Olivias berättelse om våldet

Gång på gång under de tre veckorna blir Olivia påmind om att hon är inlåst på statens särskilda ungdomshem. Olivia berättar om flera händelser då hon bevittnar hur personalen tar till våld mot andra boende.

Vid ett tillfälle råkar en av tjejerna kasta sina bestick i en påse för plasttallrikar. När hon blir tillsagd att ta upp dem, ber hon om plasthandskar eftersom innehållet i påsen är kladdigt. Hon nekas och situationen eskalerar. Det slutar med att en manlig personal tar ett grepp om henne och trycker upp henne mot väggen. Händelsen leder till ett avskiljningsbeslut, vilket innebär att personalen har rätt att låsa in en boende i upp till fyra timmar. Olivia tycker att den manliga personalen använde övervåld.

Olivia berättar om ett tillfälle då hon själv blev utsatt. Hon säger att hon mår dåligt, att hon är inne på sitt rum och att hon har skadat sig själv. När flera ur personalen kommer mot henne ber hon dem att gå. När de i stället fortsätter ställer hon sig upp och försöker putta bort dem. Tre män drar då ner henne på golvet och håller fast henne. Hon väger bara 40 kilo just då eftersom hon har ätstörningar. Hon säger att det gör väldigt ont. När de sedan ska ta henne till avskiljningsrummet använder de ännu mera våld. Hon säger att händelsen triggar igång minnen från när hon var liten. Att situationen förvärras av att det är just män som bär och håller fast henne. Hon lugnar ner sig när hon blir inlåst. Det är ingen som följer upp händelsen genom samtal. I stället blir hon erbjuden lugnande medicin, säger hon. Hon har flera blåmärken på kroppen efter händelsen, berättar Olivia.

Olivia berättar också om ett par tillfällen då hon känt sig trygg på boendet. Det är när det kvinnliga personalteamet jobbar natt. Då känner hon att hon kan somna tryggt utan att oroa sig för att få en panikångestattack. ◆