Projekt om inkluderande musikundervisning
Genom åren har vi på ShareMusic återkommande arbetat med elektroniska och digitala instrument (EDI) i syfte att skapa möjlighet för fler att delta och att samskapa musik. Samtidigt har vi mött ett stort behov av fortbildning bland pedagoger och en osäkerhet om hur man använder denna instrumentgrupp i ordinarie undervisning.
Under hela 2023 har vi arbetat i nära samverkan med pedagoger som undervisar i musik och uttryckt en vilja att arbeta mer inkluderande i sin undervisning. I projektets uppstart träffade vi ett flertal pedagoger vid inspirationsdagar som vi anordnade i Göteborg och Nässjö. Därefter arbetade vi mera djuplodande med pedagoger och elevgrupper i Trollhättan, Kristinehamn, Värnamo och Sävsjö.
Våra workshopledare Jonas Jonasson och Tomas Hulenvik Klingberg har lett arbetet. De har träffat pedagoger och elevgrupper vid upprepade tillfällen och gett dem redskap för att arbeta vidare på egen hand samt utforska ett inkluderande och samskapande förhållningssätt.
Utifrån detta arbete kommer vi under 2024 sammanställa en metodhandledning i syfte att inspirera och stötta pedagoger att arbeta på egen hand tillsammans med sina elever. Den referensgrupp som är knuten till projektet har påpekat att bristen på utbildade musikpedagoger är särskilt stor i undervisning upp till och med årskurs fem, med andra ord i de årskurser som inte får betyg. Pedagoger som undervisar i de årskurserna är därför extra intressanta för oss att nå ut till med kunskap och inspiration.
Att lära i mötet med andra
När vi har unika samarbeten vill vi alltid försöka skapa mervärde för så många som möjligt. Ett konkret exempel från 2023 är att vi tog vara på vårt samarbete med NCA Small Theatre i Yerevan. När dansarna Christina Danielyan och Mher Zalinyan från Armenien besökte Jönköping för repetitioner och föreställningar gällande Min Konvention erbjöd vi dansaktörer i regionen att ta del av en workshop med dem. Dansestetutbildningen i Tranås nappade på erbjudandet och fick ett spännande möte med dansare som kom med nya perspektiv gällande hur man kan arbeta med inkludering, men också hur det är att arbeta som dansare i andra länder. Det blev en dag som gav möten och insikter som är viktiga för elever som eventuellt kommer att välja en bana som dansare eller danspedagog.
“Det var intressant att få testa olika saker för att få förståelse om hur vissa saker kan begränsa men ändå att hitta andra sätt till rörelse.”
Lina Andersson, danslärare Holavedsgymnasiet och Kulturskolan i Tranås
Utbytet inom Min Konvention gick även åt andra hållet. Här hör vi Linn Lindström, en av dansarna i Workensemblen som åkte till Yerevan för att spela föreställningen Min Konvention.
”Det var fantastiskt att i och med ’Min Konvention’ resa till ett land som jag kanske inte annars skulle upptäckt eller haft anledning att besöka. Att spela föreställningen för barnen i Armenien var ett kvitto på att vi kommer en lång väg i vår förståelse av varandra bara genom att kommunicera med kroppen.”
Linn säger att resan gav många bestående minnen av möten med såväl människor som natur- och kulturmiljöer, men hon tar också med sig deras sätt att arbeta med barn: ”Jag inspirerades av det stora engagemang som NCA.Small Theatre lägger på att undervisa så många barn som möjligt i flera olika konstformer.”
Spela tillsammans på distans
Under året har vi vid flera tillfällen fortsatt att utveckla arbetet med och demonstrerat hur man som musiker kan spela tillsammans online - på distans. Vi har bland annat medverkat i eventet ”Centering Disability in Online Musical Experiences” vid Stanford University, konferensen ”Instruments, Interfaces, Infrastructures: An Interdisciplinary Conference on Musica Media” vid Harvard University och på Vetenskapsfestivalen i Göteborg. Våra musiker Peter Larsson och Joel Mansour deltog även i ”Nownet Arts Conference”. Med rätt teknisk utrustning kan man uppnå den rätta känslan i samspelet, men det är ändå en omställning att befinna sig på olika platser och att inte vara i en replokal eller på en konventionell scen.
Joel utrycker känslan såhär: ”Jag och Peter har gjort detta några gånger nu och det känns som att vi börjat få in en slags rutin. Något slags avslappnat förhållningssätt till formens för- och nackdelar. Det finns något väldigt intressant med att sitta i sitt vanliga vardagliga workspace och musicera. Inger en viss typ av trygghet som inte går att ta med sig till en scen. Man kan planera och bygga upp en annan typ av setup när man har tillgång till alla sina prylar och mer tid till att förbereda sig.”
Ett koncept för inkludering i praktiken
ShareMusic har från start poängterat att allt inkluderingsarbete ska göras tillsammans med och gärna ledas av personer med funktionsnedsättning. Det är därför väldigt roligt när personer som lär känna varandra i våra projekt arbetar vidare på egen hand i syfte att dela sina kunskaper och erfarenheter med fler.
