Livs berättelse om miljön Maria Bülher:

Livs berättelse om miljön

Liv är 15 år när hon omhändertas och placeras på sitt första SiS-hem. Hon har nyligen tagit en överdos. Hon har också försökt ta sitt liv genom att skära sig i armarna. Det är med de erfarenheterna hon kliver över tröskeln till det första hemmet. Hon tycker att det ska bli skönt att få hjälp. Men hjälpen uteblir.

Liv berättar att hon inte fått någon information om vad hon kan förvänta sig av SiS-hemmet. Varken vilken hjälp hon kan tänkas få eller vilken miljö hon ska hamna i. Efter det första mötet med personalen, där hon får klä av sig och ställa sig på alla fyra, blir hon inlåst i ett litet sterilt rum. Liv blir sittande på sängen i flera timmar. När personalen slutligen låser upp dörren undrar Liv när hon ska få ”sitt rum”. Hon blir nu varse att det sterila rummet är hennes hem. Hon förstår ingenting. Ingen tv, ingen matta, inga tavlor på väggarna, inte ens en dörr till garderoben. Ingenting som liknar ett hem. Bara en säng och ett skrivbord. Liv säger att hon förstår att man inte kan ha vissa saker bland tjejer som är våldsamma och suicidala, men en matta och en anslagstavla på väggen så att man kan göra rummet personligt, kan väl inte vara farligt? Vad ska hon göra i ett rumt utan tv och utan tillåtelse att använda sin mobil, där hon dessutom blir inlåst? Liv vet inte hur länge det är tänkt att hon ska stanna.

Hon berättar att resten av boendet liknar ett mentalsjukhus. Alla möbler är fastskruvade, fönstren är försedda med skottsäkra glas. Liv och de andra tjejerna blir utsläppta för att röka i en liten bur på ett par kvadratmeter. Ett galler mellan dem och himlen. Den mesta av tiden, de fyra månader som Liv bor på hemmet, tillbringar hon inomhus. Det finns ingen rastgård. Hon säger att man blir galen av att inte ha någonting att göra när man är inlåst. Att miljön gör att det blir bråk – med andra tjejer och med personalen.

På nästa SiS-hem som Liv kommer till trivs hon bättre och det trots att det är en våldsammare miljö och att hon blir inlåst oftare, men här har hon i alla fall tillgång till en dvd-spelare. Dessutom får hon cykla till ett stall för att rida på dagarna. I stallet känner sig Liv omtyckt, behövd och duktig. Efter två månader stänger avdelningen och Liv flyttas till sitt sista SiS-hem i Skåne. ◆