Federationen #1 2013 by Federationen

MiljonStories samlar förortens vackraste minnen

nytt Ett

k språ

Rosenbad

förutom rti till a p t t e det Behövs rien!

to v his Lär a

n? 8-klöver krit

norm till k i g dago nspe

r tole n å Fr

Kvinnohat på nätet

sdag sex en tor r ve ö t r va Pinocchio k Det kan vara något i vattnet, kanske...

Innan röken lagt sig över Stockholm Den svenska skolan del 1: Medias makt

PK-pyssel - Slaktat Tangentbord ver D kvä S , t s din rö äver r k D st, S din rö a h l SD vil

st… din rö

S OM OS Federationen är en öppen och ideell kulturförening som står upp för de politiska färgerna Röd, Grön, Svart och Rosa. Dessa färger filtreras bäst genom orden Solidaritet, Strukturkritik och Radikalitet. Fanzinet finansieras av annonsörer, enskilda bidragsgivare och genom medlemsavgifter. Fanzin#5 har en upplaga på 100 exemplar, samt sprids även digitalt via nätet. Fanzinet skickas kostnadsfritt till våra medlemmar och vi ger i dagsläget ut fyra nummer per år. Allt material används efter tillstånd från varje kulturarbetare. Om inget annat anges så är bakgrundsbilderna hämtade från nätet (fria CC-licenser). Alla rättigheter i övrigt innehas av varje enskild kulturarbetare. Följ vår framfart på nätet: Twitter: @federationen_se Webb: www.federationen.se Facebook: www.facebook.com/Federationen Mail: styrelsen@federationen.se

Det är vi som är oppositionen!

AYOUT ARE / L IV G T U IG ANSVAR ristig Mattias D OMSLAGS BILD Alyssa Aye b ANNONS

TEXTKORR Michael Olausson

TRYCK Myrans Grafiska

LEDARSPALTEN Under hösten och vintern har det i Sverige luftats och tjatats, vridits och vänts, väntats och uthärdats. Vi har fått se Sveriges rasistiska parti bli folkligt och få mer röster genom järnrörsaffärer. Absurt nog är det bara när en komiker skämtar om rasismen som det tas på allvar. Jag tänker på Soran. Vi har fått höra kvinnor som hotats som om vore det stenåldern och flyktingar uppsökta av poliser på tunnelbanor för att tvångsutvisats. När ekonomin tryter så kommer det orealistiska fram - ”först in, sist ut”. Polisen har fått mer resurser.

Men än finns det hopp, än finns vi. Våren som kommer är förhoppningsvis en slags efterpust med svalkande glass och lugnande sol. Federationen ska verka som dina lungor och fungera som ett stöd när du försöker andas ut det gamla och in det nya.

"Federationen ska ve rka som dina lungor stöd när du försöker oc andas ut det gamla h fungera som ett och in det nya." Allt prat om ungdomsarbetslösheten har gjort det ännu tyngre att skicka in det där CV: t och än mindre att orka formulera varför man alltid har haft en dröm om att bli… butiksbiträde. Gamle Nobel anser att freden ligger i EU:s händer medan EU-staternas ekonomi rasar som i ett dominospel. USA ser på med ett skadeglatt leende.

När samhället är tungt, ta ett fanzin, reagera och agera, exempelvis genom att skriva med oss. När dina lungor behöver fräsch luft, andas in våra ord, känn värmen i vår protest mot ett hårdnande samhällsklimat, bli medlem och stöd Federationen. För det är dom som är vi och det är vi som är samhället. Låt oss tillsammans bli den vårvind som låter solidaritet blåsa åter igen över Sveriges ängar. Be the change you want to see. Välkomna in i vårljuset!

Zeinab EL-Saneh

Innan röken lagt sig över Stockholm - Om behovet av en hållbar tillväxtimmun ekonomi

Röken lägger sig som ett tjockt, förgiftande moln över ett iskallt Athen. Nej, det är inte de vanliga avgaserna från tung biltrafik eller hårt belastade kolkraftverk – det är den stinkande smogen från tiotusentals eldar och brasor som tänts av alla dem som inte har råd att värma sig och sina hus på andra sätt. Veden har i många fall huggits illegalt från de närbelägna och redan så hårt ansatta skogarna utanför huvudstaden, eller kommer från sönderplockade möbler och interiörer man kunnat avvara eller hittat på soptipparna.

För att arbetet för hållbar utveckling och ett starkt miljöskydd ska fungera förutsätts en stabil och växande ekonomi som i sin tur ger upphov till ett i längden ohållbart ekologiskt fotavtryck. När ekonomin kollapsar minskar förvisso landets produktion vilket sänker utsläppen generellt, men konsekvenserna blir att den lokala miljön far illa, att den sociala hållbarheten sätts ur spel och att rovjakten på billiga och lättåtkomliga resurser tilltar. Hur tar vi oss ur denna onda spiral?

på spel." n som står ve o eh sb a b omedelbara den och de na ev rl ve ö "Det är Det här är en kraftfull, symbolisk men på samma gång sanningsenlig bild av en ekonomi i fritt fall. I en djup depression som den i dagens Grekland har de flesta inte råd eller ork att tänka på förlusten av skyddade naturvärden, på lungsjukdomar eller på en allt mer sotfärgad stadskärna som konsekvenser av det privata eldandet. Det är överlevnaden och de omedelbara basbehoven som står på spel. Och vem kan klandra dem? Det här är det Moment 22 som vårt ekonomiska system förr eller senare tenderar att försätta våra samhällen i.

För politiker och ekonomer som inte vågar utmana sitt traditionella tankemönster tycks den enda utvägen vara sänkta skatter för bolag och förmögna, en åtstramad välfärdssektor och sänkta löner och förmåner för lågoch medelinkomsttagare. Detta för att öka konkurrenskraften, den inhemska produktionen och därigenom förhoppningsvis generera högre tillväxt, ett högre kreditbetyg och en möjlighet att fortsätta låna billigt till nästa fest. Ordningen tycks återställd.

Men vid det här laget borde vi veta vart den ordningen förr eller senare tar oss. Nämligen tillbaka till ruta ett: till samma kris som vi alldeles nyss trodde oss ha räddats ifrån. Denna sisyfosfälla har länder i Sydamerika, Afrika och Asien sedan länge behövt konfrontera och förhålla sig till – nu är det dags för Europa, och först då börjar också alternativen tas på allvar.

