Hammarbacken, ortnamn i Hammarbacksskogen i Linde socken by Hammarbackens Hembygdsförening

Ortnamn Fr책n Hammarbacksskogen i Linde socken

Uppteckningen och kartan 채r gjord av Folke Vennberg

Förord

Ortnamn i Hammarbacksskogen i Linde socken I ”den gamla tiden” då de flesta av Sveriges folk bodde, och hade sin utkomst, utanför tätorterna växte det fram ett nätverk av ortnamn. Bygdens folk hade sin egen ”karta” av hemtrakten som man lärde sig i barndomen och använde sig av igenom livet. Naturnamnen är ofta bestående igenkänningstecken i landskapet, som exempelvis Kostalpet som är den östra branta sidan av Gladtjärnsberget. Bebyggelsenamnen följer i regel traktens tradition, där gårdarna och torpen oftast bär den sista brukarens namn, t.ex. Engströms och inte Norra Bäcktorp, Karl Arons och inte Södra Busktjärnstorp. Hammarbacksbygden förändrades påtagligt efter det sista världskriget, de mest avlägsna torpen ”las ut”, det vill säga lades ner. Ungdomen, bygdens framtid, sökte sig till andra arbeten utanför hembygden. Avfolkningen ökade. Behovet att noggrant kunna ange en plats med hjälp av befolkningens ”karta” minskade, tillväxten av nya namn avstannade, för att i dagsläget ha upphört. Jag vill här ge ett par exempel på att ”kartkunskapen är viktig”. Ve den, vallkulla som genade över Kostalpet på väg hem med djuren till kvällsmjölkning i Nyberget. Kostalpet, öster om Gladtjärnskullen, är mycket brant, med stor risk för att djuren skulle skada sig. Det berättas om en dräng som var utskickad av husbonden för att trampa ner snön på Tre backa vägen, vid passagen genom Pinklamossen. Drängen, obekant med ”kartan”, gick emellertid till FinnPelles mosse, där inte Tre backa vägen passerade. Det är lätt att tänka sig pikarna han fick av sitt misstag. För att vintervägen skulle frysa fortare packade man till snön, särskilt i sanka partier av vintervägen. Det nätverk av ortnamn som var nödvändigt att känna till för att fungera i arbetet har mist sin betydelse. Avverkningsuppdragen i skogen har numera GPS uppmätta koordinater. Nu gäller inte längre skogvaktarens gamla uppdragsbeskrivning som exempelvis den här: Karlsson ska du fälla di där knöfsiga granarna i Brännan. En knöfsig gran är risig och tätväxt. Brännan är namnet på sankmarken mellan Ren Pers backe och Hyttskogshöjden. När min gode vän och granne Torsten Johansson och jag var ute i skogen i något ärende använde han sig av en stor mängd precisa benämningar på platser som var aktuella vid detta tillfälle. Jag blev fascinerad av alla dessa namn, och framför allt historien bakom namnen. Jag beslutade jag mig för att samla ortnamnen på en skogstaxeringskarta över skogarna kring Hammarbacken. Kartan är framställd på 1930-talet av Civiljägmästaren Åke Arbrink.

För att få en så heltäckande bild som möjligt av använda bygdenamn, har jag gått igenom Laga skifteshandlingarna för byarna. Denna kartering gjordes under 1840 talet, flera äldre namn och benämningar från dessa inventeringar har jag tagit tillvara. I byn Nyberget gjordes ett tegskifte 1793, här har jag funnit för nutiden okända torp, och namn på terrängavsnitt. Jag anser att de upptecknade ortnamnen är värda att bevara till framtida generationer. Under mitt arbete med ortnamnsuppteckningen har jag fått ovärderlig hjälp, och uppmuntran av fem av bygdens söner. Förutom förut nämnda Torsten Johansson från Hällaboda och Hammarbacken, Ture Norbäck från Mjölktorp och Dammåstorp, Robert Johansson från Danshyttan och Acksjögårdarna samt Artur Nord från Storå och Busktjärnstorp, och inte minst Gunnar Hellström vid Hammarbacken och Gränshyttan. I skrivandets stund minns jag med saknad de tillfällen jag fick ta del av deras kunskaper om bygden, kunskaper som gått i arv sedan sekler bakåt i tiden.

Upptecknade ortnamn med förklaringar På den medföljande kartan är den horisontella sidan indelad från bokstaven A till bokstaven L. Den vertikala kortsidan från siffran 1 till 8 För att exemplifiera: I ruta 1 under bokstaven A finner du bl.a Rasbackstjärn som jag givit beteckningen A1. Till Rasbackstjärn finns som för de flesta övriga platserna en kommentar tillfogad. I en del kommentarer är uppgiftslämnarens namn angivet, när jag känt till detta.

Läge på kartan A1

Bygdenamn

Kommentar

Rasbackstjärn

Den övre av de tre Örlaxtjärnarna vars vatten rinner ut i Långtjärn. Tjärnens namn är hämtat från det norrut liggande torpet Rasbacken eller som det hette förr, Rasiebacken. Förleden rasie påminner om den finska invandringen på 1600-talet. Rasie kan betyda svedjefälld skog som ligger för den årslånga torkperioden, eller också en huggen sved som övergivits.

A1/A6

Kindla

Skvaltkvarn

Ingenstans i Örebro län finns ett större område utan vägar som skär igenom skogen. Kindlaområdet är vår mesta vildmark. Det är också ett av de största naturreservaten i länet, över 900 hektar stort. Stenfundament efter en vattendriven mjölkvarn i bäcken, metoden spridd till en stor del av glesbygden i vårt land. Här fanns även en vattendriven såg, som brukarna av det näraliggande torpet Rasbacken byggt. Vid Rasbacken tillverkade man spinnrockar märkta med RB, de är i dag eftertraktade dyrgripar på auktioner i Bergslagen.

Masmästarfallet

Vargmossen

Tjärnberget

Tallbevuxen skogshöjd. Namnet finns på rågångskartan som upprättades vid justering av gränsen mellan Linde och Ljusnarsbergs socknar 1756. Enligt skogvaktarnas bevarade anteckningar var det här den sista vargen i bygden sköts på 1850-talet, därav namnet på mossen. Berget stupar ner i Mellersta Örlaxtjärns nordvästra del. Fin rast och utsiktsplats.

Mellantjärn Lokalt kallad Mellratjärn

I tjärnen fanns före 1940 en livskraftig bäcköringstam, någon eller några sprängde med dynamit i sjön med påföljd att en stor del av öringarna kunde plockas upp ur tjärnen. Öringstammen i vattensystemet har sedan inte repat sig. Ture Norbäck Sommartid när folket i Strävtorpsbyn åt aftonvard kunde man, vid klart väder, se solens sista strålar över bergskammen. Från Maja Forslundssamlingen.

Aftonvardsberget

Rönndalen

Rönndalen, som är porten in i Kindlaområdet, kantas av högstammig granskog med markvegetation av rönn och mjuka mosspartier.Vid 1800-talets början var rönnen det dominerade trädslaget i denna del av Röberget. Stjärnfors godset förvaltade området som s.k. rekognitionsskog. Man betalade ett årligt arrende till staten för avverkningsrätten. Av granskogen framställde man i huvudsak träkol för hyttdriften och smideshärdarna vid Stjärnfors. Ännu finns ett flertal kolbottnar från den tiden väl synliga. Rönnskogen i nedre delen av dalen var emellertid ett olämpligt träslag för träkolsframställning. Bruket beordrade därför kolvedshuggarna att avverka rönnarna. Dessa vägrade att åtlyda ordern. Rönnen är i alla finnmarker ett vördat och skyddat träd. Jag föreslå att du läser finneposet Kalevala skriven av E, Lönnrot, den ger en bra inblick i finnarnas föreställningsvärld.

Tvillingbottnarna

Där tillgången på kolved var god restes två kolmilor på samma plats, en inte så vanlig företeelse.

Kutterberget

Så kallas berget av den äldre befolkningen här.

Kutterbergstall

En av bygdens fem tallar som framsynt skogsfolk sparat för eftervärlden, tallens bark är utbildad till s.k. sköldbark. Vid åldersbestämning 1996 var tallen mellan 340 och 370 år.

A3/A4

Röberget

Bergets högsta punkt ligger 395 meter ö.h. Namnet från den dominerande bergarten, röd granit. Här finner du inlandsisens rörelseriktning på de kala hällarna. På bergets högsta punkt är ett röse rest, här finns också inhugget i röshällen märken efter Röbergets signal, en gammal mätpunkt. Berhällarna är också en kultplats, här har bygdens ungdom samlats för dans och lekar på midsommarafton ända in i 1900-talets första hälft. Maja Forslund, bygdeupptecknaren, har bevarat en skröna härifrån benämnd: Den försvunna midsommarbruden, skrönan finns beskriven i Birgit Oscarssons bok med berättelser från Hammarbacksbygden. Röberget är ett av de tre högsta bergen i Kindlareservatet, bildat 1993 är ett naturvårdsområde, förvaltat av Länsstyrelsen och Naturvårdsverket.

Flintgruvan

Ett mindre gruvhål där bergmineralet innehåller flinta. I anslutning till gruvan finns skärvor av det brutna berget, leta på ett par bitar och slå dem mot varann så får du ett gnistregn.

Flintgruvbacken

Den här delen av den gamla kolkörarstigen benämns flintgruvbacken .

A3/A4

Flata kärret

Långsmalt kärr i vattnets väg mellan Kindla och Långtjärn. I kärrets östra kant växer, den i de här trakterna sparsamt förekommande, ormbunken kambräken.

Röbergstegen

Skogsmark, namnet förekommer på tegskifteskartan över Nybergets by från 1793.

A3/B4

Röbergsdammen

Damvallen, cirka 25 meter lång och som högst 4 meter, byggdes i samband med att Hammarbacken masugn togs i drift 1812. Innan vallens tillkomst var vattnets väg från Kindlaområdet till Rastälven via Kroktjärnsängarna – Kroktjärn – Meshatten och Järnboås. För att säkra driften i masugnen gjordes detta arbete. Även en höjning av vattenståndet i Dammsjön och Gränsjön verkställdes i samma tidsintervall. Den nybyggda masugnen var försedd med ett vattenhjul placerat i en hjulgrav vid ena sidan av ån, placeringen är ännu synlig. Vattenhjulets uppgift var att driva luftmaskinen vilken försåg masugnsprocessen med luft. Här var kravet på vattenflödet avsevärt större än i de äldre mulltimmerhyttorna.

Kroktjärnstegen

Skogsmark, namnet från tegskifteskartan över Nybergets by från 1793.

Bråtatallen

Alldeles intill sockenråt mellan Linde och Hjulsjö socknar finns ännu en av de sparade gamla tallarna. Då tallen åldersbestämdes 1996 var den 250 år.

A4/B4

Hagströms fall

B4/B5

Kroktjärn

Sentida benämning på en skogsmark namngiven efter en av brukarna i Strävtorpsbyn . Kroktjärn, en sägenomspunnen tjärn främst genom en gumma kallad Kroktjärns-Ulla . Gumman sägs ha bott i en jordkula nedanför Kindlas östra rasbrant. I några kyrkliga eller kamerala längder har jag inte funnit henne. Hon har emellertid, vem det nu var, lämnat efter sig ett antal skrönor, upptecknade av Maja Forslund, och sedan spridda i skilda uppteckningar. Under mitt arbete med bygdedokumentationen har några av backstugorna utmärkts med en skylt vid boplatsen, men även angivits på bygdekartan. Gemensamt för dem är läget, i utkanten av byarna, och intill sockengränsen. Det berättas att dessa bybor ”förpassades” till byarnas utmarker för att inte vanhedra byns övriga innevånare. Kanske var Kroktjärns-Ulla en av dessa utstötta personer som under den mörka årstiden vandrade mellan torpen i s.k. rotegång. När sen våren kom flyttade de ut till backstugan eller jordkojan, och försörjde sig genom bärplockning, fiske och dagsverken. Säkerligen en befrielse att slippa onda tungor i byn. I husförhörslängderna finns alltid i slutet av längden några sidor benämnd i detta fall: På Nybergets ägor, här finner man bybor upptagna, men inte på någon namngiven boplats. Det kan vara hela familjer, men också äldre orkeslösa människor. De benämns inhyses eller backstusittare, ibland med någon vanhedrande kommentar antecknad i samband med husförhöret.

