NOVELLEN
24 Han drog upp knäna mot sig och kände på sina anklar. Det gjorde ont, men ingenting var brutet. Han lyste ut i rummet med skärmen på lokationsmodulen, men den lilla lampans ljus svaldes totalt av mörkret. Förbaskat, tänkte han. Sedan slog det honom. Kulan! Han brukade sällan använda den, litade blint på att Änglarna placerade honom i rätt tid i Inspirationsvärlden, men det här var ingen vanlig dag på jobbet. Kulan, eller kronolatorn som den också kallades, såg ut ungefär som en lite större spelkula, därav namnet. Det var den som visade tiden och datumet i Inspirationsvärlden och Samuel använde den som sagt sällan, men just nu förstod han att den var viktig för honom för den anledning att den hade en starkare skärmbelysning än hans lokationsmodul. Han kände i sina fickor. Borta. Fan också. Den hade antagligen rullat ur fickan i fallet. Han hade nu inget val, han skulle få undersöka rummet han hamnat i genom att känna sig fram. Han reste sig upp och lade försiktigt sin vikt på sina ömmande anklar. Jo, han kunde fortfarande gå. Han sträckte ut sina armar framför sig som en sömngångare och trevade samtidigt med fötterna på golvytan runt platsen där han hade landat. Till slut stötte han till något med tån. Tacka Gud … Han tog upp kulan och klickade på knappen vid skärmen. Skärmen var spräckt, men lampan lyste starkt upp siffrorna. 23 juni 1860. Han torkade bort damm från ögonen, stod det verkligen rätt? Helvete, tänkte han. Inte nog med att hans placering var fel, tiden stämde inte heller. Enligt kronolatorn var han bara lite drygt trettio minuter från Raskolnikovs mord. När tiden var ute skulle Raskolnikov komma in i Aljonas lägenhet på andra sidan väggen och avsluta hennes liv med ett förödande yxhugg. Han skulle inte heller nöja sig med det, bara minuter senare skulle han även klyva den stackars Lizaveta, pantlånerskans halvsyster, i två delar. Samuels tankar rusade. Läget var verkligen katastrofalt. Han slöt ögonen och försökte lugna sig. En sak i taget, upprepade han tyst för sig själv. Han levde ju trots allt, och det innebar att allt inte var helt kört. Kunde han hålla sig undan från pantlånerskan och Raskolnikov under drygt tolv timmars tid så skulle Litt-Krim kunna tangera hans position igen, det visste han.