NU TÖMS BUREN


ITALIENSKA RECEPT Mat för det ljuva livet
LÄS UTDRAGET Ny bok om djurfabrikerna





Tina Hogevik
SOM NY RIKSORDFÖRANDE för
Djurens Rätt vill jag först passa på att tacka för förtroendet att leda organisationen framåt under de kommande två åren. Längre fram i detta nummer får du bekanta dig närmare med mig och några av mina kollegor i Djurens
Rätts nya riksstyrelse, och höra mer om mina tankar om framtiden. För vi befinner oss i en tid då mycket står på spel för djuren. Djurens Rätt kommer att fortsätta driva på för förändring – globalt, inom EU och på hemmaplan. Vårt fokus kommer att ligga stadigt på att förbättra livet för de djur som är flest och har det sämst, samtidigt som vi håller blicken lyft mot vår vision om ett samhälle där djur ses som kännande individer med rätt till sina egna liv.

Tina Hogevik är riksordförande för Djurens Rätt.
MEN INNAN VI kavlar upp ärmarna behöver vi ägna en stund åt firande. Det här numret bjuder på en stor special om två tunga milstolpar i arbetet för djuren: de tomma burarna för både hönorna och minkarna. Vi dyker ner i de avgörande ögonblicken, strategierna bakom påverkansarbetet och de decennier av envis kamp som lett oss hit. Det är en berättelse om övertygelse, samarbete och uthållighet – och den är värd att uppmärksamma. Att förändra världen för djuren är ett långsiktigt arbete, ofta kantat av motstånd, tålamodsprövningar och en frustrerande känsla av att det går för långsamt. Därför är det så viktigt att vi stannar upp och reflekterar kring de framsteg som görs. Och att Sverige nu blir fritt från pälsindustri och burar i äggindustrin är inget annat än historiskt.
TINAS
23 –26 september: Jag är på plats i Djurens Rätts monter på Bokmässan i Göteborg, och samtalar om djurrätt med besökare och företrädare för olika branscher och organisationer.
Detta är resultatet av åratal av målmedvetet arbete från medlemmar, volontärer och anställda som aldrig gav upp, även när det kändes tungt. Att fira är inte bara ett sätt att visa tacksamhet till varandra och lyfta dem som gått före – det är också ett sätt att hämta ny energi, bygga hopp och fortsätta kampen för alla de djur som fortfarande väntar på frihet. För nästa steg är ett totalt burförbud, även inom hela EU.
SÅ JAG LÄSER detta nummer med partyhatten på, och hoppas att du gör detsamma. Tack för att du har stått stadigt på djurens sida, och för att du fortsätter att stå kvar. Jag ser fram emot att skörda nya segrar för djuren tillsammans med dig! ●
26 oktober: Vi bjuder in till medlemsforum för Djurens Rätts medlemmar. Mötet hålls digitalt, och är ett utmärkt tillfälle för dig som medlem att fördjupa ditt engagemang inom organisationen. Ses vi där?
22 oktober: Möte med Djurens Rätts riksstyrelse. Vi följer upp arbetet för djuren och tittar på hur vi ska prioritera framåt för att göra skillnad för de som är flest och har det sämst.
1 november: Vi är på plats som utställare på den nya mässan Vegokraft i Göteborg, där jag också föreläser om Djurens Rätts påverkansarbete och hur vi arbetar med politik och företagssamarbeten.

Innehåll -
Nr 32025
Svensk päls är nu historia. 16
Fokus
”Vi visste att det bara var en tidsfråga”


Intervju
Tina Hogevik. I huvudet på nya riksordföranden.

Stor special
06 Burarna är borta. Under 2025 kom det efterlängtade beskedet – Sverige är nu fritt från buräggsproduktion. Genombrottet kom genom Djurens Rätts arbete med att få företag att bojkotta burägg, men vägen till att få hönorna ur burarna var slingrig.
16 Minkfarmning nedlagd. Från och med 2025 är svensk pälsdjursfarmning historia. Nästa mål är att förbjuda pälsdjursfarmning i hela EU – och målet är redan inom räckhåll.
Agenda
27 Framgång. Kycklinglöfte från fem storföretag.

Intervjuer
32 Ny på jobbet. Lär känna Tina Hogevik, ny riksordförande för Djurens Rätt.
39 Hej styrelsen! Avstämning med kvartett ur styrelsen.
Välj Vego!
41 Italienskt från Hollywood. Snack med Tara Punzone som driver hyllad restaurang mitt i kändismeckat.
Redaktionsfrågan: I det här numret firar vi! Ett måste för att du ska bli på kalashumör?
JOSEFIN STRANG, redaktör [frågesport] BENNY ANDERSSON, ansvarig utgivare [prinsesstårta] AGNES DUNDER, art director [britpop] REBECCA JOHANSSON, Välj Vego-redaktör [snacks och bubbel] LINN ÅKESSON, skribent [bra högtalare] NANNA THYDÉN, skribent [Veronica Maggio] CORAL RICOTE LAJUSTICIA, skribent [dans, dans, dans]
Frågor om Tidningen Djurens Rätt? Du når redaktionen på djr@djurensratt.se Vill du annonsera? Mejla annonser@ djurensratt.se
OM ORGANISATIONEN

44 Frestelser. Vegorecept på Taras italienska klassiker.
48 Ät! Godaste vegonyheterna.
49 Bäst i burgartest.
Agera
51 Lyckad 20-åring. Så blev sommarturnén en succé.
58 Ny bok om djurfabriker. Författarintervju och smakprov ur boken.
63 Djuren och debatten.
64 Expertsvar. Jag blir tokig på kycklingvurmen, hjälp!
66 Det hände sen.
49 64 58 32 44 51
28 EU. Lägesrapport om nya djurskyddslagstiftningen.
29 Kampanjkollen.
30 Kommunranking. Årets granskning är klar – bäst i Sverige är Nykvarn.


TINA HOGEVIK, riksordförande, ordforande@ djurensratt.se
BENNY ANDERSSON, generalsekreterare, benny.andersson@ djurensratt.se
Frågor om Djurens Rätt eller ditt medlemskap? djurensratt.se info@djurensratt.se 08-555 914 00
Postadress: Box 171 32
104 62 Stockholm
Besöksadress: Hornsgatan 123 117 28 Stockholm
Plusgiro: 90 10 87-7
Pressärenden: 070-649 20 41 press@djurensratt.se
Vill du ändra din adress?
Gör ändringen direkt på djurensratt.se/adressandring eller ring 08-555 914 40. Vill du bli medlem?
Besök djurensratt.se/medlem eller ring 08-555 914 00.
Tidningen ingår i medlemskapet, prenumeration kostar 200 kr/år. Tidningen finns även som taltidning och bläddrings-pdf.
Materialet i tidningen publiceras även på webben. Återpublicering kan också ske i bok eller annan trycksak. Den som medverkar i tidningen med text eller bild anses normalt medge detta inom arvodets ram. Läsarbrev är välkomna men arvoderas inte och kan redigeras. För obeställt material ansvaras ej.
Tryck: Stibo Complete ISSN 0345-2409 Årgång 123



Utraderat
I över 15 år har Djurens Rätt fått företag efter företag att bojkotta burägg.
Det fungerade, och nu är burarna borta. Det här är berättelsen om denna historiska framgång.

Utraderat

Framgång: Hönor
Den här historien har ett lyckligt slut, men berättelsen börjar nere på botten. Djurens Rätt är besegrade, stämningen på huvudkontoret är usel. Året är 2008, två år in i den första alliansregeringen. Djurskyddsmyndigheten som instiftats fyra år tidigare, kronan på verket som skulle lösa flagranta djurskyddsproblem, har nyligen knycklats ihop av alliansregeringen. Inte nog med det, århundradets chans att förbjuda minkfarmning hade precis pulvriserats. – Årtionden av arbete försvann. Vi hade genombrotten i våra händer, men de rann mellan fingrarna. Det var en jädra smäll självförtroendemässigt. Och som vanligt när det går dåligt vill man sparka tränaren, minns Benny Andersson som på den tiden var kampanjchef hos Djurens Rätt.
DET ÄR GNABB OCH gnäll i Djurens Rätts korridorer på Stockholmskontoret. Vems är felet att djurskyddsmyndigheten föll efter bara tre år? Eller att minkbranschen lyckades förhala lagskärpningarna som skulle sätta stopp för branschen? Som salt i såren hade dessutom medlemsantalet sjunkit stadigt i över tio år. – Vi var ett sånt losergäng. Moralen var otroligt låg, det fanns ingen geist, möten var deppiga och dränerande. Jag kände att vi måste få tillbaka vår fighting spirit. Vi behövde vinna matcher, helt enkelt.
SÅ FRÅGAN BLEV, vilken är den lägst hängande frukten? På Djurens Rätts filial i Göteborg var arbetsron bättre, och i Benny Anderssons mejlinkorg fanns obskyra nyhetsbrev, ett av dem kom från djurvänner i USA. Barack Obama hade precis vunnit presidentvalet och när Kalifornienborna gått till valurnorna hade de i samma veva
fått rösta om hönsburar. Kalifornien blev därmed bland de allra första med att få bort burarna i äggindustrin. Kanske vore det värt med en ny offensiv mot hönsburarna i Sverige, den här gången genom att pressa företag att bojkotta burägg?
– En del hade bränt sig på buräggsfrågan, och nästan gett upp den, förklarar Benny Andersson.
Anledningen till uppgivenheten?
Buräggsfrågan hade gått upp som en sol och ner som en pannkaka. Under sent åttiotal gav politikerna tumme upp för att förbjuda äggindustrins burar. En monumental triumf, men djurvännernas segertårta skulle snart fastna i halsen. Under den tioåriga utfasningsperioden satte sig äggbranschen på tvären och vägrade lyda lagen, åren gick och burarna bestod. Branschen fick sin vilja igenom, lagen om burförbud revs upp. Denna flopp bidrog till att många modfällda Djurens Rättare börjat betrakta burarna som odödliga.
– Det fanns en låsning i form av ett moment 22. Om lagstiftning inte finns, varför sluta sälja burägg? Om burägg säljs, varför lagstifta mot det? Politikerna ville inte ta i frågan. Och vissa inom Djurens Rätt ville rent ideologiskt inte prata om att företag ska sluta med burägg, utan sikta in oss på speciesism och veganism. Hade jag suttit på kontoret i Stockholm hade min idé om en buräggskampanj nog blivit nerskjuten, tror Benny Andersson.
Att djurrättsrörelsen river i gång kampanjer mot enskilda företag var inte nytt. Under tidigt 2000-tal anslöt sig hundratals modeföretag till djurrättsrörelsens pälsfria lista, dock är päls en lyxprodukt som gemene man lättare kan bojkotta. Men hur starkt motstånd skulle Djurens Rätt kunna uppvigla mot en matvara som de flesta svenskar äter varje dag?
VI BYTER PERSPEKTIV. Du är en kyckling av värphybridrasen lohmann som precis pickat dig ur skalet någonstans i Sverige. Ingen mamma i sikte, det visar sig att du är i en kläckningsmaskin, där våning efter våning med gula dunbollar tultar runt bland äggskalen. Dina nykläckta bröder kommer aldrig att lägga ägg, därför sorteras de bort av raska människohänder för att gasas ihjäl samma dag. Hela 15 000 tuppkycklingar om dagen bara här i Sverige, men det vet inte du, för du är en hona som trängs i en transportlåda på väg mot din barndom. Du ska nu tillbringa 16 veckor i en bur med några av dina jämnåriga. Allt du vill göra är att knyta an till din mamma, gömma dig under hennes vinge när det känns otäckt, lära känna din flock på sisådär tio–trettio höns, och lära dig att picka fram goda maskar ur jorden. I stället

Den här hönan levde på en svensk buräggsanläggning under 2012. Nu har de sista burarna skrotats, ett genombrott som skett genom Djurens Rätts arbete med att få företag att bojkotta buräggen. Nathalie Söderström hos Djurens Rätt tror att dialogen med företagen varit möjlig tack vare att organisationen har gott anseende.
– Många har koll på oss och vad vi gör. De vet att vi är Sveriges ledande djurrätt- och djurskyddsorganisation. Att vi har 50 000 medlemmar och är stora i sociala medier bidrar.
får du försmak på resten av ditt liv i en bur. När de 16 uppfödningsveckorna är över är ditt reproduktionssystem moget. Människohänder igen, du lyfts ner i en transportbur, i den skumpande lastbilen hörs förskrämt kackel från dina systrar som är lika rädda som du är. Snart visar det sig att ni dragit ännu en nitlott. Resten av ditt korthuggna liv ska du sitta i en klaustrofobisk bur som du delar med upp till 16 hönor – ni har knappt ett A4-ark vardera, det är

för trångt att ens sträcka ut vingarna, gallergolv under era fötter. Varje dag kommer du att pressa ut ett ägg som rullar bort på löpande band, på bara en månad har du lagt fler ägg än vad dina vilda förfäder gör under en hel livstid. Egentligen skulle du ha blivit uppemot 15–20 år gammal, men när du så småningom blivit ett och ett halvt år gammal är din kropp för sliten för att värpa ägg i samma takt, och du skickas därför till slakt.
ÄGGFABRIKEN I SIFFROR
2,25 miljoner
Så många hönor satt i äggindustrins burar när Djurens Rätt för snart 20 år sedan började uppmana företag att bojkotta buräggen.
9 miljoner
hönor finns i svenska äggindustrin, fördelat på 300 företag. Frigående inomhus är den vanligaste formen av djurhållning i äggfabrikerna.

I media
Djurens Rätt har gjort grovjobbet med att få bort burarna från svensk äggindustri – nu är det dags för politikerna att sätta punkt och förbjuda burhållningen. Det var budskapet i debattartikeln skriven av riksordförande Tina Hogevik, publicerad i Altinget.
4,5 ägg
äter en genomsnittlig svensk varje vecka. Det innebär att varje år dör en höna och en tuppkyckling per invånare i Sverige. Djurens Rätt förespråkar att äggkonsumtion väljs bort helt och hållet.
25 000 hönor
finns på en genomsnittlig äggfabrik i Sverige. Ungefär 30 företag har fler än 50 000 hönor.
”Det brände i luftvägarna, luften var frän och full av ammoniak. Mina kontaktlinser skrumpnade ihop på mindre än en minut.” – Benny Andersson
– Burarna berövar hönorna på i princip det mesta i deras liv. De reduceras till biologiska maskiner, en produktionsenhet som ska sitta still, äta foder och pluppa ut ägg, säger Benny Andersson.
Han glömmer aldrig den dagen för många år sedan, då han tillbringade två minuter med hönor som hölls i bur. Benny Andersson var då en 19-åring med yrvaket djurrättsintresse som lät nyfikenheten ta överhanden när han fick syn på en äggfabrik längs landsvägen på västkusten. Dörren var olåst. Först, oväsen från 10 000 förskräckta hönor. Sedan, den hisnande åsynen av rader efter rader med karga hönsburar staplade på höjden, så långt han kunde se. I luften virvlade en dimma av miljontals små partiklar, Benny ångrade första andetaget.
– Det brände i luftvägarna, luften var frän och full av ammoniak. Mina kontaktlinser skrumpnade ihop på mindre än en
minut. Jag skojar inte, jag var därinne max två minuter, det gick inte att vara kvar där inne. Det var väldigt, väldigt skruvat. Jag tror ingen människa skulle vara oberörd av att vara där inne.
När organisationen Charity Entrepreneurship lät forskare utvärdera 15 arters tillvaro visade det sig att hönorna i äggindustrins burar led allra mest. Benny Andersson instämmer i bilden av att det inte finns något värre öde än att vara en höna i buräggsindustrin. Manad av detta faktum satt Benny Andersson där på Göteborgskontoret under 2008 och funderade på vilket företag han ska störa allra först. Valet föll på Hemköp.
UNDER LOPPET AV två veckor fick Hemköp tusentals mejl, och det var allt som behövdes för att få Hemköp att plocka bort kartongerna med burägg från butikerna. Lätt som en plätt. Benny Andersson får hybris, men kommer få ångra att han hoppade över schackbrädets övriga pjäser och direkt attackerade drottningen.
– Vi vann så snabbt att vi blev lite stöddiga och sa "okej, vad är nästa?". Ica var största spelaren, så vi tyckte att Ica var nästa. Så här i backspegeln kan jag se att vi var lite naiva, säger han.
Ica var en tuffare nöt att knäcka än lilla Hemköp, som var minsta kedjan på marknaden. Mejlbombningen bet inte på Ica och Benny Andersson tillbringade många timmar under 2009 med att stå och frysa utanför Icabutiker med plakat i handen. Helt fruktlöst var det inte, två av tre

Forskning: Hönor är stressade i burar
Forskare kan mäta hur stressade och olyckliga höns är genom att provocera fram en reaktion som formellt kallas tonisk immobilitet, men i folkmun kallas spela död-reflexen. Bland höns som är stressade inträder reflexen tidigt och håller i sig längre – och det här har forskare konstaterat bland hönor som hålls i burar. Att få sprätta runt och umgås är viktigt, hönor som lever i en liten flock på golv har nämligen en lindrigare spela död-reflex än hönor i burar. Källa: Världens vanligaste fågel av Per Jensen (Natur & Kultur, 2021)
De stora hönslänen är Östergötland, Skåne, Västergötland, Halland och Kalmar enligt branschföreningen Svenska Ägg. I ett eget dokument konstaterar Svenska Ägg att buräggsproduktionen minskat eftersom handelskedjor slutat sälja burägg. Frigående inomhus är ohotat den största produktionsformen numera.


