KREATIVA HELSINGBORG
Insikter om den kreativa och kulturella sektorn i Helsingborg
Kreativa Helsingborg Rapport
Forskarteam
Daria Zvereva
Lucrezia De Biase
Abbas Sbeity
Producerad av Creative Insights Studio www.creativeinsights.studio
För frågor
Abbas Sbeity abbas@creativeinsights.studio
© 2025 Creative Insights Studio AB
Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna publikation får återges eller distribueras utan skriftligt tillstånd från utgivaren.
INTRODUKTION
Kulturella och kreativa branscher (KKB) – ett samlingsnamn för en rad olika undersektorer som arbetar med produktion och distribution av kreativa produkter och tjänster – har erkänts världen över som en stark drivkraft för ekonomisk, social och urban innovation och utveckling. År 1998 publicerade UK Department for Culture, Media and Sport (DCMS) rapporten Creative Industries Mapping Document – den första omfattande kartläggningen av hur KKB påverkar den brittiska ekonomin. Sedan dess har många länder världen över fått upp ögonen för sektorns potential och satsat på forskning och utveckling inom området. Efter covid står KKB inför nya utmaningar och möjligheter. Snabb digitalisering, AIintegration och pågående kriser ritar om det etablerade landskapet och tvingar KKB och dess aktörer att anpassa sig. Samtidigt aktualiseras frågor om inkludering, jämlikhet och osäkra arbetsförhållanden (Bakhshi, 2023). Dessa utmaningar kan emellertid också belysa nya tillväxtområden inom hållbarhet, digital kreativitet och innovativa affärsmodeller, vilka är avgörande för sektorns motståndskraft. Definitionerna av vad som ingår i de kulturella och kreativa branscherna skiljer sig åt mellan länder och regioner och är beroende av nationella kontexter. I Sverige omfattar KKB verksamheter som vilar på kulturella värden, konstnärligt uttryck och kreativitet, och som i huvudsak bygger på individers expertis inom kreativa områden och kulturell kompetens. Dessa industrier inkluderar arkitektur, bildkonst, videospel, film, form och design, konsthantverk, kulturellt arv, kulturell turism, litteratur, media, mode, musik, scenkonst och olika digitala konstnärliga uttryck (Regeringen och Regeringskansliet, 2024). KKB-projekt och företag ses i Sverige som drivkrafter för hållbar utveckling i samhället och främjar kulturella och sociala värden samt ekonomisk tillväxt, sysselsättning och ökad svensk konkurrenskraft (Nielsén et al., 2022).
År 2024 presenterade den svenska regeringen en ny 10-årig strategi för kulturella och kreativa branscher, med betoning på Sveriges roll som en ledande nation på detta område. Strategin syftar till att främja tillväxt inom dessa branscher och bidra till den svenska ekonomin, en dynamisk inhemsk affärsmiljö, ökad export och en positiv internationell bild av Sverige (Regeringen och Regeringskansliet, 2024). Strategin lyfter även fram branschens potential att bidra till ett mångsidigt kulturellt uttryck och fastställer sex prioriterade områden: nationell statistik, kunskap om upphovsrätt, råd, stöd, finansiering och regleringskostnader, tillgång till kompetens och sociala trygghetssystem, levnadsmiljöer och företagande i hela landet samt KKB:s internationella genomslag. Alla dessa områden är föremål för
politisk uppmärksamhet och beslutsfattande på nationell, regional och lokal nivå, med målet att balansera de globala och lokala perspektiven, erkänna pågående förändringar och behålla ett långsiktigt fokus (Nielsén et al., 2022).
I Sverige finns omkring 130 000 KKB-företag, som tillsammans sysselsätter cirka 190 000 personer. Dessa företag och entreprenörer spelar en central roll i landets konst- och kultursektor, som till stor del domineras av just KKB-företag (Nielsén et al., 2022). Anställningsformer, affärsmodeller och finansiella strukturer varierar dock inom sektorn. Aktörerna återfinns inom såväl privat som offentlig och ideell sektor och representerar en rad olika organisationsformer – från stora bolag till enskilda näringsidkare och ideella projekt. Denna mångfald påverkar inriktningen på policyarbetet och binder samman kultur-, närings-, industri-, regional-, utrikesoch handelspolitik (Nielsén et al., 2022).
Helsingborg, en kuststad i Skåne i södra Sverige, lägger stor vikt vid innovation, entreprenörskap och hållbar stadsutveckling (Helsingborgs stad, 2024).
Helsingborgs kommun främjar aktivt entreprenörskap, och presenterar staden som en primär affärsmiljö präglad av kontinuerlig innovation, stadig tillväxt och stödjande kommunala policyer. Den gynnsamma attityden från lokala politiker och tjänstemän mot företag, tillsammans med den höga livskvaliteten och välutvecklade infrastrukturen, bidrar också till dess attraktionskraft (Test BedsBusiness Helsingborg, n.d.). Stadens strategiska dokument – Vision 2035 – anger att Helsingborg år 2035 kommer att vara en kreativ, förenad, global och balanserad stad för både medborgare och företag, “en magnet för kreativitet och kompetens.” Denna gemensamma vision lyfter fram Helsingborgs framtida värderingar, nämligen den kombinerade insatsen från forskning, näringsliv, kultur och utbildning, samt enhet, mångfald, jämlikhet, innovation och hållbarhet (Helsingborg, n.d.).
