Magasin Västerut Nr 1 2005

1/2005

nummer

www.vasterut.se

magasinet för västra ångermanland

västerut

västerut

magasinet för västra ångermanland

innehåll 3

Annonser

17

Friskola Skogsnäs

4

Hänt i västra

18

Friår på friskola

5

Hänt i västra

19

Annonser

6

Camp change

20

Bondedagbok från Krånge

7

Camp change

21

Annonser

8

Camp change

22

Familjefiske i Junsele

9

Annonser

23

Annonser

10

Krönnika

24

Julmarknad Ramsele

11

Annonser

25

Luciamarknad Junsele

12

Erica Sundvall

26

Byalagsarbete i Näsåker

13

Hälsoföretag i Ådalsliden

27

Hänt i Västra

14

Shopping, nya produkter från området

28

Gästtyckare Totte Laxvik

15

Shopping

29

Annonser

16

Friskola Edsele

30

Annonser

Produktionen är ett samarbete mellan design lena & lena, Lena Dalgren & Lena Strandqvist och pcklippoklistra, Christer Borg & Per Sahlström.

Ansvarig utgivare: design lena & lena Redaktionsråd: Christer Borg, Per Sahlström, Lena Dalgren & Lena Strandqvist Annons/text: Christer Borg Foto/text: Lena Dalgren Idé och form: Lena Strandqvist & Per Sahlström Gästskribenter i detta nummer: Ditte Dahlin, Pia Skogman, Sara Schwieler, Göran Stenmark Illustration: Henrik Näsmark Tryck: Sollefteå Tryckeri AB Redaktionena förbehåller sig rätten att redigera i insänt material.

Information om magasinet finns på vår hemsida www.vasterut.se.

Prenumerera 4 nummer för 120 kr genom att ringa 0623-71071, maila prenumeration@vasterut.se eller fyll i formuläret på hemsidan www.vasterut.se.

Du kan också skicka ett kort med namn och adress till Västerut Storgatan 54 880 40 Ramsele Tel: 0623-71071

sid: 2

västerut nummer 1/2005

vi har en

en idé; en vision Christer Borg

Per Sahlström

Lena Dalgren

en

ledare

älv

n lve

västerut nummer 1/2005

an

ä Fax

Lena Strandqvist

m ger

Ån

hantverksveckan, och Ramseles företagande Du håller i din hand det första numret av och entreprenörskap möts i Edsele av en Magasin Västerut. Vi som startat projektet obändig tro på att ”ingenting är omöjligt” hoppas förstås att du ska få läsa många nummanifesterat i bland annat kooperativ och mer framöver. byägda aktiebolag. Resele kan stoltsera med Vi har nämligen en idé; en vision som vi tillett kultur- och naturvårdande nip-projekt, sammans förenat i det här magasinet. Vi tror och en levande teaterförening. Samtidigt på att Västra är en bra plats att bo och verka finns lite av allt detta i varje by, och det är i. Vi tror att barnen har det bra här, och vi tror viktigt att vi ser varandras förtjänster. För tillatt alla andra också har möjlighet att hitta sammans kan vi skapa möjligheter att ge sin plats här i Västra. oss själva, besökare, inflyttare och alla Vi hoppas att Magasin andra en oförglömlig upplevelse för Västerut ska bli ett forum där dagen eller för resten av livet. företag, föreningar och mänByarna här i Vi hoppas att Magasin niskor med växtkraft kan västra ÅngermanVästra ska bli en mötesplats för föra oss framåt i det samarden entusiasmen för vår hembygd bete som är nödvändigt för land kompletterar som så många av oss bär inom sig. att vi ska överleva i det som varandra, och tillEn samlingsplats för alla friska av vissa kallas glesbygd. För sammans skapar krafter i vår hembygd. Men vi vill inte är det väl en glesbygd de en helhet som också ge er lite lugn, ro och vila. vi bor i om man ser hur Återkommande avdelningar om bra mycket kultur, kraftsamling gör platsen så produkter för eller ifrån våra byar, och gemenskap som finns här. unik. och artiklar om vår bygds historia Som relativt nyinflyttad, hoppas vi kan skänka er detta. eller hellre nyemottagen, känner Detta är i all enkelhet en start på ett projag att det finns en acceptans för, och jekt och en vision som vi hoppas att du vill en välvilja till att släppa fram nya idéer som dela med oss; som läsare, som artikelförfattare kan ge oss en motkraft till den gängse gleseller idéspruta. bygdsbilden.

Vi är opolitiska i den meningen att vi inte Väl bekomme Christer Borg representerar något parti eller någon speciell politisk åskådning eller ”-ism”. Däremot är vi politiska på så sätt att vi tror på allas möjligheter att påverka sin situation. Vi tror till exempel att vi som bor här kan påverka vår livssituation. Rättare sagt så tror vi att den enda möjligheten att påverka vår situation här i Västra är att vi själva tar tag i den. I föreningsliv, i företag, i alla sorters gemenJunsele skap. Eller för oss själva. Och det är politik, men inte den gamla vanliga.

Ramsele Orterna här i västra Ångermanland kompletterar varandra, och tillsammans skapar de Edsele Näsåker den helhet som gör platsen så unik. I Näsåker finns ett myllrande kulturliv med kontinuitet från stenålderns hällristningar till Urkult, festivalen som med sin fokus på världsmusik också knyter ihop oss med resten av världen. Äventyr och djur kombineras i Junsele med många ideella arrangemang som t ex konst-

sid 3

Ökad trygghet i

Ökat antal poliser i

Nip

västraområdet

västra

akademin

Hela västra området får snabbare tillgång till kvalificerad akutvård i och med att ambulansen nu finns stationerad i Ramsele hela veckan dygnet runt. Tidigare hade man en dagambulans som alternerade mellan Junsele och Ramsele. Efter klockan 17 och på helger var man hänvisad till ambulans från Sollefteå. Ett unikt samarbete mellan primärvården, den kommunala sjukvården och ambulansen har lett till den nya ambulansstationen. Ambulansvårdarna, som jobbar på stationen i tolvtimmarspass, fungerar efter klockan 17 och på helger som sköterskor i primärvård och kommunal vård.

För de kommunala sjukhemmen innebär det att man har en konsultsköterska att tillgå som snabbt kan vara på plats.

Sjukvårdsupplysningen i Sollefteå kan skicka ut ambulansen för konsultation istället för att rekommendera ett besök på akuten. På så sätt sparar man många ambulansresor till stan.

Att stationen hamnade i Ramsele beror dels på att det är ett större upptagningsområde och dels på att det fanns bättre möjligheter att bygga garage och jourrum i anslutning till vårdcentralen där man kan använda undersökningsrum om det skulle behövas.

Inom kort kommer det att finnas två fasta polistjänster i Junsele.

Vi eftersträvar mer synlighet i området, säger närpolischef StigAllan Persson. Eventuellt kan det bli aktuellt med tre poliser så småningom. Det är många år sedan det fanns någon stationär polis i Ramsele, och Junsele har för närvarande endast en polis. Det är närpoliserna i Sollefteå som har till uppgift att bevaka västraområdet som det är idag. Även med den ökade bemanningen i västra blir det polisen i Sollefteå som har jour på helgerna.

— Men här jobbar vi på en lösning som kan göra att vi får poliser i området även under helgerna.

Ytterligare en förändring som sker från årsskiftet är att Ramsele helt blir utan polisassistent. I dag finns Eva Modin på Medborgarkontoret en till två dagar i veckan. Men på grund av att passhanteringen numera sköts av Sollefteå, har underlaget för att ha en assistent i Ramsele minskat.

Tillståndsansökningar, anmälningar och inlämning av hittegods är exempel på uppgifter som Eva har, och hon kommer att fortsätta med den servicen för hela västraområdet. Man förhandlar nu med Medborgarkontoret för att se hur ett fortsatt samarbete ska se ut.

“Man borde kunna inspirera människor i bygden att utnyttja vårt landskap, göra det mer levande och hitta möjligheter till att utveckla en näring” Så tänkte Åke Wikström, Ramsele när han såg att våra nipor är på väg att växa igen.

Han såg också att man till exempel i Näsåker tagit djuren till hjälp för att öppna landskapet. Det visade sig efter hand att många var intresserad av idén och efter hand växte tanken om Nipakademin fram. Här handlar det i första hand om att skaffa sig kunskap och inspirera entreprenörer till att utveckla vårt niplandskap. Som ett led i detta har man den 28 januari inbjudit en rad kunniga inom området till SVAR-huset i Ramsele.

Hit kommer då sakkunniga från länsstyrelsen och skogsvårdstyrelsen samt flera föreläsare som själva driver liknande projekt, till exempel från Näsåker, Vindeln, Resele och Edsele. De som deltar under dagen kommer att få höra mer om så vitt skilda ämnen som historien om vår unika natur, vård av landskapet, djurhållning, slakt och vidareförädling av råvaran.

Anmälan kan göras till Medborgarkontoret i Ramsele 0623-685000.

I nästa nummer av Västerut kommer en artikel om ”Niporna i Näsåker”

sid 4

hänt i västra

västerut nummer 1/2005

Designtema

på

Ramsele Skola Att jobba med olika tema i undervisningen är vanligt på Ramsele Skola.

Oftast sker det inom varje stadium eller årskurs, men ibland jobbar hela skolan tillsammans. Efter en inspirerande studiedag i våras började bildlärare Fia Jönsson och slöjdlärarna Karin Nordin och Sven-Olov Lagergren planera för ett stort tema med Design. De lyckades få hela skolan att nappa på idén och inledde först med en studiedag för samtliga lärare på skolan. Man anlitade ”Design i Västernorrland”, ett EU-projekt som arbetar för att sätta fokus på design under designåret 2005. En designer som jobbar för detta projekt är Maria Brantvall från Sollefteå, som föreläste för eleverna i årskurserna 7-9 och 5.

