Issuu on Google+

ssel PK-py

Ensamheten

rätt ätt är r r ä m Det so och det som är fel är fel

Orättvisa Papperslös Vinster i Välfärden läpp ina uts s t k n ä 1990 har s ocent sedan Sverige med några pr

ängen under s r e t s n mo s inget Det finn som saknas, Det är inte idéerna

...

korna

nis r män det ä

otid! CPAF - för Sverige i tid och stemfel an del 2: Sju sy Den svenska skol

ta in rmann att flyt ge Hä av lp ä Binky får hj Lovisa, Poeten , Johannes och Kråkan

vänner i Uppsala... En hälsning från våra


Om oss Federationen är en öppen och ideell kulturförening som står upp för de politiska färgerna Röd, Grön, Svart och Rosa. Dessa färger filtreras bäst genom orden Solidaritet, Strukturkritik och Radikalitet. Fanzinet finansieras av annonsörer, enskilda bidragsgivare och genom medlemsavgifter. Fanzin#6 har en upplaga på 100 exemplar, samt sprids även digitalt via nätet. Det upptryckta fanzinet skickas kostnadsfritt till våra medlemmar och vi ger ut fyra nummer per år. Allt material används efter tillstånd från varje kulturarbetare. Om inget annat anges så är bakgrundsbilderna hämtade från nätet (fria CC-licenser). Alla rättigheter i övrigt innehas av varje enskild kulturarbetare. Följ vår framfart på nätet: @federationen_se (twitter) federationen.se (hemsidan) facebook.com/federationen (facebook) styrelsen@federationen.se (mail) Det är vi som är oppositionen!

Ansvarig utgivare / layout Mattias Dristig Textkorr Michael Olausson

Övriga bilder Magnus Liam (Thor) Therese Rasmusson (Crossler) Tore Sundström (egen bakgrundsbild)

Omslagsbild Alyssa Ayeb Tryck Myrans Grafiska

ANNONS

Beställ via dristig@hotmail.com

Paketpris! Beställ Dristig & Drabanternas bägge CD­skivor för totalt 100 kr + frakt. Garanterat visröj från Göteborgs mesta Allianskritiska band!


lten Ledarspa

Nästa år är det valår. Ett otroligt viktigt sådant också: nu är det dags att sätta punkt för Alliansens nedmontering av Sverige. Nästa år har vi möjlighet att ändra färdriktning och vi får inte schabbla bort den möjligheten. Vi måste organisera oss. Vi måste bli starkare. Vi måste höras mer.

ndaren." re än motstå a rk a st vi r ä mans, "Fler tillsam Jag är helt övertygad om att Federationen har en viktig roll att spela i valrörelsen. Vi är nämligen en organisation som särskiljer sig från mängden: vi har en mångfald av åsikter och vi har otroligt stor kompetens bland våra medlemmar. Det märks inte minst i vad du just nu håller i din hand, det vill säga vårt fanzin. Men vi måste bli bättre på att nå ut. Vi måste våga synas mer och vi måste bli fler. Därför är det, enligt mig, vår viktigaste uppgift just nu att sprida ordet om oss. Vill vi vara en del av valrörelsen 2014, vara med och påverka, då måste arbetet starta redan idag.

Vi måste bli fler. För precis som i alla progressiva rörelser med värderingar på vänsterkanten, har vi förstått detta grundläggande och väldigt enkla: Fler tillsammans, är vi starkare än motståndaren.

/ Anny Berglin


Vinster i Välfärden Okej… Så det här med vinster i välfärden. Jag är ingen expert, men för mig känns det lite korkat att vi alla lägger pengar i en burk – typ för att betala för om någon behöver gipsa benet eller så – men nu kan burken tömmas även om alla pengarna inte gick åt. Det är ju lite förenklat förstås. Riktigt så är det ju inte. Men jag har ändå svårt att förstå fördelarna med att tillåta vinster i exempelvis vård och omsorg. Jag är med på det här med valfriheten. Visserligen är ”valfrihet” en sedan länge söndertjatad liberal term som är så svävande i sin innebörd att det numera mest betyder ”allt som inte är statligt, kommunalt eller gråsossetråkigt”. Men ändå – det finns kanske en poäng med att ha olika typer av vård, med olika inriktningar och upplägg. Allt passar ju inte alla, och visst finns det risker med att ett alltför stelt system blir byråkratiskt och omänskligt. Men varför behövs möjligheten att lyfta vinsten ur välfärden – som motivation till att erbjuda alternativ vård och omsorg? Problemet med vinster och företag är att de hör ihop. Företagsformen är till för att göra vinst. Det är därför inte företagens fel att de applicerar marknadens vanliga logik även på vård och omsorg. Nej, snarare är det politikens fel – för företag borde inte vara tillåtna i välfärden överhuvudtaget. Chock! Horror! Hur menar jag? Sa jag inte precis att valfrihet och alternativ kan vara bra? Jo, men det finns fler sätt att bedriva verksamhet än kommunalt, statligt eller i företag. Jag tror att den alternativa vårdens stora potential finns i ideella

