Bild: Läkare utan gränser
Under ebolaepidemin i Liberia var det en enorm omsättning på skyddskläder som brändes efter varje användning.
Johanna Linder:
» Det var så mycket död, det gick inte att ta in utan blev maskinellt till slut.« tur. Det är också mycket militäriskt, vilket påverkar till exempel importprocessen. Att det funkar i tullen är ju väldigt viktigt för oss.
Nästa stopp blev ebolaepidemin 2014 i Liberia. Där möttes Läkare utan gränser med öppna armar och helt andra utmaningar. – Jag var först på plats i en akutinsats. Läkemedel, skyddskläder, klorin för tvätt och sanering, plasthandskar med mera flögs in med jumbojets. Det blev 650 ton gods på två månader. Men på plats fanns bara en liten flygplats utan lager och med bara en enda truck. Här var logistiken enklare men mer intensiv.
26 |
LOGISTIKMAGA SINET #2 JUNI 20 16
– Jag skötte logistiken för ett enda sjukhus. Där handlade det bara om tio artiklar, så jobbet var tydligt och enkelt men på andra sätt otroligt svårt. Läkarna arbetade konstant och deras skyddskläder brändes efter varje användning. – Kläder tar plats och de tog slut snabbt. Vi använde också 200 kilo klorin om dagen för rengöring och sanering. Plötsligt uppstod ett världsbehov av produkter som inte används så mycket annars, så vi fick ständigt byta producenter. Och det är här den psykologiska aspekten kommer in. – Alla var rädda för att bli smittade, så när vi bytte från blå till röda handskar användes plötsligt fem par ovanpå varandra, för säkerhets skull. Så jag hade ingen kontroll över konsumtionen alls. Känslan var ständigt kaos, stress och panik, berättar Johanna. – Vi kunde inte ta emot alla utan fick prioritera dem som var sjukast. Jag beställde transporter för döda till krematorier. Det var så mycket död, det gick inte att ta in utan blev maskinellt till slut.