Fanbäraren 1/24

Vårmöteskallelse för Nylands Brigads Gille r.f.

Till alla medlemmar i Nylands Brigads Gille r.f.,

Det är med stor glädje som vi härmed kallar er till vårt årliga vårmöte, en särskilt betydelsefull sammankomst som sammanfaller med Nylands brigads årsdag. Vi välkomnar er att delta i detta viktiga tillfälle för att gemensamt reflektera över det gångna året och blicka framåt mot kommande möjligheter och utmaningar.

Stadgeenliga ärenden behandlas. Vi kommer att inleda med en föreläsning. Mer information om denna kommer närmare mötet på hemsidan och per e-post till de som meddelat sin e-postadress till Gillet.

Datum och tid:

Tisdagen den 18 april 2024, kl. 17.00.

Plats:

Restaurang GH Fyren i Ekenäs (Norra Strandgatan 12, 10600 Ekenäs) Anmälan om deltagande är obligatorisk så att vi kan sköta trakteringen. Anmälan sker på: https://www.nylandsbrigadsgille.fi/varmote-2024/

Ifall det finns frågor gällande mötet kan man kontakta ordf@nylandsbrigadsgille.fi

StyrelsenförNylandsBrigadsGiller.f.

7

Fanbäraren

Intervju

med den nya kommendören för Marinen

Konteramiral Tuomas Tiilikainen ger sin syn på Östersjöns säkerhetsläge.

10 Nylands brigad som prepkurs för Kadettskolan

Matti Koikkalainen beskriver hur han drog nytta av beväringstjänsten i Dragsvik på vägen till Försvarshögskolan.

20 Deras tjänstgöringsuppgift är unik, självständig och

okänd

22

Det finns flera olika uppgifter i Försvarsmakten som många aldrig har hört talas om. En av dessa är Virtuaalikoulutusympäristö, eller VKY.

“Annat var det på min tid …”

För att se hur brigaden har förändrats har Fanbäraren intervjuat två personer vars inryckningar skedde med över 40 års mellanrum.

34 Fullsatt på den Finlandssvenska försvarsdagen

Över 230 personer deltog i evenemanget som bland annat diskuterade Sverige och Finland i Nato och det rådande europeiska säkerhetsläget.

4 Brigadkommendörens hälsning

5 Ledare

6 Den nya kommendören för Marinen

9 Nya officerare på brigaden

10 Nylands brigad som prepkurs

12 Freezing Winds 2023

16 Snöskoterutbildning

17 Nikita Spånbo

18 Toppidrottande beväringar

20 Unik tjänstgöringsuppgift

Redaktionsråd

Ordförande

Kommodor Jyri Kopare Medlemmar

Chefredaktör Ted Urho

Kommendör Pekka Snellman

Kommendör Atte Löytönen

Kommendör Sampsa Tamminen

Kommendörkapten Mikko Rundelin

Kommendörkapten Andreas Jung

Saara Sjöblom

Hanna Tallberg

Christoffer Hällfors

Jägare Erik Kinnunen

Jägare Alex Nyman

22 ”Annat var det på min tid”

24 Vinterunderhåll i Stridsbåtskompaniet

26 KESI-övning

28 Hänt på brigaden

32 Ordförandens hälsning

34 Fullsatt på Finlandssvenska försvarsdagen

Ansvarig utgivare

Kommodor Jyri Kopare Chefredaktör

Ted Urho

chefredaktor@fanbararen.fi

Ekonom

Sirkkaliisa Cavonius

Korrektur & översättning

Saara Sjöblom Grafiker

Jägare Erik Kinnunen Redaktör

Jägare Alex Nyman Pärmbild

Jägare Erik Kinnunen

Redaktionens adress

Fanbäraren

Nylands brigad

10640 Dragsvik, Finland redaktion.fanbararen@gmail.com

Tfn 0299 339 101

Tryckeri:

Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga:

3800 exemplar, 4 nr/år & e-version

ISSN 0358-1268

Aktia FI97

4055 4350 0040 63

Brigadkommendörens hälsning

Ett fint år framför oss

I Nylands brigad bygger året 2024 på tre grundpelare: utbildning, beredskap och internationellt samarbete. Truppernas utbildning och övningar har planerats utgående från detta och utgör en helhet som stöder Marinen. De resurser som tilldelats brigaden motsvarar de uppgifter vi fått och används i sin helhet i syfte att nå målen och utveckla verksamheten.

De värnpliktigas styrka i brigaden har höjts under 2023 och är för närvarande över 1000. Antalet är tillräckligt och gör det möjligt att lösa de uppgifter som ansluter sig till beredskap och uppfylla skyldigheten att producera trupper. Med antalet kan man dessutom säkerställa att beväringscheferna har tillräckligt med underordnade för att kunna öva sig i att leda.

Vid sidan av värnpliktiga utbildas även reservister. I utbildningen av reservister ligger betoningen på större trupphelheter, vilket gör det möjligt att utveckla chefernas kunnande. Samtidigt koncentrerar man sig på att ge utbildning om tekniska system som kräver särskilda färdigheter. Man fortsätter att stöda det frivilliga försvaret. Målen för verksamheten har kontrollerats tillsammans med Försvarsutbildningsföreningen. På så sätt tryggas brigadens behov under undantagsförhållanden samt att referensramen för den övergripande säkerheten beaktas.

Den utbildning som ges vid brigaden kulminerar i de huvudövningar som Marinen leder i maj (sjöstridsövningen) och november (övningen Freezing Winds). Nylands brigad är den viktigaste målgruppen för sjöstridsövningen, som utgör en utmärkt fortsättning på övningen Freezing Winds 23.

Brigaden försätter en enhet i beredskap som en del av en Nato Response Force (NRF)-styrka. NRF-beredskapen pågår fram till slutet av juni och omfattar två övningar utomlands. Övningarna erbjuder möjlighet att verka i internationell omgivning i Norge och på Östersjön. Beredskapen utvecklas också genom att ta emot ny materiel och utveckla lagerarrangemangen med tanke på undantagsförhållanden.

Det internationella samarbetet fortsätter under 2024. Brigadens förmåga att ta emot internationella partner är god, och tyngdpunkten utgörs av samarbetet med Förenta staternas marinkår och det svenska amfibieregementet. Målet med samarbetet är att vidareutveckla interoperabiliteten och säkerställa förmågan att tillsammans genomföra olika operationer i krävande skärgårdsförhållanden.

Nylands brigad fortsätter att bidra till utvecklingen av försvaret och försvarsviljan. Brigaden är både nu och i framtiden en trupp, vars arbete uppskattas och med vilken man vill samarbeta. Verksamhetsmiljön förändras och brigaden svarar mot detta. Vi står inte heller ensamma, utan vi har många vänner – som tror på brigaden.

Det är bra att inleda 2024 tillsammans. Riktningen är klar.

Kommodor Jyri Kopare Brigadkommendör

En ny chefredaktör anmäler sig till tjänst

Det är med stor glädje, mycket nyfikenhet och litet rädsla som jag inleder det ärofyllda uppdraget som chefredaktör för Fanbäraren.

På många sätt och vis påminner situationen litet om känslorna jag hade då det var dags att rycka in som rekryt vid Nylands brigad sommaren 2000. Fast proportionerna var ombytta: då var den främsta känslan nog rädsla för vad som komma skall. Snälltåget (den gamla blå modellen som hade ett diesellok) stod den måndagsförmiddagen extra länge på perrongen vid Dragsvik, eftersom de blivande rekryterna inne i kupén plötsligt rörde sig väldigt långsamt. Jag minns ännu hur konduktören till slut fick säga några uppmuntrande ord om att det nog inte är så farligt, för att få ut oss ur tåget.

Likt många andra hade jag siktet inställt på att klara av tjänstgöringen så snabbt som möjligt, för att återgå till det händelserika civila livet. Föga anade jag då att jag frivilligt skulle stanna ett år, engagera mig i reserven och en dag återvända till brigaden som chefredaktör.

Vår militärtjänstgöring bygger på ett antal måsten, som för en del av befolkningen är lagstadgade och för en del är frivilliga. Samtidigt bygger vårt moderna samhälle på tanken om individens frihet och vikten av att i allt man gör även få in en dimension av självförverkligande. I värnplikten kan dessa två hamna i konflikt. Då lönar det sig att minnas, att kollektivets välmående är en grund för individens lycka.

Den enskilde krigarens ”miliminnen” i detalj är sällan intressanta för dem som är utanför den gemensamma sfären, men de tusentals och åter tusentals individuella berättelserna som väver det kollektiva minnet av beväringstjänsten är givande att ta del av. Dessa skildringar ger oss en insikt i varför vi har värnplikt och en hög försvarsvilja i Finland: I samband med att vi lär oss hur vi bäst försvarar vårt land och vår självständighet, lär vi oss även mycket om oss själva. Och då det kommer att formas till en självständig individ är dessa insikter ovärderliga.

Och går det riktigt bra, så kanske man märker att man vill ha mer av det militära. Temat för årets första nummer av Fanbäraren är Marinen och Nylands brigad som arbetsplats.

I numret ingår såväl intervjuer med nyanställda avtalssoldater som en intervju med den nya marinkommendören, konteramiral Tuomas Tiilikainen, som för Fanbärarens läsare ger en SWOT-analys gällande Östersjön. Vi får även träffa beväringar med specialuppdrag, läsa hur tjänstgöring vid Nylands brigad är en utmärkt prepkurs för kadettutbildningen samt ta del av en jämförelse mellan värnplikten idag och år 1980.

Ted Urho Chefredaktör

Den nya kommendören för Marinen analyserar säkerhetsläget på Östersjön

Den första januari tillträdde konteramiral Tuomas Tiilikainen som kommendör för Marinen. I en första intervju för Fanbäraren ger han en överblick över säkerhetsläget på Östersjön, öppnar upp hur Marinen kommer att utvecklas under de närmaste åren samt vilka möjligheter som väntar Marinens beväringar och reservister i och med Finlands Natomedlemskap.

Enligt konteramiral Tuomas Tiilikainen är Marinen synnerligen Nato-kompatibel, då man redan under flera års tid använt sig av Natos reglementen och deltagit i övningar som letts av Nato, och på det viset utvecklat sin egen interoperabilitet.

– Vårt mål är att fortsättningsvis utveckla samarbetet och säkerställa att vi är Nato-kompatibla, vilket möjliggör smidig och effektiv verksamhet tillsammans med våra allierade. Vi koncentrerar oss aktivt på att uppgöra gemensamma planer, iaktta standarder samt på gemensamma tillvägagångssätt, vilket stärker vår förmåga att verka som en enhetlig och effektiv del av Nato.

