Alveolarutskott: den del av käkbenet där tändernas rötter sitter. Amalgam: tidigare det vanligaste tandfyllnadsmaterialet som innehåller kvicksilver, silver samt tenn, k oppar och zink. Amylas: stärkelsesönderdelande enzym i saliven. Anatomisk krona: den del av tanden som är täckt med emalj. Anatomisk rot: den del av roten som är täckt med rotcement. Apikal parodontit: inflammation i parodontiet vid rotspetsen av en nonvital tand (apex: spets). Apikal ömhet: ömhet vid tryck mot käkbenet vid tandens apikala del. Aplasi: medfödd avsaknad av vävnad eller organ, till exempel tandanlag. Approximalyta: tandytorna mellan tänderna. Approximal karies: karies på tandyta mellan tänderna. Avslappningsplåt: bettskena med påbitning i fronten som används vid hyperaktivitet i tuggmuskulaturen. Även Dessnerplåt, Hawleyplåt. Balanserad artikulation: jämn kontakt mellan tänderna i båda käkhalvorna när man rör underkäken framåt och i sidled. Bettskena: avtagbar skena i hård- eller mjukplast som används för att stabilisera bettet och avlasta käk leden, ge avslappning av tuggmusklerna och motverka muskelspänningar i huvud och hals.
72
ODONTOLOGISK SVENSKA