SAGT I SOCIALA MEDIER
I juni kunde Djurens Rätt dela nyheten att Sveriges hönor inte längre sitter i burar. Hela 226 815 personer nåddes i sociala medier, som lämnade 536 kommentarer, 7 808 gillamarkeringar och gjorde 575 delningar.
Helt fantastiskt! Tack för det beundransvärda arbete ni gör! – Josefine
Underbart. Minns att redan på 70-talet hade vi text på bussarna i Västerås, att förbjuda burhönshållning. Det har tagit 50 år. Bättre sent än aldrig! – Annmari Wow! Vilken fin seger för oss men framför allt för hönorna! – Paula
Fantastiskt! Äntligen en glad nyhet. Vi behöver fler såna nyheter. Och all heder till Djurens Rätt! – Kenneth
Framgång: Tidslinje -
Burarna växte fram för 70 år sedan, och efter 17 år av företagspåverkan har den sista buranläggningen lagts ner.
SÅ BLEV SVERIGE BURFRITT
1998
Det stora sveket
1950-TALET
Djurfabrikerna startar
Djurhållningen blir allt mer industrialiserad, det enklaste och billigaste sättet att producera ägg i stor skala är att stänga in hönorna i trånga burar. Dessa blir snabbt branschstandard, blott 30 år senare sitter 95 procent av världens alla hönor i äggfabrikernas burar.
Det är här som politikerna hade chans att genomdriva det utlovade burförbudet. Den tioåriga övergångsperioden når sitt slut och äggindustrin har vägrat att rucka på burarna. Det ledde till att lagen revs upp och burhållningen fortsatte, medan Djurens Rätt protesterade i den offentliga debatten och med politiska verktyg. De kommande åren införs märkning av ägg för att konsumenterna ska kunna välja bort burägg.
1975
Djurens Rätt höjer rösten
Under slutet av 1970-talet börjar Djurens Rätt rikta ljuset mot problemen med äggindustrins burar, frågan får stor draghjälp från folkkära författaren Astrid Lindgren. Djurens Rätts Benny Andersson och Anna Harenius delar bilden av att djurvännerna från denna era gjorde ett enormt viktigt arbete: dels att informera allmänheten om hönornas verklighet, dels att så ett viktigt tankefrö – att det behövs ett frigående alternativ till äggbranschens burhållningsnorm.

Buräggsprotest under 2019.

1988
Löfte om förbud
Astrid Lindgren får en efterlängtad 80-årspresent, statsministern lovade att avveckla burarna. "Höns för äggproduktion får inte inhysas i burar" skrivs det in i
Ingvar Carlsson och Astrid Lindgren på hennes 80-årsdag.

2005
"Ett otyg" uppstår
Genom att lansera så kallade inredda burar lyckades äggbranschen kringgå kritiken mot burhållningen. "Ett otyg", anser Benny Andersson. Djurens Rätt sågar burarna i remissyttranden och i media. I varje bur trängdes upp till 16 hönor. Sittpinnarna var i princip på burgolvet, vilket gjorde att pinnarna inte gav hönan någon trygg vila – forskare har sett att höns är beredda att jobba hårt för att få sitta högt och skyddat. Dessutom var "redet" ett sluttande gallergolv utan bäddmaterial.
2019
9/10
svenskar
2017
Efterfrågan rasar
Under åren som gått har Hemköp, Coop, Willys, Lidl, Netto och City Gross slutat sälja buräggskartonger, efter dialog med Djurens Rätt. En ny växel läggs i, Djurens Rätt får livsmedelskedjorna att även fasa ut burägg som ingredienser i egna märken. Det leder till en snabb minskning av antalet hönor i bur, som nu är nere på 13 procent. Det är tydligt att äggindustrin inte betraktar buräggen som någon framtidsbransch – ansökningar om att bygga nya buräggsanläggningar har inte inkommit sedan 2010.
Vind i ryggen

2021
Sista spelaren ger upp
Efter 13 års kampanj säger Ica till slut nej till burhållning av hönor. Vid det här laget har dessutom 95 procent av landets kommuner valt bort burägg vid upphandling. Nu är det bara 3,5 procent av hönorna som lever i burar.
Djurens Rätt har väckt stark opinion, en undersökning visar att nio av tio svenskar vill förbjuda burhållning. Landets tre största grossister antar varsin buräggsfri policy efter dialog med Djurens Rätt. Kampanjen Släpp burarna lanseras. Andelen hönor som hålls i burar är nu nere på åtta procent.
2008
Börjar påverka företag
Vid det här laget är det 40 procent av Sveriges hönor som lever i äggindustrins burar, vilket motsvarade cirka 2,2 miljoner individer.
– Allmänheten trodde att burarna var borta, att de var förbjudna i Sverige. Vid omstarten 2008 hade det varit ganska tyst i frågan i tio år, så vi fick väcka frågan till liv, säger Benny Andersson. Efter att lagstiftningslöftet från 1988 smulats sönder så väljer Djurens Rätt att testa en annan väg, nämligen att få företag att bojkotta burägg. Det ska senare visa sig bli början på slutet för buräggsproduktionen i Sverige.
Hönrietta minglar under 2015.
2020
EU-förbud?
2024
Mållinjen i sikte
Grossistjätten Martin & Servera färdigställer sin utfasning av burägg. Totalt har över 85 företag valt bort burägg efter dialog med Djurens Rätt. Andelen hönor i burar är nu under en procent.


Den 2 oktober överlämnas 1,4 miljoner namnunderskrifter till EU-kommissionen, 50 000 av dem har samlats in av Djurens Rätt. Detta monumentala medborgarinitiativ, End the Cage Age, är ett samarbete mellan 140 organisationer från olika EU-länder. Kravet? Att all burhållning i EU:s djurfabriker fasas ut. Året därpå lovar kommissionen att burhållning av djur i lantbruk ska förbjudas i linje med folkopinionen – men lagstiftningsförslaget är kraftigt försenat (trolig presentation blir 2026).
2025
Beskedet: Burarna är borta
Djurens Rätt får bekräftat att alla burar är tomma. Minst 17 miljoner hönor har räddats från burhållning sedan 2008, tack vare Djurens Rätts företagspåverkan. På ett och samma år har alltså både buräggsindustrin samt minkfarmning försvunnit från Sverige. – Det är engagerade djurvänner runtom i Sverige som har rott detta i hamn. Vi har påverkat företag, kommuner och drivit kampanjer utan att ge upp. Detta är ett tydligt bevis på att långsiktigt och enträget påverkansarbete gör skillnad, säger Benny Andersson.
Framgång: Hönor
Ica-butiker slutade sälja burägg det året, men en central policy uteblev.
– Det var där vi började fråga oss, vänta nu, vad är effektivt? Vi insåg att vi hade lite förståelse för hur företagen fungerar. Vi som jobbade med företagsrelationer då var rena praoelever jämfört med dagens team, vi la alldeles för lite tid på den inledande dialogen, vilket gör att vi kan skruva upp temperaturen i stället för att börja med bastuvarmt. I dag har vi en annan ingång – vi måste kunna eskalera saker, säger Benny Andersson.
TILLBAKA TILL RITBORDET. Benny Andersson testar en ny strategi, att övertyga de mindre spelarna om att bojkotta burägg och därmed kunna nyttja grupptryck för att pressa matbutiksjättarna, de största inköparna av ägg från hönor i burar. I den här vevan uppfattar buräggsföretagen det existentiella hotet och bildar intresseorganisationen Moderna Ägg, som kommande år hävdar på debattsidor att burhönor mår bättre än frigående hönor, och ägnar sig åt pajkastning mot Djurens Rätt.
Åren går, inte förrän påsken 2013 kommer genombrotten. Inom loppet av bara några timmar bekräftar både Willys och Coop att äggen försvinner från sortimenten. 2016 kapitulerar Lidl, 2017 ska det bli City Gross tur. Men på Icas hyllor kvarstod kartongerna med burägg.
VÅREN 2016 PUBLICERAR Djurens Rätts medlemstidning ett reportage om hönorna i burarna och faktumet att Ica, som utgör hälften av dagligvaruhandelns marknad, då var ensam i branschen om att fortsätta sälja kartonger med burägg. Reportaget blir läst av statsvetaren Nathalie Söderström som lägger upp en bild ur tidningen på sin Instagram:
När jag läser om hur kycklingar och höns behandlas inom äggindustrin blir jag så otroligt ledsen. Jag blir dessutom jävligt arg när ett jätteföretag som ICA inte har några planer på att sluta sälja burägg, skärpning för fan ICA!
Snart ska Icas envishet visa sig bli hennes problem, året därpå är Nathalie Söderström nyanställd inom företagspåverkan hos Djurens Rätt och tar över stafettpinnen från Benny Andersson. Hennes karriär får en rivstart. Under en av de första arbets dagarna noterar hon att Mathem säljer ägg från hönor i burar, så Nathalie knåpar ihop ett mejl om burägg och får snabbt svaret "nu är buräggen bortplockade".
SAGT I SOCIALA MEDIER
UNDERBART!
Har kämpat för
Djurens Rätt (förr NSMPD) i över 50 år nu. Tack för ert fina arbete! – Anne-Greth
Så glädjande! Inte en dag för tidigt. Tack till Djurens Rätt och alla andra kämpar för att ni finns!
– Marianne
Trägen vinner! Fantastiskt roligt att höra och inte en dag för tidigt! – Cecilia
Man blir tårögd. HEJA @djurensratt!!! Så stolt att vara medlem – Thaís


I media
Nyheten om att buräggsproduktionen är borta lyftes bland annat av Tidingen Syre, Feber, Nya Dagbladet, Landets Fria och politiska kommentatorn Marcus Oscarsson. Djurens Rätts generalsekreterare Benny Andersson intervjuades om nyheten i danska Verdens Bedste Nyheder.
– Det kändes väldigt häftigt att kunna påverka ett så stort företag, så direkt. Sedan dess har det aldrig hänt att det gått så snabbt, konstaterar hon roat.
Nu, snart tio år senare, är Nathalie Söderström chef för företagsrelationer hos Djurens Rätt. Att få företag att välja bort produkter från den värsta sortens djurhållning har blivit ett oumbärligt påverkansverktyg för Djurens Rätt. Mejl och möten med dålig stämning har hunnit bli lite av ett expertområde för Nathalie Söderström.
– Först och främst handlar det om att göra skillnad för djuren, såklart. Det är vad jag bär med mig under varje jobbigt samtal, varje gång någon på ett företag skriker på mig. Jag gör inte det här för min skull, jag gör det för djuren som inte kan skapa förändring själva. Ibland blir det iskall stämning, det får man räkna med. Vi kommer ju trots allt och lyfter faktumet att företaget stöttar en hemsk djurhållning, vilket många inte vill inse där och då. Folk kan bli obekväma och defensiva, men vi presenterar ett problem och vad företaget kan göra som ett första steg för djuren – att säga nej till burhållning av hönor.
Nathalie Söderström minns augustidagen 2019 då hon började tro att det faktiskt var möjligt att nå målet, att tvinga svenska äggfabriker att skrota burarna. Några månader tidigare hade hon haft ett spänt möte med Sveriges största matgrossist, Martin & Servera, därefter hade det blivit tyst i luren. Den där hoppingivande augustidagen satt Nathalie Söderström i ett möte på Stockholmskontoret och får då ett mejl som fick henne att tappa fokus. Grossistjätten hade beslutat att buräggen skulle ryka både från egna och andras produkter, vilket skulle ge enorma ringar på vattnet.
– När jag senare pratade med äggproducenter hänvisade de till Martin & Serveras beslut. Företagen påverkar producenterna och leverantörerna, dessutom är företagens beslutsgång ofta mycket kortare än de politiska och de kan därför göra relativt snabb skillnad för djuren som föds upp i djurfabrikerna. Buräggsfrågan är ett exempel där konsumenter och företagen drivit på frågan, detta efter många års arbete av Djurens Rätt, säger Nathalie Söderström.
ÖVER ETT DECENNIUM har gått sedan Benny Andersson startade mejlkampanjen mot Ica och huttrade utanför Icabutiker med protestplakat ihop med andra djurvänner. Skam
”Djurens Rätt kräver ett lagstadgat förbud mot burhållning omgående. Det finns inget att vänta på nu.”
– Benny Andersson
den som ger sig. Våren 2021 valde Ica att ta avstånd från burägg, och därmed hade Djurens Rätt sett till att Sveriges samtliga livsmedelskedjor blivit buräggsfria. Sammanlagt har uppemot 85 företag sagt nej till burhållning av hönor efter kontakt med Djurens Rätt. När Benny Andersson för 17 år sedan bestämde sig för att ge kampen mot buräggen en ny chans, så satt nästan hälften av landets hönor i burar. Att inte kunna sträcka ut vingarna var vardagen för 2 250 000 hönor i Sverige. Djurens Rätts påtryckningar mot ägginköpande företag gjorde att antalet hönor i burar dalade snabbt under 2010-talet.
– Förändringen borde ha skett via lagstiftning, med tydliga skarpa förbud och regler i enlighet med portalparagraferna. I stället kom det till stånd via en långsam nedmalning, ett företag i taget, säger Benny Andersson.
I januari 2025 kom de första tecknen på att kampen faktiskt var vunnen. På Djurens Rätts förfrågan uppgav branschorganisationen Svenska Ägg att burarna i stort sett var borta. Anna Harenius, sakkunnig hos Djurens Rätt, bestämde sig för att verifiera saken hos länsstyrelserna, Livsmedelsverket och Jordbruksverket.
– Jag hade inte riktigt vågat tro på att burarna skulle försvinna genom vårt arbete mot företag, jag trodde buräggen skulle hänga kvar för att dessa ägg göms som ingredienser och vid läkemedelstillverkning, säger Anna Harenius.
Men så satt hon där, med ett mejl från Jordbruksverket som var den sista bekräftelsen på att Sverige inte längre har buräggsproduktion.
– Det var svårt att ta in. Det finns länder som har lagstiftning mot burar, men vi är först i världen med att få bort burarna utan lagstiftning, med företagspåverkan.

Det faktumet är bitterljuvt. Att burarna är borta från svensk äggindustri är en enorm framgång, men Djurens Rätt är kritiska mot faktumet att en medlemsorganisation tvingats
göra grovjobbet för att politikerna ska slippa få skit under naglarna.
– Det är jättekonstigt att vi har behövt lägga ner så mycket tid, energi och resurser för att få till det här. Sen går politikerna runt och hävdar att vi har väldigt bra djurskydd. Burarna är borta men det är vi, Djurens Rätt, som åstadkommit det eftersom politikerna vägrat ta några beslut. Det tog lång tid för hönorna och burarna, vi hade föredragit att politikerna var redo att kavla upp ärmarna. Frustrerande, säger Anna Harenius.
Hon lyfter faktumet att Sveriges djurskyddslag uppger att djur ska kunna röra sig obehindrat och ha möjlighet att utföra naturliga beteenden – inte förenligt med ett liv i trång bur. Länder som Danmark, Tyskland, Österrike, Tjeckien, Slovakien och Luxemburg har redan förbjudit eller börjat fasa ut burarna av djurskyddsskäl. I Sverige har opinionen länge varit stark, nio av tio svenskar vill förbjuda burhållningen, trots det har Djurens Rätt tvingats göra grovjobbet. Benny Andersson säger att bollen nu är hos politikerna, kusten är klar för att besluta om en lagstiftning som säkerställer att en höna aldrig igen ska buras in i en svensk äggfabrik.
– Nu måste Sverige ta nästa steg. Djurens Rätt kräver ett lagstadgat förbud mot burhållning omgående. Det finns inget att vänta på nu, säger han.
FRAMGÅNGEN TILL ÄRA blev det gofika på Djurens Rätts kontor, en välbehövlig batteriladdning inför nästa fas där Djurens Rätt blickar ut i Europa. En rapport från 2019 visade att 47,8 procent av hönorna i EU då hölls i bur. Djurens Rätt har axlat rollen som mentor för djurrättsorganisationer utomlands, som också vill montera ner djurfabriker med hjälp av företagspåverkan. Framtiden ser ljus ut. Genom den europeiska jättekampanjen End the Cage Age från 2018 har banan sopats för att förbjuda burhållning i djurfabriker i hela EU. Ett lagförslag väntas under 2026 och Djurens Rätt följer frågan noga – i juli lämnade organisationen synpunkter kring den pågående översynen av EU:s djurskyddslagstiftning.
Det tog ungefär 16 år för Djurens Rätt att montera ner burarna från de svenska äggfabrikerna. Under åren som gått har minst 17 miljoner hönor sluppit ett liv i bur som direkt följd av Djurens Rätts företagspåverkan.
– Djurens Rätts medlemmar har visat att förändring är möjlig, även när politiken sviker. Att Sverige är fritt från burar är enormt viktigt för hönorna – och en seger för alla som har stått på deras sida, säger Benny Andersson. ●

Framgång -
Adjö, svensk päls
År 2025 markerar slutet för en epok
där miljontals djur i Sverige stängts in i trånga burar och dödats för att deras päls skulle bli modeplagg. För Djurens Rätt är slutet för svensk pälsdjursfarmning en stor seger och början på något ännu större.

Framgång: Minkar -
Efter ett halvt sekel av envis opinionsbildning, kampanjer och politiskt nötande är kampen vunnen: Alla minkfarmer i Sverige lägger ned. Det som en gång var status – en minkpäls på axlarna – hör nu till historien, och opinionen verkar ha gjort en helomvändning. Men vägen hit har varit allt annat än rak.
göra kläder av, säger Benny Andersson. Samtidigt som industrin växte fanns också de som sa ifrån. Opinionen mot pälsindustrin började ta form, och Djurens Rätt arbetade för att rikta ljuset mot djurens verklighet på pälsdjursfarmerna. Informationskampanjer och artiklar i media blev centrala verktyg för att få allmänheten att se lidandet bakom industrin.
Vändpunkten för minkarna började just där och då, på 1970- och 1980-talet, när Djurens Rätt och andra organisationer började informera mer aktivt om situationen för djuren inom pälsindustrin. – Minkfarmning var nästan okänt för allmänheten, och det fanns ett stort behov av att visa hur djuren hade det. Det skedde en enorm informationsspridning om minkfarmning, men också om rävfarmer och säljakt, säger Benny Andersson.
Genom informationsspridningen från Djurens Rätt blev verkligheten för minkarna allt mer tydlig. De levde i ståltrådsgallerburar med en yta som motsvarar en uppslagen kvällstidning, vilket förstås är närmast obefintligt. Trådgallret skavde mot tassarna, och miljön saknade både vatten att simma i och tillräcklig plats att röra sig på – två grundläggande behov för minkar, som är ett ensamlevande rovdjur som simmar och strövar över stora revir.
INDUSTRIN HÖLLS OFTA långt från allmänhetens blickar, säger Benny Andersson. Dels geografiskt då farmerna låg långt ifrån där människor befann sig, dels på ett mentalt långt avstånd. Medan djuren led på farmerna marknadsfördes pälsplagg som något exklusivt och vackert.
HISTORIEN BÖRJADE PÅ 1920-talet när pälsindustrin introducerades i Sverige och expanderade i rasande takt. Industrin nådde sin kulmen på 1970-talet – då fanns omkring 1 300 farmer i Sverige som varje år födde upp och dödade över två miljoner djur. Miljontals rävar, minkar och chinchillor hölls i små burar och dödades för att tillgodose en industri där päls blev lyx. – På den tiden var päls oproblematiskt. Det var en statussymbol, hade du en minkpäls var du rik och framgångsrik, säger Benny Andersson, generalsekreterare för Djurens Rätt.
Pengar var en stark drivkraft bakom minkfarmningens snabba tillväxt. – Det fanns en efterfrågan som inte minst drevs av att det var många av de stora modehusen som hade mycket pälsar. De hade inte bara minkpälsar utan också rävpälsar och chinchilla – och egentligen alla pälsdjur du kan tänka dig som du kan vilja
– Pälsproduktion har egentligen ifrågasatts ända sedan starten, men med tiden har fler och fler människor förstått hur det ser ut på minkfarmer. Det är någonting som Djurens Rätt har arbetat med i decennier. På modevisningar så har du den fantastiska produkten som folk eftertraktade, medan själva produktionen av produkten inte kan beskrivas på något annat sätt än att det är ett fruktansvärt djurplågeri, säger Benny Andersson.
Tålamod och uthållighet blev avgörande i kampen mot pälsfarmningen. Långsamt och metodiskt kartlades farmerna, remisssvar skrevs, dialoger hölls med politiska aktörer, och frågan hölls levande i media. I kvällstidningarna kunde du läsa om de plågsamma förhållandena för minkarna, om forskarnas kritik mot branschens argument och om hur människor över hela landet började säga ifrån.
Motståndet påverkade industrin, som behövde hitta andra marknader för pälsprodukterna. I takt med att industrin ställde om till att sälja pälsaccessoarer och
Så levde minkarna
På farmerna levde minkarna hela sina liv i små gallerburar, sällan större än en uppslagen kvällstidning. De flesta minkar levde endast ett halvår innan de dödades för sin päls. De vuxna djuren hölls ensamma för att undvika slagsmål, och efter parningssäsongen separerades ungarna från sina mödrar redan vid åtta veckors ålder. Det är en lång väg från det vilda liv som minkarna är vana vid – där de har ett revir på upp till sex kilometer, flera lyor och lever ensamma förutom vid parning och uppfödning av ungar. Minkar är aktiva rovdjur som behöver simma och jaga, men i burarna kunde de inte tillfredsställa dessa behov, vilket ledde till stress och beteendestörningar. Minkarna på farmerna dödades vanligen genom att de placerades flera stycken åt gången i en täckt låda som fylldes med koldioxid.