Under hösten har man sedan startat upp olika arbeten i klasserna.

Underrubriken på temat är ljus. Fri fantasi och valfritt redovisningssätt tillämpas.

Det hela skall avslutas med en utställning i ”långa gången” utanför biblioteket någon gång i december.

— ”Besökarna kommer att få se prov på både nya produkter och produktutveckling”, säger Fia Jönsson. En blandning av modeller, färdiga produkter, foto och skriftlig dokumentation. Väl värt ett besök alltså. Datum och tid för utställningen annonseras på www.ramseleskola.com

verksamhet där. Detta innebär för Hem & Skola i Näsåker att de får ökade kostnader, eftersom lokalen i Badhuset är gratis, då kommunen bjuder på hyran. Man ser också med rädsla på lägre intäkter eftersom fiket nyttjas av badgäster. Badet är nämligen öppet måndagar och fredagar samtidigt med Fritidsgården, och många vuxna och små barn väljer att gå in och fika eller köpa godis efter avslutat bad.

Kenneth Modén, ordförande i Hem & Skola, känner en oro för flytten med tanke på det ekonomiska, och man har även hört andra kritiska röster. Dessa menar att dagens läge innebär en naturlig kontaktyta mellan ungdomarna och de vuxna som besöker badhuset, och att denna kontakt försvinner i och med att Fritidsgården kommer att ligga helt för sig själv. Att vuxna och ungdomar kan råkas på detta naturliga vis är viktigt i dagens samhälle där det annars inte finns så många sådana platser.

Ungdomarna ska få säga sitt vid ett första möte den första december då också Medborgkontoret och Fritidskontoret är inbjudna. Nämnas kan att kommunen har högre kostnader för de andra fritidslokalerna i Ramsele och Junsele.

Fritidsgården flyttar

i Näsåker?

Mer mat i Näsåker

Kommunens Fritidskontor och Medborgarkontoret har kontaktat Hem & Skola i Näsåker med idé om att flytta Fritidsgårdens verksamheten. Man vill ha större lokaler för det gym som finns i samma lokaler i Badhuset i Näsåker. Föreslaget är att Fritidsgården som alltså drivs av Hem & Skola, kanske kan flytta till gamla kommunhuset, eller IOGT:s lokaler bakom Markusgården som nu står tomma eftersom IOGT inte har någon

Alvaro Rodrigoez, urspungligen från Urugay, i många år bosatt i Lund, har flyttat med familj till Betåsen, Näsåker. En idé han har, och som han redan satt igång med är catering.

Alvaro är kockutbildad i Sverige, och han fick mycket beröm för sin matlagning under Urkult i augusti, då han lagade maten åt artisterna.

Omdömen som ”Det var det godaste jag ätit, alla kategorier” hördes bland annat. Välkommen hit säger vi!

västerut nummer 1/2005

hänt i västra

Fyll källaren Var namnet påden lokal matmarknad som genomfördes hos Marie och Petter, Hildas Trädgård, i Åsmon Näsåker för någon vecka sedan.

Lokalproducerade råvaror fanns till försäljning potatis, morötter, ägg, vitlök, kål m.m från egna KRAV-odlingar. — Vi vill genom att genomföra den här marknaden slå ett slag för de lokalproducerade råvarorna i vårt närområde, säger en av deltagarna.

Marknaden var inhyst i Petter och Maries växthus är det även serverades potatissoppa, morotskaka, glögg och annat att dricka. Vi skall återkomma flera gånger med den här typen av marknader. Det är roligt och stimulerande att få möta konsumenterna.

Medverkade gjorde även Ramneå Lantgård och Högsta Grönsaksodling.

Norrländska björnhundar testas i Junsele till sommaren De första björnhundarna kan börja testas i Junsele Djurpark redan i juni 2006. Arbetet med att bygga testanläggningen inleds i april och arbetet beräknas ta ca tio veckor.

Anläggningen byggs av Äventyrsberget AB och blir Norrlands första anläggning av det här slaget.

Verksamheten ska drivas i samarbete med Jägarförbundet Mittnorrland.

Anläggningen är kostnadsberäknad till drygt 600 000 kronor inkl extra kraftigt stängsel och publikplatser.

Djurparkens två björnar ska användas vid testningen och de prov som gjorts tidigare visar att björnarna tar hundsällskapet med ”knusende ro”.

När anläggningen är i full drift kan 150 björnhundar testas varje år. För att jaga björn idag krävs hundar som testats med björnkontakt.

— Med tanke på den växande björnstammen i Norrland kommer den här anläggningen fylla ett stort behov, säger Christer Lindgren, VD på Äventyrsberget

sid 5

Camp

Change

Box 1, 880 40 Ramsele Tel: 070-221 42 96 E-post: dag.zather@swipnet.se, www.campchange.org

Vi kommer till Camp Change utanför Ramsele en gråmulen dag i slutet av oktober, och Dag Zäther tar emot ute på trappan till det som en gång var huvudbyggnaden i den barnkoloni som fanns här förr i tiden, men som nu rymmer sov- och matsal på lägergården. Jag och Lena Dalgren som följer med för att fotografera, leds snart in i en kåta som är placerad mellan parkeringen och huset, där en liten sprakande brasa värmer oss medan vi pratar. Jag frågar Dag om han kan berätta lite om bakgrunden till Camp Change, och varför han hamnade just här.

Behandlingsfrågor och pedagogik har alltid legat mig varmt om hjärtat, säger Dag eftertänksamt. 1994 tog staten över en stor organisation som skulle hålla samman den slutna ungdomsvården. Jag arbetade då i Uppsala, och såg möjligheten att skapa ett komplement i form av lägerverksamhet. Min chef var positiv till det, och jag hade sedan länge ett koncept i huvudet. Jag for till Norrland, och träffade några kollegor och fick tips om detta ställe. Jag visste att Norrland var äventyrens land i Sverige, och just här hade vi närhet till Nässjön och bäcken som leder till Faxälven, och här fanns också den avskildhet och stillhet som vi ville ha.

Vi drog igång 1995 på hösten, till mångas förskräckelse, säger Dag med ett leende. Många var rädda för att

sid 6

det skulle komma kriminella ungdomar och därmed problem. Vi förstod rädslan, och jag tycker att befolkningen har rätt till den. Men vi har hanterat och bearbetat den, och nu har vi ett mycket bra förhållande till grannarna. Det har inte hänt någonting i något enda fall, utan tvärtom har man haft glädje av gästerna, de handlar ju till exempel i affärerna.

Dag berättar att hans chef föreslog honom att själv ta över verksamheten, bland annat för att man inte utnyttjade den fullt ut, och sedan sommaren 2005 driver Dag lägergården i egen regi. Man har utvecklat en speciell kompetens för arbete med ungdomar, men har också kommit in på andra grupper, bland annat teambuilding för företag och organisationer. Intresset för Camp Change har vuxit och spridit sig, och man har haft mer än 6000 nöjda gäster.

— Det är det bästa marknadsföringsinstrumentet säger Dag, att ha nöjda gäster som upplevt positiva dagar här.

Vi har bland annat haft basketklubben Sundsvall Dragons på besök, och de tyckte det var roligt och befriande med samspelsövningarna. Vad är det då som gör Camp Change så populärt, frågar jag.

— Vi tränar basala saker, eller saker som borde vara basala i samhället. För vad är det som är viktigt för ett framgångsrikt socialt liv eller för bra relationer med sin omgivning? Jo, respekt, och hur visar man det på bästa sätt? Där kommer vi in på att lyssna…

text: christer borg foto: lena dalgren

västerut nummer 1/2005

det blir lite häftigt helt enkelt. Det blir extra viktigt och lite ceremoniellt, och det finns en trygghet med det. En viktig del i rundan är att man inte måste säga någonting, det får inte bli ett påtryckningsmedel, utan man kan lämna fjädern vidare till nästa person direkt. De som brukar prata mycket gör det också här, och de andra är ofta tysta i början, men så småningom byggs det upp en känsla; fjädern bjuder in till att säga något.

Dag lägger på ett par vedträn till, och jag frågar om han kan utveckla det han skrivit om aktivt lyssnande.

Dag menar att det är ett beslut man måste ta, att nu ska jag inrikta mig helt på vad denna människa vill säga.

— Det kräver att jag stänger av mina egna associationer, och då först kan jag lyssna aktivt. Om folk inte bryr sig i vad jag säger är det frustrerande.

Man kan också uppmuntra sin samtalspartner, och tydligt visa sitt intresse, till exempel säga ”Vad spännande” eller ”Berätta mera”. Då öppnar man upp ändå mera för lyssnandet, det blir ett tydligt sätt att visa respekt; visa att man sett den andra människan.

“har någon sett min napp” Dag minns en liten flicka som deltog i ett familjeläger. Man var ungefär fyrtio personer, och det var första gången man satt i ring.

— För denna 5-åring var det helt enormt, så många vuxna som tittade på henne, och samtidigt var hon så cool. Hon tittade på de andra i ringen, och sedan sa hon ”Har någon sett min napp?”. Hon förstod direkt att här har jag allt att vinna, säger Dag med ett skratt.

Jag frågar vad poängen är att man helst bör vara här i tre till fyra dygn, och att man har aktiviteter till långt fram på kvällarna.