B5 B5 B4

Grytan En grytliknande del av tjärnen Kotjärnstegen Skogsmarken mellan Kroktjärn – Holmsjön och Kotjärn Kroktjärnsängarna Kärrslog med starrgräs med högt näringsvärde. Här slog torparna i närområdet starrgräs, med trödjor påspända på skorna. Det var föregångare till våra snöskor, men tillverkade av en björkbåge med inflätade rottrådar av samma trädslag. För att tillvarata gräsets höga näringsvärde slogs det medan ängarna ännu stod under vatten. Gräset hässjades, i regel, och lämnades sedan att torka. När marken frusit till transporterades det hem för att bli ett näringsrikt foder för djuren fram på vårvintern när hemmafodret kanske var slut, eller i vart fall med lågt näringsvärde. Nu, när Röbergsdammen mist sin uppgift som vattendelare har vattnet från Kindlaområdet åter tagit sin gamla väg genom ängarna.

Skinnfoten

Moränås mellan Kotjärn och Holmsjön. På åsens sydöstra del finns odlingsrösen och husgrunder tilhörande Kotjärnstorpet.

Holmsjön

Genom sjön går gränsen mellan Linde och Hjulsjö socknar. På sjöns västra sida finns ett brant skogsområde. I närområdet ligger Bergsmansgården Holmsiö Bråten. Numera benämnd Holmsjöbråtar i Hällefors kommun. Gården finns inritad på 1688-års karta över Hjulsjö socken.

Holmsjöhorn

I lagaskifteshandlingarna 1840 över Nybergets by finns denna rågångsudde omnämnd med detta namn.

Kotjärn

En liten tjärn kantad av gungfly, den äldre ortsbefolkningen uttalar namnet som Kottjärn. Ett i finnbygder vanligt förekommande namn med betydelsen hemtjärn.

Kotjärnstorpet

Torpet ligger under Danshyttans by men som synes långt från Danshyttans bykärna . Torpets brukare torde alltid ha haft sina kontakter mot Nybergsbyn, de har ända sedan 1700 – talet deltagit i husförhöret vid Nyberget. Hit fanns förr endast en s.k. kärrväg över Hällaboda . En av mina äldre bekanta, Sigrid Holm, uppvuxen i Kotjärn har berättat att hon och syskonen stod och lyssnade efter stakkälkens slag mot stenarna på vägen, i hopp om att få karameller när fadern varit vid Hammarbackens handelsbod i något ärende. Ny väg till torpet genom Slöjdarhagarna och uppför Ren-Pers backe tillkom först efter 1945 . Under 1900 – talets första år brukades torpet av en dalkarl och hans kulla, de hette Norman. Denne Norman hade en del rituella beteenden för sig. Som att på taknocken på ladugården sätta upp en lie i var ända, han menade att detta skyddade mot åsknedslag vid eventuell åska. Liarna klöv åskmolnen påstod han. När korna släpptes ut på löten, betesmarken, första gången, på våren målade han med tjära, ett kors på djurens ryggar. Likaså lade han en död huggorm under dörrtröskeln där djuren gick in och ut ur ladugården.

SnickarMajas

Cirka 100 meter norr om sockengränsen mellan Linde och Ljusnarsberg, på en tallhed, har jag med en skylt markerat SnickarMajas kojtomt. Hon var en av dessa ensamstående kvinnor som tvingats leva i den absoluta utkanten av byn och socknen. På skylten har jag i likhet med övriga boplatsskyltar angivit namn och födelseår och när hon bodde i backstugan. Det är förresten inte bara kvinnor som hade sin boplats i utmarken. På Laggarskogen fanns en backstuga-koja bebodd under 1800 – talets sista del av en man kallad Kuten, på grund av en vanställda rygg. Kojtomten kallas Rösjökojan. Torsten Johanssons mor Ester Johansson, med flicknamnet Persson har berättat detta för sonen Torsten. Jag har funnit platsen men det återstår en del arbete innan jag samlat på mig mer kunskaper om de som bott där förutom Kuten. På resterna av backstugans eldstadsröse är nu en namnskylt placerad.

Norra Bäcktorp

Stånggöl

Norra Bäcktorp känns igen i bygden som Engströms, makarna Franz Oscar och Matilda Engström brukade torpet mellan åren 1920 och 1954. Den äldsta, säkra brukaren, som jag funnit, hette Per Thomasson född 1721 i Ljusnarsberg. På tegskifteskartan från 1793 benämns torpet som Petter Thomasson torp. Lagaskifteshandlingarna från 1840 – talet anger torpet som Hedgrens torp. Från torpets gårdstun var förr sikten obruten genom hela byn, nu 2005 har skogen återtagit tegarna, och utsikten söderut består av tät skog. Åkerlyckorna har planterats med gran. Björken som åter blivit ”rumsren”, vandrar in på de förut uppodlade åkrarna, där brukarna under många generationer omvandlade skogsmarken till åkerjord. Torpets stamhemman i Nybergets by var kronobergsmanshemman nummer 2.

En djupgrop i Strävbäcken. Djup så att en hässjestång fordrades för att nå botten. Här bottenfrös inte bäcken, därför var det ett vinterkvarter för en del av bäckens öringar. Bäcken börjar vid tjärnen Hampt i Wintermossen. Kännemärke ett stort klippblock intill. Henry Jansson uppväxt vid Gudmundsäng. Mellersta Bäcktorp I bygden känt som Karlbergs, efter sista brukarparet Karl Oskar och Beda Karlberg, samt deras tre döttrar, Märta, Svea och Hanna. Brukarna kända till namn och antalet familjemedlemmar sedan 1700 – talets mitt. Det är känt att bergsmännen i Nybergsbyn placerade någon son eller måg på torpen i utmarken. Torpet hade samma stamhemman som Norra Bäcktorrp .

Södra Bäcktorp

Kan betraktas som en backstuga, med högst obetydliga tillgångar till öppen jord. Den första registrerade, som jag hittat, var Fredric Carlsson född 1813 i Hjulsjö socken hustrun A.Stina Matsdotter född 1811 i Ljusnarsberg , de finns medtagna i husförhörslängden för 1830. Torpet sannolikt utlagt på 1880 – talet. Stamhemman nummer 4, eller i bygden Westlunds.

Strävtorp

Fårhagen

B2 B3

Per Anders hage Gudmundsäng

Everts backe

I äldre handlingar stavas det Sträftorp. Som brukare 1842 – 1850 anges Lantb. Anders Karsson född 1807 i Ljusnarsberg, hustrun Anna Christina Matsdotter född 1811 i Ljusnarsberg de hade under den tidsperioden 3 döttrar, här finns också upptagen bland gårdsfolket Fördelsman Sexman Anders Hindersson född 1774 i Nyberget. Strävtorp var en del av Kronb.hemman nummer 3 där Anders Hinderssons son Jan Andersson nu var brukare. Sexman var av sockenstämman vald som tillsynsman för kyrkans och prästgårdens underhåll, tillika skulle han övervaka att tukt och goda seder rådde i församlingen. Fördelsman innebar ett avtal om mat och husrum samt vissa skjutsar till kyrkan. År 1850 anges Rockhammars bruk som ägare, och från och med 1868 Guldsmedshytte aktiebolag. 1944 genomgick huset en tillbyggnad, en övervåning tillkom vilket tydligt framkom då huset revs. Fram till 2004 fanns boningshuset och ett stall kvar, hembygdsföreningen rev kvarvarande byggnader detta år. I denna inhägnade hage fanns en del av byn Nybergets får på bete under sommarperioden. Hällabodas får var bland andra med här har Torsten Johansson berättat. Fårhagen är ett exempel på en s.k. hopajol. Samfäld jord. Från Laga skiftet 1840 Först efter Laga skiftet 1840 finns torpet upptaget som Gudmundsäng. På tegskifteskartan från 1793 framgår det att marken tillhörde Carl Carls torp beläget 200 meter sydväst ut. Efter Laga skiftet 1840 försvinner Carl Carls torp från husförhörslängden och Gudmundsäng har tagit plats i längden. Kartmaterialet visar att ett nytt hus har tillkommit, Gudmundsäng. Boningshuset vid Carl Carls torp fanns då fortfarande kvar, medan uthusen har tillförts Gudmundsäng. Vid båda torpens hustomt finns en tavla uppsatt. Henry Jansson, uppväxt vid Gudmundsäng, samt arkivmaterial, kyrkolängder och kartor vid Lantmäteriverkets kontoret i Örebro har väglett mig. Kort brant backe före Gudmundsäng, om man kommer söderifrån. Torpets sista brukare Evert Jansson har lånat ut sitt förnamn som benämning på ”motan”.

Carl Carls torp

Dytagsåsen

MellantjärnsBäcken Skoglunds botten

B3 B3

Torpets sista brukare var Carl Carlsson född 1775 i Järnboås, hans hustru Maja Andersdotter född 1780 i Ljusnarsberg . Boningshuset, källaren, brunnen och några mindre ekonomibyggnader var placerade omedelbart söder om nuvarande väg mot Kindla . Källaren och brunnen är 2005 fortfarande synliga. Boningshusets plats är utmärkt med en tavla, omedelbart i närheten finns resterna efter en stor syrenbuske. Torpet är numera helt inneslutet i en planterad granpark. Evert Jansson den sista brukaren av Gudmundsängs son, Henry Jansson, har berättat för mig att hans mor hade släktband med de sist boende på Carl Carls torp. Allmänt vedertaget namn på det skogsklädda höjdpartiet. Det är känt att där nyodling pågick blandade man upp den nybrutna markens jord med jord av en mullrikare konsistens. Kommer namnet från den tid då nyodlarna i Strävtorpsbyn hämtade jord från det nedanför berget liggande sankmarken? Bäckens namn mellan Mellersta Örlaxtjärn och mossen vid Örlaxtorpen. Ingen har kunnat lämna mig upplysning om vem denna kolare Skoglund var, eller varifrån han kom.

Anders Anders fall Skogsmarken norr om Röbergsdammen, enligt Torsten Johansson Gullmunds torp Efter Laga skiftet 1840 finns inte torpet och dess brukare med i husförhörslängden. I samband med Laga skiftet skedde en stor förändring av ägarstrukturen i Nybergets by. Rockhammar – Bors bruk som varit bergsmännens förläggare, järnuppköpare, övertog de hemman som hade inteckningar - skulder, hos dem. De små bergsmanshyttorna hade sedan 1700 – talets mitt stora svårigheter att få verksamheten att ”gå runt”. Många tvingades att ta lån hos järnuppköparna. Förändringen fick som tidigare nämnts återverkningar även för torpens brukare på utmarken . Det förekommer två stavningar av torpets namn i husförhörslängderna. Endast en del, troligen, husgrunden är kvar efter det att vägen mot Örlaxtorpen byggdes. Tegskifteskartan från 1793 vägledde mig vid sökandet efter torpets läge. Straxt intill torpet går en stensatt gränslinje rakt igenom den gamla åker marken. Vem eller vilka bodde här efter Laga skiftet, var det någon av dem som finns antecknade som boende på Nybergets ägor? En skylt är uppsatt vid husgrunden med de sista kända brukarnas namn.