Han poängterar att samarbetet med Nato erbjuder många möjligheter, men påminner samtidigt om att Finland alltid i första hand själva ansvarar för tryggandet av den territoriella integriteten och för upprätthållandet av en trovärdig försvarsförmåga. För att klara av detta kommer man att rikta sin uppmärksamhet på materielanskaffningar som återspeglar Marinens svar på utmaningarna beträffande säkerheten i Östersjöområdet, de krav som Natomedlemskapet medför samt säkerställer att Marinen håller sig à jour med utvecklingen inom teknologin.

– Fokus kommer att ligga på Flottilj 2020-projektet samt på utvecklingen av kustförbandens prestationsförmågor. Kustförbanden kommer att utvecklas på ett övergripande sätt som främjar övervakningsförmågan, verkan och rörligheten under alla årstider. Man strävar även efter att utnyttja nya teknologier, såsom obemannade system, högteknologiska vapensystem och sensorteknologi, säger Tiilikainen.

På det viset säkerställer Marinen att dess materiel och prestationsförmågor alltid motsvarar hoten och fungerar som en del av vårt försvarssystem i den nuvarande och framtida verksamhetsmiljön.

Internationella möjligheter för både beväringar och reservister

Marinkommendören återkommer i sina svar till ordet interoperabilitet och menar att ett centralt och synligt element i interoperabiliteten utgörs av övningar, till vilka andra medlemsländer och partner inbjuds.

– Vårt mål är att säkerställa att vi kan försvara våra sjöförbindelser och Finland så väl som möjligt, vid behov tillsammans med andra Natoländer, och samtidigt kan vi erbjuda vårt kunnande och våra resurser i syfte att stödja andra medlemsländer och främja internationell säkerhet, menar Tiilikainen.

Han säger även att detta kan ha en konkret inverkan på de beväringar som tjänstgör i Marinen.

– Natomedlemskapet erbjuder intresserade beväringar inom Marinen talrika möjligheter till internationellt umgänge, utbildning och deltagande i krävande övningar i hemlandet och utomlands.

Detta innebär bland annat att utbildningen delvis kommer att bli mer internationell, till exempel i fråga om begrepp. Dessutom kommer samarbete med Finlands allierade att vara ett vardagligt fenomen. Han har även några konkreta tips till beväringarna.

– Min bedömning är att i synnerhet initiativrikedom, mångsidiga kunskaper och färdigheter, som gör det möjligt att utföra olika uppgifter samt mångsidig förmåga till internationellt samarbete betonas när det gäller framtida beväringar. Mera allmänt betonas goda sociala färdigheter, en omfattande funktionsförmåga, teamarbete och ledarförmåga samt beredskap att använda även krävande teknologiska system i alla uppgifter inom Försvarsmakten, säger Tiilikainen.

Även reservisterna påverkas av Natomedlemskapet och kan under de kommande åren förvänta sig allt flera möjligheter att delta i Marinens övningar i mindre och större skala både i hemlandet och utomlands. Reservister med specialkunnande kommer även att ha möjlighet att söka sig till uppgifter inom Natos ledningsoch kommandostruktur.

– Jag vill även betona reservisternas eget ansvar för utvecklingen av den egna kompetensen och upprätthållandet av funktionsförmågan och uppmuntrar dem att söka sig till det frivilliga försvarsarbetet. Det är ytterst givande och nyttigt, tillägger Tiilikainen.

Reportaget fortsätter på nästa uppslag.

”Samarbetet med Nato erbjuder många möjligheter, men samtidigt måste man betona att vi alltid i första hand själva ansvarar för tryggandet av vår territoriella integritet och för upprätthållandet av en trovärdig försvarsförmåga.”

Från Sissikomppania till kommendör för Marinen

Det här numret av Fanbäraren har som tema Marinen som arbetsplats, så det är naturligt att även ta en titt på den nya marinkommendörens karriär. Han gjorde själv sin värnplikt vid Jägarbrigaden i medlet av 1980-talet, som en del av partigängarkompaniet (Sissikomppania), något som han ännu är mycket stolt över.

– Jag har utmärkta minnen och erfarenheter från min beväringstjänst. Som lärdomar från kompaniet skulle jag vilja lyfta fram okuvlighet, initiativförmåga och ett kontinuerligt upprätthållande av den egna funktionsförmågan även i svåra förhållanden. Där betonades även attityden ”Man lämnar inte sin kamrat”. Dessa lärdomar är värdefulla och lämpar sig väl även för oss alla i Marinen.

Konteramiralen har gjort en lång karriär inom Marinen, och då Fanbäraren ber honom lyfta upp ett särskilt minne blickar han tillbaka på tiden som chef på robotbåtarna av Tuima- och Helsinki-klass.

– Som chef har man alltid uppgiften i tankarna och ansvaret är odelbart, men å andra sidan behövs hela besättningens insats för att kunna sköta uppgifterna tryggt, och ofta är det små saker som är avgörande. Jag skulle säkert lyfta fram betydelsen av god sammanhållning och av att vars och ens arbete uppskattas för att hela fartyget ska kunna fungera.

Dessa är saker vilkas innersta betydelse man ofta förstår först i efterskott. Det som särskiljer Marinen från de övriga vapenslagen är just relationen till havet och skärgården, menar Tiilikainen.

– De ska alltid bemötas med respekt eftersom de, trots all vår teknologiska utveckling, ändå i viss mån utgör en skoningslös och oeftergivlig miljö. I vår verksamhetsmiljö är den ena dagen aldrig den andra lik, och det är vår rikedom. I vårt arbete betonas alltså alltid marin kompetens, arbete i smågrupper och tillit till våra arbetskamrater. Dessa saker kan inte nog betonas. När vi i egenskap av en liten försvarsgren verkar i gränsområdet mellan hav och strand bör vi vara flexibla, ytterst kompatibla och ha förmåga att verka i många olika verksamhetsmiljöer samtidigt. Han avslutar intervjun med att beskriva just samverkan mellan omgivningen och uppdraget.

– Man bör inte heller glömma havets skönhet och ändlöshet, som för med sig en unik känsla av frihet. Jag skulle tro att havet och skärgården är faktorer som gör Marinen till en stolt trupp, som är ensam i sitt slag.

Ted Urho Chefredaktör

Fanbäraren bad konteramiral Tiilikainen ge en lägesbild över Östersjön i form av en SWOT-analys, det vill säga vi bad honom lista styrkor, svagheter, möjligheter och hot.

Styrkor: Marinens moderna prestationsförmågor, som dimensionerats enligt våra förhållanden, utgör en stabil grund för upprätthållande av säkerheten inom området och möjliggör en balanserad utveckling av Marinen. Det internationella samarbetet kring lägesbilder är stabilt och för med sig ett tilläggsvärde, som gör att vi även kan använda våra knappa resurser sparsamt. Dessutom gör den utbildade personalens höga kompetens det möjligt att ta i bruk nya system utan dröjsmål och att reagera snabbt och effektivt på olika situationer. Marinen har nu visat sin starka förmåga att samarbeta med andra länder, vilket främjar stabiliteten och säkerheten i området.

Svagheter: Begränsningarna i vissa resurser, långvariga materiella projekt och de lokala begränsningar i vår verksamhet som dessa medför leder till utmaningar. Dessutom medför hoten om omfattande verkan, såsom skador på kritisk infrastruktur som finns under vattnet, utmaningar för övervakningen och dess omfattning.

Möjligheter: Samarbetet med Nato erbjuder många möjligheter, men samtidigt måste man betona att vi alltid i första hand själva ansvarar för tryggandet av vår territoriella integritet och för upprätthållandet av en trovärdig försvarsförmåga. Samarbetet med Nato erbjuder möjlighet att stärka omfattningen av vår lägesbild, och det stöder vår förmåga att utveckla stabiliteten. Våra allierade har många prestationsförmågor som kan utnyttjas på norra Östersjön och varför inte också på vårt territorialvatten och i skärgården. Därtill kan utnyttjandet av olika teknologier, såsom obemannade system och sensorteknologi, avsevärt förbättra övervakningen inom önskade områden och den övergripande säkerheten.

Hot: Den växande geopolitiska spänningen i området skapar osäkerhet och ökar risken för att konflikter eskalerar. Dessutom kan regionala konflikter och verkningarna av klimatförändringen skapa utmaningar för områdets säkerhet och stabilitet.

Nya officerare på brigaden

Kommendörkapten Klaus Nummela

Jag är kommendörkapten Klaus Nummela, och jag blev förordnad till avdelningsstabsofficer på beredskapssektorn vid operativa avdelningen i början av maj 2023. Min föregående uppgift var vid Marinstaben, men jag ville gärna arbeta på truppförbandsnivå på nytt nu, när det blev möjligt. På samma gång förkortades min dagliga väg till arbetsplatsen till under hälften. Tidtabellen för arbetet i Marinstaben dikteras av olika processer och mötesrytmen. Här får jag arbeta självständigare och bära huvudansvaret för min egen sektor. Förstås finns det mycket grupparbete på operativa avdelningen, och alla får också projekt och uppdrag utanför sin egentliga sektor.

Jag har trivts utmärkt i Dragsvik. Enligt min åsikt är det trivsamt och snyggt i garnisonen, och andan bland brigadens personal är god. Brigaden har en tydlig huvuduppgift och den tar sig uttryck i en viss hållning och målmedvetenhet i all verksamhet. Eftersom jag redan har tjänstgjort i Marinen i över femton år, kände jag redan de flesta av kollegorna i brigadens och bataljonernas staber. Det har varit angenämt att också bli bekant med personalen vid grundenheterna och Underhållscentralen.

Det svenska språket är enbart en positiv sak för mig. Mitt modersmål är finska, men jag har bott i Sverige i barndomen, och gått i en vanlig svensk grundskola i två år. Grunden för språkkunskapen är alltså i gott skick, men ämbetsspråket och milisvenskan kräver lite vidare studier. Mina tidigare arbetsuppgifter har innehållit en del nordiskt samarbete. Även om arbetsspråket där är engelska, har jag alltid pratat svenska eller ”skandinaviska” med de nordiska kollegorna i inofficiella sammanhang. Till slut måste jag notera, att i motsats till mina förväntningar pratas det mer finska än svenska vid brigadstaben, även om det kanske borde vara tvärtom.