— Vi tycker att vi behöver mycket tid. Mitt intryck är att många är speedade när de kommer. Det är en väldig omställning att komma ut i denna avskildhet, vi har vare sig TV eller dagstidningar här. Det tar tid att landa, och vi vill att det ska hända saker innan man åker hem, att man ska ha en stark upplevelse av att ha gjort något annorlunda. Det tar tid att möta sig själv, att hitta sig själv. Man ska också lära känna andra, och tiden behövs helt enkelt.

en viktig del är rundan På Camp Change använder man sig av ”rundor” där man låter ordet gå runt i cirkel. Dag menar att det är ett överlägset sätt för lyssnandet, att göra runda i cirkel.

— Första dagen gör vi det några gånger där instruktörerna leder det hela, sedan tar de andra över. Även ungdomar som är skeptiska från start tar till sig det som en ordningsfråga, och som ledare kan man luta sig tillbaka lite. Varje kväll sitter vi här i kåtan och gör runda, och vi förstärker det ofta med att skicka runt en speciell fjäder. Dag berättar att han en gång fått denna kungsörnsfjäder av en indiansk ledare, och att han berättar detta för ungdomarna.

— Jag säger att de ska behandla den med stor respekt, och

västerut nummer 1/2005

äventyren är inte självändamål Dag fortsätter med att säga att det inte är något självändamål med äventyren, utan att målet är inre utveckling och förändring, äventyren är bara medel för att nå målet.

Ska man utvecklas behövs en optimal inlärningssituation där man kan vara trygg och avslappnad utan press. Sedan ska man ha roligt, det ska vara lustbetonat, det är väldigt viktigt, menar Dag. — Vi vill ge lite utmaningar, och lite spänning, då har man bästa möjliga förutsättningar för att gå vidare.

text: christer borg foto: lena dalgren

sid 7

På frågan om betydelsen av samarbete kontra konkurrens svarar Dag att man inte tävlar på Camp Change. Många är inställda på tävling när de kommer, men det köper man inte. Vad är det då som gör att Dag arbetar med detta, vad är det för personlig drivkraft han besitter?

Han är osäker på det, men säger att han fått anledning att fundera på det den sista tiden.

— Jag skulle kunna varva ner ordentligt, men jag tycker att livet är oerhört stimulerande om man får genomföra det man drömt om, och så har mitt liv varit. Jag har delmål som jag försökt nå upp till, och det är inte slut på det än. Jag känner att livet blir rikare.

en viktig del i rundan Dags dotter Josefine, som arbetar som instruktör på lägergården kommer in, och de samtalar lite om den grupp som just är här. Det går inte att ta miste på att de har ett nära och bra samarbete när de diskuterar ungdomarnas framsteg.

Jag ber Dag berätta om något lyckat exempel när det gäller andra grupper än ungdomar. När du frågar så där, så måste jag berätta om ett härligt gäng ifrån Skåne; rediga arbetare, de blästrade och höll på med plåtslageri, svarar Dag. Chefen för företaget och hans fru tyckte de skulle göra något för personalen, som arbetade i två olika hus, och därmed inte träffades särskilt ofta. Det kändes fel, och båda enheterna skulle komma hit. De kämpade med liv och lust, man gjorde samarbetsövningar, och sista kvällen skulle man göra något festligt. Vi hade bestämt att ta med dem i stora gummiringar och sakta låta dem flyta

sid 8

nedför bäcken. Vi har en hink i mitten så man kan vara torrskodd. Det var snö och vi hade tänt marschaller och ställt längs bäcken. Chefen tyckte det var en bra idé och han och frun tog en bricka med champagneglas och ställde sig halvvägs, och när personalen kom lade de till och man skålade med varandra. Sedan åkte de hem, och det gick några månader. Då kom det ett brev där det stod: “ Tack för senast, vistelsen var helt suverän, alla pratar om det fortfarande, och dessutom har produktionen ökat med 30 %”!

starta friskola Dag berättar också att man vill starta en friskola för ungdomar med problem. Kommunen har beslutat och sagt ja till projektet.

— Det skulle vara en perfekt kombination med lägergård och friskola. Jag har fortlöpande kontakt med Skolverket, och de vet att jag har bra på fötterna, så jag är inte orolig för avslag. Men det är viktigt med lokalen, jag vill inte att det ska se ut som en 50-talsskola, och den ska inte ligga här, utan närmare Sollefteå, avslutar Dag. Innan vi lämnar Camp Change, går vi tillsammans och tittar lite när dagens gäster arbetar vid en av stationerna.

Vid just denna ska man åka över bäcken hängandes i en sele under en stålvajer. Det är både långt till andra sidan, och högt upp till tornet och plattformen där man slänger sig ut. Ungdomarna peppar varandra, och vi hör bara positiva kommentarer mellan deltagarna. Gliringar och anspelningar på feghet lyser med sin frånvaro, så det är tydligt att man redan nu, dag två på vistelsen, anammat Camp Changes filosofi om samarbete i gruppen.

text: christer borg foto: lena dalgren

västerut nummer 1/2005

v채sterut nummer 1/2005

annonser

sid 9

krönika

k

När jag var Lillan med hela Storfinnforsen Kicki Gustafsson e-post: kicki.gustafsson@op.se

Hösten 1964, när jag var ett och ett halvt år gammal, flyttade vi från Krångede till Storfinnforsen.

Då var vattenrallarnas tid längesen förbi. Min pappa jobbade på kraftverket, men inte med turbiner och transformatorer, utan med löner och fakturor.

Av det samhälle som Storfinnforsen en gång var fanns inte mycket kvar, och mindre skulle det bli. Vattenkraftens Klondike hade blivit en halvslumrande, nästan bortglömd håla.

Men jag gillade Storfinnforsen. Alla kände varandra, det var nära mellan husen och alla visste vem jag var. Det står visserligen i anslutning till den här texten att jag heter Kicki Gustafsson, men jag var Lillan med hela byn. Det var ett passande namn. Dels var min bror nästan tio år äldre, dels var jag den minsta lilla flickan i Storfinnforsen.

för att fråga om jag kunde få lite fika upplyste jag världen om att jag helt enkelt kände mig saftig. Mamma bekymrade sig över andra saker också, kanske mest att jag inte hade några jämnåriga barn att leka med. Hon lyckades driva igenom att jag fick gå på lekis i Ramsele, två mil bort.

Att gå på lekis var kul - en ny värld öppnade sig. Ändå är det Storfinnforsen som lämnat de starkaste minnena.

Här fanns ju så mycket, tyckte jag. Jag vet helt säkert att jag många gånger klagade "Vad ska jag göra?" för mamma, men det jag minns är inte de stunderna utan alla de andra.

På sommaren (när det förstås alltid var vackert väder) kunde man cykla på tallrotsknotiga stigar till badplatsen nere vid sjön. Där låg träbryggor och flöt på vattnet, och där dök pojkarna efter musslor. På vägen hem kunde man leta smultron på ett speciellt ställe längs vägen som gick mellan ”torpet” och kraftverksdammen. Och på ett annat ställe, som mamma hade hittat, hade orkidén jungfru Marie nycklar sin växtplats, ett ställe vi höll hemligt så att ingen annan skulle gå dit och plocka de fridlysta blommorna.

På våren kunde man fånga grodyngel i en liten brunmurkig vattensamling bredvid badplatsen, och på vintern åkte vi skridskor på sjöisen.

Varje jul ordnades stora kalas på Forsgården, dit familjer kom från flera småbyar och ända från Ramsele också. I denna i minnet oändligt stora lokal sprang vi runt, runt, runt ända tills det var dags att vänta på tomten som skulle dela ut godispåsar. På midsommar dansade vi runt stången, och på alla de här festerna fanns farbror Alf med, Alf Hallin som var chef på kraftverket, men som inte var myndigare än att han utan besvär kunde vara björn i björnen sover.

Ibland var det filmvisning på Forsgården. Här såg jag Djungelboken första gången, en film som var så bra att jag fick se den i Strömsund också. Och här visades musikalen Oliver som var så hemsk att man nästan inte tordes titta!

Hemskt var det också när Lady och Lufsen tog slut, men av en annan anledning: tandläkarens dottern och min bästis, Bodil Andersson, grät bittert hela vägen från Forsgården upp till familjen Hallin för att inte filmen varit längre.

Två veckor innan jag skulle fylla tio år flyttade vi till Östersund. Det pappa gjort kunde göras i Stockholm, och det kändes bra att flytta när Storfinnforsen såg ut att helt försvinna.

I dag lever byn upp, och unga familjer flyttar in. Ve m hade kunnat ana det? Märkligt men roligt. Kanske finns det en annan Lillan som springer runt och hälsar på? Om så är fallet: Bjud henne på saft och kakor.

k

Kamrater var det inte gott om. Visst fanns det en del barn och ungdomar, men de flesta var betydligt äldre än jag. Sören Blom och Carina Andersson var dem jag lekte mest med, men de var tre år äldre och ville hellre vara med större kompisar. Inte kunde jag konkurrera med Bo Edström eller tvillingarna Mona och Karin Forsberg!

Som Lillan hittade jag dock andra kompisar — snälla tanter och farbröder var det ingen brist på. Nästan varje dag gjorde jag inspektionsrundor i husen. Hos tant Kerstin och farbror Olof fanns en oemotståndlig tax som hette Tina. Hon hade en söt liten svanstipp som farbror Olof sa att man kunde måla naglar med, och jag trodde honom. Han hade också en rullbandspelare och spelade in alla påhittade sånger jag mer än gärna sjöng för alla som ville lyssna. Tant Kerstin bjöd på saft och kakor. Hos tant Dagny och farbror Oskar fanns det hemskt goda hembakade skorpor som blev extra smaskiga när man doppade dem i saft.