I slutet av 1920-talet startade de första minkfarmerna i Sverige, bilden är från en minkfarm i Närke januari 1955. Under 1970-talet hade Sverige som allra flest pälsfarmer, som varje år dödade två miljoner rävar, minkar och chinchillor. Det var också då som kritiken mot industrin tog fart.
pälskragar i stället för pälskappor, utvecklades även Djurens Rätts kampanjarbete. Trycket mot modeindustrin ökade när alternativ till päls lyftes fram och information om djurvänliga material spreds till konsumenter. Tina Hogevik, riksordförande för Djurens Rätt, kommenterar tålamodet som krävdes:
– Vi visste att det bara var en tidsfråga, men i många år var det svårt att se att vi var nära en nedläggning, trots att antalet farmer gick ned. När beskedet väl kom från regeringen fick vi bekräftelse på att fortsätta göra det som vi vet är rätt. Ibland
"Pälsproduktion har egentligen ifrågasatts ända sedan starten, men med tiden har fler och fler människor förstått hur det ser ut på minkfarmer."
– Benny Andersson
kan det kännas som om vi bara står och stampar på samma ställe, men nyckeln är att fortsätta, säger Tina Hogevik. Gradvis förändrades också opinionen. Det blev socialt accepterat att ifrågasätta päls, särskilt rävfarmer med gallerburar som senare också blev olagliga år 2001. Djurskyddsintresset växte sig starkare i det svenska samhället, mycket tack vare Djurens Rätt.
REDAN ÅR 2006 var ett förbud nära. Då låg ett förslag på riksdagens bord som hade kunnat innebära hårdare regler för
Framgång: Minkar -

En mink som levde på en svensk minkfarm för 15 år sedan. Branschen har länge varit på dekis, men nu är burarna tomma och den sista minkfarmen nedlagd efter att politikerna avsatt 180 miljoner i avgångsvederlag till minkfarmarna. Dessutom utreds ett förbud just nu.
minkfarmning, vilket i praktiken hade gjort minkföretagen ekonomiskt omöjliga att fortsätta driva. Det fanns löften, men beslutet uteblev – ett av många bevis på hur lång och krokig vägen har varit fram till i dag.
– Vi hade fått med oss den sittande regeringen, men innan förslaget röstades igenom lyckades lobbykrafter skjuta upp omröstningen till efter valet. Nästa regering röstade ner förslaget. Det var inte den ljusaste stunden i arbetet mot pälsdjursfarmningen, minns Sebastian Wiklund, samhällspolitisk chef hos Djurens Rätt. När politiken inte levererade fick Djurens Rätt återigen vända sig till allmänheten för att visa beslutsfattare att frågan var viktig. Stora namninsamlingar genomfördes, med över 100 000 underskrifter vid flera tillfällen. Opinionsarbetet trappades upp ytterligare. Företag uppmanades att bli pälsfria och kontakter knöts i olika politiska partier, för att plantera tanken att avveckling var nödvändig.
ETT AV DE mest inflytelserika verktygen för att påverka försäljningen blev Pälsfria listan, där företag intygade att de inte skulle sälja pälsprodukter. Denna lista i samarbete med Fur Free Alliance – en sammanslutning av över 50 djurrätts- och djurskyddsorganisationer världen över –bidrog till att många klädföretag slutade med päls. På så sätt kunde Djurens Rätt
bromsa in pälshandeln både i Sverige och resten av världen.
– Det är enkelt att titta tillbaka och tänka att utvecklingen till i dag har varit linjär och att framstegen har gått på räls, men så är det inte. Djurens Rätt och andra organisationer har fått ändra arbetsformer, taktik och justera vår strategi flera gånger om under de här decennierna. Det har varit viktigt att inte låsa sig vid en typ av argumentation, utan att hela tiden vara adaptiv, säger Benny Andersson.
Coronapandemin gav senare ytterligare ett argument för att stänga farmerna, eftersom minkar visade sig vara mottagliga för viruset.
– Under pandemin hamnade minkfarmer i medias strålkastarljus på grund av smittspridning och mutationer av viruset som skedde bland minkarna. Det visade hur farliga farmerna är, inte bara för minkarna utan också för människor, säger Benny Andersson.
Antalet minkfarmer i Sverige minskade successivt, vilket gav små men viktiga kvitton på att arbetet bar frukt. Även i Europa minskade försäljningen drastiskt efter pandemin.
TROTS PANDEMINS VARNINGSKLOCKOR och det växande trycket från allmänheten tog det lång tid innan den sista svenska minkfarmen stängdes. Trots de små men viktiga framstegen, så dröjde det slutgiltiga
Det här kräver Djurens Rätt
Förbjud pälsdjursfarmer i EU: Djurens Rätt vill att EU-kommissionen föreslår ett heltäckande förbud mot pälsdjursuppfödning i enlighet med medborgarnas önskan i medborgarinitiativet Fur Free Europe. Förbjud handel med päls: Ett EU-förbud mot pälsdjursuppfödning måste också inkludera ett förbud mot handel med päls från andra länder, för att skydda djuren och för att vägleda konsumenter att göra etiska val.
Minkfarmerna har fått nya gröna liv. I Danmark har flera minkfarmer blivit solcellsparker, och i Sverige har en minkfarm blivit snittblomsodling.


PÄLSDJURSFARMNING I EUROPA
Av EU:s 27 medlemsländer har 23 helt förbjudit pälsdjursfarmning eller närmar sig ett förbud. Storbritannien var först redan 2003, följt av Österrike 2005. De senaste länderna att införa förbud är Rumänien 2024 och Bulgarien 2025. Sverige hör till den lilla skara länder i Europa där pälsdjursfarmning fortfarande är lagligt. Under 2023 dödades omkring 200 000 minkar för sin päls i svenska farmer. Genom Djurens Rätts avgörande insatser och finansiering i Baltikum kunde Estland och Litauen införa förbud.
LÄNDER I EUROPA
SOM HAR BESLUTAT OM FÖRBUD:
1. Bulgarien (2025)
2. Rumänien (2024)
3. Guernsey (2024)
4. Litauen (2023)
5. Lettland (2022)
6. Malta (2022)
7. Estland (2021)
8. Italien (2021)
9. Frankrike (2021) 10. Irland (2019)
11. Norge (2019)
12. Slovakien (2019) 13. Belgien (2018) 14. Luxemburg (2018)
15. Tjeckien (2017)
16. Nordmakedonien (2014)
17. Nederländerna (2013)
18. Slovenien (2013)
19. Bosnien och Hercegovina (2009)
20. Serbien (2009) 21. Kroatien (2007)
22. Österrike (2004)
23. Storbritannien (2000)
Framgång: Tidslinje
För 25 år sedan försvann rävfarmning efter en lagändring, 2014 stängdes sista chinchillafarmen och 2025 blev det minkarnas tur.
SÅ BLEV SVERIGE PÄLSFARMSFRITT

1970-TALET
Farmerna breder ut sig
Minkfarmningen når sin topp med omkring 1 300 farmer som varje år föder upp och dödar över två miljoner djur. Även intresset för djurskyddsfrågor växer och utredningar och restriktioner mot pälsindustrin påbörjas.

1920-TALET
1988
Ny lagstiftning
En ny svensk djurskyddslag träder i kraft. Den ska ge djur som föds upp för livsmedel, ull, skinn eller pälsar rätt till att utföra naturligt beteende. Förhoppningen var stora om att rätten till naturligt beteende skulle innebära slutet för djurfabriker och pälsfarmning.
På modet
Pälsindustrin introduceras i Sverige och antalet pälsdjursfarmer växer lavinartat de följande decennierna.
1990-TALET
Nu kör vi!
2006
Nära, nära ...
Ett förbud mot minkfarmning är nära att införas. Politiskt momentum finns, men beslut uteblir och förslaget röstas ned av allianspartierna.
Djurens Rätts kampanjarbete mot minkfarmer intensifierades.





2010-TALET
Nya tag
Intensifierad opinionsbildning: namninsamlingar, kampanjer, dialoger med företag och samarbeten med organisationer.


2020 Corona
Pandemin förändrar spelplanen. Smittspridning bland minkar ses som en ny anledning att minska antalet pälsfarmer. Små segrar i form av att antalet farmer successivt minskar.
1 2 3
Heta listan
Djurens Rätt är en av initiativtagarna till Fur Free Retailer Program, en lista över pälsfria företag världen över.

2018
2023
EU-succé
Det europeiska medborgarinitiativet Fur Free Europe avslutas 1 mars 2023, mer än två månader tidigare än planerat. Detta tack vare att ett rekordstort antal underskrifter redan samlats in från EU-medborgare. Djurens Rätt var med och drev Fur Free Europe i Sverige.






Norge går om
Norge, som tidigare var världens största producent av rävpäls, röstar igenom ett förbud av pälsdjursfarmning.
180 miljoner
Regeringspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna avsätter i sin budgetproposition 180 miljoner kronor för frivillig avveckling av minkfarmerna under 2024 och 2025. Parallellt med detta inleds ett arbete med att utreda ett förbud av pälsdjursfarmning.

2025
Seger!
Minkfarmningen upphör i Sverige. Segrar som föreföll långt borta blir verklighet, och en epok avslutas.
Annons

politiska beslutet om att avsluta kapitlet svensk minkfarmning. Enligt Benny Andersson berodde de sega ledningarna på att djurrättsfrågor sällan är enkla att driva i politiska rum. När frågan om minkfarmning började dyka upp på politikernas bord var det långt ifrån självklart att den skulle tas på allvar.
– Om vi inte pratar om saker som rör hundsmuggling eller sådant där det finns allmän konsensus om att det är dåligt, så var minkar, rävar och andra pälsdjur för många politiker en total icke-fråga, säger Benny Andersson.
Sebastian Wiklund instämmer i bilden.
– I grunden handlar det om att det finns för få politiker som har med sig djurens perspektiv.
FRÅGAN OM PÄLSDJURSFARMNING var långt ifrån prioriterad på riksdagens agenda. Politiken under 1990- och 2000-talet kretsade snarare kring jobb, skola och andra så kallade "hårda frågor". Frågor som rörde djur var länge placerade långt bortom den politiska mittfåran och Djurens Rätt insåg tidigt att förändring skulle kräva långsiktigt arbete.
– Vi insåg att det här är ingenting vi kommer kunna vända på en femöring. Vi har alltid haft ett långsiktigt perspektiv och förstått att vi måste bygga kraften underifrån i de politiska partierna. Vi har pratat med ungdomsförbund, med de unga delarna av partierna, och målmedvetet påverkat politiken under decennier, säger Benny Andersson.
Resultatet av Djurens Rätts påverkansarbete började märkas när flera partier tog officiella ställningstaganden mot pälsproduktion. Benny Andersson beskriver detta som ett stort kliv framåt.
– Det började bli en officiell ståndpunkt att säga nej till pälsproduktion. De sa att det här är ingenting vi vill se i Sverige, utan vi vill se en avveckling, ett förbud eller en utfasning.
Opinionen bland allmänheten växte sig starkare och sympatierna förflyttades gradvis från näringsidkare till djuren.
– Under de senaste 20 åren har vi haft en stark allmän opinion för ett förbud mot pälsdjursfarmning. Den kurvan har varit väldigt stabil. Det är något som med tiden har blivit självklart – människor vill inte ha pälsdjursuppfödning i Sverige. Till slut gav det resultat, säger Sebastian Wiklund. Åtta av tio svenska väljare tycker, enligt en opinionsundersökning från Djurens Rätt, att det inte ska vara tillåtet att föda upp minkar i bur för sin päls. Undersökningen visade också att motståndet mot pälsdjursfarmning är i majoritet hos samtliga av riksdagspartiers väljare. Trots detta är det än i dag hittills bara tre partier som öppet har tagit ställning för ett nationellt förbud: Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna. Det tog lång tid innan politiken började följa opinionen, Benny Andersson tror att politikerna varit rädda för en snöbollseffekt.
– För många har pälsdjursfarmning varit den värsta formen av djurplågeri som de känner till. Men trots att en klar majoritet av allmänheten länge har velat se ett förbud, har sju av tio politiska partier inte ställt sig bakom det. Minkfarmningen har på något sätt fungerat som en buffert för andra djurindustrier: Så länge minkfarmning finns kvar, kan andra industrier köra på. De har varit oroliga för vilka konsekvenser det får om minkfarmningen avvecklas på djuretisk grund.
FORSKNINGEN: DJUREN FAR ILLA
Viktiga steg har tagit mot ett pälsförbud i EU. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har slagit fast att minkar, rävar, mårdhundar och chinchillor inte kan få sina naturliga behov tillgodosedda i de burar som finns nu i pälsindustrin. I ett vetenskapligt yttrande från juni 2025 lyfter EFSA fram flera djurskyddsbrister inom pälsindustrin – brister som i stor utsträckning inte går att förhindra eller väsentligt minska i det system som finns nu. Yttrandet skrevs på uppdrag av Europeiska kommissionen som en uppföljning av medborgarinitiativet Fur Free Europe, som Djurens Rätt var med och drev i Sverige. Det här innebär alltså att forskarna fastslagit att dagens pälsdjursuppfödning anses oförenligt med god djurvälfärd. Samtidigt har EU-kommissionen tagit emot allmänhetens synpunkter om framtiden för pälsindustrin, bland annat från Djurens Rätt. Nu är förhoppningen att ett heltäckande förbud av all pälsdjursuppfödning och handel med päls i EU kommer att presenteras under 2026.

2025 MARKERAR SLUTET för minkfarmningen i Sverige. Alla farmer har ansökt om det statliga avvecklingsstöd som regeringen utlovade, och därmed stängs en hårt kritiserad industri helt och hållet. Det är en milstolpe för djuren, och för Djurens Rätt ett tydligt bevis på att långsiktigt arbete ger resultat.
– Den här typen av segrar är kvittot på att vi gör rätt saker. Vi ska verkligen tillåta oss att fira det. Oavsett om du är volontär, medlem eller gåvogivare så har du en del i den här framgången, säger Tina Hogevik. De tomma minkfarmerna har redan fått nya liv. Utanför Odense i Danmark håller en minkfarm på att byggas om till en solcellspark. Där brukade 56 000 minkar dödas varje år, nu är planen att i stället leverera grön el till 11 000 hushåll. På Listerlandet i Blekinge, som tidigare var navet för svensk minkfarmning, så har perenner, solrosor och dahlior fått blomma. Floristen Lisa Wennerstrands pappa och
farfar var minkfarmare, när minkföretaget lades ner såg hon chansen att låta hennes snittblomsodling breda ut sig. På gårdens 6 000 kvadratmeter brukade rader av minkhus stå, som nu blir växthus.
– Farfar tycker det är jättekul för han älskar blommor. Och pappa tycker självklart att det är roligt att det används och inte bara står och förgås, sa Lisa Wennerstrand när SVT Blekinge kom på besök i augusti.
FÖR DJURENS RÄTT är nedläggningen av de svenska minkfarmerna en historisk seger – men också ett delmål. Nästa steg är ett lagstadgat förbud, både i Sverige och på EU-nivå, så branschen inte återuppstår från graven.
Stor del av pälsen som säljs i Sverige i dag är importerad och kommer från en djurhållning som inte är laglig i Sverige. Därför är det avgörande att även handeln förbjuds, någonting som nu lyfts genom
det europeiska medborgarinitiativet Fur Free Europe som Djurens Rätt drivit. En statlig utredning om hur ett förbud ska införas i Sverige kommer att presenteras i februari 2026. Djurens Rätt följer utvecklingen noggrant och arbetar för att det ska leda till ett förbud.
– Det som vi har gjort i Sverige går att omsätta på EU-nivå. Majoriteten av EU:s medlemsländer har redan fasat ut pälsdjursuppfödning och frågan är inte om den kommer att förbjudas, utan när. Vi hoppas få besked redan nästa år, säger Benny Andersson.
EFTER DECENNIER AV kampanjarbete, namninsamlingar och envis opinionsbildning är slutet för minkfarmerna här. Vägen hit har varit lång och krokig, men minkarnas päls – som en gång symboliserade status – hör nu till historien. För Djurens Rätt är det också början på nästa kapitel: Kampen för ett pälsfritt Europa. ●

FRAMGÅNG!
Fem nya företagsjättar anslutna

I media
Allt fler stora aktörer inom livsmedelsbranschen har nu valt att ta avstånd från dagens kycklingfabriker.
– Även om European Chicken Commitment (ECC) bör ses som en absolut ny miniminivå så innebär arbetet viktiga förändringar för djuren som finns här och nu, säger Nathalie Söderström, chef för företagsrelationer hos Djurens Rätt.
De senaste företagen att jobba för en förbättring för kycklingarna är Circle K, Pressbyrån, PBX, 7-eleven och Viking Line. Besluten innefattar närmare 700 butiker runt om i Sverige och Viking Lines policy täcker företagets verksamhet i Sverige, Finland och Estland.
Genom att påbörja arbetet med ECC så säger företagen exempelvis nej till uppfödningen av turbokycklingar. Dessa kycklingraser kan betraktas som kycklingfabrikernas motsvarighet till den bannlysta nötdjursrasen belgisk blå. Genom ECC får även kycklingarna möjlighet till mer naturligt beteende.
Djurens Rätts fortsatta krav på att Lidl ska göra som systerbolagen i Tyskland, Frankrike och Belgien och sluta sälja kött från turbokycklingar lyftes i en debattartikel i Dagligvarunytt, samt i artiklar från Nyheter24 och politiska kommentatorn Marcus Oscarsson.
– Det är positivt att fler företag kräver en förändring för kycklingarna. Samtidigt som vi fortfarande saknar viktiga ställningstaganden i frågan från exempelvis Lidl och andra svenska livsmedelskedjor, vilket såklart är väldigt bekymmersamt, säger Nathalie Söderström.
I media
Djurens Rätts nyhet om att EU-parlamentet stärkte lagen om hundars och katters välfärd plockades upp av Tidningen Syre.