Den nationella strategin för KKB påverkar också den kommunala utvecklingsriktningen. I Helsingborg har stadens kulturnämnd och kulturförvaltning nyligen publicerat en plan för kulturella och kreativa branscher, där man beskriver hur staden ska arbeta för att attrahera fler KKB-företag och projekt. För närvarande bedriver cirka 500 företag i Helsingborg verksamhet inom den kulturella och kreativa sektorn, vilka sysselsätter cirka 2 000 personer (Kulturnämnden, 2024). Staden erkänner att företag inom KKB-sektorn kan behöva policy-stöd i form av finansiering, kompetensutveckling, coaching, nätverkande, gemensamma aktiviteter, matchmaking, etc. Dessutom har flera handlingsområden för att utveckla KKBsektorn i Helsingborg identifierats och formulerats. Dessa omfattar bland annat stöd och rådgivning, kompetensutveckling, nätverksentreprenörskap, mentorskap och talangutveckling, platsutveckling och tillgång till utrymme, innovation, strategiska partnerskap samt profilering och synlighet (Kulturnämnden, 2024).
Mot bakgrund av de pågående diskussionerna om KKB i Helsingborg syftar denna studie till att undersöka sektorns nuvarande landskap – med fokus på aktuellt läge, etablerade arbetssätt, utmaningar och möjliga tillväxtområden. För att göra detta besvaras följande forskningsfrågor:
RQ1:
Vilka är de viktigaste behoven, utmaningarna och spänningarna som KKB-projekt i Helsingborg står inför?
RQ2:
Vilka strategier kan implementeras för att främja ytterligare utveckling av KKB-sektorn i Helsingborg?
Denna studie bidrar till en ökad förståelse för den aktuella situationen inom KKBsektorn i Helsingborg. Ett centralt praktiskt resultat är en uppsättning insatsområden där både KKB-utövare och beslutsfattare behöver agera. Dessa åtgärdsområden presenteras i rapportens avslutande del.
METODER
Syftet med denna studie är att kartlägga det nuvarande landskapet för kulturella och kreativa branscher i Helsingborg – med fokus på rådande förutsättningar, etablerade arbetssätt, utmaningar och möjliga utvecklingsområden. Med tanke på studiens utforskande karaktär har vi valt en abduktiv ansats. Studien tog sin utgångspunkt i rösterna från Helsingborgs kreativa utövare, men även den akademiska litteraturen och lokala policydokument har spelat en viktig roll i att beskriva situationen för stadens kreativa landskap. Vi använde en kombination av metoder för datainsamling, där en kvantitativ undersökningsdesign kompletterade den kvalitativa delen bestående av semistrukturerade intervjuer. Den första datainsamlingsfasen bestod av kvalitativa intervjuer, genomförda under oktober och november 2024. Då syftet med intervjuerna var att fånga insikter direkt från fältet, tillämpades en målinriktad urvalsmetod (Flick, 2018). Forskningsteamet identifierade och kontaktade femton personer verksamma inom de kulturella och kreativa branscherna i Helsingborg, varav åtta valde att delta. Totalt genomfördes åtta intervjuer, både fysiskt och digitalt, med en varaktighet på mellan 40 minuter och 1 timme och 15 minuter. En intervjuguide togs fram i förväg, baserad på relevant akademisk litteratur och policydokument. Guiden innehöll frågor om bland annat bakgrund, etablering av kreativ verksamhet i Helsingborg, kompetens- och företagsutveckling, relationer till och stöd från Helsingborgs stad, nätverk och samverkan, frågor om inkludering samt KKB-sektorns påverkan på samhället. Intervjuerna genomfördes med en flexibel användning av guiden, vilket möjliggjorde följdfrågor, kommentarer och fördjupningar i syfte att samla in ett så omfattande material som möjligt.
Den andra datainsamlingsfasen bestod av en enkätstudie som syftade till att fånga bredare perspektiv på det aktuella läget, utmaningarna och möjligheterna för kulturella och kreativa utövare i Helsingborg. Det primära syftet med enkäten var att samla in beskrivande statistiska data om kreativa verksamheter i staden och undersöka hur vanliga vissa utmaningar och behov upplevs vara bland utövarna. Frågorna i enkäten utformades delvis utifrån insikter från de semistrukturerade intervjuerna i den första datainsamlingsfasen. Undersökningen genomfördes som ett självadministrerat frågeformulär via Google Forms och bestod av slutna, öppna och flervalsfrågor. Frågorna var tematiskt indelade i följande avsnitt: bakgrund, praktik och företagande, utmaningar och behov, kompetens- och karriärutveckling, inkludering och gemenskap samt framtida möjligheter i Helsingborg. Enkäten publicerades på Creative Insights
Studios webbplats och i sociala medier, tillsammans med en öppen inbjudan att delta och en tydlig beskrivning av målgruppen: kreativa utövare verksamma i Helsingborg.
Utöver detta tillämpades en icke-sannolikhetsbaserad bekvämlighetsurvalsteknik (Bryman, 2016), där enkäten skickades direkt till personer som arbetar inom kreativa yrken i staden.
En ytterligare metod som användes i denna studie var dokumentanalys. I projektets inledande fas analyserades offentligt tillgängliga policydokument om de kulturella och kreativa branscherna på både nationell och kommunal nivå. Under analysarbetet tillkom även en kritisk medieartikel om Helsingborgs kreativa scen, publicerad i Helsingborgs Dagblad. Denna artikel citeras i analyskapitlet då den bidrog med värdefulla perspektiv på de utmaningar som kreativa utövare i staden möter. Studien genomfördes i enlighet med etablerade etiska riktlinjer för forskning, med särskild hänsyn till potentiellt känsliga frågor. Innan intervjuerna inleddes informerades deltagarna om studiens syfte, frivilligheten i deltagandet, deras rätt att när som helst avbryta medverkan samt vilka åtgärder som vidtagits för att skydda deras personuppgifter. Muntligt samtycke inhämtades innan intervjuerna genomfördes.
Vad gäller enkätundersökningen framgick studiens syfte och övriga viktiga friskrivningar tydligt i inledningen av formuläret. Alla frågor granskades och justerades noggrant för att säkerställa tydlighet och undvika formuleringar som kunde upplevas som stötande eller okänsliga. För att ytterligare värna deltagarnas anonymitet samlades varken e-postadresser eller annan identifierande information in.