organisationer; stiftelser och samfund. De är nämligen organiserade på ett sådant sätt att eventuell vinst återinvesteras i verksamheten eller åtminstone i sådant som de tror på och arbetar för. I mitt huvud är civilsamhället alltså en mycket mer logisk och smidig partner när det kommer till att driva välfärd – i jämförelse med företag, där vi nu måste hitta på olika regler och gränser. Vi vill förbjuda företagen från att vara företag – det vill säga att sälja något bra (eller i alla fall något som folk vill betala för) och samtidigt se till att produktionen av whatever it is är betydligt billigare än vad konsumenten sedan betalar. Pengarna som blir över är vinst – och kan hamna hos företagets ägare (om det nu är enskild firma eller aktieägare eller något annat spelar ingen roll, principen är densamma). Det är inget konstigt alls. Det är inte fult, det är inte lömskt – det är inte märkvärdigare än den grundläggande idén med att tillverka och sälja någonting till någon du inte känner – du vill göra en vinst. Du vill ha något lite extra för det – något lite mer än dina materialkostnader. Nej, problemet blir att förena den här formen av verksamhet (företag) med välfärd. Det är nämligen helt olika logik på marknaden och i folkhemmet. Verksamhet i välfärden har inte som syfte att skapa överskott som kan tillfalla utföraren. Syftet är helt enkelt att svara till våra gemensamma och individuella behov – när vi blir sjuka eller gamla och svaga eller vad det nu kan vara. Här är logiken att vi alla lägger pengar i en burk (så som jag inledde med) och sedan kan vi använda de pengarna när någonting händer oss. Alla pengar som inte används ska vara kvar i burken. Om vi


får mer pengar i burken än vi hade räknat med kan vi unna oss bättre vård, vi kan adressera problem och klagomål, vi kan utveckla och expandera. Men alla pengarna ska alltid gå till det syfte vi från början hade med att fylla burken. Enkelt, eller hur? Företag arbetar inte så. Men många organisationer i civilsamhället gör det. Därför – om vi nu vill ha fler aktörer i vård och omsorg – borde vårt förstahandsval vara organisationer som Röda Korset, eller Räddningsmissionen. Svenska Kyrkan.

Genom att lägga ett större fokus på idéburna organisationer elimineras sådan problematik. Så varför har det inte hänt? I andra länder har idéburna organisationer hand om en stor del av välfärden. Holland är ett tydligt exempel. Anledningen till att det inte ser ut så i Sverige är att det krävs startkapital för att ge sig in i budgivningen. För att kunna garantera de tjänster man ”säljer”. Och i Sverige har vi inte haft traditionen, i idéburna organisationer, av att samla kapital på det sättet. Kanske för att vi inte har haft så stora behov av att öppna sjukhus och andra etablissemang utanför det gemensamma (i länder med liten gemensam välfärd har idéburna organisationer varit tvungna att ta ett större ansvar för sådant).

"Motivatione

n att driva ve rksamhet

Men va? Ska det bara vara kristna organisationer? Nej, såklart inte. Om man – likt det där gråtande äldre paret som alltid används när vinster i välfärden diskuteras på TV – verkligen brinner för att starta en verksamhet som bedriver vård på ett specifikt sätt så ska man få göra det. Och då ska man få hjälp att starta rätt typ av organisation. De behöver inte alltid vara superstora. Man ska också kunna få hjälp att göra om sitt företag till en organisation som passar i välfärden. Motivationen att driva verksamhet i välfärden ska vara idéburen. En specifik form av vård, eller passionen att hjälpa. En övertygelse om att man kan ge bättre eller annorlunda vård. Givetvis ska man ha en skälig lön för detta. En lön som kan utvecklas positivt. Men lönen ska också vara de enda pengarna som lämnar själva verksamheten. Jag köper inte argumentet att vinst som går att plocka ut skapar motivation att ge bättre vård. För de som sliter och arbetar i riskkapitalbolagen är vanliga arbetare – som aldrig ser ett öre av det där överskottet.

i välfärden ska vara idé buren."

Om vi vill att civilsamhället ska vara ett realistiskt alternativ i svensk välfärd behöver vi en kapitalingjutning i sektorn. Men hur det ska gå till sparar jag till en annan artikel (mest för att jag inte har en jävla aning). Faktum kvarstår dock – formerna för civilsamhället lämpar sig mycket bättre för välfärdsverksamheter än företag. I en framtid där vi med all sannolikhet inte kommer att få ett tydligt vinstförbud i välfärden kan det vara klokt att bära med sig detta.

/ Thor Rutgersson


Lovisa, Poeten , Johannes och Kråkan Lovisa i något ansträngt tonläge: ”Var fan är mitt täcke?” Poeten som vid det här laget liknar en skamsen hund kilar iväg och gömmer sig på toaletten. Lovisa som bankar ilsken på dörren. Nog vet hon vad som hänt. Den patetiske kraken har gett bort täcket till uteliggaren Johannes, precis som han gav bort hennes kudde förra veckan. Johannes den hemlöse saten som stökar omkring i källaren, lär ut tips om hur en karl ska klara av sitt drickande: ”Några råa ägg, lite rå lever, ät löken som ett äpple, sen står man sig, ska man dricka utan att bli sjuk måste man äta. Kom nu ihåg det.” Några skarpa bilder hade han, poeten, men minnet var det just inte mycket med.