Guldmunds äng

Liggmilsbottnar

Wästra Örlaxtorp

Östra Örlaxtorp

Honsabotten

Lortbron

B4 B4

Hyttskogskärret Norra Hyttskogshöjden

På tegskifteskartan från, 1793, har man valt Guldmunds äng, således det andra stavningen av namnet. På båda sidorna av Strävbäcken är de numrerade skiftena 242 och 243 namnsatta med Guldmunds äng. Ännu i denna dag syns det att här varit en slåtteräng, området har parkkaraktär . Omkring 100 meter öster om nuvarande väg mellan Gudmunds äng och Örlaxtorpen finns resterna av liggmilsbottnar. Träkolsframställning i liggmilor var den vanligaste kolningsteknik som användes före resmilornas tillkomst. Den äldsta kolningstekniken i Sverige, var kolning i en koniskt formad grop, inte olik en fångsgrop för varg. Under 1500-talet då vi införde en del tysk teknik i landet, kopierade vi den tyska tekniken att framställa träkol i liggmilor. Även de inflyttade skogsfinnarna använde liggmilor. Valonerna som invandrade till Sverige under 1600-talet framställde träkol i resmilor, tekniken anammades och spred sig fort till de delar i landet som framställde träkol. Tekniken var den dominerande in i vår tid . Torp under Nybergshemman nummer 1, efter Laga skiftet 1840 anges torpet som 1/8 mantal under Rockhammars bruk. Jag kan följa brukarna sedan 1700talets mitt, tidigare anges brukarna under ”sin” kronobergsman, i dagsläget en närmast omöjlig uppgift att veta var de hör hemma. Eftersom personerna finns upptagna under sin bergsman kan de vara torpare, men också anställda vid stamhemmanet. Före Laga skiftet hade varje Kronohemman i Nybergets by cirka 900 tunnland mark uppdelad på ett stort antal ”lotter” inom bymarken. Torsten Johanssons mor Ester var uppvuxen på torpet. Torp under hemman nummer 1. Fram till 1900 - talet var båda Örlaxtorpen betraktade som en enhet. Definitionsmässigt 1/8 mantal Örlaxtorp De uppgifter som står till mitt förfogande gör att det är svårt att bestämt ange vem som bodde var. Det Östra torpet var det sist bebodda. Erik Lönnström med familj var de sist bosatta, som brukade torpens jord. Familjen flyttade 1966. Bostadshuset brändes ner av dåvarande ägaren, Domänverket, under 1980-talet . Kolbotten med finskklingande namn. Torsten J. är uppgiftslämnare . Kavelbro över ett sank del av kol - kärrvägen mellan Hällaboda och Kotjärnstorpet . Kärrmark norr om Hyttskogshöjden . Höjd med branta partier mot söder och sydost. Överdelen av berget har en hällmarksplatå. Namnet finns med i Laga skiftesdokumenten från 1840 .

Brännan

Körarförläggning

Hoas berg

SkräddarGretas

C1/C2

Bullerbäcken

Fulberget eller Gäddtjärnsberget

C2 C2

Djupvassen Gäddtjärnstorp

Gäddtjärn

Stora stenfallet

Skogsmark, med detta fantasieggande namn. Området är den sanka delen av terrängen, som återfinns öster om vägen mot Kroktjärn. Här fanns från 1800-talet och in på 1900-talet en förläggning för körare och hästar. Som förut nämnts var det mest värmlänningar som bodde här under avverkningssäsongen. Tydliga spår av bostadshus och stall. Platsen försedd med en upplysningstavla. Skogsklädd bergrygg. Ytterligare ett finskklingande ortnamn. Men vem var denne Hoa ? Backstugtomt invid sockengränsen mellan Linde och Ljusnarsberg. Lämningar efter eldstad och en mindre odling skönjbara. SkräddarGreta, hette Greta Maria Ersdotter, var född den 5 maj 1825 på torpet Kämpetorp i Hjulsjö socken. Hon bodde här med sina barn mellan 1850 – 1870. Vad var det hos henne som gjorde att platsen ännu bär hennes namn, trots att stugan var bebodd före henne, men också senare? Hon bodde här under de svåra svältåren 1867–68. Hur försörjde hon sig och barnen. Här har många, efter henne, varit bosatta som inte lämnat några spår efter sig. Platsen är utmärkt med en tavla. Vattendraget kommer från Wintermossen, rinner förbi Gäddtjärnstorp, på väg mot Gäddtjärn. Intill bäcken går en stig till Wintermossens by. SkräddarGretas backstuga finns alldeles intill stigen då du passerat sockengränsen. Ett ”fult” berg. Blockrikt och svåframkomligt. Idag har vi andra värderingar på vad som är fult i naturen, Fulberget är sedan 2009 ett naturreservat. I det bergiga landskapet har skogen utvecklats fritt under lång tid. Här finns blockiga branter med fina lodväggar, svackor med sumpskog men också äldre lövträd. Den gamla barrskogen erbjuder gott om bra livsmiljöer för känsliga och hotade djur och växter. Skogen ligger i kuperad terräng vid Hoas berg och Gäddtjärn. Träden är mest i 100- till 140-årsåldern, men det finns också granar och tallar som kommer upp till den dubbla åldern. Den sydvästra delen av reservatet har tidigare brukats som trädbevuxen ängsmark. Bäckravinen öster om Fulberget . Torsten Johansson Brukarna kända sedan 1832. Torpet ”lades ut” 1954 då den sista bofasta,Torsten Larsson, flyttade. Han var Lisa Lönnströms, på Örlaxtorps bror. Uppvuxen på syskonens föräldrahem Myggsjöbacke i Södra Bredsjö rote och Ljusnarsbergs socken. Hit kommer vatten från Djupvassen och Bullerbäcken, med avrinning till Dammsjön . Stenblocksrik skogsmark .Torsten Johansson.

C3/D3

Trebackavägen

Pinklaberget

C3/D3 C3

Sandudden Pinklamossen

C3 C3/C4

Ormtjärnstegen Örlaxbäcken

Örlaxtjärn

JanOls berg

Fiskleken

C4 C4

Änga berg Långtjärn

Långtjärnstegen

Vinterväg för skogsprodukter från Kroktjärnsområdet. Vägen passerar Kroktjärnsängarna och Örlaxtorpen till upplags- och omlastningsplatsen vid Röbergsplan i norra delen av Dammsjön. Oftast trampade man ner den första snö, särskilt genom vattensjuka partier av vägen. Marken frös på så sätt fortare, och det blev en bra bärighet för häst och kälkar. Vintervägarna på kartan är markerade med dubbla streck, vandringsstigar och kolkörarstigar med ett enkelt streck. Här finns många stora stenblock, några bildar en grottliknande kammare. Enl. Torsten Johansson Mitt i mossen har det funnits en tjärn, numera ett sankt ”fly”. På 1793 års tegskifteskarta anges den som Ormtjärn. Har namnet Pinklamossen någon anknytning till den finska invandringen till området på 1600–talet? Från tegskiftet 1793 Vattenvägens namn mellan Örlagtorpen och Dammsjön. Örlax är den äldre benämningen på bäcköring. Det finns ännu ett bestånd i bäcken och tjärnarna däremellan. Den nedre tjärnen i vattensystemet, inbäddad i storskogen ligger den där som ett smycke. Det becksvarta vattnet rymmer en o annan örlax. Du kan märka dom när de ”vakar”. Bäst en tidig morgon eller sen sommarkväll, när myggorna dansar över vattenspegeln. Vem var denne JanOls, som gav berget namnet? Torsten J. visste det inte. I anslutning till fisklekplatsen finns en cirka 10 meter bred tuvformad ö, som flyttar sig något under året. Ön kallas ”Gröna tuva” och finns beskriven i Laga skifteshandlingarna från 1840. Benämningen på detta skogsklädda berg enligt Torsten J. Långtjärn är numera en vik i Dammsjön. Vattenståndet har efter masugnsbygget vid Hammarbacken höjts i flera etapper, därför har tjärnen blivit en vik av Dammsjön. Ännu på 1940–talet använde man sig av den landbrygga som skilde vattnen åt, vid förflyttning till endera sidan. Vid extrema torrsomrar är landbryggan synlig. Efter tillkomsten av vattenkraftstationen vid Guldsmedshyttan är vattenmagasinen i Dammsjön, och övriga sjöar reglerade. Benämns sjölandet mellan Finntorp och RenPers backe. Tegskifteskartan 1793.

RenPers backe

Kallkälla

Slöjdar torp Slögda torp

Kallkälla

C5 C6

Slöjdar kullen

Ålbohagen

D6 C6

Kakelugnstaggen Vilsten

Stenbron

Hästhagsåkern

Brant och krokig backe, numera en del av vägen mot Kotjärn . Namnet har backen fått av en av de värmländska timmerkörarna, kallad RenPer. Han var deras förkörare. Vid ett tillfälle när RenPer var på väg nerför backen försköt sig timret på kälkarna. Han fick en del av stockarna över sig, och hamnade under lasset. Hur svårt skadad han blev har jag inte kunnat utröna. Klart är dock att backen fått sitt namn efter den skadade värmländska timmerköraren. Torsten Johansson. Ett kallkälla med en stark källåder, öppet även vintertid. Torsten J. Ett av de äldsta torpen utanför bykärnan. Torpet finns markerat på 1688-års karta, då med namnet Slögda torp. Kartan förvaras på Lantmäteriet i Gävle. Namnet har sedan förvanskats till Slöjdartorp. 1702 hette brukaren Nils Nilsson och hustrun Brita Pärsdotter, denne Nils var en av de aktiva bergsmännen vid Nybergshyttan. Jag har dokumenterat brukarna fram till 1940. Efter den sista bofasta brukaren hade kyrkoherden i Guldsmedshyttans församling torpet som fritidsbostad. Torpet har ett högt läge med en storlagen utsikt över Dammsjön och höjderna nordost ut. Nu 2005 är stugan och uthus i ett fallfärdigt skick . Ungefär 150 meter norr om torpet, i en aspdunge, finns en kallkälla, Torsten J. visade mig den . En utmärkt utsiktsplats, Bergslagsleden passerar berget. Från Hällaboda finns en kärrväg som går i sluttningen av Slöjdarkullen och ner till torpet. Förr flitigt använd alla tider på året enligt Torsten J. Här förekom hackslåtter ännu på 1950-talet. Namnets härkomst, se Hällaboda/Hålboa . Torsten J. Kallkälla med detta egendomliga namn . På kärrvägen mellan Hällaboda och Kotjärn, efter Stenbron, ligger ett stenblock som skapat för en vilopaus, till vilket den också användes. Torsten J. På kärrvägen från Hällaboda till Kotjärn, passerar vägen en sankmark. Där har man fyllt igen kärrpassagen med ett stort antal kullerstenar för att öka framkomligheten, därav namnet. Åkern där Hällabodas hästar betade, betesmarken syns ännu där den ligger inbäddad i granskogen.

Hällaboda Hålboa C6

Lindor

Basthålet

C6 B6

Husfallskullarna Holmsjöbäcken

Ett mycket gammalt hemman. Ursprungsnamnet Hålboa anses betyda en säterliknnde plats på utmarken. Hällaboda är satt till ¼ hemman under kronobergsmanshemman Nr, 3 i Nybergets by. Bergsman Jan Jansson kommen från Rasbacken eller Rasiebacken under Wintermossens by i Ljusnarsbergs socken ingick äktenskap med bergsman Per Jansson och hustrun Greta Nilsdotters dotter Maria år1805. Genom giftemålet blev han de facto ägare till Hällaboda. Jan Jansson kom att bli en av bygdens stora söner.Titulerad bergsman, byggmästare och stegresare. Stegresare bör förklaras närmare. Masugnspipans inre är formad som ett amforkrus. Stegresarens uppgift var att med en genialt formad mall se till att masugnspipan fick rätta proportioner. Ett ansvarsfullt statusjobb vid den här tiden. Efter ett av sina uppdrag lät han tillverka en brudkrona till en av sina döttrars giftermål, brudkronan har sen dess gått i arv inom släkten. Jan Jansson fick ett tragiskt slut på detta livet. Han stångades så svårt av en av gården tjurar att han avled den 14 september 1857. Torsten Johansson, vår granne, var uppvuxen vid Hällabod. Efter faderns död 1951 brukade Torsten gården fram till den 3 juli 1954 då inventarierna auktionerades ut. Vid laga skifteshandlingarna 1840 markeras området på båda sidorna om den gamla branta uppfartsvägen till Hällaboda som lindor. Ännu på 1960 talet då jag och min familj bodde vid Hällaboda hade området ädelskogskaraktär med ask, lind, hassel och lönn, samt mängder av sydbergsväxande blommor. Ännu en kallkälla med ett egenartat namn. Att så många kallkällor finns bevarade, och i gott skick, får tillskrivas det faktum att körkarlen på timmerforan måste se till att hästen fick vatten. Av den anledningen underhöll man dem. Mjukt rundade berg väster om Husfallet . Förbinder Kotjärn med Holmsjön.