Klaus Nummela Kommendörkapten

Kaptenlöjtnant Sami Litmanen

Jag är kaptenlöjtnant Sami Litmanen, och jag inledde mitt arbete som luftförsvarsofficer på operativa avdelningen vid staben för Nylands brigad 1.9.2023. Till min uppgift hör bland annat att utveckla luftförsvaret i brigaden och öka kännedomen om det samt fungera som flygtjänstförman vid Nylands brigad. Jag har fått min grundutbildning på luftvärnsinriktningen och tjänstgjorde i Salpausselkä luftvärnssektion (Salpausselän Ilmatorjuntapatteristo) vid Karelska brigaden (inklusive magisterkursen) under åren 2015–2023. Förflyttningen till Nylands brigad var bokstavligen ett hopp in i det okända, eftersom försvarsgrenen byttes från Armén till Marinen, grundenheten till brigadstab och språket från finska till svenska.

Det har varit intressant, uppiggande och utmanande att tjänstgöra vid Nylands brigad. Min svenska var inte särskilt stark när jag kom till brigaden och det har absolut medfört utmaningar i det dagliga arbetet, men jag har försökt studera svenska vid sidan av arbetet och redan märkt att jag gjort klara framsteg. En av de saker jag funderade på innan jag kom till brigaden var andan. I min tidigare arbetsenhet rådde en verkligt god anda, som gjorde det lättare att orka i arbetet, och jag fick till min glädje märka att andan i Nylands brigad är god både vid staben och i hela truppförbandet.

En av de största skillnaderna jämfört med Karelska brigaden är kanske brigadens storlek. Både antalet beväringar och personalens storlek är avsevärt mindre. Även garnisonsområdet inklusive närövningsområdena är mindre till sin storlek. Jag har inte upplevt en mindre garnison som någonting dåligt utan tvärtom. Och Nylands brigad är ju ändå en klar stadsgarnison jämfört med Vekaranjärvi!

Sami Litmanen Kaptenlöjtnant

Nylands brigad som prepkurs för Kadettskolan

För många är beväringstjänsten ett relativt kort besök till den militära världen, men för vissa är det början på en livslång karriär.

Då jag ryckte in 4.7.2022 hade jag ingen aning om hur livet innanför porten skulle se ut. Jag hade förstås hört berättelser och rykten av mina vänner som redan hade tjänstgjort i Nylands brigad, men jag bestämde mig för att ta emot allt med tomma händer. I början var jag inte så intresserad av det militära livet, men för varje dag av rekrytskedet som gick, steg intresset för det militära.

På väg att utföra landstigningen under en stridsövning. Bild: Privat.

En av de viktigaste sakerna som bidrog till mitt intresse var min tjänstgöringsuppgift. Jag hade redan innan jag ryckte in anmält mitt intresse till båtförarutbildningen, eftersom jag rört mig mycket på havet hela mitt liv. Under rekrytskedet gavs möjligheten att bli vald till den uppgift jag ville, vilket gav ork att kämpa för poängen och ledde till att jag fick platsen jag ville ha. Ett år är en lång tid, så därför är det viktigt att sträva efter en uppgift som intresserar en. Det hjälper en att få ut så mycket som möjligt av tjänstgöringstiden. För mig fungerade det i alla fall. Efter att utbildningen i Stridsbåtskompaniet började, kom underofficerskursen snabbt emot, och ännu snabbare kom urvalen till reservofficerskursen.

”I början var jag inte så intresserad av det militära livet, men för varje dag av rekrytskedet som gick, steg intresset för det militära.”

Så blev jag vald till reservofficerskursen vid Sjökrigsskolan på Sveaborg. Plötsligt flyttade jag till ett finskspråkigt truppförband, och det tog sin tid innan man förstod alla slangord som de andra på kursen använde, men jag lät inte det störa mig. Det tog inte länge innan jag var en i gänget och på väg att bli aspirant. Det var någon gång under reservofficerskursen som jag på allvar började tänka att ett jobb inom Försvarsmakten kunde vara någonting för mig. Speciellt tanken att söka till Kadettskolan och sträva efter en karriär som officer blev allt mera lockande ju mer jag talade med personalen och kadetter vid Sjökrigsskolan.

Lika snabbt som den började var reservofficerskursen över och jag flyttade tillbaka till Dragsvik, nu som aspirant. Jag visste inte det då, men har senare insett att chefsperioden som aspirant var den mest krävande, men också den mest givande delen av tjänstgöringen. Nu fick jag börja leda och experimentera för att hitta mitt egna sätt att leda min pluton i 122 dagar. Under chefsperioden märkte jag att jag lärde mig nya saker varje dag, även om den egentliga ledarskapsutbildningen redan var över. Dessutom fick jag äntligen koncentrera mig på att göra den uppgift jag blev vald till under rekrytskedet. Dagarna gick väldigt fort när man fick göra någonting man ville.

Det är viktigt att ägna fritiden till något man njuter av. Bild: Privat.

”Det var någon gång under reservofficerskursen som jag på allvar började tänka att ett jobb inom Försvarsmakten kunde vara någonting för mig.”

I det här skedet visste jag redan att jag skulle söka till Kadettskolan för att inleda mina studier följande höst. Jag hade tänkt vila i några månader efter hemförlovningen, bara njuta av livet och ha det roligt. Ändå hittade jag mig själv i chefens kontor med en ifylld ansökan för att bli och jobba som avtalssoldat över sommaren tills skolan började. Jag valde att bli kvar och jobba efter många rekommendationer från personalen som visste att det skulle vara ett stort plus inför studierna i Kadettskolan. Och om jag inte skulle ha kommit in till skolan, skulle jag haft en plats att fortsätta jobba ett år och söka på nytt. Som tur fick jag veta strax före midsommaren att jag blivit antagen.

Arbetet som avtalssoldat i Nylands brigad gav mig mera erfarenhet som utbildare, det var ju ändå min huvudsakliga uppgift då. Det viktigaste anser jag ändå var det att jag fick uppleva arbetsmiljön inom Försvarsmakten och få en bild av hurudant arbetet är så att säga ”sett från kafferummet”. Att vara beväring är en sak, men att jobba inom Försvarsmakten är väldigt annorlunda. Det var därför bra att få en bild av arbetslivet redan före Kadettskolan. För mig förstärkte tiden som avtalssoldat känslan att börja en karriär i militären. För andra är det kanske tvärtom. Därför är arbetet som avtalssoldat en perfekt plats att testa och se om det militära yrket passar en. Det är lätt att söka till avtalssoldat, man nämner bara saken till enhetschefen och fyller i några blanketter, och bara man får platsen har man arbete i åtminstone ett halvt år. Därefter kan man söka mera arbete ifall man så vill, eller söka till vidare utbildning. Allt är möjligt.

Nu studerar jag i Kadettskolan på första årskursen. Jag inledde mina studier förra hösten, och de kommer att fortsätta ännu i två och ett halvt år. Studierna har varit mångsidiga. Vissa dagar är man på föreläsning, andra dagar är man på skjutbanan och ibland är man ute på stridsövning. Som studerande på sjöfartsinriktningen väntar jag speciellt på inkommande vår och sommar. Då börjar utbildningen i sjöfart, och vi får åka ut på havet igen.

Matti Koikkalainen Kadett

Internationellt samarbete under

övningen Freezing Winds 23

Marinens huvudkrigsövning under hösten 2023 var Freezing Winds 23, som ordnades 20.11 – 1.12.2023. I den internationella sjökrigsövningen deltog förutom trupper från Marinen även trupper från Armén och Flygvapnet, den svenska marinen samt ett rikligt antal allierade. Freezing Winds 23 var den första stora sjökrigsövningen som Finland ledde i egenskap av Natomedlem.

I övningen deltog sammanlagt cirka 30 örlogsfartyg, underhållsoch stödfartyg samt transportbåtar och kust- och marktrupper från totalt 9 länder. Övningens totala styrka var över 4000 personer, varav cirka 400 var reservister.

Målet med övningen, som genomfördes på Finska viken och inom Skärgårdshavets område, var att öva verkställandet av en marinoperation som en del av en gemensam internationell operation i de förhållanden som råder längs Finlands kust och på Östersjön.

Nylands brigad samverkade under övningen närmast med en avdelning från Förenta staternas Marinkår (2nd Marine Logistics Group), som var kommenderad till Dragsvik från oktober till december. Speciellt pionjärerna hade ett tätt samarbete.

Samarbetet med USMC byggde på erfarenheter från hösten 2022 och utvecklades till att omfatta större helheter under Freezing Winds 23. En del av USMC:s förmågor var underställda Nylands brigads kompanier. Därtill verkställdes underhållet för Nylandsbrigads trupper huvudsakligen med amerikanska resurser. Till exempel vårdade USMC:s medicinalpluton patienter från finska enheter och materialtransporter sköttes av transportplutonen.

Från Storbritannien deltog landstigningsfartyget RFA Mounts Bay i övningen och samverkade med bland annat brigadens kustjägartrupper. En JEHU-båt övade dockning i fartygets welldäck.

Hanna Tallberg Informatör

GranatkastarkompanietövademedUSMC

luftvärnstruppunderdenförstahalvanavövningen ochutfördegranatkastarskjutningariSyndalen.

Foto: Combat Camera

Foto: Erik Kinnunen

Soldater från Förenta staternas Marinkår(2ndMarineLogisticsGroup)och PionjärkompanietvidNylandsbrigad.

Foto: Combat Camera

Foto: Erik Kinnunen

Snöskoterutbildning för brigadens beväringar

De första beväringarna i Nylands brigads historia har fått utbildning och rättigheter att framföra Försvarsmaktens snöskotrar. Från tidigare har endast anställda haft rättigheter att framföra snöskotrar. Snöskotrar används bland annat för att transportera truppmateriel och för evakueringstransport.

I januari deltog tre beväringar och tre anställda från Nylands brigad i en snöskoterkurs i Kajana. Jägare Jerry Ekholm från Beredskapsenheten i 1. Kustjägarkompaniet berättar att han anmälde sig som frivillig till kursen. Han har under många vintrar kört snöskoter och har från det civila en viss erfarenhet, vilket var en förutsättning för att kunna delta i kursen.

– Under kursen körde vi totalt cirka 150 kilometer. Det utmanande var terrängen, som ställvis var tät skog, och mycket pudersnö. Mycket pudersnö gör att snöskotern vill sjunka in. Jag lärde mig mycket om hur man manövrerar snöskotern, till exempel hur man överför sin vikt och hur man reglerar farten för att lättare få den att svänga, berättar Ekholm.

Kursens två första dagar gick ut på teorilektioner och teknisk genomgång av snöskotern, varefter det blev två dagars körning.

