanån till hur den såg ut före flottningsperioden. Målet är att vandrande insjööring i ­systemet ska öka och att flodpärl­ musslan åter ska reproducera sig i ån.

2

Var: Fiskebäckskil Vad: Odling av hummer Om projektet: Projektet Nomaculture ska under fyra år utveckla en modell för ett modernt och hållbart svenskt marint vattenbruk. Framodling av hummerlarver inomhus pågår vid Lovéncentret Kristineberg.

6

Var: Råneälven Vad: Älvspecifik förvaltning av lax och havsöring Om projektet: Genom att ta fram tydliga fiskeregler och göra insatser för bättre lekområden ska den vilda laxen och havsöringen i älven förvaltas effektivt. Projektet leds av länsstyrelsen i Norrbotten.

7

Var: Skråmträsket Vad: Fosforminskande åtgärder i jordbrukslandskapet Om projektet: Tillsammans med jordbrukare ska man ta fram åtgärder som motverkar ­fosforläckaget i området. Skråmträsket ­fungerar som pilotsjö för åtgärder mot över­ gödning inom Bottenvikens vattendistrikt.

3

Var: Hällerstadsjön Vad: Minska övergödning genom att avlägsna fosfor Om projektet: Genom att suga upp det översta lagret av sediment, så kallad lågflödesmuddring, ska näringsämnena tas bort från sjön – som har stora problem med övergödning. Ett samarbete mellan länsstyrelserna i Östergötland, Jönköping och Kalmar.

8

Var: Knivsta Vad: Testa ozonering som reningsmetod Om projektet: Sveriges första fullskale­ anläggning för läkemedelsrening ska testa ozonering av avloppsvatten. Målet är att studera hur detta påverkar läkemedel och andra kemikalier. Leds av Umeå universitet.

4

Var: Emån Vad: Undersöka översvämningsoch lågflödesproblematik Om projektet. Syftet är att identifiera och påbörja genomförandet av åtgärder som mildrar effekterna av översvämningar och extrema lågflöden i Emån. Ett samarbete mellan länsstyrelserna i Jönköping och Kalmar samt Emåförbundet.

5

Var: Simrishamn Vad: Metod för att plocka upp marint skräp Om projektet: I projektet Fishing for Litter utvecklas ett system för fiskebåtar att ta hand om marint skräp och för hamnarna att ta emot avfallet när det kommer in. Projektet­ ­koordineras av Marint centrum i Simrishamn.

8 | HAV & VATTEN 3 . 2015

9

Var: Mälaren Vad: Lekområden för asp Om projektet: Målet är att öka rekryteringen av den hotade fiskarten asp i vattendrag som mynnar i Mälaren. Det ska bland annat ske genom att öka tillgången till möjliga lekområden. Leds av länsstyrelsen i Uppsala.


FOTO JOHAN TÖRNBLOM

Paus mellan lektionerna. Under en utbildningsdag fick anställda på Mälarenergi lära sig mer om ekologin under vattenytan.

Brett samarbete gav fler öringar 10

Hur får man olika parter med ofta motstridiga intressen att dra åt samma håll i vattenfrågan? Svaret finns kanske i ­Västmanland. Där har arbetet med Hedströmmen lett till fler öringar och utbredd kunskap om vattnets ekologi.

Var: Hedströmmen Vad: Samarbete för bättre naturvård Om projektet: Borttagna vandringshinder, anpassat vattenflöde från kraftverk, elfiske, lekgrus, utsättning av fisk, kunskapsutbyte och forskning i ett utomhuslaboratorium är några av de bitar som bidrar till att göra Hedströmmen till ett nav för vattensamarbetet i Västmanlands län. Drivande krafter är bland andra länsstyrelsen, SLU, Mälar­ energi och Världsnaturfonden, WWF.

FOTO JOHAN TÖRNBLOM

Y

När det släpps ut mer vatten i strömmen från kraftverket ökar antalet öringar, visar undersökningarna.

Energibolag, länsstyrelse, forskare och ideella organisationer. Alla inblandade parter vill fortsätta det fleråriga arbetet med att restaurera västmanländska Hedströmmen. En gemensam ansökan är på väg att skickas in till EU:s regionala utvecklingsfond. Oavsett EU-pengar är samarbetet redan verklighet. Gunilla Alm på länsstyrelsen är positiv till den samsyn som vuxit fram. – Bland annat har vi fått till stånd åtgärder för vattendragen på frivillig väg. Istället för att hamna i slitsamma domstolsprocesser tar vi det stegvis och kan uppnå en bra naturvårds­ nytta, säger Gunilla Alm. Johan Törnblom på Skogsmästarskolan vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har drivit samarbetet från forskningshåll. Han har varit med om att skapa ett klassrum i utomhusmiljö i Skinnskatteberg och även hållit i utbildningar i akvatisk ekologi för energibolaget Mälarenergi. Dessutom har han studerat samband mellan öring, kraftverksflöden och vattensträcka.

– Vi hade en anmärkningsvärd ökning av öringen 2013 som även höll i sig förra året, säger Johan Törnblom. Mälarenergi anser att studierna, som delvis stöttats av Världsnaturfonden WWF, har visat att ett litet läckage från vattenkraftverk är tillräckligt för att öka öringarnas överlevnads­ chanser. – Om vi spiller 300 liter per sekund är det i många fall tillräckligt för att bevara små öringbestånd, säger Katarina Hogfeldt-­ Forsberg, hållbarhetsansvarig på Mälarenergi. Hon uppskattar samarbetet med både länsstyrelse och forskare: – Länsstyrelsen har varit till mycket stor hjälp och att ha ett universitet i ryggen har gett oss tyngd. Men den främsta vinsten har varit ­lärandet. Vi har lärt oss att se saker ur ett ekolo­ giskt perspektiv och våra samarbetspartner har lärt sig att se saker från ett energiproduktions­ perspektiv. O KASPE R HOLGE RS

9


REPORTAGET

10 | HAV & VATTEN 3 . 2015


Fiske är en gemensam aktivitet där det inte spelar särskilt stor roll att deltagarna talar olika språk. Svenskarna kan inte polska, och polackerna begränsad engelska.

Fler ­fiskande turister

Yrkesfiskarna blir färre och turisterna fler. Hur kan ­fisketurism gjuta nytt liv i vattenrika kommuner? Följ med på vrakfiske i Skagerrak. text Marit Larsdotter foto Johannes Berner

11


keppare Lennart Bjärknemyr är helt klart en man som klarar att göra två saker samtidigt. Eller tre, fyra, fem … just nu knyter han fast en tackel per spö och avslutar med en krok – samtidigt som han stående inne i styrhytten tar ut kursen, håller koll på SMHI:s detaljerade prognos i mobilen och med mjuka knän parerar vågorna. Och pratar. Många på båten tycker det är svårt att stå upprätt utan att hålla i sig nu när det blåser en sex–sju meter per sekund. – Men tänk att det är som att dansa, säger Lennart i ett vänligt försök att hjälpa mig. Det är en sen, solig efter­ middag och vi har nyss lämnat en av de 2 400 båtplatserna i norra Europas största fritidsbåtshamn, Björlanda kile på Hisingen i Göteborg. Jag har redan tidigare gjort några försök att följa med Lennart Bjärknemyr och turfiskebåten Daisy ut på havet under den kalla, blöta, blåsiga inledningen på sommaren – men han vet av erfarenhet att det inte blir mycket fiskat när vågorna är en meter höga eller mer. Vid sådana prognoser skickar han ett SMS dagen före om att turen är inställd, eftersom »hälften av er hade blivit sjösjuka«. Trots besvikelse i stunden har vi varit tacksamma över en kapten som tar ansvar för vårt välmående. Själv har han enligt egen utsago aldrig varit sjösjuk. Eller möjligen »liiite – en gång för länge sedan.« Den här turen är bokad av isoleringsföretaget Paroc som bjudit med sin kund, Kode Plåt, på en gemensam sommar­ aktivitet. Med ombord är alltså några svenskar, fem montörer från Polen och deras grekiska förman. Tillsammans har den helmanliga passagerargruppen burit på ett par flak öl, ett lass inplastade baguetter och ett halvdussin kylväskor ämnade för torsk och gråsej. Åtta timmar till havs väntar.

D Lennart Bjärknemyr tar ut kursen.

12 | HAV & VATTEN 3 . 2015

et är inte fel att säga att fisken byggde Bohuslän. Från 1500-talet till tidigt 1900-tal inträffade de fyra stora »sillperioderna«, flera decennier långa perioder då sillstimmen gick nära ­kusten och var lätt­fångade. Det var under dessa perioder kustsam­ hällena grundades och ekonomin sköt fart. Under en period brann till och

med gatlyktorna i Paris med tran från Bohuslän. När sillen sedan försvann gjorde sillsalterier, trankokerier, krogar och befolkning detsamma. I dag rör sig yrkesfiskarna över större områden. Men anta­ let jobb och betydelsen av näringen har minskat, i Bohuslän och i resten av landet. Bara under perioden 1995–2013 halverades antalet yrkesfiskare i Sverige, i dag är de ungefär 1 500 till antalet och många av dem är nära pensionen. Överfiske, fallande kvoter och en EU-politik som gynnar allt större och effektivare båtar gör att få tror på en vändning. Kvar i Bohuslän finns bland annat de pittoreska ­samhällena och hamnarna, en överdådigt vacker skärgård, en armada av större och mindre fartyg samt en befolkning som generellt vet väldigt mycket om fiske – från hur man


Hemma i Bialystok i östra Polen har Tomek Koslovski bara fiskat någon enstaka gång. Kvällen till havs med Marek Markovski och de andra arbetskamraterna ger rik utdelning.

hanterar en båt och hittar fisken till hur fångsten ska tillagas på bästa sätt. Ett utmärkt underlag för att skapa en blomstrande fisketurism. Att fiske generellt är ett stort svenskt intresse står helt klart, det beräknas att en och en halv miljon svenskar är fritidsfiskare. Men det betyder inte att man historiskt byggt turism kring fisket i någon stor utsträckning; utlandsturister har lockats med andra medel och svenskarna har undrat varför man ska betala för något som ofta finns lätt tillgäng­ ligt inom nära räckhåll – Sverige har omkring 100 000 sjöar, en enormt lång kuststräcka samt en allemansrätt och en fiskerätt som ger goda förutsättningar för både gratis fiske och gratis övernattning. Per Jobs, ordförande för Sveriges fisketurismföretagare,

Seff, säger att det också finns en djupt liggande föreställning hos svensken om att »en bra karl reder sig själv«, inte minst när det kommer till naturen. En svensk man ska veta hur och var man fiskar, han kan sköta ett trangiakök och han bangar inte för några nätter med sovsäck och liggunderlag. Att då betala för guidning, fiskehjälp eller boende har setts som ett misslyckande. Men allt detta håller på att förändras. Per Jobs driver själv tre anläggningar för fisketurism, en på Gotland, en i Ammarnäs (nordvästra Västerbotten) och en i Tjuonajokk (Norrbotten), och han säger att andelen svenska gäster där har ökat stadigt sedan han startade 2006. – Många inser att de inte kan allt. De lever i storstäder men vill ändå fiska med sina barn eller barnbarn. Dessutom har

13


Rutten planeras efter vilka vrak som ligger lägligt utifrån dagens vind- och vågprognos.

