Samtal mellan fyra präster i Habo

Följ med i ett samtal mellan fyra präster i Habo; Michael Lindqvist, Maria Liljenberg, Sven-Evan Svanberg och Andreas Gunnmo. Det är frågor från högt till lågt. Johannes Karlsson, ungdomsledare i Habo, leder samtalet.

Text: Jessica Karlsson, kommunikatör

Vad är det bästa med att vara präst?

Det bästa är alla möten med människor i olika sammanhang. Andreas: Och att ta del av andras berättelser, det gör att man lär sig mer om livet och vad det är att vara människa.

I vilka sammanhang träffar ni människor?

Till största delen möter vi människor i gudstjänstsammanhang och inför kyrkliga handlingar. Det är då vi präster har förmån att ta del av andras livshistoria och det är berikande. Ena stunden sitter vi i ett dopsamtal och håller en liten bebis, och i nästa möte sitter man kanske tillsammans med ett sorgehus och pratar om livet, döden, hoppet och den som lämnat.

Finns det något som kan vara tufft i prästyrket?

Det som är tuffast är begravningar av unga människor. Eller begravningar när det gäller suicid eller olyckor.

Många anställda har tystnadsplikt, men som präst har ni en absolut tystnadsplikt – vad menas med det?

Inom ramen för ett själavårdssamtal måste det som sägs i rummet också stanna där. Prästen får inte berätta vidare till polis eller annan myndighet eller tvingas vittna i domstol.

Om ni hjälper så många med samtal, vem pratar ni med om er oro och sorg?

Vi präster bör ha vår egen själavårdare. Det är viktigt att vi har någon som vi kan prata med och lita på. Maria: Efter tuffa samtal brukar jag gå in i kyrkan, tända ett ljus och lämna över till Gud och säga; nu får du ta hand om det här. Jag delar det tillsammans med Gud.

Ni har en förtjusande prästkrage på er. Varför har ni en prästkrage?

Prästkragen är en ”avklippt” variant av det som kallas elvan, två tygstycken som sitter fast på prästkragen och som härstammar från romerska ämbetsdräkter. Brittiska domare har fortfarande elvan som en del av sin ämbetsdräkt. Kragen är som en uniform som säger: här kommer en präst, eller diakon om skjortan är grön.

Vilken är den vanligaste frågan eller reaktionen som du får som präst?

”Men du är ju normal ju..” och ”Ursäkta att jag svor.”

Har ni stött på några fördomar om präster?

Ja. Det finns en viss bild av präster från film och media som inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Prästen i tvserien ”Halvvägs till himlen” kommer nog närmare i jämförelse än med Jan Myrdals prost i ”Fanny och Alexander”. Allting kan kokas ner till att folk förväntar sig att vi ska vara perfekta eller försöka vara perfekta. Och så är det ju inte – vi är människor med fel och brister precis som alla andra. Dock har vi Codex ethicus att följa.

Codex ethicus – och vad är det?

Varje stift har sin egen Codex ethicus. Det handlar om hur präster ska bete sig gentemot varandra och människor vi möter.

Handlar det om etik och moralregler som ni ska följa?

Det berör olika sidor av moral och etik, framförallt berörs det kyrkliga. Vi ska hålla en hög moral, i det anseendet att människor ska lita på oss och att vi är ärliga och gör rätt för oss. Vi representerar alltid tron och kyrkan. Vi är inte bara präster när vi har prästkragen på oss. Michael: Jag tror att gemene man ser oss precis som alla andra. Människor tänker och förstår att vi är lika bräckliga och sårbara som alla andra.

Känner ni att prästyrket är ett kall för er?

Sven-Evan: Ja, jag tror det. Det växer fram en vilja hos en själv att vara och bli präst. Den bekräftas ju sedan av kyrkan, så det är två sidor av kallelsen. Jag personligen ser det som en livsuppgift eller kall. Maria: Det finns både ett inre och yttre kall i Svenska kyrkan som är mycket viktigt. Jag blev lärare innan jag blev präst, men jag har drivits av ett inre kall att bli präst. Kallet bekräftas av Svenska kyrkan och stiftet som antar en som prästkandidat. Efter utbildning och vigning bekräftas kallet återigen genom anställd i församling.

