Vet du vad du har på vinden? Lösull är ett av våra vanligaste isoleringsmaterial på vindar. Materialet lämpar sig väl eftersom det är lätt att applicera runt takstolar och installationskanaler. Dessutom är materialet relativt billigt. Ett problem är att lösullen ställer höga krav på arbetsutförandet. Ullen är nämligen ingen färdig produkt förrän den är installerad. Ullens isoleringsvärde eller lambdavärde (λ-värde [W/(m•K)]) beror på dess densitet. För samma material gäller ofta ju högre densitet desto bättre isoleringsvärde och tvärtom. Egenskaper som sättning och luftgenomsläpplighet beror också på arbetsutförandet. De egenskaper som anges i produktens typgodkännande eller CE-märkning gäller bara då installationen har utförts enligt dess föreskrifter med tillräckligt hög densitet. Ett bra isoleringsutförande medför mindre värmeläckage från huset, vilket resulterar i både bättre ekonomi och mindre klimatpåverkan.
Ett dåligt arbetsutförande innebär försämrade isoleringsegenskaper
Ett dåligt arbetsutförande kan vara att det inte är sprutat tillräckligt tjockt eller att densiteten är för låg. Båda bristerna medför försämrade isoleringsegenskaper. Otillräcklig tjocklek. Tjockleken som sprutas på ett öppet vindsbjälklag ska vara den som beställts plus en överhöjd som motsvarar den förväntade sättningen, vilket ofta är fem procent av den totala tjockleken för mineralull och tjugo procent för cellulosamaterial.
En vanlig brist är att vindens vindavledare är för låga. För att möta upp kravet om att vindavledarna ska sluta 10 cm ovanför isoleringen sprutas istället ett tunnare skikt mot bjälklagets ytterkanter. Här är tjockleken dessutom mycket svår att kontrollera i efterhand eftersom det är långt från landgången. Figur 1 visar ett typexempel på ett öppet vindsbjälklag där isoleringstjockleken har minskats på grund av att vindavledarna är för låga. Kravet att vindavledarna ska sluta minst 10 cm ovanför isoleringen härrör från att det inte ska kunna blåsa in kalluft utifrån och in i isoleringen och på så sätt försämra isoleringsvärdet. Tjockleken kontrolleras lättast genom att en tunn metallsticka sticks ned genom ullen. Exempel på hur en lägre tjocklek påverkar värmeförlusten genom ett vindsbjälklag. Om den sprutade isoleringen har ett lambdavärde på 0,042 W/(m•K) innebär varje centimeter ett värmemotstånd på 0,24 m²•K/W. Om det totalt sett är 5 cm mindre material än överenskommet 45 cm så innebär det ett minskat värmemotstånd på 1,2 m²•K/W. För ett bjälklag som är 130 m² och tillhör en villa i till exempel Västerås där medeltemperaturen ute under uppvärmningssäsongen (oktober till och med april) är 0 °C och inne temperaturen är 24 °C motsvarar detta en extra energiförbrukning på cirka 170 kWh. Det kanske inte låter så mycket, men om vi antar att det finns runt 10 000 av landets totala 1 997 000 småhus som motsvarar exemplet ovan så blir detta en extra energiförlust på 1 700 000 kWh. För låg densitet. Lösullens lambdavärde och luftflödesmotstånd hänger samman med dess densitet. Är den spru-
Figur 1: Ett öppet vindsbjälklag där isoleringstjockleken minskats mot ytterkanterna på grund av att vindavledarna är låga. Detta är nästintill omöjligt att upptäcka om man står på landgången. Bygg & teknik 4/12
Artikelförfattare är Eva-Lotta W Kurkinen och Linda Ikatti, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Borås.
tade densiteten lägre än vad som anges i dess typgodkännande eller CE-märkning gäller inte de deklarerade värdena. Oftast ökar isoleringens lambdavärdet något med lägre densitet. Om vi tänker oss villan i tidigare exempel så blir motsvarande extra energiförbrukning cirka 70 kWh under samma period, detta gäller om isoleringens lambdavärde skulle öka från 0,042 W/(m•K) till 0,044 W/(m•K) och ingen annan förändring skulle ske. 70 kWh är inte så mycket om vi jämför med vilken betydelse tjockleken hade. Men det är viktigt att komma ihåg att när densiteten är för låg så vet vi egentligen ingenting om isoleringens lambdavärde, luftflödesmotstånd eller benägenhet för sättning. Densiteten kontrolleras lättast genom att först mäta tjockleken och sedan trycka en så kallad mätram genom ullen, se figur 3 på nästa sida. Ullen lyfts sedan ut ur ramen och vägs. Densiteten kan sedan räknas ut.
Hur säkerställs isoleringsarbetet?
För att vara så säker som möjligt på att ul-
Figur 2: Korrekt utförande av vinden i figur 1. Vindavledarna är högre och det är samma höjd på isoleringen över hela bjälklaget. 19