
11 minute read
n PERSONPORTRÄTT: THERESE ASPLUND
from Monitor 5 - 2021
Text: Jonas Nimmersjö Foto: Jonas Nimmersjö & Therese Asplund
Sporras av utmaningar
Advertisement
Första pris i porträttklassen i WPE:s första deltävling för 2021 och ett antal silverpriser placerar henne på tredjeplats i tävlingen som varar året ut. Therese Asplund, fotograf på Ateljé Linslusen i Avesta, gillar utmaningar och är inte rädd för att testa nya saker när hon leker med kameran. Kanske är det en av anledningarna till att hon de senaste åren placerat sig på bland de tio bästa i WPE:s olika deltävlingar och vunnit många andra tävlingar genom åren. Kanske är det hennes nyfikenhet och envishet som är anledningen till att hon är kvar i Avesta.

Therese Aplund i studion med en lånad Nikon Z7II.
Det började med att Therese fick ett sommarjobb på Expert-butiken i hemorten, ett jobb hon sökte på grund av sitt fotointresse. Efter första sommaren blev hon erbjuden fast tjänst. Då var hon ung och pengar lockade. Hennes plan var att låta högskolestudierna hon påbörjat året innan vila ett år så hon kunde tjäna pengar och bege sig ut på resa. Sen tänkte hon studera igen. I butiken fanns en porträttfoto-studio där hon trivdes särskilt bra. Therese var kvar i Expert-butiken i 17 år. studiovåning ovanför butiken och sprang ner och hjälpte till över luncherna om det saknades personal i butiken. Till slut insåg hon att hon jobbade för mycket. – En dag sa jag till min son, som då var sex år, att ”Du förstår, idag måste mamma jobba, men i morgon hittar vi på något du och jag. Du får bestämma vad vi gör.” Då tittade han på mig och sa ”I morgon kan inte jag, för då ska jag vara med en kompis.” Då insåg jag, att det är så här det kommer att bli. Barnen kommer inte ha tid med mig sedan.
– Det visade sig att det passade mig ganska bra, jag tyckte det var ett jätteroligt jobb, säger Therese. Man får träffa folk och träffa sådana som är intresserade av samma saker som jag är. Jag blev butikschef efter några år. Men efter en mammaledighet ville hon satsa mer på sitt eget bolag – Linslusen – som hon startat som en helgsyssla. Hon valde att bara jobba halvtid i butiken och resten av dagarna med sitt eget bolag, som fotograf. Så höll hon på ett tag, 2,5 dagar i veckan i butiken och resten av dagarna med Linslusen. Ett tag hade hon sin egen Jag måste ju passa på att vara med dem nu.
Dagen efter sade hon upp sig på Expert. Det var några år innan hela Expertkoncernen gick i konkurs. – Jag tänkte att antingen så går det eller så får jag mer tid med barnen. Men det har rullat på sedan dess.
Känd fotograf från Avesta
Att bli nationellt och internationellt erkänd som fotograf om man stannar i Avesta kan låta som en omöjlighet för många. Och så lät det också för många i Thereses närhet.
Tävlingsplaceringar
SM I PORTRÄTTFOTOGRAFI FEP Awards
2013 ANDRAPLATS, FÖRSTAPLATS I KATEGORIN TEMA VÄRME. 2014 FJÄRDEPLATS, FÖRSTAPLATS I KATEGORIN FAMILJ/GRUPP. 2015 FEMTEPLATS. 2016 FEMTEPLATS, ANDRAPLATS I KATEGORIN BARN, ANDRAPLATS I FAMILJ/GRUPP. 2017 FEMTEPLATS, FÖRSTAPLATS I KATEGORIN FAMILJ/GRUPP, ANDRAPLATS I FINE ART, FEP AWARDS 2018 TIONDEPLATS TOTALT. 2019 TREDJEPLATS TOTALT, FÖRSTAPLATS I KATEGORIN BABY, ANDRAPLATS I KLASSISKT PORTRÄTT, ANDRAPLATS FINE ART. 2020 FÖRSTAPLATS I KATEGORIN BARN, ANDRAPLATS I KLASSISKT PORTRÄTT, TREDJEPLATS I GRAVID, KOMMERSIELL OCH KREATIVA PORTRÄTT. 2017 BRONZE CAMERA I KATEGORIN SPORTS. 2019 FEMTEPLATS I KATEGORIN PORTRÄTT. 2020 FJÄRDEPLATS I KATEGORIN PORTRÄTT. 2021 TOPP TIO I KATEGORIN FAHION/BEAUTY, DIGITAL ILLUSTRATION/FINE ART OCH PEOPLE/ PORTRAIT, VINNARE AV FASHION & BEAUTY GOLDEN CAMERA OCH PEOPLE & PORTRAIT SILVER CAMERA.
