velser och genom workshoparna har min musiksmak breddats – på detta sätt har jag bland annat upptäckt den keltiska och skotska musiken. Den keltiska musiken har senare blivit ett särintresse för Jan-Anders. Han är bland annat medlem i gruppen Folk is Happening som spelar musik med keltiska drag. Jan-Anders minns speciellt en workshop med den irländska gruppen The Danann. Efter workshopen åkte han direkt hem och byggde en egen bodhrán – som på svenska kallas bågtrumma eller shamantrumma. Liknande modeller av trummor återfinns i många olika kulturer, till exempel den samiska. På finska kallas instrumentet kannus. – En annan workshop som etsat sig fast i minnet är den med Steven Grossman. Den var mycket personlig och intressant. Jag spelade gitarr på den tiden.
Allt från Norrlåtar till medeltida musik De finlandssvenska spelmanslagen har sporadiskt deltagit i Kaustbyfestivalen under åren. Terjärvspelmännen har förmodligen varit de mest aktiva eftersom Terjärv geografiskt sett ligger nära Kaustby. Vissa andra finlandssvenska spelmän har periodvis varit aktiva festivalbesökare men jag kan konstatera att ingen annat varit festivalen lika trogen som Jan-Anders. – Vi sidan av det egna spelandet och medverkan i spelmanslagen tar jag del av många av konserterna. Under tio år deltog jag också i Kaustisen kavalkadi – uppträdanden som kombinerade teater, körsång och spelmansmusik. Jag har också uppträtt några gånger i Kaustinen-salen med Kaustbygänget.
Jag fascineras över Jan-Anders öppenhet och nyfikenhet. Han går obehindrat över språkgränsen och har också intresserat sig för den finska kantelemusiken samt byggt egna kanteler, stråkharpor och herdeflöjter. – En annan musik som jag har fått med mig från Kaustby är den gamla medeltida musiken med till exempel harpa och säckpipa. Jag lyssnar fortfarande på sådan musik och tycker den är viktig eftersom den är ursprunget till all annan folkmusik, menar Jan-Anders. Jan-Anders musikintresse uppstod i tonåren. Han började spela tillsammans med grannar och kamrater. Ganska tidigt plockade de in gitarrer, flöjter och dragspel. – Vi spelade World Music innan begreppet ens var uppfunnet. Vi hade hört talas om Kaustby och de första somrarna tog vi oss som sagt dit i baksätet på våra föräldrars bilar. Vi påverkades också av den svenska folkmusikvågen som var stark på 70-talet. Gruppen Norrlåtar, som genom sin Tornedalsmusik blandar ihop det svenska och det finska, var populär. Jag lyssnar fortfarande på deras skivor.
Utrymme för det finlandssvenska Vi återgår till att diskutera om festivalen. Jan-Anders tycker att arrangörerna har hittat tillbaka till en bra balans i helheten – bara de inte glömmer bort spelmännen igen. Han tycker också att spelmännen själva borde vara mer aktiva och ta för sig. – Från festivalarrangörernas sida vill man gärna ha mera spelmän upp på scenen. Om spelmännen och grupperna bara vågar så finns chanser att få uppträda även på den stora scenen. Det gäller alltså att vara modig, inte för anspråks-
Jan-Anders trivs på Kaustbyfestivalen, där han uppträtt och buskspelat i otaliga konstellationer – samt tagit del av många intressanta konserter och workshopar.
24