EKON NR 4 2011
HANDELSHÖGSKOLANS I GÖTEBORG STUDENTKÅR
"Civilized life has altogether grown too tame, and, if it is to be stable, it must provide a harmless outlets for the impulses which our remote ancestors satisfied in hunting" Bertrand Russell Nobelpristagare i litteratur 1950
Ekon
PÅ JAKT
Text och Foto: Rasmus Wilhelmsson
Den sista av de fem bilarna sprutar iväg en skur av grus när den sladdar in på parkeringsplatsen vid Hovås Sport och Jaktskytteklubb. Ur den blåa Audin kliver de sista eftersläntrarna i HJSS, Handels Jakt och Skyttesällskap, som idag skall ha sin första officiella sammankomst.
Stämningen är god och kamratlig och majoriteten av deltagarna har tagit fasta på jaktens täta sammankoppling med mode och är dagen till ära klädda i tweed eller dylikt. Den mest imponerande kreationen står Louis-Philippe Rembry för iförd ljusa chinos med ändbrodderier och en mörkgrön quiltad jacka med matchande halsduk. – Vi klär oss bättre än vi skjuter. Skämtar en munter Karl Kwarnmark.
Vi får en grundlig genomgång av kompetent personal på plats. I huvudsak handlar det om säkerhet och vilken ände av geväret du förslagsvis vill befinna dig bakom. Vi går även igenom vapnet, en dubbelpipigt hagelbössa, samt principerna för att skjuta lerduvor. Ordet lerduva har sitt ursprung från den tiden när man särskilde sporten från den nu förbjudna tvillinggrenen levande duva. Föga förvånande, när 14 killar från Handels skall göra något tillsammans, utvecklas lerduveskyttet till en prestigefull tävling. Martin Beldau som innehar mest erfarenhet av skytte samt är en av initiativtagarna till HJSS tar plats vid den maskin som i ca 90 km/h slungar iväg lerduvorna eller skeets som de även kallas. Vi skjuter först 10 skott och efter att alla skjutit första rundan avfyrar vi ytterligare 3 skott.
28
Lerduveskytte visar sig vara betydligt svårare än jag kunnat föreställa mig. Vapnet är tungt och rekylen slår emot mitt nyckelben med obönhörlig kraft. Först nu tvingas jag inse att min infantila idé om att alla otalig timmar med "Duck Hunt" till Nintendos 8-bitars konsol skulle ha förvandlat mig till Carl Hamilton inte fallit ut riktigt som jag hoppats… jag suger.
Lyckligtvis är jag långt ifrån den enda som inte skulle platsa i Svenska Skyttelandslaget. Trots att de flesta av oss har begränsade erfarenheter av vapen och jakt har vi ett par fantastiskt roliga timmar. Det enda som skapar en mild irritation är den stor mängd åskådare vi dragit till oss i form av mygg. En grupp äldre herrar vid banan intill skjuter minst sagt betydligt bättre än flera av oss, men verkar inte ha hälften så skojigt eller vara ens bråkdelen så uppklädda.
"
Vi klär oss bättre än vi skjuter.
När jag äntligen med min sista patron lyckas pulverisera min första bjärt orangea lerduva är lyckan total. Asfalttjära och krita sprider sig för vinden och krutröken sprider en ljuv doft av seger eller åtminstone inte förlust. Carl Hamilton kan slänga sig i väggen, att slippa förnedringen att bomma samtliga mina duvor värmer mig mer än det 3 lager kläder jag kände för nödvändigt att bära idag.
29