Ledare: Karin Åkersten, s.2 Kamraten, s

Facket behöver ha lokala företrädare. FOTO: MATS WINGBORG

Anna Widéen började jobba på posten i Södertälje 1989. Sedan dess har arbetet förändrats. –Då jobbade vi på beting. När man var klar kunde man gå hem. Det betydde att det ibland blev kortare dagar. Idag jobbar vi efter ett schema och någon dötid finns inte. Tvärtom är det svårt att hinna med.

l Anna Widéen berättar att många kollegor inte hinner ta ordentliga pauser och raster utan tvingas hela tiden skynda sig. – Det leder också till att många känner sig dåliga. Men de är inte de som utför arbetet som är dåliga, det är mängden av arbete som har ökat.

Men även kommunen Södertälje har förändrats sedan Anna Widéen började på Posten. Under senare år har media särskilt uppmärksammat våldet och skjutningarna i de utsatta områdena i staden Hovsjö och Ronna. – Jag har delat ut post överallt, även där. Även om jag nu jobbar i andra stadsdelar.

Men för Widéen har arbetet i de utsatta områdena inte inneburit att hon själv har drabbats. Hon har över huvud taget råkat ut för ytterst få incidenter och då har det handlat om psykiskt sjuka som varit hotfulla eller barn som försökt stjäla post. Hon har inte själv sett mycket av det omtalade gängvåldet. – Däremot har jag mött personer som senare har dömts för mord och skjutningar, men det visste jag förstås inte då. Men även kriminella vill ha sin post och sina paket. Det är ovanligt att vi som jobbar för Posten blir attackerade. Men jag vill inte förminska det ökande våldet. Min bild är att de som bor i de utsatta stadsdelarna har blivit mer rädda.

Efter upptrappade skjutningar i stadsdelen Ronna har det också blivit en diskussion bland de anställda inom Posten. – Även om de anställda hittills varit förskonade har det skapat en ökad oro. Men ett sätt att öka säkerheten är att inte dela ut paket på kvällen. Det är oftast då som våldsdåden inträffar.

Samtidigt har gängvåldet i Södertälje lett till en dramatisk ökning av den polisiära närvaron. Anna Widéen berättar att hon bor alldeles bredvid polisstationen och märker att det är betydligt fler polisbilar ute. – Även i de utsatta områdena är polisen mer synlig och det gör att de som delar ut post också känner sig mer trygga.

Även om Anna Widéen inte själv blivit utsatt för gängvåld har hon ändrat attityd i arbetet. – Tidigare kunde jag nog mer bryskt säga till personer som stod i vägen i trappuppgångar. Nu är jag betydligt mer försiktig och aktar mig för att provocera. Det går aldrig att veta vem som står framför dig. rare att få ut facklig tid, antalet överenskomna timmar mellan Seko och Postnord har minskat. – Men personligen har jag inte drabbats. Hittills har jag inte haft svårt att få ut facklig tid. Samtidigt är det också en hård press i produktionen på grund av personalbrist. Det gör att många tar ut mindre facklig tid än vad man egentligen skulle behöva. Jag tror att det kan vara en orsak till att det saknas lokala fackliga skyddsombud på vissa arbetsplatser. Målet är självklart att alla arbetsplatser ska ha en lokal representation.

Jag intervjuar Anna Widéen vid två tillfällen. Först vid Seko Stockholms höstklubbmöte. Sedan per telefon när hon sitter i Postnords bil beredd att dela ut post. Hon säger att det är en av de nya elbilarna. – Det är förstås positivt för miljön men vi är lite oroliga för att batterierna inte ska hålla när vi behöver köra längre turer och för att bilarna inte ska hålla värmen om det blir ordentligt kallt ute.

På frågan om vad hon har för fritidsintressen svarar Anna Widéen vandring och att plocka svamp och bär i skogen. Särskilt roligt har det varit att vandra med andra fackligt aktiva i Seko Stockholm, men det var några år sedan den senaste vandringen. – Vore kul om det kom i gång igen, säger Anna Widéen.

Julen närmar sig med stormsteg, men Anna Widéen ska inte vara ledig utan jobba under julhelgen. En del julfirande blir det nog ändå, tror hon.