C6/D7

Husfallet eller Husafallet

Husfallsmossen

C7 C7

Hampusa backe Stora botten

C7 D1

Kampa berget Karl Arons torpet

Karl Arons kil

D2/D3

Finnakvarns bäcken

Torpet ligger under Danshyttans by. 1775 brukades torpet under Kronobergsmanshemman nr. 2. Jag har kunnat följa brukarfamiljerna från den tiden. Av husförhörslängderna för Nybergets by framgår det att den årliga kristendomskontrollen skedde där. Södra delen av Hällabomossen innanför Danshytte rå, benämns Husfallsmossen. Brant ”hålväg” över Kampaberget fram till Laggarboda. Kolbotten som gör skäl för namnet, den är omfångsrik. Torsten Johansson. En mäktig bergklack ovanför Hampusa backe. Karl Arons eller Södra Busktjärnstorp som är det kamerala namnet. Torpstugan var placerad 10 talet meter in på mark inom Ljusnarsbergs socken. Medan fähuset och källaren var belägna inom Linde socken. Ett faktum som vållade en mångårig tvist mellan Guldsmedshytte AB och makarna Nord. Makarna gjorde en uppmärksammad sparkfärd till Stockholm för att protestera hos kung Oscar, dock utan att få framföra sin protest hos majestätet. De byggde upp en ny tillvaro på det nyuppförda torpet beläget 2-300 meter in på Ljusnarsbergssidan. Fähuset blev aldrig helt färdigt i deras livstid. Karl Aron Nord och Anna Katarina Henriksdotter dör inom loppet av några månader på våren 1915. Ett kilformat skogsområde mellan bäckarna från Busktjärn och Wintermosstjärnen. Detta skogsområde hävdade Karl Aron att han ägde sedan barndomen. Vid en rättegång i häradsrätten i Linde, hösten 1910, hävdade Karl Aron sin ägarrätt till området. Rätten ogillade emellertid hans framställning. Vid rättegången var Karl Aron 80 år och ofärdig, trots detta hade han tagit sig till rättegången gående de 2.5 milen. Ett exempel på en av samhällets ”små” bebyggare, som ensam slogs för sin uppfattning i ”rättvisans” boning, utan advokathjälp. Allmänt vedertaget namn på bäcken mellan Busktjärn och Dammsjön. Finnakvarn syftar i detta fall på en skvaltkvarn, ägd och använd av torparna i området. Vid Hammarbacken fanns en tullkvarn där mjölnaren tog betalt för mängden säd som maldes till mjöl, samtidigt erlade man en kvarntullskatt till staten. Inom Hammarbacksområdet har det funnits skvaltkvarnar i vattendragen vid Laggarboda, Rasbackstjärn, Myggsjösund, vid utloppet av Lilla Myggsjön i Finnakvarnsbäcken och på några platser till. Omedelbart söder om Nybergsbyn fanns fram till slutet av 1800-talet en mjölkvarn i ån mellan Dammsjön och Gränsjön.

Paskalampen

Finnakvarnstall

Karl Arons vilsten

Damsjötorp och Påltorp

Bullerfallstegen

Pålkullen

Pålbotten

Lill-Jans äng

D3 D3 D2

Jan-Karls mosse Finnakvarnstegen Svanbottenfallet

Martornsbotten

D2 D2 D2

Svanhalsbotten Svanbotten Tjärdals kullen

D2 D3

FinnPelles mosse Pålplan

Paskalampen, översatt till svenska, Lorttjärn. Det är en av gungfly kantad skogstjärn, i rågången, mellan Linde och Ljusnarsbergs socknar. Tjärnen har även benämnts Bråttjärn, på en 1800-tals karta. På fastmarken 100 meter söder om tjärnen står en 2 meter hög sten, påfallande lik en bautasten. En av bygdens sparade mäktiga tallar. Cirka 27 meter lång, och i brösthöjd 258 centimeter i omkrets. Stenen finns intill stigen mellan Påltorp och Karl Arons. Den liknar en låg stol med ryggstöd och sits. Det sägs att den användes av Karl Aron som viloplats på väg bort eller hem. Intill stenen finns en uppsatt skylt. I skydd av den söder om torpen liggande Pålkullen har odlarna med stora arbetsinsatser anlagt små åkertegar. Avståndet mellan torpstugorna var cirka 300 meter. Torpen lades ut på 1880-talet, men tegarna brukades ända in på 1950-talet, enligt Åke Lönnström, son till brukarna på Gäddtjärnsfall. Skyltar är uppsatta som visar torpstugornas läge. Namnet sönderfaller i tre delar, buller i detta fall bäcken intill som bullrar. Fall berättar om att skogen tagits bort genom fallbränning – huggning, teg i betydelsen liten åker. Således liten åker på fallet vid Bullerbäcken. Bergklack med bra utsikt över Dammsjön. Namnet från första brukaren av Pålkullen han hette Per Pålson. Kolbotten på östra sidan av Pålkullen, intill Jan-Karls mosse. ”Slog” i en sjövik av Dammsjön. Nu, sedan vattenståndet i Dammsjön höjts, är ängen en del av sjöviken. Namnet från torparen Lill-Jan Andersson på Östra Nybergstorp. Han var brukare där från 1840-talet till sin död 1867. Blötmyr i Finnakvarnsbäcken sydligaste del. I dag skogsmark på östra sidan av Finnakvarnsbäcken. Skogstrakt, namnet troligen från torparen på Dammsjötorp. Jan Petter Svanström, brukare där mellan 1850-1870. Kolbotten med detta egenartade namn. Äldre personer i bygden vet var kolbotten är belägen, men ingen har kunnat förklara var namnet kommer ifrån. Kolmilsbotten. Se förklaring av Svanbottenfallet. Kolbotten. Se förklaring av Svanbottenfallet. Artur Nord, uppvuxen vid Busktjärnstorp har berättat att här har det funnits en tjärdal för framställning av trätjära. Blötmyr väster om Svanbottenfallet. Torsten J. Allmänt använt namn för fastmarken i Dammsjön norra del. Förr, på hästforornas tid, upplagsplats för skogsprodukter.

C3 C3/D3

Gäddtjärnsbäcken Springelshugg

Röbergsplan

Tors botten

Stora långsbacken

D3/D4

Långsyna

Bottenlösa taska

D3 D4 D4

Sandvika Abborrhälla Norra Öviken

Vägsten

D4 D4

Fräkenviken Storön

Södra Öviken

D4 D4

Grundet Altarsten

Finntorp

Finntorpstäppan

Vattendrag mellan Gäddtjärn och Dammsjön. Egendomligt namn på skogsskiftet på västra sidan av Dammsjön. Torsten J. Upplagsplats för skogsprodukter som fraktats på Trebacka vägen. Gammal kolbotten, dit hästen Tor från Gäddtjärnsfall, ofta gick för att beta och vila. Artur Nord. Långsluttande backe på den gamla kärrvägen mellan Nyberget och Strävtorp. Artur Nord. När den gamla kärrvägen byggdes ut och rätades, som ett AK projekt, under arbetslöshetsperioden i början av 1930-talet, döpte folkhumorn den 500 meter långa vägsträckan till Långsyna. Torsten J. Den pungliknande nedre delen av kärret har fått detta något ekivoka namn. Torsten J. Sjövik i Dammsjön med sandig botten. Omtyckt fiskeplats. Torsten J. Beteckning på vattenområdet nordost om Storön. Laga skiftes handlingarna. Upprest intill gamla kärrvägen mot Strävtorp. Inhuggen inskription A.K, K.P. E.K, samt V.B. I överdelen av stenen är en pil inhuggen samt årtalet 1896. Skyltförsedd. Sjövik, numera växer ingen fräken där. Hit ut fraktade Skogvaktaren W. Johansson sina får för sommarvistelse på ön. På ön fanns också ett fårhus. Uppgift av sonen Stig Johansson i Nyberget. Vattenområdet sydost om Storön. Benämns så i Laga skifteshandlingarna. Bergklack som ”vakar” straxt under vattenytan. Har skall enligt bygdetraditionen två barn ha drunknat, i samband med bad. Vid tegskiftet 1793 är torpet upptaget under Bergsman Olof Perssons 3/8 hemman, som i sin tur var en del av helhemmanet nummer 1. Även benämnt Gamla Per Ols hemman. De flesta finntorp i bygden, där brukarna bedrev svedjebruk, är anlagda i höjdläge, ofta i söder eller västerläge. Finntorp är anlagt intill Dammsjöns södra del. Vid Gustav Wasas kungsgård Råsvars i norra delen av sjön Råsvalen, anlagd under 1500-talet första hälft, arbetade hitkomna finnar i traktens gruvor och hyttor. Torpet kan vara en nyodling gjord av en av dessa finnar.Tegskifteshandlingarna 1793. Täppan eller åkertegen är ännu inte helt igenväxt år 2005. Tegskifteshandlingarna 1793.

Finnars lador

D5 D5 D5

Slåtterfallet Slöjdarhagen Lafallet

Olof Pers täppa

Westra Nybergstorp/Kardusen

Christians körrgård

D5 D5

Hästhagen Finntorpstegen

D5/D6 D5

Björkbrobäcken Teodors täppa

D5/D6

Hålbovägen

Grufhulta tegen

Grens botten

Bastmossen

I tegskifteshandlingarna från 1793, med tillhörande karta, är ladorna utritade och namngivna. Slog som sträckte sig ner till sjöstranden. Slog och hagmark mellan Kardusen och Slöjdartorp. Det dialektala namnet för lada är ”la,a”. Jag tror att detta ligger till grund för Lafallet. Intressant är att inom samma område fanns Finnars lador på 1793 års tegskifteskarta. Den sista höladan i området försvann under 1950-talet säger Gunnar Karlsson , ”Nybergs Gunnar”. Olof Persson född 1688 i Nyberget och hustrun Anna Ersdotter född 1688 i Gränshytta var ägare/brukare av Kronobergsmanshemman nummer 1 fram till 1750, då sonen Per Olsson född 1718 övertog gården. På tillgängligt kartmaterial framgår det att byggnader är inritade på området omkring Björkbrobäcken. Där skylten är placerad finns rester av en mur med eldstad. Kardusen är det lokala namnet på ödetorpet. I Laga skifteshandlingarna från 1840 benämns torpet Enkans täppa. Den sista fast boende var troligen Lisa Greta Persdotter född 1824 i Jernboås och död 1891. När 1800talet bröt in hade gården nummer 1 delats mellan tre arvsberättigade personer. Efter den tiden ser det ut som att Kardusen blivit undantag till hemman nummer 1. Egendomligt namn på en kolbotten.Torsten J.visste inte varifrån namnet härstammar. Jag har en egenkonstruerad teori. Någon med namnet Christian har omkommit i kolmilan vilken blev hans kyrkogård. Beteshage för Nybergsbyns hästar. Skogen i området avverkades 1995. Efter avverkningen framträder åkern/tegen tydligt. Dess storlek framgår av tegskifteskartan från 1793. Bäck som rinner från Hällabomossen till Dammsjön. Namnet har åkern fått efter Teodor Westlund som brukade Hemman nummer 4 i Nyberget i många år, under första hälften av 1900-talet. Planterade granar upptar numera hela täppans yta innanför stenmuren. Benämningen på vägen förekommer i Laga skiftes handlingarna från 1840. Vägen går till Hålboa, som Hällaboda kallades före 1700-talets mitt. Namnet förekommer i Laga skifteshandlingarna och kartan till dito. Kolbottens namn efter Henning Gren. En av brukarna av Hällaboda under 1900-talets första decennium. Blötmyr, bevuxen med öar av småtallar. Svår att beträda höst och vår.