Nu knådas nya lagar inom EU
Strider om djurtransporterna.
FÖRBÄTTRADE djurtransporter i EU har utlovats, men parlamentets förhandlingar är utdragna och flera av de 3 000 ändringsförslagen från parlamentarikerna skulle innebära katastrofala konsekvenser för miljarder djur. Exempelvis finns förslag om att tillåta uppdelade transporter där varje delsträcka får vara upp till 29 timmar. Djurens Rätt vill i stället att transporter ska ha en maxtid på åtta timmar totalt och kortare än så för särskilt känsliga individer, som
fåglar, kaniner, unga djur och så kallade uttjänta djur. Andra föreslagna försämringar är att ta bort regler om skydd mot extrema temperaturer och krav på utrymme i transporterna.
– De långa, plågsamma djurtransporterna måste få ett slut, en gång för alla. Det är nu det finns en chans för våra makthavare att skärpa lagstiftningen, den möjligheten får inte slarvas bort. Djur är levande, kännande individer, inte varor i ett ekonomiskt spel vilket de

tyvärr hanteras som i samband med transporter till slakt eller för uppfödning, säger Linda Björklund, sakkunnig etolog hos Djurens Rätt.
Djurens Rätt vill också se ett förbud mot export av djur till länder utanför EU, en lagstiftning som skyddar vattenlevande djur i transporter och en omställning från transporter av levande djur till transport av kött och avelsmaterial, som sperma och embryon.
DÄREMOT RÖSTADE parlamentarikerna igenom flera förbättringar av lagförslaget om familjedjur. Genom djurvälfärdskrav, registrering samt märkning ska det bli svårare för så kallade valpfabriker, dessutom skärps reglerna vid nätförsäljning av djur. Parlamentet lämnade också en öppning för en så kallad "positiv lista" på vilka djurarter som bedöms som lämpliga att hållas som familjedjur.
Just nu omarbetas EU:s djurskyddslagstiftning. Bättre djurtransporter har motarbetats av politikerna, medan lagförbättringarna gällande hundar och katter har fått ett varmare bemötande av parlamentet.
POTENTIELLT POSITIVT FÖR djuren är det danska EU-ordförandeskapet under resten av 2025. Det kommer lägligt då förhandlingarna om översynen av EU:s djurskyddslagstiftning går in i en ny fas, efter att allmänheten har kunnat skicka in synpunkter till EU-kommissionen under sommaren. Gunilla Lindgren är politiskt sakkunnig hos Djurens Rätt. – Förhoppningen är att Danmark ser till att det inte blir ytterligare förseningar i förhandlingarna, att förbudet mot burar kommer på plats och att alla djur i djurfabrikerna täcks in i den nya lagstiftningen. Vi hoppas särskilt på Danmark när det gäller turbokycklingar, eftersom den danska regeringen har gått före och redan beslutat att fasa ut offentlig upphandling av turbokycklingar, och dessutom har lovat att arbeta för ett förbud mot turbokycklingar på EU-nivå. av Linn Åkesson
Kampanjkollen
Så går det för kampanjerna just nu – och så här kan djurvänner hjälpa till.
av Liv Olausson & Moa Oja Lindblad
Sveriges vanligaste fågel – kycklingen
Skriv under på djurensratt.se/sveriges-vanligaste-fagel Över 100 miljoner turbokycklingar föds upp varje år i Sverige, många lider av smärtsamma skador och växer så snabbt att de knappt kan stå. De tvingas att växa 50 gånger sin vikt under loppet av 35 dagar, om en mänsklig bebis hade vuxit i samma hastighet hade den vägt 175 kilo efter 35 dagar. Djurens Rätt kräver ett stopp för den extrema aveln av kycklingarna, gör som fler än 55 000 andra och skriv under protestlistan.


Namninsamlingen har gått i mål
Tack för ditt stöd – nu lämnas namnen över till FN. Kampanjen End of the Line for Factory Farming har samlat stöd från cirka en miljon människor världen över, nu är namninsamlingen avslutad. Djurens Rätt, tillsammans med andra organisationer världen över, kommer nu att överlämna kravet till FN: Fasa ut djurfabrikerna. Dessa orsakar enormt lidande, driver på klimatkrisen och hotar den globala folkhälsan. Tack till dig som skrev under och står upp för djuren. Nu fortsätter arbetet – för djuren, miljön och en hållbar framtid.
Hjälp djuren digitalt!
Skaffa ett blixtkonto på blixtapp.djurensratt.se/login
I BlixtAppen får du snabba och enkla uppdrag som skapar förändring på riktigt. Där kan du höra av dig till företag, skapa opinion eller delta i namninsamlingar, och på så sätt göra skillnad för de som är flest och har det sämst. I BlixtAppen tilldelas du poäng för uppdragen du genomför och får så småningom en belöning som tack för ditt engagemang. Vill du hjälpa djuren digitalt? Skaffa ett blixtkonto i dag.

Delta i internationellt upprop
Lämna en kommentar på @woolrich på Instagram I september lanserades en global protest mot modeföretaget Woolrich, som fortfarande använder päls från bland annat mårdhundar, rävar och prärievargar. Butiksprotester mot Woolrich har anordnats i 15 länder världen över, och 19 internationella djurrättsorganisationer deltar i aktionen. Djurvänner över hela världen uppmanas att vända sig till Woolrich med en uppmaning. Vill du hjälpa till? Kommentera "go fur free" på företagets Instagramkonto.

Hallå där, Rita Gago
Volontärsamordnare som sista helgen i september sprider ett djurvänligt budskap på Bokmässan i Göteborg.
Varför Bokmässan?
– Bokmässan är ett av Göteborgs största evenemang, och vi har deltagit sedan 2007. Det är ofta platsen där människor träffar Djurens Rätt för första gången, en fantastisk möjlighet att möta olika personer och sprida kunskap om djurens rättigheter och en växtbaserad livsstil. Genom åren har det varit vårt största event. Vi ska ha två montrar där och fokusera på att engagera så många människor som möjligt.
Vad gör ni under mässan?
– Vi säljer böcker och presenter till besökare som vill lära sig mer om Djurens Rätt och en värld utan våld mot djur. Vi möter besökare, har vårt quiz om turbokycklingar och erbjuder aktiviteter för barn. Det är viktigt för oss att de kan växa upp med mer empati för djur! Det är också alltid roligt att få presentera så många intressanta böcker om djur. Kan jag hjälpa till?
– Under höstkickoffen får volontärerna veta vad som händer framöver och vad som skett under sommaren. Den 20 september arrangerade vi den största manifestationen någonsin för korna i Sverige. Du kan framöver delta på marknader i flera städer med Djurens Rätt. Vi kommer även ha boksigneringar med Camilla Bergvall med hennes bok Djurfabrikerna –myten om den glada bondgården, samt delta på julmarknader i flera stora städer.
Nykvarns kommun gratuleras till vinsten. Från vänster: Steinunn Ásgeirsdóttir, kommundirektör, Sofie Hansson, biträdande måltidschef, Jeanette Andersson, måltidschef, Marika Makrigianni, utbildningschef och Djurens Rätts Cecilia Mille, sakkunnig i hållbarhetsfrågor.
OM DJURVÄNLIG KOMMUN

årets ranking
FÖR SJUNDE ÅRET i rad genomfördes Djurvänlig kommun, Djurens Rätts kartläggning av Sveriges kommuner utifrån vilka djurvänliga val som kommunerna har gjort. Vinnare blev Nykvarns kommun, som utmärker sig genom att ligga långt framme i sina satsningar på mer växtbaserad mat och som även ställer höga djurskyddskrav vid upphandling av animalier – de delar som väger tyngst i poängsättningen.
– Förutom att vi väljer kravmärkt och ekologiskt kött, så jobbar vi mycket med djurvälfärd för kycklingar. Redan i upphandlingen kravställer vi att kycklingarna ska vara långsamväxande för att må bättre. Så kallade "turbokycklingar" mår dåligt och får problem –därför är det viktigt att vi väljer kycklingar som får leva ett längre och mer värdigt liv. Det gör stor skillnad både för djur och miljö.
– Vi hittar också smarta lösningar för att minska mängden kyckling. Till exempel att byta ut proteinet genom att servera färsbitar av ärt och böna som både liknar kyckling i konsistensen och passar väldigt bra i fajitas, säger Sofie Hansson.
ANDRAPRISTAGAREN NYKÖPING har återkommit på topplistan efter en lite lägre placering förra året, medan tredjepristagaren Järfälla imponerar genom att befinna sig bland topp tio för fjärde året i rad.
Nära 60 procent av kommunerna angav att de har minskat
Topp 10: Djurvänlig kommun
1. Nykvarn, Stockholms län
2. Nyköping, Södermanlands län
3. Järfälla, Stockholms län
4. Nacka, Stockholms län
5. Kalmar, Kalmar län
6. Sigtuna, Stockholms län
6. Uppsala, Uppsala län
8. Kristianstad, Skåne län
Djurvänlig kommun har stort fokus på den mat som serveras i skolor och förskolor – både satsningar på mer växtbaserad mat och även djurskyddskrav vid upphandling av animalier. Denna del av undersökningen kompletteras av en mindre del som berör användning av påskfjädrar, begränsning av fyrverkerier, och åtgärder för att skydda djur vid valborgsfirande. I Djurvänlig kommun granskas områden som kommunen kan styra över, som kommunala verksamheter och inköp till dessa. Inför årets ranking gjordes enkätundersökningen om kosten i samarbete med Ekomatcentrum, vilket sparade tid och medförde en högre svarsfrekvens. Ytterligare en nyhet var att en enkät med frågor om inköp och servering av mat även skickades till landets regioner. Resultatet av den regionala rankingen presenteras under hösten på Djurens Rätts webbplats. I år var det 227 kommuner som svarade på hela eller större delen av undersökningen.
serveringen av kött under det senaste året. Att öka antalet vegetariska dagar var en populär åtgärd som ungefär en fjärdedel av kommunerna genomfört under året.
Andelen kommuner som väljer bort turbokycklingar vid upphandling med hjälp av Upphandlingsmyndighetens kriterium för detta hade fördubblats sedan året innan, från tre till sex procent. Att andelen fortfarande är blygsam trots stort intresse från kommunerna beror dels på långa avtal för upphandlingen, dels på bristande tillgång på kycklingkött som lever upp till kraven. På djurensratt.se/kommun ser du din kommuns placering. av Cecilia Mille Nykvarn är djurvänligast.
Jeanette Andersson är måltidschef i Nykvarns kommun.
Sofie Hansson är kommunens biträdande måltidschef.
8. Säter, Dalarnas län
10. Östersund, Jämtlands län





”Industrin känner sig HOTAD”
Hon är ny på posten som riksordförande, men långt ifrån ny i organisationen.
Tina Hogevik
berättar om resan hit och visionerna för
Djurens Rätts framtid.
av Nanna Thydén foto Martin Stenmark
Allt började med en tonårsidol. När Tina Hogevik upptäckte att hennes förebild var vegan, väcktes en nyfikenhet om djurrätt som snart ledde henne till Djurens Rätts hemsida och stora faktabank. Där fastnade hon – sida efter sida fyllda av rapporter, forskning och argument som väckte nya tankar. Det blev starten på ett ideellt engagemang som nu tagit henne hela vägen till posten som riksordförande.
− Jag minns särskilt hur chockad jag blev av informationen om korna, att de är några av de få djur som faktiskt får gå ut, men att de ändå står inomhus och trängs majoriteten av året. När jag läste om separationen mellan ko och kalv blev jag extra tagen. De nya insikterna blev startskottet för djupare reflektioner kring hur vi ser på och behandlar djur, och en vilja att ta plats i förändringen.
NÅGRA ÅR SENARE, under ett sabbatsår från gymnasiet, vände hon sig till Djurens Rätts lokalkontor i Göteborg. Praktikplatsen blev en lärorik tid där hon lärde sig allt från bästa handtekniken för att dela ut flygblad, till hur vi påverkar samhället i stort.
− Det var en otroligt lyxig start att få. Att börja som kontorsvolontär gav mig ett sammanhang där jag omedelbart kände mig hemma, samtidigt som jag befann mig i en helt ny värld att upptäcka.
En annan viktig del i hennes resa har varit Djurens Rätts sommarturné, som sedan år 2006 har besökt gator, torg, marknader, stadsfester och festivaler för att sprida
Vill se fler engagera sig
Tina Hogevik berättar att hennes främsta källa till inspiration är engagemanget från Djurens Rätts volontärer. Och alla insatser behövs. Med volontärprogrammen kan Djurens Rätt ta tillvara både intressen och kompetenser, men också volontärernas driv att vilja göra skillnad – oavsett var i landet de bor. Enligt Tina Hogevik handlar det samtidigt om att se styrkan i att vara en del av en större rörelse. Att främja hopp om Djurens Rätts förmåga att göra skillnad är någonting som hon brinner för.

budskapet om djurs rättigheter. Turnén hade inte varit möjlig utan Djurens Rätts volontärer.
− Det finns många volontärer som med glädje tar majoriteten av sina semestrar för att åka på turnén. Jag gjorde själv samma sak de första åren. Det finns någonting väldigt kraftfullt i att vara en del av ett team som går ihop för ett gemensamt mål tillsammans, och tar sig dit steg för steg, ett samtal i taget. Jag känner mig både golvad och upplyft av Djurens Rätts volontärer och deras glöd, inte minst de nya som ofta kommer in med en väldigt smittsam entusiasm.
I somras gjorde en volontär ett särskilt

”Jag känner mig både golvad och upplyft av Djurens Rätts volontärer och deras glöd.”
starkt intryck på Tina Hogevik. − Han kom verkligen in med exakt den energin och vi pratade om hur fantastiskt det var. Han skämtade och sa ”ja, men det är nu ni gamlingar ska säga att det falnar med åren”, och det ledde till ett fint samtal om hur det faktiskt är tvärtom. Det coola
med att engagera sig över tid är ju att få se hur ens insatser gör skillnad i slutänden. I samtalen på stan, i det där mejlet vi skickar iväg – de betyder något. Visst kan de kännas små eller fruktlösa i stunden. Ett mejl eller ett samtal monterar inte ner en djurfabrik. Men väldigt många tillsammans gör det – att burarna för minkarna och hönorna nu är tomma vittnar om saken.
Nu är du riksordförande för Djurens Rätt. Hur kändes det när du blev vald?
− Det är det mest hedrande uppdraget jag någonsin har haft i hela mitt liv, och kommer att ha. Jag blev samtidigt glad att det blev just den här styrelsen. Det är
FEM SNABBA MED TINA
1 Djurrättsfråga som ditt hjärta klappar lite extra för?
– Nedmontering av djurfabrikerna.

2 Bästa vegorätten just nu?
– Carbonara. Veganiserat morsans gamla recept med fejkon, paprika och spenat. Det blir väldigt gott!

3 Bästa pepplåten just nu?
– The Wizard av Black Sabbath.
4 Roligaste tidigare uppdrag hos Djurens Rätt?
– Alltid sommarturnén. Där har jag format så mycket av min förståelse för hur opinionsbildning fungerar i praktiken.
5 Kuriosa? – Jag har faktiskt kört standup. En gång bara, men det gick väldigt bra.

Upptill, en skymt av Tina Hogevik i Bryssel 2008, under en protest mot handeln av sälprodukter. Till höger, mingel från Stockholm Pride 2014.
Tina Hogevik
Ålder: 34 år
Bor: Bredäng, Stockholm
Uppväxt: Täby, Stockholm
Intressen: Improvisationsteater, sjunga i kör, gå på konsert (gärna hårdrock), passa hundar.
Bakgrund inom
Djurens Rätt: Suttit i riksstyrelsen sedan 2015 – tidigare som vice ordförande – och har varit medlem och volontär sedan 2007.

ett väldigt kompetent, drivet och kunnigt gäng som har en bred förankring i arbetet med våra frågor.
Hon minns den senaste riksstämman med blandade känslor, då hon efterträdde Camilla Bergvall som ordförande.
− Vi har arbetat nära varandra under en längre tid eftersom jag har varit vice ordförande, så jag blev rörd när det var dags att tacka av henne och titta tillbaka på hennes tid som ordförande. Hon har lett Djurens Rätt med lika delar stadig hand som varmt hjärta, och jag kommer såklart att ge allt jag kan för att verka i samma anda. Och så ser jag ju fram emot att följa Camillas nya resa, med utgivningen av boken Djurfabrikerna – myten om den glada bondgården
NÄR TINA HOGEVIK reflekterar över sin nya roll som ordförande betonar hon att hon inte kommer att stå för någon kursändring. I stället handlar vägen framåt om att fördjupa och förtydliga organisationens arbete, och att fortsätta bredda Djurens Rätts nätverk – både i Sverige och internationellt.
− Vi behöver fler medlemmar, gåvogivare, konsumenter och medborgare som
aktivt tar ställning och påminner politikerna om deras ansvar gentemot djuren. Vi måste också fortsätta att kroka arm med våra systerorganisationer internationellt. Dels eftersom så mycket av Sveriges jordbrukspolitik styrs från EU, men också för att vi har ett ansvar som en av världens ledande djurrätts- och djurskyddsorganisationer. Att Djurens Rätt har axlat rollen i att utbilda och stötta våra internationella kollegor är någonting som jag är väldigt stolt över, säger hon.
Djurens Rätt kommer fortsatt att kasta ljus på makthavares ansvar i den djurvänliga omställningen, menar Tina Hogevik. Det är politiker och företag som har möjlighet att genomföra de stora reformerna för djuren. Hon lyfter fram vikten av att djur ska behandlas så att de kan leva naturliga liv, i linje med djurskyddslagens intentioner. Samtidigt kommer inte förändring att ske av sig själv. Många kommer inte att ändra sina vanor utan stöd och tydliga nya normer. Vissa kan övertygas, tror Tina Hogevik, men för de flesta är det avgörande att känna sig trygga i att följa en ny, djurvänligare norm.
− Det behövs alltid några som går
Läs mer!
Om nya riksstyrelsen på nästa uppslag.