"För att ar ska fungerabetet för hållbar utve ck förutsätts en stabil ochling och ett starkt mil jöskydd växande eko nomi" Alternativet här är att våga ta ett steg tillbaka och ställa sig frågan om vi kan bygga ett hållbart samhälle utan tillväxt, utan vidlyftiga lån av låtsaspengar, och utan att välfärdssamhället kollapsar. Svaret är: ja, det är möjligt, men det kräver dramatiska förändringar av hur vi lever våra liv och hur vi ser på vår utveckling. Målet är enkelt och tydligt: att bygga ett samhälle som inte krackelerar så fort ekonomin går lite knackigt. Ett samhälle där tilliten människor emellan kan bevaras, även när det blåser hårt runt knuten. Ett samhälle som vågar vara öppet och inbjudande, även i tider då vi har mindre att bjuda på.

Att vara tillväxtkritisk handlar inte i första hand om att bekämpa tillväxten – utan om att skapa ett samhälle som är immunt mot ekonomiska oväder, som är rustat att hålla i en värld där tillväxt blivit en lyxvara. Att se till att vår syn på miljö, på solidaritet och ansvar inte bara är avhängig en ständigt växande plånbok, utan vilar på en kultur och tradition att gemensamt ta hand om varandra och vår miljö, och förstå vinsterna i detta. Vi har all anledning att hålla ögonen på Athen. För om de inte lyckas med att återställa den gamla ordningen, vilket vi får alltfler anledningar att misstänka, så måste de på ett eller annat sätt skapa sig en ny. Och den ordningen kommer vi behöva förhålla oss till, antingen som ett lyckat exempel på hur vi andra kan börja ställa om våra samhällen, eller som ett skräckexempel att påminna oss om varför vi gör bäst i att börja arbetet redan nu, innan röken lagt sig över Stockholm.

Gabriel Liljenström

rsdag o t n e x e s vart över k io h c c o Pin han detaljerade våldet. Näsan slutade Torsdag kväll på ölhallen. Knökat. Fredrik i baren. Idioten bredvid. ”Hur går det med porrfilmerna?” sa Idioten. Han torkade ölskum från läpparna. Idioten visste mycket väl att Fredrik var filmmakare. Han tyckte han var rolig, den där Idioten. Fredrik däremot sket inte på sig av skratt. Idioten skämtade med sina nazianstrukna polare att han skulle göra huvudrollen. Ölen skvätte när han gjorde obscena juckrörelser och smiskade nån imaginär röv. Polarna skrattade som hyenor. Det var tokroligt att snacka porr. ”Har du filmat några snygga brudar som vresar?” sa Idioten. Rungande garv. ”Blir det nån fitta på linsen?” Alla i lokalen sket i Fredriks dokumentärer och kortfilmer. Inte en käft intresserade sig för innehållet eller hans ambitioner med filmandet. Fredrik tänkte att han var den minst framstående filmaren landet skådat. En västsvensk Ed Wood. Det var bara en sak kameran betydde för det här packet: chans till sniglat objektiv. Vad skulle man annars med en kamera till? Hyenaskratten smattrade. Det klibbade under skorna av utslagen öl.

inte heller växa när han dansade runt med inlevelsefulla gester och illustrerade hur det hela hade gått till. Till slut var Fredrik tvungen att stiga åt sidan för att inte bli bitchslappad av den där enorma näsan. Den gungade fram och tillbaka som en ådrig ölkorv av opålitligt märke. Fredrik hatade män som dansade runt på krogen och visade hur våldet hade gått till. Allt medan deras näsor växte. Han verkligen hatade. Sitt ner, för fan. Håll käften, tänkte han. Drick upp din öl. Fredrik kände sig utmattad, alldeles yr. Hans gamla värdelösa, ärrade trumhinnor värkte i ölhallens skrål. Var det inte gälla kvinnoskrik så var det karlars brölande. Var skulle han ta vägen? Han var helt enkelt för nykter för att stå ut. Måste dricka mer... Herre min skapare, jag blir galen. Idioten pratade och pratade. Fredrik hörde inte vad han sa. Idioten var tokrolig. Han hade en liten ditmålad hitlermustasch av mascara. ”Det var länge sen man såg dig, har du slutat supa?”

"Fredrik hatade män som dansade runt på krogen och visade hur våldet hade gått till. Allt medan deras näsor växte. Han verkligen hatade."

Idioten visste att Fredrik hade många år av kampsport bakom sig. Han var bara tvungen att berätta om när han knockade tre killar häromdagen. Han ville impa. Idioten hade sänkt dem en efter en med en serie välriktade slag. Upphetsad raljerade han på. Han hade en lång näsa redan från början. Den blev inte på något sätt kortare, ju mer

”Inte direkt”, svarade Fredrik. ”Det finns andra saker i livet än det här skithålet.” Det var mycket som skulle gå ihop. På alltför begränsad tid. Filmandet. Jobbandet. Skrivandet. Den haltande nykterheten. Kvinnan. Barnen. Drömmen om ett liv. Det var helt enkelt en djävla massa att stå i om dagarna.

Pusslet som dom skrev om i bilagorna. Det skeva pusslet. Man når en punkt då det är hög tid att fatta beslut. Något måste bort innan schemat sprängs och du kreverar. Fredrik hade aldrig spottat i glaset. Aldrig. Men krogen verkade vara en kärleksaffär strandad i svalen. Puckona åt upp honom. Förbannade kannibaler. Dom kröp innanför kragen som en svärm hjortlusflugor. Dumheten la sig som laxkotletter över skallarna. Barerna hade blivit platser för själsligen kastrerade människor, hemvist åt stympade och imbecilla. Men lik förbannat hamnade Fredrik på ölhallen. Beställde glas efter annat. Lyssnade på vansinnigheter. Avskydde upprepningarna. Hatade den intellektuella stiltjen. Stängde till sist av. Drömde sig bort. Klättrade i lummiga trädtoppar. Hittade skojiga föremål under tiljorna. Myste med rara kvinnor. Stekte strömming och la på knäckebröd. Varför han ändå, tvångsmässigt stod där, allt blekare, allt fetare, i ett allt hopplösare sällskap av värdelösa alkoholister, nazister och emotionellt avskum, var naturligtvis en fråga som kunde ha monterats ned på terapeutens divan. Kanske var han lika mycket avskum själv? Kanske hatade han sig djupt? ”Så kärringen släpper inte ut dig så ofta nu då...” Fredrik svepte innehållet i glaset. ”Man du vet ju hur brudar är”, skrockade Idioten och bytte plötsligt spår. ”Jag var ju till New York en vecka, grymt coolt, var det. Så en kväll när vi var ute glömde jag ju plånboken i taxin. Det var värsta paniken.” Vid det här laget var Idioten smått upphetsad. Han berättade att han några ångestladdade timmar senare kontaktades av hotellreceptionisten. Taxichauffören hade