Hällabomossen

Skrynktorp eller Axkärn

E2 D2/E4

E2/E3 E3

E3 E3 E4

Svår att beträda höst och vår. Naturreservat, 92 ha. Bildat 2009. Vinden susar i de gamla träden och från grenarna hänger lavar i långa härvor. Reservatet består av själva mossen, gammal barrskog och sumpskog. Hög luftfuktighet, många lövträd och död ved bidrar till reservatets höga naturvärden. Här finns ett rikt fågelliv och en stor förekomst av

Torpet har ett högt läge ovanför tjärnen, med högst obetydligt uppodlade ytor. Kronobergsmanshemman nummer 3 är torpets stamhemman. Det lokala namnet Skrynktorp användes i Laga skifteshandlingarna. Torpet lades ut på 1870-talet. Acktjärn Jag har funnit tre olika namn på tjärnen, under 1700talet kallas tjärnen Hagekärn, för att under en period kallas Axkärn, och numera Acktjärn. Älgtjärnarna Numera finns inget öppet vatten i tjärnarna, endast vattensjuk myrmark. 1793 års karta över Nybergets by ger intryck av små ”vattengölar”. Gruv Pelles mosse Blötmyr omgiven av bergknallar. Karl Arons väg Karl Aron Nord hade en väl använd stig mellan Busktjärnstorp och byvägen mellan Nyberget och Röda stubben. Stigen kar kommit att kallas Karl Arons väg. Karl Aron Nord använde sig av stigen då han hade ärenden till den östra delen av bygden. Vid Hammarbacken fanns ända in på 1960-talet en lanthandel, där han och många andre i skogsbygden gjorde sina inköp. Jag märkte ut stigen 1990 så ännu kan du ta dig en tur mellan Hammarbacken och Busktjärnstorp. Gladtjärn På bygdens mål ”Glattjärn”. Odala fält Bergskärning där brytning av järnmalmsbärande berg förekommit. Från Maja Forslundssamlingen har jag hämtat en skröna från platsen. Uppgiftslämnare P. E-n född i Linde bergslag 1835. ”Så kola je e mila inve Odalgruva men de va ingen som arbeta der om nättra men ja kunde stå halva timar ve mila å höra hur de arbetades, ja tyckte nog dä va lite kusligt i blann”. Olles botten Torsten J. visste namnet på kolbotten, men inget mer. Storbråta kullen Mäktigt berg. I dagligt tal benämnd Bråtakullen. Har namnet något samband med att bränna fall? Östra Nybergstorp/ Brukarna kända sedan 1840, då benämndes det Lill Jans Lill Jans torp torp. Torsten J. berättade att det var ett mycket gammalt torp som han uttryckte så här: de ha gammelt folk på skogen sagt. Torpet utlagt på 1940-talet. Ännu är fähusets murar välbevarade. Norra gatan Namnet hämtat från Laga skifteshandlingarna. Upptaget som gemensam mark av byns brukare.

Knecktorp/ Knekttorp

Nuvarande namn Knekttorp tillkom i början av 1900talet. Ursprungsnamnet var Knecktorp. Brukarna kända sedan 1840. Låg under Nybergshemman nummer 4. Friköpt med fastboene.

Kofallsudde

Jan Ers gubbens ”vesten”

Kyrkevägen

Björkvikstorp

E4 E4 E5

Knekttorpsviken Kallfisen Nothushagen

Sindertipp

Gröntäppan/ Rytäppan

Sjövreten

Fähustäppan

Hyttbron

Här samlades korna på kvällen innan det var dags att ta in dem i ladugårdarna för kvällsmjölkningen. Fram till 1952 hade byns brukare, och andra, sina kor på skogen, för bete, under sommaren. Markägaren Frövifors/Örebro Pappersbruk drog därefter in den förmånen. Torsten J. En cirka 2.5 meter hög sten formad som en stolsits. Numera står stenen i vattnet, innan sjön reglerades stod stenen på land. Enligt sägnen skulle en gammal man, Jan Ers kallad, samlat ved i hyllan. Han hade rep utlagda på vilka veden travades för vidare transport hem, med bördan på ryggen. Vägen från hyttbron i Nyberget och vidare mot Hammarbacken beskrivs med detta namn på Laga skifteskartan från 1840. Ingen fastboende i bygden använder detta namn, Fallatorpet är det som är gångbart. Ingen av bygdens äldsta, som jag frågat, visste varför torpet har detta namn. Kan det ligga till så här? I död och begravningsboken för Linde församling år 1884 dör en son till Andersson Fall och hans hustru Johanna Israelsdotter vid detta torp. Pojken var 11 månader gammal. Han dog den 22 november 1884. Är det Andersson Fall som torpet är ”döpt” efter? Före namnförvanskningen Knecktorpsviken. I nuet skogsmark, förr slåtterskog och mulbete. Hagmark vid nothuset, där redskap för att dra not förvarades. Laga skifteshandlingarna 1840. Ännu finns ”sinderkakor” eller slaggkakor från Nybergshyttan vid sjöstranden. Innan utslaget av järn från hyttan kunde ske, avtappades föroreningarn. Dessa hade bildat en slagg som flöt ovanpå järnet. Slaggen har inslag av vanligtvis blå eller gröna kristaller, som i dagligt tal kallas bergslagskristall. Uppodlad mark ännu skönjbar söder om hemman 4 eller Westlunds. Täppa är en liten åker. Laga skifteshandlingarna. Mindre åker i anslutning till åns utlopp i Gränsjön. Laga skifteshandlingarna. Uppodlad mark runt fähuset-ladugården vid hemman 4, på senare tid benämnt Westlunds, före det Rosendalska. Laga skifteshandlingarna. Numera finns inte någon bro över ån på denna plats. Kartmaterial från 1800-talet visar att bron var förbindelsen mellan östra och västra sidan av byn. Hyttan låg något norr om bron. Laga skifteskartan 1840.

Kålgården

Smedjor

E5 E4/E5

Området intill ån på dess östra sida användes till odling av rotfrukter. Kålrötter, kryddor och på senare tid potatis. Laga skifteshandlingarna.

Till varje hemman hörde en gårdssmedja. Under 1940talet namngavs de efter hemmansbrukarna som var Gren, Flykt, Hansson och Wilhelm Johansson. Främsta tegen Namnet på den teg som låg närmast byn. Laga skifteshandlingarna. Nybergets bykärna I bykärnan fanns redan på 1500-talet fyra kronobergsmanshemman placerade i närheten av hyttan. Hyttan blåstes ner under 1800-talets första decennium. Därmed var bergsmansepoken i stort sett till ända. Utifrån kommande ekonomiskt välbeställda personer kom framdeles att äga gårdarna och råda i byn. Kronobergsmans- Fram till tegskiftet, som ägde rum under sista decenniet hemman nummer 1 av 1700-talet, var hemman nummer 1 en odelad enhet. Tegskiftet av byn var föranlett av lagenlig delning av gamla Per Olssons helhemman. Arvtagarna hette Olof Persson, Magnus Danielsson och avlidna Per Perssons arvingar. Efter tegskiftet fick berörda arvtagare tillsammans 1082.22 tunnland mark i Nybergets by. Hemman 1 var vid den tiden en kringbyggd gård. I dag återstår endast en del, den som alltid varit vänd mot Norra gatan. Kronobergsmans- Ägare före tegskiftet Afledne bergsman Hindrik Perssons hemman nummer 2 Enka, Catharina Ersdotter och hennes omyndige barn, ägardel ½ hemman. Bergsmannen Per Olsson och thess hustru Anna Larsdotter, såsom för hemmanet skrifven, ägardel ½ hemman. Vid tegskiftet benämns gården Hindrik Perssons och unge Per Ols hemman. Nu 2005 återstår bostadshuset, med sin karaktäristiska gjutjärnsskorsten, ett ombyggt loftgångshus samt fähuset. Kronobergsmans- Äldre personer i bygden benämner gården ”Porten”, hemman nummer 3 säkert beroende på att det är den enda gården där portlidret finns kvar. I nämnda portlider är en gjutjärnshäll uppsatt på ena väggen. Inskriptionen är skriven på latin, ”det sägs att det är en gravhäll från Linde kyrka”. Även här pryds skorstenen av en gjuten bergsmanssymbol. Fähusdelen finns kvar likaså ett uthus av ”sinder” eller slaggsten.

Kronobergsman1793 kallas gården Rosendahs hemman. Anledningen till hemman nummer 4 detta var att Gudmund Bengtssons måg Isac Rosendahl, tog över gården efter Gudmund Bengtssons död. Rådman Gudmund Bengtsson blev mer eller mindre tvingad att flytta från Linde efter den stora branden 1688. Borgerskapet i staden ansåg att han inte tillräckligt kraftfullt ingripit vid överlämnandet av en vräkningshandling till en i staden boende med namnet Pelle Welamsson. Denne Pelle W. blev så desperat av delgivningen att han satte sin gård i brand, elden spred sig och staden blev lagd i ruiner. Det sägs att Pelle W. på grund av detta tog sitt liv med ett svärd. Den 27 augusti 1689 avsade Rådman G. Bengtsson sig sitt ämbete som rådman, därefter flyttade han till Nyberget där han köpt kronobergsmanshemman nummer 4. Storgrufvetorp Torpet är utlagt under sista decenniet av 1800-talet. Ingen boende i bygden kunde vara behjälplig vid bestämning av torpplatsen. Via Laga skifteskartor och systematiskt letande kring Storgruvan och Nyberget fann jag rester av torpplatsen. Torpet var beläget intill gamla utfartsvägen mot Reboda. Boplatsen hade hemman nummer 3 som stamhemman. En torptavla är uppsatt intill husgrunden. Storgruvan I den äldsta delen av skärningen syns tydliga spår från tiden då brytningen skedde genom tillmakning, d.v.s. uppvärmning av berget och därefter vattenbegjutning. Vid den häftiga sammandragning av berget som då skedde bildades sprickor, som gjorde det möjligt att spetta loss bitar av berget. Under gruvans sista driftstid kallades den Mangruvan. Orsaken var att malmen, som bröts, innehöll legerigmetallen mangan. Malmen såldes till Frankrike och Guldsmedshytte bruk. Grängesbergsbolaget som även ägde Stråssa gruva lade ner driften 1977. Gruvlaven vid Storgruvan i Nyberget brände företaget ner på nyårsafton 1978. Gruvan är numera vattenfylld.

Blockgruvtegen

Svartbergstäppa

Skogen har numera återtagit den förut uppodlade marken. Laga skifteshandlingarna. Åker intill Rebodavägen mot Svartbergsfall.

