Jämförelse BKR och EKS-Eurokoder Är det skillnader mellan formfaktorerna i EK-Snölast och BSV (Boverkets handbok Snö- och vindlast)? Nationella val i EK-Snölast kan endast anges där det uttryckligen står att detta är möjligt. Nedan följer en jämförelse mellan EK-Snölast (med den fullständiga beteckningen SSENV 1991-1-3) och BSV. Artikeln utgörs av bilaga 2 i Boverkets delrapport Erfarenheter från takras vintern 2009/2010 juni 2010. Allmänna synpunkter: Både i BSV och EK-Snölast gäller att det karakteristiska värdet för snölast på tak, Sk, anges som Sk = µCeCts0
där: µ är formfaktor Ce är exponeringsfaktor som tar hänsyn till vindens inverkan Ct är termisk koefficient som tar hänsyn till energiförluster genom taket s0 är snölast på mark. I BSV sätts Ce till 1,0 medan EK-Snölast även anger möjligheten till nationella val med värdet 0,8 för byggnader som är vindexponerade i alla riktningar och 1,2 för skyddat läge. Värdet 1,0 anger så kallat ”normalt område”. Dessa värden gäller också enligt EKS7. Ce lika med 0,8 bör användas med stor försiktighet och kräver att byggnaden är exponerad för vind i alla riktningar under hela sin livslängd och detta Ce-värde gäller inte för delar av tak där snö kan accumuleras, till exempel för läsidan på ett sadeltak. Pulpettak: Ingen skillnad i formfaktorer mellan BSV och EK-Snölast och heller inga nationella tillägg enligt EKS7. Sadeltak: Figur 1 visar att i BSV gäller ojämn lastfördelning endast för 15 ° ≤ α ≤ 60 ° och att lasten på den mest belastade takhalvan maximalt ger formfaktorn 1,1 för α = 30 °. EK-Snölast innebär en tydlig skärpning jämfört med BSV för taklutning ≤ 15 ° eftersom EK-Snölast kräver Fall (ii) och Fall (iii) medan BSK endast kräver Fall (i). Artikelförfattare är Sture Åkerlund, tidigare Boverket och Lunds tekniska högskola.
Bygg & teknik 4/11
Figur 1: Figuren visar formfaktorerna µ1 och µ2 för sadeltak som funktion av taklutningen enligt EK-Snölast. De är identiska med motsvarande formfaktorer i BSV där de dock betecknas µ1 och µ3 (är µ2 enligt EK-Snölast). Den tunna linjen svara mot formfaktorn för den mest belastade takhalvan enligt BSV, som där betecknas µ2. Denna formfaktor saknas i EK-Snölast.
Figur 2: Formfaktorer för sadeltak enligt EK-Snölast med µ1 och µ2 enligt figur 1. Lägg märke till att i Fall (ii) och Fall (iii) är kvoten mellan max- och minlast på takhalvorna 2,0 medan motsvarande värde i BSV representeras av kvoten mellan den tunna linjen och µ1-linjen i figur 1, som maximalt är 1,1 / 0,8 = 1,375, vilket gäller för taklutning 30 °. Lasten enligt BSV är dock högre än enligt EK-Snölast. 21