– En dag då vi körde var det -28 grader, men det gick nog att hålla sig relativt varm med de extra kläderna vi hade på och genom att man var tvungen att vara så aktiv på snöskotern genom tyngdöverföringar då man manövrerade den.

Kursen avslutades med körprov.

– Det var en lärorik kurs, och jag ser fram emot att få köra snöskoter på kommande övningar, avslutar Ekholm.

Hanna Tallberg

Informatör

Foto: Kajanalands brigad

Introkurs som utvecklats vid brigaden gav Nikita Spånbo en bra början på karriären

Några tillbringar en kort period i det militära, medan andra väljer att stanna hela livet. Varje år väljer flera att börja arbeta inom Försvarsmakten och från och med i år ordnar Nylands brigad en introduktionskurs för nya avtalssoldater.

Sergeant Nikita Spånbo är avtalssoldat och inledde sitt arbete den 2 januari 2024 vid Första kustjägarkompaniet. Han är 20 år gammal, kommer från Åland och ryckte in i kontingent 1/23 i Nylands brigad. Han ryckte in på grund av en stark försvarsvilja som han utvecklade som tonåring.

– Jag kom till militären för att kunna försvara landet och dem som inte kan försvara sig själva. Om det skulle uppstå någon sorts kris så vill jag kunna försvara min familj och mina vänner, säger Spånbo.

Sergeant

Som beväring tjänstgjorde han i både Första och Andra kustjägarkompaniet. Han var rekryt i Första kustjägarkompaniet, gick sedan kustjägarlinjen i Andra kustjägarkompaniet och var slutligen undersergeant och gruppchef i VYKS ATU, som utbildar trupper för krävande militära krishanteringsuppgifter i kust- och skärgårdsförhållanden. Att bli avtalssoldat efter hemförlovningen var en självklarhet för Spånbo.

– Jag gillade tjänstgöringen och att börja jobba som avtalssoldat kändes som en naturlig övergång. Målet har alltid varit att delta i krishantering, men det är bäst att arbeta på brigaden ett tag innan man börjar med det. Det är bra att ha mera erfarenhet och tid att förbereda sig.

Introduktionskursen gav anställningen en bra början

Spånbo var en av 18 nya avtalssoldater som deltog i en två veckor lång introduktionskurs som ordnades vid Nylands brigad.

– Kursen var en bra uppbyggd helhet som gick igenom allt det som vi behövde kunna innan vi började jobba. Vi hade lektioner, skjutbanedag, körtillståndskurs med mera. Kursen var lite mera krävande än den utbildning som man fick som beväring, eftersom vi ska börja jobba här och verkligen måste veta de här sakerna. Den gav en bra start på anställningen och man fick lite tid att bekanta sig med arbetsplatsen och ens nya kollegor. Det mest intressanta var att avtalssoldater från varje kompani deltog i samma kurs, så man fick bekanta sig med dem som arbetar vid andra delar av brigaden.

Efter kursen ska Spånbo börja med sina arbetsuppgifter. Han kommer först att fungera som plutonutbildare för en pluton rekryter och sedan utbilda en pansarvärnsrobotpluton. Han ser fram emot arbetet.

Vad som krävs av en avtalssoldat varierar och beror på uppgiften. Spånbo anser bland annat att man bör ha bra självdisciplin och en förmåga att hålla många bollar i luften.

–Man får inte heller vara rädd för att använda sin röst och man måste kunna leda folk. Det är ändå viktigt att ha ett bra spelsinne eftersom alla beväringar är olika.

Alex Nyman Jägare och redaktör

Nikita Spånbo håller utbildning för beväringar. Foto: Christian Ström.

Kan man vara beväring och toppidrottare samtidigt?

- brigadens idrottare berättar

Det finns många idrottare som oroar sig över hur militärtjänsten kommer att påverka deras idrottande, speciellt om de idrottar på en hög nivå. Kommer man kunna fortsätta träna och delta i tävlingar? Det finns ändå ett flertal toppidrottare vid Nylands brigad som både utför militärtjänst och är aktiva inom sina idrottsgrenar samtidigt.

En av toppidrottarna som tjänstgör vid brigaden är jägare Robin Jäntti. Han är en 20-åring från Helsingfors som spelar badminton på EM-nivå. Sporten är viktig för många i Jänttis familj, och han menar att han i princip växte upp i badmintonhallen. Han började själv spela badminton när han var sex år gammal.

Nu tjänstgör Jäntti som idrottshusdejour med sjukvårdsmannautbildning vid Stabs- och signalkompaniet. Han har alltså gått sjukvårdsmannakursen, men hans huvudsakliga uppgift är att sköta brigadens idrottshus. Han tjänstgör i nio månader.

Jägare Robin Jäntti spelar badminton på EM-nivå. Han tjänstgör för tillfället som idrottshusdejour vid brigaden.

Foto: Christian Ström.

– Jag ser främst till att allting är i ordning i fritidshuset. Det passar bra eftersom det ger mig möjligheten att träna på vardagarna. Det är någonting som jag hade önskat och pratat med idrottsofficeren om. Jag ville se till att mitt idrottande inte påverkades negativt av militärtjänstgöringen, vilket var någonting som jag insåg kunde vara svårt när jag var rekryt, berättar Jäntti.

När rekryter rycker in ska de meddela ifall de håller på med någon idrott, och i så fall på vilken nivå. Med hjälp av denna information kan idrottsofficeren hjälpa och vägleda rekryten med idrottsmöjligheter och möjligheter att delta i tävlingar.

Idrotten under rekrytskedet

Loviisa Rima är en rekryt som ryckte in på vintern, och den idrott som hon håller på med är boxning. Hon är 19, bor i Helsingfors och har boxats i ungefär två år. Hennes intresse för boxning väcktes när hon såg Mira Potkonen ta OS-brons i de olympiska boxningstävlingarna 2016. Rima tjänstgör för tillfället vid Andra kustjägarkompaniet och vill utbilda sig till kustjägare. Hon valde att utföra beväringstjänst eftersom det kändes rätt och det är en unik utbildning som man inte kan få någon annanstans.

– Jag vill verkligen satsa på tjänstgöringen, men jag vill inte heller sluta boxa helt och hållet när jag är här. Vi kom fram till att man åtminstone hålls i bra kondition när man är här, och att jag kan gå till gymmet på min permission under helgen. Jag har faktiskt även möjlighet att åka till mitt gym fyra gånger i veckan under kvällsfritiden. Jag var ändå osäker på hur allt skulle gå ihop innan jag ryckte in, säger Rima.

Och hon är inte den enda som hade sådana bekymmer innan hon påbörjade beväringstjänsten.

– Jag var nog lite orolig före inryckningen, erkänner Jäntti. Jag hade hört att vissa hade slutat idrotta när de började i militären. Nu tycker jag ändå att min tjänsteuppgift och mitt idrottande har fungerat väldigt bra. Jag har fått vara med på både nationella och internationella tävlingar, olika träningar och träningsläger, och nästa vecka ska jag på en FM-turnering. Jag var osäker ifall mitt idrottande skulle uppmuntras i militären, eller ses som ett hinder. Jag upplever ändå att jag har fått bra stöd, och att idrottande är någonting som främjas och ses som positivt.

Även Rima har upplevt att hon har fått stöd gällande sitt idrottande. Fastän hon tänker fokusera på tjänstgöringen i första hand så uppskattar hon de möjligheter som hon har fått.

– Jag frågade min stugförman om idrottandet den första dagen, och nästa dag kom idrottsofficeren och pratade med mig. Jag har redan fått chansen att träna på mitt eget gym och delta i täv-

RekrytRaoulDahlqvistkörrallypåFM-nivåi denhögstaklassenförtvåhjulsdrivnabilar.

lingar. Jag har ännu inte bestämt mig ifall jag kan tävla, eftersom jag kanske missar någon del av min utbildning, men jag uppskattar att jag har fått möjligheten. Det finns de som vill prioritera idrotten under beväringstiden, och det är väldigt bra att de kan få dessa chanser, tycker Rima.

Loviisa Rima är rekryt vid Andra Kustjägarkompaniet och vill utbilda sig till kustjägare. Hon har boxats i två år.

Foto: Christian Ström.

Brigaden stöder olika sporter

Det är inte heller bara bollspel och kampsporter som uppmuntras vid brigaden. Rekryt Raoul Dahlqvist är en 18-åring från Pojo som också ryckte in denna vinter, och den sport som han utövar är motorsport. Han kör rally på FM-nivå i den högsta klassen för tvåhjulsdrivna bilar. Han fick sin första bil när han var elva år gammal och deltog i sin första tävling på vintern 2019. Han har redan deltagit i två tävlingar under sitt rekrytskede.

– Jag ansökte faktiskt om att få delta i tävlingarna innan jag ens ryckte in, berättar Dahlqvist. Min syster, som tjänstgjorde vid brigaden före mig, gav mig idrottsofficerens kontaktuppgifter, och jag skickade ett e-postmeddelande till honom om tävlingarna. Jag fick veta en vecka före inryckningen att jag skulle få möjlighet att delta i dem.

Den första tävlingen varade i några dagar och den andra tog en hel vecka. Fastän tävlingarna tar upp en del tid känner Dahlqvist inte att han har missat någonting väsentligt.

-När man har varit borta en längre stund är det intressant att komma tillbaka, eftersom man inte riktigt vet vad man har missat. Det finns ändå de som har missat flera utbildningar än jag eftersom de har varit sjukanmälda, så jag känner inte att jag går miste om alltför mycket. När resten redan hade fixat sina stridsvästar så fick jag fixa min på kvällen. Det kan vara lite stressigt, men i slutändan hinner jag nog med både tjänstgöring och rally. Även om jag ibland funderade ifall jag skulle få fortsätta med rally under min beväringstid så var jag nog ganska säker på att jag skulle få det. Jag brukar alltid hoppas på det bästa! konstaterar Dahlqvist.

Tjänstgöringens insikter och lärdomar

Ens beväringstid är ofta lärorik. Vare sig det handlar om idrott eller inte så tar de flesta med sig någonting från deras tid i militären.

– Jag tar inte längre idrotten för given, säger Jäntti. Nu när tävlingar och träningar känns mera sällsynta uppskattar jag dem mera. Förut var det nästan en självklarhet att få göra de sakerna, men nu känns det mera speciellt.

Även om Rima nyligen påbörjade sin tjänstgöring har hon ändå fått lära sig en hel del nya saker.

– Man är hela tiden med andra människor, och man måste lära sig att komma överens med alla på något sätt. Man måste ta hänsyn till alla och man kan inte låta ens känslor påverka andra på något negativt sätt. Man klarar saker bäst när gruppandan är bra. Man får inte gå hem på kvällarna för att vara ensam och koppla av, man måste kunna koppla av med andra, säger Rima.