Hos tant Linnéa och farbror Henry fanns ett piano som var väldigt roligt att klinka på. Och så fanns det en stor träkista med massor av gamla foton, dottern Sylvias gamla avklippta hårfläta och liknande skatter. Och så fick jag förstås saft.

Men mamma tyckte det var ouppfostrat att gå runt i gårdarna och tigga saft och kakor och sa att jag inte fick göra det. Jag fann raskt en lösning på problemet: I stället

sid 10

(Tidigare publicerad i Östersunds-Posten)

krönika

västerut nummer 1/2005

v채sterut nummer 1/2005

annonser

sid 11

Erica

Sundvall Holafors 224 880 30 Näsåker Tel: 0622-200 09 E-post: erica.s@telia.com

En dimmig torsdagsmorgon åker Per Sahlström, som ska fotografera, och jag ut till Holafors för att träffa Erica Sundvall, zonterapeut.

Strax nedom riksväg 90 ligger en anrik rödmålad gammal gård med vanligtvis storslagen utsikt över de blågröna skogarna. Fast det ser man inte idag, för fukten hänger sig inpå husknutarna.

En zonterapeut, vad gör en sådan? Det är en person som genom tryckningar med fingrar och händer behandlar dina fötter på vissa speciella punkter. På engelska kallas det för ”reflexology” och nog blir det reflexer i kroppen alltid. Uttrycket hoppa högt kan man mycket väl använda i detta fall. Men Erica är van.

I tolv års tid har hon sysslat med detta och klienterna kommer från många håll. Jämtland, Västerbotten, Medelpad och Ångermanland tillhör hennes upptagningsområde.

Jag försöker fråga henne hur det kom sig att hon började arbeta med zonterapi, vilket visar sig vara svårt att svara på. Egentligen är det de svartvita fjällkorna som är hennes stora intresse här i livet. Vi tittar ut genom fönstret och begrundar skönheten hos kvigorna som går och betar bland upplägget av vita björkstammar. Matchande svart och vitt i en råfuktig slöja.

— Ja , djur pratar inte. Djuren lär en att bli lyhörd. På samma sätt kan man kommunicera med människor, säger

sid 12

Erica. Så på den vägen blev det. Nu kanske även fem barn bidrog till det ökade intresset för människokroppen, föreslår jag och Erica ler tyst.

Erica bor på den gård där hon själv växt upp. Hennes mottagning ligger i ett separat hus på gården och är trivsamt inrett med eldstad i ett av hörnen omgivet av massagebänk och massagestol. Zonterapin ges sittande i en skön grön gammal fåtölj med de nakna fötterna nedstuckna i en grå fårfäll. Dvs den fot som för tillfället inte befinner sig under behandling i Ericas knä.

Genom att vara egenförtagare förfogar Erica helt över sin tid. Den här veckan har barnen skollov, så då är även hon ledig. Dock ingen regel utan undantag. Skulle akuta besvär dyka upp ställer Erica givetvis upp.

Hon behandlar det mesta av krämpor. Jag frågar henne om vad hon tror orsakar våra problem och besvär, varvid hon ler underfundigt och framkastar i turordning; ”näringsbrister, rädslor och förgiftande tankar”. Detta föranleder en vild diskussion mellan Per, henne och mig som jag inte tänker redogöra för på dessa rader.

På frågan om hur hon ser på livet svarar Erica enkelt att ”hon trivs med livet och att hon har föresatt sig att dö nöjd”. Lägger så till något, som vi alla får ta till oss och tänka på: ”Kroppen är en farkost som vi färdas i. Det är viktigt att vara rädd om den!

text: gunilla fluuhr foto: per sahlström

västerut nummer 1/2005

Att ta hand om din kropp kan du göra på många sätt här i trakterna kring ÅdalsLiden.

Här följer en lista som du kan botanisera i efter eget intresse.

Massage: Jeanette Flodin 0622-103 55 Nina Pudja 0622-101 34

Fotvård: Marie Edlund 0622-106 70

Spa: Badhuset Näsåker Helen Jonsson 0622-104 41

Homeopati: Kari Kokko 0622-101 09

Ljusterapi: Nina Pudja 0622-101 34

Etisk rådgivning: Gunilla Fluur 070-202 22 16

Yoga och Qi Gong: Jeanette Flodin 0622-103 55

Rosenmetoden och Taktil Stimulering: IngaMari Solders 0622-103 99

Reiki: Nina Pudja 0622-101 34 Gunilla Fluur

västerut nummer 1/2005

artikel

sid 13

Utanede produkterna

Produkter av lokala hantverkare som hittat inspiration till utformning och design i Utanededräkten. Ett projekt med sitt ursprung i återskapandet av folkdräkten från Utanede i Edsele församling. Läs mer om projektet på www.utanededrakten.nu

Utanedebordet Maria Brantvall 8000:Kan beställas hos Brantvall Design Sollefteå Tel: 0620-153 39, 0731-82 82 00 Hemsidor: www.brantvall.se

Linneduk Anita Berg 130:Finns att köpa på Små Nära Ting Lungsjön Ramsele Tel:0623-400 76 , 073-181 53 42 och på Butiken i Gränden Sollefteå Telefon: 0620-141 48 Hemsida: www.utanededrakten.nu

Tallrik Anita Berg 420:Kan beställas hos Små Nära Ting Lungsjön Ramsele, ingen leverans före jul.

Tel: 0623-400 76 , 073-181 53 42 Hemsida: www.utanededrakten.nu

En CD med Junseles lokala band från musikföreningen SpelQulan, inspelad våren 2005.

M.A.A.D ROUTE 66 HÅLLA BEACH BOYS B.B.B UNCUT STONES HÖBÄCKSTRION DA NUGGETS

CD-skiva Spelqulan 100:-

Edseleboken Bengt Tillberg 595:Försäljningsställen, SVAR i Ramsele Bilisten i Edsele.

Kan även beställas på tel 08-26 02 73, mail: bengt.tillberg@swipnet.se

sid 14

Kan köpas på Ica, Konsum & OK Junsele, info: Patrik Ahlberg 070-698 60 62

shopping

västerut nummer 1/2005

Produkter från

AKTUS

Allaktivitetshus i Ramsele ek. för. – AKTUS har som målsättning

Handduk & Badlakan Almedahls 90:-& 180:-

att skapa meningsfull sysselsättning för människor som av en eller annan anledning hamnat utanför arbetsmarknaden. I verksamheten finns för närvarande ett syeri och ett snickeri. I nästa nummer av Västerut kommer ett reportage om verksamheten.

Finns att köpa på Aktus, Näsåkersvägen 56 Ramsele Tel 0623-108 20.

Broderi på egen hadduk 50:-

Kuddar Aktus 250:-/st Finns att köpa på Aktus, Näsåkersvägen 56 Ramsele Tel 0623-108 20.

LAMPOR I RÖTAD BJÖRK & ASP finns i flera utföranden och storlekar hos Jacobssons Foto & Hantverk och Allmontage i Junsele Telefon: 0621-106 70 Mobiltfn: 070-692 53 14

Junselelampan Allmontage 375:västerut nummer 1/2005

Bordstablett Aktus 80:-/st Finns att köpa på Aktus, Näsåkersvägen 56 Ramsele Tel 0623-108 20.

Används vid ogräsrensning, plantering av vårlökar, som mullmixer och vid plantsättning i skog.

Försäljning i fackhandeln! Bodéns Handelsträdgård och Gardencenter Sollefteå Tel: 0620-108 90.

Information: Henrik Edmo Tel: 0623-106 13, 070-221 99 50

Ståfräsen Allan Eriksson & Henrik Edmo 390:-. shopping

sid 15

Från föräldrakooperativ till friskola

Skiran, Ödsgård 880 41 Edsele Tel.0623-203 34

Drivkraften är tillit!

Det går om man vill och tillsammans är vi starka är sammanfattningar av “Vi har lärt oss utvecklingen i Edsele de senaste jättemycket! Vi har lärt oss att åtta åren. Demokratiska former skapar tillit; vi fattar beslut lyssna på varandra. Vi har lärt oss med hjälp av cirkeln där alla att acceptera varandras olikheter och att är delaktiga - det är drivkraften i vår utveckling. I alla kan bidra på sitt sätt. Vi har lärt oss Edsele har vi en ekonomisk att ta ansvar och att fatta beslut där alla är förening som driver förskola, skolbarnomsorg och delaktiga. Vi har lärt oss att hantera konflik- skola från förskoleklass upp ter och att uttrycka våra åsikter. Vi har lärt till årskurs sex. Kooperativet Skiran är arbetsgivare och oss att samarbeta för att nå ett gemen- ansvariga för att ekonomin samt mål. Vi har lärt oss att det är går ihop, rektor och övrig perär ansvariga för att bedridemokrati som skapar tillit!” vasonal en kvalificerad verksamhet i enlighet med läroplaner och de lagar och regler som styr.

För drygt åtta år sedan skickade vi in den första ansökan till Sollefteå Kommun om tillstånd och bidrag för att driva föräldrakooperativ förskola/skolbarnomsorg. Vi fick avslag på den liksom ytterligare två ansökningar. Först fjärde gången - efter ett antal uppvaktningar, tidningsdebatter och offentliga möten med politiker - fick vi klartecken. Vi var då åtta familjer som med gemensamt arbete och ansvarstagande tog makten över en del av våra liv.

I maj 1999 startade Eislan sin verksamhet med två anställda och mycket entusiasm och föräldramedverkan.