Även om denna studie erbjuder värdefulla insikter i KKB-landskapet i Helsingborg, finns det flera begränsningar att beakta. Resultaten är inte avsedda att generaliseras, utan syftar snarare till att ge en fördjupad förståelse för lokala trender, utmaningar och möjligheter. Användningen av målinriktad och bekvämlighetsbaserad urvalsmetodik kan medföra en viss bias, eftersom deltagarna och enkätrespondenterna inte nödvändigtvis speglar hela bredden av perspektiv inom Helsingborgs kreativa gemenskap.
Den relativt begränsade intervjuprovstorleken påverkar också i vilken grad resultaten speglar hela bredden av erfarenheter inom fältet. Därtill kan beroendet av självrapporterade uppgifter i både intervjuer och enkät medföra potentiella snedvridningar, såsom social önskvärdhet, där deltagare tenderar att framställa sig själva eller sin verksamhet i ett mer positivt ljus.
Att vissa intervjuer och enkätsvar samlades in via digitala plattformar kan också ha påverkat svarens djup och nyanser, särskilt i frågor som rör känsliga eller komplexa ämnen, där personlig kontakt ofta är mer givande.
Ytterligare en utmaning, som också kan betraktas som en begränsning, var avsaknaden av tydliga kanaler för att sprida enkäten brett bland kreativa utövare i Helsingborg. För detta ändamål användes Creative Insights Studios webbplats och sociala medier, liksom riktad kontakt med deltagare genom forskningsteamets egna nätverk.
LITERATURÖVERSIKT
Företagstyper inom KKB-området
Kulturella och kreativa branscher har länge varit i fokus för både forskare och beslutsfattare på olika nivåer. En central aspekt i dessa diskussioner rör de olika typerna och storlekarna av verksamheter som verkar inom KKB-området – i såväl privat, offentlig som ideell sektor. Den stora variationen av kulturella, kreativa och konstnärliga projekt, med skiftande anställningsformer, finansieringslösningar och affärsmodeller (Nielsén et al., 2022), understryker vikten av att beakta bredden av organisatoriska former.
En analys av KKB-landskapet kräver därför en medveten förståelse för denna mångfald – från stora bolag och små och medelstora företag (SME) till soloprojekt och egenanställda, såsom konstnärer, frilansare och oberoende kreatörer.
Ett vanligt sätt att kategorisera aktörer inom KKB är att skilja mellan privata företag och andra operatörer (Nielsén et al., 2022). De privata företagen inkluderar allt från stora koncerner till SME och enskilda firmor – där även egenföretagare räknas in. Till kategorin “övriga operatörer” hör offentligt finansierade kulturinstitutioner (såsom museer, bibliotek och teatrar), ideella kulturorganisationer, föreningar och utbildningsinstitutioner. Denna bredd av aktörer sammanfattas i tabell 1, som illustrerar det rika spektrumet av intressenter inom KKB-sektorn.
I den svenska kontexten återfinns samtliga av dessa företagsformer, vilket speglar de olika logiker och politikområden som påverkar deras verksamhet – från kulturpolitik och näringspolitik till industri-, regional-, utrikes- och handelspolitik (Nielsén et al., 2022). Enligt europeisk statistik (Schmerber, 2024) domineras de svenska KKB-sektorerna av små och medelstora företag, vilka sysselsätter omkring 75 000 personer, samt av enmansföretag, som uppgår till cirka 100 000 personer (Nielsén et al., 2022).
Bland de små och medelstora företagen återfinns verksamheter såsom förlag, agenter, gallerier och digitala distributionsplattformar. Dessa aktörer fungerar ofta som kreativa motorer – de producerar högkvalitativa kulturella produkter och skapar länkar mellan enskilda kreatörer, såsom författare och konstnärer, och större marknader. Deras verksamhet präglas ofta av en kombination av skapande, distribution och försäljning, och bygger ofta på samarbete eller uppdrag i form av underentreprenad.
Tillväxtviljan inom denna grupp är påtaglig: åtta av tio företag uppger att de strävar efter att växa i termer av produktion, omsättning och sysselsättning – en betydligt högre tillväxtambition än inom näringslivet i stort (Nielsén et al., 2022).
Aktörer inom kulturella och kreativa näringar
Privata verksamheter
Mycket stora företag
Mediehus, företag som tillhandahåller större digitala plattformar för strömmat kulturinnehåll, stora modehus
Mikro- till medelstora företag
Förlag, agenter och management, gallerier, film- eller musikproduktion, dataspel. Konsultverksamheter inom arkitektur, design, reklam, kulturarv. Digitala distributionsplattformar
Enmansföretag
Små och medelstora företag
Företag med 3–9 anställda
Tvåmansföretag
Kreatörer, konstnärer, journalister, tekniker, digitala designers – många arbetar som frilansare
Övriga aktörer
Offentligt finansierade kulturverksamheter och institutioner
Scenkonstverksamheter, konsthallar, museer, bibliotek
Ideella kulturföreningar
som ibland bedriver kommersiell verksamhet. Arrangörer av scenkonst, kulturarvsbevarande, biografer
Utbildningsaktörer
Kulturskolor och utbildningar med kulturinriktning på yrkeshögskola, högskolor och universitet
Tabell 1. Operatörer inom de kulturella och kreativa näringarna i Sverige. Antaget från Nielsén et al., 2022, s. 95
Enmansföretag och entreprenörskap inom KKB
Enmansföretag – definierade som enskilda näringsidkare utan anställda – utgör den största andelen av dem som är verksamma inom KKB. Denna grupp inkluderar frilansare, skapare och konstnärer som är aktiva inom olika delar av den kreativa produktionens och distributionens ekosystem. Inom forskningen beskrivs dessa ofta som konstnärliga, kulturella eller kreativa entreprenörer (Chang & Wyszomirski, 2015).