Alex Nyman Jägare och redaktör

Deras tjänstgöringsuppgift är unik, självständig och okänd

En typisk bild av tjänstgöring i militären kan bestå av skog, stridsutrustning och gröna fordon. Det finns ändå flera olika uppgifter i Försvarsmakten och på Nylands brigad som skiljer sig från majoriteten och som många aldrig har hört talas om. En av dessa är Virtuaalikoulutusympäristö, eller VKY.

Till VKY hör två beväringar som arbetar med simulatorer som används för att utbilda soldater. Till deras uppgifter hör bland annat att skapa kod, 3D-modeller och åtgärda problem som uppstår med simulatorerna. De arbetar främst i programmet VBS4, som bygger på samma arkitektur som tv-spelet ARMA och tillhandahålls av Bohemia Interactive Simulations. ARMA är ett krigsspel som fokuserar på taktik och realism. De två beväringar som tjänstgör i VKY för tillfället är jägare Raoul Rapeli och jägare Rick Engholm. Rapeli är 24 år gammal, har studerat till ICT-montör vid Practicum och IT-ingenjör vid Novia, och bor i Esbo med sin sambo och deras barn. Engholm är 20, har studerat informations- och kommunikationsteknik och bor i Pargas.

Engholms främsta uppgift är att arbeta med 3D-modellering och skapa modeller till både simulatorer och utbildningsmaterial. Rapeli är systemadministratör, vilket betyder att han ser till att simulatorerna fungerar och att all programvara är uppdaterad. Han skapar även scenarier till simulatorerna. Även om de båda har studerat datateknik, och Engholm länge har varit intresserad av 3D-modellering, hade ingen av dem tänkt söka till VKY innan de ryckte in.

– Jag hade först tänkt bli kustjägare, säger Engholm, men när vi hade ett infotillfälle om olika specialuppgifter blev jag intresserad av positionen som grafiker. När jag berättade att mitt grafiska arbete egentligen mest hade med 3D-modeller att göra blev jag rekommenderad att söka till VKY. Jag hade inte hört om VKY förut, men jag blev snabbt intresserad av uppgiften.

Inte heller Rapeli hade hört om VKY innan en annan beväring berättade om uppgiften.

– Jag ville bli signalman, men en dag kom en från VKY till stugan och frågade om det fanns någon som hade IT-kunskaper. Vi började prata och jag blev genast intresserad av VKY som tjänstgöringsplats. Jag ställde en massa frågor och störde honom säkert rejält, skrattar Rapeli.

Jägare Engholm jobbar med 3D-modellering för simulatorer och utbildningsmaterial. Foto: Erik Kinnunen.

Uppgifterna kräver samarbete

Nu tjänstgör både Engholm och Rapeli med någonting som intresserar dem. De gör även en del arbete tillsammans: Bland annat håller de koll på utrustningen, håller lektioner tillsammans och försöker även lära varandra nya saker. Rapeli använder sig av Engholms 3D-modeller, och Engholms modeller får funktionalitet med hjälp av Rapelis programmering. De får sina uppgifter av sin förman, båtsman Mats Lindholm. De får även vägledning av simulatorunderofficer båtsman Thor-Erich Wiksten, som bland annat ger dem vägledning i hur de kan göra simulatorerna så realistiska som möjligt.

– Jag skulle säga att våra förmän är stränga men rättvisa, säger Engholm och Rapeli. De ser till att vi verkligen gör vårt jobb och att vi arbetar effektivt. Vi kan alltid be vår chef om hjälp, men efter att vi har fått en uppgift är det ett ganska fritt arbete.

Det är den mera fria delen av arbetet som gör uppgiften speciell enligt Engholm och Rapeli. När de har fått en uppgift får de tänka själva och arbeta självständigt.

– Man får verkligen använda huvudet, konstaterar Rapeli. Det finns alltid nya problem som måste lösas. Vissa saker kan vara lite svåra ibland men mängden problemlösning som jag får hålla på med är det som jag gillar mest med arbetet.

VKY uppkom i samband med att simulatorer började användas för att utbilda beväringar. För att kunna ha simulatorer som utbildningsredskap behövs personer som kan upprätthålla och skapa material till dem.

– Vi är de enda på brigaden som har en sådan här uppgift och vet hur man sköter den. Därför får vi sällan hjälp av någon annan än vår chef, och vi måste hitta många lösningar själva. Ifall vi verkligen behöver hjälp med något kan vi kontakta andra brigader och de som ansvarar för simulatorerna där. På det sättet är vi en del av ett ganska stort nätverk, säger Rapeli.

Som systemadministratör ser jägare Rapeli till att simulatorerna fungerar och programvaran är uppdaterad. Han skapar även scenarier till simulatorerna. Foto: Erik Kinnunen.

VKY finns vid varje truppförband

Varje truppförband har en egen VKY-klass som består av beväringar med likadana uppgifter som Engholms och Rapelis. Även Gränsbevakningsväsendet har tre VKY-klasser som upprätthålls av Försvarsmakten. Eftersom det är en relativt ny uppgift kan uppgifterna och mängden beväringar variera beroende på tjänstgöringsort. På vissa truppförband kan det finnas så mycket som tio beväringar som arbetar med simulatorerna, men på ett mindre truppförband kan det räcka med bara en. Vanligen består VKY av ungefär fem beväringar.

Rapeli och Engholm nämner flera olika orsaker som gör att deras tjänstgöringsuppgift känns både givande och meningsfull. Rapeli nämner bland annat att behovet av att dagligen skriva datakod har stärkt hans grundkunskaper inom kodning. Engholm påpekar att han får göra någonting som han ändå skulle göra om han inte var i militären.

– Jag har fått skapa 3D-modeller och blivit bättre på det. Förutom det har jag även lärt mig om kodning och hur simulatorerna fungerar. Det har varit ett intressant arbete. Efter militären har jag faktiskt tänkt studera 3D-animation i Sverige, så det hela har varit en bra erfarenhet.

Båda beväringarna rekommenderar tjänstgöring i VKY och anser att det är bra att det finns möjligheter som denna för de som rycker in i militären. Ens tjänstgöring kan erbjuda många olika lärdomar, och man behöver inte vara en expert från förut för att söka till VKY, eller någon annan specialuppgift.

– Den här posten är gjord så att man kan utföra uppgifterna fastän man inte har jättemycket erfarenhet inom området, säger Rapeli. De första tre veckorna får man utbildning och lär sig de grundkunskaper som krävs för uppgiften. Man lär sig sedan mycket på egen hand, speciellt om man är intresserad av ämnet, tillägger han.

Engholm nämner att det kan vara svårt att arbeta med 3D-modeller om man inte har någon erfarenhet alls, men att även det är möjligt att lära sig om man är väldigt motiverad. De kunskaper som man får genom arbetet kan vara väldigt användbara med tanke på ens framtida studieliv och karriär.

– Det är bra att man verkligen kan få ut någonting av sin tid i militären om man är intresserad och vet vad man vill göra i framtiden. Det kan vara värt att fundera på sina framtidsplaner och sedan försöka hitta en tjänstgöringsuppgift utgående från det, föreslår både Engholm och Rapeli.

Alex Nyman Jägare och redaktör

“Annat var det på min tid …” – hur mycket har beväringstjänsten förändrats under två generationer?

Reservister har ofta en tendens att bre på lite grann då de kommer ihåg sin egen tjänstgöringstid. Hur ser beväringens vardag ut i dagens läge, jämfört med hur den såg ut för tiotals år sedan? För att se hur brigaden har förändrats har Fanbäraren intervjuat två personer vars inryckningar skedde med över 40 års mellanrum.

Beväringarna

Patrick Rothberg är 67 år gammal och bor i Esbo, men han föddes på Åland. Han ryckte in 1980 och tjänstgjorde elva månader vid Andra jägarkompaniet. Han var undersergeant, men befordrades senare till sergeant. Han har för tillfället ett barnbarn som tjänstgör vid brigaden.

Tobias Linko från Helsingfors är 19 år gammal och ryckte in sommaren 2023. Han är undersergeant vid Andra kustjägarkompaniet och tjänstgör 347 dagar. Han valde Nylands brigad för att han ville vara nära havet, få en krävande utbildning som kustjägare och upprätthålla sina kunskaper i svenska.

Bägge har varit gruppchefer och förmän för egna stugor. De upplever båda att chefsuppgiften har inneburit att hjälpa och utbilda rekryter. Linko tycker att allt har gått bra hittills, och Rothbergs rekryter var duktiga, minns han.

Maten

Fastän matsalen nuförtiden kallas Creutz, efter att företaget Leijona Catering grundades 2012 och tog över matlagningen på brigaden, har inte mycket ändrats med åren, åtminstone gällande åsikterna om maten.

– Ärtsoppan var god! säger Rothberg. Med tanke på förväntningarna man hade var maten faktiskt helt bra, och de i köket gjorde ett bra jobb. En udda sak var att man bara fick kaffe på onsdagar och lördagar, resten av tiden drack man te.

Nuförtiden har beväringarna möjlighet att dricka kaffe två gånger per dag. Annars har inte mycket förändrats förutom kanske en höjning av matens kvalité, åtminstone enligt Linko.

– På garnisonsrestaurangen håller maten hög kvalitet och man får alltid tillräckligt med näring. Beväringarnas åsikter om smaken beror ju självklart även på själva maträtten. Maten i skogen liknar den man får vid garnisonen, men i skogen får man tyvärr ingen pannkaka med ärtsoppan, säger Linko.

Utbildning och övningar

Det som hållits konstant är utbildningens praktiska natur. Då man utbildar sig till chef kräver det lite mera teori, men det praktiska står ändå i fokus.

–Det finns inget annat sätt att bli gruppchef, säger Linko. Man måste öva och göra saker ute i terrängen för att lära sig. Vi har också fått lära oss att rekryterna är mycket mera motiverade ifall chefen själv är med och gör saker med dem, även om det självklart inte är möjligt hela tiden. Ibland måste man bara leda.

Enligt Rothberg blev det ändå lite mindre praktiskt med tiden, särskilt som gruppchef.

– I underofficersskolan hade man mera teori, säger Rothberg. Då man blev gruppchef visade man främst rekryterna vad de skulle göra. Det blev lite lugnare, men man behövde se till att de förstod och gjorde rätt. Ändå gjorde man nog mycket själv, också.

