Figur 3: Diagram i utdata visar beräkningsresultatet, som i detta fall konvergerat mot 0,88 kN/m². en del av vindlasten tas upp av tvärgående stöd, det vill säga tvärgående väggar. Den ekvivalenta vindlasten är den vindlast som ger samma böjmoment för horisontell böjmomentvektor (dragspänning vinkelrätt liggfogar) i plattan om den enbart har stöd i de båda horisontella ränderna, alltså samma böjmoment som erhålls i plattan för det fall att den har aktuella vertikala stöd. Ekvivalenta vindlasten är ofta, men inte alltid, lägre än den totala vindlasten.
Dimensionering för samtidigt verkande horisontal- och vertikalkraft
Figur 4: Principfigur som visar en anslutande bjälklagslast som ger excentricitet vilken förstärker excentricitet från vindlast i väggens mittersta del. lag eller takkonstruktion då samverkar med excentricitet från vindlasten, se figur 4.
Ekvivalent vindlast – en del vindlast förs till tvärgående väggar
För att förbereda beräkning av samtidigt verkande horisontal- och vertikalbelastning görs en ytterligare beräkning enligt programdelen horisontellt belastad vägg. I denna beräkning anges vertikal- och horisontallaster för i steg 2 aktuellt lastfall. I programmet räknas då fram en så kallad ekvivalent vindbelastning. Den ekvivalenta vindbelastningen tar hänsyn till att Bygg & teknik 8/13
När man tagit fram ekvivalent vindlast går man in i programdelen ”Vertical loaded wall”. I denna räknar man enligt den så kallade Ø-metoden, som finns angiven i en bilaga till SS-EN 1996-1-1. En variant av denna metod återfinns också i Konstruktionshandbok Bärande tegelmurverk. Den metod som används i EC6design.com skiljer sig dock i ett avseende från hur beräkning enligt Ø-metoden oftast görs. I bland annat Konstruktionshandbok Bärande tegelmurverk anges som ingångsparametrar excentricitet i lastöverföringen i ovankant respektive underkant vägg. Beräkningen av dessa excentriciteter görs enligt schabloner för olika typer av konstruktioner. Precisionen i beräkningen av excentriciteterna enligt denna princip kan i normalfall sägas vara tämligen grov. I EC6design.com anges istället ett excentricitetsintervall, inom vilket lastöverföringen i ovankant vägg respektive upplagsreaktionen i underkant kan ske. I programmet beräknas bredden för den tryckbåge som behöver etableras för aktuell vertikalbelastning, se figur 5.
Figur 5: Redovisning av resultat för samtidigt verkande horisontaloch vertikallast. I programmet undersöks om en tryckbåge kan etableras med angivna excentriciteter. Därefter kontrolleras, med förutsättning om vilken excentricitet horisontalbelastningen ger i väggen maximalt mellan de horisontella stöden, om det kan etableras en tryckbåge inom väggens tvärsnitt, under beaktande också av initialkrokighet. På motsvarande sätt som vid beräkning av horisontalbelastning anges aktuella karakteristiska hållfasthetsvärden, som återfinns i EKS.
Beräkning enligt Navier-formel vid små vertikallaster
Vid låga normalkrafter blir bärförmågan för horisontallasten omotiverat låg. Därför kompletteras dimensioneringen med en beräkning av bärförmåga för osprucket tvärsnitt med beaktande av dragspänning vinkelrätt liggfogarna. Denna beräkning utförs enligt vad man i den danska användarhandledningen betecknar som ”den utvidgade Navier-formeln”. Utvidgningen avser att man förstorat det aktuella böjmomentet med hänsyn till risken för utknäckning i sidled. Tidigare gällande svenska dimensioneringsregler, BKR, har föreskrivit att bärförmåga inte fick baseras på enbart draghållfasthet vinkelrätt liggfogar för konstruktioner i säkerhetsklass 2 och 3. Någon motsvarande regel finns inte i EK6. Det kan ändå finnas anledning att som konstruktör iaktta viss försiktighet med att förlita sig enbart på den aktuella typen av dragspänning. I de underlag som finns 35