TROTS: Föräldragrupp

Föräldragruppen som spelar i samma division

En kväll varannan vecka strålar ett gäng mammor samman i centrala Uppsala för att dela med sig av det som färgar en stor del av deras vardag: trotset. Hemma finns ett eller flera barn som på olika sätt utmanar med ett beteende som faller just inom det vida begreppet ”trots”. På träffarna får mammorna en möjlighet att dryfta det som kärvar men också framstegen när man kommit på bra förhållningssätt.

Text: Cecilia Brusewitz X Illustration: Therese Nilsson X Foto: Johan Lindberg Brusewitz

Klockan börjar närma sig 18.00 och i Vuxenskolans lokaler på Vaksalagatan puttrar kaffe och det dukas fram smörgåsar och kakor. Ikväll är det dock inte många som kommer ta del av fikat eftersom det blir en digital träff på grund av Corona-läget. På det ovala bordet i kontorets lunchrum tronar en dator där fler och fler små rutor med kvinnoansikten dyker upp. Bara en mamma, Madelene, har tagit sig ner på stan för att få vara med IRL. Kvinnorna på skärmen hälsar på varandra med leenden och vinkningar och en av samtalsledarna, Jenny Gavellin, håller ställningarna i mitten av rutan med proffsigt headset. Den andra samtalsledaren Anna-Maria Lundberg, är på plats i lokalen med mig och Madelene. Hon slår sig ner framför datorn och ler stort mot sina deltagare. –Hej, vinkar hon till mammorna och pekar sen på mig: ”Idag blir vi ytterligare en deltagare”, varpå jag välkomnas varmt.

Trotsande barn gemensam nämnare

Varje kväll brukar ha ett tema men nu är kvällen vikt åt min intervju med gruppen. Vanligtvis så genomförs en runda där alla kort får beskriva vad som hänt sen sist men idag frångås rutinen något och deltagarna börjar istället presentera sig för mig. Det är Jenny, Lina, Marit, Karin, Malin och Madelene som är med ikväll.

Allt som allt sex deltagare med barn i liknande åldrar som har en sak gemensamt: barn som trotsar. Vissa av barnen har fått diagnosen trotssyndrom medan andra är med eller utan NPF. Barn som på olika sätt har svårt att vara följsamma och inte sällan hamnar i situationer där känslorna tar över och konflikterna blir många.

Trots allt-projektet

Träffarna är en av många aktiviteter i Attentions Trots allt-projekt. Klara Cederqvist, projektledare – som jag varit i kontakt med dagen innan träffen – berättar att hon vill att träffarna ska leda till ett utbyte mellan familjer som kan ha svårt att träffa andra i samma situation. –Jag hoppas att man som deltagare ska få möjlighet och mod att kunna lyfta både bra och dåliga saker med den här typen av utmanande föräldraskap. Få spegla sig i varandra, utbyta erfarenheter och ge vardagstips på sånt som fungerar. Målet är att känna sig stärkt i föräldraskapet. Så att man orkar lite till.

Klaras upplevelse är att deltagarna uppskattat träffarna och det bekräftar föräldrarna. – Jag har gått på så många föräldrautbildningar men inte förrän nu känner jag att vi liksom spelar i samma division, säger Lina och skrattar matt. Här handlar det inte om att man har svårt att få barnet att sova utan vi delar hela vardagsproblematiken.

Just den här gruppen är något av en expertgrupp, skrattar Anna-Maria Lundberg och mammorna i gruppen skiner upp. De är helt enkelt först ut och vi testar oss fram tillsammans hur ett bra upplägg kan se ut framöver för andra föräldrar i ”nöd”.

Tryggt rum utan pekpinnar

Så vad är det bästa med att ses så här? Förutom igenkänningen? – Jag tycker att det är skönt att kunna prata om saker utan att få pekpinnar eller råd, säger Karin och de andra nickar. Alla är eniga i att det är svårt med trots mest på grund av omgivningens reaktioner på de ofta starka känslor som barnen ger uttryck för. – Jag tycker att man kan få tips om hur andra har löst situationer. Det är inte så att man blir tipsad egentligen utan mer inspirerad. Och då blir det helt annorlunda, säger Malin.

De pratar om att det ofta känns som

Målet är att känna sig stärkt i föräldraskapet. Så att man orkar lite till.

att andra har synpunkter. Antingen att de tänker kritiskt om ens föräldraförmåga eller att de säger det rätt ut. Det hjälper inte självkänslan direkt. Madelene inflikar att kritiken också kan finnas inom själva familjen. – Jag tycker att det verkar vara vanligt med mjuka mammor och auktoritära pappor, säger hon. Även nu verkar det finnas en samstämmighet. – Jag tror att det vore bra med renodlade pappa-grupper där de kan kommunicera kring det här utan att känna sig malplacerade bland mammor, säger Madelene som en kommentar till att det bara är kvinnor med i Trots-gruppen.

Frizon för föräldrar

Alla är rörande eniga i att de gärna skulle fortsätta ses när de planerade tio träffarna är avslutade. En idé i början av projektträffarna var att även ses tillsammans med barnen men föräldrarna tycker att det behovet inte är lika stort som att stötta varandra. – Här får det handla om oss – föräldrarna – och det är skönt att få det utrymmet, säger Karin.

Efter en timme rundas samtalet av och återigen fylls skärmen av ivriga vinkningar. Madelene och jag pratas vid på tumanhand medan Anna-Maria plockar bort efter fikat. – Jag tycker att de här träffarna tar bort mycket skuld, säger hon eftertänksamt. Jag ser alla de här fantastiska föräldrarna som gör allt för sina barn och ändå är det svårt.

Hon ler och rycker lite på axlarna. – Och då kan jag acceptera att jag kanske också är en sådan. Det gör det faktiskt lite lättare. Man kan bara göra sitt bästa. ■

ANNA-MARIA LUNDBERG OCH JENNY GAVELLIN