Akademiska diskussioner har belyst de särskilda entreprenöriella egenskaper som präglar konst-, kultur- och kreativa branscher. Dessa entreprenörer – ofta egenföretagare eller ledare för mikroföretag – tenderar att identifiera sig starkare med sina yrkesroller och sin kreativitet än med traditionella entreprenöriella identiteter (Nielsén et al., 2022). De kännetecknas av sin självständighet, sitt kreativa driv och sin förmåga att balansera flera roller samtidigt (Leadbeater & Oakley, 1999; Naudin, 2018).
Denna mångsidighet framhålls även i svenska studier. I rapporten Skapande kärnan i kulturella och kreativa näringar beskrivs soloentreprenörer inom konstoch kultursektorn som individer som bär “många hattar” – utöver det kreativa arbetet ansvarar de ofta också för försäljning, administration och projektledning. Detta skapar utmaningar, eftersom det administrativa arbetet riskerar att ta fokus från den konstnärliga kärnverksamheten och därmed hämma utvecklingen av unik kvalitet (Svensson et al., 2021).
Enligt en undersökning från Västra Götalandsregionen (Artifex, 2021, refererad i Svensson et al., 2021) upplever många entreprenörer att de extra kraven utgör ett hinder för konstnärlig tillväxt. Dessutom är det arbete som sker bakom kulisserna – såsom research, kompetensutveckling och investeringar i utrustning – ofta osynligt och undervärderat. Bedömningen av det kreativa arbetet utgår i regel från slutprodukten, utan att väga in hela den skapande processen (Svensson et al., 2021).
Entreprenörer inom KKB verkar ofta inom informella nätverk, samarbetar med kollegor och hanterar risker på innovativa sätt, samtidigt som de anammar ny teknologi och alternativa arbetsmetoder. Deras verksamhet är i regel projektbaserad snarare än strukturerad som traditionella företag, och det finns en stark koppling mellan den personliga identiteten och företagets varumärke. Samtidigt möter de utmaningar som osäkerhet, självexploatering och svårigheter att balansera passion med långsiktig hållbarhet (Oakley, 2014).
Deras framgång vilar ofta på högt socialt kapital, förmåga att anpassa sig till snabba förändringar inom branschen och ett nära engagemang med nischmarknader och kunder. Som flera forskare har visat prioriterar KKB-entreprenörer självständighet, inre värderingar och personlig tillfredsställelse framför finansiell tillväxt. De navigerar ständigt mellan konstnärliga ambitioner och ledningsmässiga överväganden (Poettschacher, 2005; Essig, 2022).
I sitt företagande balanserar de ofta “pengar och mening” – det vill säga de väger yttre ekonomiska belöningar mot inre drivkrafter och kreativ tillfredsställelse (Poettschacher, 2005). Detta illustrerar en av de mest grundläggande utmaningarna inom KKB: att förena kreativ passion med ekonomisk bärkraft i miljöer med begränsade resurser (Lindqvist, 2010; Essig, 2022).
Vissa entreprenörer inom kultur- och kreativa näringar har i tidigare forskning beskrivits som livsstils-, ofrivilliga eller motvilliga företagare (Nielsén et al., 2022). Trots detta uttrycker hela 76 % en vilja att växa – en andel som är avsevärt högre än genomsnittet inom näringslivet i stort, där motsvarande siffra är 58 %. Av dessa siktar 20 % på att öka både omsättning och personalstyrka. Samtidigt är självständighet fortsatt högt prioriterat, och många kombinerar sitt företagande med andra typer av arbete – även om majoriteten driver sina verksamheter som seriösa professionella projekt snarare än som så kallade sidojobb.
Tillväxtambitioner inom sektorn tar ofta form genom samverkan snarare än genom att anställa personal. En betydande begränsning är dock tidsbrist: 28 % av företagen inom KKB uppger att de saknar tid för kärnverksamhet och strategiska frågor – en högre andel än genomsnittet på 21 % bland svenska företag i stort (Svensson et al., 2021). Denna tidsbrist begränsar möjligheten att fokusera på det kreativa arbetet, vilket är avgörande för att förfina sitt hantverk och utveckla unika erbjudanden. Dessutom leder den begränsade uppmärksamheten på strategiska aspekter –såsom upphovsrätt, ersättningsmodeller och långsiktiga investeringar – ofta till instabila kontrakt och osäkra villkor, vilket i sin tur underminerar både tillväxt och långsiktig hållbarhet.
Arbetsförhållanden inom
KKB
När man utforskar arbetsmarknaden och yrkestitlar inom kultur och kreativitet, inkluderar forskning typiskt yrken som (1) konstnärer, hantverkare, kulturskapare och hantverkare för kärnan av KKB, men också (2) arkitekter, (3) filmskapare, (4) videospelsproducenter och utvecklare, (5) designers, (6) marknadsförare och mediaspecialister, och (7) reklamexperter (Svensson et al., 2021). Trots de betydande skillnaderna mellan olika typer av kreativt arbete utgör kartläggningen av yrkesroller och entreprenöriella funktioner en viktig utgångspunkt för att förstå de arbetsvillkor och gemensamma drag som präglar livet som kreativ utövare eller entreprenör (Svensson et al., 2021).