hittat plånboken i bilen och var hederlig nog att lämna in den på hotellet. Han hade varit borta och rattat i Bronx när han upptäckte den på golvet. Det var bara att komma till receptionen och hämta den. Idioten spände blicken i Fredrik, samlade sig, såg mycket allvarlig ut. Den kladdiga sarkasmen som färgat Idiotens uttryck hela kvällen var försvunnen. Nu var han förtrolig. Äkta och närvarande. Han sänkte rösten, nästan viskade. ”Du vet taxichaffisen var ju neger, va! Han hette Abdullah och var neger!!! Och han lämnade in plånboken. Fattar du? Varenda sedel var kvar, varenda mynt... Helt otroligt!” Idioten himlade med ögonen och gav Fredrik en min som skulle illustrera att han aldrig varit med om nåt så tokigt i hela sitt liv. Idioten fortsatte: ”Alltså, efter den grejen kan jag bara säga att jag har lite högre tankar om svartingar!” Fredrik tänkte att Idioten absolut inte skulle stå här och dricka, nej, Idioten skulle spela memory på närmsta gruppboende. Efter att ha tittat på honom med myndig blick la Fredrik handen på hans axel och sa: ”Du ser man lär sig något nytt varje dag. Se det som en gåva.” Idioten stirrade med blodsprängda ögon. Allt hängde i luften. Ingen pollett som trillade. ”Vadå? Vad menar du?” sa Idioten. Ett elakt höstregn föll över gatorna utanför. Människorna såg eländiga ut där de hukade med uppvikta rockkragar under krokiga paraplyer. Klockan var närmare halvsju och Fredrik viftade in en ny öl.

Tomas Haglund

Det kan vara något i vattnet, Eller så är det fria valet boven – som gör att vi ständigt funderar på alla saker vi skulle kunna göra, som vi inte gör. Valfrihet heter det nu. Brödet och skådespelet. Det är det där självförverkligandet. Karriären. Idyllen. Fredagsmyset. Kanske är vi överfyllda. Våra hårddiskar var inte byggda för det här. Och i brist på tydlighet går vi vilse. Vi blir utmattade. Vi måste sitta ner. Ligga ner. Och vi blir liggande, i TV-soffan. Det finns ju Internet nu. Överallt. Där kan vi läsa om det som ännu inte hänt, vilket alltid är lite mer intressant än det som händer här och nu. Här och nu är det egentligen viktigast att ingen misstycker. Om hur vi är. Hur vi lever. Hur vi mår. Hur vi uppdaterar med bilder på Facebook. Och den stora frågan blir vad som passar bäst att fotografera ikväll? Pasta eller spenat? Vad sa jag att jag åt igår?

kanske... Nu sitter vi här, i våra RUT-städade vardagsrum med vårt fredagsmys och våra platta TV-apparater med smartboxfunktion inbyggd. Medelklassen. Men ingen villautbyggnad med avdrag i världen kan bygga bort vår livsångest. För vi vet att vi har blivit lurade. Och att allt kan försvinna på en sekund. Tänk när de byggde det här landet. Folkrörelserna. På den tiden fick de fan ligga i. Vi ska inte romantisera. Dock. Det är klart att det fanns karriärister och intriger och rötägg även då. Men på något sätt lyckades man vända på allt. Trots att det egentligen inte gick. Från ingenting. Nu riskerar vårt så-nära-någon-kommitsocialistiska samhälle att bli en historisk parentes. Det är tillbaka till ståndssamhället med oss.

"Reinfeldt ha de rätt om de t sovande fo lket."

Kontentan blir att vi inte kan bygga någon folkrörelse nu. För vi är inte längre i rörelse. Reinfeldt hade rätt om det sovande folket. Det var med löften till dem, till oss – om lite mer i fickan bara du håller käft – som han kunde ta makten.

Men det gör ingenting. För nu är det billigare att gå på restaurang. Och man kan få pengarna tillbaka på välgörenhet. Och läste jag inte precis att det är inne igen att måla om slitna vintage-golv i vitt? Det finns så mycket att göra. För att förverkliga sig själv, och hålla sig underhållen, och underhålla sitt ego. Och hålla borta ångesten. Vem fan har lust och tid att förverkliga ett folkhem?

Thor Rutgersson

Kvinnohat på nätet Näthat. Ett ord som plötsligt blev känt av alla. Ett ord som jag känt, och påverkats av, ända sedan jag började ”ta debatten” som det så fint heter. De flesta som har hängt med den senaste tidens diskussion har nu förstått att det inte är något ovanligt. Det drabbar i princip alla kvinnor som sticker ut hakan, har en åsikt, tycker till. Det spelar ingen roll egentligen vad det handlar om. Det spelar ingen roll vilken politisk inriktning du har, om du är vänster eller om du är höger. Men det finns två områden som är mer minerade än andra, två områden där du redan på förhand kan veta vilka troligtvis vidriga reaktioner du kommer få: Det första är rasism, det andra är sexism. Att som kvinna ta avstånd, öppet och helhjärtat, från rasism och sexism är att ställa sig i skottgluggen. Du kan testa själv, låna en kvinnlig bekants konto på till exempel Twitter eller Flashback och skriv positivt om invandring eller fördöm sexism. Det brukar inte ta någon lång stund innan reaktionerna väller in och det är inte konstruktiv kritik vi pratar om här. Det handlar om en salig blandning av djupaste förakt, kvinnohat och regelrätta hot. Visst, det är lätt sagt att man slutar bry sig efter en stund. Fast är det verkligen så vi vill tänka? Men det är egentligen inte det här jag vill skriva om. För jag tror att ni redan vet det här. Eller hur? Nej, det jag vill skriva om är vilken vidrig förskjutning debatten har fått. På bara några dagar gick vi från det ursprungliga – mäns näthat mot kvinnor – till...ja, vaddå? ”Allt är vänsterns fel!” skriker vissa, andra vrålar ”Men det är ju MÄNNEN det är synd om!” och samtidigt låter Aftonbladet Jan Guillou uttala sig i frågan och hans dom tycks vara ”Jaja, men kvinnorna blir ju hotade för att de är SNYGGA. De som hotar har ju bara fått ligga för lite!”.