2019 SJUNDEPLATS, ANDRAPLATS I KATEGORIN NEWBORN/MATERNITY/FAMILIES, ANDRA- OCH TREDJEPLATS I PORTRÄTT. 2020 SJÄTTEPLATS OCH ANDRAPLATS I KATEGORIN FASHION/BEAUTY. 2021 (PÅGÅENDE) TREDJEPLATS I OMGÅNG 1, FÖRSTAPLATS PORTRÄTT.
WPE Awards
– Så här sa någon till mig för tio år sedan: ”Det kommer aldrig gå om du ska bo kvar här i Avesta! Du kommer aldrig kunna göra dig ett namn.” Då tänkte jag, vi får väl se … Det finns inget som är så motiverande som när någon säger åt mig att jag inte kan göra något.
Idag är Therese en internationellt erkänd porträttfotograf, med många bilder som vunnit priser i både nationella och internationella fototävlingar. Det är porträttfotografi som är hennes specialitet. – Men bestämmer man sig för att köra ett fotoföretag i Avesta så kan man inte vara så specialiserad i sitt urval utan måste ta allt möjligt. I storstan måste man marknadsföra sig strategiskt på ett annat sätt. Där kan styrkan vara att du bara fotograferar bebisar, för då finns det en möjlighet att sticka upp i mängden. Här är styrkan att du kan komma till mig med vad som helst. Jag fotar mycket företag, produkter, hemsidor, familjer och barn, utbildning och annat. Jag har många ben att stå på för att få det att gå. Men så får man specialisera sig om man ska bli riktigt bra på någonting och det är det porträttdelen är för mig.
Sedan är inte Avesta så långt från andra ställen utan hon kan lätt ta sig till Stockholm, Gävle, Örebro, Enköping med mera över dagen för ett fotouppdrag.
Play to learn
Therese vill inte säga att hon är självlärd, men någon fotoskola har hon inte gått på. Däremot har hon gått många kurser, exempelvis en kurs i ljussättning hos Lennart Nilsson på Ateljé Marie i Göteborg. – Där har jag lärt mig jättemycket. Jag var där några gånger och gick tredagarskurser. Jag är glad att jag fick gå och lära mig ljussättning från grunden. Det går också att hitta böcker och kurser på nätet. Jag har varit ganska bra på att leta upp den kunskap jag behöver kunna.
Och eftersom hon är fotograf i Avesta som tar de uppdrag kunden ber om har hon behövt lära sig mycket. – Från början är det jobbigare att vara tvungen att kunna allting. För det är många gånger man känner, att nu har jag tackat ja till det här jobbet och så måste man supersnabbt lära sig och testa och så. Men nu efter 15 år, har allt det jobbiga, att jag behövt lära mig en massa saker, gjort att jag har en enorm bredd. Och det jag lär mig från en reklamplåtning kan jag ha nytta av vid en porträttplåtning, och det jag lär mig av att vara mäklarfotograf, det har jag nytta av

när jag är kommersiell fotograf och fotar åt ett hotell. Men det jag framför allt har gjort är att jag fotat och fotat och fotat, och tror att jag varit säker på vilka bilder jag vill ta och vilken ljussättning jag vill sätta. Och inte gett mig förrän jag lärt mig hur jag gör det.
Det är inte bara inför nya uppdrag som Therese lärt sig nya saker. Om hon och hennes kollega Emelie på linslusen inte hade någon bokning brukade de skriva in ”Play to Learn” i planeringen då de testade för sina tävlingsbilder är några professionella fotomodeller. Det är folk hon hittar i sin vänskapskrets, kompisars barn och andra. – Det är därför som det blir så otroligt roligt när det går så bra. Hon som var med på undervattensbilden, som vann, är en tjej som min dotter rider ihop med, vars mamma jobbar på badhuset.
Undervattensbilden Therese pratar om är den som vann förstapris i WEP:s deltävling, det är en bild som kanske inte hade varit
nya grejer och lekte. När Therese var ordförande i Svenska porträttfotografers förbund tog hon upp tanken och namnet som ett nytt koncept för workshops. – Det har alltid funnits workshops där man åker och lyssnar på en fotograf som är jätteduktig och så gör man likadant. Men det jag skapat var ett tillfälle att få lära av varandra. Med mycket fokus på att umgås. Det är jätteroligt, det är det hela Play To Learn-konceptet är uppbyggt på. – I Play to Learn så jobbar man i smågrupper, man hjälps åt, man spånar idéer tillsammans och sedan jobbar man ihop en helg eller så. I början var det bara för medlemmar i förbundet, men idag är det öppet för alla, både professionella fotografer och amatörer. Alla har någonting att ge. Och professionella kanske har fastnat i sina hjulspår så man har så mycket nytta av varandra.