Under senare år har viktiga förändringar inom KKB djupt påverkat hur kreativa arbetare säkrar sin inkomst och får vinst från sina aktiviteter. Linjen som separerar flexibel frilansning och entreprenörskap från osäkerhet och projektbaserad anställning är extremt suddig (Wing-Fai et al., 2015). Idag är konstnärer och många andra kreativa utövare övervägande egenföretagare och självförsörjande frilansare ansvariga för att välja sina affärsmöjligheter och intressanta projekt (Essig, 2017; Schulte-Holthaus, 2018). De gynnas av flexibla och autonoma arbetsmetoder. Men, även om denna flexibilitet ofta hyllas, medför den också jobbosäkerhet. Många individer arbetar på ett projekt-per-projekt basis, med kortvariga eller frilanskontrakt som hindrar tillgång till företagsförmåner såsom sjukledighet, försäkring och pensionsförmåner. Denna osäkra anställning hotar också konstnärers ekonomiska säkerhet, ofta tvingar dem att acceptera deltidskontrakt och lägre löner (Andersson Cederholm et al., 2024; Bain & McLean, 2013). Trots att de generellt är mer högutbildade än genomsnittsbefolkningen, tjänar kreativa arbetare i Sverige betydligt mindre (ungefär 15 % mindre än yrkesverksamma inom andra områden). Inkomstskillnaderna har fördjupats över tid, och ny statistik visar att den genomsnittliga inkomsten inom sektorn har minskat jämfört med början av 2000-talet (Svensson et al., 2021).
Med tiden har detta fenomen lett till en ökande prekarisering av många yrken inom KKB (Wing-Fai et al., 2015). Osäkerhet har blivit en normaliserad del av branschen och en genomgripande egenskap hos det rådande anställningssystemet – delvis som en konsekvens av intensifierade kapitalistiska ekonomier – där arbetsrelaterad trygghet successivt fråntas kreativa arbetstagare. Detta gäller särskilt dem vars kompetens är generisk eller överrepresenterad på arbetsmarknaden (Bain & McLean, 2013; Arvidsson et al., 2010). Faktum är att konstnärligt eller kreativt prekariat saknar “(1) inkomstgenererande möjligheter, (2) skydd mot godtyckligt avskedande, (3) möjligheter till avancemang, (4) skydd mot olyckor och sjukdomar, (5) möjlighet att bygga upp färdigheter, (6) försäkran om en stabil lön, (7) kollektiv röst” (Bain & McLean, 2013, s. 97).
Således har KKB blivit en del av gigekonomin, där arbetstagare tvingas ta tillfälliga jobb snarare än att säkra långsiktiga, stabila positioner. Termen “gigekonomi” kommer från den kreativa sektorn, specifikt musikindustrin, där musiker länge har anställts och betalats per spelning. Detta belyser hur jobbinstabilitet och osäkerhet är djupt rotade inom detta fält (Svensson et al., 2021).
Den systematiska instabiliteten och osäkerheten i branschen tvingar många skapare och entreprenörer att acceptera projektbaserade uppdrag och informellt arbete, ofta beroende av sociala nätverk och personliga kontakter för att säkra jobbmöjligheter. I vissa fall innebär dessa informella uppdrag faktisk ersättning och fungerar som inkomstgenererande aktiviteter – även om de förblir osynliga för arbetsmarknads- och trygghetssystem. I andra fall tvingas kreativa utövare acceptera obetalda uppdrag, enbart för att kunna fortsätta utöva sin kreativa praktik (Alacovska, 2018).
Kreativa arbetare i Sverige, liksom på andra håll, är ofta beredda att hantera instabilitet och andra utmaningar inom den kulturella och kreativa sektorn – inte för den finansiella ersättningens skull, utan för möjligheten till självförverkligande och meningsfullhet i det kreativa resultatet. Arbetet bedöms ofta utifrån ickemonetära parametrar, och känslan av tillfredsställelse härrör i hög grad från möjligheten att kontinuerligt skapa. Denna skapandeprocess är inte bara central för yrkesutövningen, utan blir även en viktig del av individens personliga identitet. Konstnärliga uttryck och kreativa projekt upplevs som djupt personliga, eftersom de präglas av ett starkt personligt engagemang – både praktiskt och emotionellt – i själva utvecklingsprocessen. Långa kreativa förlopp, som genomsyras av individuell erfarenhet och vision, skapar starka band mellan skaparen och verket (Saintilan & Schreiber, 2023). Samtidigt fungerar det kreativa arbetet som en väg till gemenskap: många utövare upplever en känsla av tillhörighet i mötet med andra likasinnade, och formar därigenom en livsstil som överensstämmer med deras egna värderingar och förväntningar (Arvidsson et al., 2010).
Detta innebär dock inte att ekonomisk ersättning saknar betydelse. Allt fler konstnärer och kreativa entreprenörer har börjat formulera rimliga förväntningar på ersättning för den tid och det kunnande de investerar i sina projekt. I dagens ekonomi betraktar många sig i första hand som tjänsteleverantörer snarare än objektproducenter. Ur detta perspektiv ses monetär ersättning inte som ett mål i sig, utan som ett mått på arbetets värde och relevans (Gerber & Childress, 2017).
Trots den passion och hängivenhet som kännetecknar många kreativa yrkesutövare tar instabilitet och det som ofta benämns som ett kreativt prekariat en märkbar psykisk och fysisk kostnad. Den osäkra arbetsmiljön inom KKB-sektorn bidrar till ökad oro, arbetsrelaterad stress och i vissa fall sjukdom. Effekterna av covid-19pandemin har ytterligare förvärrat situationen, och flera forskare beskriver nu läget som en mental hälsokris inom branschen (Saintilan & Schreiber, 2023).
Flera så kallade ”sårbarhetsfaktorer” har identifierats som särskilt riskfyllda för den mentala hälsan hos KKB-utövare – dessa härrör främst från sektorns inneboende instabilitet samt förekomsten av osäkra och lågt betalda anställningar (Andersson Cederholm et al., 2024, s. 289). Ångest och depressiva symptom uppstår ofta i samband med långa arbetsdagar, hög arbetsbelastning samt svårigheter att hantera identitetsfrågor och avvisning (Saintilan & Schreiber, 2023).
