6 minute read
Extravideor och -material
Mål med bedömning, Marja Tamm, KAARO-nätverket och Nationella centret för utbildningsutvärdering (HEA) vid Helsingfors universitet
https://www.youtube.com/watch?v=fxr_3dYY5jM (Videon har svensk textning.)
Marika Toivolas blogginlägg om omvänd bedömning och om hur man utvecklas mot starkare självreglering:
Bedömning, uppbyggnad av en inlärningskultur och att utvecklas mot starkare självreglering
Problemet med att reformera bedömningen är att den summativa bedömningen ofta ses som den grundläggande formen för bedömning. Det är problematiskt av två orsaker: den summativa bedömningen har tilldelats en sådan status att den inte behöver motiveras för någon, och avvikande praxis ska alltid motiveras utifrån den summativa bedömningen. I verkligheten är det inte möjligt att uppnå samma slutresultat med formativ bedömning som med summativ bedömning. Formativ bedömning ska främja, inte evaluera, lärandet.
Bedömningen har en stark etisk dimension, vilket gör att vi har skäl att kritiskt granska den verksamhet som vi kallar bedömning. I formativ bedömning ligger fokus på kärnan i den pedagogiska aspekten av bedömningen. Då är det framför allt fråga om ansvarsfull undervisning: man ska hjälpa eleverna eller studerandena att förstå vart de är på väg, var de befinner sig just nu och hur de ska gå tillväga för att uppnå målet. I formativ bedömning är budskapet för elever och studerande att deras utvecklingspotential är något man tror på och vill satsa på. I summativ bedömning är budskapet något helt annat: Du är föremålet för bedömningen och din chans att visa prov på ditt kunnande har redan gått dig förbi. Man visar alltså för elever och studerande vilka stödbehov de har, men samtidigt låter man bli att erbjuda det stödet med hänvisning till att bedömningen ska vara jämlik och rättvis.
När man funderar över tillförlitligheten i bedömning borde man inte enbart koncentrera sig på huruvida man mäter det man tror sig mäta. Det finns också anledning att fundera över huruvida vi mäter det som vi värdesätter eller om vi i själva verket bara mäter det som är lätt att
mäta och i slutändan alltså värdesätter det som vi är kapabla att mäta. Framför allt borde vi fråga oss vad vi försöker uppnå med bedömningen. I bedömningen ska man ta i beaktande det som en god utbildning består av. Hur väl man har lyckats med åstadkomma god utbildning är inget som låter sig mäta lätt. Det märks emellertid på eleverna och studerandena huruvida man lyckats med det eller inte.
För att vara exakt står det att läsa följande i lagen om grundläggande utbildning och gymnasielagen, som stiftats år 1998 respektive 2018:
- Syftet med elevbedömningen är att leda och sporra eleverna i deras studier och utveckla deras förutsättningar att bedöma sig själva. Elevernas inlärning, arbete och uppförande skall bedömas mångsidigt. (Lag om grundläggande utbildning, 22 §) - Studerandenas arbete, lärande och kompetensutveckling ska bedömas mångsidigt. Syftet med bedömningen är att leda och sporra studerandena i deras studier och att utveckla deras förutsättningar för självbedömning. Den studerande har rätt att få uppgifter om bedömningsgrunderna och hur de har tillämpats på honom eller henne. (Gymnasielag, 37 §)
Ingendera lagen berättigar till att summativa prov ses som en grundläggande form för bedömning. Istället förpliktigar lagarna lärarna att med hjälp av bedömning styra studierna, att sporra elever och studerande och att utveckla deras självvärderingsfärdigheter. Dessa är centrala förutsättningar för att elever och studerande ska kunna utvecklas mot större självreglering. Man ska se varje elev som någon som har en aktiv roll i bedömningen, och inte som någon som passivt tar del av olika vitsord. Till skillnad från summativ bedömning, som kan ses som avskild från all annan verksamhet och som kan tillämpas på vilken som helst inlärningssituation, är formativ bedömning något helt annat. Det går inte att närma sig formativ bedömning med avsikten att kunna tillämpa en färdig formel, som någon utomstående tagit fram, för att få fram ett vitsord. Formativ bedömning är istället något som varje lärare själv måste bygga upp inom sin egen inlärningskultur.
