Forskning om problematisk skolfrånvaro pågår

FORSKNING PÅGÅR OM

Problematisk skolfrånvaro

Problematisk skolfrånvaro är inget nytt. Redan i en forskningsartikel från 1932 beskrivs elever som är borta i perioder från några månader och upp till ett år, på grund av oro för att gå till skolan. Barnet är i stället hemma och föräldrarna står handfallna.

Det finns studier som visar att de barn som har hög frånvaro i förskolan löper större risk för att den frånvaron utvecklas i högstadiet.

Text & foto: Johanna Aggestam ●

Det är samma barn som finns idag. Och redan då, 1932, konstaterade man att skolan behöver göras om för att möta allas behov. Man kan ju fundera på hur långt man har kommit, säger Sara Linderdahl som är doktorand i pedagogik på Uppsala universitet.

Problematisk skolfrånvaro i grundskolan har uppmärksammats mycket under de senaste åren, men det svenska forskningsfältet är relativt nytt och forskningsbaserad kunskap begränsad. Nyligen fick Skolverket i uppdrag att utreda om det går att ha en nationell statistik över skolfrånvaro, eftersom samlad statistik saknas idag.

Ny studie i startgroparna

I höst drar en ny studie igång där Sara Linderdahl och hennes kollegor ska intervjua elever mellan 15 och 19 år och som har haft en hög frånvaro i grundskolan. De ska få kartlägga hur det har varit i skolan, hemma och med vänner. – Vi behöver ett elevperspektiv på hur utvecklingen av skolfrånvaro upplevs. Det har funnits en tendens inom svensk utbildningsvetenskaplig forskning att titta mer på styrdokument och läroplan än på hur den enskilda eleven har det i klassrummet. Men Sara Linderdahl ser en svängning, att lärare och elever till exempel är mer involverade i forskningen nu. Internationell forskning visar vilka som löper en ökad risk för problematisk skolfrånvaro, till exempel är elever med NPF överrepresenterade. – Men det säger ju egentligen ingenting om den enskilda elevens situation, det är ofta en komplex problembild. Men det jag tycker sticker ut är att de här eleverna inte upplever att de “passar in” i skolan, säger Sara Linderdahl. För att förstå problembilden måste man se det som en process över tid, ett utanförskap som byggs på långt innan eleven faller ur skolan, förklarar hon. – Det finns studier som visar att de barn som har hög frånvaro i förskolan löper större risk för att den frånvaron utvecklas i högstadiet. Därför är det så viktigt att fånga upp signalerna tidigt, eftersom tecknen på en sämre relation till skolan kan finnas där

Problematisk skolfrånvaro

väldigt tidigt. De här eleverna kämpar på länge.

Långtgående konsekvenser av skolfrånvaro

Mängden skolfrånvaro får konsekvenser, på både kort och lång sikt. – Förutom att elever inte kommer vidare till högre utbildning, löper de högre risk för arbetslöshet och beroendeproblematik. Det kan till och med leda till sämre relationer, säger Sara Linderdahl. Det pågår insatser på olika nivåer. Det finns resursskolor som arbetar utifrån individuella förutsättningar och samordnar myndighetskontakter, vissa kommuner har elevkoordinatorer, och det finns en mängd lokala initiativ. Tjänstehundar i skolan är också ett växande fält. – Tyvärr kommer ofta resurserna in sent. Men det man med säkerhet kan säga är att de som jobbar kreativt med att skapa en gemenskap i skolan kan hindra mycket på en nivå där det är ganska lätt att åtgärda, säger Sara Linderdahl och fortsätter:

– Jag hörde om en lågstadielärare som skickade ett brev så fort en elev varit borta i mer än en vecka, på brevet fanns alla klasskompisarnas underskrifter under texten “vi saknar dig, kommer du tillbaka snart?”. Sådana enkla saker kan göra stor skillnad.

Vad krävs för att påbörja en återgång?

– Det gäller att bygga upp relationen till skolan. En faktor kan vara att det finns en person i skolan som får i uppdrag att hålla kontakten, stämma av hur eleven mår, bibehålla och bygga upp relationen för att långsamt vända det här utanförskapet.

Det tar tid, konstaterar Sara Linderdahl, för om en elev under många år har distanserat sig från skolan finns en naturlig skepsis hos eleven. – På en grundnivå måste man skapa en skola som är välkomnande för alla. Och om vi nu har en ambition att skolan ska vara för alla är det ett misslyckande att skolan inte kan ta hand om våra elever. ●