Olivias berättelse om efter SiS

Idag är Olivia vuxen och inskriven på vuxenpsykiatrin, efter att från en dag till en annan ha skrivits ut från ytterligare ett HVB-hem som anser att de inte har kompetens att hjälpa henne. Efter den misslyckade placeringen på SiS har hon bott på flera HVB-hem, varvat med vistelser inom psykiatrins slutenvård. Det verkar som att ingen anser att de har ”rätt kompetens” och hon skickas runt mellan olika institutioner som anser att någon annan bär ansvaret.

Olivia väntar på att få starta en DBTbehandling inom psykiatrin. Det är en form av kognitiv beteendeterapi som syftar till att minska självskadande beteende hos personer med emotionellt instabil personlighetsstörning. Någon hjälp för sin adhd har hon inte alls. Medicinen hon tog tidigare fungerade bra, men då hon inte kunde hantera den på egen hand blev hon av med den. Efter att medicinen togs bort säger Olivia att det inte har varit något mer prat om hennes adhd och hon saknar en kontakt på psykiatrin för just detta.

Sedan Olivia blev vuxen upplever hon att hon har större möjlighet att påverka sin framtid. Hon har sagt nej när socialtjänsten har erbjudit henne en träningslägenhet utan boendestöd. Hon vet att det inte skulle fungera. I stället letar socialtjänsten efter ett stödboende. Men Olivia ska snart fylla 21 och de flesta boenden har en gräns vid 20, så det är svårt att hitta ett boende som tar emot henne.

Olivia längtar efter ett eget hem, men hon inser att hon behöver personal som hon kan få hjälp av dygnet runt om hon behöver. Olivia har problem att hantera sin ångest och hon har svårt med sin impulskontroll.

Olivia drömmer om att själv arbeta som socionom. Hon tror att hon skulle passa för yrket. ◆