Sylvia Stave (1908-1994) Silversmed. Ritade modeller för C.G Hallberg i både, silver, nysilver och tenn från 1929 -44. Mest kända är hennes kannor och cocktailshakers med bastlindade handtag. Hon flyttade därefter till Frankrike. Hennes produktion har uppmärksammats internationellt av samlare för sitt rena, strama formspråk. Silversmith. Designed models for CG Hallberg in both silver, new silver and pewter in 1929-1944. She is most famous for her pitchers and cocktail shakers with bastwrapped handles. She later moved to France. Her output has won international recognition among collectors for its pure, terse style. Björn Trägårdh (1908-1998) Konstnär, möbelarkitekt, tecknare, grafiker. Verksam som formgivare vid Firma Svenskt Tenn åren 1928–1936, där han formgav möbler, tennföremål och andra konstindustriprodukter. Trägårdh knöts till Firma Svensk Tenn redan som 20-åring och var påverkad av en funktionalistisk formuppfattning. Han arbetade i en sober färgskala med svart, vitt och grått som färgelement. Vidare var han tillsammans med Estrid Ericson utställningsarrangör för några uppmärksammande utställningar. Efter att Josef Frank gjort entré i Firma Svenskt Tenn flyttade Trägårdh till Paris 1939 där han verkade som bildkonstnär. Under och efter kriget återgick han till konsthantverket och modeindustrin och tillverkade knappar och broscher för bland andra modehusen Dior, Bruyère, Schiaparelli med flera. Representerad: Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Institut Tessin i Paris samt i konstmuseum i Tours och Pau i Frankrike. Artist, furniture designer, draughtsman, graphic artist. Worked for Firma Svenskt Tenn in 1928-1936, where he designed furniture, pewter pieces and other crafts industry products. Trägårdh was recruited by Firma Svenskt Tenn when he was only 20, and was strongly influenced by the Swedish modernist approach to design (so-called Functionalism). He maintained a sober colour scheme of mainly black, white and grey. Together with Estrid Ericson, he organised a few acclaimed exhibitions. After Josef Frank joined Firma Svenskt Tenn, Trägårdh moved to Paris in 1939, where he was active as a visual artist. During and after the war, he returned to the crafts and fashion industry, designing buttons and brooches for major fashion houses, including Dior, Bruyère, Schiaparelli and others. Represented in the collections of Nationalmuseum in Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Institut Tessin in Paris and in the art museums of Tours and Pau, France.
husbygget i Stockholm, där han ritade armaturer samt Bellmanskällaren. Han deltog i Verkstadens utställning 1920 med ett sängkammarmöblemang. Architect. Professor of building technology and ornamental design at the Chalmers University of Technology in 1923-51. Melchior Wernstedt collaborated with Ragnar Östberg on the building of Stockholm City Hall, where he designed the light fixtures and the Bellmanskällaren restaurant. He showed a bedroom furniture suite at the Verkstaden exhibition in 1920. Uno Åhrén (1897-1977) Arkitekt examinerad från Tekniska Högskolan 1919. Det sena 1920-talet präglades av Åhréns radikala anda och han var en av de ivrigaste introduktörerna av funktionalismen, bland annat som medförfattare till skriften acceptera. Åhrén var främst inriktad på det sociala perspektivet i bostadsfrågorna. Från det sena 1910-talet och framåt deltog Uno Åhrén i en rad konstindustriella utställningar: Hemutställningen 1917, Göteborgsutställningen 1923, Världsutställningen i Paris 1925, Stockholmsutställningen 1930 och Världsutställningen i Chicago 1933. Efter 1930 ägnade sig Åhrén huvudsakligen åt stadsbyggnadsarkitektur och stadsplanering, bland annat som stadsplaneringsarkitekt i Göteborg 1932-43 och chef för Svenska Riksbyggen under 1940-talet. Mest känd är han för sitt starka patos som pådrivande debattör i den bostadssociala frågan. För Firma Svenskt Tenn formgav han både möbler och tennföremål av mer lyxbetonad karaktär. An architect who graduated from the Royal Institute of Technology, Stockholm, in 1919. The late 1920s were characterised by Åhrén’s radical style. He was one of the most enthusiastic proponents of Swedish functionalism and a co-author of the book acceptera. Åhrén focused especially on the social perspective of housing. From the late 1910s and onwards, Uno Åhrén participated in numerous crafts industry exhibitions: the Ideal Home Exhibition in 1917, the Gothenburg Exhibition in 1923, the World’s Fair in Paris in 1925, the Stockholm Exhibition in 1930 and the World’s Fair in Chicago in 1933. After 1930, Åhrén devoted himself mainly to urban architecture and planning. He was the urban planning architect for Gothenburg in 1932-43 and the director of Svenska Riksbyggen in the 1940s. Åhrén is perhaps most famous for his strong commitment to the debate on social issues relating to housing. He designed furniture and pewter items of a luxury character for Firma Svenskt Tenn.
Melchior Wernstedt (1886-1973) Arktiekt och professor i byggnadslära och ornamentritning vid Chalmers Tekniska Högskola 1923-51. Melchior Wernstedt samarbetade med Ragnar Östberg vid Stads46