14 | HAV & VATTEN 3 . 2015


»Jag gillar att var på sjön och att göra folk nöjda«. Lennart ­Bjärknemyr kör havsfisketurer från sista helgen i mars till en bit in i oktober.

»Turisterna som kommer hit vill bli mötta på flygplatsen. De vill bo bra, äta gott och dricka fina viner. Och naturligtvis förväntar de sig att arrangören har själva resursen – alltså fisk och fiske på hög nivå.«

de ont om tid och vill maximera sin upp­levelse. Enbart Gotland har 80 mil kust – de flesta har ingen aning om var de ska börja. Jobs är övertygad om att det är där den stora möjligheten finns för landsbygden. Lokalkänne­ dom. Människor som kan mark och vatten i trakten. Skräddarsydd service. Närproducerad mat. Själv erbjuder han till exempel för omkring 8 000 kronor per person ett paket med två övernattningar i kåta, fisketillstånd, guide, alla måltider och helikopter från Ammarnäs till svårtillgängliga vattendrag. Vi har fantastiska värden i Sverige, som många vill betala för, både svenskar och internationella gäster. Men då gäller det att leverera. – De franska turisterna som kommer hit vill bli mötta på flygplatsen. De vill bo bra, äta gott och dricka fina viner. Och naturligtvis förväntar de sig att arrangören har själva resursen – alltså fisk och fiske på hög nivå. Motsatsen är dålig förvaltning: fisketurism som i princip består av att du hyr ut din båt till människor som kommer med medhavd mat från Tyskland. Det blir ingen lokal spin-off. För att nå den högre nivån, och för att nå ut, krävs att branschen samlar sig och gör en gemensam uppryckning. – I dag rymmer den allt från familjen som drar in 40 000 om året genom att hyra ut sitt uthus till oss som enbart jobbar med fisketurism. Jag skulle säga att vi är 300–400 företagare i landet som jobbar på heltid med turistisk verksamhet som kretsar kring resursen fisk och fiske, säger Per Jobs. Även det offentliga Sverige tror på potentialen och på

behovet av en professionalisering. Havs- och vatten­ myndigheten och Jordbruksverket presenterade nyligen en gemensam strategi för arbetet med fisketurismens utveckling. Målet är ett hållbarare fiskebestånd, fler nya jobb och högre exportintäkter. Visionen av fisketurismen är att den till 2020 ska ha »minst fördubblats och vara en viktig del av svensk besöksnäring som skapar arbetstillfäl­ len och betydande samhällsekonomiska värden«. Som exempel på effekt kan nämnas att sportfiske efter lax i norrbottniska Torne älv under 2014 genererade över 53 miljoner kronor i intäkter till området. Särskilt betydelsefullt i en glesbygdsregion som drabbats hårt av gruvkonkurs. Merparten av besökarna, 86 procent, kom resande från andra orter. Conny Elf, fiskesamordnare i jämtländska Bergs kommun hoppas på en liknande utveckling. För drygt ett år sedan skickade han ut ett pressmeddelande med rubriken »Berg ska bli Sveriges fiskemagnet«. Fiskekort kunde hädanefter köpas via SMS, upprustning av vandringslederna runt

15


»De rika fiskevattnen i både fjäll- och skogsterräng är en jätteresurs som vi varit dåliga på att utnyttja.«

800 000 FISKANDE TURISTER De utländska besökarna som fiskat under sin vistelse i Sverige ligger på en rätt stabil nivå med drygt 800 000 besök om året, vilket motsvarar runt fyra procent av det totala antalet besök under de senaste tre åren. År 2013 kom de utländska fisketuristerna främst från Tyskland, Danmark och Norge, och det var Västsverige som tog emot flest fiske­turister, följt av Norra Mellan­ sverige.

fiskevårdsområdena hade börjat och inte minst – TV4 hade just börjat sända programmet Fiskedestination där de första avsnitten utspelade sig i Bergs kommun. Conny Elf påpekade då och upprepar i dag att de rika fiskevattnen i både fjäll- och skogsterräng är »en jätteresurs som vi varit dåliga på att utnyttja«. — Visst finns det utmaningar med att ena fiskevårds­ områden och skapa gemensamma strategier men först och främst – potentialen att växa som fiskedestination är mycket stor. Det finns minst 50 miljoner fiskeintresserade européer som knappt känner till fisket i Norrlands inland, säger han.

P

å havsfiskebåten Daisy fortsätter färden västerut. Kvällen ska ägnas åt så kallat vrakfiske – eftersom botten mellan Göteborg och Skagen är relativt platt, samlas gärna fisk runt de många förlista fartygen, ubåtarna och andra hårdheter på botten. Där erbjuds lite skydd för havsströmmarna och ofta god tillgång på bytesdjur. På skärmen i hytten har Lennart Bjärknemyr dragit upp en rutt som ligger bra till utifrån dagens vind- och vågförhållanden: vraken Ingebirthe, Sudan, Ganler och Östtysken ska betas av innan båten vänder hemåt. – Marek! Marek! Kompisarna skanderar när Marek Markovski drar upp turens första fisk, en torsk på kanske två kilo. Marek ler stort och lägger den i en av de vita plasttunnorna som är utplacerade på båten. Vid varje vrak är rutinerna desamma. Deltagarna gör sig redo med spöet fiskeklart. På givet kommando från kaptenen släpper fiskarna samtidigt på sina rullar och låter tacklen sjunka mot botten. När tacklen når botten rullar männen upp linan ett par meter och börjar sedan att växel­ vis med kraft dra spöet uppåt och att låta det sjunka. Dra, sjunka. Dra, sjunka. Som att pilka, fast med spö. Eller som kapten Lennart instruerar med en ny målande beskrivning: – Tänk att det är lite som att leka med en kattunge. Den som missar den gemensamma starten får stå över ett kast, annars är risken stor att fiskelinorna trasslar ihop sig.

Lennart Bjärknemyr har fiskat så länge han minns. Oftast havsfiske, helst ihop med kompisar. Vattnen vi nu far på kan han utan och innan. Orsaken till att han 2009 förvandlade sitt fritidsintresse från kostnad till intäkt sammanfattar han som en blandning av 50-årskris och lyckliga omständigheter. – Barnen började bli stora och jag ville ha en förändring i livet. Då uppenbarade sig en möjlighet att läsa till skeppare på Chalmers, under kvällar och helger. Sjunde klassens skepparexamen är ett krav för att få köra betalande passagerare utanför Göteborgs skärgård, och den kursen kändes möjlig att gå även om jag jobbade heltid. När Lennart sedan fick höra att Daisy var till salu slog han till, och nu är han inne på sitt sjätte år i branschen. Han kör från sista helgen i mars till en bit in i oktober. När vädret tillåter, vill säga. I våras ställde han in sex fullbokade

FISKETURISM KRÄVER KOLL PÅ LAGEN Allemansrätten omfattar inte fiske. På ­allmänt vatten (i princip allt kust­vatten och ­vatten 300 meter utanför fast­landet i de stora ­sjöarna) tillhör fiske­rätten s­ taten och enligt fiskelagen får varje svensk medborgare fiska med hand­redskap där. Frifiskerätten ger rätt att även fiska i enskilda vatten vid hela S ­ veriges kust och i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, H ­ jälmaren och Storsjön. Fiskerätten i enskilda vatten tillhör fastighets­ägaren. Två eller flera fastighets­

ägare kan bilda ett fiskevårdsområde som i sin tur förvaltas av en fiskevårdsområdesförening som sköter fiskevård och ofta även försäljningen av fiskekort. Sveriges runt 2 000 ­fiskevårdsområden utgör grunden för landets fiskeförvaltning i sötvatten. När man genom ett fiskekort köper rätten att fiska på en viss plats och tid följer ett antal lokala bestämmelser att rätta sig efter. Det är stor skillnad på hur reglerat fisket är i olika områden. Vissa ­r­­egler för minimimått och fredningstider var

fullt tillräckliga så länge några bybor ibland gick ner till sjön och metade. Om samma regler gäller när orten u ­ tvecklar en riktad fisketurism som lockar många besökare kan ett helt bestånd däremot slås ut på kort tid. Om turisterna fi ­ skar varsamt, eller enligt principen catch and release (att alltså släppa tillbaks den fångade fisken), kan beståndet växa till sig, fiskarna bli större och det blir mer attraktivt att fiska. Det går att ta bättre betalt. Det blir en positiv spiral.


Bildtext

På vägen hem drar skepparen Lennart Bjärknemyr på sig en regnrock och börjar rensa fångsten.

Visst är det är roligt att komma hem med fisk tycker Martin Holmberg. Lagom mycket. Det finns gränser för hur mycket torsk med äggsås och fisksoppa hustrun och lilla dottern vill17 äta.


» Vi träffas regelbundet, senast i ­London i maj, då ett stort antal ­reseoperatörer samlades. I en form av speeddating försökte vi från ­olika ­delar av Sverige att sälja in oss.« turer på raken. Sex gånger tio–tolv personer à minst 680 kronor (olika pris beroende på turens längd). På så sätt är verksamheten sårbar, men Lennart trivs med, och tror på, fiske­turismen ändå. Avgångarna med Daisy blir snabbt fullbokade, särskilt under sommaren. – Vi fattar inte hemma i Sverige vilken unik resurs vi har. Det märker man först med turister från exempelvis Tysk­ land och Österrike. De tycker att det här är helt fantastiskt. Och själv gillar jag att vara på sjön och att göra folk nöjda. Visst kan det vara tjatigt någon gång på sommaren, med en massa turister som trasslar till det för sig. Men det blir nästan aldrig några problem. Lennart Bjärknemyr har bestämt sig för att nu satsa rejält på det som från början var ett roligt extraknäck. Om inte färgen varit försenad hade han redan haft sin nybyggda båt igång. Med den kommer han att kunna ta ungefär dubbelt så många passagerare, och dessutom kunna bjuda på dubbel fart, mindre sjögång, vettiga sittplatser och en mindre bullrig båtfärd. Men komfort i all ära – Martin Holmberg, säljare på Paroc, vet vad som är viktigast för honom: – Jag åkte en havsfisketur från Landskrona för en tid sedan. Då fick jag 48 fiskar på fyra timmar, alla på minst ett kilo. Jag tror vi hade med oss 30 kilo rensad fisk hem. Och turen kostade väl bara några hundralappar. Det blev billig torsk. Klart man hoppas på något liknande i dag, även om det viktigaste är att våra gäster från Polen får fisk. Lennart Bjärknemyr är så säker på napp att han på sin hemsida ger fångstgaranti. Blir det färre fiskar än antalet fiskare ombord erbjuds de fångstlösa en ny tur utan kostnad, eller halva avgiften tillbaka.

L

ennart Bjärknemyrs och Per Jobs olika verksamheter och infallsvinklar visar att fisketurismen aldrig kommer att bli strömlinjeformad, även om branschen är i behov av en gemensam profilering. Till insjö- och älvfisket i Norrland kommer vildmarks- och fiskevana människor som vill ha detaljerad experthjälp och kanske fysiska utmaningar. Till västkusten, från Göteborg och uppåt, kommer stora skaror »allmänturister« som kanske aldrig har fiskat förut, som sällan vill ägna mer än en dagsutflykt åt saken och som kanske till och med värderar båtresan och den vackra utsikten högre än fisket. Det har också visat sig att det sällan är tidigare yrkesfiskare som ger sig in i fisketurismen. Istället är det entreprenörer med vitt skilda bakgrunder som förenas i sitt intresse för exempelvis sportfiske, ekoturism eller att hålla sin bygd vid liv. För många är det största problemet att nå ut med sitt erbjudande. Det som tidigare var en uppspikad lapp med mobilnummer i hamnen har i dag visserligen – som i Lennart Bjärknemyrs fall – blivit en enklare hemsida och Facebook. Men det offentliga Sverige kan hjälpa till genom att paketera och professionalisera ansträngningarna.