”Vi märker att aktörer från kycklingindustrin blir rädda och att de har skiftat sitt narrativ.”
före och visar vägen, såklart. Men för att samhället ska förändras i grunden behöver makthavare också underlätta för människor att leva i enlighet med sina värderingar.
Hur skulle du säga att framtiden ser ut för Djurens Rätt?
− Vi har mycket att göra. Att försvara beteskravet, till exempel, och att minska konsumtionen av kycklingar. Det är deppiga siffror när vi tittar på antalet som dödas och att det har ökat så mycket i modern tid. Men vi vet samtidigt att Djurens Rätts insatser för kycklingarna ger effekt – konsumtionen av kycklingar ökar mycket snabbare i många andra länder, så det gäller för oss att hålla i.
Djurens Rätts granskningar av kycklingindustrin har avslöjat deras situation i djurfabrikerna, en bild som annars hålls dold för allmänheten.
− Vi märker att aktörer från kycklingindustrin blir rädda och att de har skiftat sitt narrativ. Djurvälfärd är någonting som de är väl medvetna om att människor har synpunkter på.
Genom kampanjer och informationsinsatser ökar organisationen medvetenheten om kycklingarnas situation och skapar samtidigt ett större tryck på industrin att förändras. Bland annat genom att sätta press på politiker och myndigheter att förändra lagar som påverkar kycklingarna, i Sverige och på EU-nivå.
− Vi fokuserar samtidigt på långsiktiga reformer, som i sin tur kommer att förändra normer och attityder kring djurens rätt till sina egna liv.
EN ANNAN FOKUSFRÅGA
för
Djurens Rätt är djurfri forskning, och Tina Hogevik tycker att det nu är dags att börja skörda konkreta resultat. Det är just för djurförsöksfrågan som Djurens Rätt bildades år 1882.
− Trots bred politisk konsensus och ett starkt folkligt stöd för att öka andelen djurfria metoder, får dessa bara en minimal del av forskningsbudgeten. Här finns det mycket för regeringen att göra i termer av att omfördela resurser och att ta fram en tydlig handlingsplan för djurfri forskning.
Hon poängterar att djurfria alternativ
– vare sig det handlar om vegoprodukter, djurfri forskning eller kläder utan animaliska material – behöver bli det självklara och mest lättillgängliga valet för konsumenterna. För att det ska ske krävs politiska beslut som gör dessa alternativ både billigare och mer synliga i människors vardag.
− Vi behöver sätta politisk press för att rikta om de miljardbelopp som pumpas in i djurfabrikerna genom subventioner, en kvarleva från många år sedan som verkligen är dags att revidera. Villkoren för de aktörer som i stället står för hållbar, växtbaserad innovation måste jämnas ut.
DET ÄR NÄSTAN två decennier sedan Tina Hogeviks resa inom Djurens Rätt tog sin början – och mycket har förändrats sedan dess. Under åren har hon sett hur både organisationen och samhällsdebatten har förändrats, från en tid då djurrätt ofta betraktades som en smal fråga, till att i dag vara en mer central del av samtalen om hållbarhet och framtid.
− Tidigare kände jag ofta att jag behövde försvara vår ståndpunkt, men det har skett ett kunskapslyft hos allmänheten, där de flesta i dag förstår vilka Djurens Rätt är och vad vi gör. Trots att vi lever i ett polariserat samhälle där motstånd ibland är mer högljutt än tidigare, går det också att se att sympatierna för våra frågor har ökat. Det har till exempel skett ett tydligt skifte i allmänhetens attityder gentemot vego, berättar Tina Hogevik. För inte så länge sedan var många osäkra på vad vego innebar, men i dag vet de flesta att animaliekonsumtionen måste minska − för klimatets, människors och djurens skull.
− Jag tror att denna förändring i synsätt är en av anledningarna till att djurindustrin känner sig hotad. Vi mobiliserar väldigt många människor och det gör djurindustrierna rädda. Vi ser det i deras allt vanligare försök till smutskastning av Djurens Rätt. Vi ska inte vara naiva och tro att den typen av insatser inte kan göra skada − deras mål är att vi ska petas som remissinstans, att vi blir av med 90-kontot, och att på andra sätt undergräva vår legitimitet. Här behöver vi vara proaktiva och kontinuerligt fortsätta förankra vårt arbete hos den breda allmänheten.
Tycker du att det är mer smutskastning nu än tidigare?
− Ja. Jag har engagerat mig i Djurens Rätt sedan 2007 och jag tycker att den stora skillnaden var att på den tiden så var det mycket mer fördomar om Djurens Rätt: hur vi arbetar, vilka vi är och synen på oss i allmänhetens ögon. Där känns det som att det har skett ett kunskapslyft hos allmänheten om att Djurens Rätt är

Almedalen nu och då. Till vänster, glädje i somras över en fyrbent besökare. Nertill, outreach i Almedalen under 2016.
1. Fundera på vad du har för talanger och styrkor – och tänk brett! Alla möjliga sysslor behövs i arbetet för djuren. Allt från att skriva och översätta texter till att delta på protester och sommarturnén.
2. Sök en volontärsyssla som du känner lust inför. Inte bara att du är bra på det, utan att det också känns roligt. Arbetsglädje är en superviktig drivkraft!

I media
3. Tänk på att avsätta tid för återhämtning. Det är inte ovanligt att engagerade djurvänner tänker ”djuren lider varje dag, så jag måste göra allt som jag hinner med”, men det djuren behöver är många som är långsiktigt och hållbart engagerade.
en demokratisk organisation som bara arbetar med de här klassiska inomparlamentariska metoderna som opinionsbildning, företagspåverkan och politisk påverkan. Men industrin har oss under lupp på ett helt nytt sätt. De känner sig uppenbarligen hotade av oss, mycket mer än vad de gjorde tidigare, för att de ser att vi mobiliserar väldigt många människor. Och det gör dem rädda såklart, för att det är ju deras levebröd som hotas.
TROTS UTMANINGARNA SOM finns är Tina Hogevik optimistisk inför framtiden. Hon är övertygad om att Djurens Rätt kommer att fortsätta spela en avgörande roll i samhället och att förändringen redan är i rörelse. Nya generationer, såväl politiker som forskare och konsumenter, vill ta plats i förändringen.
– Det gäller för oss att påminna dem om att hålla fast vid det, inte ge upp och fortsätta hålla sig på rätt sida av utvecklingen. Våra motståndare drivs av flyktiga intressen som kortsiktig maximering av vinstmarginaler. Vi är en växande rörelse som sitter på en mycket kraftfullare drivkraft, nämligen viljan till en bättre framtid. ●
Tidningen Syre, Dagens Opinion, Altinget och Mitt i Stockholm rapporterade att Djurens Rätt fått Tina Hogevik som ny riksordförande.

Hej styrelsen!
Sammanlagt sitter
tolv personer
i Djurens Rätts
riksstyrelse, här får du bekanta dig med fyra av dem.
av Nanna Thydén

Yvonne Josefsson
Yvonne Josefsson har varit medlem i Djurens Rätt sedan 90-talet. Hon är outreach- samt utbildarvolontär och blev Årets
Djurrättare 2025 − ett pris som delas ut av Djurens Rätt till en volontär som gör en strålande insats för djuren.
Minne med Djurens Rätt som ligger varmt om hjärtat?
– Rikskonferenserna där alla volontärer och anställda träffas och umgås. Det är så inspirerande att få dela erfarenheter, få pepp och kunskap, som hjälper oss att göra skillnad för djuren. Ett fint minne är att jag på årets konferens blev vald till Årets Djurrättare.
Djurfråga du känner extra starkt för?
– Att nedmontera djurfabrikerna där svindlande många djurindivider hålls instängda och som sedan dödas för att bli mat. De ersätts av nya individer som möter samma öde. I stället för djurfabriker bör vi övergå till ett växtbaserat livsmedelsystem. Det skulle inte bara rädda miljontals djur, utan även vara bra för vår hälsa och för klimatet. För mig är det en självklarhet att djurs intressen och behov borde respekteras på samma sätt som tesen mänskliga rättigheter.

Sofia Kamlund
Djurens Rätts förste vice riksordförande. Hon har varit engagerad i organisationen sedan 2012, då hon blev invald i styrelsen för lokalavdelningen Helsingborg-Höganäs.
Sofia, du är en av de som suttit längst i styrelsen, vadan ihärdigheten?
– Kampen för djuren tar ju, tyvärr, inte slut. Djurfabrikerna står kvar och djuren inom forskningen sitter i sina burar. Det gör det svårt att sluta. Jag hoppas att valberedningen och medlemmarna berättar för mig om man behöver andra perspektiv än mina, jag vill inte sitta och ta upp plats bara. Men jag hoppas att jag fortfarande bidrar efter tio år.
Vilken djurfråga brinner du lite extra för?
– Djurfri forskning, det vill säga forskning utan plågsamma djurförsök eller produkter från djur, samt kampen mot djurfabrikerna. Jag brukade svara att förbjuda pälsdjursfarmerna, men nu är de ju borta här i Sverige. Kampen fortsätter i Europa och världen.

Maiya Tebäck
Engagerad i Djurens Rätt sedan 2018, först i lokalavdelningen i Karlskrona. Under 2022 blev hon översättarvolontär, sedan dess har engagemanget bara vuxit. Varför vill du göra skillnad?
– Det som fick mig att ta det sista steget till att bli vegan var när jag bodde granne med en pytteliten mjölkgård under gymnasietiden. Vi kunde höra korna och kalvarna ropa efter varandra när de hade blivit separerade. Så det är nog också frågan som jag brinner lite extra för, korna i mjölkindustrin. Samtidigt så har jag riktat in mitt yrkesarbete mot att få ett slut på djurförsök. Jag påbörjar nu en doktorandtjänst där jag ska utveckla och använda nya matematiska modeller och metoder inom folkhälsa, genom att jobba med storskaliga registerdata. Just det här ersätter kanske inte något specifikt djurförsök, men det är människorelevant medicinsk forskning med matematikens hjälp.
Fint minne med Djurens Rätt? – Alla stunder med den här underbara organisationen är de bästa, men något som genomsyrat allt är hur jag som transperson alltid känt mig inkluderad och välkomnad, med bästa bemötandet när jag kom ut.

Shahin Mameghani
Shahin Mameghani har varit aktiv i Djurens Rätt i lite mer än ett och ett halvt år och har rollen som suppleant i riksstyrelsen. En djurfråga han brinner lite extra för är korna i mjölkfabrikerna, eftersom deras lidande fram till slakt ofta är både utdraget och systematiskt. Vilken typ är du på styrelsemötet?
– På styrelsemötet delar jag gärna med mig av min åsikt och lindar gärna in den i ett halvdåligt skämt också. Jag är ju göteborgare i grunden, änna då va?
Fint minne med Djurens Rätt?
– Mitt finaste minne från Djurens Rätt kommer nog från Fallens Dagar i Trollhättan 2024, första gången jag gjorde outreach. Jag hade ett långt samtal som började stridslystet men som slutade med två gråtande personer som kramade om varandra på grund av en delad empati för djur. Givetvis valde de att bli medlemmar också!











VIVA ITALIA
Mitt i hjärtat av Hollywood hittar du Tara Punzones veganska italienska restaurang. Här berättar hon om kikärtsmjölets och cashewnötternas oumbärlighet, samt bjussar på frestande recept.

”Det svåra i början var att få vinleverantörerna att förstå att jag inte ens ville smaka på vinet om det inte var veganskt. Många icke-veganer vet inte att vin kan innehålla animaliska produkter”, säger Tara Punzone men konstaterar att leverantörerna snabbt upptäckte att de veganska vinsortimenten är enorma.
Hon har lyckats veganisera allt från tiramisu till mozzarella, men Tara Punzone lovar att du inte behöver krångla för att lyckas med din italienska matlagning –hälften är vunnet med en bra olivolja och kvalitetspasta.
av Rebecca Johansson foto Heidi
Calvert
Nötter var en game changer”

hade inte tillräckligt med kunskap om råvaror och ingredienser för att få till rätt konsistens. Jag lade mycket fokus på tofu, men det går egentligen inte göra ost av tofu. Tofu innehåller inte tillräckligt med fett eller har rätt textur för att replikera en ost. När jag började jobba professionellt i kök började jag experimentera med olika nötter som cashew, mandel och macadamia. Nötter har den fetthalt man behöver för att göra en ost, utan att man behöver tillsätta oljor. Det var en game changer!
Vad fick dig att bli vegan? – I femte klass hade jag en lärare som visade en film från ett slakteri. När jag tittar tillbaka på händelsen har jag hundra frågor jag skulle vilja ställa till henne, men där och då kände jag bara att det var det viktigaste jag någonsin hade fått lära mig i skolan. Efter att jag hade fått se med egna ögon hur kött hamnar på våra tallrikar såg jag aldrig på min mammas köttbullar på samma sätt igen. Det förändrade verkligen hela mitt liv på ett positivt sätt, eftersom det gav mig en chans att förstå något som jag inte ville vara en del av. Alla barn får inte den chansen. Som tur var stöttade mina föräldrar mitt val!
Har det varit svårt att jobba utan animaliska ostar?
– Jag förstår varför det kan vara en utmaning för någon som är van vid mejeriost, men jag har inte ätit det sedan jag var liten. Utmaningen för mig var att få det att smaka så gott så att icke-veganer också vill äta det. När jag var yngre försökte jag kopiera rätter som min familj lagade, men jag
Många kändisar och influerare har slutat äta vego. Varför, tror du? – Jag förstår inte hur man kan gå från att bry sig om djur och inte vilja döda dem för en mackas skull, till ”äh, jag bryr mig inte längre”. Kanske borde de bara ha sagt att de åt växtbaserat från början, i stället för att kalla sig veganer, om de gjorde det av hälsoskäl eller miljöskäl. Om man väljer växtbaserat för sin egen skull är det kanske lättare att sluta bry sig, men när man väljer en vegansk livsstil för djuren så fortsätter man att kämpa. Har italiensk mat låg vegotröskel, eller blir massa gubbar arga av att inte ha lufttorkad skinka och parmesan? – Det senare. Jag tror att det finns en illusion om att italiensk mat måste innehålla kött och ost i varje rätt, och att det är omöjligt att göra vegansk italiensk mat. Och till viss del är det sant. Men det jag upptäckte när jag experimenterade var att mycket av maten jag åt när jag växte upp redan var vegansk. Min mormor var från Kalabrien och resten av familjen från Neapel, och de var fattiga, så det blev mycket bönor och grönsaker.
TARA PUNZONE
Ålder: 47 år
Familj: Hennes partner och två katter, Toni och Louie. Bor: Los Angeles.
Yrke: Kock och ägare till den veganska italienska restaurangen Pura Vita. Aktuell: Lanserar strax sin första kokbok, Vegana Italiana . Mer: @cheftarapunzone och @puravita_la på Instagram, @puravitalosangeles på Tiktok.
Jag gör trist svenne-vardags-pasta. Enklaste sättet att göra värdigare mat? – Köp min kokbok! Om du försöker återskapa en komplicerad rätt som carbonara krävs det lite kunskap. Men många av pastarätterna man äter i södra Italien har sitt ursprung i arbetarklassen, med få ingredienser. Till exempel pasta med bönor och grönsaker – det är väldigt enkelt och bara råkar vara veganskt. Ett bra ställe att börja på är att inte övertänka det. Det viktigaste är att ingredienserna är av god kvalitet, med bra pasta och olivolja har du basen till en fantastisk rätt. Någon råvara du är besatt av? – Kikärtsmjöl! Jag var i Sicilien i höstas och insåg under resan att de har många rätter som är naturligt veganska. När jag öppnade restaurangen försökte jag laga väldigt invecklade och komplicerade rätter, jag hade inte naturligt veganska rätter på menyn eftersom det kändes för enkelt. Man kan få panelle, fritters av kikärtsmjöl, på nästan varje gatuhörn i Sicilien och de är så goda och fulla av protein. När jag kom hem från resan blev jag helt besatt av kikärtsmjöl, och nu använder jag det till massor av saker. Rätt du är extra stolt över? – Vår carbonara. Jag har aldrig ätit den animaliska versionen, eftersom det är en romersk rätt och jag växte upp i södra Italien, så det var inget min familj brukade laga. Men när jag flyttade till Rom såg och kände jag lukten av tusen olika versioner av carbonaran och jag tror att den fastnade i mitt undermedvetna. Efter att vi öppnade restaurangen hade jag en dröm om att jag gjorde en carbonara med ovanliga ingredienser som avokado. Jag berättade om drömmen för min souschef och han frågade om jag hade skrivit ner receptet. Det hade jag inte, för det var ju bara en dröm, men vi testade – och det har varit den mest populära rätten på menyn sedan dess!
Vilken rätt från Vegana Italiana bör jag äta innan jag dör? – Det måste vara tiramisun!
Cacio e pepe
INGREDIENSER
[2–4 portioner]
2,5 dl naturella cashewnötter
1,5 dl kallt vatten
0,5 dl färskpressad citronjuice
(cirka 1 stor citron)
1 msk äppelcidervinäger
2 tsk näringsjäst
2 tsk finhackad vitlök (cirka 2– 3 klyftor)
0,5 dl extra virgin olivolja
500 g bucatini (eller annan valfri pasta)
Färsk hackad persilja
Salt och peppar
1. Blötlägg cashewnötterna i vatten i minst 4 timmar. Häll sedan av vattnet och skölj nötterna noggrant.
2. Koka upp 4–6 liter vatten i en stor kastrull.
3. Under tiden: Mixa cashewnötter, vatten, citronjuice, äppelcidervinäger, näringsjäst,

vitlök, två teskedar salt och svartpeppar i en kraftfull mixer tills såsen är helt slät.
4. Med mixern på låg hastighet – tillsätt olivoljan långsamt i en tunn stråle tills såsen är krämig och jämn.
5. När pastavattnet kokar –tillsätt 2 matskedar salt. Lägg i bucatini och koka tills den är mycket al dente, alltså lite mer än halva koktiden som anges på förpackningen.
6. Häll all cashewsås (cacio e pepe-såsen) i en stor stekpanna och värm försiktigt på låg värme i 3–4 minuter, tills den är riktigt het.
7. Använd en pastatång för att flytta över bucatinin direkt
från kastrullen till stekpannan. Tillsätt cirka 1 dl av pastavattnet. Tillsätt mer pastavatten vid behov.
8. Rör om pastan i såsen tills all vätska har absorberats och pastan är perfekt al dente. Passa noga så den inte blir överkokt.
9. Toppa med färsk persilja och extra svartpeppar innan servering.