Någonstans på vägen försvann fokus från det viktiga, det relevanta: Att kvinnor blir hotade i syfte om att de ska hålla käft. Ett direkt hot mot demokratin och såklart, en direkt påverkan på dessa kvinnors liv. Och jag sitter här, skakar på huvudet och undrar vad sjutton som hände egentligen? Jo, jag förstår att frågan blev kidnappad. Att de som oftast skriker högst skrek lite, lite högre och gjorde saken till sin. Men varför lät vi dem göra det? Varför drabbas jag av en känsla att de förut engagerade kvinnorna, de som hotats och som fått nog, bara lutat sig tillbaka igen. Med ett pys, då luften gick ur dem. Var det här den enda kamp som levde inom oss? Ett Uppdrag Granskning och sen inget mer? Nej, jag vägrar. Vi kan så mycket mer. Vi är så mycket starkare. Vi måste, tillsammans, fortsätta lyfta frågan. Vi måste skrika högre och om vi gör det i kör så kommer vi att höras. Det är inte acceptabelt att vi, våra systrar, våra döttrar, ska utsättas för det hat som slungas mot oss dagligen. Lika lite kan vi acceptera att någon annan försöker göra vår fråga till sin. Vi måste, som Ingrid Sjöstrand en gång skrev, elda under vår vrede. När diskussionen om kvinnohat har börjat tappa sin glöd, då måste vi blåsa på den så att lågorna flammar igen. När någon försöker kidnappa vår fråga för att få den att handla om de ”stackars männen” eller ”den hemska vänstern”, då måste vi ställa oss i vägen och säga ”Nej!”. Vi måste vara modiga, kaxiga och uthålliga för att peka ut detta: Det handlar om kvinnohat. Ingenting annat än kvinnohat. Det första steget mot att lösa ett problem är nämligen att alla ska erkänna att problemet faktiskt existerar.

Anny Berglin

MiljonStories samlar förortens vackraste minnen Bilbränder, kriminella ungdomsgäng och rädda snutar – se där ett svenskt miljonprogram i media. Samma bilder, dag efter dag, år efter år. Vilka människor står ut med att bo där? Älskar de sina barn som vi? Har de drömmar om framtiden? Varför flyttar de inte? Samma bilder, dag efter dag, år efter år. Droppen urholkar stenen. Bostadssegregationen håller oss isär. Berättelsesegregation som följer i dess spår skapar fördomar. De som växer upp i ett miljonprogram får höra tillräckligt mycket negativt om sin hembygd, för att till slut tveka inför att berätta för andra var de bor. De som växer upp i ett miljonprogram får lära sig att leva med en paradox. Paradoxen i att njuta av att grilla och spela fotboll med sina kompisar på ängen bakom husen och samtidigt få höra att det är ett farligt ghetto. Paradoxen i att känna sig trygg hemma i sitt bostadsområde och otrygg i City, men ständigt tvingas läsa om den farliga förorten.

MiljonStories samlar in de vackraste minnena från invånare i svenska miljonprogram. Genom att detta moderna kulturarv tillvaratas, känner deltagarna att deras berättelse har ett samhällsvärde. Genom spridning, i bl.a. sociala medier, bygger projektet ett komplement till medias ensidiga, svarta rapportering från dessa områden. Fördomar bygger på rädsla och kunskapsbrist. MiljonStories vill visa att människor är mer lika än olika. Vi har samma drömmar om kärlek och trygghet för våra ungar, oavsett om vi bor på Solsidan eller i Rosengård. Frågan vi måste ställa oss är: vem vinner på att endast en begränsad del av verkligheten sprids i våra medier? Vems syfte tjänas av att ett barn som växer upp i ett miljonprogram, tror att hen (trots sin begåvning) måste förvänta sig en framtid av arbetslöshet och kriminalitet?

"De som växer upp i ett miljonprogram får höra tillräckligt mycket negativt om sin hembygd, för att till slut tveka inför att berätta för andra var de bor."

En generation miljonprogramsbarn har präglats av att växa upp i bostadsområden som nedvärderas av i stort sett alla som inte bor där. Nu har dessa miljonprogramsbarn fått egna barn, som tvingas lära sig att deras hembygd betraktas som skit av omvärlden. Självfallet ska vi lyfta problemen, med till exempel arbetslöshet, som finns i våra förorter, men problemen är bara en del av sanningen om miljonprogrammen.

Länkar: http://miljonstories.se http://millionstories.org www.facebook.com/MiljonStories https://twitter.com/MiljonStories

Mats Aronsson

Amanda, Biskopsgården foto: Isabella A Johanson

"Det var jätt åkte pulka baemycket snö. Vi var jättemys kom huset. Det var liten. De igt, som när man julstämning."t var sån

Faizan, Botkyrka Foto: Mats Aronsson a y först till Alb h. Jag m o k g c mat är ja ade jag r tre n "Jag va. En gång spel gick jag hem." gången ett mål, sen gjorde

Joseline, Botkyrka foto: Mats Aronsson

a "Det fanns också en nötkak ha e vill inte för dem som ker marsipantårta – många tyc inte om marsipan."

rutom ö f l l i t parti t t e t e d Behövs Denna delikata fråga dök upp i mitt huvud när jag var ute med hunden och råkade passera en skock får. Händelsevis råkade det vara exakt 349 stycken får, fast märkligt nog iakttog jag att 17 stycken hade råkat rulla sig i spillolja och följaktligen fick stå och skämmas i ett eget hörn av hagen. Då insåg jag – som en blixt från en dunkel himmel – att om vi hade migrerat alla nuvarande Svenska politiska partier till ett parti som har exakt samma åsikter som de andra 8, plus några lämpliga radikala åsikter, då hade detta parti haft potentialen att bli lika populärt som BlondinBella och Melodifestivalen tillsammans. Detta har alltså föranlett mitt beslut att starta Centerpartistiska Arabförbundet (m).

I övrigt hyser vi en stark förkärlek för profeten Staffan Westerbergs uppenbarelser 1976 och betraktar allt som Socker-Conny säger som absoluta sanningar, dock med undantaget att i uttrycket ”Med ett järnrör slår man världen med häpnad” bör ordet järnrör bytas ut mot falukorv. Detta p.g.a. vår pacifistiska läggning, samt att falukorv inte ens är speciellt gott.

