Porfyrbrottet i Blyberg.
mindre återförsäljare, bl.a. möbelhandlaren Grevesmühl i Storkyrkobrinken. PORFYRENS FORMGIVARE Flera ledande svenska formgivare, såsom Louis Masreliez, Tobias Sergel och Carl August Ehrensvärd knöts till porfyrverkets verksamhet och ritade från 1780-talet och framåt förlagor till urnor, vaser och skålar i nyklassisk stil som var på modet. Till och med den italienska arkitekten och gravören Francesco Piranesi engagerades för att bidra med modellteckningar. Bevarade priskuranter från 1800-talets början visar ett stort utbud av dessa modeller. Utbudet av olika porfyrföremål växte allteftersom, såsom urnor, vaser, ljusstakar, smöraskar, bordspendyler, knivskaft, saltkar, kavlar till värjor, spisinramningar, bordsskivor, skivor till konsolbord och byråar, apoteksmortlar, socklar, käppknappar, rivhällar med löpare (för att riva färg), punschbålar, epitafier m.m. Föremålen dekorerades ofta med monteringar av förgylld eller patinerad brons. I priskuranterna gavs förslag på olika dekorer av brons, såsom förgyllda pinjekottar i bladrosetter, uppsvängda hänklar med maska-roner, pärlstavar m.m. Ljusstakar bestod ofta av antikiserande figurer, som uppbar urnformade ljuspipor, på socklar av porfyr. Under 1700-talets slut och början av 1800-talet fanns flera duktiga bronsmakare, där de främsta var Fredrik Ludvig Rung och Carl Ludvig Mangeot. Rung köpte även porfyrföremål för att dekorera med bronser och sälja. Även franska bronser importerades. Föremålen med sin tidlösa klassiska formgivning var efterfrågade under Karl XIV Johans hela regeringstid varför det kan vara svårt att exakt bestämma de enskilda föremålens tillverkningsår. Modeller som förekommer i 1805 års priskurant fortsatte att tillverkas under hela 1800-talets första hälft. PRAKTPJÄSER Flera monumentala pjäser tillverkades vid Älvdalens porfyrverk. De mest berömda är Rosendalsvasen (1825) vid Rosendals slott på Kungl. Djurgård en och Karl XIV Johans sarkofag (1856) i Riddarholmskyrkan.
Dessa två föremål tillverkades dock inte av porfyr utanav Garbergsgranit s.k. ”granitell”, som är en något mjukare sten. Det största verket av Blybergsporfyr finns utanför Uppsala domkyrka sedan 1927 i form av en 12 meter hög kolonn och sockel som bär en staty av Uppsala universitets grundare ärkebiskop Jacob Ulfsson. Kolonnen hade redan börjat tillverkas hundra år tidigare till ett monument över Gustav Vasa i Mora, som Karl XIV Johan hade beställt. Det projektet blev dock aldrig färdigt och kolonnen hittade till slut sin plats i Uppsala långt senare. Sergels skulptur av Gustav III nedanför Kungliga slottet står på en sockel klädd med Blybergsporfyr. PORFYRVERKEN PÅ 1900-TALET Efter den stora branden av Gamla porfyrverket 1867 minskade produktionen kraftigt och verket skiftade ägare flera gånger. Under 1800-talets slut och 1900-talets början drevs porfyrverkstäder i Dalarna av främst Alfred Nilssons granit- och porfyrsliperi i Oxberg söder om Älvdalen (1914), J. A. Melkerssons porfyrverk (1888) i Bäcka vid Orsasjön, samt Elfdalens Nya Porfyrverk av Frost Anders Andersson i Västermyckeläng (1897). Maskiner från det gamla porfyrverket köptes och flyttades till verkstäderna i både Bäcka och Västermyckeläng. Både prins Eugen och Anders Zorn beställde porfyrföremål efter egen design. Trots tappra försök var det svårt att få en rationell och vinstgivande tillverkning. Allt eftersom lönekostnaderna ökade blev den tidsödande tillverkningen av porfyrföremål olönsam. Under 1900-talet blev det vanligare med mindre arbeten, såsom smycken och manschettknappar. Det var säkrare att arbeta med små stenar, eftersom större porfyrblock tog flera månader att bearbeta och riskerade att kasseras då man under arbetets gång kunde upptäcka sprickor i stenen. En sista kraftsamling gjordes vid Elfdalens Nya Porfyrverk 1953 med anledning av Gustav VI Adolfs Eriksgata i Dalarna samma år. Som en gåva till kungen och en hyllning till kungens farfars farfar, Karl XIV Johan, tillverkades en smörask i Garbergsgranit, vilket var samma stenart som användes då dalkarlarna tillverkade Karl XIV Johans sarkofag hundra år tidigare.
13