Cashewmozzarella
”Tyvärr är många av de veganska mozzarellaalternativen på marknaden alldeles för tjocka, tunga och inte särskilt smältvänliga. Mitt mål med en vegansk mozzarella var att göra den lätt, med en underbar konsistens.”
INGREDIENSER
2 dl råa, osaltade cashewnötter
1 liter vatten
½ dl näringsjäst
2 msk äppelcidervinäger
2 msk havssalt
2 tsk vitlökspulver
2 msk neutral kokosolja
1 dl tapiokastärkelse
1. Blötlägg cashewnötterna i vatten i minst 4 timmar. Häll av och skölj noga innan användning.
2. Lägg cashewnötterna,
APP
Vill du få tips i form av olika utmaningar som hjälper dig med recept, produkttips och annan inspiration? Ladda ner appen Välj Vego som finns kostnadsfritt i Google Play och App Store.
Gör som över 32 000 andra och följ @valjvego för att få djurvänlig inspiration, kunskap, roliga tävlingar och de senaste produktnyheterna.
TIPS!
Du bör anpassa mängden tapioka du använder beroende på vilken rätt du tänker använda mozzarellan i. Till exempel, om du vill ha mozzarellan smält eller mjuk, använd cirka ½ dl tapioka. Om du ska göra en capresesallad vill du att osten ska vara fastare.
vattnet, näringsjästen, vinägern, saltet, vitlökspulvret och kokosoljan i en blender eller matberedare. Mixa tills det är helt slätt.
3. Häll blandningen i en kastrull.
4. Rör ner tapiokastärkelsen. Koka på låg värme under omrörning tills allt är väl blandat. Sänk värmen så att osten sjuder lätt och koka i 8–10 minuter. Osten ska få en mycket tjock konsistens (det ska vara svårt att röra om).
5. Ta av från värmen och låt svalna.
6. Förvara i en lufttät burk i kylskåp i upp till 5 dagar.
SAJT På valjvego.se hittar du en kunskapsbank för en mer djurvänlig livsstil. Här finns restaurang- och restips, recept, produktnyheter, fakta, allt.
Enjoy!
FACEBOOK & TIKTOK Få ett grönare och djurvänligare flöde genom att följa och gilla Djurens Rätts systerkonto Välj Vego. Ta del av vegopepp, kunskap, utmaningar och vegonyheter.
MAGASIN
Vill du äta mer veganskt, men vet inte var du ska börja? Ladda ner Djurens Rätts nya, uppdaterade inspirationsmagasin Välj Vego! helt kostnadsfritt! Du får flera favoritrecept och får veta vad du ska äta varje dag för att få i dig allt du behöver.

Tiramisu
INGREDIENSER
[6–8 portioner]
Cashewmascarpone
6,5 dl naturella cashewnötter
2 paket silkestofu (à ca 400 g)
2,5 dl agavesirap
2 dl naturell kokosolja
2,5 dl osötad sojamjölk
1 msk vaniljpulver
0,5 tsk havssalt
Espresso
5 dl bryggd, kall espresso
2 msk agavesirap
6 cl mörk rom (kan bytas ut)
Tiramisu
Veganska savoiardikex eller vaniljkakor
1 msk kakaopulver (för pudring)
1. Först, cashewmascarponen. Blötlägg cashewnötterna i vatten i minst 4 timmar. Häll av och skölj dem noggrant innan du använder dem.
2. I en kraftfull mixer, kombinera cashewnötterna, silkestofun, agavesirapen, kokosoljan, sojamjölken, vaniljpulvret och saltet. Mixa tills det blir helt slätt och krämigt.
Frittata
”Frittata är en rätt
som min familj brukade laga för att ta tillvara på rester. Överbliven pasta?
Släng ner den i en frittata. Överblivna grönsaker? Ner med dem också.
Superenkelt att göra – och jättegott att äta!”
INGREDIENSER
[4–6 portioner]
Basen
4,5 dl kikärtsmjöl
4,5 dl vatten
0,5 dl extra virgin olivolja
2 tsk finhackad vitlök
(ca 2–3 klyftor)
2 tsk färsk hackad rosmarin
2 tsk salt 0,5 tsk peppar
Fyllning
1½ dl färsk babyspenat, strimlad
2 msk cashewmozzarella (se recept, föregående sida)
1 msk hackad kastanjechampinjon
1½ dl körsbärstomater, halverade
Extra virgin olivolja
Garnering
Maldonsalt
Nymalen svartpeppar
Färska basilikablad, rivna
1. Sätt ugnen på 175 grader. 2. I en medelstor skål, vispa ihop kikärtsmjöl, vatten, olivolja, vitlök, rosmarin, salt och peppar
tills smeten är slät. Låt stå i 30 minuter.
3. Häll olivolja i en gjutjärnspanna (1,5–2 liter). Använd en pensel eller hushållspapper för att olja in botten och kanterna. Ställ in den tomma pannan i ugnen i 10 minuter så att den blir riktigt het. Ta ut pannan ur ugnen.
4. Häll frittatasmeten i pannan. Tillsätt babyspenat, cashewmozzarella och champinjoner. Det gör inget om ingredienserna sjunker ner i smeten.
5. Toppa med körsbärstomater och ringla över lite olivolja.
6. Grädda i 20 minuter, tills kanterna är gyllene.
7. Vid servering, strö över Maldonsalt, svartpeppar och rivna basilikablad.
3. Häll över blandningen i en skål och ställ in i kylskåpet för att stelna och svalna till ungefär fyra grader.
4. Vispa espresso, agavesirap och rom i en medelstor skål.
5. Montera tiramisun: Lägg ett lager veganska savoiardikex eller vaniljkakor i botten på en form som är cirka 15 x 20 cm (minst 7 cm djup). Häll på hälften av espressoblandningen över kakorna så att de blir helt genomdränkta. Tillsätt ett tjockt lager cashewmascarpone (använd hälften av mascarponen). Jämna till ytan.
6. Lägg på ett nytt lager kakor och häll resten av espressoblandningen över så att de också blir ordentligt blöta. Tillsätt det andra lagret mascarpone. Jämna till ytan.
7. Ställ formen i kylskåpet och låt tiramisun stå och sätta sig i minst 4 timmar.
8. Pudra över kakaopulver vid servering. Använd en sil för att få ett jämnt klumpfritt lager.

Ät!
Växtbaserad ost för konsistenskräsna
De smältbara ostarna från Maisha lovas vara fasta, krämiga och smälter till en härlig konsistens på exempelvis pizza, hamburgare och lasagne. De kommer i två smaker: Mild Ostig och Ostig Jalapeño, med hetta från grön jalapeño. Du hittar dem på mylla.se och i utvalda butiker runt om i landet, med rekommenderade priser på 70–85 kronor.
Vilken pudding!
Här kommer en vegansk version av en bästsäljande proteinpudding, High Protein Pudding Vegan Chocolate. Den sojabaserade choklad puddingen är glutenfri och innehåller 20 gram protein, inget tillsatt socker och låg fetthalt. Produkten finns i Icas butiker, rekommenderat pris är 19,90 kronor.

Uppgraderade fredagstacos
Santa Maria lanserar Asian Tacos – fem veganska produkter som kombinerar tacoformat med asiatiska smaker: wrap på rismjöl, woksås med söt chili och vitlök, krispig panering med ingefära samt toppingsåser med kimchi och koreansk BBQ. Finns i välsorterade butiker och cirkapriserna är 35,90 kronor för wraps, 19,90 kronor för woksåsen, 19,90 kronor för den krispiga paneringen samt 35,90 kronor för toppingsåserna.



Smakresa österut
Yipin har lanserat tre höstnyheter: Tofu Chili & Vitlök, Alspånsrökt Tempeh Helbit och Knivskurna nudlar. Tempen och tofun går båda att tillaga eller äta kalla som de är. Tofu Chili & Vitlök finns i vegokylen på Ica och Coop, rekommenderat pris är 34,95 kronor. Alspånsrökt tempeh och de knivskurna nudlarna finns på Coop, rekommenderat pris är 34,95 kronor samt 44,95 kronor.

Lyxa till höstmyset
Tre nya magiska fyllda chokladkakor landar lagom till hösten: Pumpkin Spice, Apple Pie och Maple Walnut. Smakerna fångar känslan av hösten i chokladform – nötigt, kryddigt och mysigt. Perfekt till en kopp te på mörka kvällar! Chokladkakorna kostar 149 kronor styck eller 439 kronor för alla tre och finns hos vegandelights.se.
Bäst i test
Välj Vego rekryterade 37 personer till en smakpanel som nu har utsett Sveriges bästa vegoburgare i tre kategorier.
av Rebecca Johansson

Bästa helheten
Starkast prestation i bedömningskategorierna helhet, doft och munkänsla. En helt växtbaserad burgare gjord på ärt- och favaböna-protein – både smak och textur i världsklass utlovas. Den är designad för att efterlikna en klassisk ”smash burger”: saftig i mitten, med krispiga, lätt karamelliserade kanter efter upphettning i panna eller på grill.
Oumph! The Smash Burger, cirkapris 172 kronor per kilo och 16 gram protein per 100 gram.

Bästa smak
En 100 procent växtbaserad, ekologisk mungbönsburgare med karaktär och utan några tillsatser. Den kombinerar mungböna, rundkornigt råris, rödbeta samt smakrika kryddor som koriander, spiskummin, cayenne och lagerblad – allt förstekt i svensk ekologisk rapsolja för extra smak. Oh Mungood Burger, cirkapris 194 kronor per kilo och tio gram protein per 100 gram.

Bästa textur
Växtbaserad burgare gjord på svenskodlade ärtor och svamp, framtagen i samarbete med stjärnkocken Marcus Samuelsson. Den är full av umami och designad med målet att ge rejäl smak och perfekt stekyta. Saftig inuti och krispig på ytan – en burgare som gör sig lika bra i stekpannan som på grillen.
Burgare från Peas of Heaven, cirkapris 171 kronor per kilo och 14 gram protein per 100 gram.

Totalt ingick sex vegoburgare i testet, samtliga från svenska tillverkare.



Agera

Sveriges djurvänligaste sommarsatsning fyller jämnt. Häng med på en tillbakablick på sommarturnén och få rapporten från årets jubileums-
Agera
-
Året var
2006
när turnégrundarna
Benny
Andersson
och Liv Linder begav sig ut på Djurens Rätts första sommarturné någonsin. Följ med på en tillbakablick på framgångssagan som fyllt jämnt för andra gången.
HIPP HIPP, HURRA!
2009
Djurtransporterna

2006
Början på en era
Idén till sommarturnén kom efter att Djurens Rätt haft en monter på Hultsfredsfestivalen sedan mitten av 90-talet. Det var alltid lyckat, så tanken uppstod: "Varför inte göra mer av detta?". Och så var sommarturnén född.

2008
Djurförsöken

Som en del av en större europeisk kampanj åkte turnén runt med "8 hours – stoppa långa djurtransporter". Under 2020 påbörjades äntligen förhandlingarna om kortare transporter.

"Stoppa plågsamma djurförsök" var årets tema, en kampanj som bidrog till inrättandet av 3R-centret som arbetar för att minska antalet djurförsök, minska lidandet i djurförsök och även ersätta djurförsöken.
2011
Frihetssommaren
Under "The Summer of Liberation" engagerade sig 200 volontärer i en kampanj mot matjättarna och deras burägg, som ledde till 16 000 namnunderskrifter och 100 000 samtal. Under 2025 kan Djurens Rätt fira att det inte längre finns hönor i bur i Sverige.

2014
Pälslöftet
En andra sommar för minkarna, detta år med titeln "Pälslöftet". Värvningsrekord; här välkomnades 1 396 nya medlemmar till Djurens Rätt. Under 2018 kom minktemat tillbaka, då Djurens Rätt samlade in över 100 000 namn till kravet på att förbjuda pälsfarmning i Sverige. Nu under 2025 kunde djurvänner äntligen fira att Sveriges minkfarmer är ett minne blott.


2019
Kycklingarnas återkomst
Djurens Rätts ständigt aktuella tema – kycklingar – hade denna sommar sin återkomst sedan 2012. Vid starten av kycklingkampanjen "99 miljoner" kände nästan ingen till kycklingarnas situation, men nu är de flesta medvetna om problematiken. Ihop med griskampanjen har turnén synliggjort 96 procent av de landlevande djur som slaktas, som tidigare varit osynliga.

2017
Grisarna
Under parollen "Ingen semester i skinkfabriken" var turnén en del av EU-kampanjen "End Pig Pain". Djurens Rätts sommarturné ordnade populära grillkvällar och samlade in 7 000 namnunderskrifter. Översynen av djurskyddslagstiftningen som skulle börjat 2020 har försenats, men förhoppningsvis kommer nya regler 2026. 2023



Hallå där, Benny Andersson
2020
Pandemiåret
Pandemin medförde inställda festivaler och evenemang i Sverige. Det gjorde att Djurens Rätt fick tänka om och satsade på mindre stopp på gator och torg, där stort fokus låg på att inspirera besökare att välja bort kyckling från tallriken.

Lastbilen kom lastad
Djurens Rätt tänkte större än vanligt och tog med en lastbil på turnén, där besökare med alla sinnen kunde uppleva livet inne i en kycklingfabrik.
2025
Jubileumsturné
Djurens Rätt började turnén med tårta, sedan bar det av ut i Sommarsverige med quiz och popcorn. Jubileumsturnén avslutades i början av september, efter tusentals samtal om djuren. Frida Axner var turnécoach. – Att ha fått vara turnécoach under jubileumsåret kändes otroligt. Med starkare närvaro, mer material och tydligt budskap har vi verkligen gjort skillnad.

Vad minns du särskilt från sommaren?
– På flera stopp i år har jag känt igen besökare från förra sommaren och fått höra att de blev medlemmar då! Sådan återkoppling ett år senare är värdefull och visar att vårt arbete gör skillnad.
Initiativtagare till sommarturnén 2006, numera generalsekreterare för Djurens Rätt.
Vad känner du kring sommarturnén, så här 20 år senare?
– För mig är sommarturnén den bästa skolan i att prata om djurens situation – en möter många olika perspektiv. Den har också gjort Djurens Rätt mer ödmjuk i sin kommunikation. I början mötte djurrättsrörelsen hårt motstånd och vi fick ofta stå till svars för sådant som andra organisationer gjort. Rörelsen blev sluten och cynisk. Att öppna upp, möta människor och låta dem träffa oss var ett stort steg. Motståndet då var mycket tuffare än i dag, och det krävdes mod att vara med. Var ser du turnén om tio år?
– Jag tror att sommarturnén fortfarande har samma viktiga roll – den tar vara på kraften i direkta möten mellan människor, utan filter. I en tid med många märkliga budskap online blir dessa samtal ännu viktigare. Turnén är en positiv plattform för kommunikation, och det tror jag kommer att bestå. Jag tror också att den kommer att växa, kanske till nya platser – vi måste våga testa. Men kärnan, de äkta samtalen, kommer att vara kvar. När digital kommunikation är så lätt och vanlig, blir värdet av riktiga möten ännu större.
ALLA TIDERS TURNÉHJÄLTAR
Konserter i åskoväder, hönor i media och jordnötssmörsmackor bakom turnétältet. Att sommarturnén har kunnat pågå i två decennier är helt tack vare Djurens Rätts hängivna djurrättshjältar – turnévolontärerna.


"Hönrietta pratade ut i media"
"Ger
en positiv bild av djurrätt"
Magnus Gunnarsson var aktiv mellan åren 2015 och 2019.
Vad minns du från din tid på sommarturnén?
– Pridefestivalen i Luleå var ett återkommande turnéstopp och jag minns även Musikens makt, som var mitt första deltagande i Djurens Rätts sommarturné. Det var alltid god stämning och bra energi. Varför har sommarturnén lyckats, tror du?
– Den bjuder in till ett proffsigt möte med tydligt budskap. Besökare bemöts trevligt och fördomsfritt, vilket ger en positiv bild av Djurens Rätts arbete. Turnéns teman speglar samhällsdebatten, till exempel om burhöns, päls eller djurförsök, och gör att folk känner igen sig.
Moa Lindholm var aktiv mellan 2008 och 2016, först som volontär och senare som turnécoach.
Starka minnen från sommarturnén?
– Alla härliga Djurens Rättare en fick lära känna, jordnötssmörsmackor bakom tältet. Att ha givande samtal – ibland utmanande, men ofta lärorika, och samtalsteknikerna jag fick med mig är ovärderliga. Minns särskilt när Hönrietta blev erbjuden kycklingspett på Sundsvalls gatufest och fick prata ut i media om det absurda i att äta sina släktingar. 20-årsjubileum nu! Varför har sommarturnén lyckats?
– Sommarturnén lyckas för att den handlar om möten och samtal. I en vardag fylld av budskap blir ett vänligt möte med en Djurens Rättare, en kokbok eller en höna med ballong något som väcker nyfikenhet. Djurens Rätt är skickliga på att möta människor där de är, med positiv ton och morötter snarare än pekpinnar.
"Kö till oss nästan hela dagen"
Susanne Knoph har varit turnévolontär sedan 2006, men deltagit i utåtriktade kampanjer längre än så.
Finaste minne från turnén?
– Länge hade vår lokalavdelning i Västerås bara ett rosa bord med tak över. Först 2013 skaffade vi ett tält. Ett roligt minne är Barnfestivalen 2024. Det tog tid att sätta upp tältet och få lekarna på plats, men när alla vällde in vid 11 var det kö till oss nästan hela dagen så vi hade fullt upp. Vädret var perfekt och alla var glada.