Gillar mötet med människor
Som porträttfotograf måste man gilla mötet med människor och vara nyfiken, menar Therese. Det krävs tillit. Den som fotograferas måste känna sig bekväm med fotografen. Therese gillar att ta företagsporträtt för då får hon träffa alla typer av människor, och komma ut och besöka olika företag. – Det är kul att få komma in hos bonden bakom kulisserna och se hur det funkar, eller på pappersbruket, eller någon annanstans. Men 90 procent av alla som inte valt det själva hatar ju att vara framför kameran, tror Therese. De har inte valt själva och vet att det ska visas på webben och i mejl-utskick. Jag brukar ha som mål att jag ska ta ett så bra personalporträtt att de vill sätta den som sin Facebook-profilbild. Väljer de själva att ha den som profilbild, då är jag nöjd.
Det är sällan hon arbetar med fotomodeller, inte ens de personer hon fotograferar möjlig om inte badhuset, där modellens mamma jobbar, varit stängd på grund av corona-pandemin.
Undervattensbilder
När Therese har sina workshops eller fotograferar sina tävlingsbilder så har hon sedan många år tillbaka stor hjälp av Aifo, generalagent för bland annat Elinchrom och Lastolite by Manfrott, och hon är en av deras ambassadörer. Så var det även denna gång med undervattensbilden. – Jag ringde till Aifo och frågade, ”Tror ni att det fungerar om man …?” De sa att det borde fungera, och det fungerade.
Men det var inte lätt. Hon är van att planera sina bilder noga och veta hur bilden ska se ut i förväg, särskilt vad gäller ljussättningen. Men i bassängen betedde sig ljuset inte som hon tänkt sig. Blixtarna som var placerade framför modellen bildade på vattenytan ett skuggmönster som inte gick att kontrollera. – Satte jag det snett bakifrån, så föll skuggan förbi modellen och jag fick ljuset att bli jämnare. Det tog 40 minuter att få ordning på ljuset när vi var på plats. Det var ”learning by doing”. Efter att hållit på i en timme så hade vi inte en bra bild.
Hon började då tänka på alla hon dragit dit från Stockholm, som slösat bort en dag för ett misslyckande. – Men sedan när vi testat oss fram så blev det helt magiskt direkt i kameran.
Therese Aplund har varit tillbaka vid bassängen flera gånger, och använt olika metoder och kameror. Vid senaste försöket använde hon en Nikon Z7ii som Nikon lånat henne. Med den kameran fungerade autofokusen bättre, tills alla textiler de fört med sig ner i vattnet gjort vattnet grumligt. Hon vill i framtiden testa att ha med sig blixtarna under vattnet, för att bättre kontrollera ljuset. I planerna finns även en Play To Learn-workshop med vattenfotografering där man bland annat ska kunna testa att fotografera modeller i vatten. – Det är en grej som kan passa alla. Det blir något som folk kanske inte provat förut.
Tävlingar
Sina tävlingsbilder producerar hon på sin fritid, när hon inte har annat att göra. – Det är då jag fotar alla galna idéer jag får, säger hon. Jag har tävlat i en massa år, och varje gång tänker man ju att ”Oj, nu händer det här”, nu fick jag en bild till finalen i EM och det kommer ju aldrig hända igen. Men sedan har det ju rullat på och det har ju gått bättre och bättre.
Att tävla menar hon är väldigt utvecklande, det går inte att missa någon detalj i fotograferingen eller efterarbetet för konkurrensen och bedömningen är stenhård. Missar man någon fläck i hudretuschen så tappar man genast poäng. Allt hon lär sig när hon tävlar har hon nytta av i jobbet, menar hon.
I WEP:s första deltävling för i år fick Therese elva bilder med silverpoäng och en guldbild. Hon fick också en förstaplats och en fjärdeplats, båda i porträttklassen. Det gör att hon ligger på tredje plats i en tävling med 7 000 fotografer från 160 länder. Förra året blev hennes slutplacering en 6:e plats efter tre deltävlingar. – Det är ju inte klokt, porträttklassen är ju också störst. Det kommer jag leva länge på. Vinsten blir inte bara min, den blir vår ihop. För Moa som är på bilden. Det var väldigt mycket ansträngning för henne att lära sig kunna gå ner, vara under vattnet och posera och titta. Det är också jättesvårt.
Corona
Det var meningen att hennes kollega, Emelie, skulle gått upp på heltid i april 2020, men så kom corona, berättar Therese. Hennes bolag Linslusen har dock klarat sig bra och inte behövt ta emot något stöd. Kanske har det varit bra att vara på en liten ort under corona, tänker Therese, och säger att hon upplever det som att medlemmar, i Svenska Porträttfotografernas Förbund, från små städer, klarat sig bättre... – Vi har fått det att gå runt, men det med näsan ovanför vattenytan. Jag sitter inte heller och väntar, jag har en kö med bildidéer. Så då kanske jag åker och lånar ett skelett på en skola, och kanske uppstoppade fåglar. Det har aldrig funnits så många tävlingsbilder att välja på som efter Coronaåret. n