18 | HAV & VATTEN 3 . 2015

Den som inte har egen utrustning kan hyra ombord för 120 kronor.

När Turistrådet Västsverige undersökte varför inter­ nationella turister besöker regionen identifierade de tre huvudsakliga skäl: Måltiden (unika råvaror), Outdoor (mångsidiga vatten – kust, hav, sjö) och Kultur (inspirerande människor). Fisketurism i dess vida bemärkelse kvalar in i minst två av kategorierna. Med en entusiastisk fiskeguide eller skeppare kan den nog nästan räknas även som Kultur. Utifrån denna grund inriktar Turistrådet Västsverige sitt internationella marknadsföringsarbete på tio länder. När man försöker locka turister från våra nordiska grannar jobbar organisationen direkt mot den potentiella resenären. För Therese Karlsson – med ansvar för USA, Kina, Storbri­ tannien, Tyskland och Ryssland – handlar det istället om att locka hit reseoperatörer som förhoppningsvis upplever någonting som landsmännen kan vara intresserade av. Mycket möda läggs på att komponera ett så upplevelserikt program som möjligt för de hitresta. Därefter åker ope­ ratörerna hem och försöker i sin tur att sälja in resmålet Västsverige. – I »mina« länder är resenärernas boknings- och rese­ beteende lite annorlunda än den svenska eller norska turistens. Mer komplext. Vissa vill ha färdigpaketerat och prissatt, andra skräddarsytt efter egna önskemål. Språket är ett hinder och resenärerna vet ofta för lite om landet för att själva kunna boka. – I Ryssland finns till exempel ett stort intresse för insjöfiske. Då kan vi ta de ryska researrangörerna på en tur med fiskeguide i Vättern och mindre sjöar i inlandet. Samtidigt måste vi kunna visa var man kan bo och vad de


Innan havsfiskebåten Daisy vänder hemåt är vi närmare Danmark än Sverige. Solen sjunker. Och måsarna hittar oss såklart.

mindre fiskeintresserade i en familj kan göra istället, säger Therese Karlsson. Senast i våras var hon med en grupp kinesiska rese­ operatörer ute och fiskade kräftor. – Ofta är alla helt tagna av upplevelsen. De tycker att det är fantastiskt och kommer tillbaka med ett stort leende. Lika viktigt är att locka journalister och inflytelserika personer på sociala medier. För ett par år sedan bjöd Turistrådet Västsverige i samarbete med Visit Sweden en handfull ansedda matbloggare på en resa med musselsafari i Lysekil, hummersafari på Sydkoster och ostronskörd i Grebbestad. Till slut fick gästerna naturligtvis avnjuta sin pinfärska fångst. Resan genererade 145 blogg­inlägg. Ett riktat arbete mot internationella turister sker också på andra håll i landet. Bland annat Stockholms stad, Skåne, Östergötland och Lappland marknadsför sig med fiske. – Vi träffas regelbundet, senast i London i maj, då ett stort antal reseoperatörer samlades. I en form av speeddating försökte vi från olika delar av Sverige att sälja in oss. Nästa Swedish Workshop arrangeras i USA i september, säger Therese Karlsson.

N

Turistrådet Väst­ sverige försöker att locka researrangörer från exempelvis Kina med fiske.

är Daisy vänder hemåt är vi närmare Danmark än Sverige. Varje deltagare, utom den sjösjuka grekiska förmannen, har fyllt en 40-liters­tunna till minst ­hälften. Lennart Bjärknemyr drar på sig regnrocken, tar fram en kniv och ger sig på den första torsken. Stadigt tag, snitta upp magen, ut med inälvorna och av med huvudet. Snabbt och metodiskt. Efter ett par fiskar tycker han att passagerarna bör ha lärt sig och lämnar över knivar och arbete. Det går lite valhänt till en början men efterhand får de in den rätta knycken. Lugnet lägrar sig. Solen sjunker. Någon hugger in på en macka. Ett gäng sälar har sträckt ut sig på ett skär. De vita tunnorna fylls så sakteliga av rensad fisk som sedan paketeras ned i de medhavda kylväskorna. Klockan är närmare halv tolv när vi glider in i hamnen i Björlanda kile. Natten är stilla. Kollegorna från plåtfirman delar hus i Kungälv och åker hem till sitt. Mycket nöjda, lite trötta. De ska upp och jobba i morgon bitti. – Det är ofta jag får höra »det här var jättekul, vi åter­ kommer så fort vi gjort plats i frysen«. Så visst har den här verksamheten ljusa framtidsutsikter, säger Lennart Bjärknemyr. Han och hustrun bor i ett hus bara 300 meter från ham­ nen. Innan han får gå hem har han dock någon timmes jobb med att plocka ihop utrustning och städa undan på båten. – Jag räknade med att sätta väckarklockan på halv fem för att gå ut på sjön med nästa grupp i morgon bitti. Men prognosen visade på tio sekundmete, så jag fick ställa in. Just nu känns det ändå ganska bra … O

19


INTERVJUN

ANNA LINUSSON, VD FÖR SVENSKT VATTEN

VI TAR DRICKSVATTNET FÖR GIVET Rent vatten i våra kranar och fungerande avlopp. Det är vad vi 9,8 miljoner svenskar förväntar oss av de ­kommunala vattentjänstföretagen – varje dag. Men det saknas inte ­utmaningar. Det vet Anna Linusson, VD för Svenskt Vatten.

S

text Anna Bisther foto Anna Simonsson

venskt Vatten är en branschorganisation som företräder landets kommunala vattentjänstföretag. Det är de förvaltningar, bolag och kommunalförbund som på kommunernas uppdrag sköter VA-verk­ samheten. Och de är inte vilka företag som helst. Svensk Vatten beskriver dem som Sveriges viktigaste livsmedelsproducenter och miljövårdsföretag. Värmeböljan sommaren 2014 i kombina­ tion med häftiga skyfall och översvämningar fick det att darra till i vårt kollektiva medvetande. Det självklara var inte längre så självklart. Med det obestridliga och livsviktiga värde som rent dricksvatten har, borde det väl alltid och överallt ha högsta prioritet? – Ja, men så är det inte, säger Anna Linusson som tillträdde som ny VD för Svenskt Vatten för drygt ett år sedan. Jag trodde det var självklart att dricksvatten är av riksintresse. Men inte! Skjutfält, parker och byar kan få den klassningen, men inte dricksvatten. Det är konstigt och Svenskt Vatten vill ändra på det. För Svenskt Vatten är frågan om riksintresse inte ny. I tio år har riksdag och regering blivit uppvaktade med syftet att både yt- och grundvattentäkter ska kunna klassas som

20 | HAV & VATTEN 3 . 2015

riksintresse. Än så länge är det bara möjligt när det gäller områden med anläggningar för vattenförsörjning. (Mer om riksintressen finns att läsa på sidan 29.) Anna Linusson har tidigare varit miljöchef i Stockholms läns landsting och VD för Håll Sverige Rent. Hon säger att utan sin barndoms somrar hos mormor och morfar, som var bönder och på vars gård allt fungerade i självklara kretslopp, hade hon inte intresserat sig för miljöfrågor. Trots att mamma var lärare i biologi och gärna drog med liten Anna ut i naturen. – Mitt miljöengagemang har aldrig handlat om att skydda djur och natur för deras egen skull. Det är människor jag är intresserad av och nu ändrar vi våra förutsättningar att överleva på det här enda jordklotet. Just människointresset gjorde att hon som ung vacklade mellan att studera psykologi eller börja på Chalmers. Det blev Chalmers. Det avgörande – och då fullständigt ­relevanta – argumentet blev att där gick det trots allt fler killar. Efter att ha valt miljöinriktning på sin utbildning fick hon som nyexaminerad civilingenjör sitt första jobb på Naturvårdsverket, på vattenskyddsenheten. Där skulle hon utreda vilka kemikalier det fanns i slam från reningsverken. Nu, 25 år senare och som VD för Svenskt Vatten, är hon tillbaka i samma ämnesområde. Frågor som engagerar


ANNA LINUSSON Född: 1967 i Göteborg Bor: Med man och två tonåringar i Åkersberga. (»Ännu en skärgårdskommun men vi har fortfarande ingen båt, jag är hellre vid eller i havet än på det.«) Aktuell: Sedan maj 2014 VD för Svenskt Vatten. Bakgrund: Civilingenjör (examensarbetet var en miljökonsekvensbeskrivning på ett kommunalt gaskraftverk), byrådirektör på Naturvårdsverket, konsult på Kemi & Miljö AB, miljöchef på Stockholms läns landsting, VD för Håll Sverige Rent.

21


»Jag har också tagit dricksvattnet för givet«, säger Anna Linusson som nu jobbar för att öka medvetenheten om vattnets värde hos medborgare och politiska beslutsfattare.

och ofta diskuteras, eftersom avloppsslam som sprids och gödslar åkrar innehåller kadmium och andra miljögifter. – Många vill debattera och man kan ställa sig frågan var vi ska hämta den nödvändiga fosforn. Den kan endast komma från slam, stallgödsel eller mineralgödsel. Och vilka länder har fosfortillgångar? Politiskt instabila länder som Syrien. Det är vansinnigt att inte recirkulera den fosfor vi har här

»DET ÄR FÖRVÅNANDE ATT INTE ALLA VATTENTÄKTER ÄR SKYDDADE, MEN DET KONKURRERAR FRAMFÖR ALLT MED MARKÄGARNAS INTRESSEN.« i Sverige, säger Anna Linusson med skärpa och påpekar att självklart måste icke-önskvärda ämnen reduceras till ett minimum. Svenskt Vatten har funnits i 50 år. I den senaste verk­ samhetsstrategin för 2015 till 2019 finns rubriker som Långsiktigt hållbara vattentjänster, Minskade utsläpp och Klimatanpassning. Rubriker som knappt fanns på 1960talet men som är givna och viktiga i dag. – Det stora problemet är att vi nu lever i ett kemikalie­ samhälle, och enda sättet att få bort oönskade kemikalier ur vatten är att inte släppa dit dem eftersom många föroreningar ger irreversibla skador. Har de väl hamnat i grundvattnet försvinner de inte. Det måste bli fart på debatten! Utsläppen av förorenande ämnen till vatten, mark och luft måste minska.