"För att en en ighet skall upps faktiskt kollek tå i vårt demo tivanslutit samt kr vårt parti." liga medborga atiska samhälle, har vi re via skattsed eln till Målet är att ta upp intressanta saker i samhällsdebatten och penetrera desamma förutsättningslöst. T.ex. anser vi att näthatet mot Göteborgs Spårvägars biljettkontrollanter bör stoppas genom att ersätta vagnarna med kameler. Detta skulle ge upphov till massvis av nya jobb både inom kamelförarskrået och hos gatukontorets renhållningstekniker. Dessutom bidrar det till integrationen såtillvida att ingen kommer tycka det är det minsta konstigt att en kamelförare har turban. En winwin situation för alla uppstår genom att det hela finansieras genom FAS-3, samt att Waberi får starta kameluppfödning på Djursholm.

Detsamma gäller naturligtvis raljerandet över fiskpinnarna och de försvunna hästarna i Skåne – som blivit offer för den ökade främlingsfientligheten emedan arabhästarna känner sig diskriminerade och har simmat till Polen. Vi uppmuntrar därför den inneboende kreativiteten hos varje medborgare att följa Apotekets nya drive gällande självtester för att inte belasta sjukvården – det hela är t.o.m. så enkelt att om man sätter tänderna i en fiskpinne eller kebab och den råkar gnägga, så är det sannolikt något av hästinnehåll i maten.

8-klöver

För att en enighet skall uppstå i vårt demokratiska samhälle, har vi faktiskt kollektivanslutit samtliga medborgare via skattsedeln till vårt parti. Nåja inte riktigt alla, emedan vissa av naturen är ovilliga att betala skatt. Detta medför att allt valarbete är totalt meningslöst och att 8klövern kan ägna sig åt att knyppla i plenisalen. Vi behöver inte ens ha några val vart fjärde år, och kan ägna debatten om politik åt väsentligare saker såsom att fundera på varför G.W. Persson låter som ett frustande lokomotiv i Efterlyst med samma takt i ordflödet som en andreklassare som läser högt. För att inte tala om den ytterst viktiga frågan om varför stjärngossarna i Luciatåget ser ut som miniatyrvarianter av Ku Klux Klan, och att pepparkaksgubbarna har utsatts av ett förtryck emedan de alltid är i minoritet.

bör tkontrollanter årvägars biljet ler." Sp s rg bo te Gö me t "...näthatet mo att ersätta vagnarna med ka stoppas genom

En av våra hjärtefrågor (som vi f.ö. delar med CPU) är rätten till bigami. Om man tänker sig att varje man och kvinna är gift med minst tre andra, ökar detta förbrödringen av folket och gör det samtidigt omöjligt att göra en rättvis bouppteckning då någon dör. Här bör staten lägga vantarna på all tänkbar kvarlåtenskap och fördela pengarna från samtliga dödsbon solidariskt mellan medborgarna varje år – vilket per automatik ger en rättvisare inkomstfördelning. För att dämpa protesterna från det kristna etablissemanget, föreslår vi en större tilldelning av nattvardsvin till landets präster samt att Hans Scheike får föra vår talan offentligt emedan han redan praktiserar detta förfarande.

Slutligen vill jag hälsa alla 9,5 miljoner nya medlemmar välkomna till vårt parti, och påminna Er om att all kritik lämnas obesvarad i sann Svensk demokratisk anda. Däremot är vi tacksamma för alla radikala förslag som syftar till att utplåna oenigheten hos det svenska folket.

Staffay Kayser Ordförande CPAF (m)

Ps. ”(m)” står för mormonerna, emedan vi tyckte det var synd att de inte får vara med i det övriga samhället. Ds. Ps2. Besök gärna vår kollektiva sida på FB: ”Centerpartistiska Arabförbundet (m)” och dela med er av era idéer. Ds2.

v Lär a

ien! r o t s hi

Historielösheten och okunskapen om vänstern är stor från borgerligt håll. Att detta är sant torde inte förvåna någon alls som är aktiv på den politiska sida som alls skimrar i en röd ton. Och om den anarkistiska sidan vet de röda väldigt lite i allmänhet och borgarna med gemene man inget alls. För något år sedan när ett gammalt hus på Alelyckan ockuperades och jag min vana trogen besökte ockupanterna fick jag förklara för en konstapel vad jag gjorde där. Jag berättade att jag besökte en kamrat i vårt fackförbund, syndikalisterna, varpå konstapeln helt uppriktigt undrade om inte det var ett politiskt parti. Facepalm…

Så egentligen borde jag väl inte ha blivit särdeles förvånad när en kamrat i ett (riksdags)parti som beskriver sig som socialistiskt och feministiskt på frågan om hon hade läst det Kommunistiska Manifestet, grunden för allas vårt engagemang på den röda sidan (och nu är jag generös i omdömet röd) skrattade hånfullt och dömde ut Manifestet som en sagobok. Det blev jag dock, både förvånad och ganska arg. Inte på henne, hon begriper inte bättre, men på hennes partiföreträdare som är så otroligt rädda för allt som innehåller kordet att de inte lär sina medlemmar ens om grunden till vår rörelses födelse! Hon påstod sig ha läst ”lite men det räckte” ur Manifestet och började prata om att den sortens lyckorike som den beskriver står i Vakna och Vakttornet också och att hon inte heller imponeras av dessa.

har våra rörelser de flesta av medlemsutbildning..." t at om d ga "Jag är övertybeta med när det gäller mycket att ar

Nå. Okunskapen om vår rörelse och alla delar av den är stor från våra meningsmotståndare och från mannen på gatan. Men okunskapen om den egna rörelsen är ganska stor den också. Detta slår mig då och då. Allt jag kan om marxism har jag läst mig till på egen hand, det jag vet om strejktaktiker och organisering från grunden likaså. Mina kunskaper om alla grenar på arbetarrörelsens träd och deras historia är jag tack skyldig till marxistarkiv.org på internet, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, kamrater som kommit med lästips et cetera. För det är väl ingen som tror att man lär ut vad Friedrich Engels ansåg om sakernas tillstånd i den industrialiserade världen på en SSU-etta? Eller att man får lära sig vem Anton Nilsson var och vad han gjorde på Viskadalens folkhögskola? Det får man inte.

Är det någon i Federationen som förstår om min haka hängde? Här har det mindre av de röda partierna i riksdagen en mycket aktiv medlem som tror att det Kommunistiska Manifestet är en sagobok som beskriver ett kommande lyckorike och inte har tillåtits förstå att det är en vetenskaplig analys av ett ekonomiskt system och ett förslag på hur man bryter det systemet. Jag är övertygad om att de flesta av våra rörelser har mycket att arbeta med när det gäller medlemsutbildning, och då inte bara när det gäller vilka ord man använder för att öppna ett medlemsmöte eller vilken majoritet som ska användas för att ta ett beslut. Man har mycket att göra med ideologi också, kanske mest faktiskt.

