av dessa principer, skyddet för statens suveränitet har på sistone fått gett vika för principen att skydda människors rättigheter. Internationell politik har länge präglats av realismen och präglat många staters utrikespolitik, vilket inneburit att staten spelat den stora rollen i sammanhanget inte själva individen.15 Över tiden har individens rättigheter börjat spela en allt större roll så även inom politiken.16 Det har mer fokuserats på att öka debatten om ett mer aktivt agerande från FN och andra aktörer när de mänskliga rättigheterna kränks. Interventioner av humanitära skäl har emellertid varit kontroversiella, både när de sker och när de inte sker. Ett exempel på detta utgörs av den relativt unga krisen i Bosnien på 1990-talet, när Nato valde att intervenera trots att FN:s säkerhetsråd hade gett ett klart och tydligt nej till denna åtgärd.17 det var också under denna period som problemen med interventioner uppmärksammades, och det började på allvar talas om att man var tvungen att hitta en lösning på detta problem.18 Efter ledaren ”Tito:s” död i Jugoslavien år 1980, krävde medlemsländerna självständighet, och 1992 fick Bosnien och Hercegovina ett internationellt erkännande som självständiga stater. Detta var den direkta orsaken till de starka serbiska protesterna och följden blev ett långt krig som pågick under första halvan av 1990-talet. Kofi Annan (fd Generalsekreterare i FN) arbetade med stor möda för att få igenom en rad reformer inom FN. Bland annat verkade han för att FN skulle möjliggöra ingripanden av omvärlden mot länder som själva inte kunde leva upp till principen, att stater måste skydda
Dunne & Smith, 2005:162 21 Regeringskansliet, 2009
Regeringskansliet, 2009
Bosnien och Hercegovina ingick efter andra världskriget i SFRJ (Socialistiska federativa republiken Jugoslavien) där ytterligare Slovenien, Kroatien, Serbien, Montenegro och Makedonien ingick.
15 16 17
Global Centre for the Responsibility to Protect, 2008 24 Ask, 2006
18
19