A

nna Linusson tycker att vi tar dricksvatten för givet i Sverige. Trots att det är en resurs vi måste värna. Brist på kunskap är ett annat problem, menar hon, och berättar om en person som var helnöjd med att ha sanerat sitt hem från farliga kemikalier genom att glatt och aningslöst hälla ut dem i toaletten. För att motverka kunskapsbristen och öka medveten­ heten om att vi delar ansvaret för vårt vatten, genomför Svenskt Vatten sedan 2013 en kommunikationssatsning. Den kallas för Mitt vatten och består av fakta, råd, tips och

22 | HAV & VATTEN 3 . 2015

tävlingar för barn och för vuxna. Att tvätta bilen på biltvätt beskrivs exempelvis som en direkt miljöhandling eftersom de 20 miljoner årliga biltvättar som nu genomförs på gatan innebär att tungmetaller, olja och kemikalier hamnar i dagvattenbrunnar eller i reningsverk som inte alltid klarar att ta hand om de miljöfarliga ämnena. En annan sida av kemikaliesamhället som kan påverka vårt dricksvatten, är rester av läkemedel som lämnar våra kroppar. Reningsver­ ken är inte byggda för att hantera svårnedbrytbara läke­medelsrester, som därför kan bli ett miljöp­ roblem. Svenskt Vattens medlemmar har deltagit i projekt där man undersökt ozonering och andra sätt att rena avloppsvatten från läkemedel. Det går, även om det är dyrt. Men även här är det bästa sättet att förhindra att läkemedelsresterna kommer ut i avloppsvattnet. Svenskt Vatten har ett förslag på åtgärd. – Varför inte ett producent­ansvar för läkemedel, säger Anna Linusson, det finns ju för en massa annat? Varför är det VA-kollektivet som ska betala för konse­kvenserna? Värdet av rent vatten och vem som ska betala för det är en viktig fråga för Svenskt Vatten. I dag finansieras de kommunala VA-tjänsterna via avgifter från fastighetsägare och hushåll, och det är kommunerna som bestämmer taxan. Enligt vattentjänstlagen ska avgifterna enbart täcka kostnaderna för arbetet med kommunalt vatten och avlopp. År 2012 omsatte det arbetet 12,7 miljarder kronor, och innebar i genomsnitt 400 kronor per månad för ett normalhushåll. Priset på rent vatten är en sak, men värdet av det är större än så. Det finns fler aktörer som nyttjar eller förorenar ­vatten, menar Svenskt Vatten, som 2014 beräknade hela den samhällsekonomiska nyttan av vatten från Mälaren under ett år. Summan slutade på 127 miljarder kronor. Svenskt Vatten vill därför se en modell där de som gör stora vinster på en långsiktigt hållbar vattenmiljö är med och betalar de miljöåtgärder som behövs. Ett exempel är fastighetsbranschen, där tillgång till rent vatten gynnar exploateringsmöjligheter och värdeökningar. – Svenskt Vatten vill lyfta den frågan, att vatten har ett


så mycket högre värde än priset man betalar för det, säger Anna Linusson och påminner om att en av uppgifterna Svenskt Vatten har är att å sina medlemmars vägnar påverka beslutsfattare, både i Sverige och inom EU. En viktig fråga som det börjar bli bråttom med, är att klimatanpassa vårt samhälle. – Kommunerna behöver säkra dricksvattnet och förebygga översvämningar, det handlar både om vår miljö och om vår hälsa. Men jag tycker inte att vare sig staten eller kommunerna tar med vattenfrågan i samhällsplaneringen, alltför många tror att det går att bygga bort översvämningar genom att anlägga lite större rör. Klimatförändringar väntas också leda till sämre tillgång på råvatten av bra kvalitet. Det innebär att vattenreningen i vattenverken på många håll måste uppgraderas för att klara de ökade föroreningarna. Ledningsnätet och avlopps­ reningsverken kräver också ökade investeringar. Svenskt Vatten vill se mer verkstad i arbetet för att göra samhället mer översvämningssäkert. Det behövs mer vägledningar för risk- och sårbarhetsanalyser, mer klimatanpassningsplaner i fysisk planering och säkrad finansiering av åtgärdsarbetet. Det behövs dessutom mer skydd för dricksvattentäkter, anser organisationen. Av Sveriges 1 750 kommunala vatten­ täkter, omges nu drygt 65 procent av ett vattenskydds­område. – Det är förvånande att inte alla vattentäkter är skyddade, men det konkurrerar framför allt med markägarnas intressen. Det kan bli förbud att till exempel använda vissa kemikalier

eller bränslen. Då blir det konflikter om ersättningen och är det inte är reglerat hur det ska gå till att bedöma ersättningen för »påtagligt försvårad« användning av marken. VA-organisationerna har alltså många krav och utma­ ningar att möta. – Kommunerna behöver stärka sina VA-organisationer. Sverige har många små kommuner som är bra på att leverera dricksvatten och fixa avlopp, men som behöver lyfta blicken och tänka framåt. En möjlig lösning är att kommuner går ihop och bildar bolag, för andra kan det räcka med organiserat samarbete. Det finns flera exempel som fungerar bra.

D

en förra regeringen tillsatte 2013 en myndighets­ utredning för att effektivisera miljöarbetet. Den blev klar nu i mars och föreslår att en ny myndighet inrättas för tillståndsprövningar och tillsyn: Miljö­ inspektionen. Utredningen föreslår också att de regionala vattenmyndigheterna läggs ned. – Det tycker Svenskt Vatten är bra. Vattenmyndigheterna har stor kompetens att beskriva problem, men saknar insikt om hur de ska lösas och vi vill inte göra en massa ­mätningar och meningslösa åtgärder till höga kostnader. Vi är medvetna om att saker kostar pengar men vi måste göra det på rätt sätt och man kan inte trolla, säger Anna Linusson, vars organisation arbetar för att »Sverige ska ha friskt vatten, rena sjöar och hav och tillgång till hållbara vattentjänster«. O

3

FÖREBILDER Morfar Gunnar Jag följde honom i fotspåren från tre års ålder och han hade oändligt tålamod. Han fick det alltid att kännas som jag gjorde en stor insats när jag hjälpte honom i lagården, trots att jag förmodligen mest var i vägen. Nelson Mandela Modig och konstruktiv, utsatt för stor orättvisa men sökte ändå inte hämnd. Jag reste i Sydafrika strax efter att apartheid fallit och det gjorde intryck på mig. Inga-Britt Ahlenius För att hon vågar bryta normer, är kaxig och vass.

23


PÅ DJUPET

Städa bort gamla synder Tungmetaller. Dioxin. PCB. I årtionden har gifter läckt ut i naturen – och en sanering kan ta nästan lika lång tid. ­Oskarshamn har arbetat med att få bort gifterna från ­hamnbassängen i drygt 20 år. text Johan Frisk illustration Felicia Fortes

olf Persson sitter på ett kontor med utsikt över hamnbassängen i Oskarshamn. Så här års är strömmingen på besök från Östersjön, och Rolf Persson ser ut över fritidsfiskarna som står på kajerna och rycker i sina spön. När en strömming landar på kajen har en cirkel slutits, då de gifter som fisken bär i sitt fett har sitt ursprung i hamnbassängens sediment, där de har virvlats upp av fartygens propellrar och förts med strömmarna ut i Östersjön. – Vi tror att det här kan vara den enskilt största källan till dioxiner i Östersjön, säger Rolf Persson, som är kommunens projektledare för den gigantiska sanering av hamn­bassängen som ska sättas igång så snart de juridiska turerna kring upphandlingen är klara.

24 | HAV & VATTEN 3 . 2015

En halv miljon ton sediment, förgiftat av dioxin och tungmetaller, ska lyftas från bottnen och transporteras till en deponi, tio fotbollsplaner stor, 15 meter hög och med en botten tätad med ett geomembran och packat bentonit­ stenmjöl. Deponin ska sedan övertäckas. Resultatet blir ett monument över en epok då industrier och reningsverk trodde att de blev av med avfallet när de släppte ut det i havet, i sjön eller i ett vattendrag. Eller, för all del, när de grävde ner det i marken. Med deponin sätter kommunen punkt för ett två decennier långt arbete.

N

aturvårdsverket har identifierat drygt 82 000 platser i Sverige där länsstyrelserna misstänker eller har konstaterat att en förorening finns. I de flesta fall har utsläppen skett av misstag, eller


25


RIN

NUV ARA

K TA GS

NDE

SA N

ERIN

ÖR TF

GST A KT

T AT NÅ MI LJÖ MÅ

10 000

LE T

26 | HAV & VATTEN 3 . 2015

NE

som en följd av okunskap, men det finns också fall där den som har producerat avfallet helt sonika har grävt ner det i marken. Som BT Kemi, länge ett företagsnamn bland andra, i dag namnet på vår största och mest kända miljöskandal. ­Sammanlagt 800 tunnor med farligt avfall grävdes ner i marken i Teckomatorp. En första sanering gjordes 1979, men den var långt ifrån tillräcklig, och det skandal­omsusade arbetet med att rena marken har sedan dess pågått i etapper. Nu hoppas kommunen att saneringen ska vara färdig 2018. BT Kemis nedgrävning av tunnor tillhör de föroreningar som hamnar i riskklass 1, vilket innebär att de utgör en mycket hög risk. Av de 22 000 föroreningar som hittills har inventerats klassas omkring 1 200 som riskklass 1. Ytterli­ gare cirka 15 000 områden hamnar i riskklass 2 (hög risk). Samtidigt som inventering och sanering pågår läggs nya föroreningar till listan. En föroreningskälla som nyligen börjat betraktas som ett problem är brandsläckningsskum som innehåller högfluorerade ämnen, som sprider sig till grundvatten och vattendrag. I dag har man bytt ut de allra skadligaste till vad man hoppas är något mindre giftiga hög­ fluorerade ämnen. En undersökning som Livsmedelsverket gjorde 2014 visade att 3,4 miljoner svenskar har kommunalt dricksvatten som är påverkat av högfluorerade alkylsyror, PFAA, som bryts ned mycket långsamt i människo­kroppen och misstänks ha negativa hälsoeffekter. De platser som finns på Naturvårdsverkets listor har förorenats under lång tid. – Ofta handlar det om spill, att man hanterar mycket kemikalier och så läcker det lite. Håller man på länge blir spillet stort, säger Jan Lotoft, handläggare på Naturvårds­ verket. Jan Lotoft beskriver förorenarna som ett stycke svensk industrihistoria. Där finns träindustrin med sina kemikalier för impregnering av virke och bekämpning av påväxt, där finns de kemikalieintensiva pappersbruken, glasbruken och ytbehandlingsindustrierna. Och kemtvättarna. – Kemtvättar är en stor bransch, de tvättvätskor man har använt tidigare har läckt ut, säger Jan Lotoft. Många föroreningar upptäcks när industritomter ska omvandlas till mark för bostäder. I storstadsområdena med högt tryck på bostadsmarknaden, kan kostnaden för ­sanering vara väl värd att ta för exploatören. I mindre attraktiva områden tar det längre tid att få igen kostnaden för sanering. Miljö- och jordbruksutskottet föreslog i mars att bostadsfrågan ska vara en faktor när Naturvårdsverket besluta vilka områden som ska saneras. I dag sker priorite­ ringen efter grad av förgiftning. Oavsett hur prioriteringen ser ut måste takten på saneringen öka om miljömålet om en giftfri miljö ska kunna nås. De senaste tio åren har i genomsnitt 200 områden per år sanerats. För att förorenade områden inte ska

SA

ANTAL »Oavsett hur prioriteringen ser ut ­ FÖRORENADE måste takten på saneringen öka om OMRÅDEN miljö­målet om en giftfri miljö ska ­ 15 000 kunna nås. De senaste tio åren har i genom­snitt 200 områden per år sanerats.«

5 000

2005

utgöra något hot mot människors hälsa eller miljön, vilket miljömålet kräver, måste de områden som tillhör riskklass 1 och 2 saneras. Lågt räknat rör det sig om 15 000 områden. Under de 35 år som återstår till 2050 måste saneringen med andra ord ske i en takt av 430 per år, en fördubbling av nuvarande tempo. – Med den fart vi håller klarar vi inte miljömålet fullt ut, säger Jan Lotoft.