För utan förmågan att göra en analys med marxismen som grund, vad landar vår rörelse i då? Någon har sagt att innerst inne är vi alla folkpartister, och det stämmer ju om vi inte kan tillgripa en marxistisk, socialistisk analys på de problem vi omges av. Vi kan tycka vad vi vill om Lenin, Trotskij, Stalin, Kropotkin, Branting och alla företrädare och symboler vi vill; vi kan ändå aldrig någonsin runda vare sig Karl Marx eller det Kommunistiska Manifestet. Utan det är vi inte fackföreningskämpar; då är vi bara gula arbetareföreningsmedlemmar.

Utan det står vi nakna i debatt med liberalerna och har inga andra argument än ”det är ju taskigt” när vi vill ge vår syn på varför det inte är rättvist att inte fördela kapital. Och vi kommer definitivt inte att komma vidare in i framtiden utan en fot rejält förankrad i det förflutna. Stick nu iväg och skaffa det Kommunistiska Manifestet även om du läst det förr. Det kommer inte att få dig att gå med en nordkoreansk flagga på Första maj, däremot kommer det att få dig att begripa/komma ihåg vad du egentligen sysslar med.

Nicklas Foresti

Partilös anarkotrotte och medlem i Göteborgs LS av SAC

trö s f ö n L a h o av J d l i B

kväver din röst…" äver din röst, SD kr SD , st rö din "SD vill ha

Föreningsinformation Den 24 februari hade Federationen sitt årsmöte. Allt som rör årsmötet kommer upp på hemsidan framöver så jag kommer inte trötta ut er med protokollen här i fanzinet. Den gamla styrelsen gavs ansvarsfrihet och en ny valdes. Vi ångar vidare. Sakta men säkert.

Fanzinet är helt beroende av medlemsavgifter. Tipsa därför era vänner och bekanta om föreningen. Varje ny medlem för oss närmare en säkrare utgivning och gör så att vi kan skapa mer saker i Federationens namn. Man blir lätt medlem via hemsidan.

"Grundstrukt underlättar uren finns nu där vilket inför vår fram tida verksamh et." Det är sant att föreningen har fått en flygande start under 2012 med 25 betalande medlemmar (bara det borde ses som en bedrift då föreningen bildades i augusti 2012), fyra (varav två som förening) producerade fanzin (fanzinet har ca 800 sidvisningar per nummer på nätet och med en upptryckt upplaga på ca 100 ex så ligger vi precis under 1000 läsare), arrangemang, aktiv twitternärvaro och en fungerande hemsida. Grundstrukturen finns nu där vilket underlättar inför vår framtida verksamhet.

Under året så kommer även en Redaktionsgrupp bildas. Inför detta nummer har de första stapplande stegen tagits mot en sådan utveckling. En annan sak som kommer skapas under året är en Arrangörsgrupp som har i uppgift att ordna med våra events och arrangemang. Hojta till om du är intresserad av att medverka i någon av dessa grupper. Fanzinets ledarspalt kommer även den skrivas av olika medlemmar. Allt för att plattare strukturer ska skapas.

"Målet är att föreningen ska dubbla medlemsantalet under året. Detta för att verkligen säkra fanzinets upptryck, omfång och utgivningstakt."

Under 2013 så höjer vi däremot ambitionsnivån en aning. Medlemsrekryteringen är en prioriterad fråga. Målet är att föreningen ska dubbla medlemsantalet under året. Detta för att verkligen säkra fanzinets upptryck, omfång och utgivningstakt.

En annan rolig sak som har hänt är att Kungliga Biblioteket helt sonika tilldelade oss ett sk ISSN-nummer utan att vi ens har ansökt om det. Det damp ner i vår mailkorg för en månad sedan. Ett sådant nummer är första steget till att söka tidskriftsstöd... Just saying.

Mattias Dristig Styrelsen

ns a r e tol n å Fr

og g a d pe

För några år sedan var det inte ovanligt att en lärare bjöd in en homosexuell person till ett klassrum för att visa upp denna för eleverna. Syftet var att visa eleverna att homosexuella är likadana som alla andra. De har också två armar och ben, pratar på samma sätt och fryser också när det är kallt fast de är lite annorlunda. Fokus på skillnaden. Heterosexuella ville visa att homosexuella, hur absurt det än låter, är lika snälla som heterosexuella. Ibland kanske de har drag som förknippas med det motsatta könet men ibland är de lika manliga och kvinnliga som heterosexuella, menades det. Denna uppvisning troddes kunna minska fördomar och på sikt hat mot homosexuella. Ett rimligt mål.

krit m r o n l l i t

På olika arbetsplatser försöker arbetsgivare exempelvis att ta in invandrare i arbetsgruppen. Syftet är att människor som anses vara svenskar ska få se att ”alla invandrare är inte arbetslösa” och att ”det finns invandrare som är jätteduktiga”. Det är återigen en fin tanke, men antagligen får vi inte den effekt vi önskar när vi fokuserar på det som är avvikande istället för på de egentliga problemen såsom ”normen om vithet”. Istället riskerar vi att tillämpa en toleranspedagogik även här. Det är väldigt sällan vi i samhället pratar om orsaken till varför vita arbetsplatser inte har en så kallad mångfald. Beror det på att majoriteten i samhället som uppfyller vithetsnormen har makt? Att vi har en strukturell rasism i Sverige?

n till pratar om orsake an vi i samhället så kallad mångfald." ll sä igt ld vä är en "Det platser inte har varför vita arbets Heteros skulle tolerera homos och de olikheterna som fanns eller inte fanns skulle accepteras enligt principen ”det var väl inte så farligt” och tanken om ”de är också människor”. Men, istället hamnade vi i en fälla som kallas toleranspedagogik. Detta arbetssätt visade sig sätta krokben på rättvise-/ och likabehandlingsplanerna. Toleranspedagogiken fick tragiskt nog en motsatt effekt. Av den anledningen arbetar ingen med toleranspedagogik här längre. Trots detta använder vi fortfarande denna pedagogik i andra sammanhang och på andra grupper i samhället.

Antagligen är det så. Det är mer troligt än att orsaken skulle vara att vi har för få högutbildade människor i Sverige. Mer troligt än att det skulle vara svårt att få arbete med slöja och utan att kunna flytande svenska. Om vi istället fokuserar på det som är vanligt förekommande och om vi visar att det finns en slags begränsning med de normer som existerar i samhället idag så kan vi istället förändra dessa normer och skapa nya. Toleranspedagogiskt förhållningssätt må vara ett återkommande förhållningssätt för olika fenomen, men normkritiken måste tillåtas att övervinna. Det kräver bara lite mer mod.