Inte hann man sitta länge med sina dikter. Inte hann man tänka orden till vägs ände innan någon irrande själ var framme och skrapade på rutan. Och var det inte Johannes som störde poeten mitt i inspirerade ruset så var det Kråkan, han som älskade ljuset i badrummet, det var så tydligt att hitta den hungriga venen när nålen skulle leta sig in och amfetaminet kicka ny fart i den fadda aftonen. Om det där rådde delade åsikter, och det kan man ju förstå. Ibland blev det kanske mycket för alla. Som när Kråkan på högtryck började skruva isär skivspelaren och förstärkaren. Fick för sig att det glappade, medan andra av mer sansad natur nog visste var fan det glappade någonstans.

"Johann es den h emlöse saten s om stök ar omkr ing i kä llaren Inte skulle man kunna neka Johannes en kudde, ett täcke, en smörgås eller två, och en vrå i källaren bakom pannan. Lagom drucken, snälla blicken och en näve smågrus över fönsterblecket. Inte kunde man väl neka. ”Men håll dig då till dina egna grejer”, dundrade Lovisa, en kompromisslös ängel.

Poeten lät det mesta gå, till Lovisas stora förtvivlan. Visst fanns det gränser också på hans karta. När nog var nog kastade han ömt och varsamt ut Kråkan i den kyliga natten. Inte helt utan ansatt samvete. Skjuta pulver i badrummet var väl en sak, montera ner lägenheten en annan.

/ Tomas Haglund

.."


in nn att flytta a m r e g ä H v a Binky får hjälp satt och glodde i varsitt hörn av rummet såg knappt varandra var mest frisyrerna som stack upp bakom flyttlådorna ibland hördes ljudet av en öl som öppnades ibland ljudet av en tändare lågan som flammade upp doften av cigarettrök som skygga skuggestalter satt de och lurade bland all inflyttningsbråte

Binky envisades med att försöka skruva upp en kristallkrona taket släppte Hägermann satt stilla som en mönsterelev aktade sig för krossat glas de åt kycklingklubbor och drack grogg

bort att regna g ä v å p d n sta "det var e lämnat svarta hål bostadsbristen hade

i det urbana landskapet" Binky hade placerat ut värmeljus i lägenheten inte fan hjälpte det det var nära nog svart i lyan i bästa fall skulle värden koppla på el under veckan regnet tilltog piskade mot rutorna det var en stad på väg att regna bort bostadsbristen hade lämnat svarta hål i det urbana landskapet Binky hade med kort varsel kommit över ett rivningskontrakt ett skumt och bortglömt kvarter Binky och Hägermann hade ägnat ett par timmar åt att flytta in hans blygsamma bohag det hade rullat på bra inga våldsamheter inga pianon inga förfärliga släktklenoder armar och ben i behåll

Binkys hemkokta fick tarmarna att börja åla runt skithuset låg ute i korridoren det var bara att stoiskt knipa ihop och drömma om bättre tider

/ Tomas Haglund


som saknas, Det är inte idéerna

. orna.. k s i n n r mä det ä

Det som saknas i samhället är inte goda idéer. Det som saknas är goda idéer som blir genomförda. För att genomföra dem krävs förändring. En liten knix på vägen är att få många att ta till sig den goda idén som sin egen och få fler att hålla med. Det kan gälla rösträtt, veckopeng, krogval eller vilken högläsningsbok som ska gälla. Jag skulle nog gå så långt att säga att det inte ens behövs fler idéer, det behövs bara bättre filter för de idéer som finns. Dessa filter är våra värderingar, våra strukturer och våra vanor, våra normer helt enkelt. Tyvärr är det nu inte så enkelt att man helt sonika bestämmer att normer inte gäller längre framförallt inte när de personifieras och upprätthålls av maktstrukturer som inte gärna vill lämna ifrån sig makt. Det gäller nog i alla typer av organisationer.

I Socialdemokraterna finns från partiledningen en riktigt bra bild av ett modernt, öppet och nyfiket parti som väljer väg i samklang med samtiden. Det finns till och med en slags plan för det. Problemen som uppstår är när denna plan skall förverkligas i en organisation som någonstans har tappat idealismen som drivkraft och istället präglas av att makt är den måttstock som bestämmer riktning. Det handlar faktiskt sällan om rent personlig makt utan visar sig mer i idéer om geografisk representation, nomineringar för lång och trogen tjänst och misstankar mot allt som kan rubba mönstret.

ng."

tock måtts n e d är ..makt

".

Personligen är jag inblandad i två organisationer där man vet vad som behövs - rätt idéer finns och påstås till och med att vara de förhärskande men de saknar helt uppenbart acceptans i de strukturer som ska förändras.

riktni r e m m estä

som b

I Västra Götalandsregionen och framförallt inom sjukvården finns också goda idéer om hur det ska bli bättre för både de som behöver sjukvård ofta och mycket och de som bara behöver det någon gång ibland. Detta bromsas av en föråldrad syn på organisation och hierarkier där alltför mycket makt utgår från läkarnas ovilja att jobba på andra premisser än sina egna.


Ju längre tid jag slipas mot dessa strukturer så kommer mina kanter, mitt motstånd att trubbas av och det gäller naturligtvis inte bara mig. Det är därför det är så oerhört viktigt inom politiken att många vill vara med och påverka och att det finns en naturlig rotation av positioner och personer, annars är stagnation oundvikligt.

Att förändring är så svårt beror på att de som ser sin livsstil hotas inte frivilligt kommer att bidra. Det är på väg in ett moment 22 och jag önskar att jag kunde säga att jag är hoppfull inför framtiden. Istället är min rädsla stor att de som borde in och påverka via politiken stannar där deras idéer och engagemang har större chans att nå acceptens än där de faktiskt kan bidra till förändring av både organisationer och av samhället. Bevisa gärna motsatsen!