Därtill bidrar den suddiga gränsen mellan arbete och fritid – ett vanligt inslag i egenföretagande – till obalans i det personliga livet. Ensamarbete och brist på återkoppling kan i sin tur förstärka känslor av isolering och frustration. Trycket att prestera, liksom oron för publikens mottagande, tenderar också att förvärra psykisk ohälsa inom branschen (Saintilan & Schreiber, 2023).
Betydelsen av samarbete och nätverk
Kreativa utövare och entreprenörer är ofta beroende av verktyg och miljöer som stödjer både professionellt och personligt nätverkande samt samarbetsbaserad praktik. Formella och informella utbyten mellan kreativa arbetare inom särskilt definierade miljöer erbjuder flera möjligheter – från rådgivning och stöd till ökad tillgång till resurser, kunskap och synlighet (Komorowski & Picone, 2020).
Dessa miljöer kännetecknas ofta av klusterteorins dynamik och definieras som ”distinkta, rumsligt begränsade områden som innehåller en hög koncentration av kreativa aktiviteter dominerade av antingen produktion eller konsumtion, men vanligtvis, till en viss grad, båda” (Komorowski & Picone, 2020, s. 85). Därför benämns de som kreativa kluster.
Utformningen och flödet i sådana kluster bör främja spontana möten och vardaglig kommunikation mellan utövare, eftersom informella samtal ofta leder till nya idéer, meningsfulla diskussioner, förhandlingar – och i förlängningen – till utvecklingen av kreativa projekt (Andersson Cederholm et al., 2024). För att stödja detta inkluderar kreativa kluster ofta så kallade “tredje platser”, såsom kaféer, barer och klubbar. Dessa funktioner är visserligen löst kopplade till kultur och kreativitet, men spelar en viktig roll för att understödja klustrets primära verksamhet och öka dess effektivitet (Komorowski & Picone, 2020).
Att vara en del av en kreativ miljö ger utövare tillgång till fysiska resurser och infrastrukturer som ofta är avgörande för att kunna påbörja eller fortsätta sin verksamhet. I de tidiga faserna av ett projekt söker många vägledning kring hur man gör ”saker i rätt ordning” – från praktiska moment som att förstå teknisk utrustning och hitta rätt verktyg, till mer komplexa aspekter såsom marknadsföring, prissättning och eventskapande (Andersson Cederholm et al., 2024, s. 117).
I detta sammanhang utgör nätverk och samarbetsmönster kärnan i kreativa samlokaliseringar, där varje individs kompetens och erfarenheter bidrar till en gemensam “kunskapsbank” som underlättar kreativ produktion och innovation (Andersson Cederholm et al., 2024).
Kreativ klustering framstår därmed som särskilt gynnsam för KKB-sektorn, då den aktiverar två typer av agglomerativa effekter: (1) en hög koncentration av kvalificerade personer, resurser, idéer och möjligheter till kreativt experimenterande, samt (2) starka nätverkseffekter där dessa komponenter samverkar och genererar korsbefruktning och så kallade spillover-effekter (Komorowski & Picone, 2020).
Utöver att erbjuda praktiskt stöd och värdefull vägledning fungerar kreativa kluster som en viktig social kontext där konstnärer och kreativa entreprenörer kan definiera sin identitet och synliggöra sig själva för en bredare allmänhet. Närheten till likasinnade skapar förtroende – både för det egna arbetet och för kollektivet – vilket i sin tur fungerar som en motvikt till den osäkerhet och otrygghet som präglar arbetsmarknaden inom KKB (Komorowski & Picone, 2020).
Kreativa utövare som regelbundet vistas i dessa miljöer är ofta starkt motiverade att uttrycka sin kreativitet, entreprenörsanda och innovationsförmåga. Den psykologiska effekten av att tillhöra ett kreativt sammanhang bidrar till ett ökat
upplevt värde av delade arbetsmiljöer. Den kollektiva attityden bland deltagarna – präglad av passion och målmedvetenhet – förstärker inte bara engagemanget, utan också känslan av tillhörighet (Komorowski & Picone, 2020).
Utöver de mer påtagliga resurser som verktyg, material, arbetsutrymmen och utrustning, erbjuder kluster även möjligheter till identitetsskapande, profilering och ryktesbyggande. Samtidigt möjliggörs kunskapsdelning, då deltagarna stödjer varandras utveckling genom att utbyta erfarenheter (Komorowski & Picone, 2020).
Kluster förser dessutom sina medlemmar med professionella resurser såsom mötesrum, kontorsutrymmen och teknisk utrustning, vilket stärker deras möjligheter att framstå som professionella aktörer gentemot kunder. Den strukturella inramningen bidrar också till att ge legitimitet åt deras projekt och idéer (Andersson Cederholm et al., 2024).
Kreativ klusterbildning presenterar återkommande mönster och egenskaper, nämligen (1) ökat kunskapsflöde, (2) en hög nivå av entreprenörskap, (3) smidighet och (4) en social approach till arbetsplatsen. Ändå använder forskare olika metoder för att katalogisera dessa metoder inom KKB, vilket leder till flera modeller:
Företagsinkubatorer inom KKB fokuserar främst på att utbilda nya entreprenörer och etablera småföretag; de kan emellertid ibland engagera sig i sekundära aktiviteter för att skapa ytterligare produkter och tjänster som gynnar deras huvudmål. Inkubatorer stöder kreativa entreprenörer från det tidiga skedet av deras affärsidéer mot att införa en innovativ produkt, tjänst eller koncept på marknaden. Fokuserade på startfasen för företag, erbjuder de vanligtvis (1) överkomliga arbetsplatser, (2) delade kontorsfaciliteter och utrustning, (3) internet och administrativt stöd, (4) gott om möjligheter för interna och externa relationer och (5) stödprogram för kompetensutveckling (Komorowski & Picone, 2020).
