En del mögelsorter har både genomskinliga hyfer och sporer. De är då ofta osynliga för blotta ögat (till vänster). För att se sådant mögel, måste man använda en kraftig stereolupp eller ett mikroskop (till höger).
vet man inget om deras eventuella påverkan på vår hälsa. Pigmentering hos mögel förekommer inom många grupper. Det är vanligt att sporer och/eller hyfer innehåller melanin, ett ämne som består av oxiderade molekyler av aminosyran tyrosin, och som finns hos många olika organismer, ofta som ett skydd mot skadlig UV-strålning. Melaninet kan också vara en fördel när svampen infekterar ett djur eller en växt. Ämnet har nämligen visat sig skydda från angrepp av den infekterade organismens immunförsvar. Hos människor och djur angriper vita blodkroppar av olika slag främmande mikroorganismer bland annat genom att bombardera dem med fria syreradikaler, som bidrar till att den främmande svampens eller bakteriens egna molekyler oxideras, det vill säga lämnar ifrån sig elektroner, och därvid skadas. Melanin förhindrar sådan oxidation, och anses därför kunna bidra till svampens sjukdomsalstrande egenskaper. Svampars pigmentering kan emellertid variera, så att även genetiskt identiska mycel kan ha olika färg beroende på utvecklingsstadium, näringstillgång, konkurrensförhållanden et cetera. Det släkte som enligt den svenska svampnamnskommittén officiellt ska heta svartmögel är Alternaria, som är mycket vanligt förekommande i utomhusluften och som gärna växer på ruttnande ved och i kompost. Den är också känd för att orsaka skador på växande gröda, samt som en av de svampar som oftast anses vara en orsak till allergi, även om detta som sagt anses vara ovanligt i befolkningen som helhet. Mörka fläckar på fönsterbrädor och dåligt isolerade väggar och tak kan ibland vara Alternaria. Men mycelet kan också vara blekt i färgen. Ännu vanligare i utomhusluft är Cladosporium, som i naturen också förekommer på vissna löv och annat döende eller dött växtmaterial. Den är också allergiframkallande. Cladosporium kan växa vid låg temperatur, och förekommer ibland i dåligt rengjorda kylskåp eller till exempel på kalla vindar och väggar i fuktiga byggnader. Den är ofta mycket mörk i färgen, och är då också ”svartmögel”, 44
men kan också vara grön, för att inte säga gröngul eller vitaktig. En tråkig egenskap hos Cladosporium är att det kan läcka ut mörkfärgade ämnen, som missfärgar underlaget. Borstmögel, Aspergillus, är ett släkte som omfattar många olika arter och som i naturen förekommer rikligt i jord och på organiskt material som är under nedbrytning. Flera arter i släktet producerar mykotoxiner, svampgifter, och många kan också ge allergiska reaktioner, till exempel allergisk alveolit, särskilt under hög exponering under yrkesutövning. Aspergillus-arter kan säkert benämnas som svartmögel i en del situationer, men Aspergillus-kolonier kan variera i färg från gult till svart. Den fruktade och ofta mörkfärgade mögelarten Stachybotrys chartarum, som bör kallas pappersmögel, bryter ner material som innehåller cellulosa och som inomhus till exempel påträffas på fuktiga gipsskivor och papp, där förekomsten kan vara riklig. Den är ökänd eftersom den producerar starka mögelgifter, är giftig vid förtäring och kan ge plågsam dermatit. Det är oklart i vilken mån den via andningsvägarna påverkar friska personer i inomhusmiljö. Den har relativt stora, klibbiga sporer som inte sprids särskilt väl, men här, om någonsin, bör försiktighetsprincipen tilllämpas. Stachybotrys-sporer är genomskinliga medan de håller på att utvecklas, och blir mörkfärgade och vårtiga på ytan först då de mognar. Det finns också mögelsorter som tillskrivits negativa hälsoeffekter, men som aldrig är mörkfärgade. Till dem hör några olika Aspergillus-arter (A. fumigatus och A. flavus), vilka kan ge aspergillos hos svårt sjuka personer med försvagat samt allergisk alveolit. I fuktskadade byggnader förekommer dessutom ofta för släktet Penicillium, som vanligen har ljust färgade till gröna mögelkolonier. Många mögelsorter har genomskinliga hyfer, och mörkfärgade sporer, hos andra är såväl hyfer som sporer genomskinliga. De kan vara lätta att missa, om man bara söker efter mörkfärgade förekomster, och är ibland bara synliga i mikroskop. Världshälsoorganisationen konstaterar i sin stora litteraturöversikt från 2009, att även om orsakssammanhangen
vid mögelexponering inte är klarlagd, bör försiktighetsprincipen tillämpas då man hittar en förhöjd mögelförekomst i byggnader. Det finns ju ändå vetenskapligt stöd för att känsliga grupper – barn, astmatiker, gamla, personer med nedsatt immunförsvar – kan påverkas negativt. Mögeltillväxt skvallrar också om att förhållandena inte är bra ur byggnadsteknisk synpunkt. Av dessa skäl kanske det är mindre intressant vilka sorter det rör sig om; man bör komma tillrätta med de faktorer som leder till att tillväxten finns där. Men en kunskap om att det rör sig om en mångfald olika organismer, med olika egenskaper och fysiologi, kan bara berika den fortsatta forskningen och förståelsen kring hälsofrågorna, och det är viktigt att vi använder en klar och entydig benämning på de olika svamparna för att kommunicera bättre. ■
Referenser
Aimanianda, V. et al. 2009. Surface hydrophobin prevents immune recognition of airborne fungal spores. Nature 460, 1117–1121. Denning, D.W. et al. 2006. The link between asthma: a summary of the evidence. European Respiratory Journal 27: 615–626. Gravesen, S., Frisvad, J.C. & Samson, R. A. 1994. Microfungi. John Wiley & Sons, Incorporated. Henson, J.M., Butler, M.J. & Day, A.W. 1999. The dark side of the mycelium: melanins of phytopathogenic fungi. Annual Review of Phytopathology, 37: 447–471. http://cool.conservation-us.org/coolaic/sg/bpg/pcc/12_mold-fungi.pdf besökt 201505-11. Isaac, S. 1994: Mycology answers: Many fungi are brightly coloured; does pigmentation provide any advantage to those species? Mycologist 8:178–279. Lundqvist, N, & Persson, O. (årtal saknas). Svenska svampnamn. Svenska Botaniska Föreningen Pakes, B. 2008. Molds. I Zhang, Y (red.): Encyclopedia of global. Health. SAGE Publications, Inc, Thousand Oaks. WHO Regional Office for Europe 2009. WHO guidelines for indoor air quality: dampness and mould. Rome.
Bygg & teknik direkt på nätet Årgångarna 2006 till och med 6/2014 av Bygg & teknik finns nu att läsa i fulltext på vår hemsida: www.byggteknikforlaget.se Bygg & teknik 5/15