Olivias berättelse om miljön

Olivia ligger på sin säng och stirrar upp i taket. Rummet är litet. Det finns inget skrivbord eller några andra möbler. Hon får veta att tidigare inskrivna har slagit sönder möblerna och att man har bestämt att inte ersätta dem eftersom de riskerar att förstöras igen. Utanför fönstret ser Olivia taggtråd och stängsel. Hon förstår inte varför de satt henne i fängelse. ”Är det så här de gör med människor som mår psykiskt dåligt”, undrar hon.

Efter fyra dagar lämnar Olivia rummet. Då blir hon varse att lokalerna är smutsiga. Saker är trasiga och det finns varken kortlekar eller andra spel att sysselsätta sig med. Det sitter en fastskruvad tv bakom hårdplast på väggen. Några trasiga fåtöljer och ett litet bord står framför tv:n. I matsalen finns det några bord och stolar. Allt är väldigt förstört. Men det värsta är att toaletten också är trasig. När ungdomarna ber att få den lagad får de svaret att budgeten inte tillåter en ny toalett. I stället sätter de upp ett dass mellan basketkorgen och rökrutan ute på gården.

Olivia säger att miljön på boendet inte är anpassad för henne med adhd. Hon säger att när hon är ostimulerad och inte har någonting att fokusera på så leder det till konflikter. Att små saker som att någon häller upp för mycket eller för lite vatten i ett glas kan göra henne jättearg. På SiS-hemmet finns det ingenting att göra. Hon får inte ens gå på en promenad om hon vill. Hon är inte den enda personen med adhd på hemmet. Det är konflikter hela tiden, säger hon. ◆ 22

Foto: Anna-Karin Nilsson/Expressen/TT