Vi hade inget startkapital utan lånade eller fick möbler,

sid 16

leksaker, porslin, handdukar och allt som man behöver. Vi hade möten en gång per vecka i början och fick gå den långa vägen med att pröva olika saker och ändra ifall det inte fungerade. Efter ungefär ett år började former och innehåll i verksamheten att stabilisera sig.

När kommunen i slutet av 2003 aviserade nedläggning av skolan började en grupp skolbarnsföräldrar att hos Skolverket ansöka om tillstånd och bidrag för att bedriva friskoleverksamhet. Kommunens remissvar blev negativt och Skolverket beslutade att bevilja oss tillstånd men inte bidrag. Vi överklagade till Länsrätten och i slutet av juli blev det klart att vi samma höst skulle få starta friskolan.

Då blev det lite bråttom men som sagt; tillsammans är vi starka och skolan startade i vanlig ordning i augusti.

Föräldrakooperativet Eislan ombildades till Kooperativet Skiran och har nu sju personer anställda fördelade på de tre verksamheterna. Den första månaden fick vi använda gamla skolhuset men från första oktober har vi allt under samma tak i tegelhuset. Tack vare att ett gäng på närmare 30 personer lade ner sammanlagt ca 250 timmar på frivilligt arbete med flytt och ombyggnad har lokalerna anpassats för den nya verksamheten. Vi tackar också för sponsringen av material och allt annat som både företag och privatpersoner i Edsele bestått oss med.

Rektor och hennes personal gör ett fantastiskt jobb och verksamheten fungerar mycket bra. När varje människa blir sedd och hörd händer fantastiska saker!

Vi har plats för fler barn välkomna med ansökan.

Kooperativet Skiran Ekonomisk Förening

text: ditte dahlin foto: lena dalgren

västerut nummer 1/2005

Strömnäs 206, 880 40 Ramsele Tel.0623-320 48 e-post: skogsnasskola@spray.se www.skogsnasskola.com

Kunskap och kultur sedan 1979 Skogsnäs Skola ligger vid en liten vik av Fjällsjöälven, mitt i skogen. Undervisningen bedrivs i ett litet rött hus med två klassrum, kök och tornrum. Vi har också en nästan färdig gymnastiksal, verkstadslokaler för slöjd och hantverk av olika slag. Nära skolan vid älven har vi ett vindskydd, som vi kallar vårt uteklassrum, med eldstad och vedförråd.

Skogsnäs Skola är en friskola som drivs av en ideell förening, Skogsnäs Skolförening, där personalen och de föräldrar som vill är med. Skogsnäs Skolförening har för närvarande förskoleverksamhet för barn från de år de fyller sex, grundskola skolår ett till sex, och fritidshem.

Vad vi framför allt tycker är viktigt är att undervisningen lever upp till de mål som fastslås i LPO-94 och vi följer de kursplaner och strävansmål som finns där.

Vår speciella profil är konstnärlig, estetisk inriktning, med bild, drama, hantverk och musik. Vi har skapande pedagogik som spänner över flera ämnesområden och vi arbetar ofta i projektform med olika teman. Varje år får eleverna göra en inspelning med musik de själva komponerat, och texter de själva skrivit.

Personalen har mycket stor erfarenhet av och vänder sig också särskilt till barn med behov av särskilt stöd, till exempel sociala svårigheter och koncentrationssvårigheter. Så som världen ser ut idag med krig, skövling och främlingsfientlighet är det viktigt att barnens vardag genomsyras av en positiv livssyn, som praktiskt tillämpas av dem tillsammans med vuxna. Då växer en stark tro på att varje människa, genom sitt arbete kan skapa något värdefullt att föra vidare för framtiden. Hos oss har man möjlighet att delta aktivt i sitt barns skolgång.

Föräldraengagemanget grundar sig på en önskan att vara

västerut nummer 1/2005

delaktig i barnens vardag också efter sju års ålder. E n önskan att kunna påverka skolan via möten och aktivt deltagande på lektionerna. En önskan att ge barnen en stark bas som bygger på en helhetssyn. Engagemanget är individuellt för varje familj.

Miljön på skolan är hemtrevlig och bär spår av barnens skapande verksamhet.

Vi utformar en personlig arbetsplan för varje elev, och har som målsättning att barnen ska utvecklas till fria, självständiga och kritiska människor som har empati med varandra och ansvarskänsla för sig själva, varandra och miljön.

text: sara schwieler foto: skogsnäs skola

sid 17

Ett friår på friskola

Ja det kan man verkligen kalla Johannes skolår i Skogsnäs friskola. Ett friår betyder ofta att man får en chans att förverkliga sina drömmar och ideér. Med facit i hand så blev det just så!

Att välja friskola innebär att man offrar ”kommunala rutiner” för att pröva äventyrets väg, som friskola kan innebära. Tanken att göra det valet tillsammans med Johannes kom sej av många lärarbyten under de fem år han gått i ”vanlig” skola, och att han nu stod inför ännu ett lärarbyte efter sommarlovet. Johannes tyckte själv att det var ett gott alternativ med en liten skola, små klasser och få lärare. Och på den vägen blev det! Vi kontaktade Ingrid i Skogsnäs, hon mötte sina kollegor och efter lite snack hit och dit så blev det en träff. Den berörde Johannes och lärarna var där, och resultatet gav full pott!

För Skogsnäs skola började det året en ny era när ”barnen från orten” kom till deras skola. En skolbuss införskaffades hastigt och Ola bakom ratten blev en ny kompis. När han så småningom blev avbytt av Alvar så utökades kompiskretsen och det var bara positivt. Båda förarna gav Johannes så många berättelser från livet och världen, det var så kul att åka skolskjuts med dem!

Föräldramöten varannan vecka, matdagar i köket var månad och raka kontakter, det var verkligen vår skola.

Birger åkte dit på matdagar och stekte plättar, pratade med barnen och det skapades nya relationer hela tiden.

Vi var med och kunde påverka i det mesta inom skolan! För Johannes del så var detta år hans bästa skolår helt klart! En kreativ kille, med många ideér, som fick gensvar hade kommit rätt. På vårterminen drog skolan igång med rollspel, efter Johannes iver och

sid 18

önskan. Det fanns både troll, prinsessor och riddare i Skogsnässkogen den dagen! Alla fick spela den roll de ville, och alla var rätt!

Luciafirandet blev ett minne för livet och stora ögon gällde den dagen. Det började med övernattning för att sen lussa tidigt på morgonen med häst och släde som transportmedel. Att det blev en dikeskörning och släden välte höjde bara lyckorusets gra d … Vem glömmer sånt?

Allt var kanske inte rosor och solsken, men finns den skolan? För Johannes gjorde det här året att han ”fann” engelskan, självkänslan och människovärdet. Ett så stort språk som behövs i både skola och samhälle blev plötsligt förståeligt och nästan lätt. Inte var det enkelt alla lektioner men tiden och pedagogiken gav honom medlen.

Att i Skogsnäs få uppleva att ”jag duger, jag är lika bra som någon annan”, det var en kick för Johannes!

Han dög, respekterades och gavs möjligheter. Man lyssnade på hans ord och ideér, han fick ifrågasätta och fundera. Om någon sa ”nej, stopp, sluta” så gjorde man det i Skogsnäs. Man sparkar inte på den som ligger, alla hade samma värde. Den enda gång det var undantag var när fatet med de nybakta bullarna sveptes runt, fort fort och ingen hann ta. Då, endast då, fick man säja ”alla hade samma chans”! Med glimten i ögat….

Johannes skolår med Skogsnäs skola gav väldigt mycket, inte bara för honom utan hela familjen fick ta del.

Det allra mest synliga för dem som känner Johannes är troligen punken som livsstil, den som han fann ett fritt år i friskolan, Skogsnäs skola.

text & foto: pia skogman

västerut nummer 1/2005

v채sterut nummer 1/2005

annonser

sid 19

Bonde -dagbok från Krånge

Junsele

hembygdsgård en sommardag

Junsele hembygdsgård en sommardag. En gåva och en givare. Ett dött föremål, men ändå inte. Den nötta ytan på träföremålen vittnar om generationers användande. I inventarielistan kan man läsa om att den bonden, torparen eller hustrun har sina initialer inskurna i föremålet.

Genom muntlig tradition och arkivuppgifter kan vi få en liten bild av en del av föremålens historia. En sådan där dag när jag stod framför ett föremål från Krånge by kom jag att tänka på en gåva som finns i föreningens lilla arkivutrymme, nämligen något så ovanligt som en gammal bondedagbok. Dessa växer inte på träd, för inte ägnade sig dåtidens Junselebönder åt att skriva i onödan.

undantag fanns Undantag fanns, och jag kunde inte hålla mig från att åka ner till arkivet för att titta i boken. I en kartong låg den lilla nötta dagboken med sin läderpärm och längst uppe i hörnet kunde jag svagt urskilja texten, Krånge nr 7 och namnet Jon Salomonsson. På pärmens insida fann jag till min förvåning så gamla årtal som 1764 och 1765, men tydligen så har man återanvänt pärmen, för själva dagboken är skriven under 1820-talet.

Innan jag började studera boken ville jag veta vem Jon Salomonsson var, och eftersom jag forskat en hel del i Junsele byars historia gick det relativt lätt för mig att utröna vem han var. Jon Salomonsson var den bonde som använt dagboken på 1760-talet, och jag kände vemod över att det inte var hans noteringar som fanns i den.