"...partiernas dö d är inte långt borta." Alla tecken pekar idag på motsatsen och partiernas död är inte långt borta om inte något händer. Jag hoppas att jag själv märker när mina kanter börjar bli trubbiga och då vågar byta väg.

ANNONS

/ Staffan Lindström (Nätaktivist och Politruk)


gen der sän n u r e t ons inget m s n in f Det ”Man behöver inte se sexism överallt vettu. Kanske dags att chilla lite, ni feminister gör ju allt för att hitta på problem där det inte finns några!” Känner ni igen resonemanget? Jo, det går att applicera på i princip vilket problem som helst men kanske är det vanligast när man diskuterar sexism och/eller rasism. Och jag är så förbaskat trött på det. Nej, man måste inte se sexism i allt. Jag skulle till exempel, till skillnad från vad ”jämställdisterna” tycks tro, inte titta på en gråsten och skrika ”sexism!”. Men varför får jag inte uppmärksamma sexism där den faktiskt finns?

Varför i hela fridens namn skulle jag vifta bort att vår statsminister inleder ett anförande med att berätta att han mötts av ”tjejer som gick i korta shorts”, ett uttalande som har sexistiska undertoner. Som tur var fick han en följdfråga om det, av en riktigt skarp kvinna som frågade vad han kommer göra politiskt för att se till att kvinnliga studenter ses som just det, och inte ”flickor i korta shorts”.

stiga åt r om att a l d n a h t lans. De m maktba o r a l d n a "Det h m män." illkor so v a m m a s nor på fram kvin a p p ä l s h sidan oc Nej, jag behöver inte se inbillad sexism Varför skulle jag inte bli upprörd över saker som att modellagenturer letar modeller utanför ätstörningskliniker? Eller att män framställs som viljelösa sexmonster som inte kan rå för det om de råkar våldta en kvinna, för hon hade ju faktiskt kort kjol och hur skulle han då kunna stå emot? Hur skulle jag kunna låta bli att irriteras när ett stort, känt klädföretag visar sina unisexkläder i olika versioner: starka, påklädda karlar men när samma plagg ska visas på en kvinna har hon helt plötsligt inga byxor på sig.

överallt. För den riktiga sexismen är så tydlig, den petar oss i ögonen med sina knotiga, äckliga fingrar. Det riktigt problematiska är att vissa medvetet vänder bort huvudet, väljer att istället ta de där knotiga fingrarna i handen och krama dem ömt. Vissa väljer att fnysa åt oss som säger ifrån, vissa väljer aktivt att främja sexismen. Varför? Tja, det är väl inte så konstigt. Det handlar om maktbalans. Det handlar om att stiga åt sidan och släppa fram kvinnor på samma villkor som män. Det handlar om att våga ifrågasätta sin egen roll som man. Att ifrågasätta strukturer, att våga se patriarkatet för vad det är: bojor, normer och trånga mallar.

"...handlar om att våga ifrågasätta sin egen roll som man."


Visst kan jag förstå att det är lite läskigt. Jag kan inbilla mig att det är ungefär samma känsla som när man var liten och tänkte att det nog bodde ett monster under sängen egentligen. Till slut hade man intygat sig själv att det måste vara sanning – såpass att man inte vågade sätta ner fötterna på golvet för att gå och kissa. Exakt så tänker jag mig att det är att inte våga se sin egen privilegierade roll i de strukturer som omger oss. Att om man vågar sig på att kolla under sängen kommer man bli indragen och uppäten av det där monstret, men det är ju inte så! Istället skulle man upptäcka att det enda som finns under sängen är lite dammtussar. Och man skulle i lugn och ro kunna gå på toaletten.

ANNONS

Det jag försöker säga är att det är en ganska ologisk rädsla, den här skräcken för att uppmärksamma sexism och patriarkala strukturer. Om det är läskigt att släppa ifrån sig makt? Garanterat. Om det är ett måste? Ja, det är faktiskt det. Men det behöver inte betyda att saker blir sämre. Det behöver inte betyda att man mår sämre. Kanske snarare tvärtom. För jag är helt övertygad om detta: Riktig lycka kan vi nå först den dag då vi alla är jämlika och inte längre värderas utifrån vad vi har mellan benen, eller vilken hudfärg vi har eller något annat lika irrelevant. Vi är alla människor och det borde väl, egentligen, vara alldeles nog.

/ Anny Berglin


v채nner i Uppsa En h채lsning fr책n v책ra


ala...