H

ur föroreningarna kan hota människors hälsa blev t­ ydligt i Varberg, kvarteret Renen, där klorerade lösnings­medel som använts till avfettning av till exempel maskindetaljer hälldes i en avloppsbrunn som inte var tillräckligt tät. Lösningsmedlen tog sig ner i grundvattnet där de inte bara förorenade dricksvattnet utan även ­förångades och via sprickor smet in i husen, bland annat Bullerbyns förskola. I februari 2015 beviljade Naturvårds­ verket bidrag på 91 miljoner kronor till saneringen av kvarteret Renen. Tommy Hammar, miljövårdsdirektör vid länsstyrelsen i Kalmar, har arbetat med saneringen av hamnen i Oskars­


KAN VI NÅ MILJÖMÅLEN? Riksdagen har antagit mål för miljöns kvalitet på 16 områden. Det handlar bland annat om frisk luft, skyddande ozonskikt och om levande skogar. Ett annat av målen är en giftfri miljö. »Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden«. För att nå målet om en giftfri miljö år 2050 krävs att takten på saneringen av förgiftade områden fördubblas.

MILJÖMÅLET 2050

hamn sedan början av 1990-talet. Då hade problemet redan varit känt i åtminstone tio år. – Jag började på länsstyrelsen 1985 och det finns tidningsurklipp på hur det såg ut i hamnen på 1960- och 1970-talen. Då började man fundera på om det verkligen skulle se ut så här i miljön, säger Tommy Hammar. Det var i slutet av 1960-talet och åren därpå som flera av de förorenande verksamheterna lades ner eller fick bättre ordning på sin avfallshantering. Kopparverket, där man började utvinna koppar, kobolt och zink 1918 och senare framställde saltsyra, natriumsulfat och klorkalcium, lades ner 1969. Det kommunala reningsverket uppfördes först 1971–1973, fram till dess släpptes orenat avloppsvatten ut i hamnens inre del. Batteritillverkaren SAFT AB har tillverkat batterier sedan 1917, mellan 1930 och början av 1960-talet ingick blybatterier i produktionen. SAFT AB är den enda av de förorenande verksamheterna som finns kvar i dag, och de får betala tio procent av notan för saneringen. Tommy Hammar arbetade i början av 1990-talet med saneringen av Järnsjön, det första saneringsobjektet utanför gruvindustrin. Bakgrunden var förekomsten av polyklore­

2090

»Det var lite okänt då att ­giftet skulle kunna ­spridas till ­havet.«

rade bifenyler, PCB, i Emån och att källan hade lokaliserats till Järnsjöns bottensediment. Av de 400 kilo PCB som sedimenten bedömdes innehålla, muddrades 394 kilo upp från bottnen. Med erfarenheterna från Järnsjön i ryggen började Tommy Hammar och hans kollegor att utreda hamn­ bassängen i Oskarshamn. Också här handlade det om muddring av förgiftade sediment. Vad ingen visste då var att tungmetallerna spreds ut till havet, något som kunde konstateras när SMHI ägnade två år åt att studera vind­ drivning och strömmar. – Det var lite okänt då att giftet skulle kunna spridas till havet. Det var lättare i vattendrag där man kan mäta flöden, men nu kunde vi mäta och det var högre halter än vi trodde, säger Tommy Hammar. Vid den här tiden bestod de kända föroreningarna av tungmetaller. Att sedimenten även innehöll dioxiner blev känt först senare. – När vi började titta på annat än metaller dök dioxiner upp, då mätte vi hur mycket som låg i sedimenten och det var inte försumbara mängder, säger Tommy Hammar.

27


»Det är mycket som ska fungera runt omkring. Men visst har det varit en frustration när processen ­fastnar och man får vänta, samtidigt som det hela tiden läcker ut i Östersjön.« MER INFO PÅ NÄTET Filmer, bilder och information om saneringen i Oskarshamn: www.renhamn.se

28 | HAV & VATTEN 3 . 2015

Dioxin är ett potent gift som kan påverka hjärnan och orsaka beteendestörningar, ge sig på immunförsvaret och minska fortplantningsförmågan. Livsmedelsverkets gränsvärde för dioxiner i fisk är 0,0000000000035 gram (3,5 picogram) per gram färskvikt. Beräkningarna visar att av de 70 gram dioxiner som finns i sedimenten läcker 0,8 gram ut i Östersjön varje år. På vägen ut ur sundet får dioxinet sällskap av ett par ton tungmetaller. När mätningarna var gjorda började arbetet med att räkna ut hur mycket sediment som måste bort för att få stopp på spridningen. Svaret blev 700 000–800 000 kubik­ meter. Kostnaden beräknades till 400 miljoner kronor. Ett problem som uppstod var hur man skulle ta hand om så stora mängder förgiftat sediment. Under en period ville kommunen använda sedimenten som grund för en konstgjord ö som skulle kunna nyttjas som hamnyta. Den lösningen förkastades av främst ekonomiska skäl. – De följdinvesteringar som krävdes skulle kosta 60–100 miljoner kronor, beroende på om man skulle

ha kajer eller inte, säger Rolf Persson på Oskarshamns kommun. Men hamnbolaget som skulle göra investeringen hade haft några tuffa år och ville inte ta den. Dessutom var Scania i färd med att lämna hamnen, vilket frigjorde stora ytor.

H

amnbassängen i Oskarshamn toppar Naturvårds­ verkets lista över de saneringar som har beviljats högst bidrag. Sedan de första beräkningarna har kostnaderna ökat och totalsumman uppgår till cirka 500 miljoner kronor, varav Naturvårdsverket bidrar med 397 miljoner. Mängden sediment som ska muddras har minskats till 500 000 kubikmeter. – Det som lämnas kvar ligger i yttre hamnen, vi har mätt och konstaterat att de sedimenten inte bidrar till någon spridning, säger Tommy Hammar på länsstyrelsen. Naturvårdsverkets beslut att bevilja finansiering togs i september 2012, nästan 20 år efter det att Tommy Hammar och hans kollegor började arbeta med saneringen. Under tiden har omkring 16 gram dioxin virvlats upp av fartygens propellrar och följt med strömmarna ut i Östersjön. Och mängden rapporter, beslut, studier och domar har blivit så stor att det har blivit ett problem att publicera materialet på ett lättillgängligt sätt. Varför har det tagit så lång tid? – Vi var inte vana vid en så här stor sanering, och man vill vara väldigt säker innan man ger sig in i ett sånt här projekt. Det är mycket som ska fungera runt omkring. Men visst har det varit en frustration när processen fastnar och man får vänta samtidigt som det hela tiden läcker ut i Östersjön, säger Tommy Hammar. I våras verkade det som om muddringen äntligen skulle komma igång. Kommunen hade genomfört visningar av depo­ nin och ett utländskt företag hade vunnit upphandlingen. Men ett svenskt företag överklagade och fick rätt i ­förvaltningsrätten, som menade att det vinnande företaget inte uppfyller kraven på att kommunicera på svenska. Kommunen, som har överklagat beslutet till kammarrätten, räknar med att kunna teckna kontrakt med en entreprenör i början av hösten. Rolf Persson på Oskarshamns kommun tror att muddringen tar tre år. Därefter kan fartygens propellrar virvla upp sediment med gott samvete. – När muddringen är genomförd behöver man inte längre ifrågasätta hamnverksamheten, säger Rolf Persson. För Naturvårdsverket och länsstyrelsen fortsätter saneringsarbetet på andra platser. Tommy Hammar på länsstyrelsen har ett tiotal stora saneringar i sin portfölj. Den största är Glasriket, där glastillverkarna har förgiftat nära 50 områden med framför allt arsenik, kadmium och bly. Det handlar om sammanlagt en miljon kubikmeter förgiftad mark utspridd över fyra kommuner. Undersökningar och saneringar beräknas pågå i åtminstone 20–30 år. O


MER INFO PÅ NÄTET www.sou.gov.se/riks­ intresseutredningen

Bara vanligt vatten. Men ack så viktigt. Nu föreslås fler områden med anläggningar för vattenförsörjning få bättre skydd.

HaV vill stärka skyddet för dricksvatten Hur blir vårt dricksvatten mer synligt i samhällsplaneringen? Frågan är högt prioriterad på Havs-och vattenmyndigheten, HaV. Svaret kan bli att fler områden pekas ut som riksintressen. I miljöbalken finns bestämmelser om områden av riks­ intresse, det vill säga mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för vissa ändamål, har nationell betydelse och ­behöver ökat skydd. Det kan gälla orörda naturtillgångar, energiproduktion eller dricksvattenförsörjning. Boverket har det över­ gripande ansvaret men HaV ska peka ut områden av riks­ intresse för vattenförsörjningen. Kommunerna ska

sedan ta hänsyn till dessa i sin planering och länsstyrelsen bevakar att riksintressena tillgodoses. – Hittills har bara den åtta mil långa Bolmen­ tunneln i Skåne pekats ut som ­riks­intresse för ­vattenförsörjningen. ­Tunneln ­förser dagligen cirka 500 000 personer med dricksvatten från sjön Bolmen, säger Ann Lundström, enhetschef på HaV. – Vi vill peka ut fler områden med anläggningar för att

ge ­vattenförsörjningen en ­tydligare ställning och en högre status. HaV och länsstyrelserna har därför tagit fram förslag på ytterligare 28 områden med anläggningar som kan ­klassas som riksintresse, bland annat för att de försörjer minst 50 000 människor med vatten. I december kommer Riksintresseutredningen med sitt slutförslag om hur reglerna för riksintressen kan förändras. – I dag kan bara själva området med anläggningen pekas ut som riksintresse. Vi hoppas att även vattentäkterna ska kunna pekas ut och få ett bättre skydd, säger Ann Lundström. O  LE NA OLSSON

Det gäller nu att se till att den statliga havsplaneringen fungerar i ett gott ­samspel med den kommunala plane­ ringen. HaV kan bland annat bidra med att i planeringen jämka riksintressen och andra statliga intressen i havet. Vi ser redan i dag en glädjande nytändning av kommunernas intresse för att planera ut till kommunens yttersta plats i havet, lite drygt två landmil utanför yttersta skären. Vi är redo. Inom kort öppnar startgrindarna för vårt stora samråd om inriktningen för det kommande planeringsarbetet. Håll utkik!

BJÖRN RISINGE R

Generaldirektör Havs- och vattenmyndigheten bjorn.risinger@havochvatten.se FOTO JOHANNES BERNER

FOTO KAT SINGER

HaVNYTT

S

veriges territorialhav och ekonomiska zon ska bli föremål för fysisk planering och Havsoch vattenmyndigheten får en central roll i arbetet. Och visst, vi vet att Kiruna stad ska flyttas, men jag tror ändå att havsplaneringen kommer att vara Sveriges mest spännande process inom fysisk planering under de kommande åren. Många olika anspråk ska samsas på havet. Västerhavet och Östersjön är känsliga ekosystem och det sätter ramarna för planerna. Samverkan behövs med våra grannländer och vi leder projektet Baltic Scope som en plattform för kontakterna. De svenska havsplanerna ska bidra till god miljö­status och hållbart nyttjande där näringar kan utvecklas och olika verksamheter samexistera. Inte minst ska havsplanerna ge väg­ ledning för kommunal planering och för beslut om tillstånd till olika verksamhe­ ter i våra hav. Över 60 svenska kommu­ ner har havsområden som sträcker sig ut mot territorialgränsen. Märk väl att det kommunala planmonopolet gäller hela kommunens yta, även ute på öppet hav. Här ligger en viktig utmaning för HaV.