Undantaget

Södra hagen

E5/E8

Nybergsvägen

Bastmossen

Bastmossgruvorna

Svartbergsfallet

Döns botten

Kviddtjärnssnedden Kviddtjärnsängen

E6/E7

Undantag till Hemman nummer 4. Bebott till 1800-talets sist del. När brukarna av hemman nummer 4 lämnade över gården till en av arvingarna flyttade man in på Undantaget, och bodde där till livets slutskede. Ofta hade man skrivit ett avtal om leverans av erforderliga produkter och tjänster som mjöl, mjölk, ved och ibland ett visst antal kyrkskjutsar per år. Om del äldre brukaren inte var i behov av Undantaget för egen del, använde man detta för någon behövande från torpen som lydde under hemman 4. Torpplatsen är utmärkt med en skylt. Torpets bostadsdel och ladugårdsdel är byggda omkring år 1900. Sannolikt är det så att när Undantaget ”lades ut” uppfördes Södra hagen. Den uppodlade jorden vid torpet var liten. Torpet är sålt och har blivit fritidsbostad. Vägförbindelsen mellan Nyberget och Reboda eller också Garphyttan. Vattensjuk mossmark väster om Nybergsvägen i höjd med Svartbergsfall. En cirka 300 meter lång bergskärning, 2 - 4 meter djup. Endast en mindre mängd järnmalmsbärande mineral har förädlats därifrån. Stora mängder varp, eller lågvärdig malm, är kvar i anslutning till skärningen. Den 14 september 1767 sålde ägaren Bergsman Isac Hindersson i Nyberget Svartbergsfallet till sin halvbror Anders Jansson. Isac Hindersson var hälftenägare av Kronobergsmanshemman nummer 3 i Nyberget. Svartbergsfallsgården blev därefter ”satt” till 1/8 hemman. Gården har brukats in på 1950-talet. Omedelbart öster om Svartbergsfall, ännu fullt synligt, finns resterna av en kolbotten med detta något kusliga namn. Kolmilor där någon omkommit fick detta namn. Om milan ”slog” det vill säga gaser som bildats i milans inre kastade bort täckningen, gällde det för kolaren att fortast möjligt täta till hålet som uppkommit, annars fanns stor risk att hela milan antändes. Vid arbetet med att fylla igen hålet hände det att kolaren trampade igenom täckningen på milkullen och hamnade inne i milan och omkom. Torsten J. Blockstensfri sluttning ner mot tjärnen. Gammalt svedjefall? Blockstensfri ”ängsmark”, sannolikt gammal ”slogmark”.

Bockhälla

Bratta hälla

F1 F1

Korpberget Acktjärns torp

Trätarbacken

Skansberget

F3 E2/F2

Gladtjärnsbäcken Gladtjärn

Gladtjärnskullen

Sexmans fall

Hökberget

Kostalpet

Det har varit två torp som brukats, båda ägdes av stamhemman i Danshyttans by. Det norra torpet lades ut i slutet av 1800-talet. Det södra beboddes och brukades ännu straxt efter andra världskriget, eller slutet av 1940-talet. Det södra torpet har ännu fullt synliga gråstensmurar i fähuset. Men även grundstenar för torpstugan, och källaren är iakttagbara. Intill fähusruinen finns en stensatt brunn, ganska djup, utan överbyggnad. Det norra torpet som lades ut betydligt tidigare, har knappt skönjbara grundstenar. Även rester av jordkällaren finns kvar. Torpen är utmärkta med en tavla. Omedelbart söder om det södra torpet finner du en bergklack med detta passande namn. Namnet enligt Torsten J. Lokalt uttal ”Attjärnstorp”. Brukare fastboende till 1940, därefter lades torpet ut. Brukarna av torpet är kända sedan 1700-talet. Nybergshemman nummer 3 eller Rosendahlska är stamhemman. I dag återstår en timrad stuga med torvtak med underliggande näver på tak av trol, eller barkat granvirke. Stugan är i mycket dåligt skick. Vidare finns resterna av jordkällaren, samt murarna av ett kallmurat fähus av gråsten kvar. Tegarna som tillhört torpet är igenplanterade med gran. Gammal kolkörarstig, möten i den branta smala backen var ett äventyr. Det förekom att man ”trätte” om vilken som skulle ha förkörsrätt, den fullastade kolryssen rotsläden med träkol på väg nerför backen, eller den som var på väg tom uppför slänten. Torsten J. Ett tilltalande berg på grund av sin ”vildhet”, men också botaniskt intressant. Torsten J. visste inte varför berget fått detta namn. Namnet enligt Torsten J. Bygdens folk benämner tjärnen ”Glattjärn”. I dag uthyrd till ädelfiskevatten. Granskogsbevuxen bergknalle med tilltalande värden för den som är intresserad av orörd natur. Här syftar namnet på någon av de sexmän som företrätt bygden vid sockenstämman. Bergsman och sexman Anders Hindersson född 1774 i Nyberget, var en av bygdens namnkunniga företrädare. Torsten J. Känd boplats för duvhök, här har hökbon funnits i de gamla lärkträden under lång tid. Området totalavverkades i början av 1990-talet, därmed försvann hökarna från området. De branta bergssidorna vid skogsbilvägen mot Gladtjärn har detta mycket passande namn. Laga skifteshandlingarna.

F3 F3/F4

F4 F4

F4/F5

Gladtjärnstorp

I bygden säger man Rönnbärstorp. Bostadshus och uthus i gott skick. Friköpt, och används som fritidsbostad. Medtjärn Flera olika namn har förekommit på detta ”glavatten”, det som i dag bäst beskrivs som en sjövik. Medkärn, Mättjärn, Mitttjärn och Midtjärn är namn som förekommit i handlingar bakåt i tiden. Kan namnet syfta på det faktum att kärnen ligger mitt i rågången mellan Nybergets och Gränshyttans byar? Medtjärnstorp Den äldsta brukarna av torpet jag kan belägga är: Torparen Peter Andersson född 1809 i Söderberke och hans hustru Maria C. Rathsman född 1818 i Ramsberg. De brukade Mettjern,som det då hette, mellan 1839 och 1850. Övre hagsmossen Namnet förekommer i tegskifteshandlingarena 1793. Slotterskog På en conceptkarta över Gränshyttans och Danshyttans byar, som jag fann på Domänverkets arkiv i Kloten, är området inritat och upptaget som slotterskog, även en lada är inritad. Tyvärr finns inget årtal angivet på kartan. Fallaviken Sjövik i Gränsjön nedanför Björkvikstorp eller Fallatorpet. Märrtjärnsgruvan Ungefär 25 meter utanför ”bastun” vid Midtjärnsbro syns vid lågvatten rester av denna gruva. Torsten J. berättade att då han gick i skolan vid Midtjärnsbro, detta var på 1920-talet, var flera stockvarv synliga runt gruvhålet. Ytterligare ett bevis på att vattenståndet i sjön var lägre på den tiden. Märrtjärnsholme Uppgrundad del i sjöviken. Torsten J. Midtjärnsbro skola Skolan stod färdig att användas läsåret 1913. Huvudman för skolan var styresmän för Guldsmedshyttans församling. Skolan byggdes på s.k. ofri grund, markägare var Guldsmedshytte bruk, som då var ägare och förvaltare av Hammarbackens skogar. Den 21 maj 1939 beslutade nämnda församling att införa ett 7: e skolår i folkskolorna. Vid samma tillfälle offentliggjorde styresmännen att Midtjärnsbro skola skulle läggas ner. De sista eleverna lämnade skolan först in på 1940-talet. Efter nedläggningen har skolan varit samlingslokal för bygdens folk, och möteslokal för Hammarbackens hembygdsförening. Och nu 2007 håller en nyinflyttad familj, som köpt skolhuset med mark, på att omvandla skolan till bostad. Knöfsriset Området öster om Nybergsvägen mellan Trollhälla och Midtjärnsbro skola bär detta numera udda namn. Enligt Torsten J. har det i området växt många täta risiga granar, eller på bygdens mål ”knöfsiga” granar. Före slutavverkningen 1995 fanns en bra gångstig till Gullblankaområdet genom skogen. Långanäs udden Namnet från Ture Norbäck.

F5 F5 F5 F5

Fåruddarna Storön Gröna botten Troll hälla

Herrgårdsviken

Arsudden

Näsudden

Klossviken

Kviddtjärn

F7 F6 F7 F7 F8 G2

Vilholmarna Notholmen Ormön Fransosbäcken Svarttjärn Myggsjöån

Gunstigbrunn

G2/G3 G3

Andsjömossen Veklyvarsnåret

Lasse Majas hôl

Andsjön

Namnet från Ture Norbäck. Skogbevuxen holme i Gränsjön. Namnet från Torsten J. I Maja Forslundssamlingen finns några uppgiftslämnare som säger sig veta att folk som passerat platsen kvällstid har sett ljussken när de passerat platsen. Maja F. samlingen finns på Länsarvet i Örebro. I slutet av 1970-talet var jag vid Wintermossen hos Stellan Nord på ”Slottet”. Han berättade bland annat om när han med hästfora fraktade ”skut” eller större malmstycken, mellan Storgruvan och ner till lastplatsen för Gullblanka järnväg i Gränshyttan. Ofta hörde han ett mullrande ljud då han passerade krönet på nämnda backe. Numera går bilvägen cirka 10 meter väster om den gamla ”kyrkevägen”, som Stellan Nord färdades på. Namnet på viken från laga skiftes kartan för Gränshyttans by 1841-1843. Den nordostligaste bergklacken i Arsmarken ut mot Gränsjön. Torpet har brukats under Nybergshemman nummer 2. Brukarna av torpet är kända mellan 1791 – 1957. Bostadshuset nedmonterat och uppsatt igen i skidorten Sälen. Viken har fått namn av bygdens namn för groda – klossa. Det är en grund sjövik typisk miljö för grodor. Liten tjärn med avrinning i Gränsjön. Namnet från bygdens namn för ”tusenbröder”, eller små fiskar. Ture Norbäck använde detta namn på holmarna. Namnet hämtat från laga skifteshandlingarna. Även Lillön benämns holmen av bygdens äldre fiskare. Ture Norbäck beskrev alltid bäcken med detta namn. Några äldre har jag hört säga Reutgers tjärn. Från utloppet i Lilla Myggsjön till inflödet i Andsjön. Under 1800-talets första hälft fanns det en skvaltkvarn vid utloppet från Lilla Myggsjön. Ett cirkelrunt gruvhål, ungefär 5 meter djupt, utan något skydd runt gruvhålet. I den svagt sluttande terrängen ner mot mossen är stora mängder varp tippad. Torsten J. Sankmark kring Myggsjöåns utflöde. Skogsområdet börjar vid Andsjömossens södra del och sträcker sig upp till fastmarken. Litet kärr alldeles intill väg 775, mellan Guldsmedshyttan – Stjärnfors. Här skall stortjuven Lasse Maja ha gömt tjuvgods. Torsten J. På bygdens mål ”Åndsjön”. I skogvaktarnas presentation av bygden står det att man på Andsjöns västra sida, i tvenne stenrösen, funnit en stenyxa. Jag har sökt efter stenrösen på angiven plats men inte hittat några.

Risbroängen

Andsjöängen

Grönåstorp

G3/G4

Gullblanka

G4/G5

Skomakartorp

Sågholmen

Numera igenväxt med sly, förr har det varit slåttermark intill bäcken. Torsten J. I dag begynnande skogsmark, förr har det varit slåttermark ner till sjön. Torsten J. Konstvaktarboställe, under Gränshyttehemman nummer 4, eller ”Körargårn” som den benämndes i bygden. Torpets sista brukare var Mauritz och Hilda Pettersson och dottern Gunvor, de flyttade från Grönåstorp 1945. Torpet är utmärkt med en skylt. Gullblanka gruvfält, med många namngivna gruvor som Glittra, Jordgruvan, Mossgruvan, Gullblanka, Danshyttegruvan Skommargruvan, och Tura. Driften återupptogs i början av 1900-talet då Guldsmedshyttans AB tog en nybyggd masugn i drift. Här fanns en hel by med bostäder och affär, ja till och med dansbana. Gruvdriften pågick mellan 1908 och 1931, den brutna malmen fraktades på den smalspåriga Gullblanka järnväg till Guldsmedshyttan. Den äldsta säkra bofasta gruvanställda vid Gullblanka, som jag träffat på, är Gruffogde Lars Andersson född 1745 i Kallernäs och hans hustru Anna Andersdotter född 1752 i Ramsberg. Lars Andersson var anställd vid Måsgrufva, sedemera Mossgruvan, under 1780-talet. De vid gruvfältet befintliga bostäderna år 1945 är utmärkta med en skylt, där de då boende är namngivna. Mossbrotorp och Skommartorp är namn som också förekommit, på torpet, under de två senaste århundradena. 1920 startade arbetet vid den nybyggda såganläggningen på Sågholmen. Den äldre sågen var vattendriven och placerad i hyttdammen, där även mjölkvarnen var placerad. Sigurd Olsson, son till en av brukarna i Gränshyttan, har berättat hur det gick till vid transporten av lokomobilen – ångpannan, från Gränshyttans lastplats till Sågholmen. Mobilen hade fasta axlar. Därför kunde man inte vrida hjulen vid vägens krökning. Med flera par hästar som dragare tog transporten flera dagar till Sågholmen i Gränsjön. Sågen var i drift fram till 1952 då den flyttades till Frövi.