För att kunna implementera formativ bedömning behöver läraren idka en större grad av självreglering i utvecklandet av bedömningen. När läraren utvecklar sin bedömning har hen samtidigt ett ypperligt tillfälle att få en uppriktig bild av sin egen självregleringsförmåga och av samregleringen som stöder den. Det är fråga om samma färdigheter som läraren ska lotsa elever och studerande mot. Speciellt sådana situationer där det inte bara är fråga om att uppnå samma mål på ett annat sätt förutsätter självreglering.
När man talar om självreglering är det fråga om starka förändringskrafter kring det egna jaget, som konkretiserar vikten av tre grundläggande behov: behovet av autonomi, behovet av kompetens och behovet av samhörighet. Med autonomi avses lärarens frihet att själv välja tillvägagångssätten som hen tillämpar och hens förmåga att bära ansvar för de val hen gjort. Till skillnad från vad man ofta tror är lärarens autonomi inte heller en individuell egenskap som är oberoende av kontext, utan en central del av den är också förmågan att fungera i ett kollektiv och att vara produktiv för kollektivet. Kompetens syftar på lärarens upplevelser av att hen är kunnig och att hen kan lyckas och på hens förmåga att utvecklas och klara av olika utmaningar. Samhörighet syftar i sin tur på en känsla av trygghet på arbetsplatsen, dialog och en upplevelse av solidaritet som samhörigheten gett upphov till. En psykologisk trygghet är inte utgångspunkten för utvecklandet av skolan utan en följd av det. Alldeles för ofta saknar skolor ett nätverk av autonomt agerande lärare och lärarna får utveckla sin självregleringsförmåga på egen hand i sina klassrum.
Min egen självreglering har framför allt inneburit mod att ta tag i missförhållandena i skolvärlden och mod att utmana den allmänna synen på lärandet, vilket oundvikligen har tvingat mig att utmana min egen syn på hur lärandet ska bedömas. Min egen bedömningskultur beskriver jag med benämningen omvänd bedömning. Den går ut på att både studeranden och läraren är medvetna om vilket vitsord studeranden strävar efter. Läraren hjälper studeranden att förstå sin aktuella kunskapsnivå och hur den förhåller sig till målet som hen vill uppnå och kräver att studeranden agerar i enlighet med målet.
Även om jag använder mig av prov för att mäta studerandenas kunnande har proven som sitt främsta syfte inte att producera ett vitsord. Istället ska de fungera som utgångspunkten för hur lärandet ska utvecklas. Det är fråga om en övergripande förändring av bedömningskulturen, vars teoretiska förankring jag belyser närmare i min bok Käänteinen arviointi (‘Omvänd bedömning’). I bakgrunden ligger tanken om att jag inte kan skapa en inlärningskultur som stöder eleverna när de utvecklas mot en större grad av självreglering utan att ta hjälp av bedömningen.
Marika Toivola
Doktorand Helsingfors universitet
Bilaga 1-3
Planen för utveckling av lärarens bedömningskompetens bearbetas och kompletteras genom hela kursen. Planen innehåller frågor och övningar kring bedömning, som vägleder kursdeltagarna att reflektera över bedömning ur olika perspektiv och att utveckla sina bedömningsrutiner utifrån teorier och forskning. Det kan vara bra att spara planen på sin egen dator, så att man senare kan återkomma till den och bearbeta, precisera och granska den. Genom att reflektera över sin egen bedömningskompetens en gång om året eller en gång per termin främjar man sin utveckling på lång sikt.
Lärarnas utvecklingsplaner är för personligt bruk. Lärarna får och uppmuntras emellertid att utarbeta planen tillsammans med kollegor genom att diskutera och reflektera över bedömning tillsammans..
Använd PDF-formatet, och kom ihåg att spara filen på din dator både innan du skriver ner dina svar och därefter, så att dina svar helt säkert sparas. Vi rekommenderar att du testar att spara planen direkt efter att du skrivit ditt namn på den (det har förekommit problem med att spara PDF-filer på en del datorer och i vissa program). Om du inte har Adobe Acrobat installerat kan du använda Word-dokumentet istället.
Vi rekommenderar att du använder PDF-filen och att du sparar