Zeinab EL-Saneh

Den svenska skolan del 1: Medias makt som INTE drake, samt vad Om en feg tidnings den svenska skolan... är problemen med Federationens yttersta syfte är att vara en alternativ politisk röst. I Göteborg har den liberala dagstidningen GöteborgsPosten i många år varit helt ohotad på mediefronten. Bland mycket annat elände har den fört en intensiv propagandistisk kamp för friskolor och en lika initierad smutskastning av kommunala förortsskolor. Relativt framgångsrikt, måste tillstås. För två år sedan kom droppen som fick min annars stryktåliga bägare att rinna över. I en artikel av den arrogante journalisten Ulf Nyström baktalade tre elever sina tidigare kommunala förortsskolor och prisade samtidigt sin i centrum belägna nuvarande friskola. (Well, jag råkar sitta på insider-info som skulle rasera både skolans präktiga fasad och deras pedagogik, men jag sparar mina missiler tills ett eventuellt krig verkligen uppstår.) En av eleverna (som tidigare gått på den skola jag jobbar på) hävdade rena lögner, vilket jag i och för sig antar att man som elvaåring har "rätt" att göra, men det riktigt upprörande var att ingen av de svartmålade skolorna fick en chans att uttala/försvara sig. Helt tvärtemot god journalistisk sed.

Samma dag satte jag mig och skrev en lång replik/debattartikel som mailades in till GP. Jag höll medvetet igen såväl innehållsmässigt som språkligt - just för att garantera en publicering. De svarade dock med sedvanlig maktfullkomlig nonchalans - de vågade inte, och vägrade därför, publicera den. Skäl: Den var för lång för insändarsidan Fria Ord och på Debattsidan publicerade de "aldrig" repliker på tidningens artiklar. Det senare är synnerligen intressant, eftersom GP två veckor senare lät antimobbningsgruppen Friends skriva en helsida på Debattsidan - efter att ha kritiserats i en granskande artikelserie... Tidningsdrakarna förnekar sig inte. Publiceringsurvalet är deras vapen, förljugenheten deras livsstil. För att lyfta blicken lite - hur mår egentligen den svenska skolan av idag? Den bild som många marknadsför och som vår egen utbildningsminister Jan Björklund har gjort karriär på, är att den är i kris. Sjunkande skolresultat. Elever som bär keps och tuggar tuggummi på lektionerna. En värdegrund i total upplösning. Mobbarna härskar.

Jag håller med om att den svenska skolan delvis befinner sig i kris och på vissa undersökningar har vi tappat i ranking, och jag återkommer till varför och vad detta beror på, men först vill jag slå hål på det övriga tramset ovan: 1) Den ständiga symbolfrågan keps och bubbelgum har fått alldeles för stort utrymme i den offentliga skoldebatten. Personligen (och de allra flesta är med mig här) tillåter jag inte dessa "attribut" av ett mycket enkelt skäl: En majoritet av de elever som utgör denna grupp söker ett negativt utanförskap. Vår självklara uppgift är då att inom ramen för deras personliga utveckling erbjuda progressiva subkulturer och visa på alternativ till etablissemangets konformitet. Men att indirekt stötta en självdestruktiv livsväg kan aldrig vara ett alternativ.

3) På samma sätt har barn av idag en helt annan tolerans mot olikheter och besitter mångdubbelt mer empati än sina tidigare generationer. Detta trots att de ständigt matas med vuxenmobbning på TV och att de via nätet får samma dolda utrymme för kränkningar och pöbelmobbning som vår generation fick ute på skolgårdarna. Bättre förr? Yeah right. (Detta om detta. Vad som verkligen är de stora problemen med skolan tar jag upp i Del 2, som publiceras i nästa nummer av Federationen.)

"Den ständiga alldeles för symbolfrågan keps och bu stort utrymm e i den offentbbelgum har fått liga skoldeba tten." 2) En vanligtvis så klok herre som Johan Johansson har helt fel när han sjunger att "skolor styrs av mobbarna". Tvärtom; idag finns en helt annan medvetenhet hos både elever och personal än någonsin tidigare. Den tidigare så populära strutsmentaliteten har lyckligtvis förpassats till historiens soptipp. Djungelns lag har bytts ut mot öppenhet och valda metoder.

På ett personligt plan har jag hyfsat lätt att glömma enskilda oförrätter. Politiska däremot, skall bemötas med förakt tills vederbörande visar prov på ånger eller bättring. Något sådant har jag inte sett tillstymmelse till. Därav, en avslutande liten hälsning till GP (där jag lånat titeln på den klassiska Leila K-dokumentären från 1998): Fuck you, fuck you very much.

Kenny Sörberg

Klasslärare och klasskampsdeltagare

Rosenbad Statsministerns kuk är lång och grov och kladdig. Han brukar öppna ministermötena med att daska den i ansiktet på finansministern. Mötet är öppnat! vrålar han sen med tordönstämma. Om då inte Anders Borg öppnar munnen brukar Fredrik se konsternerad ut. Han rynkar ögonbrynen i en min av missnöje och vrålar ånyo att mötet är öppnat. Nu fattar finansministern galoppen och öppnar munnen. Då sträcker sig alla de andra ministrarna fram och klappar hans tunga. Den är luden och vitaktig av svampangrepp. Alla deponerar varsin peng i hans mun och han stänger därefter munnen.

Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth ropar rätt ut att hon har ont i magen. Tyst! Du är inte ens en riktig minister, säger de andra till henne. Sen börjar utbildningsministern Jan Björklund leka tuff-tuff tåg men blir snabbt jättearg och besviken på att de andra inte hakar på. Under tiden har migrationsminister Tobias Billström fastnat med handen i en fällstol för att han inte kan låta bli att pilla överallt. Han börjar gråta och säger att bara för det ska han stänga gränserna. Din mamma är neger säger arbetsmarknadsminister Hillevi Engström till EU-minister Birgitta Ohlsson. Nej, din mamma är neger. Nej, det är din mamma som är neger.