Serie av: Marjo Palokangas


2: Sju systemfel l de n la o sk a Den svensk (Faktorer som ger fog för den svenska skolans problembild och dess minikris.) I förra numret av Federationens fanzin skrev jag en artikel om det smala men alls icke irrelevanta ämnet Vad som inte är felet med den svenska skolan av idag. Kan tyckas vara på sin plats att då påpeka vad som faktiskt är det: 1. Friskolereformen I den här publikationen torde detaljerade utsvävningar vara överflödiga. Sedan den infördes 1992 har man minst sagt öppnat upp för både: a) oseriösa affärsmän (läs: riskkapitalister) och b) missionärer och självutnämnda sändebud (läs: religiösa galningar). Konsekvensen har bland annat inneburit (i det förstnämnda fallet) att skolor lagts ned från en dag till en annan och (i det senare fallet) att man struntat i läroplan och istället bedrivit traditionell religiös hjärntvätt. 2. Det fria skolvalet Påstods motverka segregation, utöver den ädla valfriheten. Istället har segregationen cementerats på alla håll och cylindrar; tidigare hade den starka etniska förtecken, men nu när alla studiemotiverade och välutbildade familjers barn lämnat förorten för innerstadsskolor eller bräckliga religiösa experiment har segregationen ingenting annat än strikt socioekonomiska förtecken. Klasskillnaderna blir inte mycket tydligare än så.

"...amatö r

Det enda humoristiska i sammanhanget är föräldrars sakmässiga underlag för sina barns skolbyten. Jag vill egentligen inte nedvärdera föräldrar som tror att de gör det bästa för sina barn (eller, vad fan...), men amatörernas afton är ett kraftigt understatement i sammanhanget. 3. Löneläget för lärare och fritidspedagoger I slutet av 60-talet låg lärares löner på samma nivå som riksdagsledamöters. Nej, jag är inte ute efter 56 000 kr i månadslön. Det går definitivt ingen nöd på kommunala tjänstemän. Men rekryteringsproblemen och att det gapar tomma platser på lärosätena landet över kommer att slå tillbaka. 4. Personlig assistent-skämtet Personliga assistenter bekostas varken från nån kommunal eller statlig pott, utan av skolorna själva! Det krävs ingen raketforskare för att inse att många skolor gör vad de kan för att hålla elever med funktionsnedsättning och utåtagerande kärnkraftverk utanför sitt elevunderlag, eftersom dessa riskerar att spräcka den ekonomiska kalkylen alternativt gör lärare övertaliga. 5. Kommunaliseringen Jo, här har major Björklund alldeles rätt. Skulle kunna skriva spaltmeter om vikten av statlig styrning, kommuners brist på sakkunskap och ekonomiska medel, samt det raffinerade i att kunna skylla på varandra – men nöjer mig med den retoriska frågan om vilken annan bransch som får direktiv från de som inte ansvarar för det ekonomiska?

ernas a fton är ett kra ftigt

sammanhanget." understatement i


6. Skolinspektionen På internationella konferenser skrattas det åt de svenska företrädarna när de berättar att vi har en nationell granskande anmärkningsenhet, som utgörs av misslyckade före detta lärare och allmänt nitiska byråkrater. 7. Administrativa bördan Idag läggs det mer tid på dokumentation än på pedagogiska samtal. Idag missas inte en enda elev som har svårt att ”hänga med” och det skriftliga underlaget är synnerligen gediget. Samtidigt är de fler än någonsin tidigare. Det är tyvärr ingen slump.

Fotnot 1: Det finns en tendens till gnällande inom lärarkåren. Det föraktar jag med eftertryck. Läraryrket är världens bästa. Det förhindrar dock inte kritikbilden ovan. Fotnot 2: Min gode vän och kollegas statement är varken daterat eller förutan viss jargong. Men jag skulle ljuga om jag sade att det kollegiala mänskliga underlaget utgjorde en välavvägd representation av den mångfald vi förväntas uppmuntra.

"Idag läggs det mer tid på dokumentation Ja, jag skulle kunna nämna något om kraftiga nedskärningar de senaste tjugo åren, stora elevgrupper, meningslösa omorganisationer, politisk velighet (ständigt nya direktiv ger varken arbetsro eller långsiktighet), den usla lärarutbildningen, pedagogiska modevindar, men vill istället – för att ge en annan aspekt av det rådande nuläget – citera en god vän och kollega: Det största problemet är och förblir överrepresentationen av Gula Blendkärringar…

" giska samtal. än på pedago

/ Kenny Sörberg (Klasslärare och Klasskampsdeltagare)


ation

m gsinfor Förenin

Varje förening bygger på två saker – medlemmar och engagemang. Det där med ekonomi brukar vara mer sekundärt och liksom lösa sig på vägen. När en förening har både medlemmar och engagemang så når man verkligen storverk. Det är det som är det fina med föreningsformen.

Det är där vi är nu. Men. Vi vill mer. Vi är helt övertygade om att även ni som läser detta fanzin vill att föreningen ska växa. Visionen om den platta föreningen som samlar motståndet mot Alliansens härjningar blir just bara en vision om den inte bottnar i aktiv verksamhet och medlemskap.

r vi dom!" gagemang. Nu ta en tt di d me "Välkommen Varför säger vi nu då detta? Jo. Federationen är inget undantag när det gäller dessa behov. Vi verkar under samma principer. Dvs Fler Medlemmar = Mer Engagemang = Mer Ekonomi = Mer Verksamhet. Vi tror att detta måste poängteras. I dagsläget är vi nämligen aningen stympade som förening. Visserligen ökar vi vårt medlemsantal sakta men säkert och vi bör nå vårt medlemsmål under 2013 om varje person värvar ytterligare en medlem som brinner för våra frågor. Det borde inte vara omöjligt, men det innebär ett visst nedlagt engagemang. Här kan alla göra en direkt insats. En annan sak som stympar föreningen är att valberedningen inte har lyckats hitta ytterligare personer till styrelsen efter att vi drabbades av ett avhopp (pga tidsbrist) precis efter årsmötet. Styrelsen består alltså i dagsläget endast av tre personer: Mattias Dristig, Kenny Sörberg och Per-Åke Wilhelmsson. Då Mattias numera även bor och arbetar heltid i Dalarna så har vi i styrelsen svårt att samla oss. Arbetet med att få ut fanzinet, bedriva en aktiv twitternärvaro samt ordna annonssamarbeten blir det som prioriteras.