Nåväl, Jon var född 1705 som son till bonden Salomon Grelsson och hans hustru Lisbeta Jonsdotter. De hade först bott i Lillegård, men bytt hemman så att de hamnade på Krånge nr 7 omkring 1704. Jon hade övertagit gården 1736 och var då sedan tre år tillbaka gift med Abluna Jacobsdotter från Bölen. De blev välsignade med åtta barn varav sönerna Jonas och Jacob tog över var sin halva av hemmanet som delades 1770. Bonden Jon Salomonsson dog 1786 och hustrun Abluna 1795. Åter till dagboken. Vem skrev nu de noteringar som finns från 1820-talet. Det kan inte ha varit sonen Jacob, för han dog redan 1788. Brodern Jon däremot dog först 1831, så han kan mycket väl ha varit den som fört pennan. Jons

sid 20

dotter Lisa gifte sig med en bondson från Vallen, Daniel Abrahamsson, vilken kom till gården 1815 så även han kan vara tänkbar. Ett annat alternativ är Jacobs son Erik Jacobsson, som tog över denna halva av hemmanet 1815.

Vem det var i verkligheten torde vi nog aldrig med säkerhet kunna fastställa, men sannolikheten att det är Jon är stor då hans namn nämns i andra sammanhang i boken.

vad står det nu i dagboken?

Vad står det nu i dagboken? Ja några direkt personliga tankar får man sällan i de s.k. bondedagböckerna. Det som var viktigast var vädret och skörden, överlevnaden.

Någon direkt dagbok i vår bemärkelse är det inte, utan mera en årssammanställning över viktiga händelser. Mitt i den kronologiska ordningen är inskrivet andra noteringar som är äldre. Jag skall endast ta med några spridda noteringar så att vi kan se vad det var en 1820-talsbonde ansåg som viktigt. Nu låter vi boken berätta: 1820 d. 1 1 maii ref Storån, och d 15 begynte wi Slå. Somliger slår och d 21 ref Betarsiön…och d 18 julli begynte wi Slå och d 17 augusti begynte wi kiänna gåt år. Mitt i dessa noteringar har någon med en annan handstil skrivit in följande: 1807 års ränta för Krånge fäbode Skatter är betalt med fyra Rdr 37 sr 6 rst qvitteras. 1820 d 10 nowember yrde och Snögade så at Snöden gick mit i benet? Åter har någon annan fört in en notering; 1808 års Krono utlager för Pär Staffans änka och Jon Jonsson i Krånge afrads land är betalt med 1 rd. 14 sk. 4 banco. 1821 mot d 25 juni Så blåste det oförskräckligen och tö wäder ibland…………1821 mot d 17 maii ref Bettar Siön……ifrån d. 17 maii till d 21 juli blåste wästan wäder.

1821 julli d 31. Begynte wi Slå……1821 mot den 31 augusti frös dät allt Koren och …ris, lin och alt wad grönt war…d 31 augusti begynte wi skiära och al hallm ränsad nu och alt for har ränsad nu och Röån står ofwa n a l t … …

1822. d 21 nowember lade Betarsiön, där på kom Snöden. 1823 d 1 jani war klart och kalt, stark winter och fråst dima till d 13 jani wari kom en stor Snö….1824 maii d 24 ref Storån…

Så ser noteringarna ut, och allt är inte helt läsbart, men man får ändå en bild av vad som en bonde i västra Ångermanland såg som viktigt att notera i sin dagbok.

text: göran stenmark

västerut nummer 1/2005

v채sterut nummer 1/2005

annonser

sid 21

Satsning på familjefiske i Junsele Junsele framstår mer och mer som äventyrs- och friluftsområdet i regionen. Den senaste satsningen i raden är Betarsjöns konferenscentrum. En flytande konferensanläggning för 50 personer ute på Betarsjön. Det är en satsning på familjevänligt fiske, konferenser och fiskeutbildningar.

Junsele har idag en småbåtshamn i Betarsjöns östra del. Sjön är sedan länge känd för sitt trollingfiske. Här hålls till exempel VM i trolling varje år. Åke E Nilsson, som också var med i bildandet av Äventyrsberget, fick veta att Länsstyrelsen avsatt pengar för fiskeriutveckling, och att det fanns möjlighet att söka pengar till ett EUprojekt inom området. Han tog kontakt med Betarsjöns fiskevårdsområde, och tillsammans skrev man ihop projektet som fiskevårdföreningen står som huvudman för. Även om man trodde på sin idé blev man glatt överraskade när beslutet kom att EU och Länsstyrelsen tillsamman bidrar med 1,7 miljoner kronor till den sammanlagda budgeten på 3,9 miljoner. Övriga medfinansärer är Sollefteå kommun, länsarbetsnämnden, landstinget och Äventyrsberget. Av den totala budgeten är cirka 40% ideellt arbetet.

Syftet med satsningen är att göra Betarsjön mer lättillgänglig, attraktivare som fiskeområde och naturligtvis att locka fler besökare till området. Detta skall uppnås genom fyra delprojekt. För det första ska skoterled och gångväg till småbåtshamnen iordningställas. Det skall vara lätt för alla att ta sig till sjön sommar som vinter.

Den andra åtgärden är att fördjupa och utöka hamnen.

Området behöver rustas upp och hamnen är framförallt för grund för att båtar skall kunna ta sig in och ut ur hamnen med lätthet.

sid 22

Sedan kommer den mest spektakulära delen av projektet. En konferensanläggning flytande ute i viken!

Byggnaden som skall vara så stor att den rymmer flera konferensrum av varierande storlek, ett enklare beredningskök och toaletter, skall kunna ta emot cirka 50 personer samtidigt. Byggnaden kommer att förankras på plats och blir alltså inte flyttbar. Här skall man förutom konferenser erbjuda utbildningar inom fiskeområdet, fiskerådgivning eller bara avkoppling. På stranden av Juviken, som platsen heter, kommer man att bygga en vedeldad bastu, gapaskjul, dass och eldstäder. Att ha flera konferensrum och plats för aktiviteter även på stranden gör att man kan ta emot större grupper. Till sist ska det hela marknadsföras ordentligt. Film, trycksaker och en hemsida är något av det som behöver produceras.

— Vi satsar inte på proffsfiskarna i första hand, poängterar Åke E Nilsson, projektledare. Vi riktar oss i första hand mot familjeturisterna. Vår marknadsföring kommer att rikta sig till kvinnor, ungdomar och barnen i familjen. Vi ska locka med trollingfiske tillsammans med duktiga instruktörer och isfiske.

Just nu jobbar man med bygglov, ritningar, strandrätter och dylikt. Åke poängterar att man från kommunen har varit väldigt hjälpsamma med att hitta snabba och enkla lösningar. Förhoppningen är att allt skall vara klart för byggstart någon gång under vårvintern. Hela projektet löper sedan till den 1 juli 2007. Men redan långt före det hoppas man kunna vara igång med verksamheten.

text: lena dalgren foto: bjärne engholm västerut nummer 1/2005

v채sterut nummer 1/2005

annonser

sid 23

KAJSA KAVAT (Ramsele) 3 december

Julmarknad

I dessa tider står julmarknaderna som spön i

stund. Men det är på torget det händer. Här finns

backen. Den som söker julmarknad med kvalité

tomteland med tomtefar och tomtemor. Här kan

och äkta julstämning bör söka sig till västraom-

barnen passa på att lämna sina önskelistor och

rådet i början av december. Här har man

berätta att de varit snälla hela året. En och annan

chansen att känna julens dofter, göra sina julk-

napp har också lämnats till tomten den här

lappsinköp och naturligtvis träffa den ”riktiga”

dagen. Tomtenissarna går runt på torget och

tomten.

bjuder på pepparkakor, för att sedan hämta sitt

I Ramsele förvandlas hela centrum till tomte-

hundspann och stora säcken med godispåsar till

land när det är julmarknad lördagen den tredje

alla barn. Ett förtiotal marknadsbord brukar

december. Marknaden utvecklas för varje år och

finnas. De flesta med hantverk och godsaker. Här

initiativtagarna Kristina Jonsson och Maria Mag-

passar man på att köpa sina julklappar och det

nusson har fler idéer på lager inför tioårsjubiléet

lilla extra till julbordet.

nästa år. Kajsa Kavats Julmarknad är namnet

Ramseles köpmän förstod från första början att

som hängt med från starten och kommer från

detta skulle bli ett publikdragande arrangemang

boken med samma namn av Astrid Lindgren.

och flyttade sin traditionella julskyltning till denna

Kristina som läste boken för sina barn drömde

dag. En julskyltning som mer och mer har blivit

om en lika mysig julmarknad i Ramsele och fick

extraöppet i butikerna med specialerbjudanden

Maria intresserad av idén. Sedan första året

inför julen. Lite saknar man dock den gam-

samarbetar man också med Faxen. Där finns

meldags skyltningen då man tryckte näsan mot

möjlighet att hyra bord inomhus för den som har

fönstren och bara drömde om det man skulle

känsliga produkter eller är känslig själv. Här finns

önska sig i julklapp.

även kaffeservering för den som vill värma sig en

sid 24

text & foto lena dalgren

västerut nummer 1/2005

Luciamarknad

Luciamarknad (Junsele)10 december.

I Junsele har man valt att skilja på julmarknad

lekar för barnen med mera avbyter varandra

och julskyltning. Julskyltning har man här den 27

under

november. Då är det dags för byns handlare att

pågår.

visa sortimentet inför julen.