"Mätte insidan av bajamajorna"
Anna Hallin var aktiv mellan 2008 och 2013, först som turnécoach och sedan sommarturnéansvarig.
Ditt starkaste minne från sommarturnén?

– Way Out West -08 eller -09 minns jag extra väl då vi fått en plats vid toaletterna – inte direkt drömläget. Men så kom vi på idén att mäta insidan av bajamajorna, som visade sig vara lika stora som utrymmet en svensk gris har. Vi satte upp lappar med den infon på insidan. Det blev en ögonöppnare och när folk kom ut stod vi där, redo att prata vidare. Många starka samtal, och många nya medlemmar!
Framgångsreceptet bakom sommarturnén?
– Solklart: volontärerna. Alltid peppade, hjälpsamma och fulla av värdefulla idéer.



"Roligt när det går att mötas"
Ami Niglöv har varit aktiv sedan 2014.
Minnesvärt samtal från årets turné?
– Jag pratade i år med en 25-åring vars pappa födde upp grisar, men han förstod problemet och var nyfiken på alternativen och hur vi jobbar. Det är roligt när det går att mötas kring det som vi är överens om, även om vi kommer från "olika verkligheter".
Varför tror du att sommarturnén lyckas nå fram?
– Vi möter ofta människor som är på semester. De är lite mer avslappnade och kan ta sig tid att stanna till.
"Värvade 70 nya medlemmar"
Kai Zimmerl var aktiv mellan 2007 och 2021.
Vad minns du från din tid på sommarturnén?
– Metallsvenskan 2012 avslutades med en konsert med Europe under ett pågående, hejdundrande åskoväder. När Putte i Parken hölls i Mariebergsskogen 2014 värvades 70 nya medlemmar. Vilket flyt vi hade!
Varför har sommarturnén gått så bra, tror du?
– Under sommaren och på festivaler är människor positiva och öppna och därför extra mottagliga för vårt budskap.
"Vi sår ett frö"
Hanna Kristiansson har varit aktiv som volontär sedan 2009.
Berätta om ett starkt minne från sommarturnén!
– Jag minns särskilt en besökare som sa att det inte går att få muskler utan kött. Jag tänkte att hen nog trodde att jag satt i rullstol på grund av köttbrist, vilket såklart inte stämmer.
Varför tror du att sommarturnén varit så framgångsrik?
– Många evenemang är återkommande för oss. Det gör att vi ena dagen kan så ett frö som gör att de blir medlemmar nästa dag eller kanske året efter.

I media
Ami Niglöv har varit flitig i sommar, tre av hennes insändare har publicerats: kritiken mot köttindustrin i Folkbladet, insändaren om den höga köttkonsumtionen publicerades i Sydöstran och hennes text om pälsindustrins fall publicerades i KTKuriren.
"Fördomar stämmer oftast
inte"
Ásta Brynsteinsdottir var aktiv som volontär mellan 2006 och 2011, nu är hon anställd på Djurens Rätt.
Vad minns du från sommarturnén?
– Engagemanget och glädjen vi delade var fantastiskt. Ett favoritminne är från Arvikafestivalen 2010, där en vakt sa: "Jag äter bara kött". Jag svarade skämtsamt: "Wow, inte ens potatis?". Det bröt isen, han åt ju potatis, och samtalet var igång. De kom tillbaka flera gånger, testade vegetariskt och sa hejdå när vi stängde tältet. Ett fint minne och en påminnelse om att fördomar ofta inte stämmer – de en minst anar kan ge de mest givande samtalen.

Varför tror du att sommarturnén hållit i 20 år?
– Vi har inte varit rädda för att testa oss fram; vi utvärderar och utvecklar. Och såklart vårt outtröttliga engagemang.
Agera -
57 000 underskrifter
inkom till sommarens namninsamling, om att montera ned kycklingfabrikerna.
42 stopp 84 volontärer
har sommarturnén gjort i år, från Trelleborg i söder till Näsåker i norr.
har anmält sig i sommar och gjort turnén möjlig.

Rapport från årets turné
Riktade ljuset mot kycklingar.
DJURENS RÄTTS FÖRSTA sommarturné gick av stapeln 2006. På den tiden visste inte nio av tio svenskar vilka Djurens Rätt var, men att Djurens Rätt nu är en av landets mest välkända organisationer kan vi tacka sommarturnén för. Turnéns syfte kvarstår än i dag – en chans för Djurens Rätt att nå ut till nya människor.
NU ÄR ÅRET 2025 och den tjugonde turnén har packat ihop tälten för den här sommaren. Med kampanjtiteln "Sveriges

vanligaste fågel" har Djurens Rätt fortsatt att uppmana landets konsumenter att skriva på namninsamlingen för nedmontering av kycklingfabriker. Ett quiz har gett besökarna chansen att lära sig mer om kycklingars personligheter, men också dystra liv i kycklingfabrikerna, något som varit en konversationsstartare. Muralmålningen på Malmöfestivalen drog också till sig mycket uppmärksamhet. Att det varit jubileumssommar har känts av i både energi och engagemang.
– Det är mer än en turné. Det är en del av en ständigt växande rörelse och att få vara med i hjärtat av arbetet är något jag kommer att minnas länge, säger Frida Axner, en av årets turnécoacher.
Varför tror du att sommarturnén varit så framgångsrik? – Sommarturnéns framgång bygger på vårt drivna team –från turnécoacher till volontärer och anställda – som alla brinner för djurs rättigheter. Vi utvecklar ständigt samtal, aktiviteter och produkter för att nå fler. Medlemmarnas stöd ger både resurser och ökat inflytande i det politiska rummet, och den påminnelsen är en stark drivkraft ute på turnén.



Agera -

Camilla Bergvall
är författare och tidigare riksordförande
för Djurens Rätt. Vill du boka ett författarsamtal? Kontakta camilla.bergvall@ djurensratt.se.
Turnéschema
Under hösten bjuder Camilla Bergvall in till samtal om boken och en framtid utan djurfabriker. Här är höstens återstående tillfällen.
25 september: Signering och boksamtal 17:30 –19:30 på Djurens Rätts kontor på Andra Långgatan 34 i Göteborg
25–28 september: Bokmässan i Göteborg
1 november: Vegokraft i Göteborg
15 november: Frost litteraturfestival i Helsingborg

”Jag hoppas folk blir ARGA”
I nya boken Djurfabrikerna − myten om den glada bondgården riktar Camilla
Bergvall ljuset på hur djurfabrikerna
växte fram och dess ödesdigra konsekvenser.
av Nanna Thydén foto Lovisa Reeder
Varför vill så många tro på myten om den glada bondgården?
– För att de bryr sig om djur och vill att djur ska behandlas väl. Forskning och opinionsundersökningar visar att en stark majoritet vill se ett bättre djurskydd, vilket vittnar om att det finns en grundempati för djur som vi alla har. Samtidigt har vi byggt ett samhälle som inte alls ser ut så, där vi måste kämpa för att kunna leva med det. Att se Bregottfabriken eller reklamfilmerna blir som en slags tröst – vi vet att de inte är sanna, men lutar oss mot dem och tänker att det nog bara är i enstaka fall som det ser hemskt ut. Jag tror att människor bryr sig väldigt mycket mer än vad vi ibland tror, och att vi är bättre än hur världen ser ut nu.
Internationellt är begreppet "factory farming" vedertaget, men djurfabrik har inte tagit samma skruv i Sverige. Varför, tror du? – Jag upplever att ordet användes mycket mer på 70- och 80-talet, när den här typen av industri ganska nyligen hade börjat växa fram och vi började att beskriva det som vi såg. I dag vill industrin snarare använda ordet "gårdar", men det går inte att säga att det är en gård när det handlar om tiotusentals djur. Jag reagerar ofta när jag ser nyhetsinslag och det sägs "brand på hönsgård, 10 000 hönor döda". Hur kan det vara en gård? Vi behöver ord för att kunna beskriva verkligheten så som den är och inte försköna den med andra skrivningar. "Djurfabrik" behövs för att människor verkligen ska förstå vad det handlar om.
Vad gjorde starkast intryck på dig under skrivandet?
– Efter att ha turnerat med min före-

läsning En framtid utan djurfabriker från Umeå till Malmö så kände jag att en timme inte räckte. Det fanns så mycket mer att grotta ner i, och då väcktes idén till boken. Jag byggde vidare på föreläsningens dramaturgi, utgick mycket från Djurens Rätts rapporter, och gjorde också intervjuer med människor som på olika sätt har jobbat i, besökt eller bott nära fabriker. Det är deras berättelser som har gjort starkast intryck. Skulle du säga att det är deppig läsning?
– Ja, men det är också nödvändigt. Vi måste berätta hur det faktiskt ser ut: Så här snabbt växer en kyckling under de här förhållandena och det är systematiskt. Då tror jag att människor reagerar. Men det är samtidigt viktigt att inte fastna i uppgivenhet, utan förstå att det inte är meningen att det ska se ut så här. Det är inte vad lagen eller politikerna har lovat oss. Jag hoppas att läsaren blir mer arg än ledsen, så att vi faktiskt kan mobilisera det till någonting positivt. Vi behöver inse att det här handlar om rättvisa för djuren, för klimatet och för människor som tvingas jobba i djurfabrikerna.
Vad vill du åstadkomma med boken?
– Jag hoppas att människor blir arga. Jag är det själv. Arga på att det får se ut så här, men också hoppfulla – för det här är ingen naturlag. Djurfabriker har byggts upp under bara några decennier och det är klart att vi kan göra på ett annat sätt om vi bestämmer oss för det. Djurfabrikerna är resultatet av politiska beslut och det är direkta politiska beslut som kan leda oss i en annan riktning. ●
Läs ett utdrag av Camillas bok på nästa uppslag.
Smakprov ur nya boken
Djurfabrikerna:
Myten om den glada bondgården
Solen lyser genom träden och skapar skuggspel över gården. På den frodiga ängen bakom huset mumsar ett par bruna kor på det färska gräset. Bredvid dem går kalvarna på stapplande ben och jagar varandra i en barnslig lek. Doften av hö och frisk jord fyller luften och några fåglar kvittrar rofyllt. Det kacklar inifrån hönsgården och snart kommer några hönor gående nedför stegen. De rör sig över gårdsplanen med skarp blick på jakt efter mat. Borta vid ladugården hörs grymtande ljud från en gris som har trynet djupt ned i jorden. På ryggen har leran torkat till skydd för den känsliga huden. Sagan om den lyckliga bondgården har upprepats så många gånger att den blivit synonym med verkligheten. Den berättas för oss redan som barn i färgglada bilderböcker och med hjälp av leksaker som ska efterlikna bondgårdar och de djur som bor där. Vi fortsätter sedan att matas med samma berättelse när vi är vuxna, i form av reklamfilmer och bilder från de företag som säljer kött, ägg eller mjölk. Det är en genial lögn, eftersom vi så gärna vill att den ska vara sann. De flesta av oss är också lättlurade i denna fråga eftersom vi så sällan besöker de platser där djuren föds upp för att bli mat. Majoriteten av svenskarna växer i dag upp i städer eller i villaområden och de djur vi möter är framför allt katter, hundar

och möjligtvis någon stadsduva. En undersökning visar att ungefär hälften av svenskarna inte är i kontakt med några djur alls i sitt dagliga liv. Bland dem som är i kontakt med djur är det bara tre procent som någonsin möter några av de miljontals djur som föds upp i djurfabriker runt om i Sverige. Vi andra ser sällan en gris eller kyckling. Åtminstone inte levande.
Hur blev det egentligen så här? Jordbruket har varit grunden för den mänskliga civilisationen i flera tusen år och att människan började använda mark för att producera mat och bränsle anses vara en av de största innovationerna i vår historia. Redan i tidiga civilisationer levde människan nära djur och jordbruket var ett hårt och slitsamt arbete som upptog större delen av dagen. Först under 1800-talet skedde stora förändringar som ledde till att människan började ersättas av maskiner i en industriell revolution. Den ångdrivna skördetröskan uppfanns exempelvis i USA år 1871 och kunde göra 100 människors jobb. Det är på flera sätt en fantastisk utveckling som lett till att vi kan producera mer med mindre arbetsinsats. Men det får fler konsekvenser än så. Särskilt för djuren, som trots allt inte är maskiner, även om människor ofta behandlar dem som det.
I TAKT MED den industriella revolutionen förändrades jordbruket i grunden, med fokus på att producera livsmedel åt en växande befolkning. Mellan åren
1870–1945 ökade befolkningen i Sverige från 4,1 miljoner till hela 6,6 miljoner. För att mätta fler magar med mindre arbetsinsats började jordbruket inrikta sig på effektivitet, och det kretslopp som hade sin grund i den svenska jorden började kräva import av bland annat bränsle, foder och gödsel. Jordbrukarna odlade i stort sett samma grödor som tidigare med skillnaden att de i allt högre grad blev foder för djuren i de framväxande djurfabrikerna, istället för mat direkt till människor.
UNDER 1930-TALET BEFANN sig Sverige i en djup lågkonjunktur med jordbrukskris och hög arbetslöshet som följd. Socialdemokraterna och Bondeförbundet (nuvarande Centerpartiet) kom därför till en överenskommelse 1933 som gav upphov till begreppet kohandel. För att Socialdemokraterna skulle få igenom sina krav för att bekämpa den höga arbetslösheten gick de med på Bondeförbundets krav på utökat stöd till lantbruket. Tanken var att lantbrukare skulle få samma villkor som arbetarna i städerna. Det blev dock snart tydligt att de små gårdarna inte kunde konkurrera med de stora industrierna som växte fram i städerna. De kunde helt enkelt inte producera tillräckligt billigt och allt fler började flytta från landsbygden in till städerna för att söka arbete i fabrikerna istället. 1947 tog jordbrukspolitiken därför en ny vändning och inriktade sig på att effektivisera produktionen av livsmedel. Små gårdar skulle slås ihop till större för att kunna producera mer mat, billigare. Det infördes förmånliga krediter för den som ville utöka sin verksamhet och lantbrukare som ville ha mer mark gavs rätt till förköp om en granngård blev till salu. Det utlovades också en politisk styrning som skulle innebära stabila inkomster för lantbrukarna genom att garantera priserna på deras produkter. Detta var startskottet till byggandet av djurfabriker i Sverige.
utvecklats helt och hållet utifrån människors intressen och utan hänsyn till djurens.
NÄR VI BÖRJADE stänga in djur i djurfabriker bröt vi inte bara banden mellan människa och djur, utan också mellan djur och natur. De naturliga kretsloppen fick stå tillbaka för en allt snabbare produktion. Den mat vi äter har i dag helt förlorat kopplingen till den plats vi lever på. Att allt plötsligt bara värderas i kronor och ören får såklart konsekvenser för djuren, den biologiska mångfalden och för hållbarheten i livsmedelsproduktionen.
Fortsätt läsa!
Djurfabrikerna – myten om den glada bondgården (Mondial, 2025) av Camilla Bergvall. Alla intäkter för boken går till Djurens Rätt. Signerade exemplar kan beställas via djurensratt.se/shop
När vi stänger dörrarna till djurfabrikerna slipper vi också se det lidande som djuren utsätts för. Och när vi inte längre behöver se dem i ögonen, blir det också väldigt mycket enklare att låta det fortgå.
I början av 1700-talet bodde ungefär 1,4 miljoner människor i Sverige och av dessa var minst 80 procent jordbrukare. Då var konsumtion och produktion av mat väldigt tätt kopplat till varandra genom människornas närhet till det egna lantbruket. Nu har folkmängden mångdubblats. Omkring 88 procent bor i tätorterna medan endast två procent är jordbrukare som försörjer i stort sett alla oss andra med livsmedel. I dag är uppfödningen av djur och ätandet två separata områden som sällan möts. De flesta av oss handlar vår mat förpackade till oigenkännlighet i fräscha matbutiker och har därför väldigt lite insyn i hur produktionen av den ser ut. Detta har möjliggjort att en extrem utveckling kunnat fortgå utan att någon riktigt reagerat.
EFTER HAND BÖRJADE djuren stängas in i ladugårdarna för att människor enklare skulle kunna kontrollera hela djurens livscykel. Då kunde fabrikerna plötsligt bestämma både hur mycket, när och vad djuren skulle äta. I de moderna djurfabrikerna kan dessutom värmen och ljuset kontrolleras för att få djuren att tro att det är vår eller sommar året om. Allt för att de ska värpa fler ägg, producera mer mjölk eller växa snabbare. Människan har också påverkat djurens förmåga att fortplanta sig så att de blir könsmogna tidigare, föder ungar oftare och dessutom får större kullar. Det är en av de viktigaste skillnaderna mellan de djur som i dag hålls i djurfabriker och deras vilda förfäder. I dag är konstgjord befruktning genom inseminering standard. Vissa arter har till och med avlats så hårt att de inte ens kan para sig själva. Detta gäller exempelvis kalkoner. Trots åratal av domesticering av djur som kycklingar, kor och grisar är det dock viktigt att poängtera att djuren endast i viss mån anpassat sig till sina liv i fångenskap. Deras grundläggande naturliga beteenden finns fortfarande kvar, även om de visas alldeles för lite hänsyn i djurfabrikerna. Dagens jordbruk har
OM DU TAR en tur längs landsvägarna i de glesbygda delarna av Sverige kommer du att få se fallfärdiga och tomma ladugårdar, sönderrostade stängsel och övervuxna gärdsgårdar. Spåren i landskapet är många och säger mycket om den förändring som skett. År 1990 fanns det 96 560 jordbruksföretag i Sverige, år 2023 var siffran 56 171. Sedan 1990 har antalet jordbruksföretag alltså minskat med knappt 42 procent. Många av dem som finns kvar har blivit allt större och mer specialiserade. Arealen åkermark per företag har mer än fördubblats, från 23 till 49 hektar. På område efter område har människan ersatts av maskiner och det svenska jordbruket har, under loppet av några årtionden, förvandlats från en basnäring som i första hand byggde på djurs och människors muskelkraft, till en högteknologisk industri med ett begränsat antal sysselsatta. De små familjeägda företagen med närhet till marken och djuren kunde inte längre konkurrera med de industriella djurfabrikernas pressade priser. Fabrikerna tog mer eller mindre över landsbygden och tryckte undan de mindre företagen. Trots att frontfiguren i reklamfilmer för mjölk, ägg och kött ofta är en enskild bonde i rutig skjorta, är det sällan bönderna själva som tjänar de stora pengarna. Istället har det vuxit fram stora multinationella djurfabriksföretag som tjänar miljarder på bland annat djurfoder, utrustning och mediciner för att hålla djuren tillräckligt friska för att kunna bli mat till människor. ●


