Om SiS

Varje år placeras cirka 1000 ungdomar på Statens institutionsstyrelse (SiS) med stöd av LVU och de allra flesta placeras utifrån att de bedöms ha omfattande beteendeproblem enligt 3 § LVU. SiS är en myndighet som verkar på uppdrag av regeringen och finansieras av statliga medel och dygnsavgifter från landets olika kommuner. SiS verksamhet finns i hela landet och är indelat i ungdomsvård och missbruksvård. Ungdomsvården är i sin tur uppdelad mellan ungdomsvård och sluten ungdomsvård, varav den senare är en påföljd efter brott.

I den här rapporten fokuserar vi på de ungas erfarenheter av SiS ungdomsvård. Inom SiS ungdomsvård vårdas ungdomar under 21 år utan samtycke till vården av den unge eller vårdnadshavare efter beslut om LVU i domstol. Ungdomsvården ges oftast för att den unge riskerar att skadas av missbruk, brottslighet, socialt nedbrytande beteende eller det som SiS benämner ”övriga orsaker”. Socialt nedbrytande beteende kan exempelvis innebära prostitution eller vistelse i riskmiljöer, men också psykiska problem, suicidrisk och en allmän utsatthet. För ungdomar under 18 år kan SiS också ge vård om det finns förhållanden i hemmet som riskerar att skada den unges hälsa och utveckling. 1

Uppdrag

SiS uppdrag är att ge individuellt anpassad tvångsvård och behandling för de klienter och ungdomar som vårdas vid LVMhemmen och de särskilda ungdomshemmen. Vården syftar till att ge klienter och ungdomar bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv. 2

Särskilda befogenheter

Om man är placerad på SiS får vissa tvångsåtgärder, så kallade särskilda befogenheter, användas mot en. Exempel på SiS särskilda befogenheter är avskiljning, vård i enskildhet, låsta avdelningar, omhändertagande av egendom, granskning av brev, kroppsvisitation och urinprov. 3

Lagen om vård av unga (LVU)

Lagen om våd av unga är en tvingande lagstiftning som kompletterar socialtjänstlagen när frivilliga insatser inte är möjliga. För att LVU ska kunna tillämpas behöver tre förutsättningar vara uppfyllda. 4 • Det ska föreligga missförhållanden som har anknytning till den unges hemmiljö enligt 2 § LVU och/eller till den unges beteende enligt 3 § LVU. • Missförhållanden ska medföra att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. • Behövlig vård kan inte ges på frivillig väg.