Så. Se nu till att betala in din medlemsavgift, värva även din kompis, dina föräldrar, dina arbetskamrater, din syster eller bror... Skicka sedan ett mail till oss i styrelsen och säg att du gärna vill bli aktiv i styrelse- eller fanzinarbetet. Eller hojta till om du vill styra upp ett arrangemang... Vi avslutar med Annys väl valda ord från Ledarsidan: ”Fler tillsammans, är vi starkare än motståndaren.” Välkommen med ditt engagemang. Nu tar vi dom! Ps. Medlemsuppgifterna knappar man lätt in på hemsidan www.federationen.se och styrelsen når man lättast via ett mail till styrelsen@federationen.se

/ STYRELSEN


t är rät t t ä r m är Det so och det som är fel är fel Jag är en politiskt obunden syndikalist och anarkist, jag erkänner mig vare sig till höger- eller vänsterpolitik, men jag är engagerad i min lokala fackklubb, som valt ombud och som huvudskyddsombud, vilket jag gör med lust och hjärta. Mitt fack är socialdemokratiskt, själv anser jag mig vara en social direktdemokrat – jag ber inte om tillstånd för att yttra mig eller göra min röst hörd, det har dom som gått före redan slagits för.

Den som tycker jag har fel bör läsa på vad vårt skattesystem grundar sig på och varför vi har det. Finns inget utrymme här heller för debatt. Det som ÄR fel det ÄR fel. Och innan de politiska partierna vågar börja prata i termer som RÄTT och FEL, utan att bli populistiska och leta syndabockar utanför de egna kadrerna anser jag deras moral vara obefintlig och deras kurage ickeexisterande.

"...jag ber inte om tillst ånd för att yttra mig..." Jag har en traditionell syn på arbete och det personliga ansvaret, är trots allt uppfostrad av en grovarbetare / deltidsbrandman och en lågavlönad kontorist som jobbade på skift. Att ljuga, stjäla och bedra var fel! Att inte stå för sina handlingar var fel. Att inte göra rätt för sig var fel! Att vara lojal med familj och vänner var rätt! Att vi barn hade rätt att göra våra röster hörda var en självklarhet. Jag har misslyckats hundrafalt med att leva upp till den uppfostran jag fick, men som vuxen förstår jag hur mycket den format min moral och min syn på vad som är rätt och vad som är fel! Att en socialdemokratisk ledare överhuvudtaget kan försvara vinstutdelning på våra skattepengar är fel! Det finns liksom inget utrymme för debatt eller retoriska kullerbyttor för en stöld är en stöld. Att vi helt enkelt trampar ner dom som gått före genom att tillåta pengar som ska användas till det gemensamma finansiera privata rikedomar medan det gemensamma faller samman är fel!

Det vi tycks tro inte handlar om det personliga ansvaret, om individen, Det Gemensamma – är och förblir, tills vi inte betalar någon skatt, ett individuellt ansvar och ett ställningstagande. Du kan kalla dig vad du vill (själv är jag en extrem individualist) men du kommer inte ifrån det som behövs för att en nation ska kunna kallas en nation, och det är inte fotbollslaget, flaggan, midsommar eller supen, det är vad vi gemensamt ser till finns och det vi individuellt lever upp till. Jag anser, utan att skämmas ett dugg, att våra politiker är quislingar och femtekolonnare och bör behandlas därefter…

/ Crossler (Fastighetsskötare, sångare i SMASH IT UP och fackligt aktiv)


Ensamheten Jag vaknar av att det känns kallt. Får på mig HellyHansen, den röda och stövlarna. Raggsockarna och långkalsongerna, de av kamelhår, har jag redan på mig. Gäspar. Bra att jag redan skakar av köld, det håller morgonångesten borta. Får eld på fotogenlampan i köket. Fönsterrutorna är ogenomskinliga av rimfrost. Måste varit många minus i natt.

Jag tar fram batterierna ur plastpåsen. Pillar in dem i transistorn och lyssnar ett tag på det sprakande bruset. Vrider prövande på antennen ett par varv och stänger av. Lägger tillbaka batterierna. Vill inte riskera att de ska ta slut redan. Tidningarna är flera månader gamla men jag tycker att det känns tryggt att läsa artiklarna om och om igen. Läser allt noga som om jag väntar mig att hitta en slags förklaring.

t." enomskinliga av rimfros "Fönsterrutorna är og Fumligt river jag näver från en björkvedsklabb och snart småsprakar en riktigt munter eld. Vällingen smakar gott. Några russin i skulle ha gjort susen men det är tur att jag har järnspisen i alla fall, förfädernas kombispis. Kokar kaffe. Det luktar gott! Dricker sörplande från fatet som gamlingarna gjorde förr. Ännu en dag i ensamhet. Tankarna far hit och dit. Tänker på vänner och bekanta som inte hörts av på länge. Så många att sakna. Ett svagt rosa skimmer syns över trädtopparna.