Djurdebatten
Den hotade betesrätten och kycklingarnas lidande lyftes av Djurens Rätt i Sveriges största medier under sommaren.
Kons sista semester?
"ARGUMENTEN FÖR ATT kor ska ha rätt att gå på bete på sommaren är enkla. Djurskyddslagen kräver att djur ska kunna utföra de naturliga beteenden som gynnar deras välfärd. För en ko är bete ett av de främsta och mest kända beteenden som gör en ko till en ko. Forskningen är tydlig i att kor både mår bättre fysiskt och psykiskt av att gå ute och beta. Hagar med betande kor är också en av de tydligaste bilderna av Sverige och en viktig del i vår djurskyddslag."
Hallå, var är kamerorna?
"I juni 2023 presenterades en statlig utredning med ett tydligt förslag: inför krav på kamerabevakning på slakterier från den 1 juli 2025. Syftet? Att minska risken för allvarliga brister i djurhanteringen. Två år har gått – men regeringen har ännu inte agerat. Vad väntar landsbygdsminister Peter Kullgren på?" Det skrev Djurens Rätt tillsammans med andra organisationer i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Kamerabevakning ska inte vara en ersättning för fysisk kontroll enligt Djurens Rätt, men det är ett viktigt komplement. Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) uppmanas att ta initiativ till att införa obligatorisk kamerabevakning på slakterier.
Följ oss:
Det skrev Djurens Rätt tillsammans med andra organisationer i en debattartikel i Dagens Nyheter i juli. Under sommaren publicerade Aftonbladet en debattartikel från Djurens Rätts riksordförande Tina Hogevik:
"Djurens Rätt är tyvärr övertygade om att ett slopat beteskrav kommer att leda till färre men större besättningar där korna hålls inomhus året om. Det skulle vara en olycklig

Mer Lidl, mer lidande
Med makt och resurser kommer ansvar, men den snabbt expanderande livsmedelsjätten
Lidl prioriterar tillväxt framför djurvälfärd. Det är dags att Lidl Sverige följer sina europeiska systerbolag i Tyskland, Frankrike och Belgien, som säger nej till turbokycklingar. Det skrev Djurens Rätts riksordförande
Tina Hogevik i en debattartikel i branschtidningen Dagligvarunytt.
utveckling. Betesrätten är redan begränsad – den gäller inte tjurar och kalvar – och den borde utökas, inte urholkas."
"Det är fruktansvärt och visar att det främst handlar om pengar"
THERÉSE LINDGREN, ledamot i Djurens Rätts styrelse, i en intervju i Expressen. Kycklingjätten Wiesenhof har flera gånger fått kritik för hur de behandlar kycklingar och i år sponsrade de fotbolls-EM i Schweiz. "Det normaliserar att det är okej att inte ta ansvar för djuren, och behandlas som en fråga som inte är viktig nog att agera på. Förbunden behöver börja fundera över var pengarna kommer ifrån och införa djurskyddspolicys", säger Therése Lindgren och uppmanar till att lyssna på Djurens Rätt, som länge har varnat för ett system där djur reduceras


Sök på ”Djurens Rätt” i sociala medier, följ och stötta arbetet.
SPRIDNING I SOCIALA MEDIER:

226 815
HÖNOR SLIPPER BURAR
Räckvidd: 226 815 / Gillningar: 7 808 / Kommentarer: 536 / Delningar: 575
131 999

INBJUDAN TILL PROTEST
Räckvidd: 131 999 / Gillningar: 3 988 / Kommentarer: 549 / Delningar: 220
47 299

CIRCLE K TAR ANSVAR
Räckvidd: 47 299 / Gillningar: 2 069 / Kommentarer: 76 / Delningar: 49
Fråga oss
Djurens Rätt svarar på
tusentals frågor varje år, här är svar i urval.
Har du en fråga? Mejla den till info@djurensratt.se.
Kan jag stoppa uppfödningen?
Jag bor utanför Luleå och det planeras en fiskodling här, där 10 000 ton fisk ska "odlas" varje år. Hur många fiskar är det ens? Finns det något man kan göra för att stoppa satsningen? De verkar ha haft problem med att få tillstånd.
SVAR: Tack för din fråga och jag förstår din oro. Fiskar räknas tyvärr fortfarande oftast i vikt istället för antal, trots att de är levande, kännande individer precis som andra djur. På den planerade fabriken utanför Luleå är det främst rödingar som planeras att födas upp. 10 000 ton motsvarar omkring 7 till 20 miljoner fiskar, beroende på hur mycket fiskarna väger när de slaktas (här räknat på 0,5–1,5 kilo). Det är ett enormt antal individer det handlar om. Dessutom behöver rovfiskar som röding och andra laxfiskar i fiskfabrikerna äta foder som åtminstone delvis består av fisk. Uppfödning av fiskar bidrar därför också till utfiske av haven, vilket ofta glöms bort eller ignoreras när det talas om hur hållbart det är med fiskuppfödning.
Djurvälfärden är en annan åsidosatt aspekt av hållbarheten när det kommer till fiskuppfödning. I sådana här
uppfödningar på land, liknande den som planeras utanför Luleå, hålls tusentals fiskar under flera år i stor trängsel i karga tankar helt utan miljöberikning, där deras naturliga behov inte tillgodoses. Vid slakt är det vanligt att fiskarna utsätts för allvarligt, utdraget lidande på grund av ineffektiv bedövning (läs mer i reportaget Fiskelycka i Tidningen Djurens Rätt 4/2024).
Trots de stora utmaningarna i fiskfabrikerna ses de som en framtidsbransch och det görs stora satsningar också från politikens håll. Det är inte lätt att stoppa etableringar av sådana här nya, stora fiskuppfödningar. Men Djurens Rätt arbetar för att öka kunskapen och medvetenheten hos makthavare och allmänheten, om riskerna och bristerna när det kommer till hållbarhet och fiskarnas välfärd. Djurfabriker är inte en del av en hållbar framtid. Använd gärna det material som Djurens Rätt tar fram, som artiklar här i tidningen, inlägg i sociala medier och rapporter – för att hjälpa till att öka medvetenheten, empatin och engagemanget för fiskar och andra vattenlevande djur. Och framför allt, välj bort fiskar och andra djur på tallriken – för en framtid utan djurfabriker. Tillsammans gör vi skillnad.
/Linda Björklund, sakkunnig etolog

Är djurförsök
en usel metod?
Jag läste ett kommentarsfält om djurförsök och undrar över ett påstående där. Någon sa att vanliga viktiga mediciner såsom penicillin och paracetamol inte skulle godkänts om de hade utvärderats med dagens djurförsöksmetoder. Är det sant att djurförsök är usel som metod?
SVAR: Du har stött på ett omdiskuterat påstående: att läkemedel som penicillin, paracetamol och aspirin sannolikt inte skulle ha godkänts i dag om de hade utvärderats med dagens djurförsöksmetoder. Det finns i mitt tycke inte tillräckligt vetenskapligt stöd för det påståendet, utan det grundar sig på alltför ensidiga tolkningar av resultat. Innan jag går in på detaljer vill jag poängtera att Djurens Rätts invändning mot djurförsök som
metod är och förblir utnyttjandet av djur, oavsett hur vetenskapligt framgångsrika försöken skulle kunna bedömas vara.
Djurförsök måste i dag enligt regelverket användas i läkemedelsutveckling för att bedöma säkerhet, effekt och dosering innan ett läkemedel testas på människor. Utöver de uppenbara etiska problemen har metoden vetenskapliga begränsningar. Många av de läkemedel som fungerat i djurförsök misslyckas när de når stadiet för kliniska prövningar på människor, vilket beror på att olika djurarter, inklusive människor, har biologiska olikheter exempelvis när det gäller immunförsvar, ämnesomsättning och uppvisade biverkningar. Djurförsök kan på grund av dessa olikheter riskera att leda till att effektiva läkemedel förkastas eller att potentiellt farliga läkemedel går vidare i godkännandeprocessen, vilket utöver att utsätta
djur för lidande både fördröjer innovation och riskerar människors hälsa.
Tekniker som organ-on-achip, in vitro-modeller med mänskliga celler och avancerade datormodeller erbjuder ibland mer träffsäkra och etiskt hållbara sätt att testa läkemedel. Dessa metoder kan delvis vara mer relevanta för människors biologi, och de är ofta både snabbare och billigare. Enligt EU-direktiv är medlemsstaterna bundna till att fasa ut djurförsöken så fort det är vetenskapligt möjligt. Nya alternativa metoder utvecklas kontinuerligt, men att ersätta djurförsöken går för långsamt. Under godkännandeprocessen behöver alla nya metoder valideras för att säkerställa att de verkligen fungerar, och till det arbetet behövs det öronmärkta resurser. Sverige skulle kunna göra mycket för att ta steg i rätt riktning. Men med den nuvarande regeringens politik riskerar utvecklingen att gå åt precis motsatt håll. Djurens Rätt har under de senaste åren arbetat intensivt för att resurserna till Sveriges 3R-center ska återinföras samt utökas, och den frågan kommer vi inte att släppa.
/Cecilia Mille, sakkunnig hos Djurens Rätt
Vurmen gör mig tokig!
Jag blir så frustrerad av att så många ignorerar det fruktansvärda lidandet i kycklingfabrikerna och att det anses trendigt att äta kycklingkött på plattformar som Tiktok. Hur kan jag bidra till att vända den här negativa spiralen?
SVAR: Det är helt naturligt att du känner frustration. När vi vet vilket enormt lidande som kycklingar utsätts för i djurfabrikerna är det svårt att förstå hur det kan anses trendigt. Kycklingarna är de djur som i antal drabbas allra hårdast av vårt livsmedelssystem. De svenska turbokycklingarna får leva i ungefär 35 dagar innan
de dödas. Årligen dör många kycklingar innan de ens nått den låga "slaktfärdiga" åldern, dels i fabriken av sjukdomar, stress och benproblem, dels under transport. Omkring 150 000 kycklingar dör under transport i Sverige varje år, fler än något annat djurslag. Det är svindlande och skickar en tydlig signal; något är grundläggande fel i vårt livsmedelssystem.
Men hur får vi fler att välja bort kycklingkött från tallriken? Först och främst kan det vara bra att veta att forskning visar att djurrättsbudskap, som att visa hemska klipp från djurindustrin eller prata om djurs lidande, ofta inte är de mest effektiva sätten att få människor som är långt ifrån djurrättsligt tänk att förändra sin kost. Ibland kan dessa metoder till och med få motsatt effekt, där personer ökar sitt animalieintag efter att ha sett chockerande material. En sådan motreaktion kan bero på att starka emotionella budskap kan få människor att känna sig attackerade eller skämmas, vilket gör att de slår tillbaka i stället för att vara öppna för förändring.
I stället visar forskningen att andra typer av budskap och strategier kan vara mer framgångsrika. Den metod som enligt studier konsekvent ger bäst resultat är att informera om miljöpåverkan av att äta animaliska produkter. En annan strategi som visat sig fungera bra, i alla fall för personer som redan är hälsomedvetna, är att lyfta fram hälsofördelarna med att äta mer växtbaserat. Studier visar att hälsobudskap fungerar i åtta av tio fall, särskilt om de riktas till personer som redan bryr sig om sin egen hälsa.
Ofta marknadsförs kyckling som både hälsosamt och klimatsmart, särskilt i
jämförelse med rött kött. Men det som sällan lyfts fram är att det "klimatsmarta" bygger på ett system som innebär extremt trång djurhållning och korta liv för hundratals miljoner individer. Jämfört med kyckling har växtbaserade proteinkällor ännu lägre klimatpåverkan, samtidigt som de kan vara likvärdiga i proteininnehåll och andra viktiga näringsämnen, i vissa fall bättre. Att lyfta fram den kontrasten kan vara ett kraftfullt sätt att väcka nyfikenhet hos människor som annars ser kyckling som ett "hälsosamt och klimatsmart" alternativ. Vi påverkas mycket av sociala normer. När växtbaserat lyfts fram som trendigt, gott och enkelt blir det mer attraktivt att testa. Sociala medier som i dag sprider kycklingtrender behöver överröstas av växtbaserade alternativ som är minst lika tilltalande. Humor, snygga receptfilmer och inspirerande berättelser kan vara mycket mer övertygande än pekpinnar. Samtidigt behöver vi komma ihåg att ansvaret inte enbart vilar på individen. Politiken och livsmedelsbranschen har en avgörande roll i att förändra systemet. När skolor, restauranger och butiker satsar på växtbaserat blir det lättare att välja bort kyckling. Djurens Rätt arbetar för kycklingarna genom att bland annat sätta press på politiker och myndigheter samt påverka företag att anta policys om minskad köttkonsumtion och starkare djurskyddskrav än vad lagstiftningen kräver. Att stötta oss i vårt arbete hjälper aktivt till att påskynda omställningen och förändra för kycklingarna och andra djur i djurfabrikerna.
Din frustration är i grunden ett ut-
Läsarnas sista hälsningar till en älskad vän.

MÅRRAN
2009 –2025
Mårran, du var den sötaste och gladaste kattunge jag har träffat. Du växte upp till en egensinnig katt med stor integritet. Ingen bestämde över prinsessan Mårran. Du är otroligt saknad och tomheten är oändlig. Sov gott älskade Mårran och hälsa till Benke och de andra som gått vidare före dig. Vi glömmer dig aldrig och vi ses igen. – Bitte, Kjelle, Lillis, Vilda och Tama

tryck för engagemang, och det är en kraft som gör skillnad. För bara tio år sedan var växtbaserade alternativ en nisch, i dag är de självklara i butiker och på restauranger. På samma sätt kan bilden av kyckling förändras, från något trendigt till något allt fler väljer bort. Att välja kycklingfritt handlar både om att minska lidandet här och nu och om att skapa en framtid där maten vi äter är mer omtänksam och hållbar. Varje steg mot en djurvänligare tallrik räknas. /Rebecca Johansson, ansvarig för Välj Vego
Det hände sen
Regeringen struntar i kamerabevakning men går vidare med osynliga elstängsel.
NUMMER 3/2023
Ännu kameroringapå slakterier
I juni 2023 föreslog en statlig utredning (tillsatt av den tidigare regeringen) att obligatorisk kamerabevakning på slakterier ska införas från den 1 juli 2025.

I media
Spanien, England, Skottland och Wales har redan lagkrav om kamerabevakning på slakterier. Landsbygdsministern måste agera, skrev Djurens Rätt och tre andra organisationer i en debattartikel i SvD.
Djurens Rätt har länge arbetat för att djurskydd vid slakt ska få högre prioritet och föreslagit kamerabevakning som en viktig åtgärd, som ett komplement till fysisk djurskyddskontroll. Kamerabevakning kan minska djurens lidande genom att brister lättare upptäcks, utbildningen av personal förbättras och slakteriernas egenkontroll
kan stärkas. Utredningens betänkande har varit på remiss, men regeringen har inte presenterat något förslag på lagstiftning.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet i somras, frågade Djurens Rätt vad landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) väntar på och uppmanade ministern att omedelbart ta initiativ till att införa obligatorisk
kamerabevakning på slakterier. Efter det skrev Sofia Skönnbrink (S) en skriftlig fråga om kamerabevakningen till Kullgren. Det svar landsbygdsministern gav Skönnbrink den 22 augusti ingav inte mycket hopp om att lagstiftning är på väg. Landsbygdsministerns hållning är att Sverige bör invänta EU:s översyn av djurskyddslagstiftningen som kommer presenteras tidigast 2026, samt att kamerabevakning inte får leda till ökade kostnader för livsmedelsföretagen. Regeringen har alltså ingen plan på att införa ett nationellt krav på kamerabevakning på slakterier. Djurens Rätt beklagar det och arbetar vidare för en skärpt lagstiftning om djurskydd vid slakt, där kamerabevakning är en viktig åtgärd, i Sverige och på EU-nivå.
NUMMER 3/2024
Vill tillåta virtuella stängsel

Nummer 3/2023
I media
Genom debattartiklar i DN, Altinget och Aftonbladet har Djurens Rätt fortsatt att rikta ljuset mot regeringens ambitioner att skrota betesrätten.

För ett år sedan presenterades utredningen om djurfabrikernas konkurrenskraft. Utredningens förslag fick stark kritik från flera tunga instanser, mest uppmärksammat blev förslaget om att slopa beteskravet för korna. Ett annat förslag i utredningen är att tillåta virtuella stängsel, vilket regeringen nu har valt att gå vidare med. Det förutsätter en
Nummer 3/2024
ändring i djurskyddsförordningen, som måste anmälas till EU-kommissionen, och Djurens Rätt har lämnat en kommentar med stark avrådan. Virtuella stängsel innebär att djuren hålls utomhus utan fysiska staket, i stället förses djuren med elhalsband som kopplas upp med GPS. När ett djur närmar sig den osynliga virtuella gränsen kommer varningssignaler. Fortsätter djuret till gränsen ger halsbandet en eller flera stötar. Forskningen visar en stor individuell variation i hur snabbt djurindividerna förstår att ljudsignalen varnar för elstötar och djuren riskerar att utsättas för många elchocker. – Regeringen kan omöjligt tala om "gott djurskydd" och samtidigt tillåta bygget av ett system som syftar till att aktivt orsaka djur stress. Virtuella stängsel är varken vetenskapligt grundat eller förenligt med den svenska djurskyddslagen och EU:s djurskyddsdirektiv, säger Tina Hogevik, Djurens Rätts riksordförande. När det gäller övriga förslag i konkurrenskraftsutredningen, så har regeringen ännu inte gått vidare med förslaget om att skrota betesrätten. Lördagen den 20 september arrangerade Djurens Rätt den största manifestationen för korna i svensk historia – mer läsning om det i nästa nummer.
Nästa nummer av tidningen ges ut den
28 november.
Vad tyckte du om tidningen? Finns det kanske något du gärna vill läsa mer om i ett kommande nummer av tidningen? Hör av dig till redaktionen på djr@djurensratt.se. Om du har frågor om ditt medlemskap eller hur Djurens Rätt arbetar, så kan du bläddra tillbaka till sidan fem i tidningen för att hitta kontaktuppgifterna.