Både Rothbergs och Linkos beskrivningar av övningarna och dagarna i skogen är ganska likadana. Att sätta upp tält, vakta på natten, hålla eld i kaminen och utföra skjutövningar är sådant som inte har förändrats avsevärt genom tiderna.

Den största skillnaden som framkom var att Rothberg fick öva användningen av flera olika vapen som maskingevär, maskinpistol och äldre gevär, medan Linko endast har använt stormgevär, som är standardutrustning för beväringar, samt maskingevär.

Patrick Rothberg 1980 och 2024.

Foto: Privat / Christian Ström.

Utrustning

De kläder och den utrustning som används idag skiljer sig märkbart från det som användes förut.

– Vi hade två par stövlar, ett par av gummi och ett par av läder, samt ett stridsbälte runt midjan. På vintern hade man en snödräkt och annars hade man vanligtvis kamouflage när man var i tjänst. Man hade inte heller strumpor! Det fanns en tygbit som man vek runt foten, och om man hade på sig strumpor kunde man straffas, minns Rothberg

Undersergeant Tobias Linko.

Foto: Christian Ström.

Nuförtiden använder beväringar skaftkängor oftare än de använder stövlar och de har en stridsväst där de har den utrustning som måste vara nära till hands. Beväringar får även ha på sig strumpor. En till stor förändring gäller det man har på sig på sin permission.

– Förut hade man en grå uniform på permission, men vår permissionsuniform är i princip exakt samma M05-kläder som vi har under tjänstetid. Skillnaden är bara att uniformen man använder på permissionen är lite nyare, och den har inte använts i tjänst, säger Linko.

Fritiden

Sättet på vilket beväringar tillbringar sin fritid i militären har egentligen förändrats förvånansvärt lite genom åren. Samma saker som uppskattades förut uppskattas fortfarande.

– Vi spelade mycket pingis, så mycket att jag faktiskt hann bli bra på det, säger Rothberg. Annars besökte man ofta Soldathemmet för att köpa en munk och umgås. Man får inte heller glömma kvällspermissionen. Det fanns ett discotek som hette Gnägget som var väldigt populärt bland beväringar. Det var en ganska kort väg dit så det var oftast dit man gick.

Kvällspermissionerna till Ekenäs har till stor del hållits likadana, fastän pubar har blivit mera populära än discotek i dagens läge.

– Jag har nog varit på kvällspermission flera gånger, berättar Linko. Annars är det vanligt att gå till Soldathemmet, träna på gymmet eller äta kvällsbit vid garnisonsrestaurangen. Man kan också bara ta det lugnt i stugan.

Tankarna om tjänstgöringen

Rothberg och Linko delar tanken att tjänstgöringen har varit givande och lärorik på flera sätt.

– Även om det fanns mycket som kändes ineffektivt lärde man sig mycket, säger Rothberg. Det bästa var nog att man lärde känna alla olika sorters människor från hela Svenskfinland. Dagarna kan kännas långa i militären men redan ett år efteråt inser man hur lite tid man egentligen spenderade där.

Linko har haft likadana tankar om sin tjänstgöringstid.

– Det har varit både svårt och roligt. Nu när man är beväringschef känns det lite lättare och jag är mestadels ganska nöjd. Det är självklart stressigt ibland, men min tid här har nog varit givande. Man lär sig sina egna gränser, och som beväringschef får man även några kunskaper inom ledarskap. Det är alltid bra att försöka samla så många erfarenheter och upplevelser som möjligt i livet, säger Linko.

Förändringar

Brigaden har förbättrats på ett flertal sätt under åren som har gått. Linko nämner att man kanske behandlar varandra lite bättre nuförtiden.

– Det är svårt att säga, eftersom det man hör från de som tjänstgjorde för länge sedan kanske kan vara överdrivet, men jag tror att man tar beväringarnas välmående mera i beaktande nu. Att tjänstgöra kan vara tungt, men det ska inte orsaka psykiskt lidande, menar Linko.

Många saker har förändrats under de decennier som Nylands brigad har utbildat beväringar, men ändå kan alla som har tjänstgjort relatera till varandra på något plan, oavsett åldersskillnad.

– Jag tror att tjänstgöringen i grund och botten inte har förändrats väldigt mycket. Vissa yttre saker, kanske, men i sin helhet tror jag att brigaden, lärdomarna och upplevelserna där kommer vara likadana i framtiden, säger Rothberg.

Alex Nyman

Jägare och redaktör

Vinterunderhåll i Stridsbåtskompaniet

Årligen när isen lägger sig lyfter vi upp största delen av vår flotta på land. Beroende på beredskapsnivå och beordrade uppgifter samt utbildning lämnas några båtar i vattnet under vintern för att så fort isen släpper kunna utföra beordrade uppgifter. Vattnet i båtens direkta närhet hålls öppet med virvelbildare som håller vattnet i rörelse så att isen inte lägger sig direkt vid båten.

Under vintern utförs främst arbeten under vattenlinjen, såsom slipning av skråmor som uppstått vid landstigning, isärtagning av jetarna, mätning och granskning av impellerspel samt att hela båten blir skrovbesiktad av en specialofficer på den tekniska sidan. Efter detta påbörjas målningsarbete. Båtarna målas med tvåkomponentsfärg i flera lager för att förlänga livslängden på aluminiumskrovet.

Planerat maskinunderhåll utförs, såsom att kylarna på Jurmoklassen vid 1000 timmars service tas isär, tvättas och provtrycks. I Jehun som ska genomgå klassificeringsbesiktning tas alla skrovgenomföringar isär och tätningar byts och genomföringarna granskas för korrosion i metallen.

Efter detta är det dags att plocka ihop jetarna igen, städa och fixa det sista som behöver korrigeras. Tidtabellen är stram, men arbetsskyddet tummas det inte på. Till vår stora glädje har vi nuförtiden en hall till förfogande där vi får in en stor del av vår flotta.

Noggrant jobb som dokumenteras på detaljnivå

Målet är att genast då havet är isfritt ska alla arbeten som måste göras under vattenlinjen vara utförda så att båtarna kan flyttas till hemmahamnen och besiktningsförberedelserna påbörjas. Till detta hör att alla luckor och genomföringar täthetsgranskas, varje flytväst öppnas, granskas, delar byts och packas ihop igen, deviationstabeller körs för att fastställa magnetkompassernas deviation och hastighetstabeller för att granska att båten inte av någon orsak blivit långsammare, utrustningen för brandbekämpning samt skyddstjänst granskas, varje livflotte sänds iväg på årsunderhåll osv.

All dokumentation förbereds, varje båt besiktas årligen genom skrov-, maskin-, fälttygs- och sjövärdighetsbesiktning för att säkerställa att båten är sjöduglig och kan utföra de uppgifter som krävs av en stridsbåt i ett kustjägarkompani. Därtill i fråga om de större Jehu-båtarna utförs med fyra års mellanrum en klassificeringsbesiktning genom vilken det fastställs att båten fortfarande uppfyller de krav som Marinen har ställt för båtklassen vid anskaffning. Detta är till exempel att båten uppfyller tillräckligt hög marschhastighet, att den trupp som är avsedd att transporteras ryms ombord med utrustning och så vidare.

För oss i Stridsbåtskompaniet är vintern en av de mest hektiska tiderna, blivande båtchefer står med slipmaskinen i hand och slipar eller skruvar isär stora båtdelar. Detta för att de i ett senare skede vid behov ska kunna leda liknande arbeten på sin båt, var som helst, med vilken stödorganisation som helst.

Stridsbåtskompaniets maskinmästare

Full rulle i båthallen även vintertid: slipning, granskning och dokumentation av Jurmon och Jehun.

Foto: Erik Kinnunen.

SvenskkompanichefförAmfibiekompanietmedfinskavärnpliktiga somsignalisterochsystemstöd.

Övning KESI för femte gången, fortsatt samarbete mot utvecklad förmåga

Sedan 2014 finns ett gemensamt målsättningsdokument för utvecklingen av SFATU (Swedish Finnish Amhibious Task Unit). Idag vilar samarbetet mellan Amf 1 och Nylands brigad inom SFATU på en stabil grund med ett antal gemensamma aktiviteter, där övningsverksamheten med staber och förband är en mycket viktig delmängd.

Under vecka fyra 2024 genomfördes övning KESI för femte gången i ordningen. Den genomfördes för första gången 2018 och har genomförts årligen sedan dess förutom uppehåll på grund av. COVID-begränsningar under 2021 och 2022.

Övningen är en ledningsträningsövning där SFATU-bataljonsstab är huvudträningsfokus. Planering och stridsledning av uppgifter för den gemensamma styrkan är de viktigaste övningsmålsättningarna. Övningen genomfördes i den träningsanläggning som finns i Helsingfors, Sandhamn, vid finska Försvarshögskolans område. Träningsanläggningen är framtagen för att öva ledning av förband på bataljons- och brigadnivå.

Övningen var uppdelad i olika skeden där det första skedet omfattade planering av en taktisk uppgift beordrad av ”högre chef”. Denna planering genomförs enligt den svenska planeringsmetoden PUT (Planering Under Tidspress) som har fastställts som planeringsmetod vid SFATU. Bataljonsstaben delades därefter upp i två ledningslag där svenska och finska officerare blandades i syfte att ytterligare utveckla samarbetet på individnivå. Detta skede avslutades med ordergivning till kompanicheferna, som var både svenska och finska.

Gruppfoto av samtliga deltagare inklusive övningsledning.

Nästa skede omfattade stridsledning utifrån den order som givits till kompanicheferna. Inom ramen för stridsledning och ledningsträning användes KESI-anläggningen på ett mycket framgångsrikt sätt. I systemet kan både rapporter från de underställda enheterna och order från bataljonsstaben ges muntligt och skriftligt via sambands- och meddelandehanteringssystem. Efter kortare utvärdering genomfördes detta ytterligare en gång där både bataljonsstaben och kompanierna fick möjlighet att utveckla sina stabs- och ledningsmetoder samt finslipa stridstekniken på både bataljons- och kompaninivå.

Det sista skedet av övningen omfattade utvärdering och planering för fortsatta övningar med SFATU. Utvärderingsmetoden som nyttjades var mycket uppskattad då respektive enhet (ledningslag, kompanier och motståndaren) fick använda sig av inspelningar av simuleringen i systemet. Utifrån inspelningarna utvärderades situationer och händelser som övningsledningen och enheterna särskilt observerat under genomförandet. Stödet från de cirka 30 stycken deltagande värnpliktiga från Nylands brigad i syfte att hantera simulator-och sambandssystem kan inte nog understrykas som helt avgörande för att kunna genomföra övningen på det effektiva sätt som den genomfördes. Vidare vill jag också lyfta fram det positiva i att motståndarens enheter leddes av erfarna finska och svenska officerare som, på samma sätt som SFATU, planerade och genomförde sin uppgift utifrån order från högre chef. Detta tror jag bidrar till stor dynamik och en mer verklighetstrogen motståndare.