29


HAVNYTT

ILLUSTRATION: ANNAKARIN FRIDH

I juni 2015 beslutade ­regeringen om en havsplanerings­förordning som reglerar hur statlig havs­ planering ska genomföras i ­Sverige. Havsplanering är ett viktigt verktyg för långsiktig ­förvaltning, och innebär att nyttjande, utveckling och bevarande vägs mot varandra. Och det är många intressen som ska samsas – sjöfart, fiske, turism, försvar, energiutvinning med flera. – Myndighetens förberedelse­ arbete har pågått sedan 2012. Nu när förordningen är på plats går Havs- och vattenmyndig­heten in i en formell g ­ enomförandefas, säger Joacim Johannesson på enheten för havsplanering och maritima frågor. Havs- och vattenmyndigheten ska enligt förordningen ta fram förslag till havsplaner för Bottniska viken, Östersjön och Väster­ havet. Havsplanerna ska bland annat bidra till att havets resurser används hållbart och att näringar kan utvecklas samtidigt som god havsmiljö uppnås. I havsplanerna ska näringspolitiska mål, sociala mål och miljömål integreras. I arbetet ska Havs- och vattenmyndigheten samverka med riks­ intressemyndigheter, Jordbruksverket, Boverket och berörda länsstyrelser. Kommuner och regionala organ ska ges möjlighet att medverka så att lokala förutsättningar och behov kan tillgodoses. – Vi är på många sätt beroende av vår gemensamma resurs havet, och behöver använda oss av dess tillgångar samtidigt som vi ser till att bevara dem för framtiden, säger Joacim Johannesson. O MER INFO PÅ NÄTET Läs mer här.

Det är många intressen som ska samsas – sjöfart, fiske, turism, försvar, energi­ utvinning med flera.

30 | HAV & VATTEN 3 . 2015

FOTO KAT SINGER

NY FÖRORDNING FÖR HAVSPLANERING

MER INFO PÅ NÄTET Läs mer på www.miljomal.se

Sverige har visserligen över 270 mil kust men det gäller att vara rädd om den. HaV vill att ­kommunerna får mer stöd när det gäller strandskyddet.

Orörda stränder ska bevaras Fritidshus, bryggor och båttrafik – vår kust exploateras i snabb takt och såväl natur- som kulturmiljöer går förlorade. Nu vill HaV ge kommunerna bättre möjligheter att skydda stränder och vikar. Under det senaste århundradet har bebygganringen av miljömålen föreslår HaV bland det av stränder kraftigt påverkat livsmiljöerna annat k ­ artering av hur de kustnära miljöoch den biologiska mångfalden i kustvattenerna p ­ åverkas, inventering och bevarande av miljön. Resultatet är att vi gradvis ­livsmiljöer, ökade resurser för håller på att förlora stora naturskydd och s­ kötsel av kulturmiljöer, värden, kulturvärden och ekonooch utvecklad vägledning gällande miska värden. Om utvecklingen MILJÖKVALITETSMÅL strandskydd och restriktioner får fortsätta som nu blir effekten för småbåtstrafik inom känsliga HaV ansvarar för förödande för djur- och växtlivet områden. fördjupad utvärdering och därmed även för friluftsliv och av de tre miljökvali– Vi har ett stort grundarbete många kustanknutna näringar. att göra för att få en samlad bild tetsmålen Hav i balans Många olika intressen vill nyttja de samt Levande kust och av läget och kartlägga var det är ändliga tillgångarna vid havet, och skärgård, Levande sjöar störst risk för att våra fina värden för kustkommunerna kan det vara och vattendrag och Ingen försvinner. Kommunerna behöver övergödning. I 2015 års svårt att begränsa exploateringen. utvärdering av miljömålen mer pengar och mer kompetens – Förutsättningarna för att för att arbeta för hållbar lokal har fördjupningar bland bevara och förvalta våra r­ esurser utveckling av kustnära miljöer, annat gjorts gällande är i dag dåliga och det är svårt grunda kustnära miljöer. säger Maria Samuelsson. att bedriva traditionella näringar Särskilt utsatta är laguner och som fiske och skärgårdsjordbruk. Följden blir smala Östersjövikar som redan påverkats oattraktiva kustområden med mindre turist­ ­kraftigt av den kustnära exploateringen. Där inkomster när värden i form av natur och kultur har fortplantningsmiljöer för gädda, abborre försvinner, säger Maria Samuelsson, utredare och mört minskat rejält, visar studier, och kompå enheten för forskning och miljömål på Havsmer att försvinna helt inom ett halvt sekel om och vattenmyndigheten, HaV. inte utvecklingen hejdas. O I den kommande fördjupade utvärde CHARLOTTE BE NJAMINSSON


OVANLIGA FYND TILL RAPPEN

Lagom till badsäsongen lanserades Rappen, en webbtjänst för mobil, dator och surfplatta där allmänheten kan r­ apportera in fynd av ovanliga vattenorganismer i syfte att rädda och skydda arter som är viktiga för den biologiska mångfalden. Under s­ ommaren rapporterades det in ett trettiotal hotade och ­främmande arter. Arterna kontrolleras och hamnar sedan i ­­  Artportalen.se. Tjänsten är framtagen av Havs- och vattenmyndigheten, Läns­styrelsen Värmland och Göteborgs universitet. Läs mer här.

EXPERTERNA SVARAR Alla räkor byter kön och blir honor. Därför finns det gott om rom.

FOTO: JORMA VALKONEN / IBL BILDBYRÅ

Ställ dina frågor till HaVs experter, mejla expert@havochvatten.se

KLARSPRÅK PÅ HAV

I höst drar Havs- och vattenmyndigheten, HaV, igång en satsning på klarspråk, för att förenkla skriftspråket och bli mer begripliga för alla som har kontakt med myndigheten. Klarspråk handlar bland annat om att myndigheter ska uttrycka sig så enkelt och lättbegripligt som möjligt i skrift. Särskilt fokus lägger HaV på föreskrifter, vägledningar, beslut, remisser och rapporter. Alla HaV-medarbetare kommer att utbildas under hösten. FOTO KAT SINGER

?

Se fler bilder från Havs- och vattenforum här.

RAPPORT FRÅN HAVS– OCH VATTENFORUM Årets Havs- och vattenforum samlade deltagare från hela ­landet som på olika sätt jobbar för levande hav, sjöar och vattendrag. Under två intensiva dagar fick de 450 deltagarna höra om och diskutera aktuella uppdrag, insatser som gjorts och vad som mer behövs för att ta Vattensverige framåt. Ingen annan konferens i Sverige ger en så bred översikt över havs- och vattenmiljöfrågor. Ladda ner rapporten från forumet på havochvatten.se/publikationer.

MARITIMA STRATEGIN SNART KLAR Fler jobb inom havsanknutna näringar, minskad m ­ iljöbelastning och en attraktiv livsmiljö är några av målen i Sveriges första ­maritima strategi. Den ska ligga till grund för hur nya affärs­ möjligheter kan skapas genom hållbar användning av havet och kust­områdena. Näringsdepartementet har arbetat med planen sedan 2013 och under ett tiotal möten runt om i landet har man inhämtat förslag från näringslivet. Havs- och ­vattenmyndig­heten tillhör de myndigheter som bidragit med kommentarer till ­strategin, som ska bli klar under hösten. Läs mer här.

Jag såg en fiskhandlare som sålde små hajar ... typ pigghaj ... (gissar jag efter lite googlande). Nu undrar jag om det är tillåtet att sälja detta?   Mike Norgren

!

Pigghajen förekommer i hela Nordostatlanten. I svenska vatten finns den utefter västkusten ned till Öresund. Den går i sällsynta fall in i Östersjön. Beståndet i Nordostatlanten är kraftigt reducerat och tillgängliga uppskattningar visar att det är på mycket låg nivå. Enligt TAC (total tillåten fångstmängd) och kvotförordningen gäller nollkvot för pigghaj i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Det är inte heller ­tillåtet att landa bifångster av pigghaj. Detta innebär att allt yrkesmässigt fiske efter pigghaj, inom hela EU, är förbjudet. I Sverige gäller förbudet dessutom fritidsfiske. Om en svensk fiskare får pigghaj som bifångst ska den slängas tillbaka i vattnet. Även i Norge är det förbjudet att fiska pigghaj, däremot så ska eventuella bifångster av hajen landas om de är så skadade att de inte bedöms överleva. Intäkterna från dessa hajar kommer dock inte fiskaren tillgodo utan används för till exempel kontrollåtgärder. Det är vanligen dessa hajar som dyker upp på den svenska marknaden.  Martin Rydgren, utredare

?

Jag och en polare har tänkt bygga en flotte, och vi undrar vilka reglerna är kring detta?  Ali Alabed

!

Det ska inte vara något problem att bygga en flotte. Jag har inte stött på någon liknande fråga tidigare men jag tror att man rätteligen tillämpar fritidsbåtslagen. Den hittar du på här. När ni framför flotten får ni hålla utkik efter fågelskyddsområden. Undrar du mer om vad som gäller kan du kontakta din länsstyrelse. Lycka till på färden!  Linus Hammar, handläggare

?

När man köper färska räkor under vintermånaderna är nästan alla romhonor. Borde det inte vara förbjudet att fiska räkor under den tiden då honorna bär rom?

!