Mitt på dagen är det så pass ljust att jag kan släcka lampan ett tag fast det blir aldrig mer än halvdager så jag ser inte att läsa längre. Letar fram fars gamla bössa, rengör och oljar in noga. Hittar en ask patroner. Tänder ett ljus. I den fladdrande lågan doppar jag mina sista skorpor i silverthé. Tänker tillbaka på alla roliga stunder: Fester, rockkonserter. En kvinnas ansikte. Hur sorglöst vi levde. Inneslutna i våra illusioner.


Alla söker väl efter lyckan på de sätt som står till buds. Nu känns det mesta vi strävade efter som petitesser. Jämfört med vad som verkligen pågick. Kanske anade vi hur det skulle bli men vi kände oss så maktlösa. Ingen kan längre bedöma vår skuld. Det blir mörkt väldigt fort nu och temperaturen sjunker snabbt. TVn blev värdelös när strömmen gick. Tidigare kunde jag lyssna till ljudet från testbilden och vid enstaka tillfällen ana skugglika figurer innan bilden förpixlades och försvann.

Tar med mig ljuset till sängen. Det händer att jag ber en gammal bön från barndomen: ”....vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer”. Glöden är röd i spisen. Filtarna kommer att hålla mig varm länge.

"TVn blev v ärdelös nä r strömmen gick.

Tidigare kunde jag lyssna till ljudet från testbilden..." Har inte pratat med någon sen Helge i Rensved ringde, han hade precis plockat fram sin vargskinnspäls, han tyckte att våren tog lång tid på sig i år.

Hoppas jag drömmer om kvinnans ansikte och hur hon håller mina händer. Vi leker i en grönskande park i Göteborg. Fåglarna kvittrar, filtar, en picknickkorg, porlande vin och fnitter. Undrar om det finns något i skogen.

"I morgon ger jag mig ut med geväret..." Sen dess har det snöat nästan oavbrutet och telefonen har varit stum.

I morgon ger jag mig ut med geväret, gräver mig upp genom snön.

Gråter igen. Det låter så illa att jag slutar tvärt.

Den här dagen var inte bara en vanlig dag. Det var den 17 juli, min födelsedag.

/ Tore Sundström


otid! CPAF - för Sverige i tid och Vi i CPAF(m) (Centerpartistiska Arabförbundet, mormonerna) har under de senaste månaderna fokuserat på vad som är viktigt i folkets ögon istället för att debattera finanskriser, arbetslöshet, äldreomsorg och andra oviktiga frågor. Jag kommer i korthet att redovisa vad vi har kommit fram till på våra möten. Efter den senaste tidens turbulens i frågan om cannabisodlande efter (C)'s senaste version av bondepolitiken, har det rått en intensiv debatt mellan våra företrädare om huruvida Lantmännen eller DHL skall stå för distributionen. Vi har i vanlig ordning inte tagit ställning till frågan om legalisering, då detta skulle medföra ett principiellt övertramp av våra principer om att inte uttala oss förrän den allmänna opinionen redan har beslutat sig. Ett veto mot detta har inlämnats av den mer eller mindre kände potatisodlaren P. Persson ifrån Skåne, emedan han hävdar att potatis är en svårantändlig produkt och att det skulle gynna hans privata ekonomi att få odla cannabis istället.

I vår strävan efter att utforma vår politik efter ideologi, visioner, filosofi och kärleken till våra kameler har vi konsultanställt den papperslöse filosofen Simon E Fröjd. (E lär stå för egocentrisk) Han har f.ö. sökt tillfälligt skydd i sakristian i Skultuna eftersom han riskerar att utvisas till Tyskland och tvingas leva på Bratwurst och kålsoppa i resten av sitt liv. Därför ber vi ev. REVAförespråkare att vänligen glömma det ni just läste om herr Fröjds vistelseort, hälla upp en stadig grogg och glädja er åt att vi har såväl midsommarstången samt falukorven kvar som typiskt svenska attribut. Herr Fröjds bidrag till vår ideologi, har genom densammes teser upplyst många av våra medlemmar om att jorden är elliptisk, Anti-svart är ett kodord för lagom stekt bacon, Tommy Körberg bör inte vistas utomhus när det regnar p.g.a. drunkningsrisken samt att en rak kurva omöjligtvis kan existera, då man ur ett vägperspektiv ej kan kalla en raksträcka för rondell.

"Vi har i vanlig ordning inte tagit ställning..." Från Strömstad kommer alarmerande rapporter från ett par av våra medlemmar i stadens A-lag. P.g.a. den Norska invasionen av Systembolagskunder har de stackars A-lagarna blivit utan Vino Tinto vid ett flertal tillfällen. Då vi inom CPAF(m) inte erkänner att unionen mellan Sverige och Norge har upphört, utan betecknar oss som antiunionsförnekare, har vi här ett gyllene tillfälle att hämnas på norrmännen genom att ställa följande ultimatum: - Om vi inte får hälften av er olja, så sågar vi av Svinesundsbron på mitten. Därför ber vi vänligast om donationer i syfte att utrusta A-laget i Strömstad med fogsvansar.

Beda (84 år), har bett om att jag skall reda ut vår inställning till mångkulturbegreppet. (hon är f.ö. vår enda och största sponsor) Detta visade sig vara en aning svårt, då partiordföranden (jag själv) var oense med den politiskt sakkunnige (också jag själv).