Mötet som ägde rum mellan musikern och skådespelaren Peter Larsson och regissören Michaela Granit i ShareMusics mentorsprogram blev avgörande för dem båda. Det resulterade i kortfilmen ”Genom glas”, men också i en vilja att arbeta vidare tillsammans. Under 2023 påbörjade de processen att ta fram ett föreläsnings- och workshopkoncept där de vill erbjuda alla som, i jobbet eller privat, möter personer med funktionsnedsättning att lära sig mer om inkludering, tillgänglighet och bemötande. När konceptet testades på medlemmarna i Nätverket för Universell Scenkonst (NUS) fick det ett fantastiskt mottagande.
”Äntligen en workshop som är på riktigt! Trots en stor grupp kände jag mig delaktig. Med värme, humor och otroligt fint samspel ledde Peter och Michaela oss genom samtal, film och övningar. De skapade ett tryggare rum där även tuffa ämnen var välkomna. Proffsigt och genomtänkt upplägg där Peters fantastiska konstnärskap och Michaelas stora erfarenhet inspirerade till vidare samtal och möten mellan människor i rummet.”
Veera Suvalo Grimberg, konstnärlig ledare för Danskompaniet Spinn
Min Konvention – en föreställning tar form
Min Konvention är ett av de projekt som varit hårdast drabbat av pandemins framfart. Mycket anpassningar har behövt ske, många samtal och mycket problemlösning. Men med engagerade och lösningsorienterade partners, stöttande finansiärer, tålmodiga och begåvade konstnärer och kreatörer, har vi till slut fått ihop det. Utmaningar utmynnar ofta i nya möjligheter!
Under 2022 tog föreställningen Min Konvention äntligen form på riktigt. Det förarbete regissören Karin Styvers gjorde med workshoppar tillsammans med barn i Armenien och Sverige omvandlades till manus, scener, rörelser. Under konstnärliga residens på Spira i Jönköping, Turbinen i Katrineholm, Mosaikteatern i Stockholm och även digitalt, har dansarna arbetat fram föreställningen i samarbete med Karin. Parallellt har vår musikensemble Elefantöra samverkat med tonsättaren Magnus Larsson som skapat musiken. Att Min Konvention blivit en föreställning har även inneburit att vi behövt rekrytera personal som ska jobba med produktionen: ljusdesigner, dansare, föreställningstekniker.
Ett
internationellt konstnärligt team
I oktober 2022 mötte föreställningen äntligen publik för första gången på Mosaikteatern. Nu fanns även huvudrollsinnehavaren på plats: ”Barnet”, en docka som är designad och tillverkad av armeniska dockmakaren Karine Yeghiazaryan. Vårt internationella samarbete med NCA Small Theater i Jerevan syns i föreställningen på flera håll. Scenografen Narek Minassian, som skapade föreställningens alldeles egna rum med vändbara skärmar har samarbetat med teatern sedan tidigare.
På scen hade vi även med oss en dansare från Armenien: Christine
Danielyan. Hon är även tränare på NCA och teaterlärare på Dilijan Community Center i Armenien. Övriga dansare i Min Konvention på Mosaikteatern var Karin Delén, Izabell Makiela och Linn Lindström. Efter föreställningen fick barnen prata med ensemblen och ställa frågor. Under vårt Artistic Talk i november berättade Karin och Christine att några barn var nyfikna på om Karin bara låtsades använda rullstol eller använde den ”på riktigt” också. Barnens åsikter om själva genomförandet av föreställningen gav direkt påverkan. Bland annat byttes den svarta dansmattan mot en ljusare, några av scenerna fick lite gladare slut och dockan fick mer uttryck via ljud. Inte språk och ord, utan ljud som ”åh!” ”tadaa!” och liknande, berättade Karin.
Delar ur Min Konvention kunde även ses under en ljusmanifestation för barns rättigheter i Jönköping och under Dansmässan i Stockholm. Våren 2023 spelas föreställningen på Spira i Jönköping. Det kommer att bli både offentliga föreställningar och skolföreställningar.
Karin Styvers, din vision har varit att skapa en tvärkonstnärlig produktion – en dockteater med inslag av dans. Varför har du valt just det här formatet?
–Det är spännande när dockspelet möter dansen eftersom båda konstformerna är rörelsebaserade. Jag är nyfiken på vad som händer med dockan när den hanteras av dansare och hur dockan reagerar när den möter dansen. Dessutom hade jag tidigt en tanke att föreställningen skulle innehålla så få ord som möjligt, vilket underlättas tack vare dansen.
”Strax innan premiärpubliken släpps in i salongen frågar dansarna om någon känner till barnkonventionen och vad den innebär. En liten pojke räcker upp handen och deklarerar: – Barnkonventionen säger att jag har rätt att leka!
Han säger det med en underbar självklarhet som rör de vuxna i rummet till tårar. Det är just detta som Min Konvention handlar om – att ge barnen som ser föreställningen kunskap om sin konvention och de rättigheter den medför.”
Ur en artikel på sharemusic.se
Tonsättare Magnus Larsson om musiken i föreställningen
–Har man en stark förutsättning som i Min Konvention, då är den med både konkret och undermedvetet. Den blir som ett filter som allting passerar igenom. Det konstnärliga resultatet påverkas oundvikligen av förutsättningarna. Här är det barnkonventionsfiltret först, sedan cello och elektronik. Det där filtret gör att det bara inte går att undvika att inspireras av det.