Alla räkor som uppnått könsmognad genomgår ett könsbyte så att de blir honor. Detta innebär att det blir ett mycket stort överskott av räkyngel. Detta stora överskott medför att man kan fiska räkorna även då de har rom utan att detta är hämmande för räkbeståndets fortlevnad. Fisket utgör dessutom endast en liten del av den totala dödligheten i beståndet. Störst påverkan har andra faktorer som naturlig dödlighet och predation (att räkorna äts upp av rovfisk). De olika faktorerna som påverkar beståndet uppskattas av Internationella havsforskningsrådet, ICES, som varje år ger en rekommendation om lämpligt uttag för nästkommande år. Dessa uppskattningar ligger till grund för de beslut som fattas om kvoten.  Bengt Kåmark, utredare

31


HAVNYTT

Skräddarsydd förvaltning ska skydda laxälvar Antalet laxar i Östersjön och på västkusten har ökat. En orsak är att den vitaminbrist som tidigare tog död på laxyngel, den så kallade M74-dödligheten, har minskat i Östersjön. Det menar Håkan Carlstrand, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV. – Andra orsaker är att EU:s fiskeministrar följer forskarnas biologiska råd i hög utsträckning och att målen för beståndens status har höjts inom EU. Lägre Möjligheterna att fiska vildlax i öppet hav har begränsats och kvoter för yrkesfisket och nya styrts över till fiske i älvar med odlad fisk. regler för fiske har också förbättrat situationen, säger Håkan Carlstrand. regeringen, där ett förslag på en plan för de Samtidigt når merparten av de vilda framtida laxbesluten ska ingå. laxbestånden inte upp till målen för bevarande. För att skydda vildlaxarna har HaV under de Det gäller både på västkusten och i Östersjön, senaste åren minskat möjligheterna att fiska trots att de större älvarna i norra Sverige har i det öppna havet och styrt in fisket mot älvar haft en stark utveckling. med odlad lax. Huvudspåret i nuvarande upp­ HaV arbetar nu med att drag är att den utvecklingen ska fortsätta. Det utveckla laxförvaltningen kan ske med en mer skräddarsydd förvaltning, tillsammans med bland som bygger på situationen för varje älvs bestånd. andra Jordbruksverket, En viktig poäng är att få till ett ökat samarbete länsstyrelserna och Sveriges mellan berörda länsstyrelser, kommuner, lantbruksuniversitet, SLU. fiskevårdsområden och organisationer. En delrapport kom i april – Vinsten är att vi får större möjligheter att och den 5 november ska bestämma fisketryck utifrån vad varje bestånd tål. På så sätt kan vi förbättra produktionen av Håkan Carlstrand. uppdraget rapporteras till laxungar och på sikt öka fiskemöjligheterna, säger Håkan Carlstrand. Länsstyrelserna undersöker nu formerna LAX OCH LAXFISKE för en sådan förvaltning. I Västerbottens län Omkring 95 procent av all lax i Östersjön växer utgår man från arbetet i de lokala fiskevårds­ upp i svenska älvar. I Sverige finns 16 vilda områdena, där fiskerättsägarna finns samlade. laxbestånd i Östersjön och 23 på västkusten. Det berättar fiskekologen Torleif Eriksson på Flertalet svenska vilda laxbestånd är svaga. länsstyrelsen. I Östersjön har endast tre bestånd uppnått, eller är – I grunden har vi fått positiva reaktioner. nära att uppnå, bevarandemålen. Frågan är hur vi ska få fiskerättsägare och fiske­ År 2014 sattes det ut närmare två miljoner odlad vårdsområden engagerade. Vi har ingen färdig unglax i Sverige, varav över en tredjedel i Lule­ modell, men tankar finns på att skapa en regional älven. På västkusten sattes det ut 165 000 laxar. samrådsgrupp. Vi måste dock hitta en balans Fritidsfiskare fångar årligen 30 000 laxar mellan nationell förvaltning och lokala initiativ. i svenska hav och älvar. Svenska yrkesfiskare Dessutom måste vi säkra en god kunskap om fångade förra året 28 000 laxar i Östersjön och bestånden, som är en bas för förvaltningen, närmare 10 000 laxar i älvarna, medan omfattningen är begränsad på västkusten. säger Torleif Eriksson. O KASPE R HOLGE RS

32 | HAV & VATTEN 3 . 2015

FOTO HÅKAN CARLSTRAND

Laxarna har blivit fler i svenska vatten. Samtidigt behöver ­förvaltningen av vildlax anpassas bättre till varje älv. Inom ett regeringsuppdrag om de framtida laxbesluten vill HaV ta vara på lokal kunskap och lokalt engagemang.

INTRESSANTA DOMAR Vissa avgöranden i domstol får särskild betydelse som vägledning för liknande frågor i framtiden. Här har Havs- och vattenmyndighetens jurister lyft fram några domar som berör havs- och vattenmiljö eller fiske. ■ Utsläpp av miljöfarliga ämnen från LKAB:s gruva begränsas Mark- och miljödomstolen i Umeå har beslutat att LKAB:s dagbrott Leve­ äniemi, Svappavaara i tre år ska utreda möjligheten att begränsa sina utsläpp till vatten. Domstolen satte också krav på maximala halter som får lov att släppas ut till vattendraget Liukattijoki under den här tiden. Det beslutades även att provtagning och analys ska ske minst två gånger per vecka. Deldom 2 april 2015, ändringstillstånd för LKAB:s dagbrott Leveäniemi, Svappavaara, Kiruna (M 12–14). ■ Vägledande dom om miljökvalitetsnormer från EU-domstolen I en dom från juli i år slår EU-domstolen fast att medlemsstaterna inte får tillåta nya verksamheter om de kan leda till att vattendirektivets mål inte nås. Domstolen har tagit ställning till om myndigheter kan ge tillstånd till en verksamhet som riskerar att försämra ett vattens ytvattenstatus, samt vad som avses med »försämring«. Domstolens bedömning är att medlemsstaterna enligt vattendirektivet inte ska ge tillstånd till verksamheter som kan försämra vattnets status eller möjlighet att uppnå god ytvattenstatus, god ekologisk potential eller god kemisk ytvattenstatus. Begreppet försämring ska tolkas som att minst en kvalitetsfaktor får en sämre klass.  Det kan alltså vara en försämring även om den sammanvägda statusen inte försämras.  Mål C461/13 vid EU-domstolen. ■ Svenska fiskare dömda för otillåtet fiske i Västsahara, Marocko Hovrätten för Västra Sverige slog fast att två personer kan anses ansvariga för fiskeverksamheten på två svenska fartyg som fiskat utanför Västsahara, Marocko, 2007 och 2008. Personerna hade varken svenskt tillstånd till yrkesfiske eller tillstånd att fiska på


YTTRANDEN I TILLSTÅNDSÄRENDEN Havs- och vattenmyndig­ heten, HaV, deltar som part eller expert i olika ärenden som avgörs i domstol eller hos andra myndigheter. Upp­draget är att ta tillvara ­miljö­intressen och andra allmänna intressen som har betydelse för havs- och vattenmiljö eller fiske. ■ Vindkraftverk i havet utanför Falkenberg Favonius AB har sökt tillstånd att bygga och driva vindkraftverk i Kattegatt utanför Falkenberg. HaV anser att de skyddsåtgärder som företaget planerar är tillräckliga för att vindkraftparken ska kunna anläggas utan att skada havsmiljön. Under förutsättning att domstolen sätter vissa villkor för att bland annat skydda torsk och tumlare från grumligt vatten och buller, anser HaV att företaget kan få tillstånd. Läs mer här. ■ Utsläpp från pappersbruk Södra Cell AB har sökt tillstånd till fortsatt och utökad produktion vid sin fabrik på Väröhalvön i Halland. HaV anser inte att företaget visat att utsläppen är ofarliga för vattenmiljön och vill därför att Mark- och miljödomstolen väntar med att fastställa hur mycket skadliga ämnen Södra Cell får släppa ut. Först bör företaget utreda om det går att installera ytterligare rening samt vilken nytta det skulle göra för miljön. HaV föreslår att resultatet redovisas om två år och att provisoriska gränser för utsläpp av olika skadliga ämnen kan gälla fram till dess. Läs mer. ■ Fördjupning och breddning av farleder till Luleå – Malmporten HaV har lämnat synpunkter till

Sjöfartsverket om projektet ­Malmporten. I tillägg till de synpunkter som HaV lämnade vid det inledande samrådet, vill HaV även att Sjöfartsverket beskriver hur och var de planerar anlägga erosionsskydd och hur dessa kan utformas så att påverkan på ekosystemen ­minimeras – en ekologiskt sakkunnig ska medverka, anser HaV. HaV vill även att Sjöfartsverket ska redovisa konsekvenser för fisk och fiske och föreslå eventuella skydds­åtgärder. HaV ser positivt på att rena muddermassor återanvänds i projektet. Det är viktigt att man också tillämpar principen om lika på lika, det vill säga dumpar leror på lerbotten och sten på hårdbotten. Läs mer. ■ Inget tillstånd till utbyggnad av vattenkraftverk i Ljusnan Mark- och miljööverdomstolen avslog Fortums ansökan om att byta det gamla kraftverket vid Edeforsen i Ljusdals kommun mot ett nytt, betydligt större. Eftersom området har höga naturvärden är det skyddat mot fortsatt vattenkraftutbyggnad enligt miljöbalken (4 kap. 6 §) och domstolen höll inte med Fortum om att miljöpåverkan skulle bli obetydlig. HaV är en av flera instanser som har yttrat sig till domstolen och motsatt sig utbyggnaden. Mål M 907314, Mark- och miljööverdomstolen.

gäller. Den nya föreskriften ska ersätta Naturvårdsverkets föreskrift (NFS 2006:11). HaV:s förslag har varit på remiss under sommaren och föreskriften kommer att fastställas under tidig höst.

NYA RAPPORTER FRÅN HAVSOCH VATTENMYNDIGHETEN Havs- och vattenmyndigheten, HaV, ger ut en rapport­serie. De flesta rapporter trycks inte, men finns att ladda ned som PDF på HaV:s webb. ■ BOKS-modellen, bedömning av orimliga kostnader i Sveriges åtgärdsprogram Orimligt höga kostnader kan vara ett skäl enligt vattenförvaltnings­ förordningen att ställa mindre stränga krav, eller ge tidsfrist, för att nå god status eller potential i en vattenförekomst. BOKS-modellen är en metod för att identifiera sådana områden. Rapporten är

skriven av Enveco på uppdrag från HaV och ger även en överblick över hur andra länder hanterat frågan. Enveco rapport 2015:2. ■ Vägledning för 4 kap. 3 § vattenförvaltningsförordningen om kraftigt modifierade vatten Praktisk handledning för handläggare och experter som arbetar med bedömning av så kallade kraftigt modifierade vatten. Vägledningen är också användbar för verksamhetsutövare i vatten som förklarats som kraftigt modifierade och som berörs av åtgärder som beslutats.  Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:9. ■ Västerhavets hajar och rockor En ny fältguide ska underlätta för yrkesfiskare och kontrollanter att artbestämma hajar och rockor som råkat komma med i fångsten. Var och en kan dessutom  ladda ned guiden från HaVs hemsida. Den är framtagen av ArtDatabanken SLU i samarbete med HaV och har många fina illustrationer. FOTO SHUTTERSTOCK

EU:s fiskeavtal i dessa vatten. De dömdes för otillåtet fiske och en del av deras vinst samt två inblandade aktiebolags vinster förverkades. Hovrätten för Västra Sveriges dom den 22 april 2015 i mål nr B 535912; »Marocko-domen«.

REMISSER FRÅN HAVS- OCH VATTENMYNDIGHETEN Förslag som Havs- och vattenmyndigheten, HaV, behöver få in synpunkter på, från organisationer eller personer som berörs, innan beslut fattas. ■ Övervakning av ytvatten­ kvalitet Dagens regler för hur övervakning av kvaliteten på ytvatten går till behöver uppdateras, så att övervakningen når upp till de krav som följer på vattendirektivet. HaV har föreslagit en ny föreskrift där bland annat ytterligare tolv prioriterade ämnen ska ingå i övervakningsprogrammet. Det ska även bli tydligare vilka krav på rapportering som

NATIONELL STRATEGI FÖR PRIORITERING AV VATTENÅTGÄRDER INOM JORDBRUKET Jordbrukets fysiska omdaning av landskapet påverkar vattenkvaliteten och åtgärder för bättre vattenmiljö kan påverka jordbrukets produktionsförmåga. Det krävs att man gör rätt prioritering av insatser i olika områden. Var ska man satsa på miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag och var ska istället Ett rikt odlingslandskap prioriteras? Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket har tagit fram en gemensam rapport som vänder sig till beslutsfattare, myndigheter, rådgivare och forskare. Utifrån strategin som presenteras i rapporten ska ett antal vägledningar tas fram, gällande bland annat jordbrukets vattenanläggningar, definitioner av ekologiskt funktionella kantzoner och vad som kan anses vara betydande påverkan på jordbruksverk­ samhet. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:10.