Tvivlar ni någonsin på er tro? Eller gör man inte det som präst?

Maria: ett ordspråk: ”utan tvivel är man inte klok”. Michael: Det handlar kanske inte om tvivel egentligen utan snarare om nyfikenhet. Man blir aldrig färdig i sin tro. Det blir ingen, inte som präst heller. Sven-Evan: Jag är trygg att Gud bär mig. Det är viktigt att utvecklas i sin tro, och att våga ifrågasätta sin gudsbild.

Vad kan få dig att känna att du tvivlar? Finns det saker som påverka extra mycket?

Ibland kan livet kännas oerhört tungt och en kan fundera över vart allt är på väg – men Gud bär genom tvivlet. Tvivlet handlar mycket om människors agerande, vad människor gör, tycker och tänker.

Vad innebär det för dig att vara präst?

Andreas: Att tjäna Gud med hela mitt liv och att leva och förkunna evangeliet. Plus att jag får jobba med det jag älskar. Maria: Jag håller med, men jag skulle också säga att stå till tjänst för Gud och människor. Michael: Gud är ande. Vi ser inte Gud. Men Gud och Guds verk behöver fortsätta och då behöver Gud ta människor i sin tjänst. Det gör Gud på olika sätt. Detta kallas kristusrepresentation. Sven-Evan: Minns också det allmänna prästadömet; att alla kristna är kallade att be, tjäna Gud och tjäna medmänniskorna.

Hur gör ni för att skilja på prästyrke och privatliv?

Det går egentligen inte. Är du prästvigd, så är du det när du sover och lagar middag tills du dör. Men vi har också arbetstidsavtal, vilket gör att en heltidstjänst är 40 timmar i veckan. Andreas: Man är alltid präst, men min familj ska känna när det är familjetid. Därför tar jag av mig prästskjortan (uniformen) när jag kommer hem.

Kan vem som helst bli präst?

Vem som helst som blir antagen av kyrkan. Det går in på det vi pratade om innan med inre och yttre kallelse. Gud kalllar den Gud vill kalla. Sven-Evan: Ofta är det ju vi människor och våra traditioner som sätter upp hinder, men för Gud finns inte dessa hinder.

Nu, lite roliga frågor. Detta är en inskickad fråga: Min dotter ställde en fråga till flera präster när hon var liten som hon aldrig fick något svar på. ”Om Gud skapade ALLT, vem skapade då Gud?”

Maria: Jag tänker att Gud alltid har funnits, att världen och universum aldrig varit utan Gud. Men visst kan vi undra - det är en så stor tanke och den som vågar tänka så stora tankar är klok. Kruxet är, tror jag, att våra tankar och hjärnor är för små för att begripa och omfamna allt. Men det ska inte hindra oss från att söka svar på alla sätt. Alltså kommer jag fortsätta fundera på den här frågan, för ett svar som är rätt är jag rätt säker på att jag inte har.

En till rolig fråga; tror ni att Eva och Adam har navel?

Sven-Evan: Jag ser Eva och Adam som en bild för urmänniskorna. Antagligen hade de första människorna också navel.

Måste man dricka kaffe?

Nej! Inget krav.. Haha!

Om du inte hade präst som yrke, vad vill du jobba som då?

Sven-Evan: Arkitekt. Andreas: Lärare. Michael: Jag är utbildad lärare, men jag ville som ung bli meteorolog. Maria: Jag är ju utbildad lärare, men gärna arkeolog eller lastbilschaufför!

Sista frågan, dela med dig av ett favoritbibelord/citat?

Michael: Psaltaren 91 1-2 ”Den som sitter under den Högstes beskärm, och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: ’I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar’”. Maria: Jer 29:11-13 ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.” Andreas: Rom 10:13 ”Var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.” Sven-Evan: 1 Joh 4:16 ”...den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.”