om det stannat vid att vi ser hade vi alla kanske gått under, eftersom vi misslyckas så katastrofalt med att se. Därför handlar seendet också om vem Gud är. Gud ser på vår värld, sin värld, och lever här med oss. Kristus var själv den som stannade vid den som de kloka inte såg, den blinda människan vid vägen, den lame vid dammen, och rövaren på korset. Författaren och prästen Olov Hartman skriver att när vi ser på en nertrampad mänsklighet, en plågad människa, då ser vi vad Gud liknar. Gud liknar dem inte därför att de förtryckta skall frälsa världen eller för att de trasiga är en bättre sort, utan därför att Gud har identifierat sig med dem – för så älskade Gud världen. Jag vet inte om det gör skillnad för
kvinnan utanför affären om jag lägger pengar i hennes pappmugg. Men om
hon visar mig vem Gud liknar, gör det skillnad för mig och hur jag svarar min åttaåring på frågan vad hon samlar till? Jag vill tro det. För så länge vi ser kanske det finns en möjlighet för oss att inte falla offer för likgiltigheten, och inte låta våra barn vänja sig vid livet så att de - precis som vi - bara går förbi. Anna Cöster
Litteratur Ann Heberlein: En liten bok om ondskan, Bonnier 2010. John M Darley & C. Daniel Batson: From Jerusalem to Jericho A study of situational and dispositional variables in helping behavior, Journal of Personality and Social psychology 1973:1. Eva-Lotta Hulthén: Vår farliga likgiltighet. Modern psykologi september -12, www.evalottahulten.com Olov Hartman: Gud i nattens timmar, Diakonistyrelsens bokförlag, Stockholm, 1960 Korsväg 1|2014
19