ESBJÖRN KRONBERGS PORFYRSAMLING Bukowskis har fått förtroendet att sälja Esbjörn Kronbergs porfyrsamling på vårens Klassiska auktion 2013. Samlingen som presenteras i detta särtryck ingår även i den ordinarie katalogen. Esbjörn Kronbergs intresse för den vackra porfyren med sin uråldriga historia väcktes tidigt och han kom att under flera decennier förvärva en rad exklusiva porfyrföremål. Flera av dessa föremål lånade han generöst ut till Bukowskis stora porfyrutställning i Stockholm 1985, samt till porfyrutställningen ”Porphyre - pierre royale” på Centre culturel suédois i Paris 1990. Hans entusiasm för porfyrens historia smittade av sig på vänner och kolleger i branschen och han delade generöst med sig av sina kunskaper. Han kunde som ingen annan förmedla sin skönhetsupplevelse och levandegöra hantverket, där stenhuggare och slipare hade lagt ner många dagars och månaders arbete för att t.ex. få fram de avancerat svängda fasetterna på ett lock till en smörask eller för att uppnå en urnas harmoniskt rundade form. FRÅN KLEOPATRA TILL GUSTAV III Ända sedan Egyptens faraoner och romarrikets härskare har den egyptiska purpurfärgade porfyren förknippats med kejserliga interiörer. Efter porfyrens storhetstid under antiken upphörde brytningen och det skulle dröja ända Vidunderligt vacker utsikt från Blyberg.
till 1700-talets slut under Gustav III:s regeringstid innan den vulkaniska bergarten åter började brytas – då i Älvdalen i Dalarna. Ordet porfyr härstammar från grekiska ordet porfyros som betyder purpurröd. Porfyr finns på flera platser i världen. I Europa förekommer porfyr i Skandinavien, Ryssland, Centraleuropa och Italien. Dock är det endast i Älvdalen som en mer omfattande tillverkning har skett. För att finna en större brytning av porfyr än den svenska får man gå tillbaka tusentals år i tiden, då faraonerna bröt porfyr i bergskedjan Djebel Duchan i närheten av Röda havet. Drottning Kleopatra och de andra ptolemeiska härskarna gjorde rött istället för blått till kunglig färg, vilket ökade användningen av den röda egyptiska porfyren. Romarna importerade porfyr från Egypten, som användes för härskarporträtt, väggbeklädnader, badkar och urnor. De bysantinska kejsarna stod på en porfyrsockel när de kröntes och en äktfödd prins kallades ”den purpurgemaksfödde” (porphyrogennetos) eftersom födelsen skedde i ett rum där väggarna var av porfyr. Porfyr fortsatte att vara eftertraktad under medeltiden, men efter 300-talet e. Kr. bröts inte ny porfyr. Istället återanvändes materialet från antiken. T.ex. blev de romerska badkaren sarkofager till påvar. Även i renässansen Italien och vid Ludvig XIV:s praktälskande hov skapades dekorativa urnor, vaser och skålar genom att omarbeta antika porfyrföremål.