G5 G5/G6 G67G7 G7 H1

H1 H1

Hammarbacken

Namnet kan ha ett samband med den hammare som benämnts Gränshytte hammare. Den var i drift till år 1570, då den lades ner efter en brand. Varje år betalade ägarna 2 skeppspund järn i skatt för hammaren. 1812 stod Hammarbacken masugn färdig efter en 6-årig byggtid, man kan säga att den ersatte de sedan några år nedblåsta hyttorna i Nyberget och Gränshyttan. Rockhammars intressenter och tvenne bergsmän från bygden var finansiärer. Masugnen var i drift fram till 1876, då den blåstes ner. Husen vid Hammarbacken torde ha byggts under 1800talet, exakt är svårt att fastställa. I det stora huset på krönet var bygdens storskola inrymd mellan åren 1876-1913, övervåningen var inredd till lärarbostad. Efter skoltiden byggdes huset om till bostad för en skogvaktarfamilj, och ett skogskontor. I hyttdammens nedre del anlades en s.k. tullkvarn 1858. Om den vattendrivna sågen, i närområdet byggdes då har jag inte kunnat fastställa. Vid Hammarbacken fanns fram till 1965 en lanthandel, som betjänade bygdens folk. Hammarbackstorp Före 1840 kallades torpet Gränsjötorp. Numera är det fritidsbostad. Arsmarken På bygdens mål ”Arsmarken”. Skogsmark mellan Hammarbacken och bygränsen mot Danshyttan. Limbergsmossen Mossmark som fått sitt namn av de intilliggande kalkgruvorna, kallade Limbergsgruvorna. Järpabäcken Vattendrag mellan Stora Torrvedsmossen och Gränsjön. Ture Norbäck. Skommarhälla Bergklack i sockenråt mellan Ljusnarsberg – Linde. För att göra väg 775 bredare sprängdes en del av bergklacken bort. Då försvann även Gustaf III:s namnskiffer som var inhugget i berghällen. Ture Norbäck Israels kärr Namnet förekommer i Laga skifteshandlingarna för Gränshyttans by 1843. Korpila skogen Skogsmark mellan norra Acksjögården och sockengränsen mot Ljusnarsberg. Robert Johansson.

H1/J1

Acksjögårdarna

Trollhatten

Hålhagen

Hålhagsbäcken

H2 H2

Magnuse botten Acksjöberget

G2/H2

Kambo hav

Jordfast vägsten

Acksjögruvorna

Andsjöbackarna

Erik Odelstjärna har år 1780, i sin bergsjordebok, antecknat att det finns en, som han skriver, Gunnar som härstädes dött 1676. Axsjön var ett odelat hemman under Gunnars livstid. Därefter blev gården delad mellan två bröder Gunnar och Erik Bengtsson. Från den tiden har jag följt Axsjögårdarnas brukare och deras familjer fram till 1940-talets sista år. Då lämnade de sista brukarna gårdarna, som därefter lades ut. En av mina sagesmän, Robert Johansson, var uppvuxen vid den Södra Gården, och följaktligen den bästa guiden som gick att få. För mig var det högtidsstunder då han visade mig runt i omgivningen. Robert var skogsman sedan ungdomen, och även en man med god berättarförmåga. Jag vet att han gärna återvände till platser ”där som barn han lekt”. Tack Robert för ditt generösa sätt att dela med dej att ditt stora kunnande. Gårdarna är försedda med en skylt. Tallbevuxet rundberg, namnet allmänt använt av bygdens äldre personer. Hagmark sydväst om Axsjögårdarna. Robert J. visade mig resterna av det gamla tandvärksträd som funnits i området. Runt nämnda träd var många höga granar sparade, som i en ring runt offerträdet. Runt det murkna trädet fanns en hel del små metallföremål nerramlade på marken, söm, spik och nålar bl.a. Robert trodde att områdets offerträd avsiktligt blivit sparat vid tidigare avverkningar. Man trodde allmänt, om någon skulle såga ned tandvärksträdet så skulle all den värk ”som satts bort där”, drabba avverkaren. Numera är hela området kalhugget. Vattendrag från det höglänta området omkring sockengränsen och ner till Kambo hav. Robert J. Kolbotten intill Hålhagsbäcken. Robert J. Bergkam i det höglänta området mellan Acksjön och Hålhagen. Fantasieggande namn på den lilla vattenspegeln i Hålhagsbäcken. En cirka 1.5 meter hög sten väster om 775: an med inskription. I den är inhugget bokstäverna P O S samt årtalet 1789. Gunnar Hellström vid Hammarbacken har hört tolkningen: ”Påls oxe stupar 1789”. Gruvorna har schaktöppningarna 12-15 meter över sjöytan, 125-150 meter österut från mötet mellan stigen och sjön. I sluttningen av den branta bergssidan finns stora mängder varp under mosslagret. Det som förvånat mig är det sammetsmjuka berget i taket på schaktet. Einar Norbäck från Guldsmedshyttan och Mjölktorp. På höger sida i backarnas nedre del finns lämningar efter det som brukar kallas ”försvar”. Provbrytning där man inte resulterat i brytvärd malm.

Ekeberget

Konstbäcken

Vägsten

Hellsjötorp

Finne mosse

Kattgruvan

H4/H5

Hellsjöbackarna

Berg med lodrät sida mot väster. Vägsträckan nedanför berget kallas ”Ekebergsjämna”. På höger sida vid ”jämnans” början, söderifrån, finns en av de renoverade milstenarna på väg 775 mellan Guldsmedshyttan och Stjärnfors. Handgrävd och rätad bäckfåra mellan Hällsjön och Gullblanka. Före elektrifieringen var en vattenhjulsdriven ”stånggång” byggd mellan gruvorna för uppfordring av vattnet som samlades i ”sänket”, eller botten av gruvan. Fackmässigt kallades anordningen ”konstgång”, tillsynen sköttes av konstvakten, f.ö. boende vid Grönåstorp. Mellan Konstbäcken och Kammartorpsvägen är en vägsten uppsatt på ett fundament. Stenen har inhuggna bokstäver och ett årtal med följande inskription, NID AAS EES ALS OIS 1779. Sven Bäärnhielm, en erkänt duktig kulturperson från Nora, trodde att stenen är en väghållningssten. Där bokstäverna representerade förkortningar på personer som hade tillsynen av väg 775 en bestämd sträcka. I bygden känt som skogvaktarboställe, från 1860-talet och fram till slutet av andra världskriget. Före 1860 bodde här brukare under Kronobergsmanshemman nummer 2 i Gränshyttans by. Från Hellsjötorp går en gångstig fram till Hammarbacken. Den har namnet Holmbergs väg, efter en av de sista där boende skogvaktarna. Myrmark sydost om Hellsjötorp. Namnet från Laga skifteshandlingarna. Sannolikt Gränshyttebyns äldsta gruva. Även en icke fackman kan se att det är länge sedan någon gruvdrift förekommit där. En krokig brant del av Stjärnforsvägen, väg 775, från Hellsjötorp ner till Gränshyttan.

Gränshyttans bykärna

Lötkärrshagen

Lötkärrsgruvan

Nors täppan

Södra falls backen

Ekkes koja

Röda stubben

Södra täppan

I överensstämmelse med Nybergets bykärna bestod byn av 4 Kronobergsmanshemman. Brukarna av bergsmansgårdarna är kända sedan 1539. Till byn hörde också en hytta som var i drift fram till 1800-talets första decennium. Den blåstes ner efter att den raserats av en svår vårflod. Av skattehandlingar framgår det, att byn även haft en hammare, Gränshytte hammare. Den erlade årligen hammarskatt i form av 2 skeppspund järn fram till 1570, då den troligen förstördes vid en brand. Var hammaren var lokaliserad finns, mig veterligen, ingen som känner till. Av byns 4 kronohemman är det bara ett som i kamerala längder fått ett ”vanligt” namn. När Danshyttegubbens måg, Sundström, tog över hemman nummer 1, efter Petter Erssons död 1876, namngav han det som Fridhem. På sätt och viskan kan också hemman 4, i varje fall lokalt, ha haft ett egennamn. Kronohemman nummer 4. kallades ”Körargårn”. Brukarna av den gården benämndes ”körarsläkten”, långt fram i tiden. Det rödmarkerade området på kartan tillhörde Gullblanka järnväg, här var lastkajen placerad. Ett i jämförelse med byns övriga ”ställen” har det ett modernt bostadshus. Namnet Lötkärrshagen har det säkert fått av ”löten”, som var det område i byns omedelbara närhet där djuren betade. I dagsläget är det fritidsbostad. Omedelbart söder om ovannämnda torp, intill kärrvägen, från bykärnan till Skomakartorp är denna gruva upptagen. Jag vet inte hur djup den är, men den är fylld till övre stockvarven med skräp. Torp intill det tredje benet i den triangel som vägarna vid ”Röda stubben” bildar. Norstäppan är ett av huggartorpen som fanns i Gränshyttans by. Torpet är numera friköpt som fritidsbostad. Kurvigt vägavsnitt mellan Röda stubben och bykärnan. I backens övre del står en av de renoverade milstenarna. Ruinen efter en backstuga bebodd till 1800-talets första hälft. Kojtomten är skyltad. En rödfärgad granpåle som står mitt i vägkorset. I Maja Forslundssamlingen på Länsarvet finns pålen avbildad i vägkorset vid 1900-talets början. Det har hävdats att den påle som nu finns, f.ö. uppsatt av undertecknad och Åke Lönnström, står på fel ställe. I så fall är den avfotograferade stubben felplacerad. Bakgrunden till pålens existens döljs i ”gamla tiders dimmor”. Många skrönor är i omlopp om orsaken till Röda stubbens tillkomst. Huggartorp. Numera friköpt permanentbostad.

H6/H7 H7/H8

J1 J1

J1 J2 H2/J2

Kôjle

På kärrvägen mellan Södra täppan och Limbergsgruvan fanns förr ett öppningsbart stångstängsel i gärdsgården intill en kojliknande byggnad, därav namnet. Dagny och Ingvar Eriksson från Fridhem står för upplysningen. Mjölktorp Torp ursprungligen under Danshyttehemman 1. Ture Norbäck som bott på torpet sedan ungdomen, fick också avsluta sitt liv i stugan han bott i. Limbergsgruvorna Kalkgruvor ur vilka man troligen brutit kalkmineral sedan 1500-talet. Kalken eller som mineralet benämns, limsten, blandades med malm och träkol i hyttpipan under processens gång. Limstenen reagerade med föroreningarna i malmen och bildade en lättfluten slagg som ”flöt” ovanpå järnet i hyttpipan. Kallkällsbacken Kallkälla intill Stjärnforsvägen. Fryser inte igen vintertid utan åstadkommer en isränna i vägens förlängning. Risbergsåsen Mytomspunnen höglänt bergrygg. Ett otal skrönor, några av dem vandringssägner, cirkulerar i trakten. Maja Forslund som bodde och hade sin bas i Kopparberg under 1900-talets första hälft, har upptecknat de flesta berättelserna. Tyvärr räckte hennes liv inte till för att sammanställa de samlade uppteckningarna i bokform. De finns i ostrukturerad form på Länsarvet i Örebro. Bergryggen har ett högt och tilltalande läge. Vandringsleden Bergslagsleden går genom området. Smällbergsgrinden Vid passagen in i Ljusnarsbergs socken, strax intill torpet Norrfall, fanns denna grind. Robert J. Lönnfallet Tiden omkring Laga skiftet, alltså omkring 1840, var Bolagstorpet eller detta ett dagsverkstorp under Gränshyttehemman Viktor Ers. nummer 2. Friköpt fritidsbostad. Brokärret Sankmarksområdet på sidorna om körvägen in till Acksjögårdarna. Svältan Skogsområdet på båda sidorna intill körvägen norr om Kammartorp. Norra Acksjötorp Huggartorp under Gränshyttehemman nummer 4 eller ”Körargårn”. Brukarna kända sedan 1800-talets första decennium och fram till 1945. Ödetorp med vårdträd av lönn och oxel på torpmarken intill husgrunderna. En skylt är uppsatt där torpstugan låg.