Coworking är för närvarande en mycket utbredd praxis inom det kulturella och kreativa fältet. Det började i högteknologi-sektorn men spred sig senare till andra industrier på grund av dess positiva inverkan på organisationer och företag. Coworking-utrymmen tillhandhåller arbetsmiljöer och produktionsområden för att främja projektinriktat, prosocialt och samarbetsinriktat arbete. Coworkingprocesser är avgörande för effektiviteten i kluster eftersom de främjar närhet mellan skapare och små kreativa företag, och uppnår den höga densitet som krävs för att underlätta framgången för företag och individer (Komorowski & Picone, 2020).
Liksom coworking-utrymmen har plattformar för kreativt och kulturellt arbete sina rötter i experimentella metoder och affärsmodeller som utvecklats inom högteknologi- och forskningsfält – såsom inkubatorer, vetenskapsparker och acceleratorer. Dessa modeller blev populära i slutet av 1900-talet och har vuxit snabbt under de senaste decennierna. Genom att kombinera teknologi med DIY-rörelsen kan plattformar anta olika former, som makerspaces, kreativa nav, hackerspaces, teknikbutiker och fab labs, som erbjuder både materiella resurser och immateriella tillgångar. En unik aspekt av kreativa plattformar är deras dynamiska natur; deras uppdrag är medvetet utformade för att utvecklas över tid. Förändring är en förväntad del av dessa miljöer, där anpassning till behoven
hos kreativa yrkesutövare och en kontinuerlig representation av kreativitetens utveckling är centrala (Komorowski & Picone, 2020). Men detta presenterar också en utmaning i att skapa och hantera plattformar för kreativt och kulturellt arbete: när fluiditet och flexibilitet är väsentliga, kan osäkerhet och svårighet att förutse framtiden uppstå. Plattformsdesigners och chefer måste experimentera med olika aktiviteter och lösningar för att anpassa sig till olika - ibland oförutsägbara - situationer samtidigt som de säkerställer att deras plattformar förblir attraktiva för deltagare. Detta är också tydligt i bristen på allmänt accepterade bästa metoder, till stor del på grund av de administrativa utmaningarna med denna typ av klusterstruktur (Andersson Cederholm et al., 2024).
ANALYS
I denna del strävar vi efter att analysera de erfarenheter och insikter som samlats in från en mångfacetterad grupp kreativa utövare i Helsingborgs KKB.
Genom en serie halvstrukturerade intervjuer och en omfattande enkät undersökte vi perspektiven hos skapare, konstnärer och entreprenörer verksamma inom olika delområden av kreativitet. Deltagarna representerar ett brett spektrum av arbetsarrangemang och situationer, vilket ger en rik och varierad förståelse för de utmaningar, möjligheter och dynamik som präglar den lokala kreativa scenen.
Mer än en tredjedel av vårt urval är anställda inom områden som bildkonst, scenkonst, tillverkning och andra kärnaktiviteter inom KKB. Det finns också tydliga exempel på yrkesverksamma inom design, audiovisuell produktion, mode och reklam. I de flesta fall är deltagarna konstnärer eller skapare snarare än stöd- eller ledningspersonal. Detta tyder på att, trots storleken på vårt urval, är Helsingborgs kulturella och kreativa landskap ganska heterogent och omfattar flera kreativa metoder.
Mer än hälften av våra intervjupersoner och enkätsvarare rapporterade att de arbetar ensamma som egenföretagare eller frilansare. De som identifierar sig som heltids- eller deltidsanställda verkar övervägande inom småföretag, definierade i detta sammanhang som organisationer med högst tio anställda. Deltagarna i denna studie har, i genomsnitt, lång erfarenhet inom det kulturella och kreativa området, där de flesta intervjupersoner har varit verksamma i sina respektive fält i flera decennier, och 40 % av enkätsvararna har över tio års erfarenhet. En annan viktig insikt från undersökningen är att det inte går att identifiera en tydlig majoritet när det gäller deltagarnas primära målgrupp. Svaren varierade jämnt mellan ett fokus på den lokala marknaden, ett intresse för regionala kunder, ambitioner att nå en nationell publik och även strävan efter att nå internationella målgrupper.
Analysen av det empiriska materialet som samlades in genom intervjuer och enkätsvar ledde till identifieringen av följande återkommande teman och insikter:
Varför Helsingborg?
Resultaten från både intervjuer och enkätsvar bekräftar att majoriteten av de kreativa utövare vi konsulterade bor och arbetar i Helsingborg. Trots detta var få av deltagarna födda eller uppvuxna i staden, då de flesta hade flyttat dit av anledningar som inte var direkt kopplade till arbetsmöjligheter. Enligt intervjuer och enkätsvar var flytten till Helsingborg sällan ett strategiskt val, utan snarare ett resultat av en rad oplanerade omständigheter.
Vissa deltagare hade flyttat till Helsingborg av personliga skäl – vanligtvis för att hålla ihop familjen eller för att följa en partner – och började senare arbeta inom det kulturella och kreativa området. Trots att Helsingborg inte var ett initialt strategiskt val, framhöll flera deltagare att staden erbjuder värdefulla möjligheter, bland annat tack vare sin miljö och geografiska läge. Helsingborg har strategiska förbindelser till andra kreativa hotspots, vilket gör det till en intressant plats för professionell utveckling.
Flera deltagare lyfte också fram stadens mångsidiga naturmiljöer – inklusive havet, parker, skogar samt det historiska stadslandskapet med pittoreska byggnader och intressanta museer – som en av stadens mest tilltalande och unika egenskaper. Dessa omgivningar påverkar deras arbete som kreativa utövare påtagligt. Dessutom uppskattades Helsingborg för sin närhet till Köpenhamn och enkel tillgång till kontinentala Europa.
