Bild 1: Takstolselevation.
undersökt ett tiotal byggnader är det inte rimligt att påstå att alla andra är utförda på liknande sätt. Det vanligaste sättet bland de av oss undersökta byggnaderna är dock enligt följande; ❍ Huskropp som är cirka 30 till 40 meter bred och 60 till 100 meter lång. ❍ Ytterväggar i prefabbetong ❍ En eller två invändiga bärlinjer ganska nära nocklinjen utförda med prefabbetong och/eller stålbalk – stålpelarlösning. ❍ Fabrikstillverkade spikplåtspressade trätakstolars avstånd 1,2 meter med upplag på långsideyttervägg samt invändig balk/ vägg i eller intill nocklinjen. Takstolarna är beräknade att fungera som oberoende pulpethalvor, ❍ Plåtyttertak på åsar och ofta även plåtinnertak. ❍ Takstolar transportdelade i två, tre eller fyra delar, se bild 1. Eftersom byggnaderna uppförts i stor mängd och eftersom konkurrensen mellan entreprenörer och leverantörer har varit hård så har stor ansträngning lagts på att förbilliga och optimera byggsystemen.
Bild 2: Sidodeformerade hanbjälkar.
16
Det har utvecklats ett byggsystem enligt beskrivningen ovan där det finns stora inbördes likheter och skillnaderna beror mest om takstolen av leveransskäl har en lös toppdel som monteras separat, vilket leder till att huvudtakstolen utföres med en bärande hanbjälke på cirka tre meters höjd över vindsbjälklaget eller om takstolen kan levereras fullhög och endast transportdelas i nocklinjen. Exempel på olika delar som tidigt i skadeförloppet uppvisat skador och som huvudorsak eller samverkande delorsak lett till allvarliga tillstånd eller ras. Horisontell tryckt hanbjälke har böjt ut i vek riktning i s- eller bågform och eftersom det är stora tryckkrafter i hanbjälken leder det till att kraften som erfordras för att hålla stången stabil ökar, vilket leder till ytterligaste påfrestningar på de stagande förbanden som ger med sig ytterligaste och så vidare. Detta är ett mycket allvarligt tillstånd som i förlängningen riskerar att leda till ras. Takstolarna är stora, både höjd och längd är avsevärda, vilket automatiskt le-
der till att diagonalerna i fackverkstakstolarna blir långa och slanka. Tryckkrafter i diagonalerna medför att diagonalerna riskerar att knäcka ut i sida i sin veka riktning och därmed förlora sin bärförmåga med kollapsrisk som följd. Kombinationen av utböjd hanbjälke, hög takstol och långa ostagade diagonaler leder även till att takstolarna uppvisar en båg- eller s-form i lodlinjen, vilket med stor snölast även leder till rymdknäckningsproblematik. De takstolar som levererats med horisontell hanbjälke uppvisar ett kraftigt behov av att hanbjälkens stagning mot utböjning (knäckning) horisontellt i sida behöver förstärkas. I de flesta byggnaderna uppvisar hanbjälkarna sidodeformationer. De flesta byggnadernas fackverkstakstolar har diagonaler som behöver stagas mot knäckning i sida och dessa stagningar behöver förstärkas. Alla deformerade konstruktionsdelar behöver rätas innan resterande förstärkningsarbete genomförs.
Bild 3: Snedsträvor saknas. Bygg & teknik 4/10