Själv anser jag i egenskap av ordförande att betydelsen av mångkultur är att många personer utövar samma kultur, medans jag själv som sakkunnig anser att kulturen borde avskaffas. Hoppas du är nöjd med det svaret, Beda. Hej då! Samtidigt vill jag passa på att säga att vår enmansdemonstration mot bondeförtrycket i Dalby, i form av hungerstrejk utanför Lantmännens silo på första maj, avlöpte utan att någon skadades eller utsattes för attacker av diverse extremister. Trots förtäckta hot från Rapsodlarnas Riksförbund uthärdade vår demonstrant hela 6

timmar och 2 minuter motsvarande 372 varv runt silon - utan några helst missöden förutom att 3 stycken 9-åriga ligister skanderade "idiot" vid flera tillfällen. På agendan kommande månad har vi för avsikt att marknadsföra vår kampanj "Vi som egentligen inte har någon åsikt", och vi uppmanar alla våra 9,5 miljoner kollektivanslutna att ansluta sig till den kollektivanslutna kampanjen som iofs. redan är ansluten, men skulle ni känna nån norrman eller finne är de såklart också välkomna.

/ Staffay Kayser

pp a utslä in s t k n har sä Sverige t sedan 1990 n e c o r p a r g med nå

at på problemet? Eller har vi bara flytt

/ Johan Löfström


Papperslös Ord utan papper, jag är i ett land med papper utan ord, papper är våld och utanförskap. Du är drömmen om frihet. Väger papper, de väger lika. Ser på människor de ser lika ut. Tänker tanken, den är annorlunda. Kartor är politik. De drog ett streck och det var allt, sen var det krig sen var det karta sen var det skillnad och du och jag, oceaner emellan. Definitionen är vi. Vi kommer från en och samma definition, vår definition är inte land. Vi ser varandra men går förbi. Inte ett ljud utanpå, inuti ett skrik. Hon pratar utanpå inuti är det tvivel, papperslösa tankar är värdelösa. Vi är dem. Att vara en del av dem eller att vara en del av oss. Valet som finns för oss men inte för dem. Värde är inte värdepapper. Det är du. Jag menar gömda men inte glömda. Syns inte finns.

/ Zeinab El-saneh

Orättvisa

Tiderna är hårda, klimatet är kallt. Den som inget har, ska få mindre. De som redan har i överflöd, ges högre arvoden och löner. Skatterna sänks åt dem som har mest. Pengarna tas från vår välfärd, är du rik kan du betala ändå. De feta plånböckerna växer och svämmar över. Pengar, status, pigor och makt åt en liten skara. Men är du sjuk eller arbetslös så ska du inget ha. Resten ska hållas nere. Släng åt dem en liten skattesänkning så att de håller tyst och röstar rätt. Så att de struntar i vår välfärd. En skattesänkning som säger till dem att glömma deras sjuke kamrat och får dem att tro att deras arbetslöse granne får skylla sig själv. Massorna mutas, massorna tystnar. De rika blir rikare. De utsatta och välfärden slås ut. Solidariteten och de mest utsatta dör...

/ Camilla Kronholm


ssel PK-py Att vara PK handlar inte bara om åsikter, det handlar också om att ha koll på vad som gäller. Vilka frågor man ska bry sig om, och andra saker som ger PK-status. För några år sedan var det bra med magsår, då visade man att man var en så engagerad människa att man offrade sig själv. Nu är PK-normen den motsatta. Det som gäller nu är sånt som tar tid. Vill du visa att du har koll ska du vårda en surdeg ömt, odla dina egna grönsaker (ekologiskt), eller åka iväg på retreat.

Orkar du inte rita egna mönster kan du använda mitt ”PK and proud-mönster”, som du hittar på regnlund.tumblr.com/tagged/bonusmaterial. Finns två versioner, ett speciellt anpassat för pärlplatta. Vet du inte vad du ska göra med det när det är färdigt? Sätt upp det nånstans på stan, så visar du inte bara att du har tid, utan också att du är generös nog att dela med dig. Det är väldigt PK.

gsår..." bra med ma t e d r va n år seda "För några Hantverk är också bra. Att visa att du värnar om traditionerna, och att det går utan att falla in i SD:s tolkningar av dem. Det är riktigt PK om du sätter din egen prägel på det, och visar att du tar tillvara på den kreativitet du har. Risken för att framstå som konservativ kan du lätt lösa genom att ge något en modern touch. T ex kan du använda en gammal stil, men skriva något som är förankrat i nutiden, gärna något politiskt. Eller så kan du göra en väggbonad helt enligt gammalt mönster, men bygga den som pärlplatta istället för att brodera.

rial! tagged/bonusmate m/ co r. bl um .t nd Mer på: regnlu

/ Linnea Regnlund


ra klart eräknas vat! b r e m m u n ll u Nästa ktober. Hå nångång i o

tt få sidan för a skickat. m e h ia v m e mer hem Bli medl ryckta num nästa uppt

www.federationen.se

re, er, kulturarbeta nt be ri sk å som ks er oc nsör Vi söker ioner och anno t kulturliv. at is an rg so et sera samarb om ett radikali delar vår tanke

åva" Märk med "G

Vill man skänka kosing till föreningen så gör man det lättast genom att sätta in på: PG 65 23 26 - 0

Trevlig sommar!


Federationen #2 2013