Övning KESI är en viktig övning av flera anledningar. Vi får en gemensam förståelse för varandras möjligheter och begränsningar, och vi får öva på att leda styrkan vid samtliga hotnivåer. Genom att träna tillsammans lär vi oss att hantera olika typer av friktioner vilket bidrar till att vi utvecklar vår förmåga som förband. Övning KESI kommer även fortsättningsvis vara en årligt återkommande övning för att träna och öva den gemensamma staben inom SFATU.

Det svenska deltagandet under årets övning såg lite annorlunda ut jämfört med tidigare KESI-övningar. Under årets genomförande var majoriteten av deltagarna från 2.amfibiebataljonen. Övriga deltagare i den övade bataljonsstaben, kompanichefer och motståndaren tjänstgör dagligdags vid 2.marina basbataljonen, Amf 1 utbildningsbataljon, Amf 1 Logistikenhet samt 17.bevakningsbåtskompaniet från Amf 4 Göteborg. Denna samansättning bidrar till att sprida kunskaper och förståelse för SFATU och det svensk-finska samarbetet samt skapar möjligheter till ett utvecklat samarbete länder och förband emellan.

Avslutningsvis vill jag, som kontingentsansvarig från den svenska amfibiekåren under övning KESI 2024, tacka Nylands brigad och övriga ur övningsledningen för en mycket välplanerad övning, ett varmt mottagande och ett mycket givande samarbete. Vi ser fram emot det fortsatta arbetet, utvecklingen av SFATU och kommande gemensamma övningar och operationer.

Med stora amfibiehälsningar från Sverige.

Fredrik Nilsson Förvaltare

Finsk och svensk bataljonsstabspersonal under stridsledning i ledningscontainer.

Hänt på brigaden

Rekryteringsmässa

Måndagen den 7 december 2023 ordnades en rekryteringsmässa för beväringar i brigadens soldathem. Bland annat polisen, TE-byrån och räddningsverket var på plats och visade upp jobbet och vilka karriärmöjligheter de har att erbjuda. Många beväringar deltog för att få tips om vad de kan göra efter hemförlovningen.

Hemförlovning

Den 14 december 2023 vankades det hemförlovning för dem som tjänstgjort 347 dagar (kontingent 1/23) och 165 dagar (kontingent 2/23). Beväringarnas hemförlovningsfest arrangerades vid Soldathemmet med bland annat musik av musikduon Sam Zimon och stand-up med komikern Janne Grönroos. Vi önskar lycka till i reserven!

Inryckning

Kontingent 1/24 ryckte in den 8 januari 2024. Det var en både spännande och nervös stund för de nya rekryterna som ryckte in den kyliga januaridagen. De tog emot utrustning, fick bekanta sig med den egna enheten och spenderade småningom sin första natt på brigaden.

Lucia

Den 20 december 2023 fick Nylands brigad besök av Ekenäs Lucia, som uppträdde tillsammans med tre tärnor. Luciatåget välkomnades av brigadkommendören och tackades av Beväringskommitténs ordförande. Tillställningen präglades av orkestermusik, kaffe och tilltugg. Evenemanget avslutades med en julhälsning från militärpastor Markus Weckström.

Hänt på brigaden

Röstningen på brigaden

Möjligheter att förhandsrösta inför presidentvalet har ordnats vid brigadens soldathem. Alla beväringar har haft möjlighet att rösta, och tillfället har varit särskilt viktigt för de som inte har haft möjlighet att rösta på permissionen. Röstning ordnades under både första och andra valomgången.

Studiemässa

En studiemässa för beväringar ordnades i byggnad 3 den 14 februari. Runt 15 olika utbildningsarrangörer som yrkeshögskolor och universitet deltog för att berätta om studiemöjligheter och svara på beväringarnas frågor.

Krigsmannaedgång och -försäkran, även kallad “Faneden”, gick av stapeln den 16 februari. Tillställningen innehöll en parad, tal och befordring av rekryterna till jägare. Krigsmannaedgång och -försäkran sker två gånger om året, och är en stolt stund för rekryterna och deras anhöriga.

Nya ledare för republiken och Försvarsmakten i en ny verklighet

Det finska folket har under våren valt en ny överbefälhavare för Försvarsmakten. För oss försvars- och säkerhetspolitiskt intresserade var det en spännande valkampanj som handlade mycket om utrikespolitik och Nato. Man kunde följa med intressanta diskussioner mellan kandidaterna, men också i pressen många analyser av det nuvarande läget. Man kunde se skillnader hos kandidaterna, trots att det kanske sist och slutligen ändå var retoriska skillnader och inte skillnad i vilken linje Finland ska ha i sin utrikes- och säkerhetspolitik, snarare kanske nyanser.

Det var ett spännande val som i slutändan blev ett av de jämnaste presidentvalen i vår historia. Nu hoppas jag att vi ändå ser ett enat folk som kan stå emot de hot som står framför oss, speciellt de yttre hoten som kommer från vår granne i öst. Vår nya president, Alexander Stubb, kunde redan på valkvällen ta ett stort steg för att motverka splittringen genom att för första gången i historien besöka motståndarens valvaka innan han åkte till den egna. Detta var ett tydligt tecken på statsmannaskap och att växa in i rollen och ett bra försök att förena istället för att dela.

Vi har under Sauli Niinistös tid varit i en trygg position med en president som åtnjutit ett starkt stöd från invånarna och därmed kunnat föra republikens intressen vidare inom utrikespolitiken. Det har varit en mycket turbulent tid inom det säkerhetspolitiska läget. Vi har sett Rysslands annektering av Krim som sedan följdes av Rysslands grymma anfallskrig mot Ukraina. Detta hade ändå följder för vår utrikes- och säkerhetspolitik då vi äntligen fann vår roll i väst och blev medlem av Nato. Detta är ett steg som ändå många av oss sett som naturligt redan en längre tid, men det behövdes en förändring i folkets åsikt för att det skulle bli sant.

Vi har nu en helt ny roll inom Nato och EU efter att vi nu blivit en fullvärdig medlem som också tar ett försvarspolitiskt ansvar inom unionen.

Vi ser också en rockad inom Försvarsmakten då generallöjtnant Janne Jaakkola tillträder tjänsten som kommendör för Försvarsmakten i april. Samtidigt har vi också en ny kommendör för Marinen i Tuomas Tiilikainen. Dessa nya, men erfarna, i ledningen har en ny verklighet i och med att vi anslutit oss till Nato och jag hoppas de för Finland vidare inom Nato och därmed ser till att vi får fortsätta leva i säkerhet och trygghet även i framtiden.

Avslutningsvis vill jag uttrycka min tacksamhet för ert fortsatta stöd och engagemang och önska er en skön vår!

Christoffer Hällfors Gillets ordförande

Välkommen med på Nylands Brigads Gilles sommarresa till

Estland 2-4.6.2024

Söndag 2.6.

Måndag 3.6

Tisdag 4.6

Buss Lovisa - Borgå - H:fors. Från Ekenäs skild transport. Avfärd från H:fors kl. 7.30 - Tallinn kl. 9.30 - Paldiski-området - Hapsal, områdets historik, Aibo museum - lunch Hapsal - Pärnu, Hotel Pärnu

Morgonmål - riktning Dorpat–minnesmärket i Paju 1919 - Sanniste herrgård–Dorpat, stiftande av bekantskap med staden, bland annat Dorpat universitet, lunch - riktning Lökvägen - Alatskivi slott - längs Peipsjärvi mot Jöhvi - Narva, sevärdheter i staden, övernattning Hotel Inger

Morgonmål - striderna i Sinimäki 1944 - Sillanmäki den förbjudna staden - Juminda 1918 - Estlands krigsmuseum, Laidoner-museet - Tallinn Sjöfartsmuseet - tid för köp av förnödenheter - avfärd från Tallinn kl. 19.30 -H:fors kl. 21.30

Vår militärguide, maj i a. Caj Holmberg berättar under resan om bland annat intressanta krigshistoriska händelser, ex svenskarna i Hapsal, Karl XII, estniska frihetskriget, ”Pohjan Pojat”, Estlands Mannerheim (Laidoner), Kreenholms fabrik osv.

Resebyrån JaPi-Matkat Oy står liksom tidigare år för researrangemangen.

Priset för resan är 420 €/person i tvåpersoners rum om minst 25 deltagare. I priset ingår förutom bussresan, hotell och halv pension.

Anmälningar till Hans-Erik Orrenius senast 14.4.2024, i första hand per e-post hans-erik.orrenius@pp.inet.fi eller alternativt 040 552 4273.

På bilden tyska soldater med pansarskräck i Sinimäki, Tannenberg-linjen sommaren 1944, 25 km väst om Narva. Foto: Bundesarchiv

FullsattifestsalenpåSeminarieskolanunder Finlandssvenskaförsvarsdagen.

Foto: Oscar Gräsbäck

Fullsatt på den åttonde Finlandssvenska försvarsdagen

Det var inte många stolar lediga i festsalen på Seminarieskolan då den största försvarsdagen hittills inleddes den tredje lördagen i januari. Över 230 personer hade anmält sig för att ta del av en givande blandning av diskussioner och föreläsningar om bland annat Sverige och Finland i Nato, det rådande europeiska säkerhetsläget och den nya samnordiska tjänstgöringsuniformen.

Först ut på scenen var Sveriges tidigare försvarsminister Peter Hultqvist och Jakob Nymann-Lindegren, Danmarks ambassadör i Finland. Under ledning av Stefan Wallin, tidigare försvarsminister, diskuterade de det säkerhetspolitiska läget i vår del av världen. Föga förvånande handlade första frågan om när Sveriges medlemskap ratificerats av alla 31 medlemsländer.

– Det händer när det händer, konstaterade Hultqvist, helt tydligt van vid att få frågan. Fast jag måste säga att det börjar bli en trovärdighetsfråga för Natos öppna dörrar-princip, då Ungern och Turkiet trilskas på det här viset. Den enda som vinner på detta är Ryssland och Putin.

Enligt Hultqvist, som för nuvarande är ordförande för försvarsutskottet i Sveriges riksdag, löper våra två länder inte omedelbar risk att dras in i ett krig, men vi måste ändå vara förberedda.

