2.2 Inlärningsstrategier

2.2 Inlärningsstrategier

Lärandet utgör en process där människan lär sig något nytt och bearbetar sina existerande kunskaper och sitt kunnande. Inlärningsstrategierna är i sin tur olika sätt att lära sig nya saker. Genom att tillämpa olika typer av inlärningsstrategier som anknyter till vissa kunskaper eller färdigheter och ens eget tidigare kunnande kan man effektivisera eller förbättra sitt lärande. Hume och Weinstein har delat in inlärningsstrategierna i tre kategorier: repetitionsstrategier, bearbetningsstrategier och

organiseringsstrategier.

Nyttan med dessa tre huvudkategorier visar sig speciellt väl i planeringen av undervisningen och bedömningen och i rutinerna kring hur elever vägleds under inlärningsprocessens gång. Genom att bekanta dig med kategoriseringen av inlärningsstrategier kan du i fortsättningen göra en grov uppskattning av vilken typ av inlärningsstrategier dina egna elever

tillämpar för att främja sitt lärande och vilka inlärningsstrategier dina egna bedömningsrutiner uppmuntrar eleverna att tillämpa.

Repetitionsstrategier

Syftet med repetitionsstrategier är att lätt och snabbt omvandla kunskap som lagrats i arbetsminnet till en sådan form att den kan bearbetas. Repetitionsstrategier kan bland annat gå ut på att ordagrant skriva av innehåll i läromedlen, understrecka centralt innehåll och att läsa igenom det centrala innehållet upprepade gånger. Repetitionsstrategier används för att hämta in grundläggande kunskaper och begrepp. Repetitionsstrategier går ut på att elever upprepade gånger utsätter sig för ämnet de ska lära sig. De kan exempelvis upprepade gånger läsa svenska motsvarigheter till ord på ett främmande språk eller använda digitala begreppskort för att lära sig nya begrepp. Elever som använder sig av repetitionsstrategier kan också lyssna igenom inspelade föreläsningar om och om igen eller understrecka centrala meningar i sina anteckningar eller i en lärobok.

Repetitionsstrategier kan aktivt tillämpas både på de lägre och på de högre nivåer för kognitiva färdigheter. Alla repetitionsstrategier är inte effektiva sätt att lära sig nya kunskaper och färdigheter, och det finns en risk att den nya kunskapen glöms bort snabbt efter att den lagrats i minnet. Passiva repetitionsstrategier har fokus på enkla upprepningar, som inte innebär någon särskild kognitiv ansträngning och som inte får elevers kognitiva färdigheter eller inlärningsfärdigheter att utvecklas särskilt mycket. En provcentrerad summativ bedömning kan stärka elevers existerande, repetitionsbaserade inlärningsstrategier. En elev kan klara sig väl i prov som mäter färdigheter på de lägsta nivåerna av taxonomin – att minnas och att förstå – men elever som i hög grad stöder sig på repetitionsstrategier kan ofta ha svårt att klara sig i uppgifter på de högre nivåerna av taxonomin.

Aktiva repetitionsstrategier har ett större fokus på förståelse, istället för att bara hjälpa elever komma ihåg kunskap. Till exempel i språkinlärningen kan en elev först lära sig nya ord (t.ex. med hjälp Quizlet-kort) och sedan använda orden i en diskussion, vilket i ljuset av utvecklingen av elevens förståelse leder till resultat än om hen bara lär sig ny vokabulär utantill (och alltså använder sig av en passiv repetitionsstrategi). I naturvetenskaper kan en aktiv repetitionsstrategi i sin tur innebära att elever inte bara lär sig ett nytt begrepp eller en ny princip utan också får ta del av flera olika situationer där begreppet förekommer.

Bearbetningsstrategier

Bearbetningsstrategier förutsätter av en elev att hen har en aktiv förmåga att processa kunskap. Det här innebär exempelvis att hen bearbetar existerande studiematerial, formulerar om en del av innehållet med egna ord eller utvidgar materialet. Genom bearbetning kan kunskapen göras mer betydelsefull och personlig för eleven själv. En bearbetningsstrategi kan exempelvis gå ut på att eleven skriver sammanfattningar eller analogier, tillämpar det hen redan lärt sig, formulerar provfrågor och undervisar andra i det hen lärt sig.

Jämfört med repetitionsstrategier, som går ut på att man med hjälp av upprepning försöker komma ihåg faktakunskap, förutsätter bearbetningar och sammanfattningar åtminstone en del mer krävande kognitiva processer. I sin enklaste form innebär repetitionsstrategier att elever har lärt sig meningar eller begrepp utantill och klarar av att på lärarens begäran upprepa dem till exempel i ett prov. Upprepning visar emellertid ingen egentlig förståelse av ett begrepp. Med hjälp av organiseringsstrategier kan kunskapen kategoriseras och struktureras exempelvis genom att man använder begreppskartor och olika typer av processcheman. Genom att beskriva kunskaper och processer med hjälp av olika bilder, grafiska figurer och genom att organisera kunskapen i tydliga helheter kan man stödja utvecklingen av ens egen begreppsuppfattning och sin egen förståelse av begreppen. Målet med organiseringsstrategier är att skapa tydliga begrepps- och kunskapsstrukturer och ett välorganiserat sätt att arbeta. Med hjälp av organiseringsstrategierna är det möjligt att få en logisk översikt över sina egna begreppssystem och att upptäcka olika typer av samband mellan olika begrepp och teman.

Med hjälp av organiseringsstrategier är det möjligt att överföra begrepp och teman till andra sammanhang än de som man först lärt sig dem i, att utveckla nya perspektiv och att skapa syntes.

Något mer krävande bearbetningsstrategier förutsätter kognitiva färdigheter på en högre nivå. Det man har lärt sig med hjälp av bearbetningsstrategier kan man senare återkalla i minnet i krävande uppgifter samt i samband med problemlösning, tillämpningsuppgifter och analyser.

Organiseringsstrategier

Syftet med organiseringsstrategier är att bygga upp och granska samband mellan olika typer av kunskap, att se strukturer i sambanden och att koppla ihop ny kunskap med gammal kunskap. I praktiken bygger man upp egna kunskapsstrukturer, skapar tydliga helheter av dem och försöker hitta skillnader och likheter bl.a. med hjälp av klassificering.

https://www.youtube.com/watch?v=6nOQnmM4IlA (Videon har svensk textning.)

Hur kan man med hjälp av bedömning stödja elevers metakognitiva medvetenhet – elevens egen planering av sin inlärning?

Videon kan också hjälpa dig att utarbeta din egen plan för utveckling av lärarens bedömningskompetens.

Inlärningsstrategier:

Professor Risto Hotulainen, Kasvatustieteiden osasto, Helsingin yliopiston Koulutuksen arviointikeskus HEA