men tuff-tuff tåg örklund leka inte hakar på." Bj n Ja rn te is bildningsmin t de andra "Sen börjar utttearg och besviken på at jä bt ab blir sn Plötsligt reser sig utrikesminister Carl Bildt och med sin trygga grötmyndiga Sen tar man fram bilbanan och leker en skånska säger han att alla får ta och stund. Infrastrukturminister Catharina lugna ner sig nu eftersom Danmark har Elmsäter-Svärd sliter sitt hår i förtvivlan förklarat krig mot Sverige. Va!? Varför över att hon inte får bygga tvåfiligt. De har inte jag fått veta nåt! säger andra skrattar rått. De tar en paus och miljöminister Lena Ek. Då smäller ett ringer i en bjällra och då kommer LOskott av och Lena Ek faller död ner. ordföranden in med en bricka och Hoppsan, säger biståndsminister serverar saft och semlor som Gunilla Carlsson. Hon sitter med ett oppositionen bakat. rykande gevär i knät. Carl Bildt ler överseende. Det gör inget, säger han. Jag tycker vi ska föra krig mot Danmark Nu måste alla beväpna sig om vi ska skriker försvarsminister Karin Enström kunna ta tillbaka Danmark. Gunilla plötsligt. Kalabalik utbryter. Carlsson börjar gråtande mumla att hon Integrationsminister Erik Ullenhag ropar trodde det var ett leksaksgevär. Fredrik att hans pappa är starkast men får en Reinfelt säger att han vill leka dödsstraff smäll av civil- och bostadsminister först och börjar strypa barn- och Stefan Attefall. Vad fan har det med äldreministern Maria Larsson. Det ser så nånting att göra? säger han. roligt ut när han hänger över henne med kuken ute och hon börjar bli blå att alla börjar skratta. Men Bildt, som är äldst och mognast av dem, avbryter leken och tillrättavisar Fredrik.

Har vi polisen med oss på det här? frågar justitieminister Beatrice Ask och ser ut som hon tycker att hon just sagt något smart. Polisen!? vrålar Carl Bildt. Vem fan tror du har polisen på sin sida om inte vi!? Hammarby IF? Då uttrycker Anders Borg, som är sportintresserad och dessutom har en liten hästsvans försiktigt: Är vi i krig med Hammarby? Carl Bildt, som vart med förr och är trött på att jämt behöva förklara saker, stönar: Nej, dessutom har detta inget med polisen att göra, det är ett militärt företag! Eller hur? -och här vänder han sig till försvarsminister Karin Enström. Öh, ja just det, säger hon. Plötsligt talar Ewa Björling, som är handels- och nordisk samarbetsminister. Jag har upptäckt ett problem hörrni, säger hon. Ett stort problem. Kolla på den här kartan. Danmark är jättejätte-

jättestort. Gigantiskt. Vi kan aldrig föra krig mot dom. De tittar alla på kartan. Fredrik Reinfelt protesterar. Det är ju litet, säger han. Nej, titta här. Där borta i det där havet är det visst mer av Danmark. Grönland står det, det är också Danmark. Oj, vad stort. Nej det går inte. Vi kan nog inte kriga mot dom. Vad ska vi göra istället? Jag vet! utbrister socialminister Göran Hägglund. Vi kan uppfinna en apparat som gör att alla blir hemlösa och måste äta kottar. Jag vill att den ska blinka och pipa och ha antenner. Så får det bli, deklarerar Fredrik.

Jonas Ulfvarson

ANNONS

Ja. Vi har släppt en ny CD. Sex aningen politiska låtar som får dig att stå ut i vår kalla och hårda tid! Beställ den nu. 60 spänn + frakt. dristig@hotmail.com / Dristig & Drabanterna Ps. För 100 spänn + frakt så slänger vi med vår förra EP "Kinesisk Demokrati". Änna billigt. 21

råk p s ytt n t Et Jag tänker mig socialismen som ett brev någonting på väg hit ett meddelande vi skriver tillsammans har skrivit på så länge ett forum där vi möts för att hitta ett nytt språk till den nya människan jag tänker mig socialismen som en dröm en dröm vi drömmer tillsammans har drömt så länge en plats där vi möts för att göra verkligheten mer verklig och drömmen överflödig ett torg, en sal, ett fikarum där vi sitter kring ett bord med ett brev om en dröm som inte behöver något frimärke, adress eller brevbärare där själva ordet är en riktning mot platsen där människan inte är en fara för människan jag tänker mig socialismen inte som en tanke utan som en handling

Jenny Wrangborg www.jennywrangborg.se

Skriven till Socialistiskt Forums 10års jubileum 2011

PK-pyssel - Slaktat Tangentbord Hur mycket bättre kan det bli än att DIYtrenden, nörd-trenden och återvinningstrenden möts i ett och samma pyssel? Jag vet inte. Det kan vara så att det inte blir bättre. Att det här är så bra det kan bli, vad gäller pyssel. Inte är det svårt heller.

Bänd loss de tangenter du vill använda med en skruvmejsel. Diska dem. Låt dem torka. Sticker det ut några plastgrejer gjorda för att hålla tangenterna på plats: bryt av dem. Fyll tangenten med lim. Misströsta inte om du råkar kleta lite på kanterna, det brukar gå att skrapa bort i efterhand. Lägg i en magnet, en säkerhetsnål, eller vad som passar din idé. Låt torka.

"Misströsta det brukar inte om du råkar kl eta gå att skra pa bort i ef lite på kanterna, terhand."

Du behöver ett tangentbord. Kanske har du ett gammalt, eller så kan du (som jag) hitta ett bland elsoporna, eller köpa för en billig peng på något loppisställe. Du behöver en skruvmejsel, epoxylim, kanske en tång. Sen beror det på vad du vill göra. Kanske behöver du nyckelringar, säkerhetsnålar, magneter, örhängskrokar, små metallringar, eller en stomme för att göra en ring.

Mer än så är det inte. Och mindre än så är det inte heller, det går att variera i oändlighet. Ett halsband med första bokstaven i din älskades namn? Kylskåpsmagneter som bildar ditt favoritord? En pin att fästa på jackan av esc- eller home- knappen, för att lättare minnas att du kan dra om du vill? Allt detta är möjligt.

Linnéa Regnlund

ngentbordet? et kvar av ta här: ck my ev bl t de s Tycker du att mer av det? Fler tips finn Vill du pyssla onusmaterial r.com/tagged/b bl um .t nd lu gn re

Nästa nummer beräknas vara klart nångång i juni. Håll ut!

tt få an för a skickat. id s m e h r hem em via Bli medl ptryckta numme nästa up

www.federationen.se

Vi söker också skribenter, kulturarbetare, samarbetsorganisationer och annonsörer som delar vår tanke om ett radikaliserat kulturliv.

" "Gåva d e m Märk Vill man skänka kosing till föreningen så gör man det lättast genom att sätta in på: PG 65 23 26 - 0

Glad påsk på er!