– I Sverige förekommer det en oro, särskilt bland barn och unga. Både Kamratposten och kristelefonerna har fått fler kontakter och samtal än tidigare.

Vad kan Finland och Sverige lära sig av Danmark?

Där Finland som bäst gör sig bekväm i stolen och Sverige väntar på att få tillträde till borden där besluten fattas, har Danmark 75 års erfarenhet av militäralliansen, då de har varit medlem sedan 1949.

– Det var inte ett enkelt beslut att ge upp vår neutralitet, men USA gjorde det väldigt klart för oss att det skulle vara bra om Danmark skulle ansluta sig till alliansen, berättar Jakob Nymann-Lindegren. Och vi har varit mycket nöjda med medlemskapet sedan dess, även om det inte alltid varit en dans på rosor, tillägger ambassadören.

Som ny i gänget vill man ju gärna ha lite tips av någon som varit med en längre tid, men ambassadören nappar inte på kroken som moderatorn slänger ut.

– Det är bäst att Finland och Sverige fattar sina egna beslut, säger Nymann-Lindegren diplomatiskt.

Han menar att alla länder har en egen unik plats i alliansen, och därför är det som är gångbart för en inte nödvändigtvis lika bra för någon annan.

– Finland är till hundra procent redo att försvara sig själv, medan vi i Danmark baserar vårt försvar på en mer kollektiv tanke och fokuserar på att vara en relevant aktör inom Nato. Den linjen har vi haft sedan 1949.

MingelinnanmiddagenpåOfficersmässen.

Foto: Oscar Gräsbäck

Norden en kraft att räkna med i Nato

Avslutningsvis styr diskussionen in på frågan hur de nordiska länderna kommer att agera då de alla är Nato-medlemmar. De tre männen på scenen är eniga om att Sveriges Nato-medlemskap kommer att fullbordas inom kort.

– Vi måste ta ett gemensamt ansvar för Östersjön. Att fem nordiska försvarsministrar sitter vid bordet och talar samma språk gör oss till en till maktfaktor inom alliansen. Ensamma eller på tumanhand är vi inte starka, konstaterar Hultqvist.

Han påminner även om Nordefco, avtalet om nordiskt försvarssamarbete som undertecknades 2009 och bygger på att stärka ländernas egna försvar och hitta synergieffekter.

– Det nordiska försvarssamarbetet har en stor potential, och det är viktigt att även för en dialog med de baltiska länderna och Tyskland.

Orsaken stavas Ryssland.

– Ryssland har imperiedrömmar, det som pågår nu är ett långsiktigt problem. Det kräver att vi är tydliga och visar en kraftig försvarsvilja. De räds inte ett långt krig, så vi måste inse att vi inte kan se på Rysslands agerande med västliga ögon. Det här är ett krig som vi redan är inblandade i, även om vi inte skickat soldater till fronten, avslutar Hultqvist.

Ted Urho Chefredaktör

Premieringar på Finlandsvenska försvarsdagen, från vänster till höger: Rabbe Sittnikow, Robert von Knorring, Jesper Wikström, Rodney Strandvall och Marcus Rantala.

Foto: Ted Urho

Tre snabba med Peter Hultqvist

Vi satte oss ned med med Sveriges tidigare försvarsminister Peter Hultqvist för att diskutera det pågående och framtida samarbetet inom det svensk-finska försvarssamarbetet. Hultqvist, ordförande för försvarsutskottet i Sveriges riksdag, delade med sig av sin syn på samarbetets nuvarande och framtida betydelse i samband med den åttonde Finlandssvenska försvarsdagen.

Vad är viktigast inom det finska och svenska försvarssamarbetet inom den närmaste framtiden?

– Övning är nyckeln. Genom att öva tillsammans kontinuerligt skapar vi koordinationsförmåga i kris- och krigssituationer. Personkännedomen mellan förbanden i Sverige och Finland är också avgörande.

Hur ser du på detta samarbete mellan Finland och Sverige om 20 år?

– Vi strävar efter att integrera våra försvarsmakter så långt det är möjligt. Målet är att finska och svenska förband ska vara närvarande i varandras länder i fredstid. Vi bör även inkludera Norge och Danmark i detta nordiska perspektiv.

Foto: Ted Urho

Hur ser du på samarbetet mellan truppförband i Sverige och Finland, specifikt ur perspektivet Nylands brigad?

– Samarbetet är högt uppskattat på Amfibieregementet på Berga och det ger soldaterna en värdefull erfarenhet. Att kunna agera i kustmiljöer är en unik kompetens som utvecklas gemensamt. Vi har jämförbara förband som kan samverka, vilket är stimulerande för både Finland och Sverige. Samverkansmöjligheterna är avgörande, särskilt i skarpa lägen.

Ted Urho Chefredaktör

Gillets sponsorklubb

Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stödja Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmet-investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna.

Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på Svenska dagen samt till den av Gillet årligen arrangerade VIP-dagen. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar Försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, tills skölden är full. Då erhåller man en ny sköld.

Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €.

Sponsorklubben leds av Joakim Flinck, tel. 040-556 4757, epost joakim.flinck@algol.fi. Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid.

Peter Hulqvist

Lokalavdelningar

Lokalavdelningar

Norra och Södra

Västnyland

ordf. Rabbe Kajander

Österbotten

Delegationen 2024

Ordförande

Delegationen 2022

Robin Elfving Helsingfors

Medlemmar

Anders Adlercreutz Kyrkslätt

Alexis Aminoff Stockholm

Otto Andersson Lovisa

Horsbäckvägen 134 A 10600 Ekenäs

Västnyland

tel: 040 502 9495

vastnyland@nylandsbrigadsgille.fi

rabbe@2me.fi

Helsingfors

Helsingfors

ordf. Markus Liesalho

ordf. Markus Liesalho

Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors

0400 421 002

Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors 0400 421 002 pielu@saunalahti.fi

pielu@saunalahti.fi

Egentliga Finland

Egentliga Finland

ordf. Marcus Lepola

ordf. Marcus Lepola

Lövjärnet 4, 21600 Pargas

040 503 1758

Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 mlepola@hotmail.com

mlepola@hotmail.com

Sverige

ordf. Alexis Aminoff

Sverige

ordf. Alexis Aminoff

Valhallavägen 192, 115 27 Stockholm 0709-31 11 31

Valhallavägen 192, 115 27 Stockholm 0709-31 11 31 alexis@aminoff.se

alexis@aminoff.se

Styrelsen

Styrelsen

Ordförande:

Christoffer Hällfors

040 561 0970

Ordförande: Christoffer Hällfors

ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Vice ordförande:

040 561 0970 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Joakim Flinck

0405564757

joakim.flinck@algol.fi

Viceordförande: Otto Schauman 040 559 0042 otto.schauman@gmail.com

Sekreterare: Åke Frondén

Sekreterare:

045 157 8773

Åke Frondén 045 157 8773 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

sekr@nylandsbrigadsgille.fi

Skattmästare:

Sirkkaliisa Cavonius

Skattmästare:

050 5950458

ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Sirkkaliisa Cavonius 050 5950458 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Uppdatera era adressuppgifter!

kontaktperson Rodney Strandvall

Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad

Norra och Södra Österbotten

0400 367 862

kontaktperson Rodney Strandvall

Alexander Bargum Helsingfors

Henrik Creutz Lovisa

Bernt Ehrnrooth Helsingfors

Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad

rodney.strandvall@multi.fi

Östnyland

0400 367 862 rodney.strandvall@multi.fi

ordf. Hans-Erik Orrenius

Albert Ehrnrooth Helsingfors

Robin G. Elfving Helsingfors

Jan-Erik Enestam Kimitoön

Jannica Fagerholm Helsingfors

Östnyland

Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö

040 552 4273

Carl Haglund Helsingfors

Filip Hamro-Drotz Grankulla

hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

ordf. Hans-Erik Orrenius Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö

Eva-Lisa Heinrichs Raseborg

Dragsvik Artillerister

040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

ordf. Antti Juntunen

Susanne Homén-Lindberg Helsingfors

Johan von Knorring Grankulla

Nybyvägen 12 10230 Ingå

Dragsvik Artillerister

040 7233643

ordf. Risto Lindgren

a.p.juntunen@gmail.com

Museigatan 3 Bst. 2 , 10600 Ekenäs. 040 563 4322 kanoniar.spik@gmail.com

Johan Kvarnström Raseborg

Patrik Lerche Helsingfors

Tom Liljestrand Lovisa

Mats Löfström Eckerö

Henrik Nystén Helsingfors

Jan D Oker-Blom Lovisa

Agneta Rehnberg Raseborg

Karl Gustav Storgårds Helsingfors

Joakim Strand Vasa

Petra Theman Raseborg

Kjell Törner Borgå

Henrik Vuornos Esbo

Carita Wallgren-Lindholm Raseborg

Henrik Wolff Helsingfors

Mathias Österberg Malax

Medlemskap & kontaktuppgifter

Ledamot: Hans-Erik Orrenius

040 552 4273

Ledamot: Hans-Erik Orrenius 040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Ledamot: Juha Laukka

Ledamot: Juha Laukka 0299 331700 juha.laukka@mil.fi

0299 331700 juha.laukka@mil.fi

Ledamot: Rodney Strandvall

Ledamot: Rodney Strandvall 0400 367862 rodney.strandvall@multi.fi

0400 367862 rodney.strandvall@multi.fi

Ledamot: Martin Grotenfelt 050 2145 martin@grotenfelt.fi

Ledamot: Martin Grotenfelt 050 2145 martin@grotenfelt.fi

Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren:

Ansvarig för medlemsregister

Hans-Erik Orrenius

040 552 4273 medlem@nylandsbrigadsgille.fi

Ledamot: Rabbe Sittnikow 040 544 5280 rabbe.sittnikow@hannessnellman.com

Ledamot: Rabbe Sittnikow 040 544 5280

rabbe.sittnikow@hannessnellman.com

facebook.com/nylbrgille

twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi

facebook.com/nylbrgille

I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som medlem i Gillet medan ni exempelvis ännu använde er arbetsadress? Vi ber er korrigera adressen på https://www.nylandsbrigadsgille.fi/ange-e-post/ eller genom att logga in till medlemsregistret Flomembers.

Jag vill ansluta mig till NYLANDS BRIGADS GILLE R.F. och samtidigt prenumerera på FANBÄRAREN för 30€/år, 25€ för under 30-åringar och för över 65-åringar

Om anmälningen enbart gäller förändringar i kontaktuppgifter eller adress, kan fältena nedan lämnas tomma

Militärt kunnande Sammanhållning

Nylands brigad