Flera deltagare nämnde att de nu känner sig etablerade och rotade i Helsingborg, och att deras yrken i stor utsträckning är tillfredsställande. De påpekade dock att de inte skulle ha valt att flytta till Helsingborg som ett strategiskt beslut för att starta eller vidareutveckla sina karriärer inom den kreativa sektorn. Trots den allmänna
tillfredsställelsen tyder detta på att, för de intervjuade, flytten till Helsingborg inte var driven av jobbmöjligheter inom KKB eller av en dynamisk kreativ miljö som främjar entreprenöriella aktiviteter.
Helsingborgs kommun har uttryckt sin avsikt att stärka stadens kreativa sektor och öka dess attraktivitet för både kulturella och kreativa företag, samt för individuella utövare, genom att öka investeringar och genomföra specifika handlingsplaner för att locka fler konstnärer och kreativa aktörer (Kristersson et al., 2024; Kulturnämnden, 2024). Trots detta uttryckte flera intervjupersoner tvivel kring effektiviteten i kommunens strategi och nämnde att de övervägde att flytta till andra städer för att hitta en mer stödjande infrastruktur för sina projekt, samt en kreativ miljö som erbjuder större inspiration och fler möjligheter.
Malmö var det mest frekvent nämnda alternativet bland intervjupersonerna. Denna synpunkt återspeglar bredare demografiska trender i Helsingborg, där ett ökande antal unga vuxna väljer att flytta. Enligt en artikel i Helsingborgs Dagblad av Nilsson och Nilsson (2024, cit. i HD) förlorade Helsingborg under det senaste året 300 invånare i åldern 20-40 till städer som Malmö, Lund och omgivande kommuner. Detta tyder på att utmaningarna inom den kreativa sektorn är en del av ett större problem, där brist på offentligt stöd och ett begränsat kulturellt utbud bidrar till stadens svårigheter att behålla talanger inom den kreativa och kulturella scenen. Enkätresultaten belyser särskilt bristen på tillgång till öppna ytor för kreativ verksamhet till överkomliga priser samt en upplevd brist på initiativ från kommunen för att öka synligheten för lokala skapare och entreprenörer.
Ytterligare ett återkommande tema i intervjuer och enkätsvar är den starka önskan om bättre och enklare tillgång till finansiering, bidrag och andra former av institutionellt ekonomiskt stöd.
Relationerna med kommunen är beroende av sammanhanget
Som nämnts i litteraturöversikten finns det olika typer av projekt inom det kulturella och kreativa fältet i Sverige, som bygger på olika logiker och därför kräver policyåtgärder från olika områden (Nielsén et al., 2022). Vår undersökning visar att det kreativa landskapet i Helsingborg fungerar enligt denna princip. För konstnärer och projekt som arbetar med traditionella konstformer, trots yrkets osäkerhet, verkar processen för att interagera med finansieringsorgan inom kulturadministrationen relativt tydlig. Det finns ett antal finansieringsmöjligheter att ansöka om, med klart definierade kriterier och deadlines. Som resultat tenderar feedbacken på interaktionen med staden att vara positiv:
Jag ser att i Helsingborg har saker börjat snabbare, så jag tror att det är vad staden vill med oss konstnärer, inte bara att använda oss och säga “vi har detta” eller “vi har det” [...] Nu försöker de få oss att landa och se vad vi har att ge och vad vi har att få, så kommunikationen är mycket bättre, och det känns som att de har lagt mycket mer energi
och ansträngning på att göra Helsingborg till en stad där konstnärer kan leva och arbeta med sitt yrke.
(Intervjuobjekt 3)
När det gäller mindre traditionella konstformer, som digital konst eller ljudkonst, eller när den kreativa verksamheten har en mer kommersiell inriktning, som grafisk design, blir relationen till kommunen mer komplex. Bedömningen av stadens ansträngningar att utveckla KKB-sektorn tenderar att bli mer kritisk i dessa fall. En intervjuad person påpekade till exempel en långsam beslutsprocess, särskilt i jämförelse med Malmö, samt ett generellt misslyckande att erkänna den talang som redan finns i Helsingborg.
En annan kritik som flera intervjuade framförde var att stadens program och möjligheter behöver kommuniceras och marknadsföras bättre, så att lokala kreatörer är medvetna om de resurser som finns tillgängliga. En av de intervjuade, som har arbetat inom den kreativa sektorn i Helsingborg i över 20 år, delade följande uppfattning om relationen mellan stadens myndigheter och den kreativa gemenskapen:
Ett stort problem, tror jag, och detta är ganska vanligt, är att nya idéer och initiativ ofta behöver komma inifrån organisationen själv. Om någon utanför organisationen föreslår samarbeten, innovationer eller problemlösningsidéer, övervägs sällan dessa förslag.
(Intervjuobjekt 6)
Fallet med Kulturhotellet belyser ytterligare de utmaningar som icke-traditionella och kommersiellt inriktade kreativa initiativ möter i Helsingborg. I januari 2025 meddelades att projektet skulle stängas ner, som rapporterats i en artikel i Helsingborgs Dagblad (Malmberg, 2025). Trots att Kulturhotellet var en framgångsrik, oberoende kulturell plats som engagerade både den konstnärliga gemenskapen och privata intressenter, kämpade det med att få långsiktigt stöd från stadens administration.
Även om projektet initialt fick ekonomiskt stöd, passade dess modell – som låg mellan kommersiella och konstnärliga sfärer – inte in i de traditionella finansieringsstrukturerna för kulturadministrationen. Enligt artikeln ledde byråkratiska hinder och brist på strategiskt stöd till projektets nedläggning, vilket förstärkte uppfattningen att Helsingborgs kulturpolitik är mer tillmötesgående mot konventionella konstformer än mot hybrid- eller entreprenöriella kreativa företag.