Tidigare år har man i anslutning till Lucia-

Luciamarknad blir det sedan den 10 december

marknaden haft en pepparkakshustävling. I år

på Djurparken. Detta är en annorlunda julmark-

satsar men på en ny gren, vackraste bordsjulgra-

nad med unik placering. Den som vill uppleva en

nen. Alla material är tillåtna. Endast fantasin sät-

äkta

ter gränser. Tävlingsbidragen ställs ut i skyltfön-

gammeldags

stämning

har

hittat

rätt.

hela

eftermiddagen

som

marknaden

Marknadsstånden, med genuint hantverk och

ster

matprodukter

Vinnaren koras sedan på Luciamarknaden.

med

kvalité,

står

tätt

ute

på

på

byn,

med

start

på

skyltsöndagen.

bondgårdsområdet. Öppna eldar och marschaller

I år uppmanas alla besökare att ta med sig mars-

lyser upp området. Lanthandelsmuseet ”Daniel’s

challer och delta i världsrekordförsöket ”Världens

boa” håller öppet. Här man kan göra inköp av

största marschallformation”. Om man lyckas med

trevliga julklappar, karameller i strut, nymalt kaffe

detta

eller bara insupa atmosfären av en genuin gam-

omnämns i Guiness rekordbok. Sedan tidigare

meldags julskyltning. En upplevelse bara det!

finns rekordet ”Världens längsta sparktåg” med.

Här har man också chansen att se parkens djur i

Arrangörer av Luciamarknaden är Byalagsforum,

vintermiljö. Alla rovdjur och de exotiska vita tig-

Äventyrsberget AB, Lions, Junsele församling

rarna finns ute i sina hägn. Även kameler, älgar,

och Junsele IF.

lamadjur med flera finns ute.

Efter ett besök på dessa båda julmarknader har

Musik,

underhållning,

luciakortege,

västerut nummer 1/2005

tomten,

blir

det

andra

gången

som

Junsele

man garanterat julstämning i kroppen.

foto: bjärne engholm

sid 25

Byalagsarbete, kan det löna sig?

Uppenbarligen tycker vi det, vi som håller på med den.

Här i ÅdalsLiden har vi Byalaget Näsåkers Samverkan som omfattar samtliga människor boende inom församlingarna ÅdalsLiden och Resele. På andra håll är ibland byalag och intresseföreningar uppbyggda enligt annan modell. Mer eller mindre demokratiskt. Trots spott och spe från våra belackare kan vi ändå inte komma ifrån att en partipolitiskt obunden demokratiskt uppbyggd organisation är värd att kämpa för.

På årsmöten kan nya representanter väljas för de utmattade eller ointresserade som suttit sin tid. För mycken tid går åt det ideella arbetets möten. Så det är helt klart att man många gånger ställer sig frågan: Varför gör jag det här? Allra helst när orättfärdiga påhopp och smutskastningar sker. Sådana gånger får man trösta sig med att människor som mår dåligt gärna förlägger sin problematik på någon annan, istället för att jobba med sitt eget dåliga mående. Det här fenomenet kallas med ett annat ord för projektion och är vanligen förekommande inom alla områden av den mänskliga sfären.

vad jobbar vi för Med vad, jobbar vi då som gör det meningsfullt att hålla på? Bortsett från alla våra skrivelser hit och dit, till kommun, länsstyrelse och regering, i ärenden från skola till vägbeläggningar och miljöpåverkningar tar vi fasta på Byalagets Näsåker Samverkans målsättning som är formulerad i orden ”Näsåker ska vara en bra plats att bo på och besöka”. Med Näsåker avses här Niplandskapet runt Ångermanälven, alltså ÅdalsLiden och Reseles församlingar. Och där tycker jag verkligen man kan se det praktiska resultatet av Nip-projektet, som är en del i Byalagets regi.

Ni har väl lagt märke till hur vackert det har blivit i niporna? Med röjningar av träd och sly, snickrande av spångar och hagar, betande kreatur och bedårande vyer har Nipprojektet gjort ett fantastiskt arbete. Tack för det!

sid 26

Det är så vi jobbar. Att ha en samordnande och pådrivande roll i olika projekt. Nytt för i år är att besöksnäringen samlats under namnet Turistakademin (som ju är en gammal tanke, men tankar kan ibland behöva ”ligga till sig” för att få fäste). Turistbyrån har också hamnat på Byalagets bord och där jobbar vi nu för andra året i rad på att förbättra form och innehåll. Detta gör vi med en minimal budget om 40.000:-. Ramsele och Junsele turistbyråer får lika mycket de. Eller lite, om man nu ska se till vad pengarna ska användas till. Personal, lokal, telefon, reklam och annat behövligt. Inte blir det mycket, inte. Tvärtom, vi går back, och vi stretar och drar för att sy ihop ”paraplyorganisationen” Byalaget Näsåkers Samverkan.

gemenskapsföretag Det senaste som står för dörren är arbetet med ett digitalt tryckeri som är tänkt att ske i formen för Gemenskapsföretag, samt även det vara en avknoppning från Byalaget. Gemenskapsföretag är ett företag som ägs av alla medlemmar, drivs som vinstdrivande företag men vars mål inte är enskildas ekonomiska vinstintresse utan snarare det gemensammas bästa för ögonen. Social ekonomi, kan man kalla det. Spännande och nytt, svårt att förklara rakt av, men vi jobbar på att göra det känt. För utveckling är viktigt om vi ska kunna överleva i bygderna. Och det kan vi bara göra tillsammans. Vi kan aldrig göra oss rika och ”breda” på varandra här i glesbygd. Med sådana tankar har man fått fel postadress eller inte förstått hur beroende vi är av varandra. Vårt gemensamma kapital är överlevnadsproblemen. Då har vi inte råd med avundsjuka och bidrag. Sådant fjättrar och binder upp i beroende.

Att våga se varandra som resurser och tillgångar med möjligheter till gemensamma satsningar, då blir det meningsfullt och attraktivt att bo i våra bygder.

text:gunilla fluuhr foto: christer borg

västerut nummer 1/2005

Skogs-och Fritidsmässa

Edselehallen Sveriges bästa

i Junsele

ICAnära butik

Ett nytt evenemang att lägga till listan över platser att besöka är Skogs- och Fritidsmässan i Junsele som anordnades för första gången i oktober.

På lördagsmorgonen invigningstalade Torbjörn Fälldin och drygt 700 besökare kunde glädja sig åt en mängd aktiviteter.

Game of Logging, motorsågstävlingen i teknik och precisionsfällning höll sin regionfinalen under mässan. Sex kvinnliga finalister trotsade regnet, filade kedjor, sågade på tid och fällde med säker hand sina träd. Bäst av alla var Ulrika Block från Sollefteå. Flera föredrag med utgångspunkt i skogen hölls under båda dagarna. Många hade samlats i jurtan i Kåtabyn för att höra om framtidens bränslen utvunna ur skogsråvara, svamparnas nyttiga och ibland skadliga inverkan på skogen, det förelästes om renar och älgar samt om olika möjligheter att utveckla nya verksamheter. På utställningsområdet var det gott om skördare, fyrhjulingar, bilar, timmerhus, lampor och skinnkläder.

Söndagen bjöd på en och annan solglimt och den stora händelsen var bärplockarlandskampen då tremannalag från Sverige, Finland, Polen och Thailand gav sig ut på plockarstafett för att se vilka som hade de flinkaste plockarfingrarna. Ivrigt påhejade av publiken tog Sverige, oväntat och otippat hem segern.

Den som inte kunde vara på plats, kunde ändå följa med i det som hände då Junsele Närradio sände direkt från mässan med intervjuer och reportage från aktiviteterna.

Mässan arrangerades av Äventyrsberget tillsammans med Norrskog, Våga Växa Västernorrland, Jägarförbundet och Skogsvårdsstyrelsen, som passade på att fira sitt 100-årsjubileum under mässan.

I konkurrens med över 800 andra ICA närabutiker i Sverige vann Edselehallen det nyinstiftade priset Guldkompassen.

En enkätundersökning bland affärens kunder låg till grund för utmärkelsen.

I Edsele är man inte förvånad över priset. Kunderna är mycket nöjda med sin butik och framförallt lovprisar man den goda servicen och det trevliga bemötandet. Att man dessutom har bra varor gjorde att betyget blev högt i undersökningen.

Edselehallen har funnits i byn sedan 1978 då den ersatte den lanthandel som fanns tidigare. Janne Amundrud som ägt butiken sedan starten är naturligtvis både glad och stolt över priset. Affären var när den byggdes ICA:s största satsning i glesbygd. Hög köptrohet och en vilja i byn att värna om butiken har gjort att affären fortfarande går att driva trots att kundunderlaget halverats sedan starten.

— Extra roligt har det varit med all uppmärksamhet vi fått efter utmärkelsen, säger Janne. Folk från hela Sverige, med någon anknytning till Edsele, har hört av sig och gratulerat.

Det är också viktigt att påpeka att det är ett lagarbete som gett resultat. Alla i personalen har sin del i priset.

Mjölk, nej det har vi slutat med men om du vill köpa en lott, lämna in trav, hämta medicin, tippa, köpa refill eller sätta in pengar går det bra den här vägen!

västerut nummer 1/2005

hänt i västra

sid 27

gästtyckare

g

Om

tillit

Thorsten Laxvik e-post: thorsten@laxvik-aha.se.

Tillit till det gemensamma är ett samhälles mest grundläggande tillgång.

Utan tillit till framtiden och samhället, till exempel vid krig, sår inte bonden sin åker för han vet inte vem som kommer att skörda den. Tillit är den känsla som samhällen byggs av.

Pengar, företag och ekonomer är inte nödvändiga för att bygga samhällen.

Samhällen har funnits i hundratusentals år utan pengar och ekonomer. Men utan tillit bryts samhällen ned och försvinner.

Tillit betyder att lita på att de regler som finns i samhälle följs.