Södra Acksjötorp/ Kammartorp

J4 J4 J5

Krampaberget Krampagruvorna Döns botten

J5/J6

Gräntjärnstall

J6 J6 J6/J7

Gräntjärnsberget Gräntjärns äng Danshyttans by

J6/J7 J7

Kristoffers gärde Milsten

Lastområde

I bygden känt som Kammartorp. 1815 bor här de första säkert kända brukarna av torpet. Det var Masmästaren Jöran Klack född 1783 i Grangärde och hans hustru Stina Jansdotter född 1771 i Norrbärke. Den 18 december 1825 sker en tragisk olycka som drabbar familjen Klack hår när de var på väg hem frän nattvardsgång i Linde kyrka. Masmästaren Göran Klack och hans son Jöran drunknade i Råsvalen. Hustrun Stina Jansdotter samt sonen Jan Petter överlevde olyckan. Alla är avprickade i kommunionslängden, därför vet vi att olyckan hände på hemvägen. Bergrygg med utsikt över Krampentjärnarna. I området finns flera mindre ” järnmalmsputor”. Nära bygränsen mellan Gränshyttans och Danshyttans byar finns ännu en av bygdens kolbottnar där någon omkommit i milan. En av de av framsynt skogsfolk sparade tallarna. Under de sista åren har den angripits av svampen Greminiella. Trädet är inte åldersbestämt. Berg med branta stup ner mot tjärnen. Torp under Danshyttan. Sedan många år fritidsbostad. I likhet med Gränshyttan och Nybergets byar fanns det 4 Kronobergsmanshemman i byn och en tackjärnshytta år 1539. Namnet Danshyttan kan komma av det faktum att under medeltidens senare del anlade en bergsman med namnet Dan en hytta på platsen. Det som från början var platsen för Dans: hytta, omformades med tiden till Danshyttan. Den ålderdomliga mulltimmerhyttan i byn blästes ner 1815. Laga skiftet i byn sker under 1830-talets slut, efter hand flyttas gårdarna ut från bykärnan. Hemman nummer 1, Anders Welamssons gård, är den enda gården som har kvar sitt ursprungliga läge i hyttans närområde. I dag har A. Welamssons hemman fastboende självägare. På Petter Anderssons gård, placerad i södra delen av byn bor en familj med släktband till denne. Danshyttegubben Petter Erssons hemman, tidigt utflyttat i öster. Gården har nyligen fått nya ägare. Där bor numera en barnfamilj. Sveaskog förvaltar en stor del av Danshyttebyns ursprungliga skogsmarker. Åker nordost om vägen genom byn. Den tredje och sydligaste milstenen vid väg 775: s sträckning genom Danshyttans och Gränshyttans byar. Det rödmarkerade området tillhörde Gullblanka järnväg, här byggdes ett bostadshus avsett för järnvägens driftspersonal. Huset är i dag fritidsbostad.

J2/K2

Lönnfallet eller ”Samuels”

Pörtes

Herrgårds hagen

Östra Bäcktorp

Övre Rösjötorp

Karlands ängen

Nedre Rösjötorp

Saltkvarn

Älgsmörjstenen

Prydlig välskött gård med hus i ett högt och tilltalande läge. Hemmanet avstyckat från Gränshyttehemman nummer 2. År 1795 angivet som Nybygget. Då brukat av Torparen Samuel Mattson född 1763 i Ljusnarsberg och hustrun Maria Larsdotter född 1779 i Gränshytta. Under 1800-talet upptaget som 1/16 hemman, under Gränshyttehemman nummer 1. Numera äger Familjen Eriksson på Lönnfallet eller ”Samuels”, även ödetorpet Pörtes. Torpruinen är skyltad. Här gick det kor från Hammarbacken, under sommaren på bete. Det var under den tid Guldsmedshytte AB ägde Hammarbackens skogar. Guldsmedshytte bruk förvaltade området från 1868 – 1912. Ibland enbart Bäcktorpet. Brukades under hemman nummer 1 i Gränshyttan. Sannolikt utlagt under 1800talets sista decennium. Rester av husgrund och källare iakttagbara. Torpet är skyltat Torp under Gränshyttehemman nummer 1, brukarna kända sedan 1770-talet. Sista torpstugan nedmonterad 1940. Återfinns numera som bostadshus vid Södra Täppan, söder om Röda stubben. Torpet är skyltat. Myr och mossmark mellan Rösjön och Rösjötjärn. Ture Norbäck. Torp under Gränshyttehemman nummer 1, brukare av torpet kända sedan 1770-talet. Torpet ligger på den nedre delen av en uppodlad, mot söder, svagt sluttande limpformad moränås, eller man. Utsikten över Rösjön är tilltalande.Torpet är skyltat. Omedelbart norr om den skyltade ruinen av torpstugan vid Nedre Rösjötorp, finns en 1/2 meter hög jordfast sten, den är skålformad i överdelen. Stenen har använts till att mala salt, till önskad finkornighet, med hjälp av en rund stenkula. Kulan som ligger i skålen ersätter den förkomna kvarnkulan. Ture Norbäck har bekräftat att kopian är ungefär lika stor som originalet. Saltkvarnen är skyltad. Cirka 250 meter nordost om ruinen av Södra Rösjötorp, i utkanten av en åker, finns en offersten eller älvkvarn, som såna platser kallas. Runt stenen, som är skyltförsedd, är ett blått rep spänt mellan några träd. Stenen har några skålformade gropar där den som utförde riten placerade offergodset. I de skålformade groparna är pengar av olika valör offrade. Namnet älgsmörjsten torde den fått av de klövliknande skålgroparna. Här har nog Nybergs Anna, och de andra av bygdens ”kloka”, med motsolsgång och besvärjelser ”satt bort” åkommor på bygdens folk. Ohälsa som, de sjuka eller deras närstående inte kom till rätta med.

K4/K5

Rösjö kanal

K4/K5

Holmsjö tjärn eller Ulmtjärn

K4/K5

Göljorna

K5 K5

Gröna tuva Valsjötjärnen

Valsjö dråget

Karl Ers fall Karl Ers botten

Karl Israels fall

Kampa källa

Jordbron

Brännredden

Grävd och fördjupad vattenväg för att få avrinning från Rösjön. Vattnet rann via Holmsjön och Gräntjärn till Danshytteån, för framställning av elektricitet. Namnet Ulmtjärn finns på en karta over skogsmark i området. Jag hittade kartan på Domänverkets arkiv, när arkivet fanns i Kloten. ”Böljande” skogslandskap som fått detta namn. Torsten J. Märkligt grön ”flytande” grästuva i kärrområdet. Är i dag närmast som ett bottenlöst kärrområde i Grävlingmossen. Naturreservat, 94,6 ha. Bildat 2009 Skogsmarkerna norr om Valsjön ger dig vildmarkskänsla. Här kan du spana efter skogsfåglar, kanske få syn på en bäverhydda eller bara njuta av stillheten och den rena luften. Den lilla Valsjötjärnen ligger centralt i reservatet, medan Holmsjötjärn eller Ulmtjärn ligger i den norra delen. Skog och myr avlöser varandra i det småkuperade landskapet och i norr avgränsas reservatet av Rösjö kanal. En stig löper genom hela området från norr till söder. Trumpetliknande förlängning av Grävlingmossen ner mot Vahlsjön. Ture Norbäck med rötter vid Dammosstorp, har namngivit båda platserna. Han visste inte vem Karl Ers var. Ture N. visste inte vem personen var som huggit fall här. Moderna skogsavverkningsmaskiner har omformat den nordöstra delen av byns skogsmark de sista 15 åren. Kallkälla som fyllde en viktig uppgift under hästforornas tid, när ”kamparna” eller hästarna, vattnades här under transporarbetet. Ture N. Jordbyggd bro över Vahlsjöbäcken vid byvägen mot Östra gården. Större åker mellan Gullblanka banan och Stjärnfors vägen eller länsväg 775.

Dammosstorpet

Torp under Danshyttehemman nummer 2. Ture Norbäcks mors föräldrahem. Hon berättade vid ett tillfälle om en händelse som jag vill förmedla. Hon och hennes syskon gick i skolan vid Hammarbacken, alltid tillsammans, till och från skolan. En förhöstdag började det att snöa under skoldagen. Barnen tilläts inte att vara inne på rasten, trots det hastiga temperaturfallet och snötäcket på marken. När ovädret dragit bort kom solen fram och smälte bort snön från stenarna. Då stod barnen på stenarna, för på marken var det mycket snö kvar. Så gott som alla barn vid skolan gick barfota fram till potatislovet i oktober. Men så långt fram på hösten var det inte. Dammossbarnens far och mor insåg att det skulle bli en kall och våt hemväg, från skolan för barnen. Därför spände far i huset hästen för en kälke, på kälken spände han fast en timmerstock, och for till Hammarbacken. Under hemvägen gick sedan barnen i en lång rad bakom ekipaget, stocken hade skrapat bort snön. Petters botten Ture N. trodde Danshyttegubben, Petter Erssons Petters stora botten förnamn, använts vid kolbottnarnas namngivning. Det är känt att Petter E. var i kolskogen, när tillfälle gavs. Med intresse vaktade han sina milor, ett arbete som han tog på stort allvar.

Vinterskogstorpet

Brända berget

Torp under hemman nummer 4 i Danshyttan. Sedan länge lagt i ruiner, det är till och med svårt att lokalisera platsen. Vinterskogstorparen, under Danshyttegubbens ägartid, sägs ha haft ett gott förhållande till P.Ersson. Torparen ifråga hette Petter Persson Wester, född i Ramsberg 1819. Ingen av mina sagesmän visste varför berget fått detta namn.

Sammanfattning Under arbetets gång har jag påträffat ortnamn som jag inte har kunnat placera på sin rätta plats på kartan. Här nedan följer de namn som tillhör den kategorin. Vet Du läget för dessa platser hör då av dig till Stefan eller mig. • • • • • • • • • • • • • •

Gröntäppan i Danshyttans by Grönåsfallet i Nybergets by Hackspettbotten Hopauddarna i Danshyttans by Ingeborgsfall i Gränshyttans by Kohagen i Gränshyttan Korsmossen i Gränshyttan Ljungfallet i Gränshyttas by Övre Krokbäckskärret Limbergsbotten i Danshyttans by Rösjöängen i Gränshyttans by Stakakärret i Gränshyttans by Vretändarna i Danshyttans by Åsa stora botten – Åsa lilla botten i Danshyttans by.

Arbetet med ortnamnsförteckningen har jag till och från ”haft på gång” sedan 1980talet, men inte förrän 2012 har jag blivit färdig med textdelen. Tack vare Stefan Helsings tillmötesgående har det nu blivit möjligt för den som är intresserad att ta del av den ”skärv” av ortnamn som ännu finns kvar. Jag hoppas att det skall vara till glädje för dem som har anknytning till bygden eller är allmänt intresserad. Hammarbacken och Örebro 2012-01-10 Folke Vennberg