NP-center jobbar med små steg

Små steg tillbaka till skolan

NP-center arbetar med långsiktiga och individanpassade insatser till ungdomar med NPF och deras familjer. Genom att anpassa miljön, minska kraven och möta ungdomarna utifrån deras egna intressen hjälper de skolfrånvarande ungdomarna att hitta sin egen väg tillbaka till skolan.

Text: Linnea Rosenberg ● Foto: Privat ● Illustration: Pernilla Förnes

Till NP-center i Norrköping kommer barn och ungdomar mellan 13 och 23 år med NPF eller liknande problematik som ställer till det i skolan, hemma och på fritiden. Flera av dem är helt eller delvis frånvarande från skolan.

NP-center erbjuder stöd, rådgivning och gruppverksamhet både till ungdomarna och föräldrarna och hjälper till att anpassa hem- och skolmiljön för att underlätta för ungdomen. De ser de till att alla inblandade vuxna får förståelse för barnets behov och arbetar i samma riktning och kan också agera samordnare för alla möten och kontakter med vård, skola och andra instanser. – På så sätt avlastas de ofta utmattade föräldrarna och kan lägga tid på familjelivet istället, säger Maria Wass som är specialpedagog på NP-center medan specialpedagogkollegan Lizette Wästerlund och socialpedagogen Annika Kärrstedt nickar medhållande.

Först bygger de upp relationen

På NP-center arbetar specialpedagoger, socialpedagoger och psykologer. Varje ungdom som får stöd av NP-center matchas med två eller tre personer från NP-center som kan tänkas passa ihop med ungdomen utifrån kompetens, intressen och personlighet. Att matcha rätt är viktigt eftersom det första steget i NP-centers insats är att bygga trygga relationer till ungdomen och familjen. – Många av de ungdomar vi möter har tappat förtroende för vuxenvärlden och är överansträngda av alla krav. För att skapa en trygg relation behöver vi möta ungdomen utifrån hens egna intressen och i den miljö där hen är trygg. Det kan konkret handla om att åka traktor med specialpedagogen eller spela basket med psykologen, berättar Annika.

Samtidigt som lära-känna-processen pågår kartlägger NP-center ungdomens och familjens situation. Både vilka svårigheter som finns och vad de kan bero på, och vilka förmågor som finns att bygga på. Sedan bestämmer NP-center, ungdomen och familjen tillsammans vad de behöver jobba med och hur. – Utöver de stabila förmågor som ungdomen alltid visar, finns det förmågor som bara kommer fram när ungdomen känner sig trygg. De försöker vi locka fram genom att minska antalet stressorer. Samtidigt hjälper vi till att hitta strategier för att kompensera de förmågor som saknas, förklarar Lizette.

Pausa skolstressen

Ofta är skolan den största stressoren och så kallad problematisk skolfrånvaro är mer regel än undantag bland de ungdomar som kommer till NP-center. Många är slutkörda av alla överkrav och brist på anpassningar och en del är till och med utbrända. – Ibland har föräldrarna, ofta mot sin egen magkänsla, pressat sina barn till skolan alldeles för länge. Då behöver vi gå in och minimera skolgången i stället. Ibland kan det till och med vara bäst att inte gå i skolan alls under en tid, säger Lizette och medger att hon aldrig hade uttalat sig så innan hon fått den förståelse för målgruppen som hon har nu. – Det är vanligt att vi får övertyga även föräldrarna om detta för att de ska kunna släppa den stress som skolan skapat. Förklara att det finns flera sätt att ta sig igenom skolan och att det faktiskt inte är så bråttom, så att familjen ska kunna slappna av och varva ner, tillägger Maria.

En viktig del i arbetet med att få ungdomen att må bra och på lång sikt kunna återgå till skolan är att lyssna på ungdomens egna lösningförslag och testa dem. Ibland är den rätta lösningen långt utanför boxen. – Jag jobbade med en kille som satt uppe och gejmade med folk från USA på nätterna. För honom var lösningen att sova på eftermiddagarna, gå upp vid 22 för att gejma hela natten och sedan gå till skolan på morgonen, berättar Annika.

Långsiktiga insatser

Insatserna från NP-center pågår mellan ett och tre år. Därför har de möjlighet att hjälpa ungdomen att hitta sin väg tillbaka i små steg utan stress. Utgångspunkten är att vänta in ungdomens egen lust och ork, utan att skynda på. – Om de får chans att slappna av och känna sig trygga så väcks också intresset och nyfikenheten. Och när ungdomen tar ett nytt steg och det fungerar är det viktigt att inte gå vidare direkt till nästa steg utan låta ungdomen bli trygg i det nya först, förklarar Maria. – Ett exempel är en kille som behövde skoltaxi för att komma till skolan. Först åkte en av oss med i taxin, sedan följde vi honom till taxin, därefter var vi med via Facetime, sedan på telefon, i nästa steg genom påminnelse-sms och till slut kunde han åka helt själv. Under den här stegvisa processens insåg vi också vad som tidigare hade hindrat honom från att komma i väg, exempelvis att han behövde en lista på halldörren för att veta vad han skulle ta med sig, berättar Lizette.

Maria, Annika och Lizette betonar att sådana små anpassningar som listor på dörren kan göra en avgörande skillnad för ungdomar med NPF. De framhåller också vikten av att alla vuxna måste inse att anpassningar inte är någon form av curling som hindrar barnen från att klara sig i framtiden eller i nästa skolstadium. – Om vi som vuxna arbetstagare behöver en ergonomisk kontorsstol eller terminalglasögon är det ingen som ifrågasätter det eller ber oss anstränga oss mer i stället. Eller hur? ●

Många av de ungdomar vi möter har tappat förtroende för vuxenvärlden och är överansträngda av alla krav.