Den enorma ekonomiska kraften som utvecklades vid kapitalismens genombrott ska främst tillskrivas den tillhörande demokratin. Demokrati är, när den fungerar, en enorm tillitsskapande faktor. I det demokratiska systemet skapas tillit till den gemensamma förmågan att förbättra för föreningens medlemmar, för lokalsamhället, klassen, nationen eller världssamfundet. Tillit skapas när medlemmarna i en förening gemensamt formar sina mål och förverkligar dem.

Den stora tillitsprocessen i Sverige skedde i folkrörelserna i slutet på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Det kom till uttryck inte minst i de gemensamma möteslokaler som växte upp överallt; bönhus, nykterhetsloger, folkparker och folkets hus. I föreningarna fattade man gemensamma beslut att mobilisera resurser till husbygge. Någon bidrog med timmer, andra med spik och sång och ytterligare någon med takplåt. Och så vidare. Gemensamt byggde man sitt bönhus men den verkliga produkten var tilliten till den gemensamma förmågan. Tillit syns inte men det gör de gamla bönhusen; idag grånande, förfallna, kallställda överallt i byarna. Tillit är faktiskt en färskvara. Den måste skapas av varje generation. Åter och åter igen.

En amerikansk forskare, Robert Putnam, har pekat på fågelskådarklubbarnas betydelse för skapandet av tillit.

Tillit byggs i varje liten demokratisk förening. Han dammsög Italien och fann att där kommunister och fackföreningar är som starkast är också den ekonomiska och sociala utvecklingen som störst. Klasskampen är en enorm tillitsskapande process. Både arbete och kapital kämpar för sina intressen och tror på sina framtider. Ur klasskampen uppstår tillit - därför investerar kapitalisten och arbetar arbetaren. Norra Italien är den snabbast växande

sid 28

regionen i Europa idag. Hemligheten bakom ekonomisk och social utveckling finns här.

Vid närmare studier av glesbygdens småbyar som låter tala om sig stämmer detta. Där finns nästan alltid en teatergrupp, ett matlag, ett kollektivt kulturprojekt eller liknade som bas för lokal ekonomisk utveckling.

Amatörteater skapar tillit till den gemensamma förmågan. Människor samlas i en förening och genomför ett teaterprojekt. Tilliten och den organisatoriska erfarenheten kan användas för kommande projekt. Så enkelt är det.

Bidrag har i allmänhet motsatt effekt. Bidrag suger, som ungdomar brukar uttrycka sig. Bidrag skapar tillit till bidragsgivaren. Bidragens underliggande funktion är att förhindra folkets organisering. Och nog har EU lyckats.

Tillit är den känsla som samhällen byggs av, utan bryts samhället ned och försvinner.

Bidragen finns överallt och dess budskap är glasklart. Ni behöver inte anstränga er själva, anpassa er till vårt system så får ni en slant.

När staten kommer släpande med arbetstillfällen till glesbygden är det också en judaskyss. Sysselsättning bygger inte samhällen utan leder endast till fortsatt underordning och passivitet. Landshövding Gerhard Larsson är till exempel Västernorrlands största tillitstjuv när han försöker få hit arbetstillfällen. Sysselsättning är passiviserande.

Men det är just det demokratiska som är hemligheten.

Massor av föreningar drivs av eldsjälar som ensamma har initiativet och där medlemmarna är passiva. Där putsar endast eldsjälen på sitt ego och medlemmarna på sin slapphet. En fungerande demokratisk förening utmärks av att medlemmarna aktivt deltar i besluten och aktivt delar makt och ansvar. Det är i processen när makt förenas med ansvar som tilliten uppstår.

gästtyckare

västerut nummer 1/2005

Demokratiska aktiviteter bygger tillit, fusk stjäl och förstör densamma. Det vore enkelt att peka ut staten som glesbygdens största fiende. Men så är det inte. Den gör så gott den kan för att förhindra tillit sprocesserna men vi är själva våra egna fiender. På två sätt. Dels genom att inte organisera oss och dels genom att punktera systemet. Låt mig ge ett exempel. När staten höjer dieselskatten kan vi agera på två sätt. Antingen organisera oss i motstånd och kamp med namninsamlingar, upprop, insändare, demonstrationer, uppvaktningar, strejker och liknande. Då uppstår organisatoriska erfarenheter, personliga kontakter, hopp kort sagt tillit.

Eller så kan vi söka en privat lösning på det höjda dieselpriset. Kanske kan vi börja tanka momsfritt i grannens farmare. D å uppstår fuskare som endast tänker på sig själva, personer som smyger med sina föreh avanden, skor sig själva på andras bekostnad och punkterar långsamt gemensamma lösningar på gemensamma problem. Vi kan kalla dem tillitstjyvar. Men så enkelt är det inte att det är dom som är problemet. Det är lätt att se bjälken i sin grannes öga. Den verkliga hemligheten bakom allt förändringsarbete ligger i förmågan att definiera sig själv som problemet.

Glesbygdens framtid hänger på oss som bor här, absolut ingen annan. Den beror av vår egen förmåga att organisera oss i gemensamma demokratiska projekt; det kan gälla en kooperativ förskola i Edsele, niprestaurering i Näsåker eller företagarförening i Ramsele. Och framtiden beror av att vi är hederliga. Den som definierar sig själv som problemet har alltid en lösning inom räckhåll.

tryck

design lena & lena Storgatan 54 880 40 Ramsele Tel: 0623-71071 design@ramsele.com www.design.ramsele.com

web västerut nummer 1/2005

annonser

sid 29

VI ÄR ORTENS SPELOMBUD

Tel. 0623-100 12

sid 30

annonser

västerut nummer 1/2005

KALENDER

Ådals-Lidens församling

2 dec

23/12 kl.18

Ramsele Lucia kröns i kyrkan kl. 18 Dans på Forum i Junsele till Micke Ahlgren’s Corner House, Junsele, liveband på scen.

Gudstjänst vid krubban i kyrkan

3 dec

24/12 kl.11

Julbön på Lissgården 25/12 kl.07

Julotta i kyrkan

Kajsa Kavats Julmarknad, torget Ramsele SVAR-huset serverar jultallrik.

Hotell Färnlöf serverar julbord.

Forum Bio, Junsele, Harry Potter och den flammande bägaren kl.18.

31/12 kl.18

4 dec

Junsele församling

Julskyltning i Näsåker kl. 16.

Julmarknad på Markusgården, luciakröning i kyrkan kl. 18.

Faxen Bio, Ramsele, Legenden om Zorro.

18/12 kl.11

Nyårsbön i kyrkan 6/1 kl.11

Högmässa. Barnkören.

Musikgudstjänst i kyrkan 24/12 kl.11

Julbön på Gunillagården.Spelmansmusik.

9 dec

24/12 kl.23

Forum Bio, Junsele, Pistvakt kl. 18 och 21.

Midnattsmässa i kyrkan 26/12 kl.18

10 dec

Söndagsgudstjänst i kyrkan

Luciamarknad, djurparken Junsele kl. 13-17.

Julbord med pianobar, Junsele Värdshus.

Lusserock på Kåtabyn med Route 66 kl. 19.

31/12 kl.13

17 dec

Gudstjänst i Toppenstugan

Corner House, Junsele, liveband på scen

18 dec Forum Bio, Junsele, Tjenare Kungen kl.19.

21 dec

Nyårsbön 1/1 kl.18

Resele församling 18/12 kl.18

Julkonsert i kyrkan 25/12 kl.07

Midvinterfest i Näsåker.

Julotta i kyrkan

25 dec

Söndagsgudstjänst i Tängstahallen

Corner House, Junsele ,Uncut Stones på scen.

31/12 kl.16

26 dec Corner House, Junsele, liveband på scen.

26/12 kl.11

Nyårsbön i kyrkan 1/1 kl.18

Ekumenisk gudstjänst i kyrkan 6/1 kl.14

Musikgudstjänst

Midvinterfest i Näsåker Midvintersolståndet infaller i år den 21 december.

Detta är årets mörkaste dygn. I Näsåker firar man denna dag att ljuset snart återvänder med en midvinterfest på Markusgården.

Man börjar med en worlddanceföreställning.

Berättelser, sång och dans av gäster från när och fjärran. Därefter blir det mat och dans. Kvällen avslutas med en eldceremoni utanför Markusgården, vid Nämforsen och i Näsåkers nipor.

Vi arrangerade festen för första gången i fjol, och det blev en så lyckad fest att vi ville göra det i år igen, säger Åsa Rockberg. Vi hoppas att det ska bli en tradition. Det är Åsa tillsammans med Kim Jensen i Worlddance Scandinavia och Elementa som står för arrangemanget.

Eds församling 24/12 kl.11

Julbön vid krubban i kyrkan 24/12 kl.23 Midnattsgudstjänst i kyrkan 31/12 kl.18

Nyårsbön i kyrkan 6/1kl.17

Musikgudstjänst 8/1 kl.11

Söndagsgudstjänst Se även predikoturer i Tidningen Ångermanland

I NÄSTA NUMMER av västerut Niporna i Näsåker Läs om hur man i Näsåker tagit djuren till hjälp för att öppna landskapet AKTUS Nystartad ekonomisk förening i Ramsele

västerut nummer 1/2005

Lokala råden I västraområdet startar man just nu lokala råd. Läs om hur de olika byarna tar sig an uppgiften med mera med mera

sid: 31

Prenumerera på 4 nummer för 120 kr, genom att ringa 0623-71071, maila prenumeration@vasterut.se eller fyll i formuläret på hemsidan, www.vasterut.se.

Du kan också skicka ett kort med namn och adress till Västerut Storgatan 54 880 40 Ramsele