33


VATTEN KULTUR

G

ranntanterna såg på oss med en unken kombination av misstänksamhet och nyfikenhet, när den unge FN-soldaten räckte mig vätskeersättningen och med teckenspråk försökte förklara hur jag skulle använda den. Visst hade också jag blivit uppmanad att undvika kontakt med den utländska FN-personalen. Men när det gällde min sons liv var jag beredd att prata med självaste fan om det så behövdes. Året var 1988, och det mångåriga kriget mellan Iran och Irak var i sitt slutskede. Tillgång till rent vatten i våra kranar var absolut ingen självklarhet under kriget. På vår zinat pirzadeh om ett vattenrikt land gata hade många blivit svårt sjuka, och bland dessa också min lille pojke. Alla överlevde inte magsjukan. Det sades att det var döda kroppar i vattnet som spred sjukdomarna. Ibland gick flera dagar utan att vi kunde få tag i färskt ­vatten. Man fick klara sig på en hink vatten så gott det gick. Inte heller fanns det alltid bränsle att koka vattnet med. Mormor hade lärt mig att ta en lång nylonstrumpa, fylla den med olika lager av grovt grus och fin sand, låta vattnet filtreras ige­ nom, och därefter koka upp det. När det hade svalnat kunde min pojke och jag dricka det. Jag klarade mig från att bli sjuk, men alltså inte min gosse. Han blev svårt sjuk, så pass illa att en läkare sa att hoppet var ute och inget mer fanns att göra. Men oavsett om det var tack vare min sons starka inre kämpaglöd, vätskeersättningen från den empatiske FN-soldaten, eller kanske mina böner, klarade han sig igenom krisen och återhämtade sig snart igen. Några månader senare flydde vi till Sverige, detta vackra land med alla sina sjöar, älvar och hav. Snart lärde jag mig de spännande nya namnen Östersjön, Bottenviken, Mälaren, Vänern och Vättern. När jag var liten frågade jag en gång mormor om kärlek gjorde mer ont än tandvärk. Jag minns att hon svarade att om man vore riktigt törstig, glömde man bägge dessa två. Människan kan klara sig i flera veckor utan mat, men bara några få dagar utan vatten. Med tanke på att det varje dygn faller 850 miljoner kubikmeter vatten, som regn eller snö, över vårt land, känns det tryggt att bo just i Sverige. Nu vill jag be alla som bor här i vårt vackra Sverige, oavsett om du är född i Borås eller Bagdad, älskar pulled pork eller kosher, att vara rädd om vårt vatten. Och då menar jag inte bara att du inte ska kasta skräp i sjön eller måla din båt med giftfärg, utan också vara varsam med hur mycket vatten du använder. Men vi har ju så gott om det ändå, så vad är problemet? Problemet är att vår överdrivna vattenanvändning är en miljö­ belastning. Pumpstationer och reningsverk kräver energi, som leder till föroreningar, som leder till behov av mer vattenrening, som leder till ... ja du fattar. Vi måste sluta att ta hela mänsklighetens vatten för givet. Och börja vattenbanta. För tro mig, fortsätter vi att jäklas med världens vatten kommer vi att straffas hårt. Så förbättra din vattenkarma, duscha inte för länge och kasta aldrig skräp där det inte hör hemma. För inte vill du väl återfödas som en ökenråtta? O

» VI MÅSTE SLUTA ATT TA HELA MÄNSKLIGHETENS VATTEN FÖR GIVET. OCH BÖRJA VATTENBANTA.«

Zinat Pirzadeh

Ståuppkomiker, skådespelare och författare som engagerar sig i miljöfrågor och mänskliga rättigheter. Hon är bland annat goodwillambassadör för Svenska FN-förbundet och krönikör i radioprogrammet Naturmorgon. Zinat Pirzadeh är född i Iran och kom till Sverige 1991.

KONSEKVENSER AV VATTEN I OSKARSHAMN Flottningsleder, dammar och ­vatten­drivna sågverk och kraftverk. Det är något av vad ­kulturarvsseminariet i Oskarshamn handlar om i år, då man f­ okuserar på vilken roll våt- och s­ jömarker haft för framväxten av kultur­ landskapet. Seminariet, som hålls 20 ­oktober, är gratis och öppet för alla men f­ öranmälan krävs. Arrangörer är K ­ almar läns museum och läns­ styrelsen Kalmar län. Läs mer.

EXPEDITION RÖDA HAVET 60 ÅR SENARE De var amatörer, byggde sin ­utrustning själva och blev bland de första att dokumentera undervattens­ miljön i Röda havet. Under hösten uppmärksammar Bohusläns museum en svensk dyk- och filmexpedition som pågick under fem månader 1955, och som inspirerat generationer av dykentusiaster sedan dess. Fram till 11 oktober kan besökare på museet ta del av en mindre utställning med bland annat unika bilder och föremål i original från expeditionen. Läs mer. FOTO: JEAN-BAPTISTE BERANGER

Zinat Pirzadeh säger att hon betraktar ­tillvaron lite från sidan, sedan flykten från Iran till ­lappländska Glommersträsk.

MÖTET MELLAN LAND OCH VATTEN Själva utställningsplatsen, konst­hallen Artipelag på Hålludden i Värmdö, har inspirerat till en foto­utställning med titeln Land meets water. Där visas europeiska och a ­ merikanska fotografier på temat, tagna från 1860 till i dag. Den som vill se de drygt 300 verken ska besöka Artipelag senast 27 september. Läs mer.


S/S Pan är ett populärt mål för sportdykare, där hon ligger några nautiska mil utanför Ystad på runt 20 meters djup.

MER INFO PÅ NÄTET Läs mer på www.ystad.se FOTO PATRIK JUHLIN

MUSEUM UNDER YTAN Y

Skånes sydkust, 11 augusti 1895. Det råder svår tjocka när två lastångare hamnar på korsande kurs och kolliderar några nautiska mil sydost om Ystad. Danskägda S/S Pan, som är på väg från Sankt Petersburg till Gent, börjar ta in vatten, sjunker långsamt och blir till slut stående upprätt på havsbottnen med masttopparna ovanför havs­ ytan. Manskapet räddas, men för

S/S Pan och hennes last av spannmål och timmer finns inget att göra. Hon sprängs för att inte vara till hinder för sjöfarten, och försvinner in i historiens vågskvalp. 112 år senare upptäcks hon av en fiskare och i dag är S/S Pan ett populärt mål för sportdykare. – Hon är en fin ångare och finns på ganska grunt vatten, inte alltför långt ut från land, vilket gör henne tillgänglig för många, säger

dykaren och under­ vattensfotografen Patrik Juhlin på Pdyk i Ystad. – Spänningen med vrakdykning ligger i att man letar sig ner i dunklet och plötsligt stöter på en sorts tids­ kapsel. På Pan finns exempelvis ratten kvar intakt. Det är som en kombination av att smyga med

ficklampa i skogen om natten och att gå på museum. Tillsammans med Ystads kommun har Patrik Juhlin och några kollegor tagit fram mobilappen Under ytan, som guidar dykare till vrak i sydöstra Skåne.  

MALIN AVE NIUS

NÄSTA NUMMER

Vill du veta mer?

I den digitala versionen av ­Hav & Vatten ­finner du ­länkar till ­fördjupande information. Du hittar den på MER INFO PÅ NÄTET havochvatten.se Vill du veta mer om vår under rubriken verksamhet? Klicka in på publikationer. havochvatten.se

HÄNG MED I DEBATTEN OM VATTENÅTGÄRDERNA Det har snart gått ett år sedan de presenterades. K ­ ommuner, intresse­organisationer och andra berörda har sagt sitt och i december ska besluten fattas. I nästa nummer går vi på djupet med de regionala ­vattenmyndigheternas förslag på åtgärder för att klara EU:s ramdirektiv för vatten.

NU KOMMER SNÖN Ju snörikare vinter desto fler kommuner dumpar bortröjd snö i hav, sjöar och vattendrag. Hur påverkar det miljön?

NÄSTA NUMMER AV HAV & VATTEN KOMMER I NOVEMBER 35


POSTTIDNING B

VATTENVÄNNEN | JOAKIM ODELBERG

»Jag vill att fler ska se hur vi förstör havet«

J

oakim Odelberg minns tydligt första smaken av hav, i vattnen utanför Ljungskile i Bohuslän där han är uppvuxen och har tillbringat nästan varje sommar. – Det smakade salt, tång och så en aning av musslor, en lite frän doft. Mötet med havet var kärlek vid första ögonkastet som sedan ledde till en varaktig och djup relation. Han fick sitt första cyklop som treåring, tog fridykarcerti­ fikat som tioåring och dykarcertifikat som 16-åring. Dykningen fick honom också att bryta upp från jobbet på ett stort skivbolag. – Under dykresor i Asien såg jag tydligt förstörelsen av havet, exempelvis fisketrålar som rivit upp djupa sår i hundraåriga korallrev. Jag kände att fler borde få möjlighet att se vad vi gör mot havet. 2008 fick han, Peter Isaksson och Bella Håkansson pengar från Naturvårds­ verket till en utställning om vad som döljer sig under ytan i svenska småbåtshamnar. JOAKIM ODELBERG – Istället för solglitter på 44 år, musiker, havsytan och vykortsidyll filmare och ny visade våra bilder plastskräp, programledare för syrefattiga bottnar och döda Mitt i Naturen med fiskar innästlade i gamla Magdalena Forsberg fiskegarn. Många blev och Anders Lundin. chockade av bilderna. Bror till komikern Nästa steg blev TV-filmen Spökgarn i Östersjön som Jesper Odelberg. sändes 2011. Även den fick stor uppmärksamhet och vann flera priser, både i Sverige och utomlands. För Joakim Odelberg finns det bara ett hav, oavsett om det är vattnet i Medelhavet, Asien eller Östersjön. Ett hav. Men med olika problem. Hans önskelista innehåller fler skyddade marina områden, ökat skydd av hotade arter och ett hållbart fiske. – Jag oroas mest av att så mycket handlar om snabba pengar utan att man tänker på vad det gör med naturen på lång sikt, exempelvis oljeborrning i Arktis. Efter några år i Thailand flyttade han och hustrun Emma, också undervattensfotograf, tillbaka till Sverige och ett gammalt torp i Ljungskile. Joakim Odelberg är åter vid barndomens hav. – Jag tycker nog att havet smakar ungefär som då, i alla fall här på västkusten. Men jag tror inte att man har fångat en vitling här de senaste tio åren. O 

36 |

TEXT LE NA OLSSON FOTO JOHANNES BE RNE R HAV & VATTEN 3 . 2015

MER INFO PÅ NÄTET Jesper Odelbergs film om spökgarn.

Profile for Havs- och vattenmyndigheten

Hav & Vatten, nr 3 2015  

I det här numret kan du läsa reportage om framtidens fisketurism, saneringen av hamnbassänger och en intervju med Svenskt Vattens vd Anna Li...

Hav & Vatten, nr 3 2015  

I det här numret kan du läsa reportage om framtidens fisketurism, saneringen av hamnbassänger och en intervju med Svenskt Vattens vd Anna Li...

Advertisement